Riksantikvarieämbetet fördelar varje år stöd till bland annat hembygdsföreningar för kulturarvsarbete och, via Länsstyrelserna, stöd för kulturmiljövård.
Anslagen varierar i storlek, från 10–20 000 till över en halv miljon kronor. De största posterna finns bland ansökningarna för kulturmiljövård. 2024 var Vänge hembygdsförening, i Ekeby utanför Uppsala, en av de största mottagarna. Föreningen har därefter beviljats ytterligare bidrag för 2025 för att reparera timmerstommen i en väderkvarn de äger och ansvarar för. Totalt har projektet tilldelats närmare 1,1 miljoner kronor i kulturmiljöbidrag.
Ekeby by är en oskiftad radby med anor i medeltiden, som har mesta delen av gårdsbebyggelsen (manbyggnader och uthus) från 1700- och 1800-talen bevarad på sex gårdar, med en ringgata runtomkring. Byn byggnadsminnesförklarades 1997 i sin helhet och ägs i dag av Prästlönetillgångarna (PLT), Uppsala stift. Vänge hembygdsförening hyr en av gårdarna – Karlssongården – för kraftigt subventionerad hyra. Gården är centrum för föreningens verksamhet, bland annat arrangerar man kafé med hembakt på söndagar från mitten av maj till mitten av september och en välbesökt midsommarfest. Ägaren ansvarar för skötsel av gårdens byggnader och har också bekostat förbättringar, som installation av wc och varmvatten.
Totalt har projektet tilldelats närmare 1,1 miljoner kronor i kulturmiljöbidrag.
Väderkvarnen, av holländsk typ och byggd 1807, på byns mark köpte Vänge hembygdsförening för en symbolisk summa 1950.
– Dess vård och reparationer ansvarar vi alltså för, vi ordnar visningar där som är mycket uppskattade och efterfrågade, berättar Rosemarie Fiebranz, vice ordförande i Vänge hembygdsförening.
– Timmerstommen som aldrig renoverats i sin helhet var nu mycket rötskadad, Kvarnens stabilitet har bevarats över tid med invändiga stödbjälkar. Annars är kvarnen sedan 1950-talet satt i fint skick av våra medlemmar, med ett rekonstruerat, fungerande maskineri, inklusive mekanik för att vrida hättan med vingarna upp i vind.
Utgifterna fördelas mellan en mindre post för antikvarisk medverkan, vilket krävs på grund av byns byggnadsminnesstatus, och kostnaderna för de två timmermän som utför reparationerna.
– Det är inte helt säkert att nödvändiga reparationer kan slutföras inom ramen för årets bidrag, eller inom tillgänglig tid, det måste ske under augusti–oktober på grund av krav på vädret med mera, säger Rosemarie Fiebranz.
För att täcka de delar som inte kan bekostas med bidrag gör Vänge hembygdsförening insamlingar till sin Kvarnfond, med lotterier och annat.
Vänge hembygdsförening har även tidigare haft god utdelning vid bidragsansökningar genom Landsbygdsprogrammet, som pågick 2014 till 2020 finansierat av Europeiska fonden för landsbygdsutveckling. 2019 beviljades man 265 000 kronor för ett tillgänglighetsprojekt för ramper och liknande.
– Därtill räckte anslaget bland annat till ett antal informationsskyltar i tillgängligt format, samt översättning till flera språk av grundläggande informationstexter om Ekeby.
Det andra projektet som beviljades 2019 gav 228 000 kr för interiör restaurering av Karlssongårdens förstuga och kök, innanfönster samt husets pardörr, det vill säga främst målning av interiöra snickerier i huset som är byggt på 1780-talet. Detta utfördes av byggnadsvårdskunniga hantverkare och övervakades av byggnadsantikvarie.
Det tredje projektet, från samma program 2019, bekostade omläggning av väderkvarnens stickspåntak, restaurering av dess fönster samt rödfärgning av ytterpanelen. Bidraget uppgick till 267 000 kr. Totalt beviljades Vänge hembygdsförening alltså cirka 760 000 kronor från Landsbygdsprogrammet 2019.
Hur gör ni för att lyckas så bra med era ansökningar? – Närvaro på Länsstyrelsens informationsmöten samt god kontakt med handläggaren på Länsstyrelsen var en av förutsättningarna. Därtill har vi haft nytta av att jag som varit yrkesverksam som forskare i historia har vana vid att söka bidrag och därvid möta upp anslagsgivarens önskemål dels formellt, dels i text som tydliggör projektens syften och genomförande i relation till bidragets angivna syfte, säger Rosemarie Fiebranz.
