Riksantikvarieämbetets bidrag till kulturarvsarbete möjliggör större satsningar för hembygdsföreningar och andra för insatser som syftar till att bevara, använda och utveckla kulturarvet. Totalt fördelades 18 miljoner år 2026. 26 av Sveriges hembygdsförbunds medlemsföreningar fanns bland mottagarna, som meddelades i slutet av april. Bengtsforstraktens hembygdsförening får till exempel 117 000 kronor för ”Plats för smide, tjära och lek” medan Hembygdsföreningen i Ransäter får 180 000 kronor för ”Ljudet är löst – igen: Ljudsättning och digital guide till museerna på Ransäters Hembygdsgård”.
På Österlen i Skåne finns Stensho-Fornborgens vänner, som tilldelas 100 000 kronor för projektet ”Sten på sten – att lära känna en fornborg”. Lena Alebo är ordförande i föreningen, som nystartade 2023 och som nyligen också anslöt sig till Sveriges hembygdsförbund.
– Stensho-Fornborgens vänner är en medlemsförening med forskningsambitioner, berättar hon i ett mejl.
– Kanske inte en helt vanlig hembygdsförening men vi vill engagera boende kring Stenshuvud i att undersöka ett spännande fornminne som tidigare inte varit så mycket uppmärksammat. Som medlemmar i Skånes hembygdsförbund får vi ett sammanhang där vi kan samtala med andra föreningar i frågor kring identitet och hur man når ut och kan engagera medlemmarna.
”Vi vill engagera boende i ett spännande fornminne”
Fornborgen i fråga är cirka 1 500 år gammal, slutet av folkvandringstiden och början av Vendeltiden. Den återupptäcktes år 1969 när Riksantikvarieämbetets fornminnesinventerare tillsammans med amatörarkeolog och lokalhistoriker Hans Alebo, Lena Alebos far, fann stenmuren uppe på Stenshuvuds södra topp.
– Hans Alebo fick under 1990-talet bidrag till och tillåtelse att göra ett tvärsnitt genom muren vid det som han förmodade kunde vara ingången. Här fann man också träkol från en möjlig palissad som kunde dateras, berättar Lena Alebo.
Föreningen startades efter Hans Alebos död, men avsomnade efter ett antal år.
– 2023 skedde en nystart och vi har nu ett 50-tal intresserade medlemmar. Vi samarbetar med Österlens museum och Naturum på Stenshuvud och söker bidrag för olika forskningsinsatser och andra aktiviteter som visningar och dramatiserade berättarvandringar. Våren 2026 genomfördes en första drönarfotografering för en digital 3D-modell och en webkarta skapades med olika lager av kunskap om platsnamn, fornminnen, geologi, med mera.
Det projekt som nu stöttas av Riksantikvarieämbetet bär namnet ”Sten på sten – att lära känna en fornborg”. Hur bekantar man sig med en fornborg? – Tanken är att medlemmarna ska vara delaktiga i så kallad medborgarforskning. Detta sker i form av medverkan vid inventeringar och dokumentationer, en studieresa till Öland och ett seminarium. En plan för vad medlemmarna för övrigt ska arbeta med är under färdigställande. Seminariet i höst med inbjudna forskare från Skåne, Uppsala och Öland, liksom drönarfotograferingens resultat, är tänkta att fungera som startskott för en populärvetenskaplig skrift om fornborgen.
– Vi har valt att arbeta parallellt med forskning och kulturaktiviteter och bjuder in allmänheten till de tillfällen då vi utför inventeringar, dokumentation och berättarvandringar. Fornborgen får fungera som ett nav i vår ambition att berätta om vår intressanta lokala förhistoria och visa att ett fornminne både är till nytta och glädje.
Text: Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg Sveriges hembygdsförbund
I april 2026 besvarade SHF ett antal remisser från Boverket som alla rörde EU:s nya direktiv om byggnaders energiprestanda (EPBD), som Bygd och Natur tidigare skrivit om. Vår bedömning är att mer arbete krävs för att direktivet inte ska riskera få negativa konsekvenser för kulturhistoriska värden i bebyggelsen.
