Så forskar du om fastigheter

Så forskar du om fastigheter

Hur vet man vem som bott på en gård för flera hundra år sedan? Och hur har marken förändrats över tid? Man går till källorna! Men vilka? Var? Hur? Nya boken ”Forska om fastigheter” är en praktisk guide till hur man kan undersöka gårdar, torp och andra fastigheter med hjälp av arkiv och digitala källor. Författare är Eva Johansson, professionell släkt- och gårdsforskare som tidigare har skrivit flera böcker om släktforskning.

– Alla människor bor någonstans. Utgår man från en fastighet får man en konkret plats att följa genom historien, säger Eva Johansson.

De flesta källor hon tipsar om är digitala.

– Tanken är att man med boken i handen ska kunna sätta sig vid datorn och komma i gång. Man kommer långt på det man hitta digitalt, om man vet var man ska leta.

Vad behöver man mer för att komma i gång?
– Framför allt fastighetsbeteckning eller namn på den fastighet som intresserar en, och vetskap om var den har legat. Man kan utgå från dagens fastighetsbeteckning och beställa information bakåt i tiden, och på så vis backa steg för steg.

Fastigheter är inte byggnader
Ett viktigt perspektiv för boken är att en fastighet inte är en byggnad, utan mark. Eller med andra ord: Alla fastigheter består av mark, men alla är inte bebyggda.

– Det är jorden man talar om, säger Eva Johansson.

– Går vi riktigt långt tillbaka i tiden, före skiftesreformerna, så ingick varje gård som regel i en by. Ofta var skog och betesmark gemensam mark för byn, även om rätten att nyttja de resurserna var avhängig gårdens mantal. Åkermarken var däremot uppdelad mellan gårdarna i tegar. En bonde kunde ha tio åkrar att ta sig till.

Skiftesreformerna förändrade byarna
Skiftesreformerna, storskifte, enskifte och laga skifte, genomfördes under 1700- och 1800-talet. De hade omvälvande betydelse för samhället och för landskapet. I synnerhet laga skiftet som med start 1827 stipulerade att varje gård skulle ha sin egen mark samlad. Det innebar slutet för många gamla byar, som upplöstes. I stället fick vi de ensamgårdar vi är vana vid att se i dag.

– Laga skiftet var en revolution. Gårdar flyttades ut från byarna och marken samlades, vilket förändrade människors liv helt, säger Eva Johansson.

Genom historiska kartor går det att följa denna utveckling i detalj.

– Äldre kartor är inte bara informativa, utan också väldigt vackra. Särskilt storskifteskartorna, de är fantastiska. Lantmätarna var ofta skickliga konstnärer.

Laga skiftet var en revolution.

Lagfartsböcker en guldgruva av information
En central källa är lagfartsböcker och äldre fastebrev (ett äldre ord för lagfart). Lagfartsböckerna ger detaljerad information om ägande från slutet av 1800-talet och framåt.

– Lagfartsböckerna är nyckeln till fastighetsforskning. Därifrån kan man arbeta sig både bakåt och framåt i tiden.

Andra viktiga källor är bouppteckningar, brandförsäkringshandlingar och jordbruksundersökningar. Tillsammans kan de ge en bild av både ägande, ekonomi och vardagsliv på en gård. Torpen är däremot svårare att följa, eftersom de ofta inte var egna fastigheter utan byggnader på andra fastigheters mark. Här är hembygdsföreningars torpinventeringar en viktig källa, säger Eva Johansson.

– Många hembygdsföreningar har gjort ett fantastiskt arbete med att dokumentera torp och bebyggelse som annars hade varit svår att spåra.

Torpinventeringar finns i vissa fall digitalt, men de hör överlag till de källor man ofta måste söka i det fysiska rummet. Eva Johansson har goda erfarenheter av att be hembygdsföreningar om hjälp i forskningsprojekt. Hon är också medlem i flera stycken.

