Text: Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg Sveriges hembygdsförbund
I april 2026 besvarade SHF ett antal remisser från Boverket som alla rörde EU:s nya direktiv om byggnaders energiprestanda (EPBD), som Bygd och Natur tidigare skrivit om. Vår bedömning är att mer arbete krävs för att direktivet inte ska riskera få negativa konsekvenser för kulturhistoriska värden i bebyggelsen.
Otillräckligt skydd för kulturhistoriska byggnader Det aktuella EU-direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att undanta byggnader med särskilt kulturhistoriskt värde från vissa energikrav, om dessa skulle leda till oacceptabla förändringar av byggnadernas karaktär eller om åtgärderna inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara. Trots detta har Boverket i sina förslag valt att inte utnyttja denna möjlighet.
Vi är starkt kritiskt till detta ställningstagande. Det innebär även ett avsteg från direktivets krav på att nationella genomföranden ska ta hänsyn till byggnaders historiska särart. I stället för undantag föreslår Boverket att anpassningar ska kunna göras i enskilda fall, där hänsyn tas till bland annat kulturhistoriska värden och ekonomiska förutsättningar.
Det bedömer vi vara ett otillräckligt skydd, eftersom konsekvenserna av energieffektiviserande åtgärder då i hög grad då skulle bero på vilken kunskap som finns hos fastighetsägare och energiexperter.
Resurshushållning är hållbart Från Sveriges hembygdsförbund vill vi betona att det byggda kulturarvet utgör en oersättlig resurs. För att fullt ut förstå dess klimatpåverkan krävs livscykelanalyser även för äldre byggnader, inte enbart för nyproduktion. Sådana analyser är avgörande för att kunna synliggöra äldre byggnaders ofta låga klimatavtryck, möjliggöra rättvis klassificering vid energideklarationer och skapa rimliga krav på energieffektivisering.
Krav på energieffektivisering måste också vägas mot principen om resurshushållning. Att ersätta äldre byggnadsdelar, såsom fönster med handblåst glas, med nyproducerade alternativ, innebär ofta en ökad resurs- och energianvändning. Det är varken miljömässigt hållbart eller förenligt med varsam hantering av kulturhistoriska värden.
Det strider dessutom mot den avfallshierarki som följer av EU:s avfallsdirektiv och som redan är införlivad i svensk lagstiftning. Enligt denna ska avfall i första hand förebyggas, vilket innebär att befintliga resurser bör bevaras och användas så länge som möjligt.
Ett system som inte fullt ut inkluderar kulturarvet EU:s regelverk utgår i stor utsträckning utgår från en tillväxtorienterad modell, där fokus ligger på att styra nyproduktion i en mer hållbar riktning. Bevarandet av befintliga byggnader och material ges inte samma utrymme.
En särskilt problematisk punkt är att en betydande del av de berörda byggnaderna ägs och förvaltas av ideella organisationer. De fyller viktiga funktioner som samlingslokaler, uthyrningsobjekt och bärare av lokalhistoria. Det föreslagna regelverket riskerar att få omfattande konsekvenser för dessa aktörer, som i många fall saknar både ekonomiska resurser och specialistkompetens.
Sveriges hembygdsförbund menar därför att kulturarvets värden behöver synliggöras och integreras i internationella hållbarhetssystem. Detta förutsätter att frågan lyfts politiskt på EU-nivå och att svenska myndigheter ges tydligare uppdrag i denna riktning. I annat fall finns en risk att kulturarvet trängs undan i strävan att uppfylla uppsatta tidsramar.
FAKTA. EU:s klimatmål
EU:s klimatmål innebär att nettoutsläppen av växthusgaser ska minska med minst 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer, med sikte på 90 procent till 2040 och klimatneutralitet senast 2050. För att nå dessa mål har EU lanserat tillväxtstrategin Den europeiska gröna given.
Inom ramen för denna strategi har flera rättsakter tillkommit, däribland det reviderade direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD), taxonomiförordningen och förordningen om restaurering av natur. Även EU:s avfallsdirektiv, som innehåller den så kallade avfallshierarkin, utgör en central del av det regelverk som påverkar hur byggnader ska hanteras.