Otillräckligt skydd för kulturhistoriska byggnader Det aktuella EU-direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att undanta byggnader med särskilt kulturhistoriskt värde från vissa energikrav, om dessa skulle leda till oacceptabla förändringar av byggnadernas karaktär eller om åtgärderna inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara. Trots detta har Boverket i sina förslag valt att inte utnyttja denna möjlighet.
Vi är starkt kritiskt till detta ställningstagande. Det innebär även ett avsteg från direktivets krav på att nationella genomföranden ska ta hänsyn till byggnaders historiska särart. I stället för undantag föreslår Boverket att anpassningar ska kunna göras i enskilda fall, där hänsyn tas till bland annat kulturhistoriska värden och ekonomiska förutsättningar.
Det bedömer vi vara ett otillräckligt skydd, eftersom konsekvenserna av energieffektiviserande åtgärder då i hög grad skulle bero på vilken kunskap som finns hos fastighetsägare och energiexperter.
Resurshushållning är hållbart Från Sveriges hembygdsförbund vill vi betona att det byggda kulturarvet utgör en oersättlig resurs. För att fullt ut förstå dess klimatpåverkan krävs livscykelanalyser även för äldre byggnader, inte enbart för nyproduktion. Sådana analyser är avgörande för att kunna synliggöra äldre byggnaders ofta låga klimatavtryck, möjliggöra rättvis klassificering vid energideklarationer och skapa rimliga krav på energieffektivisering.
Krav på energieffektivisering måste också vägas mot principen om resurshushållning. Att ersätta äldre byggnadsdelar, såsom fönster med handblåst glas, med nyproducerade alternativ, innebär ofta en ökad resurs- och energianvändning. Det är varken miljömässigt hållbart eller förenligt med varsam hantering av kulturhistoriska värden.
Det strider dessutom mot den avfallshierarki som följer av EU:s avfallsdirektiv och som redan är införlivad i svensk lagstiftning. Enligt denna ska avfall i första hand förebyggas, vilket innebär att befintliga resurser bör bevaras och användas så länge som möjligt.
Ett system som inte fullt ut inkluderar kulturarvet EU:s regelverk utgår i stor utsträckning utgår från en tillväxtorienterad modell, där fokus ligger på att styra nyproduktion i en mer hållbar riktning. Bevarandet av befintliga byggnader och material ges inte samma utrymme.
En särskilt problematisk punkt är att en betydande del av de berörda byggnaderna ägs och förvaltas av ideella organisationer. De fyller viktiga funktioner som samlingslokaler, uthyrningsobjekt och bärare av lokalhistoria. Det föreslagna regelverket riskerar att få omfattande konsekvenser för dessa aktörer, som i många fall saknar både ekonomiska resurser och specialistkompetens.
Sveriges hembygdsförbund menar därför att kulturarvets värden behöver synliggöras och integreras i internationella hållbarhetssystem. Detta förutsätter att frågan lyfts politiskt på EU-nivå och att svenska myndigheter ges tydligare uppdrag i denna riktning. I annat fall finns en risk att kulturarvet trängs undan i strävan att uppfylla uppsatta tidsramar.
FAKTA. EU:s klimatmål
EU:s klimatmål innebär att nettoutsläppen av växthusgaser ska minska med minst 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer, med sikte på 90 procent till 2040 och klimatneutralitet senast 2050. För att nå dessa mål har EU lanserat tillväxtstrategin Den europeiska gröna given.
Inom ramen för denna strategi har flera rättsakter tillkommit, däribland det reviderade direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD), taxonomiförordningen och förordningen om restaurering av natur. Även EU:s avfallsdirektiv, som innehåller den så kallade avfallshierarkin, utgör en central del av det regelverk som påverkar hur byggnader ska hanteras.
Studieförbundens kulturella verksamhet befinner sig på historiskt låga nivåer. Det framkommer i en ny rapport från Myndigheten för kulturanalys som belyser utveckling och geografisk variation för studieförbundens kulturella verksamhet.
Efter att ha toppat 2019 rasade utbud och deltagande till följd av pandemin, och har sedan dess inte återhämtat sig.
Såväl antalet arrangemang som deltagare har minskat kraftigt. Till exempel var antalet studiecirkelträffar 58 procent lägre 2024 jämfört med 2019, före pandemin. Antalet arrangemang med kulturprogram var 66 procent lägre 2024 än 2019.
