Vandringens dag 2026 infaller lördagen den 12 september. Dagen arrangeras av Svenska Turistföreningen (STF) och syftar till att inspirera människor att upptäcka naturen. Runt om i Sverige anordnas mängder av lokala, guidade och gratis vandringar för både nybörjare och vana vandrare – med hembygdsföreningar bland arrangörerna.
Intresset för att vandra ökar, över hela landet. I Västra Götalandsregionen arbetar man för att utveckla vandringslederna till sammanhängande upplevelser där kulturarv, natur och lokalt engagemang går hand i hand.
– Det är lättare att förstå ledutveckling om man ser vandrings- eller cykelleden som en utsträckt destination – ett pärlband av naturmiljöer, spännande kulturarv, berättelser, historia och service som mat, boende, transporter och toaletter, säger Marie Fors, utvecklare vid kulturförvaltningen i Västra Götalandsregionen.
Den modellen används både för regionala vandrings- och cykelleder och för pilgrimslederna mot Nidaros i Trondheim och Vadstena, som passerar genom Västra Götaland.
– Längs det här pärlbandet finns ofta hembygdsgårdar, bygdegårdar, församlingshem och föreningsstugor. De är en viktig del av infrastrukturen för att kunna ta emot människor som vandrar flera dagar och inte bär med sig allt de behöver.
Berättelser gör vandringen rikare En viktig del i regionens arbete är att hjälpa besökare att upptäcka kulturarvet längs lederna. Därför erbjuds sedan 2021 kurser genom samverkansplattformen Prisma, där föreningar och besöksmål får lära sig metoden interpretation – ett sätt att skapa engagerande upplevelser genom berättelser, guidningar och skyltar. Bygd och Natur har tidigare berättat om metoden i en artikel 2024.
– Den som pilgrimsvandrar är ofta också på en inre resa, för att bearbeta något eller bara sänka tempot och reflektera över livet och sin omgivning. Att då få ta del av starka berättelser om historiska händelser och andra människors livsöden kan fördjupa upplevelsen ytterligare, säger Jessica Bergström, utvecklare vid kulturförvaltningen i Västra Götalandsregionen.
Kurserna handlar bland annat om att skapa guidningar med en tydlig röd tråd, skriva texter som väcker nyfikenhet och utveckla ett gott värdskap.
– Just värdskapet ser vi som centralt när det gäller mötet med pilgrimsvandrare. Det är viktigt att förstå vilken typ av resa pilgrimer gör för att kunna möta deras behov och önskemål. Vi står nu i startgroparna för att utveckla ett samarbete kring pilgrimsvärdskap och tror att interpretation är en mycket bra metod att utgå från i det arbetet.
Att få ta del av starka berättelser om historiska händelser och andra människors livsöden kan fördjupa upplevelsen ytterligare.
Hembygdsföreningar kan locka nya besökare För hembygdsföreningar innebär satsningen en möjlighet att bli en viktig del av vandringsupplevelsen.
– Intresset hos vandrarna är stort att få lära sig om historia, kulturmiljöer, pilgrimer då och nu och berättelser om bygden de vandrar genom. Här har hembygdsföreningarna en jätteviktig roll att tillgängliggöra dessa berättelser och kanske, i samverkan med sin kommun, söka medel för detta, säger Marie Fors.
Jessica Bergström ser också pilgrimslederna som ett sätt för föreningar att hitta nya målgrupper.
– Att föreningar börjar rikta sig mot nya målgrupper och nya utvecklingsområden, som service för pilgrimer, kan skapa både nya verksamheter och nya möten.
Enklare boenden viktiga Regionen medverkar också i ett projekt om enklare boenden längs pilgrimslederna, där befintliga byggnader som hembygdsgårdar, bygdegårdar och församlingshem kan användas som pilgrimshärbärgen.
Utvecklingen bygger på samarbete mellan många olika aktörer. Västkuststiftelsen och kommunerna ansvarar för lederna, Turistrådet Västsverige arbetar med besöksnäringen, Svenska kyrkan bidrar bland annat med boenden och guidningar och Kulturförvaltningen stöttar civilsamhället genom processtöd, nätverk och utbildningar.
– För att hela ”pilgrimsmaskineriet” ska fungera behövs samverkan mellan nationella, regionala, kommunala och lokala aktörer. Men det är de lokala drivkrafterna som är nyckeln och lösningen på de flesta utmaningarna, säger Marie Fors.