– Sammantaget är väl Vänge hembygdsförenings ägande av och underhållsansvar för dels väderkvarnen, dels interiört för Karlssongården, som båda är byggnadsminnesförklarade, ganska exceptionellt. Kulturmiljöstödet beviljas på grund av denna status, inte främst till oss som hembygdsförening, förmodar jag.
– Det har förstås också betydelse att vi klarar av att ta ansvar för att ta in offerter av kunniga hantverkare, sköta administrationen och få projekten i hamn på utsatt tid. Det tar en hel del tid, och därtill kommer bekymmer med likviditeten. För att få kulturmiljöstödet utbetalt måste fakturorna vara betalda – några förskott ges inte. Förra året klarade vi det med ett kortfristigt, privat lån, i år har vi ansökt hos vår bank om kontokredit för att kunna möta upp fakturorna. Länsstyrelsen bidrar å sin sida med snabb handläggning. Där underlättar en upparbetad kontakt med ansvarig handläggare.
Det har förstås betydelse att vi klarar av att ta ansvar för att ta in offerter av kunniga hantverkare, sköta administrationen och få projekten i hamn på utsatt tid.
FAKTA. Bidrag till kulturmiljövård
Riksantikvarieämbetet förfogar över och fördelar huvuddelen av anslaget för kulturmiljövård till länsstyrelserna. Stödet ligger totalt på cirka 270 miljoner kronor om året.
Söks via respektive länsstyrelse och är öppet för såväl enskilda personer som föreningar, kommuner, stiftelser och bolag som ska göra kulturmiljövårdande insatser.
FAKTA. Bidrag till kulturarvsarbete
Fördelas en gång om året, med ansökningsperiod mellan 1 december och 31 januari, och ligger på totalt cirka 17 miljoner kronor årligen.
Bidraget riktar sig till civilsamhällets organisationer och kan sökas av arbetslivsmuseer, hembygdsmuseer och ideella kulturarvsverksamheter som syftar till att bevara och utveckla kulturhistoriska värden, såväl fysiska som immateriella. Verksamheten ska vara tillgänglig för allmänheten eller avses att bli det. Får inte gå till löpande verksamhet eller drift och ges inte till privatpersoner eller kommersiella bolag.
”Gåvor och donationer inom kulturarvet” är utgiven av Stockholms läns hembygdsförbund och Södra Ljusterö kultur och hembygdsförening. Bakom boken står Birgitta Rapp och Anita Lundin – och sju föreningar som alla erbjudits gåvor eller donationer. Dessutom medverkar sakkunniga inom ämnesområdena kulturarv, etik, juridik och föreningskunskap med styrelseansvar.
Birgitta Rapp är före detta forskningsdirektör vid Stockholms läns museum. Hon har därtill lång erfarenhet av föreningsarbete på Djurgården och på Ljusterö.
– En donation eller gåva kan ha stor betydelse för en hembygdsförening. Till exempel kan det skapa förutsättningar för en helt ny verksamhet.
När hembygdsforskaren Barbro E Sjöström avled 2019 testamenterades hela hennes kvarlåtenskap, inklusive forskarhatt, till Enhörna hembygdsförening.
Hembygdsföreningen lät inreda ett rum för hembygdsforskning på övervåningen i den småskola som redan var i föreningens ägo. Där gavs plats åt hela Sjöströms boksamling, inspelade band och annat forskningsmaterial.
Men dessförinnan stod Enhörna hembygdsförening inför en ovanlig uppgift. Eftersom donationen involverade hela dödsboet var det också upp till föreningen att anordna begravningen för Barbro E Sjöström.
– Jag vet inte hur vanligt det är att en hembygdsförening får det uppdraget. Men det blev väldigt fint eftersom Sjöström var just hembygdsforskare.
Eftersom donationen involverade hela dödsboet var det också upp till föreningen att anordna begravningen.
Inte sällan medför en större donation också ökade utgifter för en förening.
– Om man bejakar en donation bestående av en fastighet med mark har man också bundit upp sig ekonomiskt för decennier framöver. Det är viktigt att ha klart för sig från början.
Kulturarvssynen inom den egna föreningen är en viktig aspekt vid en gåva eller donation, menar Birgitta Rapp.
