Sugen på en utflykt? Sveriges hembygdsföreningar förvaltar en rikedom av lokalt kulturarv. Här listar vi sex mer otippade samlingar och museer landet runt – alla mycket sevärda och många även med kaffeservering och annan lokalhistoria i nära anslutning.
1. Smycken av hår, Våmhus Hembygdsförening, Dalarna Under 1800-talet var det svårt att livnära sig enbart på jordbruk i Våmhus. Kvinnorna utvecklade därför en avancerad teknik att fläta, tvinna och knyppla människohår till halsband, armband, broscher och ringar. Kullorna begav sig till Ryssland i öst och England i väst för att sälja smycken. I dag är Våmhus den enda platsen i världen där denna hantverkstradition har hållits levande i en obruten följd. Hårarbete är emellertid inte det enda som bjuds i Våmhus. Föreningen skriver: ”På Sivarsbacken vid Lintjärns strand ligger Våmhus Gammelgård. Här finns ett tjugotal byggnader från 1700- och 1800-talet. En del byggnader har stått på området, andra har flyttats hit från lokala fäbodar och byar. (…) Det finns en stor mängd skickliga hantverkare i byn som skapar vackra och funktionella produkter (…) Under sommaren finns både hårkulla och korgmakare i arbete under dagarna samt att deras hantverk finns till försäljning i vårt lilla butik.” Sommartid även kafé och ibland spelmansaktiviteter. Adress och öppettider: https://www.hembygd.se/vamhus/about
2. Lotsvardag i Stockholms skärgård På Husarö står lotsarna i centrum. Föreningen beskriver museet som en plats där ”lotsarnas livsöden väcks till liv”. Den Sundströmska lotsgården, där öns siste mästerlots Reinhold Sundström bodde, utgör ett komplett bevarat lotshemman. Bostadshus, uthus och ekonomibyggnader ingår. I samtliga byggnader finns föremål man använt genom tiderna, i både arbete och fritid. Föreningen skriver: ”Passa även på att gå vår historiska promenadslinga. Slingan består av fyra skyltar som berättar om öns lotshistoria och jordgubbsodlingar. Skyltarna finns uppsatta längs promenadslingan som går via Bystugan och Lotsberget, öns högsta punkt, för att sedan fortsätta till Hemgärdet och avslutas vid Lotsmuseet.” Adress och öppettider: https://www.hembygd.se/husaro/sida-153602
3. Ett fullständigt apotek från förra sekelskiftet, Mönsterås Stranda hembygdsförening i Mönsterås driver ett av landets mest omfattande hembygdsmuseer med historiska miljöer som handelsbod, sjömanshem, smedja och fiskemuseum. Bland de mest ovanliga inslagen finns Apoteksmuseet, som föreningen beskriver som ett ”fullständigt apotek från förra sekelskiftet”. Museet byggdes upp under 1960-talet av apotekaren och farmacihistorikern Stig Ekström. Här finns inte bara den gamla apoteksofficinen från Mönsterås apotek utan även laboratorium, analysrum, destillationsrum, drogvind (eller torkvind med ett något torrare ordval) och stötkammare. Samlingarna rymmer hundratals burkar med historiska läkemedelsingredienser, och bakom byggnaden finns en örtagård med medicinalväxter. Adress och öppettider: https://hembygdsmuseum-monsteras.se/
4. Från stenålder till tidig kristendom på Glösa Älgriket, Jämtland Alsens hembygdsförening äger Glösa Älgriket, som under 40 år har varit ett populärt besöksmål i Jämtland. Stenåldern har stått i fokus, med matlagning i kokgropar och fantasifulla dräkter av älgskinn och älgben. Sedan 2025 har den pedagogiska verksamheten byggs för att omfatta fler historiska perioder, bland annat brytningstiden mellan vikingatid och kristendom, för Glösa är ett stopp längs St Olavsleden. Många pilgrimer hittar hit varje sommar. Adress och öppettider: https://www.facebook.com/glosaalgriket.se
