Fäbodkultur kulturarv på Unescos lista

Fäbodkultur kulturarv på Unescos lista

Av de 200 fäbodar i Sverige som får miljöstöd i dag är det bara ungefär 50 som brukas på traditionellt vis, där man mjölkar och gör smör och ost på plats. De aktiva fäbodbrukarna håller liv i ett bruk med medeltida anor och en tradition som omfattar såväl djurskötsel som livsmedelsproduktion, dräkthistoria och vallmusik. Den 3 december välkomnades svensk fäbodkultur samt norsk seterkultur på Unesco:s lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Alla Sveriges listningar finns på sajten Levandekulturarv.se. Nomineringen är inskickad av de båda ländernas regeringar, det är så gången ser ut, men för initiativet svarar de nationella intresseorganisationerna, för Sveriges del Förbundet svensk fäbodkultur och utmarksbruk (FSF).

Gut Peter Helander är förbundsordförande.

Grattis!
– Tack. Det är ett jobb som har pågått i flera år som går i mål, det är något av ett nålsöga att få sin ansökan godkänd. Nu kan alla fäbodbrukare och de som stöder detta kulturarv sträcka på sig.

Varför är det viktigt att svensk fäbodkultur tas upp på Unescos lista över mänsklighetens immateriella kulturarv?
– Vi behöver få större förståelse från myndigheter. Alla tycker att vi gör bra saker, men så passar vi inte in i myndighetsstrukturen. Det gör att vi ofta hamnar i en märklig situation. Vi har haft fäbodbrukare som Skatteverket försökt tvinga att installera en elektrisk kassaapparat. Då har man dålig förståelse för fäbodens beskaffenhet. Där finns inte alltid el eller mobiltäckning, säger Gut Peter Helander.

Även när det gäller djurhållningen skiljer sig förutsättningarna på avgörande punkter från de regler som utformats för samtida jordbruk.

– Båsen i våra fjös är för små, får vi höra. Och det är de, i förhållande till dagens jordbruk. Men så är också våra fjällkor hälften så stora som högproducerande moderna kor. Våra djur mår jättebra, de går fritt.

Under 2025 är fokus för Förbundet svensk fäbodkultur och utmarksbruk att sprida kunskap om fäbodbruket och den motståndskraftiga småskaliga livsmedelsproduktion det innebär. De första skriftliga beläggen för fäbodbruk är från 1500-talet, men fenomenet tros ha förekommit i Sverige redan under tidig medeltid. Fäboden fungerade som en satellit till huvudgården, eller till flera gårdar på samma gång. Att föra de betande djuren till andra marker den frodigaste tiden på året var ett sätt att göra bruk även av utmarkerna. På fäbodarna arbetade främst unga kvinnor, de använde sig av horn, lurar och den vokala tekniken kulning, både för att locka på boskap och för att kommunicera mellan fäbodarna. Produktionen på fäboden var i hög grad inriktad på mejeriprodukter som kunde lagras och förmedlas till huvudgården.


I dag håller många av landets fäbodbrukare köttdjur i stället för att ägna sig åt livsmedelsproduktion på plats. Att bara hålla djur för bete innebär att kraven på kontroller och redovisning blir betydligt mer överkomliga, berättar Åsa Regnander Dahl, fäbodbrukare i Ytterhogdal, Hälsingland.

Varje sommar tar hon det 30-tal getter av allmogerasen lappget som hon håller som genbank upp till en fäbodvall utanför byn. Hon lånar vallen tillsammans med en kompanjon, som har kor och som sköter mjölkning när det krävs.

– När vi började vara där för sex år sedan hade fäbodområdet varit tomt på djur i uppåt 50 år. Getterna tycker det är underbart att komma dit. Killingarna hoppar och skuttar på stenar och nedfallna träd. De går helt fritt på dagarna, på kvällarna åker jag dit och stänger in dem. Jag kan övernatta på fäboden, men jag bor inte där. Getterna äter gärna sly och en del bärris.

Åsa Regnander Dahls långsiktiga förhoppning är att fäbodbruket kan få ett uppsving, hand i hand med bättre förutsättningar för stärkta förutsättningar för småbönder överlag.