Arbetssättet är inte begränsat till pilgrimsleder. Även andra längre vandrings- och cykelleder kan utvecklas på samma sätt.
– Utöver de regionala lederna finns mängder av lokala vandringsleder som förtjänar att lyftas fram för besökare. Det görs bäst genom samarbete och tydliga ansvarsfördelningar mellan markägare, kommuner och föreningar. Kanske kan fler inspireras av hur vi organiserat oss här i Västra Götaland, säger Jessica Bergström.
2025 stöttade och vägledde man åtta testanläggningar längs pilgrims- och vandringsleder i Östergötland och Västergötland, något som gav värdefulla insikter framåt skriver Riksförbundet Pilgrim i Sveriges projektledare Josefine Schön:
”Sedan vi senast hördes har projektet utvecklats en hel del. När vi startade låg fokus framför allt på frågan om enklare övernattning längs pilgrimsleder och långvandringsleder. Det behovet finns fortfarande kvar, men arbetet under 2025 och 2026 har gett oss flera nya insikter som gjort att vi breddat perspektivet.
Den kanske viktigaste insikten är att vi från början letade efter fler platser att sova på, men att vi i dag snarare letar efter fler platser som vill säga ’välkommen’. Övernattning är fortfarande en viktig del av infrastrukturen längs lederna, men det är bara en av flera former av service som vandrare behöver.
Övernattning är fortfarande en viktig del av infrastrukturen längs lederna, men det är bara en av flera former av service som vandrare behöver.
Genom arbetet med rådgivning har vi sett att steget från att aldrig tidigare ha haft vandrare som målgrupp till att börja erbjuda övernattning ofta upplevs som ganska stort. Många föreningar blir osäkra kring regelverk, ansvar, försäkringar, bokningar och praktisk drift. För en ideell förening kan tröskeln helt enkelt kännas för hög.
Det blev därför tydligt att om vi enbart pratade om övernattning riskerade vi att missa många aktörer som gärna vill bidra men som inte är redo att öppna sina lokaler för övernattande gäster. Genom att i stället tala om service till vandrare kan fler komma i gång direkt och bli delaktiga utifrån sina egna förutsättningar.
Det kan handla om att erbjuda vattenpåfyllning, hålla en toalett öppen, skapa en rastplats, erbjuda skydd vid dåligt väder, sälja fika eller lokala produkter, stämpla pilgrimspass eller hjälpa till med lokal information. För många föreningar är det ett betydligt mindre steg att ta, samtidigt som det gör stor skillnad för den som vandrar.
Vi ser också att detta kan fungera som en naturlig utvecklingstrappa. Genom att börja med enklare service lär föreningen känna målgruppen och får erfarenhet av att möta vandrare. Med tiden kan man upptäcka att det finns ett större behov än man först trodde. På vissa platser har föreningar insett att de faktiskt utgör den enda realistiska möjligheten till service eller övernattning längs en längre etapp. Då kan det bli naturligt att på sikt utveckla verksamheten vidare och kanske även erbjuda övernattning.
När det gäller de regelverksfrågor som vi pratade om förra året är bilden fortfarande relativt komplex. Förändringen av reglerna kring hotelltillstånd har varit positiv och minskat vissa administrativa hinder. Samtidigt kvarstår frågor kring hur regelverk tolkas och tillämpas i praktiken. Brandskydd, ansvarsförhållanden och försäkringsfrågor är fortsatt områden där många ideella aktörer efterfrågar tydligare vägledning.
Samtidigt har vi lärt oss att osäkerheten kring regelverken ibland är ett större hinder än regelverken i sig. Många föreningar behöver stöd för att förstå vad som faktiskt gäller och vilka lösningar som är rimliga utifrån den egna verksamheten. Därför har en viktig del av projektet handlat om kunskapsspridning, rådgivning och erfarenhetsutbyte.
Samtidigt har vi lärt oss att osäkerheten kring regelverken ibland är ett större hinder än regelverken i sig.
Arbetet med testanläggningarna under 2025 gav värdefulla erfarenheter kring allt från praktisk drift och värdskap till samverkan med lokala aktörer. En viktig slutsats är att det inte finns någon universallösning. Varje plats behöver hitta sin egen nivå och sitt eget sätt att bidra.