5. Sjaunja Myggmuseum i Gällivare 1934 bildades Gällivare hembygdsförening med syftet att bevara unik historia och kultur. Samlingen, och museiverksamheten, växte. 1999 övergick Gällivare Kulturmuseum i kommunal regi, men hembygdsföreningen äger fortfarande de drygt 10 000 föremålen i samlingen. Lokalerna rymmer också den udda fågeln, eller kanske snarare flygaren, Sjaunja Myggmuseum, som flyttat dit från sitt ursprungliga myrlandskap i Sjaunja naturreservat (på grund av myggbrist). Ett museum som hyllar den myggbitna tillvaron i Lappland, och kampen för att bli kvitt de ettriga blodsugarna. Adress och öppettider: https://gallivare.se/uppleva-och-gora/gallivare-kulturmuseum/aktuellt-och-oppettider
6. Egon Klints sojdemuseum på Gotland Egon Klints …VAD? Jo, sojdemuseum. Välkommen till tjärdalarna i Västerlaus, hälsar Burs hembygdsförening. Här finns flera tjärdalar – sojden – för framställning av den viktiga handelsvaran tjära. Sojdet vid museet byggdes 1850 och är fortfarande i brukbart skick. Arbetet med att skapa Sojdemuseet började i maj 1960, när spelmannen och mångsysslaren Egon Klint ådrog sig att ute i skogen hade det för länge sedan brunnit eld för att framställa tjära. Utöver att sätta sojdet i stånd skapade han Sojdemuseet där olika verktyg och bruksföremål från det gamla jordbrukssamhället finns samlade. Museet ligger i en vacker skogsmiljö och uppskattas som besöksmål och kan bokas för privata evenemang. Adress och öppettider: https://www.hembygd.se/burs/page/145227
För att driva arbetet framåt har två nyutexaminerade byggnadsantikvarier anställts under sommaren. Ina Sjöstrand och Petra Nordwall ska kontakta de föreningar som ännu inte skickat in sina uppgifter.
– Vi hoppas få in så många svar som möjligt under sommaren. Även om det är en intensiv period för många föreningar är det också den tid då många styrelsemedlemmar finns på plats ute på hembygdsgårdarna, säger Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg vid Sveriges hembygdsförbund.
Ringer upp föreningarna Arbetet bygger vidare på den enkät som redan skickats ut till medlemsföreningarna. Under sommaren kommer Ina Sjöstrand och Petra Nordwall att ringa de föreningar som ännu inte svarat, hjälpa till med frågor och registrera de uppgifter som kommer in.
För de föreningar som skickat in kartor över sina byggnader kopplas varje byggnad till en digital karta tillsammans med de uppgifter som lämnats.
– Det här är en grundläggande inventering. Med hjälp av både enkätsvaren och kartan kan vi sedan göra sammanställningar och analyser som blir värdefulla både för oss själva och i vårt arbete gentemot myndigheter och andra aktörer, säger Helena Rosenberg.
Ska ge en nationell bild Undersökningen är medvetet enkel. Syftet är inte att göra detaljerade kulturhistoriska utredningar, utan att skapa en nationell överblick över hembygdsrörelsens byggnadsbestånd.
– Vi har ställt ganska få frågor för att inte göra det för komplicerat för föreningarna att svara, men samtidigt få en bild av vilka byggnader som finns inom hembygdsrörelsen, säger Helena Rosenberg.
Genom uppgifter om byggnadernas ålder, om de har flyttats och vad de ursprungligen använts till går det att få en första bild av deras kulturhistoriska värden. Enkäten innehåller också frågor om byggnadsmaterial, storlek, uppvärmningssystem och om föreningen har sökt eller fått bidrag till byggnadsvård.
– Till att börja med är det en kvantitativ undersökning, men vi hoppas kunna komplettera den med mer kvalitativa uppgifter om byggnadernas kulturhistoriska värden längre fram.