– Jag är en föreningsmänniska! Jag är aktiv i Badelunda hembygdsförening i Västerås där jag bor, och även medlem i Vinberg och Ljungby hembygdsförening där jag växte upp, i Västrums hembygdsförening där vi bodde tidigare och så ytterligare några där jag har släkt.

Professionell släkt- och gårdsforskare
Eva Johanssons intresse för lokalhistorisk forskning väcktes under tiden som journalist. Ett uppdrag att skriva om Niklas Cserhalmis bok ”Fårad mark” (1998) gav en ny syn på landskapet.

– Jag förstod vad historiska kartor kan avslöja. 2012 sa jag upp mig från en fast tjänst som lokaltidningsreporter och började släktforska på uppdrag. Med åren har det blivit allt mer gårdsforskning också. Det är fantastiskt vilken skatt vi har tillgång till i form av arkivhandlingar.

– Fastighetsforskning överbryggar mellan släktforskning och hembygdsforskning. Det är historia på mikronivå, det är det som gör det så intressant.

Gården Svenstorp i Köinge socken i Halland är en av flera släktgårdar i Eva Johanssons mors släkt. Foto: Privat

FAKTA. Föreläser gärna

  • Eva Johansson håller kurser och föredrag där hon förmedlar grunderna i fastighetsforskning. Den 15 april 2026 föreläser hon digitalt för Skånes släktforskarförbund, öppet mot anmälningsavgift även för icke medlemmar.
  • Mer information om Eva Johansson finns på hemsidan Släktforskaren.

FAKTA. Historiska kartor i Sverige

Översiktliga kartor:
Generalstabskartan, häradsekonomiska kartan, ekonomiska kartan.

Detaljerade kartor:
De äldsta geometriska kartorna från 1600-talet, skifteskartor, avsöndringar med mera.

Här hittar du kartorna på internet:
Lantmäteriet: www.lantmateriet.se, Riksarkivet: sok.riksarkivet.se, Kartbild: www.kartbild.com

Ett informativt tv-program om historiska kartor finns på UR Play (www.urplay.se), där Lena Norberg från Lantmäteriet berättar om de olika historiska kartorna. Sök på Historiska kartor i sökrutan.

Källa: Eva Johansson, Forska om fastigheter (2025).

Energidirektiv i konflikt med kulturhistoria

Energidirektiv i konflikt med kulturhistoria

Text: Fredrik Loberg

EU:s energiprestandadirektiv, EPBD, ska vara infört i svensk lagstiftning senast 29 maj 2026. Men Sverige är inte redo att börja tillämpa direktivet, eftersom förvaltare av kulturhistoriska byggnader riskerar att drabbas. Det menar Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande.

– Klimatomställningen får inte ske på bekostnad av vårt byggda arv. Den måste ske tillsammans med det. Kulturmiljön och den befintliga bebyggelsen är och behöver ses som en resurs i omställningen, säger Susanne Thedéen, riksantikvarie på Riksantikvarieämbetet.

Mot bakgrund av återkommande signaler, både från Sverige och övriga Europa, om att fastighetsförvaltare har svårt att nå de energibesparingskrav som följer av EPBD uppdrog Riksantikvarieämbetet Lunds universitet att göra en studie om energirenovering av byggnader med kulturvärden relaterat till EPBD. I rapporten framkommer att kraven på energiprestanda behöver kompletteras med bättre verktyg för att identifiera, värdera och bevara kulturhistoriska byggnaders särdrag. Risken är annars att dessa byggnader går miste om möjligheter till stöd och lån, trots att de ofta behöver särskilt anpassade och varsamma åtgärder.

– Konsekvensen kan bli att kulturhistoriska värden går förlorade, eller att nödvändig energieffektivisering inte genomförs, säger Ebba Gillbrand, utredare på Riksantikvarieämbetet i pressmeddelandet.