En annan insikt som vuxit sig allt starkare under projektets gång handlar om mötet mellan människor. Många vandrare söker inte bara praktisk service. De vill också möta människor som bor och verkar på platsen. Både svenska och internationella vandrare uppskattar möjligheten att prata med någon som kan berätta om bygden, kyrkan, landskapet, människorna och de lokala traditionerna.
Här har hembygdsrörelsen en särskilt viktig roll att spela. Hembygdsföreningar sitter på en unik kunskap om lokal historia, kultur, seder och bruk som ingen informationsskylt eller digital guide fullt ut kan ersätta. Ett kort samtal över en kopp kaffe kan ge en djupare förståelse för platsen än flera timmars läsning. För internationella vandrare blir det dessutom ett sätt att möta det genuina Sverige på riktigt.
Vi har därför kommit att se hembygdsföreningarna som mycket mer än potentiella boendevärdar. De kan fungera som lokala ambassadörer, kulturförmedlare och värdar längs lederna. Genom att dela med sig av berättelser, kunskap och lokal identitet bidrar de till att göra vandringen rikare och mer meningsfull.
Den viktigaste slutsatsen hittills är kanske att alla inte behöver göra allt. Någon erbjuder vatten, någon annan en toalett, en tredje en kopp kaffe och en fjärde en övernattningsplats. Hembygdsföreningen kanske bidrar med berättelserna om platsen. Tillsammans skapas den service, det värdskap och den lokala förankring som gör det möjligt för fler människor att vandra genom landskapet.
Under hösten 2026 kommer projektet att arbeta mer fördjupat tillsammans med ett antal pilgrimsleder i olika delar av Sverige. Bland de leder som i nuläget ingår finns Romboleden, Helgonleden, flera pilgrimsleder i Jämtland, Ingegerdsleden i Uppland och eventuellt även Pilgrimsled Västra Värmland.
Vi välkomnar särskilt hembygdsföreningar, församlingar, bygdegårdar och andra lokala aktörer som finns längs dessa leder att höra av sig om de är nyfikna på att utveckla service för vandrare.
Arbetet kommer att anpassas efter respektive leds förutsättningar och behov. Vi vet att olika leder och bygder ser olika ut, och därför finns ingen färdig modell som passar överallt. I stället vill vi tillsammans med lokala aktörer identifiera vilka behov som finns och vilka möjligheter som är realistiska att utveckla. Dessutom finns det en digital verktygslåda öppen för alla att få tips och trix. Den finns på hemsidan: https://pilgrimisverige.se/kunskapsbank/enklare-boende/
Stödet kommer att bestå av en kombination av fysiska besök, digitala möten, rådgivning och workshops. Målet är att hjälpa så många aktörer som möjligt att komma i gång med någon form av service inför vandringssäsongen 2027. För vissa kan det handla om att öppna upp en rastplats eller erbjuda vatten. För andra kan det vara ett första steg mot att längre fram erbjuda övernattning.
En viktig del av arbetet är också att skapa nätverk och erfarenhetsutbyte mellan föreningar och andra aktörer längs lederna. Många står inför liknande frågor, och vi ser ett stort värde i att dela kunskap, idéer och praktiska erfarenheter. Tanken är också att utbilda rådgivare kopplade till respektive led, så att kunskapen stannar kvar och kan växa ytterligare med tiden.
Är ni verksamma längs någon av de aktuella pilgrimslederna och vill veta mer är ni varmt välkomna att kontakta respektive leds samordnare eller projektledare Josefine Schön på [email protected] eller telefon 072-200 46 46.
Mycket talar också för att arbetet kommer att fortsätta under 2027. Ambitionen är att långsiktigt bygga upp kunskap, metoder och nätverk som gör det enklare för föreningar och lokala aktörer att välkomna vandrare och bidra till levande leder och levande landsbygder.”
Vi välkomnar särskilt hembygdsföreningar, församlingar, bygdegårdar och andra lokala aktörer som finns längs dessa leder att höra av sig.
Sugen på en utflykt? Sveriges hembygdsföreningar förvaltar en rikedom av lokalt kulturarv. Här listar vi sex mer otippade samlingar och museer landet runt – alla mycket sevärda och många även med kaffeservering och annan lokalhistoria i nära anslutning.