– Rapporten visar som väntat att pandemin innebar en kraftig minskning i studieförbundens kulturella verksamhet. Men det är anmärkningsvärt att deltagande och antal arrangemang har legat kvar på så låga nivåer även åren efter pandemin, säger Erik Vestin, utredare och statistiker vid Myndigheten för kulturanalys i ett pressmeddelande.
Det är anmärkningsvärt att deltagande och antal arrangemang har legat kvar på så låga nivåer.
Mest aktivitet i avlägsna landsbygdskommuner Statistiken i rapporten bygger på uppgifter från Statistiska centralbyrån för perioden 2004–2024. Till den kulturella verksamheten hos studieförbunden räknas bildkonst, skönlitteratur och skrivande, musik, hantverk och design, medieproduktion samt spel och hobby.
Studieförbund är, vid sidan av bibliotek, den enda form av publik kulturverksamhet som finns i landets samtliga 290 kommuner. I det stora hela är mängden arrangemang och deltagare fördelade mellan kommungrupperna på ett liknande sätt som befolkningen. Antalet arrangemang och deltagare per capita är dock något högre i landsbygdskommunerna, i synnerhet de som ligger på långt avstånd från någon större stad. Detta är också den kommuntyp som har flest studiecirklar per capita. Lägst var aktiviteten i gengäld i landsbygdskommuner nära större städer.
Folkbildning och ideell sektor av intresse Rapporten ”Studieförbundens kulturella verksamhet” är en del i Kulturanalys arbete med att stärka kunskapen om folkbildningens och den ideella sektorns roll i kultursektorn.
Utvecklingen är intressant för myndigheten särskilt för sitt breda deltagande, och som en av få typer av kulturverksamheter som återfinns i alla landets kommuner, skriver Kulturanalys chef Mats Granér i rapportens förord.
Studieförbunden är också relevanta att studera just nu eftersom deras verksamhetsförutsättningar har förändrats kraftigt under de senaste åren, konstaterar rapportförfattarna.
År 2023 minskade det statliga anslaget till studieförbund och folkhögskolor från 4,8 till 4,3 miljarder kronor. Under 2024 började regeringen också specificera hur anslaget skulle fördelas mellan studieförbund och folkhögskolor. I samband med detta minskade den del som i slutändan tillföll studieförbunden ytterligare – från 1,8 miljarder till 1,5 miljarder kronor per år.
Läs hela rapporten Studieförbundens kulturella verksamhet här.
På flera platser i Sverige planeras manifestationer mot planer på uranbrytning lördag 28 mars 2026. I Skövde är hembygdsrörelsen medarrangör.
Sedan förbudet mot uranbrytning slopades vid årsskiftet har frågan varit högaktuell i Skövde, Östersund och Vilhelmina kommuner. På dessa tre platser arrangeras protester samma dag, lördag 28 mars. I Skövde, på Hertig Johans torg, håller Västergötlands hembygdsförbund i manifestationen, i samarbete med Skaraborg Naturskyddsförening, Hela Sverige Skaraborg och LRF i Falköping, Tidaholm och Skara.
– Hembygdsrörelsen har sedan lång tid tillbaka tagit ställning kring frågor som rör bevarande av naturmiljö- och kulturarvsfrågor och har ett program för hållbar utveckling av natur- och kulturlandskapet, Hållbara landskap, säger Jan-Olof Berglund, kassör i Västergötlands hembygdsförbund.
– Med detta åtagande är det självklart att vi deltar i protesterna mot det som nu hotar vårt område.
Undersökningstillstånd vid Billingen I anslutning till Billingen och flera andra berg i Västergötland fick det norska företaget Titan Strategics i fjol undersökningstillstånd för att leta efter metallerna vanadin och molybden. Denna berggrund är rik på alunskiffer och här utvanns uran i slutet av 1960-talet. Västergötlands hembygdsförbund befarar att historien kan komma att upprepa sig. För att samordna motståndet lokalt har de tillsammans med Naturskyddsföreningen, LRF och Hela Sverige Skaraborg bildat styrgruppen Regional samverkan för Västgötabergen. Denna grupp, där Jan-Olof Berglund är hembygdsförbundets representant, krävde redan i höstas att politikerna ska:
Skydda natur-, kultur och odlingslandskapen kring Västgötabergen.