Vi hoppas kunna komplettera med mer kvalitativa uppgifter om byggnadernas kulturhistoriska värden längre fram.
Viktigt underlag för framtida stöd Kartläggningen ska inte bara ge bättre kunskap om byggnaderna. Den ska också ge Sveriges hembygdsförbund ett starkare faktaunderlag i dialogen med politiker och myndigheter.
– Vi vill kunna visa, med statistik, vilken betydelse hembygdsrörelsens byggnader har och vilka behov som finns. Det stärker våra möjligheter att argumentera för att det behövs mer stöd till vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, säger Helena Rosenberg.
Kan hjälpa vid energideklaration Enkäten har utökats med frågor om bland annat samlingslokaler, uthyrning och uppvärmningssystem. Bakgrunden är bland annat de nya krav på energiprestanda som diskuteras inom EU.
Byggnadens användning, storlek och uppvärmning påverkar hur den klassificeras vid en energideklaration. En låg energiklass kan i sin tur få ekonomiska konsekvenser, exempelvis genom att göra det svårare att få fördelaktiga lån inför framtida renoveringar.
– Genom den här kartläggningen får vi bättre kunskap om rörelsens byggnader och kan föra en mer faktabaserad dialog med myndigheter och politiker om vilka konsekvenser olika regelverk kan få för kulturhistoriskt värdefulla byggnader, säger Helena Rosenberg.
När Björnlunda hembygdsförening öppnade sitt vandrarhem 1938 hade den lagstadgade semestern precis införts.
– Hur diskussionerna gick vet vi inte i dag, men en anledning till att öppna vandrarhem kan ha varit att semesterlagen kom 1938 då alla anställda fick rätt till två veckors betald semester. Det var vanligt med cykelsemester då få hade bil, säger föreningens ordförande Pia H Forss.
– Det är en genuin plats, rofylld och vacker. Avskilt, men ändå nära till Björnlunda samhälle. Eriksgatan i närheten passar för cykelutflykter till badsjöar. Skogen finns inpå knuten med bär och svamp och här finns ett levande lantbruk, säger Pia H Forss.
Åtta bäddar i två loftbodar De åtta bäddplatserna är fördelade på fyra rum i två loftbodar från 1600- och 1700-talen. Dessa flyttades till hembygdsgården från två gårdar i socknen under 1930-talet.
För att anpassa byggnaderna togs nya fönster upp, väggarna målades och golven förbättrades. Sängar, sängkläder och porslin kom från STF. En vaktmästare bodde på hembygdsgården under sommaren, serverade frukost och kunde även ordna middag åt gästerna, berättar Pia H Forss.
Miljön är alltjämt enkel och genuin: Ytterdörrarna är original och gården har fortfarande torrdass, kompletterat med en separat duschstuga.
Fler enkla boenden efterfrågas Runt om i landet finns redan många hembygdsföreningar som erbjuder någon form av övernattning. Sveriges hembygdsförbund har samlat dem i en översikt över genuina boenden inom hembygdsrörelsen, från Murjek i norr till Västergarn på Gotland.
För hembygdsföreningar kan det också vara ett sätt att utveckla verksamheten och skapa fler möten med besökare.
– Många av våra medlemsföreningar erbjuder boenden, några vid pilgrimsleder. Och det handlar inte bara om boenden utan om att bidra till fler kulturarvsupplevelser längs lederna generellt, säger Olov Norin.
Vandrarhemmet drivs inte i första hand för ekonomisk vinning. Vårt huvudsakliga syfte är att ha en levande hembygdsgård där besökare känner sig välkomna.
En levande hembygdsgård 2021 lämnade Björnlunda hembygdsförening Svenska Turistföreningen. Sedan dess driver man vandrarhemmet i egen regi med säsongsanställd personal. För föreningen handlar verksamheten om mer än ekonomi.
