Text: Fredrik Loberg
FN-organet Unesco utsåg år 1996 Laponia i norra Sverige till världsarv. Det anses vara Europas största sammanhängande naturlandskap, med flera tusenåriga spår av mänsklig verksamhet.
Förra året placerade Unescos världsarvskommitté Laponia, eller Laponia-tjuottjudus på samiska, under så kallad ”reaktiv övervakning”. Detta sedan regeringen beviljat bearbetningskoncession för gruvbrytning vid Kallak/Gállok, drygt 30 kilometer från världsarvsgränsen.
Riksantikvarieämbetet rapporterar till Unesco
Med anledning av Unescos varningsflagg för Laponia, har Riksantikvarieämbetet nu i dagarna skickat in en rapport till Unesco om hur Sveriges förvaltning av Laponia fortskrider. I detta svar står att den gruvkoncession som beviljats vid Kallok/Gállok visserligen ”ger rätt att utvinna mineraler”. Men för att en gruva verkligen ska kunna etableras krävs tillstånd enligt miljöbalken, och någon ansökan om ett sådant tillstånd har ännu inte lämnats in, poängterar Riksantikvarieämbetet.
– Nu är det viktigt att fortsätta bevaka att Laponias värden inte skadas, och att en kommande prövning kring miljötillstånd för gruvverksamhet föregås av konsekvensanalyser, som utreder påverkan på världsarvet och förmedlas till Unesco, säger Elene Negussie, utredare vid Riksantikvarieämbetet.
Nu är det viktigt att fortsätta bevaka att Laponias värden inte skadas.
Unik kombination av natur- och kulturvärden
Laponia är 9 400 kvadratkilometer stort. I området ingår nio samebyar, nationalparkerna Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus, plus naturreservaten Sjávnja och Stubbá. Här finns en unik kombination av natur- och kulturvärden. Men Unesco beskriver sin oro för att gruvverksamhet i Kallak/Gállok kommer att påverka renarnas flyttleder och betesområden, utanför världsarvet där renarna rör sig mellan sommar- och vinterbete. På grund av gruvplanerna finns därför en risk för att Laponia i framtiden kan komma att avlistas som världsarv.
Analyserar Unescos rekommendationer
Riksantikvarieämbetet beskriver i sin rapport till Unesco att man, tillsammans med Naturvårdsverket, arbetar med att analysera Unescos rekommendationer, ”i dialog med berörda parter”. Arbetet med att ta fram underlag som stärker skyddet av Laponia pågår, förklarar Riksantikvarieämbetet.
Hembygdsförbundet har ingen direkt medverkan i detta arbete, förklarar kulturmiljöstrategen Helena Rosenberg.
– Däremot är vi med i programrådet för traditionell kunskap och hållbart sedvanebruk, som samordnas av Sametinget i samverkan med Centrum för biologisk mångfald vid SLU, säger hon.
– Det är ett nationellt arbete med att uppfylla delar av det svenska genomförandet av FN:s konvention om biologisk mångfald. Där diskuteras både frågor om samiskt kulturlandskap och andra lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, säger Helena Rosenberg.
Liverpool förlorade världsarvsstatus 2021
Unesco publicerar årligen en lista över hotade världsarv, där många har koppling till väpnade konflikter. Andra är utsatta för hårt tryck, till följd av stadsutveckling, utvinning av naturresurser eller andra anspråk. År 2021 förlorade till exempel den brittiska hamnstaden Liverpool sin världsarvsstatus, när det byggdes bostäder och en fotbollsarena i stadens viktorianska hamnmiljö.
Unesco beskriver sin oro för att gruvverksamhet i Kallak/Gállok kommer att påverka renarnas flyttleder och betesområden.
FAKTA. Unescos motivering för Laponias naturvärden: ”Området är ett framstående exempel på hur jorden har utvecklats framför allt geologiskt, och hur ekologiska och biologiska förändringar sker i dag. Här finns även enastående naturfenomen med exceptionell naturskönhet liksom betydelsefulla naturliga lokaler för att skydda biologisk mångfald.”
FAKTA. Unescos motivering för Laponias kulturvärden: ”Lapplands världsarv i norra Sverige, som alltsedan förhistorisk tid varit befolkat av samerna är ett av de bäst bevarade exemplen på ett nomadområde i norra Skandinavien. Det innehåller bosättningar och betesmarker för stora renhjordar, en sed som en gång i tiden var mycket vanlig och har spår tillbaka till ett tidigt stadium i människans ekonomiska och sociala utveckling.”
Sveriges 15 världsarv
• Birka och Hovgården, Mälaren
• Drottningholms slottsområde, Stockholm
• Engelsbergs Bruk, Västmanland
• Falun och Kopparbergslagen
• Gammelstads kyrkstad, Luleå
• Grimeton radiostation, Halland
• Hansestaden Visby
• Hällristningsområdet Tanum, Bohuslän
• Hälsingegårdarna
• Höga kusten
• Laponia
• Skogskyrkogården, Enskede, Stockholm
• Struves meridianbåge (mätpunkter från Hammarfest i Norge till Izmail vid Svarta havet)
• Södra Ölands odlingslandskap
• Örlogsstaden Karlskrona
Källa: Riksantikvarieämbetet