– Det är viktigt att man har en föreningsstyrelse med kompetens om kulturarv så att man kan bedöma vad det är man har att ta ställning till när man säger ja eller nej till en donation. Är det här något som är viktigt eller oviktigt?
I komplicerade fall behöver man också inse gruppens begränsningar.
– Ibland kan man behöva vända sig till andra föreningar och se hur de har gjort, eller kontakta en expert, säger Birgitta Rapp.
Om man bejakar en donation bestående av en fastighet med mark har man också bundit upp sig ekonomiskt för decennier framöver.
”Gåvor och donationer inom kulturarvet” beskriver även hur man på korrekt sätt formulerar ett testamente, ett vittnesintyg eller ett gåvobrev. På så vis fungerar publikationen rådgivande för den som funderar på att skänka sin kvarlåtenskap till den lokala föreningen. Att ett testamente innehåller vaga formuleringar kring en donation kan nämligen resultera i både omfattande arbete och långdragna konflikter.
Det fick Ljusterö hembygdsförening erfara när man testamenterades det arv från hemmansägaren Birgitta Andersson som gjorde föreningen till en av Sveriges rikaste. Gåvan innebar bland annat 40–100 miljoner kronor bundet i skogsbruk, öns bästa jaktmarker, 1 miljon kronor i kontant kapital, en ny Volvo och ett flertal fastigheter i Ljusterös äldsta byar.
”Resten av min kvarlåtenskap skall tillfalla Ljusterö hembygdsförening att användas till Museet”, hade Andersson menat i sitt testamente. Men innebar formuleringen att föreningen uppmanades att behålla Anderssons kvarlåtenskap i sin ägo? Eller var det fritt fram att sälja?
– I Ljusterö-fallet ställde den vaga formuleringen i testamentet till det, konstaterar Birgitta Rapp, som själv varit aktiv i föreningen.
Inom föreningens styrelse figurerade olika tolkningar och ett flertal jurister hann engageras under den fjortonåriga period som passerade innan hela arvet var sålt 2022.
– Man behöver vara medveten om att en donation kan innebära svåra frågor både vad gäller juridik och etik. Föreningsdemokrati är jätteviktigt, och att man har en öppen diskussion.
Vad har varit roligast i arbetet med boken? – Det positiva samarbetet! Att alla medverkande velat bidra med sina olika erfarenheter, som kan inspirera andra föreningar.
FAKTA. Det gäller för gåvor. Juridiskt kom ihåg för föreningen
Fast egendom Beträffande fast egendom måste överlåtelsehandlingar upprättas som vid en försäljning och förvärvet skrivas in i fastighetsregistret. Vilka inskrivningar, inteckningar, servitut och planbestämmelser belastar fastigheten, och vad innebär detta för föreningen? Det måste också redas ut om det finns villkor kopplade till överlåtelsen – t.ex. att någon ska få bo kvar. Föreningen bör undersöka i vilken mån fastigheten belastas med kostnader eller andra omständigheter som blir föreningens ansvar efter en överlåtelse.
Lös egendom Fördelen i mottagandet av gåvor jämfört med testamentessituationer är att föreningen då tillsammans med givaren kan klara ut omständigheterna kring gåvan och dokumentera dessa. När det gäller gåvor i form av lösa föremål, dokument, fotografier och pengar gäller principen att äganderätten övergår i och med att föremålet överlämnas rent praktiskt till mottagaren. Ett löfte om gåva av så kallat lös egendom är inte juridiskt bindande. Ett löfte om vad som ska hända med föremål vid dödsfall måste, för att vara bindande, formuleras i ett testamente.
Gåvobrev I samband med mottagandet är det klokt att upprätta ett gåvobrev som undertecknas av givaren samt föreningens mottagande representant. En mottagen gåva bör omgående förses med föreningens föremålsnummer och föras in i föreningens föremåls- eller inventarieförteckning och gärna även fotograferas. Källa: Jurist Lars Nylén, ”Gåvor och donationer inom kulturarvet”.
”Gåvor och donationer inom kulturarvet” kan köpas hos Stockholms läns hembygdsförbund: [email protected] Föreningar anslutna till Sveriges hembygdsförbund betalar 175 kr, övriga 200 kronor.
Högan kallas den hembygdsgård i Lekebergs kommun som ombesörjs av Västernärkes hembygdsförening. När Örebro län år 2023 drabbades av ihållande regnoväder blev det kraftig översvämning i föreningens gamla smedja.