– Det är bara småbönder som kan vara på en fäbodvall, och det finns nästan inga småbönder kvar. Ur beredskapsperspektiv är det ett väldigt uthålligt sätt att bedriva livsmedelsproduktion. Det krävs inte så mycket insatsvaror utifrån. Jag hoppas att det småskaliga lantbruket kan få möjlighet att finnas och utvecklas.

Ansökan är formulerad av de nationella fäbodorganisationerna, i Sverige i samarbete med Isof, Institutet för språk och folkminnen. Ytterligare en viktig part har varit Centrum för biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet.

I deras uppdrag ingår frågor som rör så kallad traditionell eller folklig kunskap om naturresursanvändning och bruk av landskapet. Där är fäbodbruk ett bra exempel, menar Håkan Tunón, forskningsledare vid Institutionen för stad och land på Centrum för biologisk mångfald.

– Fäbodbruk inbegriper kunskap om både säsongens förändringar – när blir betet bra i utmarken, när ska man flytta från hemgården till fäboden – och kunskap om hur man sköter djuren och vidareförädlar mjölken. Det belyser relationen människa djur och utmarksbetet ger upphov till en hävdgynnad mångfald.

Hävdgynnad mångfald innefattar flora och fauna som gynnas av exempelvis betning eller slåtter. I dag finns bara omkring 200 fäbodbrukare, vilket innebär att avtrycket blir begränsat. Bättre förutsättningar för fäbodbruk skulle stärka det immateriella kulturarvet och därmed även gynna den biologiska mångfalden, konstaterar Håkan Tunón.

Av de aktiva fäbodarna är det flera som drivs av hembygdsföreningar, helt eller delvis. Att dela ansvaret i bygden är inget nytt, berättar Håkan Tunón, en fäbodvall var ofta sommarviste för djur från flera gårdar i byn.

– Historiskt var fäboden en del av ett lantbruksföretag, men också till viss del bygdens gemensamma angelägenhet. Man hjälptes åt på olika sätt. Det kan vi se i dag också på flera håll, där en person arrenderar en fäbod för bete, en annan aktör sköter kafé i lokalerna medan hus och marker delvis sköts av en hembygdsförening. För fäbodbrukaren gör det situationen mindre sårbar, behöver man avlastning finns ett socialt skyddsnät i bygden.

Beredskapsmuseet kritiska till ny vapenlag

Beredskapsmuseet kritiska till ny vapenlag

Text: Ida Säll

Marie Andrée är grundare av Beredskapsmuseet utanför Höganäs. Hon är skarpt kritisk till lagförslaget och har kommit med ett yttrande om en särskild museivapenlag.

– Vi lever i en demokrati. Att museiarbetare ska godkännas av polisen påminner om hur det går till i en diktatur och hotar det fria kulturlivet.

På Beredskapsmuseet i Djuramossa utanför Höganäs finns en stor samling militära objekt och en utställning om svensk vardag under beredskapstiden. Det är det enda museet i landet som kan visa upp en underjordisk försvarsanläggning från andra världskriget. Museet låg tidigare i en långdragen tvist med Statens förhistoriska museer, som resulterade i att vapen och kanoner tvångshämtades från museet utanför Höganäs.

Att museiarbetare ska godkännas av polisen påminner om hur det går till i en diktatur och hotar det fria kulturlivet.

Marie Andrée är förutom grundare av Beredskapsmuseet också ordförande i dess stiftelse.

– Jag tycker inte om vapen och är skotträdd sedan barndomen. Men vapen passar jättebra på museum – där de är inlåsta. Det går inte att berätta om Sveriges historia utan att också berätta om beredskap, krig och vapen. Vapnet var en del i uniformen.

Till museivapen räknas de vapen som på grund av sin proveniens eller tekniska utformning förvärvats permanent av ett museum för bevarande och exponering.

Den nya vapenutredningen ”En ändamålsenlig vapenlagstiftning” föreslår att museum med vapen i sina samlingar ska ha en särskild föreståndare för dessa. Enligt utredningen är ändringen nödvändig för att vapnen inte ska komma i orätta händer: ”Vapenregleringen genomsyras av principen att endast den som är lämplig att ha tillgång till skjutvapen och andra tillståndspliktiga föremål ska ha sådan åtkomst. Att den som ansvarar för skjutvapen som innehas för ett museums samlingar uppfyller vissa krav på lämplighet är enligt vår mening nödvändigt för att det skäligen ska kunna antas att vapnen inte kommer att missbrukas.”