På flera platser i Sverige planeras manifestationer mot planer på uranbrytning lördag 28 mars 2026. I Skövde är hembygdsrörelsen medarrangör.
Sedan förbudet mot uranbrytning slopades vid årsskiftet har frågan varit högaktuell i Skövde, Östersund och Vilhelmina kommuner. På dessa tre platser arrangeras protester samma dag, lördag 28 mars. I Skövde, på Hertig Johans torg, håller Västergötlands hembygdsförbund i manifestationen, i samarbete med Skaraborg Naturskyddsförening, Hela Sverige Skaraborg och LRF i Falköping, Tidaholm och Skara.
– Hembygdsrörelsen har sedan lång tid tillbaka tagit ställning kring frågor som rör bevarande av naturmiljö- och kulturarvsfrågor och har ett program för hållbar utveckling av natur- och kulturlandskapet, Hållbara landskap, säger Jan-Olof Berglund, kassör i Västergötlands hembygdsförbund.
– Med detta åtagande är det självklart att vi deltar i protesterna mot det som nu hotar vårt område.
Undersökningstillstånd vid Billingen I anslutning till Billingen och flera andra berg i Västergötland fick det norska företaget Titan Strategics i fjol undersökningstillstånd för att leta efter metallerna vanadin och molybden. Denna berggrund är rik på alunskiffer och här utvanns uran i slutet av 1960-talet. Västergötlands hembygdsförbund befarar att historien kan komma att upprepa sig. För att samordna motståndet lokalt har de tillsammans med Naturskyddsföreningen, LRF och Hela Sverige Skaraborg bildat styrgruppen Regional samverkan för Västgötabergen. Denna grupp, där Jan-Olof Berglund är hembygdsförbundets representant, krävde redan i höstas att politikerna ska:
Skydda natur-, kultur och odlingslandskapen kring Västgötabergen.
Förbjuda all utvinning av mineraler och metaller, däribland uran, ur alunskiffer.
Behålla det kommunala vetot mot uranbrytning.
Brytning skulle ske som dagbrott – Alunskifferfyndigheterna är belägna på ett relativt ”tunt” lager under markytan och blir det brytning sker det i dagbrott över stora ytor, säger Jan-Olof Berglund.
– Därmed berör det först och främst hela boende- och livsmiljön inom stora områden på Billingen. Det som utöver detta är det stora hotet mot framtida vattenkvalitet för vår levnadsmiljö.
Han ser också en risk att urlakning ur området kan förorena kvaliteten på dricksvatten i Vättern. Även Vänern kan påverkas då den ligger i Billingens avvattningsområde, menar Jan-Olof Berglund.
Blir det brytning sker det i dagbrott över stora ytor.
Listat som geopark av Unesco Platåbergens geopark utnämndes 2022 till Sveriges första Unesco globala geopark. Den omfattar flera platåberg, inklusive Billingen, i ett landskap där geologiska platser och landskap anses vara av internationell betydelse.
– Det blir med stor sannolikhet raderat om brytning kommer till stånd, säger Jan-Olof Berglund.
2025 överklagade Västergötlands hembygdsförbund, tillsammans med hundratals andra, Titan Strategics undersökningstillstånd, men överklagandena avslogs. Protesterna fortsätter nu med bland annat nationella manifestationer den 28 mars 2026 på temat För rent vatten, mot brytning i alunskiffer.
Talare från flera partier inbjudna Till manifestationen i Skövde är en rad talare inbjudna, däribland Miljöpartiets språkrör Amanda Lind, riksdagsledamöterna Ulrika Heie, Centerpartiet och Andrea Andersson-Tay, Vänsterpartiet samt Johanna Svensson från Socialdemokraterna i Falköping.
EU:s energiprestandadirektiv, EPBD, ska vara infört i svensk lagstiftning senast 29 maj 2026. Men Sverige är inte redo att börja tillämpa direktivet, eftersom förvaltare av kulturhistoriska byggnader riskerar att drabbas. Det menar Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande.
