Sten Rentzhog har gått ur tiden. Sten var chef för Jamtli i över 40 år och utvecklade under den tiden vårt länsmuseum till en nationell och internationell föregångare med sitt fokus på att göra historia tillgänglig och intressant för folk i allmänhet och barn i synnerhet. Efter sin pension tog Sten över ordförandeskapet i Heimbygda, Jämtland Härjedalens hembygdsförbund, 2010 där han blev kvar fram till 2018. Han tog med sig samma engagemang, glöd och visionskraft som genomsyrade hans tid på Jamtli in i Heimbygda. Under Stens tid påbörjades ett stort förändringsarbete i länets hembygdsrörelse. Hans vision var klar och tydlig: Rörelsen skulle återigen bli en resurs för länets utveckling såsom Heimbygda tidigare varit och den skulle vara en rörelse som samlade människor oavsett ålder, yrke, utbildning eller varifrån man kommer. Som Sten formulerade det i kallelsen till det första av flera rådslag om länets utveckling som Heimbygda anordnade 2015: ”Ju mer som förenar människor med platsen där de bor, desto större trivsel, motivation och självförtroende känner de. Verksamheternas viktigaste syfte är att skapa samhörighet och gemenskap – i tid och rum, mellan alla som bor i bygden, mellan generationerna, mellan förr, nu och framtid.”
Stens starka fokus på att göra historia intressant och tillgänglig för barn och unga initierade också ett omfattande arbete för att föryngra hembygdsrörelsen i länet. Främst genom att öppna upp och förändra arbetssätt, strukturer och bilden av vad och för vem en hembygdsförening är intressant. Drygt tio år efter det första rådslaget samt starten på föryngringsarbetet så kan vi konstatera att dessa delar i dag utgör en stor del av grunden för Heimbygdas arbete. Att vara en tydlig och pådrivande röst för länets hembygdsrörelse i det regionala utvecklingsarbetet har blivit en självklar del genom både projekt och påverkansarbete. Föryngrings- eller snarare förändringsarbetet, ser vi i den allt bredare generationsblandningen i våra föreningar och de nya aktiviteter som tar form riktade till barn och unga.
Det finns så mycket att säga om Sten, men kanske är det främst två delar som gör både honom och hans gärning så unik: Dels hans tydliga fokus på barn och lekens roll för lärande som banade väg för en ny pedagogik inom Sveriges museivärld. Dels hans förmåga att få vision att bli verklighet och hur tydligt sammankopplad den förmågan är till vår rörelses främsta motto: ”Om stilla du lyssnar till tider, som svunnit, Så hör du ock suset av tider, som stunda.”
Sten kunde som få andra höra de tider som svunnit och därigenom se de tider som stundar och bana väg för dem.Så det är knappast en slump att Jamtli fortsätter vara föregångare inom museivärlden eller att länets hembygdsrörelse hör till landets mest aktiva och framåtskridande.
Stens betydelse för vårt län är enormt och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Men vägen han banat för oss är tydlig, och vi kommer att göra vårt främsta för att fortsätta bryta ny mark för den.
Vissefjärdahembygdsförening tilldelas Sveriges hembygdsförbunds utmärkelse Åretshembygdsbok2026 för boken ”Kyrkeby bränneri – berättelsen om ett unikt industri- och kulturarv i Kalmar län”. Prisutdelningen kommer ske vid en tillställning 7 november.
– Kyrkeby bränneri visar vilken kraft som finns i det ideella kulturarvsarbetet. Här har föreningen både bevarat en unik miljö, samlat kunskap och gjort historien tillgänglig för fler, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.
Så här lyder juryns motivering: ”Boken Kyrkeby bränneri är en imponerande berättelse om ett unikt svenskt kulturarv – tillverkningen av potatisbrännvin. Engagerade Vissefjärdabor har samlat kunskap från skrifter och skrönor och genom samtal med äldre bränneriarbetare. Deras arbete har också omfattat rekonstruktion och renovering av hela anläggningen, där tillverkningen har återupptagits och i dag drivs av Vissefjärda hembygdsförening. Den inledande historiken är mycket lärorik. Boken är välskriven och har en briljant formgivning, med ett rikt och fantastiskt bildmaterial. Sammantaget är detta en bok vars betydelse och attraktionskraft torde sträcka sig långt utanför Vissefjärda sockens gränser.”