– Smedjan ligger i utkanten av Fjugesta på en sluttning ned mot en liten bäck, berättar ordförande Jakob Englund.
– Eftersom det regnat så pass mycket och vi visste att smedjan ligger som den gör anade vi vad som hade skett.
Det var svårt att göra något i det akuta skedet. Vi var tvungna att vänta tills vattnet skjutit undan.
Efter ett telefonsamtal begav sig fem personer till den översvämmade hembygdsgården. Huvudbyggnaden som ligger längre upp i slänten var inte märkbart drabbad, men inne i smedjan stod vattnet en hel meter upp på väggen.
– Man blev lite uppstressad, kan jag säga. Men det var svårt att göra något i det akuta skedet. Vi var tvungna att vänta tills vattnet skjutit undan.
I stället enades föreningens medlemmar i en annan brådskande uppgift.
– Den lokala biodlarföreningen har ett hus precis i närheten och vi har ett pågående samarbete. Vi hjälptes åt att rädda bikuporna som höll på att flyta i väg i vattnet.
Därefter tog man genast kontakt med hembygdsförsäkringen, som skickade en skadetekniker. Försäkringen täckte återställandet av byggnaden men vad gäller lösöret blev självrisken högre än vad föreningen räknat med. I stället för att nyttja försäkringen på den punkten hjälptes man åt att laga den gemensamma utrustningen som skadats av vattnet.
– Någon lagade gräsklipparen, någon annan torkade stenkolet. Verktygen gick också att laga. Vi har goda ideella krafter här.
Finns det några spår från översvämningen I dag? – Nej, inte direkt. Som tur var har smedjan betonggolv och eftersom det är just en smedja blir den varm, vilket hjälpt byggnaden att torka.
Vad har ni gjort för att det inte ska hända igen? – Vi kan ju inte flytta huset, men vi hoppas att det inte ska bli lika allvarligt nästa gång. Nu när det är vår blir det tydligt att marken är mjuk. Kanske kommer vi att dränera kring byggnaden.
Hur kan man förebygga att en byggnad skadas vid översvämning? Hembygdsförsäkringen tipsar om att:
Inte förvara föremål direkt på golvet i källaren. Ställ dem i hyllor eller på lastpallar.
Rensa hängrännor, stuprör och dagvattenbrunnar och se till att leda bort vattnet. Kontrollera att takpannor och plåtar är hela och sitter på plats på taket.
Se till att marken runt byggnaden sluttar nedåt och att kantstenar på eventuell intilliggande gata inte saknas, eftersom det gör att vatten från rännstenen riskerar att rinna in på gården.
Kontrollera att tomtens dagvattenbrunnar och uppsamlingsbrunnar sväljer vatten bra. Slamsug vid behov. Kontrollera även närliggande brunnar i gator och vägar och meddela ansvariga om brunnarna inte fungerar. Vintertid är det vanligt att brunnar täcks av snödrivor vid snöröjning.
Om skadan redan är framme och översvämning pågår – gör så här:
Först och främst: Bryt strömmen! Vattnet kan vara strömförande.Täta igen ventiler och andra öppningar.
Försök att avleda vattnet genom att gräva ett enkelt dike.
Om vattnet kommer in via golvbrunnarna – tryck in en filt eller handduk i brunnen och lägg en rejäl tyngd på minst 10 kilo ovanpå.
Torka, pumpa eller ös ut vatten.
Dokumentera skadorna, börja avfukta och anmäl skadorna snarast möjligt.
På Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps hemsida Msb.se finns kartor där man kan ta reda på översvämningsrisken I sitt närområde. Ofta kan man även kommunens hemsida ge information om vilka de senaste översvämningarna varit och vilka konsekvenserna blev då.
FAKTA. Hembygdsförsäkringen
Grundförsäkringen omfattar alla föreningar som är anslutna till Sveriges Hembygdsförbund och ingår i medlemsavgiften till respektive regionalt hembygdsförbund. Krav finns dock på att fylla i och skicka in blanketten ”Underlag till försäkringsteckning”. Grundförsäkringen omfattar ansvar, rättsskydd, förmögenhetsbrott och olycksfall. Därutöver finns tillvalsmöjligheter som bland annat byggnads- och verksamhetsförsäkring.