1. Smycken av hår, Våmhus Hembygdsförening, Dalarna Under 1800-talet var det svårt att livnära sig enbart på jordbruk i Våmhus. Kvinnorna utvecklade därför en avancerad teknik att fläta, tvinna och knyppla människohår till halsband, armband, broscher och ringar. Kullorna begav sig till Ryssland i öst och England i väst för att sälja smycken. I dag är Våmhus den enda platsen i världen där denna hantverkstradition har hållits levande i en obruten följd. Hårarbete är emellertid inte det enda som bjuds i Våmhus. Föreningen skriver: ”På Sivarsbacken vid Lintjärns strand ligger Våmhus Gammelgård. Här finns ett tjugotal byggnader från 1700- och 1800-talet. En del byggnader har stått på området, andra har flyttats hit från lokala fäbodar och byar. (…) Det finns en stor mängd skickliga hantverkare i byn som skapar vackra och funktionella produkter (…) Under sommaren finns både hårkulla och korgmakare i arbete under dagarna samt att deras hantverk finns till försäljning i vårt lilla butik.” Sommartid även kafé och ibland spelmansaktiviteter. Adress och öppettider: https://www.hembygd.se/vamhus/about
2. Lotsvardag i Stockholms skärgård På Husarö står lotsarna i centrum. Föreningen beskriver museet som en plats där ”lotsarnas livsöden väcks till liv”. Den Sundströmska lotsgården, där öns siste mästerlots Reinhold Sundström bodde, utgör ett komplett bevarat lotshemman. Bostadshus, uthus och ekonomibyggnader ingår. I samtliga byggnader finns föremål man använt genom tiderna, i både arbete och fritid. Föreningen skriver: ”Passa även på att gå vår historiska promenadslinga. Slingan består av fyra skyltar som berättar om öns lotshistoria och jordgubbsodlingar. Skyltarna finns uppsatta längs promenadslingan som går via Bystugan och Lotsberget, öns högsta punkt, för att sedan fortsätta till Hemgärdet och avslutas vid Lotsmuseet.” Adress och öppettider: https://www.hembygd.se/husaro/sida-153602
3. Ett fullständigt apotek från förra sekelskiftet, Mönsterås Stranda hembygdsförening i Mönsterås driver ett av landets mest omfattande hembygdsmuseer med historiska miljöer som handelsbod, sjömanshem, smedja och fiskemuseum. Bland de mest ovanliga inslagen finns Apoteksmuseet, som föreningen beskriver som ett ”fullständigt apotek från förra sekelskiftet”. Museet byggdes upp under 1960-talet av apotekaren och farmacihistorikern Stig Ekström. Här finns inte bara den gamla apoteksofficinen från Mönsterås apotek utan även laboratorium, analysrum, destillationsrum, drogvind (eller torkvind med ett något torrare ordval) och stötkammare. Samlingarna rymmer hundratals burkar med historiska läkemedelsingredienser, och bakom byggnaden finns en örtagård med medicinalväxter. Adress och öppettider: https://hembygdsmuseum-monsteras.se/
4. Från stenålder till tidig kristendom på Glösa Älgriket, Jämtland Alsens hembygdsförening äger Glösa Älgriket, som under 40 år har varit ett populärt besöksmål i Jämtland. Stenåldern har stått i fokus, med matlagning i kokgropar och fantasifulla dräkter av älgskinn och älgben. Sedan 2025 har den pedagogiska verksamheten byggs för att omfatta fler historiska perioder, bland annat brytningstiden mellan vikingatid och kristendom, för Glösa är ett stopp längs St Olavsleden. Många pilgrimer hittar hit varje sommar. Adress och öppettider: https://www.facebook.com/glosaalgriket.se
5. Sjaunja Myggmuseum i Gällivare 1934 bildades Gällivare hembygdsförening med syftet att bevara unik historia och kultur. Samlingen, och museiverksamheten, växte. 1999 övergick Gällivare Kulturmuseum i kommunal regi, men hembygdsföreningen äger fortfarande de drygt 10 000 föremålen i samlingen. Lokalerna rymmer också den udda fågeln, eller kanske snarare flygaren, Sjaunja Myggmuseum, som flyttat dit från sitt ursprungliga myrlandskap i Sjaunja naturreservat (på grund av myggbrist). Ett museum som hyllar den myggbitna tillvaron i Lappland, och kampen för att bli kvitt de ettriga blodsugarna. Adress och öppettider: https://gallivare.se/uppleva-och-gora/gallivare-kulturmuseum/aktuellt-och-oppettider
6. Egon Klints sojdemuseum på Gotland Egon Klints …VAD? Jo, sojdemuseum. Välkommen till tjärdalarna i Västerlaus, hälsar Burs hembygdsförening. Här finns flera tjärdalar – sojden – för framställning av den viktiga handelsvaran tjära. Sojdet vid museet byggdes 1850 och är fortfarande i brukbart skick. Arbetet med att skapa Sojdemuseet började i maj 1960, när spelmannen och mångsysslaren Egon Klint ådrog sig att ute i skogen hade det för länge sedan brunnit eld för att framställa tjära. Utöver att sätta sojdet i stånd skapade han Sojdemuseet där olika verktyg och bruksföremål från det gamla jordbrukssamhället finns samlade. Museet ligger i en vacker skogsmiljö och uppskattas som besöksmål och kan bokas för privata evenemang. Adress och öppettider: https://www.hembygd.se/burs/page/145227
För att driva arbetet framåt har två nyutexaminerade byggnadsantikvarier anställts under sommaren. Ina Sjöstrand och Petra Nordwall ska kontakta de föreningar som ännu inte skickat in sina uppgifter.
