Text: Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg Sveriges hembygdsförbund
I april 2026 besvarade SHF ett antal remisser från Boverket som alla rörde EU:s nya direktiv om byggnaders energiprestanda (EPBD), som Bygd och Natur tidigare skrivit om. Vår bedömning är att mer arbete krävs för att direktivet inte ska riskera få negativa konsekvenser för kulturhistoriska värden i bebyggelsen.
Otillräckligt skydd för kulturhistoriska byggnader
Det aktuella EU-direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att undanta byggnader med särskilt kulturhistoriskt värde från vissa energikrav, om dessa skulle leda till oacceptabla förändringar av byggnadernas karaktär eller om åtgärderna inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara. Trots detta har Boverket i sina förslag valt att inte utnyttja denna möjlighet.
Vi är starkt kritiskt till detta ställningstagande. Det innebär även ett avsteg från direktivets krav på att nationella genomföranden ska ta hänsyn till byggnaders historiska särart. I stället för undantag föreslår Boverket att anpassningar ska kunna göras i enskilda fall, där hänsyn tas till bland annat kulturhistoriska värden och ekonomiska förutsättningar.
Det bedömer vi vara ett otillräckligt skydd, eftersom konsekvenserna av energieffektiviserande åtgärder då i hög grad då skulle bero på vilken kunskap som finns hos fastighetsägare och energiexperter.
Resurshushållning är hållbart
Från Sveriges hembygdsförbund vill vi betona att det byggda kulturarvet utgör en oersättlig resurs. För att fullt ut förstå dess klimatpåverkan krävs livscykelanalyser även för äldre byggnader, inte enbart för nyproduktion. Sådana analyser är avgörande för att kunna synliggöra äldre byggnaders ofta låga klimatavtryck, möjliggöra rättvis klassificering vid energideklarationer och skapa rimliga krav på energieffektivisering.
Krav på energieffektivisering måste också vägas mot principen om resurshushållning. Att ersätta äldre byggnadsdelar, såsom fönster med handblåst glas, med nyproducerade alternativ, innebär ofta en ökad resurs- och energianvändning. Det är varken miljömässigt hållbart eller förenligt med varsam hantering av kulturhistoriska värden.
Det strider dessutom mot den avfallshierarki som följer av EU:s avfallsdirektiv och som redan är införlivad i svensk lagstiftning. Enligt denna ska avfall i första hand förebyggas, vilket innebär att befintliga resurser bör bevaras och användas så länge som möjligt.
Ett system som inte fullt ut inkluderar kulturarvet
EU:s regelverk utgår i stor utsträckning utgår från en tillväxtorienterad modell, där fokus ligger på att styra nyproduktion i en mer hållbar riktning. Bevarandet av befintliga byggnader och material ges inte samma utrymme.
En särskilt problematisk punkt är att en betydande del av de berörda byggnaderna ägs och förvaltas av ideella organisationer. De fyller viktiga funktioner som samlingslokaler, uthyrningsobjekt och bärare av lokalhistoria. Det föreslagna regelverket riskerar att få omfattande konsekvenser för dessa aktörer, som i många fall saknar både ekonomiska resurser och specialistkompetens.
Sveriges hembygdsförbund menar därför att kulturarvets värden behöver synliggöras och integreras i internationella hållbarhetssystem. Detta förutsätter att frågan lyfts politiskt på EU-nivå och att svenska myndigheter ges tydligare uppdrag i denna riktning. I annat fall finns en risk att kulturarvet trängs undan i strävan att uppfylla uppsatta tidsramar.
FAKTA. EU:s klimatmål
- EU:s klimatmål innebär att nettoutsläppen av växthusgaser ska minska med minst 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer, med sikte på 90 procent till 2040 och klimatneutralitet senast 2050. För att nå dessa mål har EU lanserat tillväxtstrategin Den europeiska gröna given.
- Inom ramen för denna strategi har flera rättsakter tillkommit, däribland det reviderade direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD), taxonomiförordningen och förordningen om restaurering av natur. Även EU:s avfallsdirektiv, som innehåller den så kallade avfallshierarkin, utgör en central del av det regelverk som påverkar hur byggnader ska hanteras.