Krubbemölla är en vattenkvarn och ett arrendejordbruk som ägs av Högestad Christinehof och som förvaltas av Krubbemöllaringen, inom Albo härads hembygdsförening.
– Halmtaken på de vinkelbyggda husen har ersatts i omgångar, berättar Krubbemöllaringens ordförande Henrik Valentin, som har gjort en film om det senaste takbytet.
– Flera träd har fått växa upp nära byggnaderna skuggas halmtaket vilket förkortar livslängden. Halmtak håller normalt i 25-30 år, men här har vissa delar aldrig riktigt torkat efter regnväder, vilket förkortat livslängden. Därför försöker vi nu få tillstånd att fälla flera höga träd som står nära ån.
Driften vid vattenkvarnen upphörde på 1910-talet och när hembygdsföreningen övertog ansvaret för förvaltningen på 1950-talet hade även arrendejordbruket avvecklats. Alla byggnader utom en liten bostadslänga hade rivits.
Råghalm var ursprungligen det material som var billigast och som fanns nära till hands på den skånska landsbygden. I dag är det exklusivt material, konstaterar Henrik Valentin. Högestad Christinehof, som äger Krubbemölla, betalade för den del av omläggningen som länsstyrelsen inte lämnade bidrag till.
– I dag går det inte att få tag i svensk, långstråig råghalm. Problemet är i synnerhet att det inte finns några tröskor som klarar av sådana strån och blir inte tröskningen tillräckligt bra får man skadedjur i taket som förstör det. Halmen som vår entreprenör använde var polsk där man utvecklat tekniken. Kostnaden blir därefter. Kvalitetshalm är rena hårdvalutan.
För hembygdsföreningar som i likhet med Krubbemöllaringen/Albo härads hembygdsförening förvaltar byggnader med halmtak och vill behålla materialet är det viktigt att vara tidigt ute för att få tag i kunniga hantverkare, betonar Henrik Valentin
– Det kan handla om att boka in en omläggning ett till två år i förväg. Numera läggs oftast bara en del i sänder om vilket underlättar eftersom arbetet är väderberoende och kan tvingas avbrytas under perioder med ihållande regn.
Krubbemöllaringen satsar nu mycket på att åskådliggöra mer av det avvecklade arrendejordbruket. Man ska bland annat sätta upp fler skyltar, göra en audioguide och bli fler som kan hålla guidningar. Genom ett nytt samarbete med Österlens museum blir fler aspekter av vårt kulturarv belyst.
– Att göra en film som denna nya om omläggningen av halmtaket är också ett sätt att synliggöra vår verksamhet och den kulturmiljö vi ansvarar för, säger Henrik Valentin, som lärt sig mycket om halmtak genom arbetet med kortfilmen.
Av de 200 fäbodar i Sverige som får miljöstöd i dag är det bara ungefär 50 som brukas på traditionellt vis, där man mjölkar och gör smör och ost på plats. De aktiva fäbodbrukarna håller liv i ett bruk med medeltida anor och en tradition som omfattar såväl djurskötsel som livsmedelsproduktion, dräkthistoria och vallmusik. Den 3 december välkomnades svensk fäbodkultur samt norsk seterkultur på Unesco:s lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Alla Sveriges listningar finns på sajten Levandekulturarv.se. Nomineringen är inskickad av de båda ländernas regeringar, det är så gången ser ut, men för initiativet svarar de nationella intresseorganisationerna, för Sveriges del Förbundet svensk fäbodkultur och utmarksbruk (FSF).
Gut Peter Helander är förbundsordförande.
Grattis! – Tack. Det är ett jobb som har pågått i flera år som går i mål, det är något av ett nålsöga att få sin ansökan godkänd. Nu kan alla fäbodbrukare och de som stöder detta kulturarv sträcka på sig.
Varför är det viktigt att svensk fäbodkultur tas upp på Unescos lista över mänsklighetens immateriella kulturarv? – Vi behöver få större förståelse från myndigheter. Alla tycker att vi gör bra saker, men så passar vi inte in i myndighetsstrukturen. Det gör att vi ofta hamnar i en märklig situation. Vi har haft fäbodbrukare som Skatteverket försökt tvinga att installera en elektrisk kassaapparat. Då har man dålig förståelse för fäbodens beskaffenhet. Där finns inte alltid el eller mobiltäckning, säger Gut Peter Helander.
