Som diktare har Jimmy Alm medverkat i en samhällsplaneringsprocess i Frövi, i Lindesbergs kommun i Örebro län. I sex veckor bodde och verkade han på orten.
– Jag visste ingenting om Frövi innan det här uppdraget. Bakgrunden är att jag föreläste på en konferens för regionala utvecklare utifrån mina erfarenheter som kommunpoet. Efter min föreläsning kom Mirja Mattson och Johanna Berglund från Region Örebro fram. De berättade om Frövi och frågade om jag var intresserad av att dikta orten, samt att mitt arbete skulle vara kopplat till en samhällsplaneringsprocess. Det tyckte jag lät spännande, berättar Jimmy Alm.
Hur ser din bild av Frövi ut nu? – Min bild av Frövi i dag är att det är ett samhälle som är i förändring. Det är fortfarande en bruksort men bruket har inte en lika central roll som det en gång i tiden hade. Det finns en framtidstro i Frövi, förkroppsligad av att Sveriges största tomatodling just färdigställts. Människor trivs rätt bra, men ungdomar önskar att det skulle finnas mer att göra, säger Jimmy Alm.
Mitt arbete skulle vara kopplat till en samhällsplaneringsprocess. Det tyckte jag lät spännande.
Jimmy Alm blev riksbekant när han för något år sedan verkade som kommunpoet i Tranemo kommun, ett projekt finansierat av Konstnärsnämnden. Den här gången är det Region Örebro, Lindesbergs kommun och Frövifors pappersbruksmuseum som är samarbetspartners. Jimmy Alm har gjort studiebesök på pappers- och förpackningsföretaget Billerud och den nya tomatodlingen. Han har pratat med människor i åldrar från tre till 90 år och bland annat djupintervjuat diakonen på kvinnofängelset Hinseberg och kanslisten på Frövi IK. Mötena och samtalen har sedan blivit poesi.
– I mina ögon är alla platser poetiska. Det finns alltid något som bryter av mot det förväntade, eller bär på en stark berättelse, säger Jimmy Alm.
Sammanlagt har det blivit tolv dikter om människor och verksamheter i Frövi samt diktsviten ”Jag går i högstadiet i Frövi”, baserad på 200 högstadieelevers tankar om sig själva och sin hemort.
Till och med 28 september 2024 visas utställningen Frövi poesi på Frövifors Pappersbruksmuseum. Där ingår även en nyproducerad runsten, en historia i sig.
– Det började med att jag skrev rent mina anteckningar om brukets historia. Jag noterade då att väldigt många ord inte kändes igen av Microsoft Word och tanken slog mig att det kunde bli en dikt. Dagen därpå träffade jag Staffan Blixt som sedan barnsben varit intresserad av runor och som i dag hugger egna runstenar. Resultat av blev en runsten av min dikt ”Tio ord som inte finns i Microsoft Word”. Det första ordet i dikten är osmundjärn. Vill man läsa resten är man välkommen till utställningen, säger Jimmy Alm.
Hur ska insikterna förvaltas i den vidare samhällsutvecklingen? – Nästa vecka kommer jag möta representanter från Lindesbergs kommun och Region Örebro för att överlämna mina dikter och dela mina tankar om vad Frövi är för en plats. Hur mitt arbete kommer att användas återstår att se, men de på Lindesbergs kommun som arbetar med samhällsutvecklingen i Frövi har varit entusiastiska under våra avstämningsmöten och jag upplever att de är genuint nyfikna på att prova ett nytt sätt att samla in barn och ungdomars tankar i arbetet med samhällsplaneringen.
Vad ska du göra nu? – Efter det här projektet kommer jag att ta det lugnt ett tag. Jag har bara varit ledig två veckor i sommar så det får bli en höstsemester i år. När batterierna är laddade får vi se vad jag kommer dikta härnäst.
Jimmy Alm med kartongbruket i Frövi i bakgrunden. Foto: Simon Tullstedt
FAKTA. Var tidigare kommunpoet i Tranemo kommun
Som poet verkar Jimmy Alm under manteln Dikta dig, som han beskriver som en diktens motsvarighet till att teckna ett porträtt. Läs mer på https://www.diktadig.se/
Utställningen Frövi poesi pågår 31 augusti-28 september 2024 på Frövifors pappersbruksmuseum. Vernissage 31 augusti kl 11-14.
