Dokumentärfilm som hembygdsforskning

Loshultsbranden, arkivbild.
”Kyrkböcker är jättebra, men det är död, torr fakta. Åk hem till den du tror vet mest och börja där”, säger Bengt Grewin. Som dokumentärfilmare väcker han historiska händelser till liv.
Jenny Damberg
16 maj, 2024

En skogsbrand i norra Skåne år 1921 spelar huvudrollen i Bengt Grewins historiska dokumentär ”Ve och förbannelse” som 2024 visas i hembygdsgårdar, museer, arkiv och kulturhus i Skåne och Göteborg.

Fröet till filmen såddes redan i arbetet med Grewins förra produktion, som kretsade kring en släkting.

– Jag hade turen att ha en mormor som blev nästan 104 år. När hon var 102 bestämde jag mig för att filma henne. Från början var det tänkt bara för att ha som minne av henne, för mig själv.

Bengt Grewin är belysningsmästare till yrket och har på senare år arbetat med produktioner som ”Vår tid är nu”, ”Utvandrarna” och ”Triangle of Sadness”. Men, han gör också filmer på egen hand. Dokumentärfilmen ”Ett alldeles ovanligt vanligt liv” skildrade mormodern Betty Happstadius uppväxt vid torvmossen Vakö i norra Skåne vid förra sekelskiftet. Hennes liv präglas i hög grad av den svenska torvindustrins uppgång och fall.

– Utan att jag riktigt förstod det blev filmen en sorts hembygdsforskning, förklarar Bengt Grewin. Om torvindustrin visste jag ingenting sedan innan.

Utan att jag riktigt förstod det blev filmen en sorts hembygdsforskning.

Filmen om Betty Happstadius tog tio år att färdigställa och premiärvisades 2016. 

Och under det långa arbetet stötte Bengt Grewin spår efter en annan lokal berättelse – Loshultsbranden. Branden är en av de största som drabbat södra Sveriges skogar genom tiderna. Och för att kunna berätta om händelsen behövde han återigen lystra till röster som nått aktningsvärd ålder.

– När jag började fanns det två levande källor kvar – en 101-åring och en 103-åring, som varit fyra respektive sju år när branden härjade. 

Vad mindes de?
– Ida Andersson, född 1914, berättade att hennes familj hade spåntak hemma. Det var en billig konstruktion som var väldigt lättantändlig. Hennes pappa låg på taket och slog ned gnistorna från branden.

– Karin Nilsson, född 1917, mindes hur hennes föräldrar ställde väckarklockan till att ringa med jämna mellanrum under natten. De behövde gå upp för att se så inte branden hade kommit närmre. Karin lever fortfarande.

Sommaren 1921 var särskilt torr och varm. Och vädret i kombination med det lokala järvägsbolagets beslut att trots flera varningar fortsätta elda loken med torv fick till sist ödesdigra konsekvenser.

– Det var nästan lika torrt som sommaren 2018, och två dagar in i branden blåste det upp till storm. Det gjorde att branden spred sig. Dessutom hade brunnarna börjat sina. Loshultsbranden pågick i två hela veckor och byborna försökte stoppa lågorna med hjälp av bland annat spadar och lövruskor. Hela tiden klämtade kyrkklockorna i bygden, för att berätta att det fortfarande brann. 

När elden till slut släcktes hade 24 kvadratkilometer brunnit ned och 55 personer förlorat sina hem.

– Jag har hunnit träffa väldigt många gamla människor under arbetet med filmen. Man brukar ju säga att för varje människa som dör, försvinner ett bibliotek. Och alla människor som kommit upp i en viss ålder har väldigt mycket att berätta, har jag märkt. 

Man brukar ju säga att för varje människa som dör, försvinner ett bibliotek.

Också Loshults hembygdsförenings arkiv har genomsökts av Bengt Grewin, i jakt på berättelser om branden. För att källmaterial i form av exempelvis tidningsartiklar ska få liv på film har han behövt arbeta med iscensättningar.

– Men det har varit väldigt svårt att hitta unga killar som vill springa i skogen och släcka. Och så är det förstås svårt att få tag i tidstypiska kläder. Det tar lite tid, men det är roligt när det blir rätt. Det är en sorts skattletande, berättar han, och tillägger att han finansierat hela produktionen på egen hand.

Den 27 maj 2024 visas ”Ve och förbannelse” på Bio Roy i Göteborg, där Bengt Grewin är bosatt sedan 30 år. Vilka tips har han till den som vill gestalta en släktberättelse, eller en rafflande bit ur den lokala historien? I vilken ände ska man börja? Svaret kommer snabbt:

– Människor, människor, människor! 

Först och främst bör man träffa folk, förkunnar Bengt Grewin, och lyssna till deras berättelser. 

– Kyrkböcker är jättebra, men det är död, torr fakta. Åk hem till den du tror vet mest och börja där. Om du har en smartphone har du antagligen en fantastisk videokamera där! Om folk inte vill synas kan man använda diktafonfunktionen.

Läs mer om Bengt Grewin, hans filmer, aktuella visningstillfällen med mer på Bengtgrewin.se.

Karin Nilsson, född 1917, mindes hur hennes föräldrar ställde väckarklockan till att ringa med jämna mellanrum under natten. Foto: Bengt Grewin

Senaste artiklar

se fler >>

Annonsplats:

 

Vill du

annonsera här?

 

Läs mer 

Relaterad läsning

Nu ska AI lära sig svenska dialekter

25 000 timmar inspelat material från hela Sverige, från 1890-talet och framåt. Det ska bidra till att förbättra språkmodellernas förståelse för talad svenska.

Hon skriver historisk true crime

Författaren och föredragshållaren Petra Nyberg hittar historier och livsöden i arkiven. Här ger hon råd till den som vill börja skriva.

På handarbetsturné i Östergötland

Över hundra handarbetande kvinnor träffade illustratören Anna Helldorff och den kreativa producenten MiaMaria Sandell hösten 2023. Här berättar MiaMaria Sandell mer om projektet Östgötaduken.

13 nya kulturarv på Sveriges förteckning

Kallbadskulturen, annandagsbandy och schablonmåleri är nyheter på Sveriges förteckning över immateriella kulturarv. Inskrivna efter att ha lämnats som förslag till Institutet för språk och folkminnen.

Tips: Börja spela in film och ljud

Michael Johansson är mediaproducent vid Sveriges hembygdsförbund. Här ger han sina bästa tips för att komma i gång med film- och ljudinspelningar.

Dokumentärfilm som hembygdsforskning

”Kyrkböcker är jättebra, men det är död, torr fakta. Åk hem till den du tror vet mest och börja där”, säger Bengt Grewin. Som dokumentärfilmare väcker han historiska händelser till liv.

Han har skrivit Hisingens historia

I flera hundra år sträckte sig riksgränsen mellan Sverige och Norge över Hisingen. I boken ”Hisingen: Ön i gränslandet” skildrar Martin Ahlstedt en ö med brokig historia.

Nu samlar Nordiska museet in släktforskares fynd

Nordiska museet söker allmänhetens berättelser om den egna släkten. Den digitala insamlingen är också en del av ett forskningsprojekt vid Södertörns högskola och Mittuniversitetet.

Nytt kulturskyddsråd utan ideella aktörer

För att skydda viktiga kulturarv vid krig eller kris är ett nytt nationellt råd på väg att bildas. Inga ideella organisationer ingår. "Hembygdsrörelsen kommer ändå att få en viktig roll i nystarten för Sveriges civila beredskap", säger Riksantikvarieämbetets utredare Gabriella Ericson.