Text: Ida Säll
Berättat av Jorik Otterbjörk: ”När jag var 25 såg jag en annons om ett jobb i lanthandel på Holmön. Det ingick ett hus att hyra för den som fick jobbet. Fram till dess hade jag jobbat på butik i hela mitt vuxna liv. Jag hade ingen anledning att fortsätta med det, och hade nog egentligen tänkt börja göra nåt annat snart. Dessutom hade jag ingen koppling till Holmön eller skärgården över huvud taget.
Men det var ändå ett lätt val för mig och min sambo Lovisa att flytta, när jag väl fick jobbet. Det var ju både bostad och tillsvidareanställning, en trygghet. Jag är uppvuxen i en by på landet och jag hade länge längtat bort från stan, bort från Umeå. Det fascinerade mig att livet på Holmön liknar en humla, som ju inte borde kunna flyga men ändå gör det. Alla sa att det inte går att bo här, ändå går det ju.
Fram till 1973 var Holmön en egen kommun. Den känslan lever kvar. Det finns en övertygelse i folk, en kraft i vad man kan göra tillsammans. 2004 kunde inte de förra ägarna driva butiken längre. Men då bildades en ekonomisk förening som drivs av ett aktiebolag. Medlemmarna i föreningen hjälps åt att jobba ideellt tillsammans med mig, som är enda anställd. Vi får ett årligt ekonomiskt stöd från regionen också. Utan stödåtgärder skulle vi inte kunna hålla igång affären.
Det finns en myt om landsbygden att den är isolerad, att det är ensamt. Men man lever ju jättenära inpå människor, för man är beroende av varandra. Har man minsta anlag för att tycka att det finns en poäng med gemenskap så är ju så är det ju väldigt fint att bo som vi gör. Gemenskaper finns förstås i städerna också. Men jag tror att gemenskap blir tydligare när man har gränser omkring sig, och ingenstans är väl gränserna så tydliga som kring en ö. Här finns inget diffust gränsland, inga problem som man kan påstå inte har med oss att göra. Det är ju faktiskt bara vi här, och allt här är vårt gemensamma.
Fram till 1973 var Holmön en egen kommun. Den känslan lever kvar. Det finns en övertygelse i folk, en kraft i vad man kan göra tillsammans.
Jag har ett roligt, fritt och omväxlande jobb. Affären har många stamkunder och jag tycker mycket om att packa upp varor. Det är liksom primitivt, hetsigt, kul. Men framför allt är det skönt att känna att jag jobbar med något som är bra för byn. Under större delen av året är vi den enda mötesplatsen på ön. Här finns ju inga villaområden, inget umgänge över staketen.
Det är en gammal by och många som bor här har gjort det i generationer. Om sommaren är vi omkring 500 som flest. Men när det är vinter och kommunikationerna är riktigt vidriga, då är vi 40 stycken på ön. Nästan alla som lever här har dubbla boenden. Ett här, och ett på fastlandet, för det är svårt med kommunikationerna.
Den senaste vintern var faktiskt hemsk. Förbindelserna till Holmön fungerade inte, varken med färja, svävare eller helikopter. Färjan hit är gratis och ska räknas som en väg. Jag tycker inte att man bara kan stänga ned en väg. Men ön var isolerad i flera veckor.
Det drabbade oss som lever här hårt, både personligt och professionellt.
Flera familjer fick bo på skilda orter. Min dotter är öns enda bofasta barn och hon
har varit helt knäckt för att hon längtat så efter andra barn. De äldre har fått ställa in sina läkartider och inte kunnat få vaccin mot covid-19. En man härifrån som är under cancerbehandling var tvungen att bo på hotell på fastlandet i fem veckor.
Jag tycker inte att vi ska behöva försvara vår rätt att fortsätta leva här på Holmön.
Vi kan väl bara få bo här utan att behöva övertyga folk om det unika och magiska i Kvarken? Jag har bott här i sju år och då minns man inte så mycket annat. Det här är mitt hem nu.”
Fakta: Så funkar Holmöns lanthandel
- Holmöns lanthandel drivs som en ekonomisk förening som ägs av ett aktiebolag. Förutom dagligvarubutik fungerar affären även som bensinmack, apotek, bibliotek, systembolag och lantbrevbärarombud.
- Butiken tar emot Särskilt driftstöd för dagligvarutbutiker i sårbara och utsatta lägen, en stödåtgärd som ges till små dagligvarubutiker glesbygder där förutsättningarna att skapa en god tillgång till kommersiell service är begränsad.
- Holmöleden trafikeras sedan 2013 av vägfärjan Capella. Färjan klarar inte att bryta is. När Kvarken är isbelagd ersätts därför färjan av svävare, men denna kan köra först när det är 20 cm tjock blankis. Tiden däremellan nås ön med helikopter. Enligt Trafikverkets regler sätts dock helikopter in först när det har gått fem arbetsdagar utan att övrig trafik varit möjlig.
