En tredjedel av studieförbundens lokaler är helt eller delvis borta sedan 2023. I många landsbygdskommuner har en fjärdedel av studieförbundens arrangemang försvunnit som en direkt följd av statens neddragningar, noterar Folkbildningsrådet, Svensk biblioteksförening och Studieförbunden i samverkan i rapporten ”Vid vägs ände” – om hur nedskärningar för folkbibliotek och studieförbund påverkar kulturens infrastruktur.
Utvecklingen slår olika över landet och är särskilt oroande för glesbygder, skriver Silvia Ernhagen, generalsekreterare för Svens biblioteksförening, i en kommentar.
Alternativ saknas på landsbygden
För folkbiblioteken är utvecklingen mindre drastisk, men mönstret går igen. Vart tionde bemannat bibliotek eller bokbusshållplats har försvunnit sedan 2014. Medan befolkningen har ökat med nästan 840 000 personer sedan 2014 har bibliotekens finansiering inte ökat på motsvarande sätt.
Landsbygdsbor drabbas hårdare än invånare i större städer. ”Den som bor i en större stad har ofta andra kulturverksamheter att vända sig till, även om biblioteket eller studieförbundslokalen lägger ner. För de som bor i mindre städer eller landsbygdskommuner kan biblioteken och studieförbunden vara de enda som erbjuder kultur och folkbildning av olika slag”, sammanfattar Ernhagen.
Studieförbundens finansiering kapad från 2023
500 miljoner kronor. Så mycket mindre satsar staten på folkbildning årligen sedan 2023, till följd av regeringens beslut att skära ner statsanslaget till studieförbund med en tredjedel. Sänkningen införs successivt över tre år. Bygd och Natur skrev 2024 om de konsekvenser som redan då var tydliga:
Utbudet ökar främst i landsbygd
Den kraftiga sänkningen av anslag 2023–2025 följer på en lång tid av långsammare utarmning, där stödet inte räknats upp i takt med den allmänna kostnadsökningen. I ”Vid vägs ände” framkommer att nästan 1 000 anställda inom studieförbunden har sagts upp under perioden 2023–2025.
Studieförbund finns i alla landets kommuner, men deras geografiska spridning minskar, visar ”Vid vägs ände”. Utbudetminskar mest i glesbygdskommuner. Antalet arrangemang har minskat med 20 procent i landsbygdskommuner, och med 12 respektive 10 procent i storstadskommuner och deras pendlingskommuner. Landsbygderna drabbas dubbelt så hårt som storstäderna, när studieförbunden tvingas till nedskärningar.
Studieförbund arrangerar inte bara saker på egen hand, utan ofta tillsammans med andra föreningar och fria grupper. Hembygdsföreningar samarbetar i många fall med studieförbund och även deras förutsättningar att verka påverkas därmed av nedskärningar i studieförbundens budgetar.
Ojämlik tillgång i landet
I ”Vid vägs ände” berättar flera intervjupersoner att bibliotek och studieförbund i nuläget har svårt att fylla funktionen som ett nav för kulturarbetare, eftersom det inte finns resurser för att ta in någon i ett projekt och framför allt inte att anställa ny personal. Att arbetstillfällen försvinner innebär även att det blir ännu svårare att vara verksam som kulturarbetare i glesbygd.
Intervjupersoner från biblioteken återkommer till att de i allt större utsträckning tvingas ta sig an uppgifter som ligger utanför det traditionella uppdraget, en följd bland annat av att Statens servicecenter lagt ner på 15 orter i landet. De påpekar också att de medel som tilldelas är otillräckliga för att leva upp till lagstadgade uppdrag, vilket i förlängningen riskerar att bibliotekslagen inte efterlevs.
På motsvarande sätt uttrycker studieförbunden att de på grund av nedskärningar och minskad personalstyrka har svårt att finnas till i lokalsamhällen och att utveckla ny verksamhet. Utöver statlig finansiering är kommunbidrag viktigt för verksamheten. Dessa skiljer sig åt, vilket leder till att verksamhet koncentreras till kommuner med högre bidrag. Det skapar en ojämlik tillgång till folkbildning i landet.
Läs hela rapporten här.
