Föreningarna räddade biblioteket i Ryssby

Föreningarna räddade biblioteket i Ryssby

Berättat av Gudrun Roslund:

”Det kom som en kalldusch att de skulle lägga ner biblioteket, vi fick ingen förvarning. Vi läste om det i tidningen. Vi var en grupp som samlades och träffade kommunledningen. Då hade de redan börjat plocka ner biblioteket, men det stoppades, så det gjorde.

Det var kommunalrådet som kom med förslaget att driva verksamheten som ett IOP. Vi hade ju inte hört talas om det, vadå IOP? Det står för idéburet offentligt partnerskap och är ett sätt för idéburen verksamhet att samverka med offentliga aktörer, som en kommun. Ljungby kommun tog in en konsult som hjälpte oss mycket. Det är viktigt att allt blir juridiskt riktigt, och det är sådant vi inte kan alls.

Vi fick behålla de böcker som fanns kvar i biblioteket, men alla måste märkas om. Det fick inte heta Ljungby bibliotek längre, utan Ryssby bibliotek. Så vi började med det, det var över tusen böcker.

I Ryssby finns en lokal välgörare i form av Axel F och Vilna Lindmarkers stiftelse som vi sökte från och fick ett bidrag på 100 000 kronor för tre år. Från kommunen fick vi 80 000 kronor.

Pengarna behövs. Vi har köpt in en del nya böcker och skaffat egna datorprogram. Vi får också betala hyra till kommunen, det tar de ut varje månad.

I september 2021 hade vi nyinvigning av Ryssby bibliotek. Det var en fin invigning där vi bland annat gav ett litet pris till Fanny Roos, vår duktiga kulstötare. Hon bor här utanför Ryssby och är alltid väldigt noga med att poängtera att hon är från just Ryssby.

Biblioteket är öppet på måndag eftermiddagar, från klockan 16 till 19. Vi är en grupp på tio kvinnor som turas om att bemanna det, i par om två. Folk har verkligen ställt upp! Inte minst vaktmästarna på skolan där biblioteket ligger har hjälpt oss mycket. Vi har också ett visst samarbete med skolan och skolbiblioteket, eftersom vi är där.

För egen del är det som driver mig det här med läsandet. Jag har predikat för mina egna barn och barnbarn hur viktigt det skrivna ordet är. Så jag är väldigt glad för de familjer som kommer hit med sina barn och låna böcker. Barn är väldigt vetgiriga, men det gäller att föräldrar tar sig tid.

Ibland har vi något extra evenemang. En söndag hade vi besök av en tjej från Berättarnätet Kronoberg – Ryssby ligger i ett område som kallas för Sagobygden – där klass 6 på skolan sålde fika för att samla in pengar till sin klassresa. Det var himla uppskattat.

Det som har hänt sedan vi tog över driften är att kommunen meddelat att Ryssby ska bli en serviceort till Ljungby. Kommunen har en del sådana, som de förbinder sig att satsa på likaväl som de satsar på Ljungby stad. Och då ska de hålla ett bibliotek här. Det kommer de inte undan! I dag kör Bokbussen från Ljungby stadsbibliotek hit, men det är en annan sak. En buss kan inte hålla det utbud som ett bibliotek har, det säger sig självt.”

FAKTA: SÅ DRIVS BIBLIOTEKET I RYSSBY

  • Flera föreningar har gått samman för att driva biblioteket i Ryssby, i Ljungby kommun i Småland. Ryssby Sockenråd, där Gudrun Roslund är ordförande, är en av dessa. Verksamheten drivs genom ett så kallat IOP-avtal mellan föreningarna och kommunen. Ett idéburet offentligt partnerskap (IOP) är en överenskommelse om samverkan mellan offentlig och idéburen sektor i syfte att uppnå ett visst allmännyttigt samhälleligt mål.
  • Ryssby bibliotek håller öppet måndagar klockan 16 till 19.
Analys: ”Detaljerna gör helheten”

Analys: ”Detaljerna gör helheten”

Som bebyggelseantikvarie har man lärt sig att värdera kulturmiljöer och precisera vad i värdet ligger. Om jag tänker efter skulle alla de här olika kategorierna passa in på begravningsplatser: Lokalhistoriskt, samhällshistoriskt, socialhistoriskt, religionshistoriskt, personhistoriskt, bebyggelsehistoriskt, arkitekturhistoriskt, trädgårdshistoriskt samt materialhistoriskt. Därmed borde närapå alla kyrkogårdar kunna bedömas vara av mycket högt kulturhistoriskt värde. Även det faktum att en begravningsplats berör så många människors livshistoria, alla sorters människor, höjer dess värde – så sant som det är sagt att ”vi är alla lika inför döden”. Den sammanhållande länken är hur man har varit knuten till orten.