– Vandrarhemmet drivs inte i första hand för ekonomisk vinning. Vårt huvudsakliga syfte är att ha en levande hembygdsgård där besökare känner sig välkomna, säger Pia H Forss.
Boendet har också blivit en tillgång när föreningen hyr ut hembygdsgården för fester, kurser och andra arrangemang. De åtta bäddplatserna gör det möjligt för gäster att stanna längre och använda gården på fler sätt.
För föreningar som funderar på att erbjuda boende är hennes råd att hålla verksamheten enkel.
– Gör det så enkelt som möjligt men ändå trivsamt och ombonat. Välj textilier med omsorg, håll rent och fräscht och ha tydliga rutiner för värdarna.
Omställningsnätverket i Sverige är en del av den internationella rörelsen Transition Network, som försöker bygga hållbara lokalsamhällen utifrån människornas och ekosystemens behov. Våren 2026 arrangerar nätverket en digital föreläsningsserie som kallas Civilsamhällets krisrespons.
– Anledningen är förstås det rådande världsläget. Följderna av USA:s och Israels krig mot Iran, och stoppet för fartyg att passera Hormuzsundet, sätter ännu en gång våra sköra samhällens oljeberoende i blixtbelysning, berättar Thorsten Laxvik, nötköttsbonde från Edsele i Ångermanland, som är en av initiativtagarna.
Arci Pasanen, grönsaksodlare i Svenshögen i Bohuslän, leder samtalen under de digitala nätverksträffarna.
– Det är viktigt att samlas, att få dela sin oro men inte bara analysera situationen, utan att också diskutera vad vi behöver göra nu, säger hon.
Odla och ta tillvara grönsaker Produktion och tillvaratagande av grönsaker är ett av flera teman i föreläsningsserien. Odlare, matproducenter och andra ”omställare” delar med sig av sina tankar och ger tips och råd.
– Det finns i Sverige nästan inga kunskaper kvar från hur man förr tog till vara maten. I alla led har den energi som användes av generationerna före oss ersatts av snabb billig oljebaserad energi, menar Thorsten Laxvik.
– Det gäller såväl matproduktionen som förädlingen, lagringen och distributionen.
Senast i morse pratade jag med en vän om att vi behöver en gemensam jordkällare här i byn.
Jordkällare återkommande ämne Minskad klimatpåverkan och ”peak oil” är centrala begrepp för Omställningsnätverket. Målet är att bygga lokalsamhällen som kraftigt reducerar beroendet av olja och andra fossila bränslen. I nästan varje föredrag under samtalsserien Civilsamhällets krisrespons diskuteras jordkällaren. För runtom i Sverige finns massor av jordkällare från förr som inte längre används för lagring av mat.
– Det är här är något som återkommer hela tiden i våra samtal i omställningsnätverket. Senast i morse pratade jag med en vän om att vi behöver en gemensam jordkällare här i byn, att chansen finns att skapa ett byskafferi, säger Arci Pasanen.
– Om vi ska vara energieffektiva är ju jordkällaren överlägsen kylskåpet, eftersom man inte behöver tillföra el, säger Thorsten Laxvik.
– Jag kan bara hoppas att fler jordkällare kommer till användning igen.
Potatisupproret 2020 Våren 2020, när covid-19-pandemin just brutit ut, startade 15 odlare från föreningen Närjord i Söderhamn det så kallade potatisuppropet. Det var en uppmaning till att odla mer potatis, och att öka självförsörjningen på livsmedel över huvud taget. Många runt om i Sverige nappade då på idén och började odla potatis för första gången. Den här våren har Omställningsnätverket manat till ett nytt potatisupprop, plus ett fröupprop för ökad fossilfri produktion och hantering även av grönsaker. Uppropen görs tillsammans med organisationen Matberedskap.nu som strävar mot att Sverige ska vara självförsörjande på livsmedel år 2030, ”utan importberoende och utan att kompromissa med hållbarheten”.
– Det är hög tid att sätta i gång om man ska få fram tillräckliga volymer i år, säger Thorsten Laxvik.
