Text och foto: Fredrik Loberg
Den stora flykten från Baltikum för 80 år sedan uppmärksammas på Gotland i höst.
– Det är viktigt att både minnas de som flydde och de som tog emot flyktingarna, säger Kerstin Blomberg på Fårö.
I överlastade farkoster lyckades nästan 40 000 ester, letter och litauer fly över Östersjön till Sverige i samband med den sovjetiska ockupationen under andra världskriget. Drygt 11 000 av dem kom till Gotland. Flyktingströmmen kulminerade under några veckor i september och oktober 1944, då cirka 7 000 kvinnor, män och barn nådde fram till den gotländska kusten.
– De flesta flyktingar kom hit till norra Gotland, berättar Riina Noodapera under en minnesceremoni i slutet av augusti 2024 i Slite.
Riina Noodapera är andra generationen est i Sverige och Estlands honorärkonsul på Gotland.
– Det är viktigt att inte glömma balternas flykt på 1940-talet, och det är ju förfärligt att historien upprepar sig även i vår tid, säger Riina Noodapera.
– Nu lider människorna i Ukraina av rysk aggression och behöver vårt stöd.
Under andra världskriget kom Riinas far som 15-årig flykting från Estland till Gotska Sandön, medan hennes mor kom till Dalarö i Stockholm.
Det är ju förfärligt att historien upprepar sig även i vår tid. Nu lider människorna i Ukraina av rysk aggression och behöver vårt stöd.
Vid minnesceremonin i Slite uppmärksammades 80-årsminnet med tal av flera anhöriga till de som flydde till Sverige på 1940-talet. Besökarna i Sliteparken bildade en symbolisk mänsklig kedja både till stöd för Ukraina, och för att minnas den stora baltiska manifestationen år 1989. Det var då cirka två miljoner ester, letter och litauer längs en 60 mil lång sträcka höll varandras händer, för att manifestera de baltiska ländernas vilja att bli fria från Sovjetunionen.
Fler arrangemang äger rum på Gotland hösten 2024. Under tre dagar, 13-15 september, ges föreläsningar och konserter i Visby med artister från Baltikum.
– I Stockholm arrangeras helgen 28-29 september Baltikumdagar på Sjöhistoriska Museet, berättar Christopher Thiele från Estlandssvenkarnas kulturförening.
Han är initiativtagare till Estlandssvenskarnas släktforskargrupp.
Tack vare gruppen finns sedan förra året QR-koder vid 51 gotländska kyrkor, med länkar till information om begravda estlandssvenskar på ön och till estlandssvenskarnas historia.
– Jag har själv först som vuxen börjat lära mig mer om min egen släkts bakgrund i Estland och på Gotland, säger Christopher Thiele.
– När jag var barn och tonåring så tänkte jag att att de äldre kvinnorna i min släkt nog inte visste så mycket mer om världen, än att plocka rovor. Som jag misstog mig! De har varit i världshändelsernas centrum i Estland och tvingats uppleva avrättningar, massdeporteringar och svält.
Hösten minnesåret 2024 håller Kerstin Blomberg från Fårö föredrag på flera olika platser på Gotland. Hon har intervjuat både flyktingar från Baltikum, men också många av de som hjälpte till och tog emot dem.
– På Fårö, Fårösund, Slite, Gotska Sandön och över hela Gotland gjorde kustbefolkningen fantastiska insatser, säger Kerstin Blomberg.
– Ett exempel var tant Klara i Skär nära fyren här på Fårö. Hon berättade att det alltid gällde att vara beredd, att det kunde komma flyktingar på natten och knacka på hennes dörr. Därför hade hon alltid kaffe hemma och bordet dukat.
På Gotland byggdes ett imponerande mottagningssystem upp för att kunna ge flyktingarna bostad, mat, vård och sysselsättning, berättar Kerstin Blomberg.
– En del flyktingar kom i stora båtar som tog 400 personer. Andra kom ensamma i små roddbåtar och en del var illa däran. Det är också okänt hur många som dog där ute på havet.
Kerstin Blomberg tror att det som hände för 80 år sedan påverkar Gotland och Fårö fortfarande i dag.
– Här finns fortfarande en stark vilja att ställa upp för människor som flytt från krig, svält och oroligheter, säger hon.