Begravningsplatsen är också viktig som en offentlig park, kanske särskilt i städer med tätbebyggda kvarter och höga hus. I dag förtätas städerna på grönområdenas bekostnad. Då kan det vara en fördel att den gröna lungan utgörs av en begravningsplats där gravfrid råder. Växtligheten, det traditionella byggnadssättet och ett stillsamt och försiktigt användande av kyrkogården gör också att många insekter och djur trivs.

Men både kyrkorna och begravningsplatserna påverkas av vad som sker i samhället och i världen. Den storhetstid som begravningsplatserna har haft med gravanläggningar som innebär hela gravanordningar som bildar kvarter på kyrkogården håller på att försvinna. Nya begravningsseder, människors flyttmönster, församlingarnas ekonomi och globalisering har lett till att våra begravningsplatser har börjat förändras. Ibland och för vissa på ett oroande sätt.

Konsekvenserna riskerar att bli att begravningsplatserna töms på sitt innehåll. Dels rent fysiskt, genom att gravstenar eller hela gravvårdar tas bort. Dels historiemässigt, genom att de begravda kvarlevorna efter människor under marken blir anonyma. Kyrkogårdarna förlorar då både sitt unika uttryck och den historia som är kopplad till platsen. Att detaljerna gör helheten stämmer väl in på en kyrkogård.

Att detaljerna gör helheten stämmer väl in på en kyrkogård.

Skydd för vissa gravvårdar finns i föreskrifterna för kyrkliga kulturminnen och i kulturmiljölagen. I den senare står det att ”begravningsplatsen ska vårdas och underhållas så att dess kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas”. För att på ett väsentligt sätt ändra begravningsplatsen krävs tillstånd.

Men krav på inventeringar kom så sent som för sju år sedan, medan den samhällsförändring som ändrar förutsättningarna har pågått länge och sakta accelererat. Fler flyttar från sin födelseort. Allt fler går ur Svenska kyrkan, en orsak kan vara att det är så lätt att urskilja kyrkoskatten i deklarationen. Färre går på gudstjänster och besöker sina släktingars gravar, vilket gör att de inte heller upplever kyrkomiljöerna. Därmed tappar vi relationen till våra rötter och vår historia, vilket kanske påverkar antalet uppsagda gravrättsavtal.

Även de ökade urnsättningarna spelar in. Andra begravningstraditioner tillkommer och berikar våra kulturmiljöer. Men bevarande och utveckling behöver gå hand i hand, så att äldre generationers spår får leva kvar och fortsätta vara en viktig kunskapsbärare av vår historia.

Hembygdsrörelsens insatser i samarbete med släktforskare, församlingar och myndigheter är därför en ovärderlig del i att bevara begravningsplatsernas kulturhistoriska värden. Tillsammans kan parterna till exempel hitta anhöriga som inte nås av församlingarnas anslag om att gravrätter håller på att gå ut, inventera gravstenar ur ett lokalhistoriskt perspektiv, hjälpas åt att vårda gravanordningar och berätta bygdens historia utifrån de personer som ligger begravda på kyrkogården.

Jag vill återknyta till de upplevelsevärden som finns hos en kyrkogård. Som på de flesta platser är natur och kultur sammanbundna här. En begravningsplats är ursprungligen anlagd av skickliga arkitekter och kunniga trädgårdsmästare. Gångar, trädrader, kvarter och murar ger kyrkogården dess unika karaktär. Liksom arkitektur i övrigt följer trädgårdsarkitekturen stilhistorien och berättar om när kyrkogården tillkommit och när den har utvidgats. Därför är det viktigt att värna även strukturer, markbeläggning och trädsorter i en kyrkogårdsmiljö. I luckrade jordar, skyfflade grusgångar och gamla stammar trivs fåglar och småkryp, samtidigt som ljudet från knaster av steg på grus och skuggan under en trädkrona ger en rofylld inramning till historiens vingslag.