Utmärkelsen Årets hembygdsbok är instiftad av Sveriges hembygdsförbund för att uppmärksamma kulturhistorisk litteratur. Varje år ger förbundets 2 000 medlemsföreningar ut runt 1 300 skrifter som på olika sätt berättar om lokalsamhällenas människor, miljöer och utveckling men också om det immateriella kulturarvet.
Varje år ger förbundets 2 000 medlemsföreningar ut runt 1 300 skrifter.
Kyrkeby gårdsbränneri, Emmaboda kommun, Kalmar län är ett museibränneri i gårdsmiljö över brännvinsbränning från 1770-talet till 1971. Vid nedläggningen 1971 hade bränneriet varit i drift i drygt 220 år. Ägarna låste dörrarna och bränneriet bevarades i det skick det var vid nedläggningen. År 1988 skänkte de sista ägarna anläggningen till Vissefjärda Hembygdsförening. Bränneriet byggnadsminnesförklarades år 2000. Till anläggningen hör 28 byggnader, med bränneri, mälteri, spritcisternbyggnad, arbetarbostäder, herrgård, trädgård, en engelsk park och mycket annat.
Efter en nystart har bränneriet rustats upp och tillverkningen har återupptagits så nu kan det åter serveras brännvin från Kyrkeby gårdsbränneri. 2002 fick Kyrkeby utmärkelsen Årets Industriminne 2002 och 2018 tilldelades Kyrkeby Bränneri ”Årets Guldnubbe” av Spritakademin.
2022 spelade Kalmar läns museum in en film om Kyrkeby bränneri under temat ”Kalmar läns matmirakel” .
ÅRETS HEMBYGDSBOK – HEDERSOMNÄMNANDEN 2026
Förutom att utse en vinnare har juryn gett hedersomnämnanden till följande böcker:
”Sundre och Hoburgen, Gotlands dramatiska sydspets”. Utgiven i samarbete med Hoburgs hembygdsförening, på Gotland.
”Horns säteri – En historisk resa i Enhörna”. Utgiven av Enhörna Hembygdsförening, i Stockholms län.
”Livet genom tiderna i Ask och Ekebyborna”. Utgiven i samarbete med Ask Ekebyborna hembygdsförening, i Östergötland.
Text: Mikael Morberg, projektledare för SHF:s organisationsöversyn
Under hösten 2026 lyfter Sveriges Hembygdsförbund ämnet lokalhistoria för att belysa bredden i föreningarnas arbete. I den organisationsöversyn som nyligen avslutats är en av slutsatserna att mer fokus bör läggas på ändamålet i föreningsarbetet. Former för kunskaps- och erfarenhetsutbyte behöver utvecklas, med utgångspunkt i lokala behov och det vardagliga ideella arbetet.
Lokalhistoria är i sig ett brett ämne och inte alltid lätt att avgränsa. Vad skiljer egentligen lokalhistoria från annan historia? Hur kan föreningarnas praktiska och lokala kunskaper möta forskarens metoder och frågor?
Den som varit aktiv länge kanske tycker att föreningarna redan sysslar med lokalhistoria – och att det är just det man är bra på. Samtidigt tillkommer nya medlemmar medan andra faller ifrån. Det finns en risk att föreningar fastnar i invanda arbetssätt eller fortsätter att betrakta det historiska materialet ur samma perspektiv.
Vilka berättelser har bevarats? Det finns anledning att påminna om vilken roll hembygdsrörelsen har spelat för att bygga upp den kunskap som finns i dag. Lokala föreningar har historiskt bidragit till samlingarna på länsmuseerna och Nordiska museet. I mer än hundra år har hembygdsföreningar samlat och bevarat kunskap om människor och platser. Många förvaltar i dag egna hembygdsgårdar, friluftsmuseer och museer med hus, föremål, fotografier, arkiv och berättelser.
Men vad var det egentligen man samlade in – och varför? Vilka människor, miljöer och delar av vardagslivet dokumenterades? Vad ansågs viktigt att bevara för framtiden? Och vilka perspektiv och erfarenheter hamnade utanför?
Det kan till exempel handla om arbetare, kvinnor, migranter och nationella minoriteter som varit dåligt representerade i många arkiv, museer och samlingar. Genom att ställa andra frågor till materialet kan lokalhistorien ge en mer nyanserad bild av en plats och dess människor.
