När Sveriges hembygdsförbund 8–10 maj 2026 samlades till riksstämma i Härnösand valdes en ny riksstyrelse och flera viktiga framtidsfrågor diskuterades. Däremot kunde stämman inte fatta beslut om de föreslagna stadgeändringarna. Orsaken var ett formellt fel i kallelsen.
– Vi hade gjort ett formellt fel i kallelsen. Det är sådant som krävs enligt våra stadgar. Det gjorde att stadgeändringsfrågorna gick till återremiss, säger förbundsordförande Anna-Karin Andersson.
Eftersom stadgeändringar måste behandlas på en ordinarie riksstämma skjuts frågorna nu fram till nästa stämma, som arrangeras i Stockholm i maj 2027.
Betydelsefulla diskussioner Trots att besluten uteblev beskriver Anna-Karin Andersson diskussionerna under stämman som betydelsefulla. Det gäller även den organisationsöversyn och de verksamhetsforum som har ägt rum kopplat till denna. Det är något som projektledaren Mikael Morberg rapporterat om för Bygd och Natur.
– Det viktigaste med organisationsöversynen skulle jag säga är det som inte syns. Diskussionerna runt om i organisationen har gjort att många funderat över varför vi finns och hur vi ska arbeta framåt. De samtalen har varit väldigt viktiga, säger Anna-Karin Andersson.
Fokus på samarbete och organisation Under de senaste åren har mycket inom förbundet kretsat kring organisationsfrågor. En central fråga har varit hur samarbetet mellan riksförbundet och den regionala nivån kan fungera bättre.
– Vi vill stärka upp vår interna organisation och förbättra kommunikationen mellan nivåerna i rörelsen. Det handlar om att få till ett fungerande flöde i organisationen, säger Anna-Karin Andersson.
Hon betonar att mycket av detta arbete inte kräver stadgeändringar utan kan genomföras inom ramen för det ordinarie arbetet.
Samtidigt vill förbundet nu börja rikta mer uppmärksamhet mot verksamhetsinnehåll och medlemsnytta.
– Nu har vi pratat organisation länge. Framåt vill vi prata mer om verksamhet, webbinarier och lokalhistoria. Det ändamålsinriktade arbetet kommer att ta större plats under året som kommer.
Tak för medlemsavgiften Riksstämman beslutade också att införa ett tak för medlemsavgiften till förbundet. Ingen förening ska behöva betala mer än 15 000 kronor. Beslutet påverkar de största föreningarna och innebär enligt förbundet ett intäktsbortfall på omkring 150 000 kronor.
– Vi får väga det mot att det annars kan bli för dyrt för de stora föreningarna och att de kanske alls inte är med i så fall, säger Anna-Karin Andersson.
Styrelsen hade även föreslagit att de allra minsta föreningarna skulle betala en något högre avgift, men det förslaget röstades ner av stämman. Den lägsta avgiften till riksförbundet ligger därmed kvar på 500 kronor.
– För små föreningar med upp till 25 medlemmar kan även mindre höjningar vara kännbara.
Kulturfestival och samtal om beredskap 2026 års riksstämma arrangerades tillsammans med de två regionala förbunden Medelpad och Ångermanland. Utöver stämman bjöd helgen på ett omfattande program i Härnösand och på Murberget, där deltagarna bland annat fick ta del av en kulturfestival och seminarier.
– Arrangemanget runt omkring var fantastiskt. Vi hade en heldag på Murberget och seminarier om bland annat beredskap och pilgrimsvandringar, säger Anna-Karin Andersson.
Ny styrelse vald Vid riksstämman valdes också en ny riksstyrelse. Nya ledamöter är Stella Fare och Adriana Aurelius. I den nya styrelsen ingår: Anna-Karin Andersson (ordförande), Brith Fäldt, Trine Amundsen, Peter Olausson, Stella Fare, Lars-Inge Stomberg, Adriana Aurelius, Johan Brinck, Iréne Oskarsson och Eva Kempff.