Renoveringsraseriet: Värna varsamhetskravet
Även Alfred Skogberg, ordförande i föreningen Renoveringsraseriet, hyser oro.

– Varsamhetskravet i plan- och bygglagen måste väga tyngre än EU-direktivets stelbenta energiklasser, säger han.

– Vi kan inte stirra oss blinda på enbart driftenergi. En byggnads totala klimatavtryck inkluderar den energi som redan är bunden i huset. Att slänga ut fungerande byggnadsdelar skapar ett enormt utsläppsberg här och nu som tar decennier att ”spara in” genom lägre driftkostnad. Ska något bytas ut behöver det därför bevisligen vara till stor nytta för klimatet och det måste ske i samspel med kulturarvet, så att det inte förvanskas.

Vi kan inte stirra oss blinda på enbart driftenergi. En byggnads totala klimatavtryck inkluderar den energi som redan är bunden i huset.

Svårt energieffektivisera hembygdsrörelsens fastigheter
Sveriges hembygdsförbund hyser också farhågor. Tillsammans med flera andra ideella fastighetsägarorganisationer arbetar Sveriges hembygdsförbund på ett yttrande gällande det nya energiprestandadirektivet. Förbundet bevakar även på egen hand de kulturhistoriska värdena, och är kritiskt till målet att alla byggnader ska vara nollutsläppsbyggnader år 2050.

”Hembygdsrörelsens byggnader har ofta kulturhistoriska värden som inte bör förvanskas. Energieffektiviseringar för dessa kan vara svåra att lösa”, skriver förbundet i ett remissvar till Boverket i januari 2026. ”Ett scenario kan bli att byggnader slutar att värmas upp och därmed kan värden gå förlorade av det skälet. Hembygdsrörelsens möjlighet till bidrag har minskat de senaste åren och införandet av krav på energieffektiviseringar kommer att försvåra ytterligare för deras förvaltande av sina fastigheter.”

Byggnadsvård räknas inte som miljönytta
Riksantikvarieämbetet konstaterar att EU:s taxonomi inte räknar traditionellt byggnadsvårdande underhåll som miljönytta, ”trots att det är avgörande för en långsiktigt hållbar förvaltning”. För att en byggnad ska klassas som grön krävs att den når energiklass A, tillhör de 15 procent mest energieffektiva byggnaderna eller minskar energianvändningen med minst 30 procent vid renovering.

”För många kulturhistoriska byggnader är det inte möjligt, utan att förlora viktiga kulturvärden. Därmed riskerar de att varken uppfylla EPBD:s krav eller taxonomins kriterier för grön finansiering”, skriver Riksantikvarieämbetet.

Enligt rapporten från Lunds universitet behövs nu nationella riktlinjer för varsam energirenovering, bättre utbildning för energikonsulter och ökat samarbete mellan antikvarier och tekniska experter.

– Rapporten belyser en viktig kunskapslucka. Under de kommande åren blir det vårt uppdrag att tillsammans med andra myndigheter, arbeta för att fylla den när EPBD ska genomföras, säger utredaren Ebba Gillbrand i pressmeddelandet.

Fler barn och unga deltar i aktiviteter med lokalt kulturarv

Fler barn och unga deltar i aktiviteter med lokalt kulturarv

Text: Olov Norin

– Det är viktigt att fler får möjlighet att upptäcka historien där man bor. När generationer möts kring kulturarvet skapas både kunskap och gemenskap, säger Jan Nordwall generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.

Totalt arrangerades omkring 6 100 aktiviteter för barn och unga runt om i landet under 2025. Det innebär en ökning av antalet barn och unga som deltog jämfört med tidigare år, enligt ny statistik från Sveriges hembygdsförbund.

– Den ökning vi ser nationellt är mycket glädjande. Föreningarna arbetar aktivt för att nå yngre målgrupper och skapa verksamhet som väcker intresse för lokal historia och kulturarv, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.