Ett exempel finns hos Swensbylijda i Svensbyn. Där arbetar kvinnogruppen ”Tjejdagis” bland annat med att gå igenom skänkta föremål och dokumentera sådant som berättar om kvinnors liv, arbete och vardag. Arbetet har också legat till grund för en utställning.
Genom att ställa andra frågor till materialet kan lokalhistorien ge en mer nyanserad bild av en plats och dess människor.
Ställ nya frågor till det ni redan har Det handlar alltså inte nödvändigtvis om att samla in mer. Det kan lika gärna handla om att undersöka och tolka det som redan finns på nya sätt.
Ett fotografi kan till exempel berätta något annat om vi inte bara frågar vem som är på bilden, utan också hur platsen såg ut, vad som har förändrats och vilka människor som syns – och vilka som inte gör det. Hur användes byggnaden, landskapet eller föremålen? Vad berättar materialet om arbete, fritid, relationer och vardagsliv?
Samma frågor kan ställas till husen och föremålen. Under sommaren har riksförbundet fortsatt kartläggningen av föreningarnas byggnader. På senhösten anställs också en föremålsantikvarie för att stärka stödet till föreningarna kring deras samlingar. Tanken är att öka kunskapen om vad föreningarna har och kunna sätta föremålens och husens kulturhistoriska värden i ett lokalt, regionalt och nationellt sammanhang.
Nya sätt att samla berättelser Samtidigt finns nya möjligheter att dokumentera den historia som fortfarande lever i människors minnen. I projektet Bygden berättar – Västergötland undersöker Västergötlands Hembygdsförbund hur film kan användas för att dokumentera och förmedla berättelser om platser, människor, händelser och företeelser.
Det behöver inte vara avancerat. En berättelse kan spelas in med mobiltelefonens kamera. Föreningarna ska få stöd i bland annat intervjuteknik, enkel manusskrivning, filmning och redigering.
En tanke är också att filmerna ska kunna kopplas till de platser de berättar om. Med QR-kodförsedda skyltar kan en besökare stå på en plats och samtidigt ta del av berättelser om människorna, händelserna eller verksamheten som hört hemma där.
Bygd och Natur har tidigare skrivit om Bygden berättar utifrån Hallandslän, där projektet först skapades.
FAKTA: Lokalhistoria på Verksamhetsforum
Den 2–3 oktober arrangeras Sveriges Hembygdsförbunds Verksamhetsforum i Järfälla med lokalhistoria som tema. Under Verksamhetsforum delas även pris ut till Åretshembygdsförening2026 – gotländska Östergarns-Gammelgarns hembygdsförening.
En huvudfråga är hur Sveriges Hembygdsförbund och de regionala förbunden kan utveckla stödet till föreningarna. Bland annat diskuteras mötet mellan föreningarnas lokala kunskaper och den professionella historikerns metoder, sambandet mellan materiellt och immateriellt kulturarv, hembygdslitteratur och hur lokalhistoriska kunskaper kan användas i samhällsutveckling och påverkansarbete.
Digital teknik och film som stöd för att samla in och förmedla berättelser är ett annat ämne.
Medverkar gör bland andra Jonas Engman, intendent vid Nordiska museet, och David Ludvigsson, professor i lokalhistorisk forskning vid Linköpings universitet. Föredrag varvas med frågestunder och fördjupande samtal.
– Vi är oerhört glada och hedrade över denna utmärkelse, ett kvitto på att allt ideellt arbete vi lägger ner betalat sig, säger Jan Åberg, ordförande i Östergarns-Gammelgarns hembygdsförening, i ett pressmeddelande från Sveriges hembygdsförbund.
Så här lyder juryns motivering: ”Med enastående bredd, kunskap och ideellt engagemang håller Östergarn-Gammelgarns hembygdsförening kulturarvet levande året om. Genom att vårda gårdar, fyrar, båtar och kvarnar och samtidigt föra traditioner, språk och berättelser vidare skapar föreningen gemenskap över generationer. Med gården Rodarve som nav förenar den varsamt bevarande med en öppen och levande verksamhet för både boende och besökare. En värdig mottagare av Årets hembygdsförening 2026.”
– Med sitt inspirerande arbete är föreningen verkligen en värdig vinnare, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.