– Vi hoppas få in så många svar som möjligt under sommaren. Även om det är en intensiv period för många föreningar är det också den tid då många styrelsemedlemmar finns på plats ute på hembygdsgårdarna, säger Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg vid Sveriges hembygdsförbund.
Ringer upp föreningarna Arbetet bygger vidare på den enkät som redan skickats ut till medlemsföreningarna. Under sommaren kommer Ina Sjöstrand och Petra Nordwall att ringa de föreningar som ännu inte svarat, hjälpa till med frågor och registrera de uppgifter som kommer in.
För de föreningar som skickat in kartor över sina byggnader kopplas varje byggnad till en digital karta tillsammans med de uppgifter som lämnats.
– Det här är en grundläggande inventering. Med hjälp av både enkätsvaren och kartan kan vi sedan göra sammanställningar och analyser som blir värdefulla både för oss själva och i vårt arbete gentemot myndigheter och andra aktörer, säger Helena Rosenberg.
Ska ge en nationell bild Undersökningen är medvetet enkel. Syftet är inte att göra detaljerade kulturhistoriska utredningar, utan att skapa en nationell överblick över hembygdsrörelsens byggnadsbestånd.
– Vi har ställt ganska få frågor för att inte göra det för komplicerat för föreningarna att svara, men samtidigt få en bild av vilka byggnader som finns inom hembygdsrörelsen, säger Helena Rosenberg.
Genom uppgifter om byggnadernas ålder, om de har flyttats och vad de ursprungligen använts till går det att få en första bild av deras kulturhistoriska värden. Enkäten innehåller också frågor om byggnadsmaterial, storlek, uppvärmningssystem och om föreningen har sökt eller fått bidrag till byggnadsvård.
– Till att börja med är det en kvantitativ undersökning, men vi hoppas kunna komplettera den med mer kvalitativa uppgifter om byggnadernas kulturhistoriska värden längre fram.
Vi hoppas kunna komplettera med mer kvalitativa uppgifter om byggnadernas kulturhistoriska värden längre fram.
Viktigt underlag för framtida stöd Kartläggningen ska inte bara ge bättre kunskap om byggnaderna. Den ska också ge Sveriges hembygdsförbund ett starkare faktaunderlag i dialogen med politiker och myndigheter.
– Vi vill kunna visa, med statistik, vilken betydelse hembygdsrörelsens byggnader har och vilka behov som finns. Det stärker våra möjligheter att argumentera för att det behövs mer stöd till vård och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, säger Helena Rosenberg.
Kan hjälpa vid energideklaration Enkäten har utökats med frågor om bland annat samlingslokaler, uthyrning och uppvärmningssystem. Bakgrunden är bland annat de nya krav på energiprestanda som diskuteras inom EU.
Byggnadens användning, storlek och uppvärmning påverkar hur den klassificeras vid en energideklaration. En låg energiklass kan i sin tur få ekonomiska konsekvenser, exempelvis genom att göra det svårare att få fördelaktiga lån inför framtida renoveringar.