Fotnot: Sveriges hembygdsförbund publicerade år 2020 skriften Begravningsplatsernas kulturarv som en del av arbetet för Hållbara landskap. Klicka på respektive rubrik för att aktivera länk.

Sockenkyrkan lade grunden för det moderna Sverige

Sockenkyrkan lade grunden för det moderna Sverige

På vilket sätt är sockenkyrkorna i fara?
– De är i dag inte omedelbart hotade av rivning eller försäljning. Ibland yttras kyrkor byggda under 1900-talet eller kapell. Sockenkyrkor är något annat. Förr var Sverige indelat i socknar uppbyggda kring en kyrka som alla var delaktiga i att bygga och som man ständigt besökte. De betydde otroligt mycket för samhället fram till 1952, när vi skapade de nya storkommunerna.

Så hur ser faran ut för sockenkyrkornas del?
– Människor har allt mindre beröring med dem. För ett par generationer sedan var det omöjligt att inte hamna i kyrkan, på gudstjänster, vid familjeangelägenheter eller med skolan. Så är det inte längre. Och man intresserar sig inte för en sak som man inte har beröring med. Sjunker intresset så minskar samhällets och politikernas intresse. Försvinner en sockenkyrka försvinner också den viktigaste möjligheten som finns att uppleva historien och bygden.

Hur väcktes ditt eget intresse för sockenkyrkorna?
– Jag är historiker. Dessutom är jag en kvarleva från den tid då kyrkan var en del av människors vardag. Det var något man levde med, som skolan ägnade sig åt. Genom livet har jag velat sprida budskapet att det är känslorna som spelar roll. Går man in i en kyrka är det inte bara det materiella som betyder någonting, man känner det andliga omkring sig. Man inser att livet är inte bara jakten på välstånd.

Hur ska ni i Sockenkyrkonätverket öka engagemanget?
– Vi kom rätt tidigt fram till att vår viktigaste uppgift är kunskapsspridning. Inte bara kunskap i bemärkelsen vad man vet och kan, utan att erbjuda upplevelser och kontakt. Att plötsligt rulla upp gardinen för allt de här kyrkorna har varit förr och kan vara. Det är fantastiskt när man går in i en gammal kyrka och känner närvaron av de som har samlats där före en. Somliga förtvivlade, andra utmattade, vissa som har gått dit i otrolig glädje och andra för att söka tröst.

Vilka uppgifter hade sockenkyrkorna utöver det andliga?
– Man talar mycket om hur det svenska lokala självstyret kom till, och faktum är att det kom till successivt genom sockenstämmorna. På 1800-talet hade de ungefär samma uppgifter som småkommunerna sedan hade. Kyrkorna var också fästen för information. De stod inte bara för tron på gud och förtröstan utan för det verkligt världsliga. De kungörelser man läste upp efter gudstjänsterna kunde handla om försvunna kor, liksom om händelser på riksplanet. Kyrkorna fanns över hela Sverige, inklusive Finland, vilket innebar att staten snabbt kunde nå varenda invånare.

FAKTA: Sockenkyrkonätverket

  • Är en ideell förening bildad år 2019 med syfte att bevara och sprida kunskap om landets sockenkyrkor. Tillsammans bildar kyrkorna vårt största sammanhållna kulturarv, menar man, och det är just den helheten föreningen vill värna.
  • Hur många de är beror på definition, men enligt Sockenkyrkoprojektet finns 2 564 huvudkyrkor i församlingar tillkomna före 1950.
  • Den 23 oktober 2021 arrangerar Sockenkyrkonätverket i samarbete med Sveriges hembygdsförbund, Karlstads stift och Karlstads universitet den digitala konferensen Kunskapens roll för det kyrkliga kulturarvets framtid. Debattboken ”Kyrkor i fara” släpps i samband med detta.
  • Läs mer på Sockenkyrkonatverket.se  
Tillsammans bildar kyrkorna vårt största sammanhållna kulturarv, menar man, och det är just den helheten föreningen vill värna.