Även när det gäller djurhållningen skiljer sig förutsättningarna på avgörande punkter från de regler som utformats för samtida jordbruk.
– Båsen i våra fjös är för små, får vi höra. Och det är de, i förhållande till dagens jordbruk. Men så är också våra fjällkor hälften så stora som högproducerande moderna kor. Våra djur mår jättebra, de går fritt.
Under 2025 är fokus för Förbundet svensk fäbodkultur och utmarksbruk att sprida kunskap om fäbodbruket och den motståndskraftiga småskaliga livsmedelsproduktion det innebär. De första skriftliga beläggen för fäbodbruk är från 1500-talet, men fenomenet tros ha förekommit i Sverige redan under tidig medeltid. Fäboden fungerade som en satellit till huvudgården, eller till flera gårdar på samma gång. Att föra de betande djuren till andra marker den frodigaste tiden på året var ett sätt att göra bruk även av utmarkerna. På fäbodarna arbetade främst unga kvinnor, de använde sig av horn, lurar och den vokala tekniken kulning, både för att locka på boskap och för att kommunicera mellan fäbodarna. Produktionen på fäboden var i hög grad inriktad på mejeriprodukter som kunde lagras och förmedlas till huvudgården.
I dag håller många av landets fäbodbrukare köttdjur i stället för att ägna sig åt livsmedelsproduktion på plats. Att bara hålla djur för bete innebär att kraven på kontroller och redovisning blir betydligt mer överkomliga, berättar Åsa Regnander Dahl, fäbodbrukare i Ytterhogdal, Hälsingland.
Varje sommar tar hon det 30-tal getter av allmogerasen lappget som hon håller som genbank upp till en fäbodvall utanför byn. Hon lånar vallen tillsammans med en kompanjon, som har kor och som sköter mjölkning när det krävs.
– När vi började vara där för sex år sedan hade fäbodområdet varit tomt på djur i uppåt 50 år. Getterna tycker det är underbart att komma dit. Killingarna hoppar och skuttar på stenar och nedfallna träd. De går helt fritt på dagarna, på kvällarna åker jag dit och stänger in dem. Jag kan övernatta på fäboden, men jag bor inte där. Getterna äter gärna sly och en del bärris.
Åsa Regnander Dahls långsiktiga förhoppning är att fäbodbruket kan få ett uppsving, hand i hand med bättre förutsättningar för stärkta förutsättningar för småbönder överlag.
– Det är bara småbönder som kan vara på en fäbodvall, och det finns nästan inga småbönder kvar. Ur beredskapsperspektiv är det ett väldigt uthålligt sätt att bedriva livsmedelsproduktion. Det krävs inte så mycket insatsvaror utifrån. Jag hoppas att det småskaliga lantbruket kan få möjlighet att finnas och utvecklas.
Ansökan är formulerad av de nationella fäbodorganisationerna, i Sverige i samarbete med Isof, Institutet för språk och folkminnen. Ytterligare en viktig part har varit Centrum för biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet.
I deras uppdrag ingår frågor som rör så kallad traditionell eller folklig kunskap om naturresursanvändning och bruk av landskapet. Där är fäbodbruk ett bra exempel, menar Håkan Tunón, forskningsledare vid Institutionen för stad och land på Centrum för biologisk mångfald.
– Fäbodbruk inbegriper kunskap om både säsongens förändringar – när blir betet bra i utmarken, när ska man flytta från hemgården till fäboden – och kunskap om hur man sköter djuren och vidareförädlar mjölken. Det belyser relationen människa djur och utmarksbetet ger upphov till en hävdgynnad mångfald.
Hävdgynnad mångfald innefattar flora och fauna som gynnas av exempelvis betning eller slåtter. I dag finns bara omkring 200 fäbodbrukare, vilket innebär att avtrycket blir begränsat. Bättre förutsättningar för fäbodbruk skulle stärka det immateriella kulturarvet och därmed även gynna den biologiska mångfalden, konstaterar Håkan Tunón.
Av de aktiva fäbodarna är det flera som drivs av hembygdsföreningar, helt eller delvis. Att dela ansvaret i bygden är inget nytt, berättar Håkan Tunón, en fäbodvall var ofta sommarviste för djur från flera gårdar i byn.