– Genom den här kartläggningen får vi bättre kunskap om rörelsens byggnader och kan föra en mer faktabaserad dialog med myndigheter och politiker om vilka konsekvenser olika regelverk kan få för kulturhistoriskt värdefulla byggnader, säger Helena Rosenberg.
När Björnlunda hembygdsförening öppnade sitt vandrarhem 1938 hade den lagstadgade semestern precis införts.
– Hur diskussionerna gick vet vi inte i dag, men en anledning till att öppna vandrarhem kan ha varit att semesterlagen kom 1938 då alla anställda fick rätt till två veckors betald semester. Det var vanligt med cykelsemester då få hade bil, säger föreningens ordförande Pia H Forss.
– Det är en genuin plats, rofylld och vacker. Avskilt, men ändå nära till Björnlunda samhälle. Eriksgatan i närheten passar för cykelutflykter till badsjöar. Skogen finns inpå knuten med bär och svamp och här finns ett levande lantbruk, säger Pia H Forss.
Åtta bäddar i två loftbodar De åtta bäddplatserna är fördelade på fyra rum i två loftbodar från 1600- och 1700-talen. Dessa flyttades till hembygdsgården från två gårdar i socknen under 1930-talet.
För att anpassa byggnaderna togs nya fönster upp, väggarna målades och golven förbättrades. Sängar, sängkläder och porslin kom från STF. En vaktmästare bodde på hembygdsgården under sommaren, serverade frukost och kunde även ordna middag åt gästerna, berättar Pia H Forss.
Miljön är alltjämt enkel och genuin: Ytterdörrarna är original och gården har fortfarande torrdass, kompletterat med en separat duschstuga.
Fler enkla boenden efterfrågas Runt om i landet finns redan många hembygdsföreningar som erbjuder någon form av övernattning. Sveriges hembygdsförbund har samlat dem i en översikt över genuina boenden inom hembygdsrörelsen, från Murjek i norr till Västergarn på Gotland.
För hembygdsföreningar kan det också vara ett sätt att utveckla verksamheten och skapa fler möten med besökare.
– Många av våra medlemsföreningar erbjuder boenden, några vid pilgrimsleder. Och det handlar inte bara om boenden utan om att bidra till fler kulturarvsupplevelser längs lederna generellt, säger Olov Norin.
Vandrarhemmet drivs inte i första hand för ekonomisk vinning. Vårt huvudsakliga syfte är att ha en levande hembygdsgård där besökare känner sig välkomna.
En levande hembygdsgård 2021 lämnade Björnlunda hembygdsförening Svenska Turistföreningen. Sedan dess driver man vandrarhemmet i egen regi med säsongsanställd personal. För föreningen handlar verksamheten om mer än ekonomi.
– Vandrarhemmet drivs inte i första hand för ekonomisk vinning. Vårt huvudsakliga syfte är att ha en levande hembygdsgård där besökare känner sig välkomna, säger Pia H Forss.
Boendet har också blivit en tillgång när föreningen hyr ut hembygdsgården för fester, kurser och andra arrangemang. De åtta bäddplatserna gör det möjligt för gäster att stanna längre och använda gården på fler sätt.
För föreningar som funderar på att erbjuda boende är hennes råd att hålla verksamheten enkel.
– Gör det så enkelt som möjligt men ändå trivsamt och ombonat. Välj textilier med omsorg, håll rent och fräscht och ha tydliga rutiner för värdarna.
Omställningsnätverket i Sverige är en del av den internationella rörelsen Transition Network, som försöker bygga hållbara lokalsamhällen utifrån människornas och ekosystemens behov. Våren 2026 arrangerar nätverket en digital föreläsningsserie som kallas Civilsamhällets krisrespons.
– Anledningen är förstås det rådande världsläget. Följderna av USA:s och Israels krig mot Iran, och stoppet för fartyg att passera Hormuzsundet, sätter ännu en gång våra sköra samhällens oljeberoende i blixtbelysning, berättar Thorsten Laxvik, nötköttsbonde från Edsele i Ångermanland, som är en av initiativtagarna.
Arci Pasanen, grönsaksodlare i Svenshögen i Bohuslän, leder samtalen under de digitala nätverksträffarna.
– Det är viktigt att samlas, att få dela sin oro men inte bara analysera situationen, utan att också diskutera vad vi behöver göra nu, säger hon.