Förbjuda all utvinning av mineraler och metaller, däribland uran, ur alunskiffer.
Behålla det kommunala vetot mot uranbrytning.
Brytning skulle ske som dagbrott – Alunskifferfyndigheterna är belägna på ett relativt ”tunt” lager under markytan och blir det brytning sker det i dagbrott över stora ytor, säger Jan-Olof Berglund.
– Därmed berör det först och främst hela boende- och livsmiljön inom stora områden på Billingen. Det som utöver detta är det stora hotet mot framtida vattenkvalitet för vår levnadsmiljö.
Han ser också en risk att urlakning ur området kan förorena kvaliteten på dricksvatten i Vättern. Även Vänern kan påverkas då den ligger i Billingens avvattningsområde, menar Jan-Olof Berglund.
Blir det brytning sker det i dagbrott över stora ytor.
Listat som geopark av Unesco Platåbergens geopark utnämndes 2022 till Sveriges första Unesco globala geopark. Den omfattar flera platåberg, inklusive Billingen, i ett landskap där geologiska platser och landskap anses vara av internationell betydelse.
– Det blir med stor sannolikhet raderat om brytning kommer till stånd, säger Jan-Olof Berglund.
2025 överklagade Västergötlands hembygdsförbund, tillsammans med hundratals andra, Titan Strategics undersökningstillstånd, men överklagandena avslogs. Protesterna fortsätter nu med bland annat nationella manifestationer den 28 mars 2026 på temat För rent vatten, mot brytning i alunskiffer.
Talare från flera partier inbjudna Till manifestationen i Skövde är en rad talare inbjudna, däribland Miljöpartiets språkrör Amanda Lind, riksdagsledamöterna Ulrika Heie, Centerpartiet och Andrea Andersson-Tay, Vänsterpartiet samt Johanna Svensson från Socialdemokraterna i Falköping.
EU:s energiprestandadirektiv, EPBD, ska vara infört i svensk lagstiftning senast 29 maj 2026. Men Sverige är inte redo att börja tillämpa direktivet, eftersom förvaltare av kulturhistoriska byggnader riskerar att drabbas. Det menar Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande.
– Klimatomställningen får inte ske på bekostnad av vårt byggda arv. Den måste ske tillsammans med det. Kulturmiljön och den befintliga bebyggelsen är och behöver ses som en resurs i omställningen, säger Susanne Thedéen, riksantikvarie på Riksantikvarieämbetet.
Mot bakgrund av återkommande signaler, både från Sverige och övriga Europa, om att fastighetsförvaltare har svårt att nå de energibesparingskrav som följer av EPBD uppdrog Riksantikvarieämbetet Lunds universitet att göra en studie om energirenovering av byggnader med kulturvärden relaterat till EPBD. I rapporten framkommer att kraven på energiprestanda behöver kompletteras med bättre verktyg för att identifiera, värdera och bevara kulturhistoriska byggnaders särdrag. Risken är annars att dessa byggnader går miste om möjligheter till stöd och lån, trots att de ofta behöver särskilt anpassade och varsamma åtgärder.
– Konsekvensen kan bli att kulturhistoriska värden går förlorade, eller att nödvändig energieffektivisering inte genomförs, säger Ebba Gillbrand, utredare på Riksantikvarieämbetet i pressmeddelandet.
Renoveringsraseriet: Värna varsamhetskravet Även Alfred Skogberg, ordförande i föreningen Renoveringsraseriet, hyser oro.
– Varsamhetskravet i plan- och bygglagen måste väga tyngre än EU-direktivets stelbenta energiklasser, säger han.
– Vi kan inte stirra oss blinda på enbart driftenergi. En byggnads totala klimatavtryck inkluderar den energi som redan är bunden i huset. Att slänga ut fungerande byggnadsdelar skapar ett enormt utsläppsberg här och nu som tar decennier att ”spara in” genom lägre driftkostnad. Ska något bytas ut behöver det därför bevisligen vara till stor nytta för klimatet och det måste ske i samspel med kulturarvet, så att det inte förvanskas.