Vapenföreståndaren vid varje enskilt museum ska godkännas och registreras av Polismyndigheten, föreslår utredningen.

– I praktiken skulle vapenföreståndaren bli samma person som är museichef, som alltid är ytterst ansvarig på museet, hävdar Marie Andrée.

Hon gör en jämförelse med Skatteverket, som genomför mycket noggranna kontroller av en nyanställd. Allt för att inte myndighetens tillförlitlighet ska kunna äventyras.

– Skulle samma sorts kontroll av den anställdas familj gälla här? Ska jag ha ett anställningsförfarande för att finna en museichef med kunskap om våra samlingar, och sedan ska Polismyndigheten inte godkänna personen på grund av någon den är släkt med, till exempel?

Utöver arbetet i museets styrelse är Marie Andrée verksam som advokat.

– Om exempelvis jag skulle gå igenom ett sådant här godkännandeförfarande och sedan bli registrerad hos polisen, som jag ständigt har som motpart i mitt arbete – vad innebär det för mig?

– Jag kommer att slåss in i det sista i den här frågan. Jag har ingen lust att finnas i ett register.

FAKTA. Mer om vapenutredningen

  • Vapenutredningen har haft en expertgrupp knuten till sig med representanter från Naturvårdsverket, Tullverket, Inspektionen för strategiska produkter, Åklagarmyndigheten, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Förvaltningsrätten i Linköping, Polismyndigheten och Justitiedepartementet.
  • Bygd och Natur har kontaktat Justitiedepartementet och ett flertal experter knutna till utredningen utan resultat.
  • Beslut om ny vapenlag tas under 2025. Lagen börjar gälla den 1 januari 2026.
  • Ta del av remissvar på utredningen här.

Marie Andree, grundare av Beredskapsmuseet. Foto: Privat
Beskedet: Krav på laddstolpar slopas

Beskedet: Krav på laddstolpar slopas

Den 1 januari 2025 införs nya krav i plan- och byggförordningen att om att den som den som har en publik parkering med mer än 20 parkeringsplatser ska tillhandahålla minst en laddningspunkt för elfordon. Förslaget har kritiserats av bland annat Sveriges hembygdsförbund, eftersom det skulle ge begränsad nytta till hög kostnad för enskilda föreningar.

Nu meddelar Regeringskansliet att man vill utfärda ett undantag för ideella organisationer. Det innebär att hembygdsgårdar, bygdegårdar och idrottsföreningar och motsvarande verksamheter undantas från kravet att ha minst en laddningspunkt, även de har fler parkeringsplatser än 20.

Ändringen är välkommen, säger Sveriges hembygdsförbunds generalsekreterare Jan Nordwall.

– Det är mycket bra att regeringen tagit till sig de argument som vi och andra organisationer framfört. Det är självklart viktigt att utveckla laddinfrastrukturen för elbilar men ideella föreningar som hembygdsföreningar skulle få mycket svårt att bära de kostnaderna. Det är också svårt att se behovet av laddstolpar på varenda parkeringsplats i mindre samhällen på landsbygden där parkeringsytor används mest av de närboende.

Det är mycket bra att regeringen tagit till sig de argument som vi och andra organisationer framfört.

Företrädare för den ideella sektorn genom Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker, Våra Gårdar, Riksidrottsförbundet och Sveriges Hembygdsförbund har arbetat hårt för att få till stånd undantaget, som beräknas beröra cirka 6 000 medlemsfastigheter. Bygdegårdarnas Riksförbund hade räknat på en kostnad om 70 000 kronor per bygdegård för installation, baserat på konsultbolaget Swecos kalkyler.

– För ideella fastighetsägare finns just nu inga finansieringslösningar, inga bidrag att söka. I värsta fall är 70 000 kronor allt en bygdegård omsätter, och då är det bara att kasta in handduken, sa Ulph Lundgren, verksamhetsutvecklare på Bygdegårdarnas Riksförbund, när Bygd och Natur uppmärksammade frågan i mars 2024.

Förslaget innebär också att ideella föreningar slipper de skattemässiga konsekvenser som elförsäljning kan leda till i en momsbefriad verksamhet.

