När Ryssland inledde sitt fullskaliga krig mot Ukraina i februari 2022 bodde mellan 2 300 och 2 500 personer i byn, varav omkring 200 hörde till den grupp svenskättlingar som utvandrade till området på 1700-talet. Sedan dess har nästan alla tvingats på flykt. Minst elva personer har dött i ryska anfall mot byn, berättar Sofia Hoas, ordförande i föreningen Svenskbyborna som har tät kontakt med boende i området och löpande uppdaterar om situationen på sin sajt.
– I dag bor mellan 60 och 90 personer i byn. Situationen är urdålig. Bostadhus bränns ner dagligen. När civilbefolkningen försöker släcka, bombas de av drönare. Drönare som ser sina mål. Så det är direkt brott mot internationella krigslagar. För ett par dagar sedan dödades en person och tre skadades av ryska drönare när de försökte släcka en brand. Räddningarbetet är också svårt, då det inte finns vatten. Och det går inte att komma ner med brandbilar för de bombas omedelbart. Vilket också är ett brott mot krigslagen. Det är civila fordon. Det finns inga militära mål i byn.
Hur håller ni kontakt med lokalbefolkningen?
– Vi är en grupp i Sverige som håller kontakt. Sven som pratar ryska ringer och pratar med dem. Jag håller regelbunden kontakt med ett tiotal personer på plats via meddelandeappar eller mejl. Någon gång i månaden har vi digitala möten, med engelsk tolk och ibland på engelska.
När civilbefolkningen försöker släcka, bombas de av drönare.
Hur ser föreningens arbete ut i Sverige?
– Vi sprider kunskap om Svenskbybornas historia, vi föreläser mycket och anordnar träffar för våra medlemmar i Sverige. Vi har museet i Roma och vi ger ut böcker. Vi har kontakt och samarbeten med andra föreningar som de estlandssvenska som har rötterna i Estland. Och så jobbar vi med nödhjälp i Ukraina sedan 1991. Sedan 2022 rapporterar vi om hur Rysslands anfallskrig påverkar byn och dess befolkning. Och driver en insamling för att hjälpa människorna från byn. Vi bedriver nödhjälpsarbete i byn och för dess befolkning, där vi har team i Sverige och på plats i Ukraina. Vi utgår alltid från deras behov. Vi köper in den mesta nödhjälp som mediciner, träbriketter och hygienprodukter på plats. Men kör en del från Sverige, både i egen regi, men också allt mer i samarbete med andra hjälporganisationer. Vilket blir effektivare och bättre.
Hur har sommaren på museet i Roma varit – hur påverkar kriget verksamheten i Sverige?
– Vi har haft många besökare, intresset är stort hos både ättlingar och andra. Kriget gör att väldigt många fler svenskar vet vad Gammalsvenskby är och många är in intresserade och fascinerade av svenskbybornas historia. Vår insamling går fortsatt bra och många hör av sig och vill bidra på olika sätt. Med pengar eller kunskaper.
Hur jobbar ni med hjälpsändningar?
– Som sagt köper vi in det mesta på plats. Det är bättre för Ukrainas ekonomi och mer praktiskt. Svenskbyn ligger 200 mil från Gdynia, så varje transport ner kostar cirka 30 000 kronor i transportkostnader som diesel och färjekostnader. Det vi kör från Sverige är sådant som inte går eller är svårt att få tag på i Ukraina, som högkvalitativ byggplast, presenningar, powerbanks och bättre begagnade bilar. Eller dyrbart material, skänkt material som sjukvårdutrustning, rullstolar, sjukhussängar, cyklar och varma kläder.
– I snitt en gång i månaden det senaste året har Sven Bjerlestam kört ner. Men ofta samarbetar vi med andra organisationer eller personer. Nu senast gjorde vi en insamling till 310 powerbanks som familjer i byn behövde, för att kunna hålla kontakt med nära och kära vid längre elavbrott. Vi fick in pengar, kunde köpa dem med hjälp av Powerup Ukraine som ordnade ett mycket bra pris för högkvalitativa powerbanks. Och då organisationen Direct Ukraine hade plats för ett par pallar till i sin lastbil, kunde vi skicka med dem där. Direct Ukraine ordnade med allt pappersarbete som tulldeklarationer etcetera.
Stora delar av Gammelsvenskby brann ner den 21 juli 2024. Svenskbymuseet i Gammmelsvenskby ödelades någon vecka senare, den 4 augusti. Museet var ett projekt i samarbete med föreningen Svenskbyborna.
– Under ett projekt mellan Region Gotland och Gammalsvesnkby, kom idén från byborna att de ville ha ett eget svenskbymuseum, för att kunna berätta om Gammalsvenskbys historia. Det var ju svenskar som grundade byn 1782. De ville kunna berätta för sina barn och barnbarn, men också för besökare. Föreningen Svenskbyborna sökte pengar för att kunna duplicera utställningen i Roma och byborna översatte texterna till ukrainska. Vi började tillsammans med byborna samla in bildmaterial i byn och gjorde upprop om att få äldre föremål från svenskbyfamiljerna. Vi köpte in ett hus, med hjälp av sponsorn Carl Sturén. Det var den gamla kolchoskrogen, som vi renoverade och förberedde för att kunna ha ett museum där. Lokalen var klar och invigningen planerad till 1 maj 2020. Men så kom pandemin och sedan kriget. Och i augusti 2024 brändes museet ner av ryska attacker. Som tur var fanns där ingen inredning, föremål eller originalbilder. Vi räknar med att öppna museet så snart kriget är över och Ryssland har blivit utdrivna ur Ukraina, säger Sofia Hoas.
FAKTA. Kriget har slagit hårt mot Gammelsvenskby
- Sedan den fullskaliga ryska invasionen 2022 har situationen i Gammalsvenskby varit mycket svår. 80–90 procent av byn har ödelagts av Rysslands terrorbombningar. Humanitär hjälp attackeras av ryska drönare och hittills har elva civila dödats i byn. Tunga glidbomber har förstört skola, vårdcentral, dagis, kulturhus, kommunhus och bostäder. Sommaren 2024 totalförstördes både den tyska och svenska kyrkan av bränder orsakade av rysk. Det finns ingen el och brunnarna har sinat. Sommaren 2024 var det endast 60-90 bybor kvar, rapporterar föreningen Svenskbyborna.
- Läs mer om byn och föreningens arbete i artikeln Föreningen Svenskbyborna stöttar Gammelsvenskby i Ukraina.
- Följ situationen i Gammelsvenskby och föreningen Svenskbybornas arbete på https://www.svenskbyborna.se/category/kriget/