– Historiskt var fäboden en del av ett lantbruksföretag, men också till viss del bygdens gemensamma angelägenhet. Man hjälptes åt på olika sätt. Det kan vi se i dag också på flera håll, där en person arrenderar en fäbod för bete, en annan aktör sköter kafé i lokalerna medan hus och marker delvis sköts av en hembygdsförening. För fäbodbrukaren gör det situationen mindre sårbar, behöver man avlastning finns ett socialt skyddsnät i bygden.
En stark oro över att kulturmiljöer utplånas och den lokala historien raderas. Det uttrycker Sveriges hembygdsförbund i sitt yttrande över remisspromemorian Bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövning, där regeringens förslag till författningsändringar för vattenkraftens omprövning presenteras.
Det aktuella förslaget lämna inga garantier för att vattendragens kulturarv skyddas eller att beredskapen stärks i lokalsamhällena, konstaterar Sveriges hembygdsförbund som efterlyser ett helhetsperspektiv.
Regeringens förslag, som är en del av Tidöavtalets ambition att säkerställa elförsörjningen, lyfter elproduktion och småskaliga aktörers ekonomiska villkor som centrala frågor. Däremot saknas tydliga hänsyn till äldre vattenkraftverk som kulturhistoriska miljöer. Trots löften i Tidöavtalet om att prioritera dessa frågor, menar Sveriges hembygdsförbund att denna aspekt ignorerats i det föreslagna regelverket.
– I flera år har man utrett och arbetat med frågan och ändå har man missat helhetsperspektivet, säger Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg vid Sveriges hembygdsförbund.
– Detta är inte bara en fråga om elproduktion utan handlar också om krisberedskap och att skydda vår gemensamma historia och identitet.
Detta är inte bara en fråga om elproduktion utan handlar också om krisberedskap och att skydda vår gemensamma historia och identitet.
I sitt yttrande efterlyser Sveriges hembygdsförbund en bredare debatt om vattenkraften, där såväl kultur- och rekreationsvärden som översvämningsrisker och beredskapsfunktioner finns med. ”Kultur- och rekreationsvärden står redan i många av våra nationella mål att de ska tas hänsyn till, klimatfrågan har vi arbetat med i många år nu och krisberedskapen borde tagits med från början i utredningarna eftersom invasionen av Ukraina inleddes under våren 2022. Med krisberedskap syftar vi inte bara på den lokalt producerade vattenkraften utan tillgången till vatten och lokalt producerade livsmedel.”
Enligt Sveriges hembygdsförbund underlättar inte de föreslagna regeländringarna för de småskaliga kraftverken, som man menar ofta är viktiga för elförsörjningen i lokalsamhället, men också kulturhistoriskt värdefulla.
– De här kraftverken ligger fortfarande kvar i den klass som inte anses vara av nationellt intresse. Därför riskerar de nedläggning. Vi ifrågasätter om prövningen är rättssäker om inte alla kraftverk blir prövade på samma vis, eftersom de stora kraftverken i norra delen av landet har mindre stränga krav vid omställningen till moderna miljövillkor, säger Helena Rosenberg.
Sveriges hembygdsförbund ser även att regeringen brister genom att inte ha tagit med de utrivningar av vandringshinder som sker utanför den Nationella planen (NAP) i lagändringarna, utrivningar som görs på myndigheternas initiativ.
– Dessa utrivningar är problematiska eftersom miljöerna har betydelse för lokalhistorien som därmed urholkas. Den goda status som myndigheterna försöker åstadkomma handlar mer om fiskvandring än om EU-direktivets verkliga syfte som är tjänligt dricksvatten, säger Helena Rosenberg.
Sveriges hembygdsförbund arbetar aktivt med miljökvalitetsmålet Levande vatten. Ett stort antal hembygdsföreningar har hört av sig till förbundet med oro över att rivningar och omvandlingar av vattendrag riskerar att radera orternas historia och förändra landskapen utan tillräcklig konsekvensanalys.
– Enligt intentionerna i EU:s vattendirektiv ska samråd ske med god framförhållning med allmänheten och enligt Europeiska landskapskonventionen har även allmänheten rätt att peka ut vilka landskap de anser vara värdefulla. Det efterlevs inte i dag, säger Helena Rosenberg.
This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.
Strictly Necessary Cookies
Strictly Necessary Cookie should be enabled at all times so that we can save your preferences for cookie settings.
If you disable this cookie, we will not be able to save your preferences. This means that every time you visit this website you will need to enable or disable cookies again.
3rd Party Cookies
Keeping this cookie enabled helps us to improve our website.
Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!