VIDARE LÄSNING:

Artikeln ”Föreningar kan tvingas installera laddstolpar” från 4 mars 2024.

Remissmissivet för Remiss av promemorian Ett undantag från krav på laddningspunkter för ideella organisationer på regeringens hemsida.

Skiljer på hundratals sorter av äpplen och päron

Skiljer på hundratals sorter av äpplen och päron

För att lära känna det svenska päronsortimentet har pomologen Sven Plasgård genom åren samlat ihop runt 150 olika päronsorter, i stort sett alla han har hittat träd av i svenska trädgårdar. För att få plats med många sorter på en liten yta har han valt att låta träden växa i spaljéform. Träden blir mindre, och mängden frukt hanterbar, berättar Sven Plasgård. De första päronen mognar i slutet av juni, de sista i slutet av februari.

– Man får gå ut nästan varje morgon och titta.

Har du några favoriter?
– De skiljer sig mycket åt i användning. Fram till början av 1800-talet var de flesta päron så kallade kokpäron, stora saker som kokades in i vin eller socker. Då förändras också smaken. Men det är inget man äter rakt upp och ned. I dag är nästan alla päron dessertpäron, som man äter råa.
– Doyenné du Comice anses allmänt vara en av världens godaste päronsorter och visst är den god. Den mognar först mot slutet av oktober. Esperens Herre och Williamspäron tycker jag också är väldigt goda. Och så finns det en del sorter med mer syra, stora med grovt kött. De är roliga att använda i köket, baka med rotsaker i ugn till exempel.

Är 2024 ett äppel- och päronår?
– Det är det. Jag kan i och för sig inte säga hur det är i hela Sverige, men när jag träffat folk är det intrycket jag har fått.

Hur går det till vid sortbestämning?
– Jag sitter vid ett bord. Ofta har jag med mig lite sorter uppskyltade, och så kommer folk med sina okända sorter. Med päron känner jag mig extremt trygg, äpplen är lite mer utmanande. Det finns många fler sorter.

Hur många äppel- och päronsorter finns det i Sverige?
– Det finns runt 400 sorters äpplen beskrivna. Därtill finns det sorter som inte är nedtecknade, men som kan ha ett folkligt namn på den gård där de odlas. För päron är antalet omkring 150.

Fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.

Vilken roll har fruktträden när man pratar om byggnadsvård och kulturmiljöer?
– De är ett levande material som ofta hamnar lite mellan stolarna. Många gånger är naturmiljön med de vilda växterna mer noggrant inventerad, medan det för odlade sorter kan stanna vid ett konstaterande om att där står ett äppelträd. Intresset för den historiska trädgårdsmiljön har dock ökat de senaste årtiondena. Det finns ju ofta fruktträd vid svenska hus, det är det första man sätter. Så är inte fallet i exempelvis Tyskland.

Hur ser äppel- och päronträdens svenska historia ut?
– Historiskt sett var fruktodling något adeln ägnade sig åt, från 1500-talet och framåt. Till allmogen kom fruktträden under andra hälften av 1800-talet. Tidigt 1900-tal hade många bönder fruktodling som en binäring till lantbruket. Dessa mindre odlingar blev olönsamma på 1950-talet, men vissa bondgårdar kan ha 20-30 träd kvar. Andelen päron i förhållande till äpplen var större förr, fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.

Vad var äpplenas fördel?
– Äpplen är lättare att odla i Sverige. Det finns fler äppelsorter som fungerar att odla på våra breddgrader. Kommer man uppåt södra Norrland är sortimentet av päronsorter ganska smalt, medan det är brett för äpplen.

Sven Plasgård, till vänster, med kollegor sortbestämmer. Foto: Privat

FAKTA Hantverk, byggnadsvård och trädgård på Bötterumsmässan

  • Lördag 7 september arrangeras 2024 års Bötterumsmässa i Bötterum hembygdspark. Inträdet är gratis. På plats finns en lång rad utställare och experter som ger råd och svarar på frågor kring bland annat återbruk, hantverk, fönsterrestauraering, energieffektivisering i gamla hus – med mera. Pomolog Sven Plasgård medverkar och sortbestämmer medhavda äpplen och päron.
  • Läs mer om Sven Plasgård och hitta fler datum för sortbestämning på https://plasgard.se/
Ställplats för husbilar vinst för föreningen

Ställplats för husbilar vinst för föreningen

Bygd och Natur skrev 2022 om Ströms hembygdsförening i Jämtland, som sedan 2018 erbjudit ställplatser vid vattnet längs E45 i centrala Strömsund. För föreningen innebär ställpatserna ett viktigt ekonomiskt tillskott. 2021 var intäkterna över 70 000 kronor.