Runt om i landet bjuder hembygds- och kulturarvsföreningar in barn och unga till slöjdläger, hantverk, bak i vedeldad ugn och praktiskt lärande i olika kulturmiljöer. Under lov och högtider ordnas pyssel, historiska lekar, guidningar och prova-på-aktiviteter som väcker nyfikenhet på platsens historia och traditioner.

Sveriges hembygdsförbunds statistik bygger på enkätsvar från 1 153 av förbundets 2 060 medlemsföreningar. Läs mer om föreningarnas verksamhet 2025 på förbundets hemsida, under statistik.

Föreningarna arbetar aktivt för att nå yngre målgrupper och skapa verksamhet som väcker intresse för lokal historia och kulturarv.
En miljon till hembygdslyft i Östergötland

En miljon till hembygdslyft i Östergötland

Text: Ida Säll

Enligt Jesper Ström, kanslist för Östergötlands Hembygdsförbund är det ett högst efterlängtat stöd.

– Äntligen, var vår spontana reaktion. Hembygdsrörelsen här har varit lite eftersatt. Jag har jobbat med förbundet sedan 2011. Då hade vi ett årligt anslag på 65 000 kronor.

Genom Hembygdslyftet som den nya satsningen kallas tilldelas samtliga föreningar i länet ett grundstöd om 2 000 kronor vardera.

– Det blir en mindre summa eftersom vi är hela 115 föreningar i länet. Även föreningar som inte är medlemmar i Sveriges Hembygdsförbund är garanterade stödet.

Ytterligare 510 000 kronor av de medel som ingår Hembygdslöftet kan sökas av hembygdsföreningar i länet för att användas till projekt och evenemang. Högsta sökbara summa för en enskild förening är 50 000 kronor.

Vad ska det vara för sorts projekt och evenemang?
– Vi ser gärna att pengarna ska gå till hembygdsföreningarnas kärnverksamhet, men är öppna för många olika sorters idéer, berättar Jesper Ström.

Vi är hela 115 föreningar i länet.

Biodling, bussresor eller andra aktiviteter
Själv har han numera en heltidsanställning på förbundets kansli för att administrera fördelningen av projektpengarna. Ett villkor för att kunna ta del av stödet är att föreningarna sprider information om projektet i länet, berättar han.

– Det kan ske antingen på sociala medier eller att man ringer lokaltidningen och berättar vad som är på gång.

På den förslagslista som förbundet själva skapat för att inspirera föreningarna listas bland annat biodling, fotoprojekt, temadagar och bussresor till kulturarvsresemål.

– Det kan också handla om att odla äldre kultursorter, eller att ordna en slöjdkurs, en torpinventering eller en spökvandring. Man kan även söka för ett projekt som rör byggnadsvård för ökad tillgänglighet i sin lokala hembygdsgård.

Samarbete med andra föreningar uppmuntras
Förbundet ser gärna att de sökande föreningarna samarbetar med andra föreningar – till exempel idrottsföreningar, friluftsföreningar, scouterna eller skolor.

– Vi uppmuntrar också till att man samarbetar med Vuxenskolan för att hålla en kurs. Vi märker att det finns ett stort intresse för kurser – särskilt vad gäller kris och beredskap.

Även fortbildning för styrelsemedlemmar, till exempel valberedningsutbildning, är möjligt att söka medel för från Östergötlands Läns Hembygdsförbund.

– Vi som förbund har fått ansvar för att fördela de här pengarna och vi hoppas ju verkligen att man sätter sprätt på dem.

Måste alla medel förbrukas under det kommande året?
– Nej, man har faktiskt gjort ett undantag så att överblivna medel kan skjutas över till nästa år.

– Men vi vill förstås jättegärna visa att det verkligen finns ett behov av de här pengarna, i förhoppning om att det blir ett stående inslag i budgeten.