– Potatisen måste ju ha förgrott och många grönsaker behöver komma ner i marken.
Arci Pasanen är också medveten om att många kunskaper från förr gått förlorade, när det gäller produktion, förädling och lagring av mat.
– Men jag längtar inte tillbaka till en värld för jättelänge sedan, med feodala styrelseformer. Tyvärr är vi på väg åt det hållet, där stora techbolag är de nya feodalherrarna som styr våra liv, menar hon.
– Vi behöver ta tillbaka vårt självbestämmande och bygga robusta hållbara lokalsamhällen, där inte bara människorna tar plats.
– Att börja använda jordkällaren igen kan vara en väg för att skapa mening, balans och suveränitet. Det kan även vara ett sätt att hålla nere sina elkostnader, säger Arci Pasanen.
Omställningsnätverket är en ideell förening inom den internationella rörelsen Transition Network, som finns i över 60 länder. En målsättning är att bygga ”resilienta och regenerativa lokalsamhällen” bortom den fossila ekonomin.
Nätverket erbjuder kurser och andra evenemang, sprider information och goda exempel, nätverkar och ordnar en årlig konferens. Läs mer på omstallning.net
FAKTA. Om jordkällare
Förr fanns det jordkällare vid i stort sett alla gårdar och torp. På vintern skyddade källarens tjocka väggar råvarorna mot frost och och på sommaren mot värme.
På 1950-talet började jordkällaren förlora sin betydelse som ”kylskåp” och de kom att ersättas av elektriska kylanläggningar.
Jordkällarna var till större delen nedgrävda i marken och stommen var därför av murade stenar eller tegel. Runt sekelskiftet började man använda huggen sten till jordkällare. Från 1920-talet och framåt uppträder även konstruktioner av gjuten betong.
Många hembygdsföreningar har jordkällare i sitt fastighetsbestånd. Länsstyrelsen har tagit fram skriften ”Ta hand om din jordkällare” i samarbete med Göteborgs universitet, den finns för gratis nedladdning.
Riksantikvarieämbetets bidrag till kulturarvsarbete möjliggör större satsningar för hembygdsföreningar och andra för insatser som syftar till att bevara, använda och utveckla kulturarvet. Totalt fördelades 18 miljoner år 2026. 26 av Sveriges hembygdsförbunds medlemsföreningar fanns bland mottagarna, som meddelades i slutet av april. Bengtsforstraktens hembygdsförening får till exempel 117 000 kronor för ”Plats för smide, tjära och lek” medan Hembygdsföreningen i Ransäter får 180 000 kronor för ”Ljudet är löst – igen: Ljudsättning och digital guide till museerna på Ransäters Hembygdsgård”.
På Österlen i Skåne finns Stensho-Fornborgens vänner, som tilldelas 100 000 kronor för projektet ”Sten på sten – att lära känna en fornborg”. Lena Alebo är ordförande i föreningen, som nystartade 2023 och som nyligen också anslöt sig till Sveriges hembygdsförbund.
– Stensho-Fornborgens vänner är en medlemsförening med forskningsambitioner, berättar hon i ett mejl.
– Kanske inte en helt vanlig hembygdsförening men vi vill engagera boende kring Stenshuvud i att undersöka ett spännande fornminne som tidigare inte varit så mycket uppmärksammat. Som medlemmar i Skånes hembygdsförbund får vi ett sammanhang där vi kan samtala med andra föreningar i frågor kring identitet och hur man når ut och kan engagera medlemmarna.
”Vi vill engagera boende i ett spännande fornminne”
Fornborgen i fråga är cirka 1 500 år gammal, slutet av folkvandringstiden och början av Vendeltiden. Den återupptäcktes år 1969 när Riksantikvarieämbetets fornminnesinventerare tillsammans med amatörarkeolog och lokalhistoriker Hans Alebo, Lena Alebos far, fann stenmuren uppe på Stenshuvuds södra topp.
