Text: Mikael Morberg, projektledare Sveriges hembygdsförbund
Höstens verksamhetsforum på temat lokalhistoria lockade drygt 70 deltagare till Lasse Maja konferens i Järfälla, 2–3 oktober 2026. Det gamla skjutshållet och tingsplatsen är numera konferenshotell, men på Barkarby torg finns fortfarande tingshuset och krogen kvar. Här lär Lasse-Maja ha dömts för stöld av kyrksilver 1812. Dagens konferensgäster var dock på plats för att stjäla goda idéer och få inspiration av varandra och föreläsarna.
Från lokala initiativ till gemensam utveckling
Diskussionerna knöt an till Sveriges hembygdsförbunds organisationsöversyn och de regionala förbundens roll i relation till det nationella kansliet. Hembygdsföreningarna utgör en stor tillgång med sina ideella medlemmar, föremål, byggnader och arkiv med fotografier och berättelser. De regionala förbunden har en viktig uppgift i att stödja föreningarnas arbete med bland annat lokalhistoria, kulturmiljö, byggnadsvård, pedagogik och samhällsplanering.
Ett resultat av organisationsöversynen är att man nu vill pröva kompletterande sätt att arbeta med verksamhetsutveckling och undersöka intresset för olika teman. Den nybildade arbetsgruppen för verksamhetsutveckling tar fram förslag för ökat lärande mellan föreningar, regionala förbund och riksförbund samt ser över kontakterna med andra kulturarvsaktörer och forskningen.
En lärande hembygdsrörelse
De båda föreläsarna, etnologen Jonas Engman och historikern David Ludvigsson, gav varsin ingång till lokalhistoria och hur ideella krafter arbetar med kulturarvet. Föredragen varvades med paneldiskussioner där bland annat arbetsgrupperna för lokalhistoria och verksamhetsutveckling fick presentera sig.
Både hembygdsföreningar och museer har ett viktigt självkritiskt arbete framför sig. Jonas Engman talade om en mer medveten hembygdsforskning: att förstå varför vi samlar, för vem vi samlar och vilka bilder av hembygden våra samlingar bidrar till att skapa.
Hembygdsföreningarnas stora historiska samlingar är en viktig resurs, men lika viktigt är att fortsätta samla in det som ännu saknas. Vilka människor har fått komma till tals? Vilka erfarenheter har dokumenterats? Ofta syns manliga hemmansägare och det etablerade bondesamhället i materialet. Andra grupper – kvinnor, arbetare, backstugusittare, människor med funktionsnedsättning och inflyttade – har fått mindre utrymme.
Stora historiska samlingar är en viktig resurs, men lika viktigt är att fortsätta samla in det som ännu saknas.
Människors ökade rörlighet väcker frågor om vem som har rätt till ett kulturarv och vilka som får kalla en plats sin hembygd. Hembygd behöver inte vara något man är född in i. Den skapas också genom att människor flyttar till, lever och verkar på en plats. På så sätt är kulturarv inte bara något som ska bevaras, utan också något människor väljer och skapar inför framtiden.
Hembygd och samhällsplanering var ett annat tema för gruppdiskussionerna. Det kan handla om att påverka kommuner och regioner att ta med historia och kulturarvsperspektiv i utvecklingsplaner och vid exploatering. Föreningarna behöver då delta i möten och veta hur man svarar på remisser. I Sörmland planeras en nationell digital studiecirkel om hur olika planeringsprocesser fungerar. Flera deltagare efterlyste också konkret metodstöd för att skriva och dokumentera berättelser samt studiematerial om lokalhistorisk forskning.
Samarbete med forskningen
På vilka sätt kan ideella hembygdsforskare samverka med akademin? Det var en annan fråga som diskuterades under dagarna. David Ludvigsson menade att mötet mellan lärosätenas metodiska och systematiska arbete med lokalhistoria och föreningarnas lokala kunskaper kan bli mycket fruktbart.
Ett exempel är Uppland i forskningen, som i snart 20 år arrangerats av Upplands fornminnesförening och hembygdsförbund. Här samlas forskare från hembygdsföreningar och akademin tillsammans med släktforskare för att diskutera aktuella teman.
I några grupper diskuterades hur film, fotografi och digitala verktyg kan underlätta både insamling och förmedling. Med inspiration från Hallands arbete med Bygden berättar har Västergötland startat ett projekt där deltagarna själva skapar lokala berättelser med hjälp av mobiltelefoner.
Ett projekt där deltagarna själva skapar lokala berättelser med hjälp av mobiltelefoner.
Berättelser kan gestaltas på nya sätt – genom digitala format, musik, film, skyltning och praktiska aktiviteter som väcker frågor och engagemang. Här kan vi lära mer av varandras erfarenheter av vad som fungerar i föreningarna.
Hembygdsrörelsens omfattande material behöver inte bara bevaras och samlas, utan också användas för att ställa nya frågor och skapa ny kunskap. Fotografier, kartor, dokument, byggnader och berättelser kan bidra till att undersöka hur platser och samhällen förändrats och ge perspektiv på frågor om samhällsplanering och kulturmiljö. Det handlar inte bara om att dokumentera det som håller på att försvinna, utan också om att uppmärksamma det samhälle som växer fram.
5 huvudpunkter från verksamhetsforum oktober 2026
1. Utveckla samarbetet med akademin och andra kulturarvsaktörer. Gemensamma seminarier, forskningscirklar och nätverk kan skapa mötesplatser mellan hembygdsrörelsen, universitet och museer. SHF kan bidra genom att förmedla kontakter.
2. Gör befintliga samlingar mer tillgängliga och användbara. Sätt materialet i historiska sammanhang och gör det tillgängligt för fler. Även regional hembygds- och lokalhistorisk litteratur behöver inventeras och synliggöras.
3. Stärk det praktiska stödet för dokumentation och berättande. Utveckla konkreta metoder och handledningar för att dokumentera, skriva och berätta lokalhistoria, bland annat med hjälp av film, fotografi och digitala verktyg.
4. Pröva nya former för att förmedla lokalhistoria. Använd digitala format, musik, film, skyltning och praktiska aktiviteter. Undersök också möjligheten till en återkommande nationell skrift eller digital plattform för lokalhistoriska artiklar.
5. Stärk möjligheterna till kunskapsutbyte inom rörelsen. Digitala forum och intressegrupper kan hjälpa personer med liknande intressen att hitta varandra och dela erfarenheter över förenings- och regiongränser. Målet är inte en gemensam metod för alla, utan en verktygslåda med metoder, kunskaper och kontakter som föreningarna kan använda utifrån sina förutsättningar.
Information om Sveriges hembygdsförbunds arbete med lokalhistorisk forskning finns på https://www.hembygd.se/shf/lokalhistorisk-forskning