Riksantikvarieämbetets bidrag till kulturarvsarbete möjliggör större satsningar för hembygdsföreningar och andra för insatser som syftar till att bevara, använda och utveckla kulturarvet. Totalt fördelades 18 miljoner år 2026. 26 av Sveriges hembygdsförbunds medlemsföreningar fanns bland mottagarna, som meddelades i slutet av april. Bengtsforstraktens hembygdsförening får till exempel 117 000 kronor för ”Plats för smide, tjära och lek” medan Hembygdsföreningen i Ransäter får 180 000 kronor för ”Ljudet är löst – igen: Ljudsättning och digital guide till museerna på Ransäters Hembygdsgård”.
På Österlen i Skåne finns Stensho-Fornborgens vänner, som tilldelas 100 000 kronor för projektet ”Sten på sten – att lära känna en fornborg”. Lena Alebo är ordförande i föreningen, som nystartade 2023 och som nyligen också anslöt sig till Sveriges hembygdsförbund.
– Stensho-Fornborgens vänner är en medlemsförening med forskningsambitioner, berättar hon i ett mejl.
– Kanske inte en helt vanlig hembygdsförening men vi vill engagera boende kring Stenshuvud i att undersöka ett spännande fornminne som tidigare inte varit så mycket uppmärksammat. Som medlemmar i Skånes hembygdsförbund får vi ett sammanhang där vi kan samtala med andra föreningar i frågor kring identitet och hur man når ut och kan engagera medlemmarna.
”Vi vill engagera boende i ett spännande fornminne”
Fornborgen i fråga är cirka 1 500 år gammal, slutet av folkvandringstiden och början av Vendeltiden. Den återupptäcktes år 1969 när Riksantikvarieämbetets fornminnesinventerare tillsammans med amatörarkeolog och lokalhistoriker Hans Alebo, Lena Alebos far, fann stenmuren uppe på Stenshuvuds södra topp.
– Hans Alebo fick under 1990-talet bidrag till och tillåtelse att göra ett tvärsnitt genom muren vid det som han förmodade kunde vara ingången. Här fann man också träkol från en möjlig palissad som kunde dateras, berättar Lena Alebo.
Föreningen startades efter Hans Alebos död, men avsomnade efter ett antal år.
– 2023 skedde en nystart och vi har nu ett 50-tal intresserade medlemmar. Vi samarbetar med Österlens museum och Naturum på Stenshuvud och söker bidrag för olika forskningsinsatser och andra aktiviteter som visningar och dramatiserade berättarvandringar. Våren 2026 genomfördes en första drönarfotografering för en digital 3D-modell och en webkarta skapades med olika lager av kunskap om platsnamn, fornminnen, geologi, med mera.
Det projekt som nu stöttas av Riksantikvarieämbetet bär namnet ”Sten på sten – att lära känna en fornborg”. Hur bekantar man sig med en fornborg? – Tanken är att medlemmarna ska vara delaktiga i så kallad medborgarforskning. Detta sker i form av medverkan vid inventeringar och dokumentationer, en studieresa till Öland och ett seminarium. En plan för vad medlemmarna för övrigt ska arbeta med är under färdigställande. Seminariet i höst med inbjudna forskare från Skåne, Uppsala och Öland, liksom drönarfotograferingens resultat, är tänkta att fungera som startskott för en populärvetenskaplig skrift om fornborgen.
– Vi har valt att arbeta parallellt med forskning och kulturaktiviteter och bjuder in allmänheten till de tillfällen då vi utför inventeringar, dokumentation och berättarvandringar. Fornborgen får fungera som ett nav i vår ambition att berätta om vår intressanta lokala förhistoria och visa att ett fornminne både är till nytta och glädje.
