Text: Ida Säll
Hur var det att vara ung i Härjedalen på 1930- och 40-talet? Under Landsbygdsveckan 2025 arrangerade Lillhärdals hembygdsförening en kväll där byns äldre intervjuades av en grupp femteklassare.
– Jag är väldigt historieintresserad och min förhoppning med det här evenemanget var att det skulle innebära en förstahandskontakt med en annan värld. Många barn har inga närmare samtal med personer över 80 år, säger Pontus Siwert, kassör i föreningen.
Med sina 29 år dragit har han själv dragit ned medelåldern i hembygdsföreningens styrelse, och är även ordförande för Lillhärdal tillsammans, en paraplyförening som bedriver utvecklingsarbete i bygden.
Lillhärdals hembygdsförening ordförande Therese Jonsson är lärare till yrket.
– Hon tyckte att det var en jätterolig idé och ville gärna involvera skolans elever.
Det blev en grupp femteklassare som genom enkäter fick intervjua de äldre, som alla var i 80-90-årsåldern, berättar Pontus Siwert.
– Vi delade upp alla deltagare i mindre grupper. Jag hade förberett med formulär och eleverna fick även hitta på egna frågor. En extra vuxen satt med vid varje bord för att göra anteckningar.
De äldre berättade om lekar, favoritdockor och att sova i köket. Och om risknippen av björk som hängde ovanför spisen. De hotade föräldrarna med – även de som inte slog.
Kvällen utmynnade i en gruppdiskussion där Pontus Siwert lyfte fram teman han plockat upp under samtalens gång.
– Vi ställde en fråga till barnen: Skulle ni kunna tänka er att växa upp på 1930- eller 40-talet?
Det kunde i stort sett samtliga barn, visade det sig.
– Men när vi påminde dem om att det bara fanns utedass ändrade flera elever åsikt. Och när vi nämnde att internet inte fanns på den tiden, ja då förlorade vi ganska många… Det var väldigt svårt för barnen att föreställa sig.

Vi ställde en fråga till barnen: Skulle ni kunna tänka er att växa upp på 1930- eller 40-talet?
Pontus noterade även att det fanns skillnader i de äldres berättelser som gick att koppla till kön.
– Det var en tydlig skillnad på vad män respektive kvinnor lade ut texten om. Det hade vi en intressant diskussion om.
Man pratade även om hur arbetsbördan såg ut för barn förr, och hur den är nu.
– Man hjälper till ungefär lika mycket men det är en helt annan sorts arbete, konstaterade man tillsammans. Förr högg barnen ofta ved och i dag hjälper man till att plocka ur diskmaskinen, till exempel. Jag tror att flera barn fick ett vidgat perspektiv där.
Enkäter och ljudinspelningar från evenemanget har nu samlats in för att bevaras i det arkiv som tillhör Lillhärdal hembygdsförening som i år firar 100 år.
– Om 200 år kommer de här berättelserna att vara intressanta och relevanta på ett helt annat sätt, säger Pontus Siwert.
– Hembygdsföreningar fokuserar ofta på gamla tider, och det gör förstås vi också. Men man kan även se till att dokumentera för framtiden.
Landsbygdsveckan arrangeras vartannat år och 2027 planeras Ung i glesbygd förr och nu att anordnas på nytt. Evenemanget var ett samarbete mellan hembygdsföreningen, Lillhärdal tillsammans, Härjedalens kommun och FAFM (Family Andersson Facility Management) som lånade ut lokaler.