Enligt nya EU-regler ska alla juridiska personer – även ideella föreningar och trossamfund – registreras hos Bolagsverket. De nya reglerna riskerar att få stora konsekvenser, menar Hannah Kroksson, ordförande för Forum – Idéburna organisationer med social inriktning.
I nuläget behöver ideella föreningar utan verklig huvudman inte anmäla något hos Bolagsverket. Men EU:s åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism innebär krav på att alla ideella föreningar ska registrera verklig huvudman i Bolagsverkets register.
– Det finns inga fördelar med det här från föreningarnas håll, säger Hannah Kroksson, som även sitter som expert i den pågående penningtvättsutredningen.
Utredningen undersöker hur svensk lag kan linjera med EU:s regelverk kring motverkande av penningtvätt och finansierande av terrorism. 2023 fick utredningen ett nytt tilläggsdirektiv som innebär att den ideella sektorns intressen ska värnas vid tillämpningen av de nya regelverket.
Enligt Nationellt organ för dialog och samråd mellan regeringen och det civila samhället (NOD) och den statliga utredningen ”Palett för ett svenskt civilsamhälle” (SOU 2016:13) innebär ett register över huvudmän en potentiell risk för integritetsproblem.
Forums ordförande Hannah Kroksson menar att den här sortens regler inte bara resulterar i mer administrativt arbete. I förlängningen kan konsekvensen bli en försvagad demokrati där färre deltar i civilsamhällets demokratiska strukturer.
– Blir det för krångligt att ha en ideell förening är risken att man organiserar sig på ett annat sätt för att komma runt kraven. Kanske har man har en sms-lista eller en chattgrupp i stället?
I en dylik sammanslutning saknas förtroendevalda, revisorer och årsmöten, påminner Hannah Kroksson. Kanske kommer man använda någons privata bankkonto, i stället för ett gemensamt för föreningen.
– Ordningen vi har i dag innebär att vi har gemensam kontroll, men med de nya reglerna riskerar organisationen att ha mindre insyn och svagare demokrati.
En verklig huvudman är den eller de personer som ytterst kontrollerar en organisation – vilket är svårt att förena med de ideella sektorns konstruktion, menar Hannah Kroksson.
– Hela poängen med ideella föreningar är ju att vi har dem tillsammans, och att alla medlemmar har lika rösträtt.
I praktiken innebär regeln om verklig huvudman att man har kontroll över minst 25 procent av föreningen. Det vill säga ett maktövertag som ingen medlem av en ideell förening har i dag.
I och med tilläggsdirektivet har Sverige försökt driva på att kravet inte ska gälla ideella föreningar, utan bara bolag. Ståndpunkten har dock inte fått stöd från övriga medlemsstater. I skrivande stund arbetar man med en konsekvensanalys av hur förändringen kommer se ut för de cirka 240 000 föreningar som omfattas av det nya regelverket.
– Det är inte förenligt med svensk lag att upprätta register över civilsamhället. Det här är en europeisk förlust, menar Hannah Kroksson.
Planen är att beslut kring de nya direktiven tas under hösten 2024. När de eventuellt kommer implementeras är däremot oklart. Likaså hur lösningen kan komma att se ut för Sveriges hembygdsföreningar.
– Jag har ändå visst hopp att man inom myndigheter ska förstå att den här förändringen inte går att göra över en natt.
Rånäs ligger i Norrtälje kommun. Här finns Rånäs bruk och tre byar med anor från 1600-talet som tillsammans med det omgivande odlingslandskapet vid sjön Skedviken klassas som områden av riksintresse av Riksantikvarieämbetet.
Ett stenkast därifrån planerar Helios Nordic Energy att uppföra en solcellspark.
Men byggplanerna har överklagats av Fasterna hembygdsförening, vilket Stockholms läns hembygdsförbunds tidning Ledungen var först att berätta om. Nu har ärendet nått Mark- och miljööverdomstolen.
Fasterna hembygdsförenings ordförande Rolf Embro står och bakar surdegsbröd när Bygd och Natur når honom.
– Vi vill pröva hur kulturmiljöintresset står sig gentemot riksintresset för energiproduktion, berättar han. Här finns dessutom områden som klassas som riksintresse för naturvård.
Hembygdsgården Granby, en arbetarlänga från 1876 förvärvades av Fasterna hembygdsförening i slutet av 1990-talet. Här, vid åkrarna, skulle en eventuell solcellspark bli en del av utsikten.