Prisutdelning 2 oktober Utmärkelsen delades ut första gången 2016, för att uppmärksamma det viktiga arbete som Sveriges hembygdsförbunds sammanlagt nästan 2 000 medlemsföreningar utför. Förutom äran och den positiva uppmärksamheten får föreningen 10 000 kr. Prisceremonin går av stapeln 2 oktober i Järfälla utanför Stockholm. Prisutdelare är Anna-Karin Andersson, ordförande för Sveriges hembygdsförbund.
– Det är ju jätteroligt, det är väldigt hedrande att bli uppmärksammad på det här sättet bland alla kollegor i Sverige, om man nu kan säga så. Det är 380 000 medlemmar i de här föreningarna, vi är 500, säger Jan Åberg i en intervju med Sveriges radio P4 Gotland.
De var också nominerade De regionala hembygdsförbunden kan nominera en förening var till utmärkelsen. 2026 var följande föreningar nominerade: Norns Bruks Vänner (Dalarna), Arbrå hembygds- och fornminnesförening (Gästrike-Hälsinge), Hackås hembygdsförening (Heimbygda, Jämtland), Anderstorps hembygdsförening (Jönköping), Jokkmokks hembygdsförening (Norrbotten), Örkeneds hembygdsförening (Skåne), Vårby Fittja Hembygdsförening med Hagalunds Tvätterimuseum (Stockholm), Älvkarleby hembygdsförening (Uppland), Ovansjö Bygdeförening (Värmland), Brandstorps Hembygdsförening (Västergötland), Fläckebo hembygdsförening (Västmanland), Lindesberg (Örebro).
För att driva arbetet framåt har två nyutexaminerade byggnadsantikvarier anställts under sommaren. Ina Sjöstrand och Petra Nordwall ska kontakta de föreningar som ännu inte skickat in sina uppgifter.
– Vi hoppas få in så många svar som möjligt under sommaren. Även om det är en intensiv period för många föreningar är det också den tid då många styrelsemedlemmar finns på plats ute på hembygdsgårdarna, säger Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg vid Sveriges hembygdsförbund.
Ringer upp föreningarna Arbetet bygger vidare på den enkät som redan skickats ut till medlemsföreningarna. Under sommaren kommer Ina Sjöstrand och Petra Nordwall att ringa de föreningar som ännu inte svarat, hjälpa till med frågor och registrera de uppgifter som kommer in.
För de föreningar som skickat in kartor över sina byggnader kopplas varje byggnad till en digital karta tillsammans med de uppgifter som lämnats.
– Det här är en grundläggande inventering. Med hjälp av både enkätsvaren och kartan kan vi sedan göra sammanställningar och analyser som blir värdefulla både för oss själva och i vårt arbete gentemot myndigheter och andra aktörer, säger Helena Rosenberg.
Ska ge en nationell bild Undersökningen är medvetet enkel. Syftet är inte att göra detaljerade kulturhistoriska utredningar, utan att skapa en nationell överblick över hembygdsrörelsens byggnadsbestånd.
– Vi har ställt ganska få frågor för att inte göra det för komplicerat för föreningarna att svara, men samtidigt få en bild av vilka byggnader som finns inom hembygdsrörelsen, säger Helena Rosenberg.
Genom uppgifter om byggnadernas ålder, om de har flyttats och vad de ursprungligen använts till går det att få en första bild av deras kulturhistoriska värden. Enkäten innehåller också frågor om byggnadsmaterial, storlek, uppvärmningssystem och om föreningen har sökt eller fått bidrag till byggnadsvård.
– Till att börja med är det en kvantitativ undersökning, men vi hoppas kunna komplettera den med mer kvalitativa uppgifter om byggnadernas kulturhistoriska värden längre fram.
Vi hoppas kunna komplettera med mer kvalitativa uppgifter om byggnadernas kulturhistoriska värden längre fram.
Viktigt underlag för framtida stöd Kartläggningen ska inte bara ge bättre kunskap om byggnaderna. Den ska också ge Sveriges hembygdsförbund ett starkare faktaunderlag i dialogen med politiker och myndigheter.
– Vi vill kunna visa, med statistik, vilken betydelse hembygdsrörelsens byggnader har och vilka behov som finns. Det stärker våra möjligheter att argumentera för att det behövs mer stöd till vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, säger Helena Rosenberg.