– Klimatomställningen får inte ske på bekostnad av vårt byggda arv. Den måste ske tillsammans med det. Kulturmiljön och den befintliga bebyggelsen är och behöver ses som en resurs i omställningen, säger Susanne Thedéen, riksantikvarie på Riksantikvarieämbetet.
Mot bakgrund av återkommande signaler, både från Sverige och övriga Europa, om att fastighetsförvaltare har svårt att nå de energibesparingskrav som följer av EPBD uppdrog Riksantikvarieämbetet Lunds universitet att göra en studie om energirenovering av byggnader med kulturvärden relaterat till EPBD. I rapporten framkommer att kraven på energiprestanda behöver kompletteras med bättre verktyg för att identifiera, värdera och bevara kulturhistoriska byggnaders särdrag. Risken är annars att dessa byggnader går miste om möjligheter till stöd och lån, trots att de ofta behöver särskilt anpassade och varsamma åtgärder.
– Konsekvensen kan bli att kulturhistoriska värden går förlorade, eller att nödvändig energieffektivisering inte genomförs, säger Ebba Gillbrand, utredare på Riksantikvarieämbetet i pressmeddelandet.
Renoveringsraseriet: Värna varsamhetskravet Även Alfred Skogberg, ordförande i föreningen Renoveringsraseriet, hyser oro.
– Varsamhetskravet i plan- och bygglagen måste väga tyngre än EU-direktivets stelbenta energiklasser, säger han.
– Vi kan inte stirra oss blinda på enbart driftenergi. En byggnads totala klimatavtryck inkluderar den energi som redan är bunden i huset. Att slänga ut fungerande byggnadsdelar skapar ett enormt utsläppsberg här och nu som tar decennier att ”spara in” genom lägre driftkostnad. Ska något bytas ut behöver det därför bevisligen vara till stor nytta för klimatet och det måste ske i samspel med kulturarvet, så att det inte förvanskas.
Vi kan inte stirra oss blinda på enbart driftenergi. En byggnads totala klimatavtryck inkluderar den energi som redan är bunden i huset.
Svårt energieffektivisera hembygdsrörelsens fastigheter Sveriges hembygdsförbund hyser också farhågor. Tillsammans med flera andra ideella fastighetsägarorganisationer arbetar Sveriges hembygdsförbund på ett yttrande gällande det nya energiprestandadirektivet. Förbundet bevakar även på egen hand de kulturhistoriska värdena, och är kritiskt till målet att alla byggnader ska vara nollutsläppsbyggnader år 2050.
”Hembygdsrörelsens byggnader har ofta kulturhistoriska värden som inte bör förvanskas. Energieffektiviseringar för dessa kan vara svåra att lösa”, skriver förbundet i ett remissvar till Boverket i januari 2026. ”Ett scenario kan bli att byggnader slutar att värmas upp och därmed kan värden gå förlorade av det skälet. Hembygdsrörelsens möjlighet till bidrag har minskat de senaste åren och införandet av krav på energieffektiviseringar kommer att försvåra ytterligare för deras förvaltande av sina fastigheter.”
Byggnadsvård räknas inte som miljönytta Riksantikvarieämbetet konstaterar att EU:s taxonomi inte räknar traditionellt byggnadsvårdande underhåll som miljönytta, ”trots att det är avgörande för en långsiktigt hållbar förvaltning”. För att en byggnad ska klassas som grön krävs att den når energiklass A, tillhör de 15 procent mest energieffektiva byggnaderna eller minskar energianvändningen med minst 30 procent vid renovering.
”För många kulturhistoriska byggnader är det inte möjligt, utan att förlora viktiga kulturvärden. Därmed riskerar de att varken uppfylla EPBD:s krav eller taxonomins kriterier för grön finansiering”, skriver Riksantikvarieämbetet.
Enligt rapporten från Lunds universitet behövs nu nationella riktlinjer för varsam energirenovering, bättre utbildning för energikonsulter och ökat samarbete mellan antikvarier och tekniska experter.