Ströms hembygdsförening har skapat ett enkelt betalsystem som bygger på att husbilsägarna själva får fylla i namn, land, registreringsnummer och datum på ett registreringskort som läggs i ett kuvert tillsammans med 100 kronor, alternativt ett intyg om swishbetalning. Kuvertet läggs sedan i en anvisad postlåda, som regelbundet töms av föreningspersonalen. Gästerna har tillgång till hembygdsgårdens toaletter dygnet runt. Sommartid finns även ett kafé med lunchservering på hembygdsgården. Men eftersom husbilsägarna sköter sig själva märks många av dem knappt av, berättade Anna Gillgren, vice ordförande i Ströms hembygdsförening och turismstrateg på Strömsunds kommun.

Har du några tips till andra hembygdsföreningar som vill börja erbjuda ställplatser?
– Ha en dialog med kommunen, om det till exempel behöver upprättas en ny parkeringsplats krävs bygglov. Det är också viktigt att det finns bra information, gärna även på engelska och tyska. Vi har satt upp en skylt med telefonnummer till oss på hembygdsgården och information om var de kan tömma och fylla på vatten och var de kan slänga sopor, men också information om var turistbyrån, affärer och restauranger finns.

– Det fanns lokalbor som befarade att vi skulle konkurrera ut campingen i Strömsund, men många husbilsägare ställer sig hellre på någon skogsbilväg än en camping om det inte finns ställplatser. Samverkar man med kommunen, lokala handlare och campingplatser så blir alla vinnare.

– Sedan är det viktigt att lyssna på husbilsägarna. Eftersom vi ligger så centralt har vi haft en del problem med bilburna ungdomar som har spelat hög musik. De flesta har accepterat det, men det finns de som har klagat och då har de inte behövt betala.

FAKTA. FÖRENINGARNA SOM ERBJUDER STÄLLPLATS

  • Sveriges hembygdsförbund har en karta över medlemsföreningarnas ställplatser och matnyttig information för föreningar som vill börja med ställplatser, se här.
  • Husbilsdestination Sverige har tagit fram en checklista för hur ställplatser kan utformas i enlighet med nätverket Hållbar besöksnärings kriterier. Se Husbilsdestinationsverige.se
Så utvecklar interpretation ett besöksmål

Så utvecklar interpretation ett besöksmål

Interpretation är en pedagogisk och kommunikativ metod för att genom delaktighet och interaktion med besökarna levandegöra natur- och kulturarv och skapa mening för dem som tar del av det.

– I förlängningen främjar metoden en respekt för allt natur- och kulturarv. Interpretation kan också bidra till reflektion och inspirera till förändrade levnadsvanor, för ett hållbart samhälle. I praktiken handlar det om att kommunicera med besökare genom exempelvis guidade turer, skyltar, audioguider eller olika typer av installationer. Dessa utformas och formuleras på ett sätt som väcker nyfikenhet och relaterar till besökarnas egen värld, för att stimulera till vidare reflektion. Det handlar med andra ord om att väcka känslor för att skapa engagemang, säger Jessica Bergström, som arbetar inom kulturförvaltningen i Västra Götalandsregionen.

Vad kan interpretation ge i fråga om att levandegöra natur och kulturarv?
– Interpretation kan hjälpa oss komma närmare vårt kulturarv och skapa en egen relation till det. En plats bär inte bara på en berättelse, utan många olika. I interpretation jobbar man mycket med att ta fram tydliga teman, eller att hitta den röda tråden, för att underlätta för besökarna att ta till sig platsens berättelser. Det gör allt tydligare för såväl de som driver platsen som för besökarna. Och har man väl kommit i gång med metoden är det bara fantasin som sätter gränser för vilka teman man kan arbeta med, säger Jessica Bergström.

I samarbete med Linn Björk och Märta Gustafsson från Innovatum Science Center utbildar hon ideellt drivna besöksmål i interpretation.