Text: Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg Sveriges hembygdsförbund
I april 2026 besvarade SHF ett antal remisser från Boverket som alla rörde EU:s nya direktiv om byggnaders energiprestanda (EPBD), som Bygd och Natur tidigare skrivit om. Vår bedömning är att mer arbete krävs för att direktivet inte ska riskera få negativa konsekvenser för kulturhistoriska värden i bebyggelsen.
Otillräckligt skydd för kulturhistoriska byggnader Det aktuella EU-direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att undanta byggnader med särskilt kulturhistoriskt värde från vissa energikrav, om dessa skulle leda till oacceptabla förändringar av byggnadernas karaktär eller om åtgärderna inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara. Trots detta har Boverket i sina förslag valt att inte utnyttja denna möjlighet.
Vi är starkt kritiskt till detta ställningstagande. Det innebär även ett avsteg från direktivets krav på att nationella genomföranden ska ta hänsyn till byggnaders historiska särart. I stället för undantag föreslår Boverket att anpassningar ska kunna göras i enskilda fall, där hänsyn tas till bland annat kulturhistoriska värden och ekonomiska förutsättningar.
Det bedömer vi vara ett otillräckligt skydd, eftersom konsekvenserna av energieffektiviserande åtgärder då i hög grad skulle bero på vilken kunskap som finns hos fastighetsägare och energiexperter.
Resurshushållning är hållbart Från Sveriges hembygdsförbund vill vi betona att det byggda kulturarvet utgör en oersättlig resurs. För att fullt ut förstå dess klimatpåverkan krävs livscykelanalyser även för äldre byggnader, inte enbart för nyproduktion. Sådana analyser är avgörande för att kunna synliggöra äldre byggnaders ofta låga klimatavtryck, möjliggöra rättvis klassificering vid energideklarationer och skapa rimliga krav på energieffektivisering.
Krav på energieffektivisering måste också vägas mot principen om resurshushållning. Att ersätta äldre byggnadsdelar, såsom fönster med handblåst glas, med nyproducerade alternativ, innebär ofta en ökad resurs- och energianvändning. Det är varken miljömässigt hållbart eller förenligt med varsam hantering av kulturhistoriska värden.
Det strider dessutom mot den avfallshierarki som följer av EU:s avfallsdirektiv och som redan är införlivad i svensk lagstiftning. Enligt denna ska avfall i första hand förebyggas, vilket innebär att befintliga resurser bör bevaras och användas så länge som möjligt.
Ett system som inte fullt ut inkluderar kulturarvet EU:s regelverk utgår i stor utsträckning utgår från en tillväxtorienterad modell, där fokus ligger på att styra nyproduktion i en mer hållbar riktning. Bevarandet av befintliga byggnader och material ges inte samma utrymme.
En särskilt problematisk punkt är att en betydande del av de berörda byggnaderna ägs och förvaltas av ideella organisationer. De fyller viktiga funktioner som samlingslokaler, uthyrningsobjekt och bärare av lokalhistoria. Det föreslagna regelverket riskerar att få omfattande konsekvenser för dessa aktörer, som i många fall saknar både ekonomiska resurser och specialistkompetens.
Sveriges hembygdsförbund menar därför att kulturarvets värden behöver synliggöras och integreras i internationella hållbarhetssystem. Detta förutsätter att frågan lyfts politiskt på EU-nivå och att svenska myndigheter ges tydligare uppdrag i denna riktning. I annat fall finns en risk att kulturarvet trängs undan i strävan att uppfylla uppsatta tidsramar.
FAKTA. EU:s klimatmål
EU:s klimatmål innebär att nettoutsläppen av växthusgaser ska minska med minst 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer, med sikte på 90 procent till 2040 och klimatneutralitet senast 2050. För att nå dessa mål har EU lanserat tillväxtstrategin Den europeiska gröna given.
Inom ramen för denna strategi har flera rättsakter tillkommit, däribland det reviderade direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD), taxonomiförordningen och förordningen om restaurering av natur. Även EU:s avfallsdirektiv, som innehåller den så kallade avfallshierarkin, utgör en central del av det regelverk som påverkar hur byggnader ska hanteras.