– Rapporten belyser en viktig kunskapslucka. Under de kommande åren blir det vårt uppdrag att tillsammans med andra myndigheter, arbeta för att fylla den när EPBD ska genomföras, säger utredaren Ebba Gillbrand i pressmeddelandet.
Den 26 januari lämnade Naturvårdsverket ett förslag till en nationell plan för naturrestaurering till regeringen. Sveriges hembygdsförbund har ingått i referensgruppen för framtagandet av planen och under hela 2025 deltog riksförbundet i dialoger med Boverket, Jordbruksverket, Havs- och vattenmyndigheten samt Naturvårdsverket om förslag till innehåll.
Varför ska hembygdsrörelsen engagera sig i denna plan?, kanske någon undrar. Andra kan tycka att det är naturligt eftersom vi värnar om natur- och kulturlandskapet. Oavsett vill vi, från riksförbundets sida, gärna utveckla varför.
20 procent klart till 2030 EU har beslutat att minst 20 procent av unionens land- och havsområden som är i behov av restaurering ska restaureras till 2030 och att alla ekosystem ska omfattas av åtgärder senast 2050 i enlighet med EU Nature Restoration Law. Eftersom Sverige ingår i Europeiska unionen behöver vi en nationell plan för att nå dessa mål. Alla medlemsländers planer ska skickas till EU-kommissionen i september.
För att ha möjlighet att påverka samhällsutvecklingen behövs en tidig dialog och därför valde vi att delta i de dialoger som vi ansåg vara relevanta för frågor som SHF ser som angelägna.
SHF:s ståndpunkter i korthet Sammanfattningsvis är Sveriges hembygdsförbund i grunden positivt till restaurering av natur, men vi har framhållit vikten av hänsyn till kulturmiljöer, till den brukade naturens värden samt möjligheten till lokalt inflytande när åtgärder föreslås. De synpunkter vi har framfört kring hur kultur- och naturlandskapet bör restaureras kan sammanfattas som:
Kulturmiljö och historiskt brukande måste beaktas.
Lokalsamhället och brukarna bör involveras.
Människan bör ses som en del av ekosystemet
Åtgärder bör följas upp och utvärderas.
Restaurering måste balanseras mot andra samhällsintressen.
Restaureringsarbetet bör också ses i ett större geografiskt perspektiv.
Bra med mål för bibehållna grönytor I dialogerna med Boverket framförde SHF att vi är positiva till att stärka grönskan i städerna, men kritiska till så kallade kompensationsåtgärder när grönområden exploateras. Vi framhöll att det är viktigt att sätta mål för att grönytor inte ska minska, att naturlika grönområden i städer är viktiga för folkhälsan, klimatet och den biologiska mångfalden samt att kompensationsåtgärder – till exempel genom att anlägga parker eller andra typer av konstruerade miljöer – inte alltid kan ersätta natur.
Bostadsområden viktig del av grön struktur Eftersom naturrestaureringen gäller alla typer av natur diskuterades även bostadsområden. I dessa diskussioner framhöll vi att privat mark också är en viktig del av städers och tätorters gröna struktur. I dag hårdgörs många villaträdgårdar med sten, asfalt och trall samtidigt som träd tas bort. Därmed minskar de biologiska värdena, vilket påverkar den biologiska mångfalden, minskar svalkan under varma dagar och försämrar markens förmåga att ta upp vatten när det regnar. SHF menar därför att det behövs information till fastighetsägare, men att viss reglering i vissa fall också kan vara motiverad.
Lyft värdet av slåtterängar, naturbetesmark och småskaligt jordbruk I dialogerna med Jordbruksverket, som handlade om åker-, bete- och ängsmark, framhöll SHF att restaurering bör stärka ett levande odlingslandskap och ett fortsatt brukande. Vi betonade särskilt att slåtterängar är viktiga för biologisk mångfald och att naturbetesmarker och betande djur är nödvändiga för att upprätthålla öppna landskap och värdet av småbrutna mosaiklandskap. Vi framhöll också behovet av att stödja småskaligt jordbruk samt kopplingen till livsmedelsförsörjning och beredskap. SHF föreslog även kunskapshöjande insatser om landskapsvård för de hästägare som inte gått lantbruksutbildning.
