En natt i januari 1849 slår någon ihjäl Karna Larsdotter i hennes eget hem i Revinge utanför Lund. Hennes båda små barn, tre och sex år gamla, blir vittnen till mordet. Varför måste Karna dö och vem är mördaren?
Det är premissen för ”Missgärningar”, Petra Nybergs debutroman från 2021 där berättelsen om Karna och det rättsliga efterspelet är baserat på verkliga händelser. Uppföljaren ”Edsvurna” är planerad att ges ut hösten 2024. Petra Nyberg föreläser också om både historiska företeelser och om arkivforskning som utgångspunkt för skönlitterärt skrivande.
– Allt finns i arkiven. Det gäller bara att ha tålamod och nyfikenhet. Ett tips är att aldrig ge upp. Tänk på att det finns många fler arkiv än de mest kända, som Riksarkivet och stadsarkiven.
Hur börjar man och var börjar man? Finns det några särskilda arkiv som är värda att söka sig till för uppslag och underlag?
– Var man börjar beror helt på vilka intressen man har. Själv är jag osunt intresserad av mord och elände så jag började i databasen ”Avrättade”. Annars kanske man stött på någon spännande historia eller något intressant människoöde i sin släkt- eller hembygdsforskning.
– Är man, som jag, intresserad av mordhistorier är ett tips att skärskåda död- och begravningsböcker och husförhörslängder. Det står ofta någon notis som väcker nyfikenhet.
– Det behöver förstås inte vara mord men om man tänker sig att skriva skönlitterärt så ska det gärna vara någon konflikt eller gåta som väcker läsarens nyfikenhet. Kanske hittar du något människoöde, en ogift mor med flera oäkta barn som till slut utbildar sig till barnmorska eller ärver en stor summa pengar. Bara fantasin sätter gränser.
Allt finns i arkiven.
Var började du i den trilogi som inleddes med ”Missgärningar” och därefter ”Edsvurna”?
– Idén till ”Missgärningar” fick jag som sagt av en kort notis i databasen avrättade. Där fanns uppgifter om att en dragon vid namn Nils Grahn avrättats 1850 på Dalby galgbacke för mord på sin hustru. När jag letade efter mer information om fallet nystades en helt otrolig historia upp. Den äldsta av de två berättelserna i min kommande roman ”Edsvurna” hittade jag också i avrättade-forumet. I båda romanerna har jag också en nutida ramberättelse där man får följa arkivarien Emma och hennes familjs historia.
Domen för mordet på Karna 1849 har jag förstått att du hittade i en dombok. Det är ett bortglömt mord, till skillnad från flera andra kända skånska mord. Vad var det som fångade ditt intresse för fallet – som fick dig att se att här finns en historia?
– Det innehöll så otroligt mycket, både en passionerad kärlekshistoria, mord, otrohet, utsatta barn men framförallt var det ovanligt då så många personer var inblandade. Hela fem stycken, två män och tre kvinnor, blev dömda till döden för inblandning i mordet på Karna.
De uppgifter som finns i arkiven, hur nära eller långt ifrån en roman är de? Är det som gnistor till en berättelse? Hur går man vidare, var hittar du scener, miljöer och dåtida ord och begrepp?
– Berättelserna i domböckerna passar ofta som underlag för en roman, men det krävs en hel del fantasi. Det som intresserar mig är människors motiv, tankar och känslor. Detta är oftast inte så framträdande i domstolsprotokollen, utan man får använda sin föreställningsförmåga och bygga på med andra källor såsom minnesuppteckningar och tidningsartiklar. Just i det här fallet är rättegångsprotokollen som ”Missgärningar” bygger på ovanligt detaljerade och innehåller många oväntade detaljer som jag tagit med i min roman. Till exempel berättar en av huvudpersonernas mor att hon och dottern klättrade upp i kyrktornet till Torna Hällestads kyrka för att hämta fett från kyrkklockans kläpp då hon hört att detta ämne var otroligt giftigt. De bakade sedan in fettet i bullar som de skulle bjuda Karna på för att förgifta henne!
Säg att man har blivit varse en spännande historia, i sin egen släkt eller socken, som man vill göra något av. Hur går man tillväga? Finns det kurser att gå, något att läsa eller annan hjälp för att komma framåt?
– Jag har alltid skrivit, redan som barn skrev jag små böcker och tidningar. Jag har också arbetat som skribent på en tidning plus att jag skriver mycket i jobbet, så att någon gång skriva en roman har alltid funnits med mig. Sedan tog min första bok ungefär tio år att skriva så det krävs en hel del arbete, speciellt om man, som jag, arbetar heltid. Startpunkten för mitt romanskrivande var när jag gick en kurs i att skriva historiska romaner vid Linnéuniversitetet.