– Hans Alebo fick under 1990-talet bidrag till och tillåtelse att göra ett tvärsnitt genom muren vid det som han förmodade kunde vara ingången. Här fann man också träkol från en möjlig palissad som kunde dateras, berättar Lena Alebo.
Föreningen startades efter Hans Alebos död, men avsomnade efter ett antal år.
– 2023 skedde en nystart och vi har nu ett 50-tal intresserade medlemmar. Vi samarbetar med Österlens museum och Naturum på Stenshuvud och söker bidrag för olika forskningsinsatser och andra aktiviteter som visningar och dramatiserade berättarvandringar. Våren 2026 genomfördes en första drönarfotografering för en digital 3D-modell och en webkarta skapades med olika lager av kunskap om platsnamn, fornminnen, geologi, med mera.
Det projekt som nu stöttas av Riksantikvarieämbetet bär namnet ”Sten på sten – att lära känna en fornborg”. Hur bekantar man sig med en fornborg? – Tanken är att medlemmarna ska vara delaktiga i så kallad medborgarforskning. Detta sker i form av medverkan vid inventeringar och dokumentationer, en studieresa till Öland och ett seminarium. En plan för vad medlemmarna för övrigt ska arbeta med är under färdigställande. Seminariet i höst med inbjudna forskare från Skåne, Uppsala och Öland, liksom drönarfotograferingens resultat, är tänkta att fungera som startskott för en populärvetenskaplig skrift om fornborgen.
– Vi har valt att arbeta parallellt med forskning och kulturaktiviteter och bjuder in allmänheten till de tillfällen då vi utför inventeringar, dokumentation och berättarvandringar. Fornborgen får fungera som ett nav i vår ambition att berätta om vår intressanta lokala förhistoria och visa att ett fornminne både är till nytta och glädje.
Fukt är en fruktad fiende för fastighetsägare. Påtaglig inte minst för den som har äldre och kulturhistoriskt värdefulla byggnader i sitt bestånd – som många hembygdsgårdar. Får fukten fäste är risken för mögeltillväxt i träet hög.
Men fukt kan vara ett problem även när temperaturen är för låg för mögeltillväxt. I ett pågående forskningsprojekt vid Högskolan i Gävle utforskar förutsättningarna för att avfukta även vintertid.
Det är den världsarvsklassade Hälsingegården Erik-Andersgåren som i tre vintrar försetts med sorbtionsavfuktare.
– Ägaren här på Erik-Andersgården kontaktade oss på vintern för ett antal år sedan och ville ha hjälp. Då hängde vattendroppar på trädetaljer inomhus, säger Magnus Mattsson, lektor i energisystem vid Högskolan i Gävle i ett pressmeddelande.
Avfuktning även vid minusgrader Tekniken som används fungerar även vid minusgrader. Avfuktaren startar automatiskt när luftfuktigheten går över 80 procent. Systemet tar in uteluft, avlägsnar fukt i en roterande trumma med silikagel och skickar tillbaka torrare luft in i byggnaden, medan fuktig luft leds ut. Att avfukta är betydligt billigare än att varmhålla byggnaderna, vilket dessutom skulle locka till sig skadedjur.
För att sprida den torkade luften i byggnaden används slangar mellan rummen.
Att avfukta är betydligt billigare än att varmhålla byggnaderna, vilket dessutom skulle locka till sig skadedjur.
Förändrat klimat risk för kulturhistoriska byggnader Testet att avfukta Erik-Andersgården sker parallellt med långtidsmätningar av temperatur och luftfuktighet i de inalles sju världsarvsklassade Hälsingegårdarna. Projektet finansieras av Länsstyrelsen Gävleborg med medel från Riksantikvarieämbetet, som framhåller riskerna med ett förändrat klimat på kulturhistoriska byggnader.
På sikt kan metoden som testas på Erik-Andersgården också användas i andra historiska byggnader där fukt riskerar att skada kulturhistoriska värden.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