Hänsyn behöver tas vid restaurering av sjöar och vattendrag I dialogen med Havs- och vattenmyndigheten diskuterades både sjöar och vattendrag samt havsmiljöer. Vår grundsyn är att restaurering av sjöar och vattendrag är viktig, men att den måste balanseras mot kulturmiljö, energiproduktion och lokala värden.
Det vi särskilt lyfte var hänsyn till kulturhistoriska vattenmiljöer, till exempel dammar och flottningsleder, vikten av att lokal kunskap tas tillvara samt att det lokala perspektivet beaktas när åtgärder föreslås. Vi framförde också att vissa åtgärder kan innebära risker, till exempel att fritt strömmande vatten kan leda till översvämning eller torrläggning samt påverka rekreationsvärden och fastighetsvärden. Vi anser därför att restaureringsåtgärder måste följas upp så att man vet att de fungerar i praktiken.
Restaurering av marina miljöer bör gynna traditionellt fiske och mångbruk När det gäller marina miljöer framhöll SHF att restaurering bör stödja levande kustsamhällen genom att möjliggöra traditionellt fiske och mångbruk samt att restaureringsåtgärder bör inkludera lokala brukare och utgå från hur människor historiskt har använt miljön.
SHF lyfte också ett globalt perspektiv på havet: stora internationella fiskeflottor fiskar nära svenska vatten och om deras påverkan inte hanteras kan nationella restaureringsåtgärder få begränsad effekt. Ett konkret förslag som SHF lyfte var att fortsätta kampanjer för att äta mer inhemsk fisk och fler fiskarter, vilket skulle kunna bidra till ett mer hållbart nyttjande av havets resurser.
Kulturarv och rekreation i kustlandskapet är viktiga. Restaurering bör därför inte bara fokusera på biologiska värden utan också ta hänsyn till kulturarv och landskapskaraktär.
FAKTA Ta del av planen Läs Naturvårdsverkets förslag till nationell restaureringsplan och författningsändringar till följd av EU-förordning om restaurering av natur här.
Samtalet ”Plats för framtid – staden, orten, landet och hemkänslan”, arrangerat av Sveriges hembygdsförbund på det kulturpolitiska konventet Folk och kultur i Eskilstuna 2026, belyste möjligheter och hinder för hembygdsföreningar och ideell sektor att ta plats inom samhällsplanering.
Ta del av samtalet här:
Samverkan och samskapande viktigt De två paneler som gav inspel var ense om behovet av samverkan och samskapande både inom lokalt praktiskt arbete och forskning. En varierande geografi, och demografi ger olika förutsättningar för städer, förorter och landsbygder. Det finns samtidigt många likheter mellan platser som hamnar utanför normen, menade både Karin Lekberg, konsult, och René León Rosales, forskare, båda verksamma i socioekonomiskt eftersatta områden. Mait Walderlo från Södermanlands hembygdsförbund lyfte vikten av föreningarna ser sin roll för dåtiden, samtidens men också framtidens frågor. – Samverkan med andra aktörer utanför sin egen organisation blir nödvändigt och kan göra oss attraktiva för nya målgrupper. Beredskapsarbetet kan öppna upp för sådant som fanns tidigare och som blivit bortglömt.
Beredskap påverkar Dagsaktuella frågor kring civil beredskap, kriser och krig gör att föreningar börjar orientera sig mot varandra och andra aktörer. Vem kan göra vad i händelse av en kris? Konkreta frågor kring energiförsörjning, vatten, med mera gör att man analyserar platsens praktiska förutsättningar, samarbeten och relationer menade Eva Humle från Studieförbundet Vuxenskolan, som är med och möjliggör möten kring bland annat beredskapsfrågorna.