Hur vet man vem som bott på en gård för flera hundra år sedan? Och hur har marken förändrats över tid? Man går till källorna! Men vilka? Var? Hur? Nya boken ”Forska om fastigheter” är en praktisk guide till hur man kan undersöka gårdar, torp och andra fastigheter med hjälp av arkiv och digitala källor. Författare är Eva Johansson, professionell släkt- och gårdsforskare som tidigare har skrivit flera böcker om släktforskning.
– Alla människor bor någonstans. Utgår man från en fastighet får man en konkret plats att följa genom historien, säger Eva Johansson.
De flesta källor hon tipsar om är digitala.
– Tanken är att man med boken i handen ska kunna sätta sig vid datorn och komma i gång. Man kommer långt på det man hitta digitalt, om man vet var man ska leta.
Vad behöver man mer för att komma i gång? – Framför allt fastighetsbeteckning eller namn på den fastighet som intresserar en, och vetskap om var den har legat. Man kan utgå från dagens fastighetsbeteckning och beställa information bakåt i tiden, och på så vis backa steg för steg.
Fastigheter är inte byggnader Ett viktigt perspektiv för boken är att en fastighet inte är en byggnad, utan mark. Eller med andra ord: Alla fastigheter består av mark, men alla är inte bebyggda.
– Det är jorden man talar om, säger Eva Johansson.
– Går vi riktigt långt tillbaka i tiden, före skiftesreformerna, så ingick varje gård som regel i en by. Ofta var skog och betesmark gemensam mark för byn, även om rätten att nyttja de resurserna var avhängig gårdens mantal. Åkermarken var däremot uppdelad mellan gårdarna i tegar. En bonde kunde ha tio åkrar att ta sig till.
Skiftesreformerna förändrade byarna Skiftesreformerna, storskifte, enskifte och laga skifte, genomfördes under 1700- och 1800-talet. De hade omvälvande betydelse för samhället och för landskapet. I synnerhet laga skiftet som med start 1827 stipulerade att varje gård skulle ha sin egen mark samlad. Det innebar slutet för många gamla byar, som upplöstes. I stället fick vi de ensamgårdar vi är vana vid att se i dag.
– Laga skiftet var en revolution. Gårdar flyttades ut från byarna och marken samlades, vilket förändrade människors liv helt, säger Eva Johansson.
Genom historiska kartor går det att följa denna utveckling i detalj.
– Äldre kartor är inte bara informativa, utan också väldigt vackra. Särskilt storskifteskartorna, de är fantastiska. Lantmätarna var ofta skickliga konstnärer.
Laga skiftet var en revolution.
Lagfartsböcker en guldgruva av information En central källa är lagfartsböcker och äldre fastebrev (ett äldre ord för lagfart). Lagfartsböckerna ger detaljerad information om ägande från slutet av 1800-talet och framåt.
– Lagfartsböckerna är nyckeln till fastighetsforskning. Därifrån kan man arbeta sig både bakåt och framåt i tiden.
Andra viktiga källor är bouppteckningar, brandförsäkringshandlingar och jordbruksundersökningar. Tillsammans kan de ge en bild av både ägande, ekonomi och vardagsliv på en gård. Torpen är däremot svårare att följa, eftersom de ofta inte var egna fastigheter utan byggnader på andra fastigheters mark. Här är hembygdsföreningars torpinventeringar en viktig källa, säger Eva Johansson.
– Många hembygdsföreningar har gjort ett fantastiskt arbete med att dokumentera torp och bebyggelse som annars hade varit svår att spåra.
Torpinventeringar finns i vissa fall digitalt, men de hör överlag till de källor man ofta måste söka i det fysiska rummet. Eva Johansson har goda erfarenheter av att be hembygdsföreningar om hjälp i forskningsprojekt. Hon är också medlem i flera stycken.