Odla och ta tillvara grönsaker Produktion och tillvaratagande av grönsaker är ett av flera teman i föreläsningsserien. Odlare, matproducenter och andra ”omställare” delar med sig av sina tankar och ger tips och råd.
– Det finns i Sverige nästan inga kunskaper kvar från hur man förr tog till vara maten. I alla led har den energi som användes av generationerna före oss ersatts av snabb billig oljebaserad energi, menar Thorsten Laxvik.
– Det gäller såväl matproduktionen som förädlingen, lagringen och distributionen.
Senast i morse pratade jag med en vän om att vi behöver en gemensam jordkällare här i byn.
Jordkällare återkommande ämne Minskad klimatpåverkan och ”peak oil” är centrala begrepp för Omställningsnätverket. Målet är att bygga lokalsamhällen som kraftigt reducerar beroendet av olja och andra fossila bränslen. I nästan varje föredrag under samtalsserien Civilsamhällets krisrespons diskuteras jordkällaren. För runtom i Sverige finns massor av jordkällare från förr som inte längre används för lagring av mat.
– Det är här är något som återkommer hela tiden i våra samtal i omställningsnätverket. Senast i morse pratade jag med en vän om att vi behöver en gemensam jordkällare här i byn, att chansen finns att skapa ett byskafferi, säger Arci Pasanen.
– Om vi ska vara energieffektiva är ju jordkällaren överlägsen kylskåpet, eftersom man inte behöver tillföra el, säger Thorsten Laxvik.
– Jag kan bara hoppas att fler jordkällare kommer till användning igen.
Potatisupproret 2020 Våren 2020, när covid-19-pandemin just brutit ut, startade 15 odlare från föreningen Närjord i Söderhamn det så kallade potatisuppropet. Det var en uppmaning till att odla mer potatis, och att öka självförsörjningen på livsmedel över huvud taget. Många runt om i Sverige nappade då på idén och började odla potatis för första gången. Den här våren har Omställningsnätverket manat till ett nytt potatisupprop, plus ett fröupprop för ökad fossilfri produktion och hantering även av grönsaker. Uppropen görs tillsammans med organisationen Matberedskap.nu som strävar mot att Sverige ska vara självförsörjande på livsmedel år 2030, ”utan importberoende och utan att kompromissa med hållbarheten”.
– Det är hög tid att sätta i gång om man ska få fram tillräckliga volymer i år, säger Thorsten Laxvik.
– Potatisen måste ju ha förgrott och många grönsaker behöver komma ner i marken.
Arci Pasanen är också medveten om att många kunskaper från förr gått förlorade, när det gäller produktion, förädling och lagring av mat.
– Men jag längtar inte tillbaka till en värld för jättelänge sedan, med feodala styrelseformer. Tyvärr är vi på väg åt det hållet, där stora techbolag är de nya feodalherrarna som styr våra liv, menar hon.
– Vi behöver ta tillbaka vårt självbestämmande och bygga robusta hållbara lokalsamhällen, där inte bara människorna tar plats.
– Att börja använda jordkällaren igen kan vara en väg för att skapa mening, balans och suveränitet. Det kan även vara ett sätt att hålla nere sina elkostnader, säger Arci Pasanen.
Omställningsnätverket är en ideell förening inom den internationella rörelsen Transition Network, som finns i över 60 länder. En målsättning är att bygga ”resilienta och regenerativa lokalsamhällen” bortom den fossila ekonomin.
Nätverket erbjuder kurser och andra evenemang, sprider information och goda exempel, nätverkar och ordnar en årlig konferens. Läs mer på omstallning.net
FAKTA. Om jordkällare
Förr fanns det jordkällare vid i stort sett alla gårdar och torp. På vintern skyddade källarens tjocka väggar råvarorna mot frost och och på sommaren mot värme.
På 1950-talet började jordkällaren förlora sin betydelse som ”kylskåp” och de kom att ersättas av elektriska kylanläggningar.
Jordkällarna var till större delen nedgrävda i marken och stommen var därför av murade stenar eller tegel. Runt sekelskiftet började man använda huggen sten till jordkällare. Från 1920-talet och framåt uppträder även konstruktioner av gjuten betong.
Många hembygdsföreningar har jordkällare i sitt fastighetsbestånd. Länsstyrelsen har tagit fram skriften ”Ta hand om din jordkällare” i samarbete med Göteborgs universitet, den finns för gratis nedladdning.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