Vi kan inte stirra oss blinda på enbart driftenergi. En byggnads totala klimatavtryck inkluderar den energi som redan är bunden i huset.
Svårt energieffektivisera hembygdsrörelsens fastigheter Sveriges hembygdsförbund hyser också farhågor. Tillsammans med flera andra ideella fastighetsägarorganisationer arbetar Sveriges hembygdsförbund på ett yttrande gällande det nya energiprestandadirektivet. Förbundet bevakar även på egen hand de kulturhistoriska värdena, och är kritiskt till målet att alla byggnader ska vara nollutsläppsbyggnader år 2050.
”Hembygdsrörelsens byggnader har ofta kulturhistoriska värden som inte bör förvanskas. Energieffektiviseringar för dessa kan vara svåra att lösa”, skriver förbundet i ett remissvar till Boverket i januari 2026. ”Ett scenario kan bli att byggnader slutar att värmas upp och därmed kan värden gå förlorade av det skälet. Hembygdsrörelsens möjlighet till bidrag har minskat de senaste åren och införandet av krav på energieffektiviseringar kommer att försvåra ytterligare för deras förvaltande av sina fastigheter.”
Byggnadsvård räknas inte som miljönytta Riksantikvarieämbetet konstaterar att EU:s taxonomi inte räknar traditionellt byggnadsvårdande underhåll som miljönytta, ”trots att det är avgörande för en långsiktigt hållbar förvaltning”. För att en byggnad ska klassas som grön krävs att den når energiklass A, tillhör de 15 procent mest energieffektiva byggnaderna eller minskar energianvändningen med minst 30 procent vid renovering.
”För många kulturhistoriska byggnader är det inte möjligt, utan att förlora viktiga kulturvärden. Därmed riskerar de att varken uppfylla EPBD:s krav eller taxonomins kriterier för grön finansiering”, skriver Riksantikvarieämbetet.
Enligt rapporten från Lunds universitet behövs nu nationella riktlinjer för varsam energirenovering, bättre utbildning för energikonsulter och ökat samarbete mellan antikvarier och tekniska experter.
– Rapporten belyser en viktig kunskapslucka. Under de kommande åren blir det vårt uppdrag att tillsammans med andra myndigheter, arbeta för att fylla den när EPBD ska genomföras, säger utredaren Ebba Gillbrand i pressmeddelandet.
Den 26 januari lämnade Naturvårdsverket ett förslag till en nationell plan för naturrestaurering till regeringen. Sveriges hembygdsförbund har ingått i referensgruppen för framtagandet av planen och under hela 2025 deltog riksförbundet i dialoger med Boverket, Jordbruksverket, Havs- och vattenmyndigheten samt Naturvårdsverket om förslag till innehåll.
Varför ska hembygdsrörelsen engagera sig i denna plan?, kanske någon undrar. Andra kan tycka att det är naturligt eftersom vi värnar om natur- och kulturlandskapet. Oavsett vill vi, från riksförbundets sida, gärna utveckla varför.
20 procent klart till 2030 EU har beslutat att minst 20 procent av unionens land- och havsområden som är i behov av restaurering ska restaureras till 2030 och att alla ekosystem ska omfattas av åtgärder senast 2050 i enlighet med EU Nature Restoration Law. Eftersom Sverige ingår i Europeiska unionen behöver vi en nationell plan för att nå dessa mål. Alla medlemsländers planer ska skickas till EU-kommissionen i september.
För att ha möjlighet att påverka samhällsutvecklingen behövs en tidig dialog och därför valde vi att delta i de dialoger som vi ansåg vara relevanta för frågor som SHF ser som angelägna.
SHF:s ståndpunkter i korthet Sammanfattningsvis är Sveriges hembygdsförbund i grunden positivt till restaurering av natur, men vi har framhållit vikten av hänsyn till kulturmiljöer, till den brukade naturens värden samt möjligheten till lokalt inflytande när åtgärder föreslås. De synpunkter vi har framfört kring hur kultur- och naturlandskapet bör restaureras kan sammanfattas som:
Kulturmiljö och historiskt brukande måste beaktas.
Lokalsamhället och brukarna bör involveras.