Vad gör ni under Arkeologidagen 2024? – Vi arrangerar en utflykt till södra Gillberga socken i sydvästra Värmland. Vi planerar fem-sex nedslag under eftermiddagen, där vi bland annat ska titta på gravhögar från järnåldern, en hällkista från yngre stenålder eller yngre bronsålder och en populär hälsobrunn. Vi vandrar genom årtusendena. Våra föreningar har samarbetat kring arkeologidagen i ganska många år. Det brukar vara ett 30-tal deltagare, berättar Peter Olausson, ordförande i Föreningen Vikingaleden.
Vad betyder Arkeologidagen för er som förening? – Det är ett trevligt arrangemang och betyder därigenom ganska mycket. För oss är det avslutet på sommaren som brukar innebära intensiv verksamhet. Under säsongen håller vi vårt besökscenter öppet, vi arrangerar en vikingamarknad under två dagar och försöker använda våra vikingaskepp så mycket som möjligt.
Hur ser arkelogiintresset ut hos era besökare? – Det är stort skulle jag säga. Många är intresserade av att se verkliga rester från vikingatiden. Det händer också att professionella arkeologer besöker oss, det är intressant att höra deras tolkningar av det de ser.
Många är intresserade av att se verkliga rester från vikingatiden.
Och hur ser historieintresset ut för er som är medlemmar i föreningen? – Vi förenas av en vilja att förstå genom att uppleva. Man behöver inte vara historiskt kunnig för att bli medlem, det finns utrymme att också leka med historien.
Har ni märkt något ökat tryck efter SVT:s Historien om Sverige? – Inte besöksmässigt tyvärr. Men det var en bra satsning tycker jag, personligen. Våra två vikingaskepp användes vid en inspelning och flera av våra medlemmar medverkade med som statister.
Hur är det att ha ett vikingaskepp på 2020-talet? – Det ska som alla träbåtar skötas om ordentligt. Det måste vara funktionsdugligt och inte bara enligt vikingatida normer, det måste vara sjösäkert. Det allra största jobbet är dock att få ihop en tillräckligt stor samövad besättning, det är den riktigt stora utmaningen för alla oss som har vikingaskepp.
Hur är det att framföra ett vikingaskepp egentligen? – Till skillnad från mer moderna skepp har man bara ett enda råsegel, och kan därför inte reglera med småsegel. Du blir utsatt för plötsliga vindilar och måste parera på ett säkert sätt i förväg. Det går inte heller att vända lika fort som med ett modernt skepp. Framför allt ros skeppen, och seglas när det går. Även då har man med sig årorna som en säkerhetsåtgärd.
FAKTA. Arkeologidagen söndag 25 augusti 2024
Den nationella temadagen för arkeologi som arrangeras sista söndagen i augusti varje år. 2024 är datumet söndag 25 augusti. För aktiviteterna står lokala föreningar och arrangörer.
Föreningen grundades år 1993 och har bland annat byggt det egna vikingaskeppet Glad av Gillberga som används för rodder och seglatser.
2008 invigdes besökscentrumet Värmlands Vikingacenter i en byggnad som ägs av Säffle kommun men disponeras av Föreningen Vikingaleden. Här finns bland annat utställningar och kafé. Varje sommar arrangerar man den två dagar långa historiska marknaden Vikingating.
Medlemsantalet i föreningen ligger på cirka 200 personer.
Första söndagen i augusti, i år den 4 augusti, har av Sveriges hembygdsförbund utnämnts till Hembygdsgårdens dag. Många föreningar har extra öppet med guidade visningar och evenemang. Grythyttans hembygdsförening firar på hembygdsgården Skräddartorp med musikunderhållning, visning av gården och traditionsenligt kakkalas modell större.
Birgitta Granberg är kassör i föreningen.
– Den första stora kakfesten ägde rum 26 juli 1998. Det var några av föreningens damer, som jobbade i kaffestugan, som kom på idén att ordna med ”gästabud på Skräddartorp”. Det blev en stor fest, väldigt många kaksorter. Det var bara småkakor, alltså inga mjuka kakor. Recepten sammanställdes också i skriften ”Gästabud på Skräddartorp”. Där finns recept på cirka 20 sorters kakor.
– Gästabudet blev succé och ett återkommande evenemang, men under namnet Kakkalaset. Det var inte Hembygdsgårdarnas dag som firades då, utan det har blivit på senare tid.
Vad innebär Stora kakkalaset? – Det innebär att vi har MASSOR med kakor och fina gamla kaffedukar på serveringsborden. Vi ställer fram våra allra finaste brödfat, både höga och låga, fyllda med kakor. Vit duk, ljusstakar och blommor på kakbordet. Man tar sig kakor – så många man vill – sedan får man kaffe i koppen och det är bara att njuta. Påtår får man också så många gånger som önskas och man får även ”backa” på kakorna.