– Men jag vill helst inte kalla det solcellspark, inflikar Rolf Embro. Ordet park låter alldeles för fint.
Anläggningen, som han hellre benämner den, är tänkt att bli 40 hektar, vilket motsvarar ungefär 80 fotbollsplaner.
Föreningen motsätter sig inte solcellsanläggningar generellt, men är kritisk till att man inte tar hänsyn till kulturmiljön:
– Vi inser att solenergi behövs, men vi tror det finns många andra passande platser för anläggningar.
Vi vill pröva hur kulturmiljöintresset står sig gentemot riksintresset för energiproduktion.
Enligt Helios Nordic Energys planer ska den tilltänkta marken arrenderas i 35-40 år av lantbrukare. Därefter anses anläggningen vara uttjänt, och monteras ned. Eftersom modulerna räknas som en tillfällig installation utanför detaljplanerat område behövs heller inget bygglov. Däremot krävs bygglov för de transformatorer som tillhör anläggningen. Detta bygglov har föreningen överklagat hos kommunen och Länsstyrelsen.
I motiveringen till att klassa Skedviken som riksintresse skriver Riksantikvarieämbetet: ”Slättbygd kring större sjö, där odlings- och bebyggelsestrukturen med byar och sätesgårdar där sockenbildningen kan följas från brons- och järnåldern och fram till det tidiga 1900-talet.” Man betonar också ”det öppna och vidsträckta odlingslandskapet med hög uppodlingsgrad kring Skedviken, Norrtäljes största slättsjö”.
Den som vill utföra en åtgärd i landskapet som väsentligt kan ändra naturmiljön ska först göra en anmälan till samråd med sin länsstyrelse. Länsstyrelsen kontrollerar om åtgärden uppfyller kraven i kapitel 12 paragraf 6 i miljöbalken.
– Solcellsföretaget har med hjälp av fotografier försökt hävda att områdena främst är våtmark. Vi menar att även om det här inte handlar om den allra bästa jordbruksmarken så är den ändå viktig. Till exempel när det var torrår 2018 var det här värdefulla marker att ta gräs från. Ängsmarker kan ofta vara översvämmande på vårkanten, men går likväl att skörda på sommaren.
I sitt yttrande i juni 2022 menade Länsstyrelsen i Stockholm att man ”från allmän naturvårdssynpunkt” inte har något emot solcellsparken. Hembygdsföreningen överklagade yttrandet, och ärendet togs upp i Mark- och miljödomstolen. I april 2023 kom domen, som gick på Länsstyrelsens och solenergiföretagets linje. ”Solcellsparken avses att placeras utanför byarna Svärlinge och Granby och innebär ingen skada på miljöerna eller bebyggelsestrukturen. Däremot kommer parken att innebära en påverkan på det öppna och vidsträckta odlingslandskapet. Med hänsyn till solcellsmodulerna relativt sett låga höjd kommer dock denna påverkan främst vara i parkens direkta närhet”, fastslog Mark- och miljödomstolen.
Fasterna hembygdsförening har därefter överklagat till Mark- och miljööverdomstolen, och fått prövningstillstånd. Därefter har en så kallad skrifteväxling skett. Helios Nordic Energy har fått yttra sig angående föreningens överklagan, och föreningen har fått yttra sig över företagets skrivelse. Fasterna hembygdsförening har inte i någon del av processen tagit hjälp av jurist, berättar Rolf Embro.
Har det här stärkt er som förening? – Det får vi se. Det beror på utfallet.
Vad betyder ett torg för en by? Jon Böhlmark: Vad betyder en plats för där människor möts? Skulle man kunna tänka sig att torget som mötesplats funnits i tusentals år och endast nu de sista åren blivit parkeringsplatser? Vi kanske var och en kan börja ana konsekvenserna? Martin Mehlin: Ett torg i varje hembygd är egentligen en rättighet som många byar och brukssamhällen förlorat under de senaste 50–60 åren. I takt med att makten förflyttats från den lokala skalan har också förvaltandet av gemensamma platser i många byar försvunnit eller hamnat på lokala föreningar och enskilda personer.