Kan hjälpa vid energideklaration Enkäten har utökats med frågor om bland annat samlingslokaler, uthyrning och uppvärmningssystem. Bakgrunden är bland annat de nya krav på energiprestanda som diskuteras inom EU.
Byggnadens användning, storlek och uppvärmning påverkar hur den klassificeras vid en energideklaration. En låg energiklass kan i sin tur få ekonomiska konsekvenser, exempelvis genom att göra det svårare att få fördelaktiga lån inför framtida renoveringar.
– Genom den här kartläggningen får vi bättre kunskap om rörelsens byggnader och kan föra en mer faktabaserad dialog med myndigheter och politiker om vilka konsekvenser olika regelverk kan få för kulturhistoriskt värdefulla byggnader, säger Helena Rosenberg.
”I hela landet skapar ideella kulturföreningar verksamhet, mötesplatser och möjligheter till deltagande, skapande och arrangörskap. En stor del av detta arbete hålls samman genom riksorganisationer som erbjuder utbildningar, nätverk, medlemsstöd, samordning och utveckling”, skriver Anna Livion Ingvarsson, verksamhetschef för Ideell kulturallians, i ett uttalande.
Inflationen har urholkat stöden Rapporten bygger på en analys av statliga verksamhets- och organisationsstöd mellan 2016 och 2026 samt en enkät bland medlemsorganisationerna. Enligt rapporten har de ideellt organiserade kulturorganisationernas resurser minskat med 34 procent i reala termer under perioden. Om stöden hade följt inflationen skulle organisationerna tillsammans ha haft omkring 35 miljoner kronor mer att bedriva verksamhet för i dag.
”Konsekvenserna för kulturlivet märks redan nu”, konstaterar Anna Livion Ingvarsson.
”Osynliga” nedskärningar För många organisationer syns inte nedskärningarna direkt i budgetarna. De kan ha fått ungefär samma anslag som tidigare eller mindre nominella höjningar. Men när kostnadsökningarna för personal, lokaler, resor och verksamhet räknas in har resurserna krympt betydligt.
Rapporten pekar också på att många organisationer blivit allt mer beroende av projektstöd. Samtidigt ökar kraven på ansökningar, uppföljning och rapportering. När långsiktiga organisationsstöd ersätts av kortsiktiga projektmedel blir det svårare att finansiera kanslier, medlemsservice, utbildningar och annan verksamhet som utgör grunden för organisationernas arbete.
Sveriges hembygdsförbund får mindre för kultur Sveriges hembygdsförbund är en av organisationerna i rapportens underlag. För SHF har stöden från kulturpolitiskt håll i reala termer minskat med sammantaget 32 procent på tio år, enligt generalsekreterare Jan Norwall.
Medlemsföreningarna arrangerar omkring 30 000 öppna aktiviteter varje år, varav många riktar sig till barn och unga, men stödet från Kulturrådet har alltid varit begränsat, framhåller han.
– Trots föreningarnas betydelse för kulturliv utanför centralorterna har stödet från Kulturrådet alltid varit väldigt blygsamt – som mest 490 000 kronor. I dag får vi nöja oss med 350 000 kronor.
Även det större stödet från Riksantikvarieämbetet har minskat i reala termer.
– I dag mottar SHF 1,7 miljoner kronor. En minskning med 100 000 kronor jämfört med 2016. Men räknar man in inflationen är det en minskning med 29 procent, konstaterar Jan Nordwall.
Ökning av stöd för miljö Samtidigt har bidragen från miljöpolitiken till Sveriges hembygdsförbund utvecklats i motsatt riktning. Det stödet har ökat kraftigt under samma period.
2016 uppgick bidraget till 600 000 kronor. I dag mottar SHF 1,5 miljoner kronor. En ökning med 89 procent om man räknar in inflationen.
Den utvecklingen, tillsammans med medlemsavgifter och andra intäkter, har gjort att förbundet kunnat fortsätta utveckla verksamheten.
– Till skillnad från andra ideella kulturorganisationer har SHF en unikt stark egenfinansiering genom medlemsavgifter. Affärsavtalet med Länsförsäkringar Halland har vissa år också bidragit till att vi kunnat bygga upp Hembygdsportalen. Sammantaget betyder detta att vi kan arbeta långsiktigt och även utveckla stödet till medlemsföreningarna, säger Jan Nordwall.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