Hur många sorters kakor bjuds det? – Förra året hade vi 54 sorters kakor, inklusive de glutenfria.
Påtår får man också så många gånger som önskas och man får även ”backa” på kakorna.
Vem bakar allt detta? – Det är hjälpsamma damer i föreningen som hjälper till att baka.
Finns det några favoriter? – Kerstins toscabitar tar slut först varje år. Även nougatrutor går åt snabbt, jitterbuggare också.
Hur ser personalstyrkan ut i övrigt? – Vi behöver vara ganska många, vi måste fylla på kakorna hela tiden. Kaffebryggarna måste också vara i gång hela tiden. En person sköter kassan. Någon hjälper gäster till exempel med att att bära brickor. Diskar för hand gör vi, alltså krävs minst en person i köket. Vi använder porslinskoppar.
Vad händer mer på Hembygdsgårdens dag? – Underhållning har vi varje år med spelmän, trubadurer, vissångare och andra spelemän. Under dagen har håller vi våra museer och bergsmansgården öppen, vi har guide på plats som visar och berättar.
Vad händer annars i föreningen under sommaren? – Skräddartorp hålls öppet lördag-söndag kl 13-17 till och med 25 augusti. Även Kulturarvsdagen 7 september håller vi öppet. Vi hade en stor loppis i början av juli med servering, hembakt bröd och våfflor och i slutet av juli ordnade vi motorkväll. Det är populärt, gamla och nya bilar, motorcyklar, mopeder med mera. Då serverar vi ”motorsmörgås”, hembakta tekakor med gubbröra. Den 17 augusti planeras en dahlia-utställning i Skräddartorp. Våra servitriser, Ann och Anna, gillar dahlior. De ordnar en utställning, och önskar att gästerna har med sig dahliablommor som sedan ingår i utställningen.
FAKTA. Här firas Hembygdsgårdens dag
Det är ett omfattande kulturarv som hembygdsrörelsen bevarar och gör tillgänglig för allmänheten. Förutom de 1 400 hembygdsgårdarna förvaltar landets 2 060 hembygdsföreningar tillsammans runt 11 000 byggnader.
Loppisar, marknader, guidade turer, musikunderhållning, allsång, våfflor, kolbullar, mopedrally och veteranbilsträffar – hembygdsföreningar över hela landet satsar extra på Hembygdsgårdens dag. På Hembygd.se hittar du evenemang nära dig.
Berätta! Vilka är ni? Hur ser ert historieintresse ut, är det något ni arbetar med även till vardags? – Gemensamt är ett i princip livslångt historieintresse. För Elins del ledde detsamma till arkivarieyrket även om de historiska arkiven i nuläget endast besöks på fritiden medan Tove har en masterexamen i tidigmodern historia från Uppsala universitet och arbetar med historia som museipedagog på K.A. Almgren sidenväveri & museum.
Och vad är det ni snackar om, lappri? Är det småsaker? Inte bara? Också riktigt dramatiska levnadsöden? – Mycket av det vi pratar om är lappri, men vi ger också utrymme för tragiska livsöden och brustna drömmar. Vår mission är att vara ”en podd om historiska öden och äventyr”. Och sådana kan ju skildras på pluttigaste mikronivå, eller utifrån de riktigt stora skedena men alltid med utrymme för det dråpligt mänskliga som förenar oss genom historien. – Vi fokuserar på människorna var de än befinner sig och besöker bland andra prinsessan Sofia Albertina när hon välter med enhörningsvagnen och ramlar i lera på Drottningholm 1785, Olof Klockare som gör sitt livs misstag på Brunkeberg 1619 och Skogs-Sara som bara ville bli lämnad ifred i sin koja i Östgötaskogen runt sekelskiftet 1900. Det finns lite av allt i Lappri!
Vad möter lyssnaren i podden? Vad vill ni att de ska få med sig? – Känslan av att komma ”behind the scenes” och frosseri i nördighet. Som exempel har vi skamlöst ägnat en timme åt att prata om Gustaf III:s misslyckade riddarspel där ingen ville vara med vilket till viss del ger en annan bild av ”teaterkungen”. – Och vi hoppas att det märks att vi älskar källor! Vi vill tillgängliggöra människor, berättelser och öden ur material som kanske inte alltid är så lättillgängligt, så att lyssnaren inte behöver göra sig omaket själv.