Östergötlands läns hembygdsförbund har funnits sedan 1941. Har ni tilldelats så här stora medel förr?
– Nej, inte vad jag vet. Vi är jätteglada att tilldelas medel i höjd med till exempel Skåne län. Det känns verkligen roligt.

Vi som förbund har fått ansvar för att fördela de här pengarna och vi hoppas ju verkligen att man sätter sprätt på dem.
Kulturarvet – ett växande besöksmål i Jönköping

Kulturarvet – ett växande besöksmål i Jönköping

Våren 2026 satsar Jönköpings läns hembygdsförbund för tredje gången på utbildningspaketet Kulturarvet som besöksmål för sina 26 medlemsföreningar. Kulturarvet som besöksmål startades av Sveriges Hembygdsförbund år 2020 i syfte att utveckla föreningarnas aktiviteter för att möta den efterfrågan som finns hos besökare och besöksnäring. I Jönköping genomförs satsningen i samarbete med Region Jönköpings turistbolag Smålands turism.

De tidigare omgångarna varit betydelsefulla på flera sätt, berättar Irene Oskarsson, ordförande i Jönköpings läns hembygdsförbund.

– Vi har fått en närmare kontakt med Smålands turism och politiker i regionen har fått större kunskap om vad vi i hembygdsrörelsen gör och kan bidra med. Men framför allt har det varit viktigt för de föreningar som varit med. De har fått ny kunskap och kunnat utveckla sin verksamhet. Det har också lockat nya medlemmar.


Hur märker besökarna av att verksamheten utvecklats?
– Det syns. Föreningarna har utvecklat nya aktiviteter som veteranbilsträff och guidning av Gamla Bankgården i Vrigstad där man också bjuder in till kafferep där man berättar som de som bodde och levde i huset. Huskvarna hembygdsförening har börjat med soppluncher med föredrag om bygdens historia, som har gett många nya medlemmar.

Vi har fått en närmare kontakt med Smålands turism och politiker i regionen har fått större kunskap om vad vi i hembygdsrörelsen gör och kan bidra med.

Kulturarvet som besöksmål består av fyra workshops på teman som: Hur kan fler människor få tillgång till kulturarvet? Hur får vi fler att engagera sig i föreningarnas arbete? Hur kan hembygdsrörelsen möta turister och tillresta besökare?

Hanna Glans är internationell projektledare vid Smålands turism, som är det regionala hembygdsförbundets samarbetspartner i projektet.

– Jag upplever att träffarna har gett en värdefull självförtroendeknuff. Hembygdsrörelsen sitter på en sådan skatt, och Kulturarvet som besöksmål har hjälpt till att ta vara på den ännu mer effektivt, säger hon.

Prissättning och marknadsföring är två faktorer där satsningen gett tydligt resultat, menar hon.

– Ett minne jag särskilt har var när jag besökte Bälaryds Bygdegårdsförenings evenemang Veteranträffen, där stod två personer från olika generationer och diskuterade kring en veteranbil. Det var så fint att se så tydligt hur hembygdsrörelsen skapar mötesplatser över generationsgränser. Just Bälaryd har också varit duktiga på att tänka mer kring prissättning. De började succesivt att ta mer betalt genom att ändra inträdet från per bil till per person. Bälaryd har många evenemang i föreningen, och nu har de kunnat bli mer strukturerade i dessa.

Vad hoppas Smålands turism att satsningen ska ge?
– Smålands Turism arbetar med att marknadsföra Småland mot både svenska och utländska turister. Så att kunna erbjuda fler exportmogna upplevelser och besöksmål är såklart ett mål. Men det finns många delmål på vägen dit. Till exempel att genom denna satsning tar kulturmiljöerna en större plats i besöksnäringen, och det är roligt.