– Men man måste inte ha som mål att skriva och ge ut en roman. Det är en ganska hög tröskel för att få ge ut böcker. Man kan skriva ner sin berättelse och kanske ge ut på egen hand via Book on demand eller någon annan självpubliceringstjänst. Det finns också många andra sammanhang där man kan berätta sin historia, kanske skriva en artikel till tidskrifter som Släkthistoria eller Släkthistoriskt forum, eller hålla föredrag.
Du håller just historiska föredrag, bland annat ”Olivia Sandberg – barnamörderska” och ”Om moderns oförvitliga klemande” – om Malmö hospital. Vad är skillnaden, i stora drag, mellan att gestalta historiska öden i romanform och i föreläsningsform?
– Bakom både föredrag och skönlitterärt skrivande ligger min nyfikenhet. Jag hittar historier i arkiven som jag bara måste få veta mer om. Barnamörderskan Olivia hittade jag en bild på i en fångrulla. Hennes utseende fångade mig. Hon skulle kunnat vara en modern ung kvinna, bilden var så levande. Jag forskade i hennes öde som visade sig vara både fruktansvärt och gripande. Om henne har jag både gjort en utställning, en webbsida och föredrag.
– Föredraget ”Om moderns oförvitliga klemande” handlar om hospitalsarkiv och meningen är en beskrivning av orsaken till en av patienternas sjukdom kombinerad med ”faderns orimliga stränghet.” Intresset för hospitalsarkiv kommer sig av att jag hittade en rulla över patienterna på Malmö hospital 1841 och i den kan man läsa de mest fantastiska beskrivningar av de intagna patienterna, en helt annan och djupare bild än den man får av vanlig släktforskning. Den ger samtidigt en bild av tiden och samhället då den kom till.
Varifrån kommer ditt historieintresse, och hur tog det denna berättande form?
– Jag har så länge jag kan minnas haft ett stort intresse för historia och det förflutna, av att läsa historiska skildringar och vara i historiska miljöer. Som tioåring tog jag ofta själv bussen till stan och gick i flera timmar på Malmö museum. Mina favorit-tv-program och filmer var historiska, som ”Huset Silfvercronas gåta” där två barn reste i tiden. Som jag nämnde tidigare har jag alltid också tyckt om att skriva och att kombinera dessa två intressen har kommit naturligt.
I ”Missgärningar” skildras inte bara historiska miljöer, utan även dagens Lund och Revinge. Och inte minst Landsarkivet där huvudpersonen Emma jobbar. Hur ser din relation till arkiven ut?
– Jag tillbringar åtta timmar om dagen på arkiv eftersom jag arbetar där, på Riksarkivet i Arkivcentrum Syd. Huvudpersonen Emma bygger på mina egna erfarenheter som arkivarie även om hon inte är jag. I mitt skrivande har jag använt mig av många andra arkiv, en favorit är Folklivsarkivet, som också finns på Arkivcentrum Syd och Dialekt- och ortnamnsarkivet också det en del av Arkivcentrum. Annars vill jag också tipsa om Kungliga bibliotekets tidningsarkiv där man via deras hemsida kan söka i digitaliserade dagstidningar från hela Sverige och från första utgivningsdag fram till 1924 (äldre än hundra år gamla).
Vad gör du just nu?
– Jag har precis avslutat min andra roman ”Edsvurna” som kommer ut under hösten. Jag kommer att ha ett föredrag på Malmö stadsarkiv om arbetet med den i november och jag föreläser också om arkivkällor som underlag för romanskrivande. Det föredraget går också att lyssna på via Riksarkivets youtubekanal, under ”lunchföredrag”. När jag samlat kraft ska jag sätta i gång att skriva på del tre i min trilogi.
FAKTA. Användbara tips för att skriva om historia från Petra Nyberg
• Nationell arkivdatabas (NAD)
• Kungliga bibliotekets digitaliserade dagstidningar
• Svenska dagbladets historiska arkiv 1884 – idag (prenumeration krävs)
• Svenska akademins ordbok SAOB
• ISOFF – Institutet för språk- och folkminnen (inkl. receptkarta)
• Folklivsarkivets samlingar – uppteckningar och fotografier
• Malmö Stadsarkivs bildarkiv
• Stockholmskällan
• Digitalt museum
Läs mer om Petra Nyberg och hitta aktuella föreläsningar på https://petranyberg.se/