Människan bör ses som en del av ekosystemet
Åtgärder bör följas upp och utvärderas.
Restaurering måste balanseras mot andra samhällsintressen.
Restaureringsarbetet bör också ses i ett större geografiskt perspektiv.
Bra med mål för bibehållna grönytor I dialogerna med Boverket framförde SHF att vi är positiva till att stärka grönskan i städerna, men kritiska till så kallade kompensationsåtgärder när grönområden exploateras. Vi framhöll att det är viktigt att sätta mål för att grönytor inte ska minska, att naturlika grönområden i städer är viktiga för folkhälsan, klimatet och den biologiska mångfalden samt att kompensationsåtgärder – till exempel genom att anlägga parker eller andra typer av konstruerade miljöer – inte alltid kan ersätta natur.
Bostadsområden viktig del av grön struktur Eftersom naturrestaureringen gäller alla typer av natur diskuterades även bostadsområden. I dessa diskussioner framhöll vi att privat mark också är en viktig del av städers och tätorters gröna struktur. I dag hårdgörs många villaträdgårdar med sten, asfalt och trall samtidigt som träd tas bort. Därmed minskar de biologiska värdena, vilket påverkar den biologiska mångfalden, minskar svalkan under varma dagar och försämrar markens förmåga att ta upp vatten när det regnar. SHF menar därför att det behövs information till fastighetsägare, men att viss reglering i vissa fall också kan vara motiverad.
Lyft värdet av slåtterängar, naturbetesmark och småskaligt jordbruk I dialogerna med Jordbruksverket, som handlade om åker-, bete- och ängsmark, framhöll SHF att restaurering bör stärka ett levande odlingslandskap och ett fortsatt brukande. Vi betonade särskilt att slåtterängar är viktiga för biologisk mångfald och att naturbetesmarker och betande djur är nödvändiga för att upprätthålla öppna landskap och värdet av småbrutna mosaiklandskap. Vi framhöll också behovet av att stödja småskaligt jordbruk samt kopplingen till livsmedelsförsörjning och beredskap. SHF föreslog även kunskapshöjande insatser om landskapsvård för de hästägare som inte gått lantbruksutbildning.
Hänsyn behöver tas vid restaurering av sjöar och vattendrag I dialogen med Havs- och vattenmyndigheten diskuterades både sjöar och vattendrag samt havsmiljöer. Vår grundsyn är att restaurering av sjöar och vattendrag är viktig, men att den måste balanseras mot kulturmiljö, energiproduktion och lokala värden.
Det vi särskilt lyfte var hänsyn till kulturhistoriska vattenmiljöer, till exempel dammar och flottningsleder, vikten av att lokal kunskap tas tillvara samt att det lokala perspektivet beaktas när åtgärder föreslås. Vi framförde också att vissa åtgärder kan innebära risker, till exempel att fritt strömmande vatten kan leda till översvämning eller torrläggning samt påverka rekreationsvärden och fastighetsvärden. Vi anser därför att restaureringsåtgärder måste följas upp så att man vet att de fungerar i praktiken.
Restaurering av marina miljöer bör gynna traditionellt fiske och mångbruk När det gäller marina miljöer framhöll SHF att restaurering bör stödja levande kustsamhällen genom att möjliggöra traditionellt fiske och mångbruk samt att restaureringsåtgärder bör inkludera lokala brukare och utgå från hur människor historiskt har använt miljön.
SHF lyfte också ett globalt perspektiv på havet: stora internationella fiskeflottor fiskar nära svenska vatten och om deras påverkan inte hanteras kan nationella restaureringsåtgärder få begränsad effekt. Ett konkret förslag som SHF lyfte var att fortsätta kampanjer för att äta mer inhemsk fisk och fler fiskarter, vilket skulle kunna bidra till ett mer hållbart nyttjande av havets resurser.
Kulturarv och rekreation i kustlandskapet är viktiga. Restaurering bör därför inte bara fokusera på biologiska värden utan också ta hänsyn till kulturarv och landskapskaraktär.
FAKTA Ta del av planen Läs Naturvårdsverkets förslag till nationell restaureringsplan och författningsändringar till följd av EU-förordning om restaurering av natur här.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
