Text: Ida Säll
Korgen har följt människan genom historien – fylld med ved, rotsaker eller svamp.
2024 togs korg och korgtraditioner upp på Sveriges förteckning över immateriellt kulturarv. Någon bok i ämnet har dock inte skrivits i landet på nästan 30 år. Men nu utges ”Korgar: Material, tekniker och traditioner i Sverige”.
– Det känns verkligen som att vi fyller ett tomrum, säger Sofia Månsson, hemslöjdskonsulent i Skånes Hemslöjdsförbund, som skrivit boken tillsammans med Kalle Forss.
Det svenska korghantverket löper långt tillbaka i tiden, men det är svårt att säga hur långt.
– När man grävde för Citytunneln i Malmö 2006 hittade man en helt intakt ålmjärde – en korg som används för att fånga fisk.
Den avlånga korgen i den skånska jorden visade sig vara 7 500 år gammal. De allra äldsta arkeologiska korgfynden hittades dock i Tjeckien och flätades för 24 000 år sedan.
– Det är fascinerande att korghantverket består av en många tusen år gammal kunskapskedja som aldrig brutits, säger Sofia Månsson.
– Den 7 500 år gamla ålmjärden är precis likadan som de som tillverkas i dag och fortsatt används i norra Sverige för att fiska nätting och nejonögon.
Den 7 500 år gamla ålmjärden är precis likadan som de som tillverkas i dag.
Ser man till de senaste 100 åren har kolfat varit den vanligaste svenska korgtypen.
– Det är en modell utan handtag eller grepe. Den har funnits i många olika material i olika delar av landet.
Kolfat kan stavas både med o och med å, förklarar hon.
– Vid industrialiseringen blomstrade korgtillverkningen eftersom korgen passade bra till att bära kol. Men de kunde också användas för att ställas vid sidan om sig på marken medan man plockade potatis, rotfrukter eller kål.
– I dag används kolfatskorgen ofta som garnkorg.
Det finns ett stigande intresse för korgar som föremål i dag. Samtidigt blir antalet korgslöjdare i landet färre och färre.
– Dessutom kräver vissa korgmodeller specifika material som blir allt svårare att få tag i.
För att fläta till exempel en spånkorg krävs att man har tillgång till rätt sorts trä.
– Man måste kunna ta ner en stort, hundraårigt, tallträd som har vuxit rakt och fint.
Det behöver vara en lagom stor bit trä som läggs i vatten i ett par månader – för att sedan lakas ur och klyvas.
– Få människor i dag har tillgång till skog överhuvudtaget, och i synnerhet inte till den sortens senväxta träd.
Just nu är Sofia Månsson i färd med att upprätta ett nationellt korgarkiv, med stöd från Riksantikvarieämbetet.
– Det finns massor av korgar bevarade i hembygdsgårdar och på museer. Men det här är tänkt som en samlad resurs, ett slags centrum för immateriell korgkunskap.
Arkivet planeras att bli både digitalt och fysiskt, med bas i Landskrona.
– Det ska finnas länksamlingar, litteratur och film och är tänkt att fyllas på under en lång tid framöver. Det ska vara en plats som man kan komma till för att forska och lära sig mer.
Vandringsutställningen ”Älskade korg” har turnerat runt i Sverige sedan 2020. Nästa planerade stopp blir Jämtli i Östersund. Sofia Månsson är en av personerna bakom utställningen.
– Tids nog kommer även utställningen att få en fast punkt i Landskrona.
Boken innehåller en mängd instruktioner. Vilka förkunskaper krävs för att fläta en egen korg?
– Man behöver bara en instruktion, ett enkelt skärverktyg och rätt material.
Vissa material kan kräva stora förkunskaper både vad gäller insamling och bearbetning.
– Men det går ju också att fläta korgar av blad eller vasstrån. Det är ett av världens äldsta hantverk just för att det är så enkelt.