– Vi kom i kontakt med interpretation 2017, då representanter från organisationen Interpret Europe presenterade metoden vid en konferens. Vi kände genast att detta var något för oss! Efter att ha gjort lite efterforskningar arrangerade vi 2020 deras kurs, Certified Interpretive Guide, tillsammans med Centrum för Naturvägledning vid SLU, som har arbetat med interpretation sedan länge, berättar Linn Björk.

Trion tog fram den egna kursen ”Från guidning till upplevelse” som de har gett i flera omgångar, både online och i form av fysiska träffar med sammanlagt ett 90-tal deltagare.

– Deltagarna kommer huvudsakligen från hembygdsföreningar, arbetslivsmuseer och andra ideellt drivna besöksmål, men även från exempelvis Textilmuseet och Saab Car Museum, berättar Märta Gustafsson.

Det gör allt tydligare för såväl de som driver platsen som för besökarna.

Ni riktar er framför allt till ideellt drivna besöksmål och föreningar. Vad kan man göra med små medel i fråga om interpretation?
– Att arbeta med interpretation handlar väldigt lite om stora satsningar som kräver en stor budget. I stället handlar det om att sätta sig ner och reflektera över vad det är man vill att besökarna ska ta med sig när de lämnar besöksmålet. Vilka frågor vill vi att de ska reflektera kring? Vilka nya, och kanske överraskande, fakta kan de ha tagit till sig? Vad ska de prata om kring fikabordet med sin familj eller sina kollegor? På vilket sätt vill vi att de ska engagera sig i vår plats eller vår förening? Låt sedan svaren på de frågorna utgöra basen i era guidningar, skyltning och andra kommunikationsvägar, säger Linn Björk.

Den 23 april arrangerar ni en temadag på Rydals museum i Marks kommun. Berätta kort!
– Tillsammans med några kollegor kommer vi presentera vad interpretation är, var det kommer ifrån och vad det kan användas till i praktiken. Efter lunch går vi sedan ut i miljön kring museet och genomför en lekfull workshop där vi utforskar hur vi skulle kunna använda metoden för att berätta de historier som just den här platsen bär på. Rydals museum håller som bäst på att arbeta om sin basutställning och kommer att öppna igen den 25 maj. Perspektivet i den nya utställningen utgår från platsen Rydal, samhället och människorna. Den övergripande målformuleringen lyder: ”Vi vill förklara samtiden genom vår lokala historia. Vi vill skapa förståelse för olika perspektiv och sammanhang och bidra till ett hållbart samhälle.” Förutom basutställningen visas även två nya tillfälliga utställningar; Nybyggaren och MAT – Mer än en måltid, säger Märta Gustafsson.

Hur kan man lära sig mer om interpretation utanför Västra Götalandsregionen?
– I nuläget finns det oss veterligen ingen annan region i Sverige som arbetar med interpretation på det här viset. Centrum för naturvägledning arbetar nationellt med metoden, men riktar sig i första hand till naturvägledare. Vårt mål är att bli fler och kunna arbeta inte bara regionalt utan även nationellt och internationellt. Vill man veta mer går det bra att kontakta oss via mejl. [email protected], [email protected], [email protected].

4 besöksmål som utvecklats med interpretation

Svältornas Fornminnesförening
Deltog i vår kurs våren 2023 och har tagit fram helt nya guidningar på sin hembygdsgård och i Ornunga gamla kyrka.

Föreningen allmogebåtar och båtsamlingen på Bassholmen
Har tänkt om kring sina guidningar och berättar inte bara om själva båtarna och hur de är byggda, utan även om människorna bakom dem och livsvillkoren i kustbandet.

Derome trä- och nostalgimuseum
Arbetar med att låta besökarna undersöka föremålen i utställningarna och leta efter mänskliga spår.

Sundsby säteri
Här har Tjörns kommun och föreningslivet gått samman för att ta ett gemensamt helhetsgrepp om platsen och hur dess berättelser kan förmedlas till besökare genom exempelvis olika evenemang, guidning, skyltar och broschyrer.

Ornunga kyrka där Svältornas fornminnesförening deltog i en interpretationskurs 2023. Foto: Privat
Guidekurs på Sundsby säteri 2024. Foto: Privat