Hur har arbetet gått till? Martin Mehlin: Projektet tog sin början i diskussioner med lokalsamhället Sollerön och behovet av en gemensam plats på orten. Genom ArkDes Think Thank gavs vi möjlighet att genomföra det här projektet, med förhoppningen att sätta i gång en process som kan leda till ett permanent och levande torg.
Vad händer nu i byn på Sollerön? Jon Böhlmark: Kommunen har sammankallat en arbetsgrupp som arbetar vidare mot genomförande. Planen ska knådas ett varv till och finansiering ska diskuteras. Vi hoppas att den goda samverkan som har rått kan vara del i att förvalta och skapa innehåll på platsen. Då har vi inte bara skapat ett torg i fysisk bemärkelse, utan också byggt socialt kapital.
Hur hoppas ni kunna sprida metoden? Martin Mehlin: Många mindre byar har under många år haft en negativ befolkningsutveckling och när affären, bensinmacken eller skolan försvinner riskerar orter att tyna bort. Vi tror därför att det är viktigt att förstå betydelsen i att det behöver ske något så snart som möjligt – att vända den rådande trenden. Genom att exemplifiera metoden, så som vi gjort på Sollerön, hoppas vi att kommuner och regioner blir inspirerade av att skapa gestaltade platser på fler orter.
”Det kom som en kalldusch att de skulle lägga ner biblioteket, vi fick ingen förvarning. Vi läste om det i tidningen. Vi var en grupp som samlades och träffade kommunledningen. Då hade de redan börjat plocka ner biblioteket, men det stoppades, så det gjorde.
Det var kommunalrådet som kom med förslaget att driva verksamheten som ett IOP. Vi hade ju inte hört talas om det, vadå IOP? Det står för idéburet offentligt partnerskap och är ett sätt för idéburen verksamhet att samverka med offentliga aktörer, som en kommun. Ljungby kommun tog in en konsult som hjälpte oss mycket. Det är viktigt att allt blir juridiskt riktigt, och det är sådant vi inte kan alls.
Vi fick behålla de böcker som fanns kvar i biblioteket, men alla måste märkas om. Det fick inte heta Ljungby bibliotek längre, utan Ryssby bibliotek. Så vi började med det, det var över tusen böcker.
I Ryssby finns en lokal välgörare i form av Axel F och Vilna Lindmarkers stiftelse som vi sökte från och fick ett bidrag på 100 000 kronor för tre år. Från kommunen fick vi 80 000 kronor.
Pengarna behövs. Vi har köpt in en del nya böcker och skaffat egna datorprogram. Vi får också betala hyra till kommunen, det tar de ut varje månad.
I september 2021 hade vi nyinvigning av Ryssby bibliotek. Det var en fin invigning där vi bland annat gav ett litet pris till Fanny Roos, vår duktiga kulstötare. Hon bor här utanför Ryssby och är alltid väldigt noga med att poängtera att hon är från just Ryssby.
Biblioteket är öppet på måndag eftermiddagar, från klockan 16 till 19. Vi är en grupp på tio kvinnor som turas om att bemanna det, i par om två. Folk har verkligen ställt upp! Inte minst vaktmästarna på skolan där biblioteket ligger har hjälpt oss mycket. Vi har också ett visst samarbete med skolan och skolbiblioteket, eftersom vi är där.
För egen del är det som driver mig det här med läsandet. Jag har predikat för mina egna barn och barnbarn hur viktigt det skrivna ordet är. Så jag är väldigt glad för de familjer som kommer hit med sina barn och låna böcker. Barn är väldigt vetgiriga, men det gäller att föräldrar tar sig tid.
Ibland har vi något extra evenemang. En söndag hade vi besök av en tjej från Berättarnätet Kronoberg – Ryssby ligger i ett område som kallas för Sagobygden – där klass 6 på skolan sålde fika för att samla in pengar till sin klassresa. Det var himla uppskattat.
Det som har hänt sedan vi tog över driften är att kommunen meddelat att Ryssby ska bli en serviceort till Ljungby. Kommunen har en del sådana, som de förbinder sig att satsa på likaväl som de satsar på Ljungby stad. Och då ska de hålla ett bibliotek här. Det kommer de inte undan! I dag kör Bokbussen från Ljungby stadsbibliotek hit, men det är en annan sak. En buss kan inte hålla det utbud som ett bibliotek har, det säger sig självt.”
