Elin Ljungqvist arbetar som filmpedagog inom kulturskolan i Vaggeryds kommun i Småland. Hon har en gedigen erfarenhet av att förmedla kulturarv till en ung målgrupp och föreläser även för bland annat hembygdsföreningar om hur de kan arbeta med barn och unga, på egen hand och i skolan.
Vad är särskilt viktigt att ha med sig i mötet med en ung målgrupp?
– Att ungdomar är väldigt intresserade och vill både lära sig mer och engagera sig, men att deras engagemang inte ser ut som det gjorde förr. En ungdom väljer oftast inte att gå in i en förening eller styrelse för att engagera sig i flera år framöver, men kan däremot bli väldigt engagerade och drivna i kortare arrangemang och aktiviteter.
Vad driver dig som kulturarvsförmedlare?
– När jag var 19 år började jag som ungdomspraktikant på Jönköpings läns museum. Där fick jag jobba med deras pedagogiska verksamhet under ledning av museiläraren Ola Hellman. Han var helt fantastisk med eleverna och lyckades verkligen fånga dem. När jag för första gången såg det där ljuset i ett barns ögon – där jag såg att just där och då, för bara några sekunder, förflyttades det barnet till en annan tid och historien blev levande. Det var ett magiskt ögonblick och från och med då bestämde jag mig att jag ville bli som Ola. Det har varit mitt mål och min drivkraft sedan dess – att få göra historia levande för barn och unga.
Finns det något som ”alltid” funkar i mötet mellan kulturarv och unga?
– Mitt bästa tips är att möta dem på deras nivå, att hitta något som de kan relatera till. Det kan vara ett föremål, en plats, en person eller händelse, men något som fångar deras intresse direkt och som de känner igen sig i.
Något man i stället ska akta sig för, som är svårt?
– Jag tror att många tyvärr pratar lite över huvudet på barn och unga som till exempel besöker hembygdsgården. Man vill lite för mycket och gör det lite för svårt för barnen. Man vill få med så mycket information som möjligt på kort tid. Försök i stället att sålla och ta lite i taget och bjud in dem att komma tillbaka fler gånger för att se mer.
Har hembygdsföreningarnas någon unik styrka i sammanhanget?
– Hembygdsföreningarnas stora fördel är att de ofta har föremål i sina samlingar som man faktiskt får ta på, till skillnad från större museer där det mesta finns i montrar. Att faktiskt få uppleva och prova på historia på riktigt brukar fungera med alla åldrar. Att få ta på saker, att få prova gamla hantverk eller sysslor. Det ger så mycket mer än att bara få läsa om en tidsepok i en lärobok i skolan.
Hembygdsföreningarnas stora fördel är att de ofta har föremål i sina samlingar som man faktiskt får ta på, till skillnad från större museer där det mesta finns i montrar.
Hur kan kunskapen om hembygd stärkas i skolan?
– I de reviderade kursplanerna som började gälla 2022 trycker man i historieämnet på vikten av att arbeta med historiska källor. Skolan har inga historiska källor, men det har ju hembygdsföreningarna, både när det gäller föremål, anteckningar, tidningsartiklar, fotografier och filmer till exempel. Här gäller det för föreningarna att få skolan att inse vilken pedagogisk resurs ett besök på hembygdsgården verkligen är. Mitt tips är att läsa vad som står i läroplanen och anpassa skolbesöken efter vad man läser i de olika årskurserna och vad skolorna efterfrågar.
Vilka goda exempel finns det på det? Metoder, enskilda samarbeten?
– Jag har jobbat med ett väldigt roligt projekt i Värnamo kommun där skolklasser har fått göra filmer om sin hemort. Här har hembygdsföreningen på orten varit med som de lokalhistoriska experterna och tagit emot klassen och berättat om spännande händelser och personer som eleverna sedan har fått göra film om. Filmerna har sedan visats på stadsbiblioteket tillsammans med en liten utställning då eleverna har fått välja föremål ur hembygdsföreningens samlingar. Eleverna har lärt sig massor om sin lokalhistoria och hembygdsföreningen har lärt sig mycket om vad barn i olika åldrar är intresserade av.
Vad är barnen intresserade av?
– De har oftast inte valt de berättelser och föremål som hembygdsföreningen brukar lyfta fram, utan har i stället valt historier om troll, jättar eller mord till exempel och föremål som de kan relatera till som exempelvis gamla skridskor, strykjärn och träskor.
Vad jobbar du på just nu?
– Just nu arbetar jag med att ta fram en lärarhandledning till en kortfilm som handlar om kamerans och fotografiets historia från 1800-talet fram till våra dagar där alla har en kamera i mobilen och ett ständigt bildflöde med AI-genererade bilder. Hur påverkas vi av detta och hur kan vi bli bättre på att läsa av fejkade bilder och nyheter till exempel. Materialet ska förhoppningsvis vara klart lagom till höstterminen och testas med olika skolklasser och även med några seniorgrupper nu under våren.