Hur samverkar Kulturarvet som besöksmål med andra aktörer? Vilken nytta kan man dra av varandra?
– Boenden i bygden behöver såklart besöksanledningar. Och generellt är det bara bra med fler besöksmål, det stärker bygden och är inte konkurrens. Sedan är det redan bra samarbete mellan hembygdsrörelse och kommun, länsstyrelse, Länsmuseum, region med flera, men det som är bra kan alltid bli bättre, säger Hanna Glans från Smålands turism.

Se filmen som Smålands turism har gjort om Kulturarvet som besöksmål:

9 av 10 får nya vänner genom ideellt arbete

9 av 10 får nya vänner genom ideellt arbete

43 procent av alla vuxna i Sverige, cirka 3,5 miljoner personer, gjorde någon ideell insats under förra året. Det framkommer i Volontärbyråns rapport ”Svenskarnas engagemang 2025” som bygger på en undersökning där 3 246 personer mellan 18 och 84 besvarat frågor om ideellt engagemang.
Fler män än kvinnor engagerar sig ideellt, närmare hälften av männen (47 procent) jämfört med fyra av tio kvinnor (39 procent). Ålder spelar också roll. De äldsta, 65 till 84 år, är mest aktiva (49 procent). Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år där är över hälften (56 procent) arbetade ideellt under 2025.
Det ideella engagemanget är högre i mer landsbygdsdominerade län än i storstadslän.
Idrottsorganisationerna samlar flest ideellt engagerade, med bred marginal. Tre av tio (29 procent) av alla engagerade är aktiva i en idrottsorganisation. Hembygdsföreningar, som samlar nästan 400 000 svenskar, är ingen egen post i undersökningen, men Sveriges hembygdsförbund publicerar varje år statistik för det ideella arbetet inom de 2 060 medlemsföreningarna.

Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år.

Utbildning väger tungt
Undersökningen ”Svenskarnas engagemang 2025” visar också att det finns en stor outnyttjad potential, skriver Volontärbyråns verksamhetsledare Anna Bergring Ekstrand i en kommentar. ”Det finns helt enkelt massor av människor som skulle vilja engagera sig ideellt, men som av olika skäl inte hittat en väg in.”
I rapporten ”Många bidrar, få orkar bära: Ideellt arbete i Sverige 1992–2024” pekar forskarna Erik Lundberg, Ebba Henrekson och Johan von Essen vid Marie Cederschiöld högskola på tre huvudfaktorer för ideellt arbete: resurser (att kunna), motivation (att vilja) och sociala nätverk (att bli tillfrågad). I rapporten, som Bygd och Natur skrivit om, framgår att en stor grupp lägger lite tid på ideellt arbete, medan en liten grupp bidrar med ett stort antal timmar. Där framgår också att utbildningsnivå är tungt vägande för ideellt engagemang, med högre utbildning ökar också förekomsten av ideellt arbete. Längre utbildning ger ofta bättre ekonomi, bredare nätverk och större tilltro till sin egen förmåga, faktorer som underlättar ideellt engagemang.
Den mekanismen bekräftas av Volontärbyråns rapport. På frågan om vad som legat till grund för engagemang var vanliga svar att en förening eller organisation förväntade sig det, en vilja att påverka samhället, en önskan att delta i en gemenskap och/eller få nya vänner och att man fått frågan av någon redan aktiv.
Det sista skälet, att bli tillfrågad, förklarar en stor del av skillnaden i ideellt engagemang utifrån utbildningsnivå. Högskoleutbildade får betydligt oftare frågan jämfört med gymnasieutbildade, 25 procent mot 15 procent, konstaterar Volontärbyrån.

Nya vänner och mer mening
I rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” berättar respondenterna också vad det ideella arbetet har gett dem. 90 procent svarade att de fått nya vänner och bekantskaper. Nästan lika många, 87 procent, upplever en känsla av stolthet och personlig tillfredsställelse. 77 procent säger att engagemanget medfört en större meningsfullhet i livet.

Läs hela rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” här.