FAKTA: SÅ DRIVS BIBLIOTEKET I RYSSBY
Flera föreningar har gått samman för att driva biblioteket i Ryssby, i Ljungby kommun i Småland. Ryssby Sockenråd, där Gudrun Roslund är ordförande, är en av dessa. Verksamheten drivs genom ett så kallat IOP-avtal mellan föreningarna och kommunen. Ett idéburet offentligt partnerskap (IOP) är en överenskommelse om samverkan mellan offentlig och idéburen sektor i syfte att uppnå ett visst allmännyttigt samhälleligt mål.
Ryssby bibliotek håller öppet måndagar klockan 16 till 19.
Som bebyggelseantikvarie har man lärt sig att värdera kulturmiljöer och precisera vad i värdet ligger. Om jag tänker efter skulle alla de här olika kategorierna passa in på begravningsplatser: Lokalhistoriskt, samhällshistoriskt, socialhistoriskt, religionshistoriskt, personhistoriskt, bebyggelsehistoriskt, arkitekturhistoriskt, trädgårdshistoriskt samt materialhistoriskt. Därmed borde närapå alla kyrkogårdar kunna bedömas vara av mycket högt kulturhistoriskt värde. Även det faktum att en begravningsplats berör så många människors livshistoria, alla sorters människor, höjer dess värde – så sant som det är sagt att ”vi är alla lika inför döden”. Den sammanhållande länken är hur man har varit knuten till orten.
Begravningsplatsen är också viktig som en offentlig park, kanske särskilt i städer med tätbebyggda kvarter och höga hus. I dag förtätas städerna på grönområdenas bekostnad. Då kan det vara en fördel att den gröna lungan utgörs av en begravningsplats där gravfrid råder. Växtligheten, det traditionella byggnadssättet och ett stillsamt och försiktigt användande av kyrkogården gör också att många insekter och djur trivs.
Men både kyrkorna och begravningsplatserna påverkas av vad som sker i samhället och i världen. Den storhetstid som begravningsplatserna har haft med gravanläggningar som innebär hela gravanordningar som bildar kvarter på kyrkogården håller på att försvinna. Nya begravningsseder, människors flyttmönster, församlingarnas ekonomi och globalisering har lett till att våra begravningsplatser har börjat förändras. Ibland och för vissa på ett oroande sätt.
Konsekvenserna riskerar att bli att begravningsplatserna töms på sitt innehåll. Dels rent fysiskt, genom att gravstenar eller hela gravvårdar tas bort. Dels historiemässigt, genom att de begravda kvarlevorna efter människor under marken blir anonyma. Kyrkogårdarna förlorar då både sitt unika uttryck och den historia som är kopplad till platsen. Att detaljerna gör helheten stämmer väl in på en kyrkogård.
Att detaljerna gör helheten stämmer väl in på en kyrkogård.
Skydd för vissa gravvårdar finns i föreskrifterna för kyrkliga kulturminnen och i kulturmiljölagen. I den senare står det att ”begravningsplatsen ska vårdas och underhållas så att dess kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas”. För att på ett väsentligt sätt ändra begravningsplatsen krävs tillstånd.
Men krav på inventeringar kom så sent som för sju år sedan, medan den samhällsförändring som ändrar förutsättningarna har pågått länge och sakta accelererat. Fler flyttar från sin födelseort. Allt fler går ur Svenska kyrkan, en orsak kan vara att det är så lätt att urskilja kyrkoskatten i deklarationen. Färre går på gudstjänster och besöker sina släktingars gravar, vilket gör att de inte heller upplever kyrkomiljöerna. Därmed tappar vi relationen till våra rötter och vår historia, vilket kanske påverkar antalet uppsagda gravrättsavtal.
Även de ökade urnsättningarna spelar in. Andra begravningstraditioner tillkommer och berikar våra kulturmiljöer. Men bevarande och utveckling behöver gå hand i hand, så att äldre generationers spår får leva kvar och fortsätta vara en viktig kunskapsbärare av vår historia.
Hembygdsrörelsens insatser i samarbete med släktforskare, församlingar och myndigheter är därför en ovärderlig del i att bevara begravningsplatsernas kulturhistoriska värden. Tillsammans kan parterna till exempel hitta anhöriga som inte nås av församlingarnas anslag om att gravrätter håller på att gå ut, inventera gravstenar ur ett lokalhistoriskt perspektiv, hjälpas åt att vårda gravanordningar och berätta bygdens historia utifrån de personer som ligger begravda på kyrkogården.