– Jag är en föreningsmänniska! Jag är aktiv i Badelunda hembygdsförening i Västerås där jag bor, och även medlem i Vinberg och Ljungby hembygdsförening där jag växte upp, i Västrums hembygdsförening där vi bodde tidigare och så ytterligare några där jag har släkt.
Professionell släkt- och gårdsforskare Eva Johanssons intresse för lokalhistorisk forskning väcktes under tiden som journalist. Ett uppdrag att skriva om Niklas Cserhalmis bok ”Fårad mark” (1998) gav en ny syn på landskapet.
– Jag förstod vad historiska kartor kan avslöja. 2012 sa jag upp mig från en fast tjänst som lokaltidningsreporter och började släktforska på uppdrag. Med åren har det blivit allt mer gårdsforskning också. Det är fantastiskt vilken skatt vi har tillgång till i form av arkivhandlingar.
– Fastighetsforskning överbryggar mellan släktforskning och hembygdsforskning. Det är historia på mikronivå, det är det som gör det så intressant.
Gården Svenstorp i Köinge socken i Halland är en av flera släktgårdar i Eva Johanssons mors släkt. Foto: Privat
FAKTA. Föreläser gärna
Eva Johansson håller kurser och föredrag där hon förmedlar grunderna i fastighetsforskning. Den 15 april 2026 föreläser hon digitalt för Skånes släktforskarförbund, öppet mot anmälningsavgift även för icke medlemmar.
Mer information om Eva Johansson finns på hemsidan Släktforskaren.
FAKTA. Historiska kartor i Sverige
Översiktliga kartor: Generalstabskartan, häradsekonomiska kartan, ekonomiska kartan.
Detaljerade kartor: De äldsta geometriska kartorna från 1600-talet, skifteskartor, avsöndringar med mera.
Ett informativt tv-program om historiska kartor finns på UR Play (www.urplay.se), där Lena Norberg från Lantmäteriet berättar om de olika historiska kartorna. Sök på Historiska kartor i sökrutan.
Källa: Eva Johansson, Forska om fastigheter (2025).
EU:s energiprestandadirektiv, EPBD, ska vara infört i svensk lagstiftning senast 29 maj 2026. Men Sverige är inte redo att börja tillämpa direktivet, eftersom förvaltare av kulturhistoriska byggnader riskerar att drabbas. Det menar Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande.
– Klimatomställningen får inte ske på bekostnad av vårt byggda arv. Den måste ske tillsammans med det. Kulturmiljön och den befintliga bebyggelsen är och behöver ses som en resurs i omställningen, säger Susanne Thedéen, riksantikvarie på Riksantikvarieämbetet.
Mot bakgrund av återkommande signaler, både från Sverige och övriga Europa, om att fastighetsförvaltare har svårt att nå de energibesparingskrav som följer av EPBD uppdrog Riksantikvarieämbetet Lunds universitet att göra en studie om energirenovering av byggnader med kulturvärden relaterat till EPBD. I rapporten framkommer att kraven på energiprestanda behöver kompletteras med bättre verktyg för att identifiera, värdera och bevara kulturhistoriska byggnaders särdrag. Risken är annars att dessa byggnader går miste om möjligheter till stöd och lån, trots att de ofta behöver särskilt anpassade och varsamma åtgärder.
– Konsekvensen kan bli att kulturhistoriska värden går förlorade, eller att nödvändig energieffektivisering inte genomförs, säger Ebba Gillbrand, utredare på Riksantikvarieämbetet i pressmeddelandet.
Renoveringsraseriet: Värna varsamhetskravet Även Alfred Skogberg, ordförande i föreningen Renoveringsraseriet, hyser oro.
– Varsamhetskravet i plan- och bygglagen måste väga tyngre än EU-direktivets stelbenta energiklasser, säger han.
– Vi kan inte stirra oss blinda på enbart driftenergi. En byggnads totala klimatavtryck inkluderar den energi som redan är bunden i huset. Att slänga ut fungerande byggnadsdelar skapar ett enormt utsläppsberg här och nu som tar decennier att ”spara in” genom lägre driftkostnad. Ska något bytas ut behöver det därför bevisligen vara till stor nytta för klimatet och det måste ske i samspel med kulturarvet, så att det inte förvanskas.