Den 25 maj gör ni en livepoddföreställning på Olofsfors bruk. Vad innebär det? – För oss är det framför allt ett jätteroligt tillfälle att träffa människor – gamla lyssnare men förhoppningsvis också nya! Vi har inte gjort något liknande förut så vi är själva nyfikna. – Men vi kommer helt säkert att berätta om en kvinna från den lokala orten som blev hyfsat känd i Sverige under 1840-talet. Samtidigt som vi berättar kan publiken äta en god tallrik soppa i unik bruksmiljö.
Föremålet för livepodden är Anna Carlström från Olofsfors. Vad får henne att sticka ut i historien? – Anna Carlström är en fantastiskt intressant kvinna. Hon kom från Olofsfors bruk men flyttade senare runt i Sverige, och besökte till och med London i England. I sin självbiografi som hon publicerade under eget namn år 1841 beskriver hon sig som en modig kvinna med en händelserik levnad, och det stämmer med besked. – Hon berättar öppet om sitt liv, även om vissa passager nog är lite kryddade för extra spänning. Anna berättar om sina barndomsdrömmar, om livet som tjänsteflicka, om kärleken, förlorade och levande barn, om sina företag och poliskorruption. Läsaren får lära känna henne och vi får ta del av de begränsningar Anna upplevde, men också alla möjligheter att klara sig själv på, trots tuffa tider. – Hon hann med att ha fyra mer eller mindre dugliga karlar under sitt liv, men efter den första är hon aldrig mer beroende av en man eftersom hon driver egna krogar. – I medelåldern blev Anna ägare till en av Stockholms kommunala bordeller när staden beslutade sig för att experimentera med det.
Har ni haft någon nytta av hembygdsföreningars arkiv, kunskap eller andra resurser i arbetet med podden? – Hembygdsföreningar är guld värda i researcharbetet! Ibland grubblar man över något man inte själv kan få svar på, men när man frågar den lokala hembygdsföreningen så är det väldigt ofta någon som vet precis vad man letar efter. När Tove jobbade med att spåra en person hon gestaltade på Skansen fick hon massor med hjälp av Skedevi hembygdsförening i Östergötland.
Vad har ni mer på gång under 2024? – I mars gjorde vi ett publikt event – en 1700-tals-middag som vi kallade Halv sex hos Pechlin – och vi hoppas arrangera något liknande efter sommaren. Annars fortsätter podden att komma ut var fjortonde dag med uppehåll juli-augusti. En liten sommarbonus planeras dock och vi kör förmodligen en repris på förra årets Lappri Bokklubb, där vi läser usla historiska romaner, på Instagram (@lappribokklubb).
Ett hundratal forskare och experter har bidragit till den tio avsnitt långa serien som sändes säsongen 2023-2024. Vid flera tillfällen har hembygdsföreningar och hembygdskonsulenter kunnat bistå med kunskap och expertis. Ersk-Matsgården i Hassela är en av många gårdar som fått agera inspelningsplats.
– Tv-teamet var ute och letade efter passande gårdar, och en dag dök de upp här, berättar Barbro Björklund som är kultursamordnare i Nordanstig kommun.
– De tyckte att det var en perfekt miljö, eftersom Ersk-Matsgården är en gammal finngård som är helt intakt.
SVT har även bjudit in till samarbeten med museer, bibliotek, hembygdsföreningar och andra aktörer som på ett eller annat sätt kan tänkas vilja koppla innehållet i serien till sin egen verksamhet. På Ersk-Matsgården har man dock inte gjort någon egen satsning med anknytning till den nygamla vurmen för det förgångna.
– Å andra sidan är det ju precis vad vi alltid gör – förvaltar intresse för historia, menar Barbro Björklund.
I Kyrkefalla hembygdsförening i Tibro kommun har man samverkat med Tibro museum i årtionden. Men i år var första gången man bjöd in till ett gemensamt arrangemang med utgångspunkt i ett tv-program.
Eva Thörn är sekreterare i Kyrkefalla förening, och vet hur svårt det kan vara att locka besökare till evenemang.
– Men den här gången blev vi säkert 50 personer. Vi blev överraskade över att det kom så mycket folk.
Evenemanget ägde rum i Balteryds hembygdsgård och kretsade kring hur livet på gården sett ut genom tiderna, och vilka människorna varit som levt just där. Medelåldern bland besökarna i den fullsmockade storstugan var lägre än vad den brukar, noterade arrangörerna.
– Jag tror att det dels hade att göra med att museet annonserat på Facebook. Men kanske finns det också en koppling till att man sett tv-programmet?
Serien påminde oss om att den lokala historien är en viktig del av vårt arbete.
Även i Långared hembygdsförening i Alingsås kommun planeras en kväll med utgångspunkt i tv-serien och den lokala historien. Den 18 april berättar pedagog Marie Schmidt från Lödöse museum om Loholmen i sjön Anten. På ön finns ruinerna från Lo slott, som restes på medeltiden.
