Text: Ida Säll
I Svensbyn utanför Piteå finns en lång tradition av att samlas i andelsföreningar.
– Vi har haft allt från affär- till mejeri-, kvarn- och tjurföreningar, förklarar Brith Fäldt, ordförande i Svensby hembygdsförening. Därför är vi vana vid att samarbeta och hjälpas åt.
Trots det är hembygdsföreningen i bygden relativt ung. Den bildades 1989 när man skulle återuppbygga den gamla kulturmiljön kring Swensbylijda strax utanför Piteå.
– Männen i byn började med att bygga kvarn och kvarndamm med stenar från en återvunnen vägbro.
När projektet utvidgades återställdes även det ursprungliga hemmanet. Då samlades kvinnorna för att inreda boningshuset, med utgångspunkt i en bouppteckning från 1850-talet.
– Det kom att bli starten för vårt tjejdagis. Sedan 2013 ses vi en gång i veckan.
Utforskar kvinnligt arbete genom historien
Gruppen utforskar hur kvinnligt kodat arbete sett ut historiskt och hur det kan te sig i dag.
– Vi är omkring femton tanter i åldrarna 65 till 86. Vissa har varit med ända sedan starten, förklarar Brith Fäldt som leder gruppen.
Är även yngre välkomna?
– Absolut. Men förutsättningen är att man ska kunna ses på onsdagsförmiddagar.
Odlar och diskuterar livsvillkor
Varje vecka under höst och vinter tar gruppen hand om underhållet av hembygdsgården. Man tvättar, bakar, forskar och odlar.
– Vi odlar både bönor, kålrot, olika gamla sorters rova och potatis. Och så diskuterar vi våra liv, och tar reda på det vi inte vet om livsvillkoren när man hade självhushållning.
Tjejdagis funktion är att föra kvinnor samman, konstaterar hon.
– Folk kommer från olika håll men de har också så mycket gemensamt. Det blir ett starkt socialt nätverk. Många av oss är änkor, eller har blivit sjuka på äldre dar.
Själv är hon utöver sitt ordförandeskap pensionerad socionom och föredetta lokalpolitiker – med ett starkt intresse för historia.
– Jag är urkass på årtal och släktlängder, sådant bryr jag mig inte om alls. Men jag är nyfiken på det vardagliga – hur var det att vara barn eller kvinna förr i tiden?
Skriver på bok om kvinnohistoria
När föreningen byggde ut hembygdsgården inreddes övervåningen till en kvinnoutställning.
– Då plockade vi fram saker som förknippats med kvinnors liv och arbete. Det var till exempel korsetter, spinnrockar och hemstickade mensskydd. Vi både skrattade och förfärades – och diskuterade vilka krav som ställdes på kvinnor förr och hur det ser ut nu.
Både kvinnornas och barnens sfär är till stor del bortglömd i historieskrivningen, menar hon. Och snart blir tjejdagisets efterforskningar en bok.
– Titeln blir ”Alla kvinnor har en historia att berätta.”
Boken ska ge en historisk helhetsbild av arbete som traditionellt utförts av kvinnor.
– Till exempel vill vi utforska hur man uppfostrade barn för att de skulle klara av att flytta hemifrån vid 12-13 års ålder.
Boken kommer också att samla historiska recept på sådant kvinnor lagat och ätit när de haft knappa medel.
– Vad åt man när man inte hade tillgång till kött? Eller innan potatisen kom till Sverige? Min egen mamma var kocka åt skogsarbetare in the middle of nowhere och expert på att göra mat på ingenting. Till exempel kålrot, mjölk och smör.
Tjejdagiset har lett till en ökad självkänsla bland kvinnorna i gruppen, konstaterar Brith Fälth.
– Genom att dokumentera vårt eget arbete har vi förstått vad som är specifikt för just oss, men också hur mycket vi liknar många andra byar i Sverige och världen. Kvinnor har haft en avgörande roll för att hålla samman familjerna över tid.
Foto: Svensby hembygdsförening