Vi kan inte stirra oss blinda på enbart driftenergi. En byggnads totala klimatavtryck inkluderar den energi som redan är bunden i huset.
Svårt energieffektivisera hembygdsrörelsens fastigheter Sveriges hembygdsförbund hyser också farhågor. Tillsammans med flera andra ideella fastighetsägarorganisationer arbetar Sveriges hembygdsförbund på ett yttrande gällande det nya energiprestandadirektivet. Förbundet bevakar även på egen hand de kulturhistoriska värdena, och är kritiskt till målet att alla byggnader ska vara nollutsläppsbyggnader år 2050.
”Hembygdsrörelsens byggnader har ofta kulturhistoriska värden som inte bör förvanskas. Energieffektiviseringar för dessa kan vara svåra att lösa”, skriver förbundet i ett remissvar till Boverket i januari 2026. ”Ett scenario kan bli att byggnader slutar att värmas upp och därmed kan värden gå förlorade av det skälet. Hembygdsrörelsens möjlighet till bidrag har minskat de senaste åren och införandet av krav på energieffektiviseringar kommer att försvåra ytterligare för deras förvaltande av sina fastigheter.”
Byggnadsvård räknas inte som miljönytta Riksantikvarieämbetet konstaterar att EU:s taxonomi inte räknar traditionellt byggnadsvårdande underhåll som miljönytta, ”trots att det är avgörande för en långsiktigt hållbar förvaltning”. För att en byggnad ska klassas som grön krävs att den når energiklass A, tillhör de 15 procent mest energieffektiva byggnaderna eller minskar energianvändningen med minst 30 procent vid renovering.
”För många kulturhistoriska byggnader är det inte möjligt, utan att förlora viktiga kulturvärden. Därmed riskerar de att varken uppfylla EPBD:s krav eller taxonomins kriterier för grön finansiering”, skriver Riksantikvarieämbetet.
Enligt rapporten från Lunds universitet behövs nu nationella riktlinjer för varsam energirenovering, bättre utbildning för energikonsulter och ökat samarbete mellan antikvarier och tekniska experter.
– Rapporten belyser en viktig kunskapslucka. Under de kommande åren blir det vårt uppdrag att tillsammans med andra myndigheter, arbeta för att fylla den när EPBD ska genomföras, säger utredaren Ebba Gillbrand i pressmeddelandet.
– Det är viktigt att fler får möjlighet att upptäcka historien där man bor. När generationer möts kring kulturarvet skapas både kunskap och gemenskap, säger Jan Nordwall generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.
Totalt arrangerades omkring 6 100 aktiviteter för barn och unga runt om i landet under 2025. Det innebär en ökning av antalet barn och unga som deltog jämfört med tidigare år, enligt ny statistik från Sveriges hembygdsförbund.
– Den ökning vi ser nationellt är mycket glädjande. Föreningarna arbetar aktivt för att nå yngre målgrupper och skapa verksamhet som väcker intresse för lokal historia och kulturarv, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.
Runt om i landet bjuder hembygds- och kulturarvsföreningar in barn och unga till slöjdläger, hantverk, bak i vedeldad ugn och praktiskt lärande i olika kulturmiljöer. Under lov och högtider ordnas pyssel, historiska lekar, guidningar och prova-på-aktiviteter som väcker nyfikenhet på platsens historia och traditioner.
Sveriges hembygdsförbunds statistik bygger på enkätsvar från 1 153 av förbundets 2 060 medlemsföreningar. Läs mer om föreningarnas verksamhet 2025 på förbundets hemsida, under statistik.
Föreningarna arbetar aktivt för att nå yngre målgrupper och skapa verksamhet som väcker intresse för lokal historia och kulturarv.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