Jag vill återknyta till de upplevelsevärden som finns hos en kyrkogård. Som på de flesta platser är natur och kultur sammanbundna här. En begravningsplats är ursprungligen anlagd av skickliga arkitekter och kunniga trädgårdsmästare. Gångar, trädrader, kvarter och murar ger kyrkogården dess unika karaktär. Liksom arkitektur i övrigt följer trädgårdsarkitekturen stilhistorien och berättar om när kyrkogården tillkommit och när den har utvidgats. Därför är det viktigt att värna även strukturer, markbeläggning och trädsorter i en kyrkogårdsmiljö. I luckrade jordar, skyfflade grusgångar och gamla stammar trivs fåglar och småkryp, samtidigt som ljudet från knaster av steg på grus och skuggan under en trädkrona ger en rofylld inramning till historiens vingslag.
På vilket sätt är sockenkyrkorna i fara? – De är i dag inte omedelbart hotade av rivning eller försäljning. Ibland yttras kyrkor byggda under 1900-talet eller kapell. Sockenkyrkor är något annat. Förr var Sverige indelat i socknar uppbyggda kring en kyrka som alla var delaktiga i att bygga och som man ständigt besökte. De betydde otroligt mycket för samhället fram till 1952, när vi skapade de nya storkommunerna.
Så hur ser faran ut för sockenkyrkornas del? – Människor har allt mindre beröring med dem. För ett par generationer sedan var det omöjligt att inte hamna i kyrkan, på gudstjänster, vid familjeangelägenheter eller med skolan. Så är det inte längre. Och man intresserar sig inte för en sak som man inte har beröring med. Sjunker intresset så minskar samhällets och politikernas intresse. Försvinner en sockenkyrka försvinner också den viktigaste möjligheten som finns att uppleva historien och bygden.
Hur väcktes ditt eget intresse för sockenkyrkorna? – Jag är historiker. Dessutom är jag en kvarleva från den tid då kyrkan var en del av människors vardag. Det var något man levde med, som skolan ägnade sig åt. Genom livet har jag velat sprida budskapet att det är känslorna som spelar roll. Går man in i en kyrka är det inte bara det materiella som betyder någonting, man känner det andliga omkring sig. Man inser att livet är inte bara jakten på välstånd.
Hur ska ni i Sockenkyrkonätverket öka engagemanget? – Vi kom rätt tidigt fram till att vår viktigaste uppgift är kunskapsspridning. Inte bara kunskap i bemärkelsen vad man vet och kan, utan att erbjuda upplevelser och kontakt. Att plötsligt rulla upp gardinen för allt de här kyrkorna har varit förr och kan vara. Det är fantastiskt när man går in i en gammal kyrka och känner närvaron av de som har samlats där före en. Somliga förtvivlade, andra utmattade, vissa som har gått dit i otrolig glädje och andra för att söka tröst.
Vilka uppgifter hade sockenkyrkorna utöver det andliga? – Man talar mycket om hur det svenska lokala självstyret kom till, och faktum är att det kom till successivt genom sockenstämmorna. På 1800-talet hade de ungefär samma uppgifter som småkommunerna sedan hade. Kyrkorna var också fästen för information. De stod inte bara för tron på gud och förtröstan utan för det verkligt världsliga. De kungörelser man läste upp efter gudstjänsterna kunde handla om försvunna kor, liksom om händelser på riksplanet. Kyrkorna fanns över hela Sverige, inklusive Finland, vilket innebar att staten snabbt kunde nå varenda invånare.
FAKTA: Sockenkyrkonätverket
Är en ideell förening bildad år 2019 med syfte att bevara och sprida kunskap om landets sockenkyrkor. Tillsammans bildar kyrkorna vårt största sammanhållna kulturarv, menar man, och det är just den helheten föreningen vill värna.
Hur många de är beror på definition, men enligt Sockenkyrkoprojektet finns 2 564 huvudkyrkor i församlingar tillkomna före 1950.
Den 23 oktober 2021 arrangerar Sockenkyrkonätverket i samarbete med Sveriges hembygdsförbund, Karlstads stift och Karlstads universitet den digitala konferensen Kunskapens roll för det kyrkliga kulturarvets framtid. Debattboken ”Kyrkor i fara” släpps i samband med detta.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