– Där bodde bland andra Margareta Leijonhufvud, som kom att bli Gustav Vasas andra fru. Från ön finns också arkeologiska fynd, som numera visas på Lödöse museum, berättar Ingela Lindahl som är ordförande i Långareds hembygdsförening.
Föreningen tog intiativ till kvällen efter att man via Sveriges hembygdsförbund mottagit extramaterial i form av klipp från serien, fritt att använda som inspiration eller som en del i en utställning.
– Är man med i en hembygdsförening är man intresserad av kulturarv. Serien påminde oss om att den lokala historien är en viktig del av vårt arbete, konstaterar Ingela Lindahl.
Fullsatt hos Balteryds hembygdsförening. Foto: Elof Johansson
Samarbeten mellan hembygdsföreningar och museer är förstås ingen ny företeelse understryker Ulf Dernevik som är generalsekreterare för Sveriges länsmuseer.
– Många av länsmuseerna, som jag i första hand företräder, har ofta hembygdsförbunden som medstiftare. De härrör inte sällan från olika hembygdsorganistationer, fornminnesföreningar och liknande och har ofta personer ur hembygdsförbunden i sina styrelser. Men förhoppningsvis kan SVT:s satsning stärka banden mellan museer och föreningar ytterligare.
Vid sidan av de stora politiska linjerna har SVT:s serie också skildrat det vanliga livet och hur man faktiskt levde förr, inflikar han.
– Förmodligen leder det till att intresset för historiskt vardagsliv ökar. Och just de antroprologiska delarna av historien är ju både hembygdsföreningar och länsmuseer duktiga på att berätta mer om.
Styrkan i ”Historien om Sverige” är att serien ger kunskap om hela landet, menar Ulf Dernevik.
– De institutioner som är bäst lämpade att bidra i en sådan rörelse är just länsmuseer som finns överallt, i samverkan med lokala och regionala hembygdsförbund runtom i landet.
Här kan du ta del av Sveriges hembygdsförbunds information om ”Historien om Sverige”, inklusive ett inspelat webbinarium om satsningen utifrån hembygdsföreningars pespektiv.
Vemdalens hembygdsförening i Härjedalen har inte mindre än 19 byggnader i sin ägo. Det är lador och logar, härbren, smedja, vävstuga, mangårdsbyggnad och tunnbrödsbageri.
– 2009 bestämde vi oss för att bli en kreativ, kunskapsbyggande plats för hela familjen, berättar Kristina Kristoffersson som är föreningens ordförande.
Ett lekland började byggas i två av de gamla husen, och i skogsdungen utanför.
– Vi började med att inreda en lekladugård med träkossor, käpphästar och en liten höskulle. Sen byggde vi en lek- och balansbana och en klättervägg där man klättrar på öring och harr. Vi byggde också upp ett björnide vid ett stenröse här ute. På en skylt kan man läsa om björnens år, vad den äter och hur den lever.
– Idéerna kom allt eftersom och vi utgick hela tiden från hur miljöerna ser ut här på hembygdsgården.
Här finns även en liten snickarbod för barn med tillhörande verktyg. Virke får föreningen från bygghandeln i byn.
– Vi märker att ofta vill barnen inte gå härifrån. Familjerna är här länge, och vi säljer mer fika. Förr kom det mest pensionärer, men nu har vi alltså nått ut till många fler. Även de lokala skolorna kommer hit och besöker leklandet.
Under föreningens välbesökta sommarmarknader är barnfamiljerna ofta på plats hela dagen. Det är kringresande knallar som står för en del av försäljningen, men mycket av det som går att äta har har producerats lokalt, berättar Kristina.
– På marknaden säljs skinn, smycken och matprodukter. En herre från företaget Björnåsen säljer saft och sylt från bär som är plockade här i Härjedalen, och vi i föreningen gör en egen grillost som liknar halloumi. Vi gör även eget smör, men smör- och osttillverkningen är beroende på om vi får tag på mjölk direkt från bonden. Många bönder har lagt ner i området, eftersom det inte är lönsamt längre. Vi brukar grädda egna tunnbröd också, och ibland säljer vi flötgröt.
This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.
Strictly Necessary Cookies
Strictly Necessary Cookie should be enabled at all times so that we can save your preferences for cookie settings.
If you disable this cookie, we will not be able to save your preferences. This means that every time you visit this website you will need to enable or disable cookies again.
3rd Party Cookies
Keeping this cookie enabled helps us to improve our website.
Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!