Organisationer måste hitta varandra Platser kan i dag hamna i strukturell motvind av lite olika skäl. Neddragningarna inom folkbildning och studieförbund skapar sämre möjligheter att länka samman ideella och offentliga aktörer. Johanna Iggsten, Länsbildningsförbundet Sörmland, lyfte också hur svårt det är för civilsamhällets organisationer att hitta varandra. Livet på landsbygden påverkas också negativt av att skolor läggs ner och busslinjer försvinner. Det försvårar en aktiv fritid och att man kan ta sig till de mötesplatser som finns. I tidningen Bygd och Natur skildras människors lokala aktiviteter runt om i landet vilket kan handla om aktiva protester mot planerad uranbrytning i Jämtland till utvecklandet av lokala mötesplatser, till exempel systugor i Sörmland, platser där man samlas och känner tillhörighet. – Det är det finfördelade sammanhangsskapandet som jag ständigt återkommer till i det jag rapporterar om, menade Jenny Damberg.
Långa horisonter önskvärt Karin Lekberg, konsult inom platsutvecklingsfrågor med erfarenheter från kommuner, regioner, fastighetsägare ser en ljusning inom fastighetsbranschen. Mycket inom platsutveckling är fortfarande projektbaserat och inte så långsiktigt, men i förorten Flemingsberg, Huddinge har man till exempel en utvecklingsplan på 50 år. I dag vill man involvera de boende och föreningslivet i större utsträckning. Hon är själv en av grundarna till föreningen Placemaking Sweden och framhöll att förutom kritiska analyser och prat om plats behöver vi vara är med och göra plats och ge plats genom att försöka arbeta mer hands-on. – Som konsult försöker jag lösa saker, hitta vägar framåt och det är alltid samverkan som gäller. Metoderna ska då vara snabba, enkla och billiga att tillämpa.
Platser i motvind Forskaren och museichefen Jennie Schaeffer, Mälardalens universitet/Västmanlands museum, och René León Rosales, Mångkulturellt centrum/Södertörns högskola arbetar på olika sätt med samskapande metoder för att fånga lokalt vardagsliv och behov. I projektet PLATSMO i Västmanland utforskas deltagande designprocesser med fotoberättande och med möjlighet till tillfällig design och gestaltning utifrån två lokala områden med kulturhus som befinner sig i motvind. Det handlar både om det materiella och immateriella kulturarvet. – Många boende upplever att det är människor utifrån, som alltid bestämmer över deras egen plats. Berättelserna är många gånger väldigt drabbande, menar Jennie Schaeffer. Det finns mycket att lära men från olika håll. En röst från landsbygden i projektet kommenterade till exempel den andra platsen i staden ”här har ni ju all infrastruktur, men inga relationer”. Och det är just relationerna mellan människorna och hur de upplever sin plats som är det centrala. Här kan minnen och nostalgin både vara en motvind och en medvind för en plats. Minnen och lukter från gångna tiders platser som aldrig kommer tillbaka eller glädjen över kulturhistoriska tegelbyggnader i ett fabriksområde som fortfarande står kvar. Samtidigt kan oro och otrygghet över pågående knarkförsäljning skymma de positiva minnen man har en plats.
Lokal förankring avgör René León Rosales menar att vi kan ha tillgång till de bästa metoderna, men i grunden är det den lokala förankringen som avgör. Man behöver lära känna folk, prata med boende och bygga relationer och skapa tillit. Olika projekt har kommit och gått. Vi behöver stanna kvar över tid för att förstå ett områdes verkliga behov. Själv har han använt forskningscirklar för att skapa deltagande och inkludering. – Vi behöver alla tänka långsiktigt och bygga lokal förankring, menade René León Rosales. Den lokala förankringen är det största kapitalet för det vi vill uppnå.
Kan ortenrörelsen möta hembygdsrörelsen? Här finns både skillnader och likheter mellan förorter och landsbygder – en upplevd distans till det som är normen i samhället menade René León Rosales. På en högre nivå måste vi jobba med de grundläggande narrativ som institutionerna arbetar utifrån. Hur ser berättelserna ut om vilka vi är? Folk riskerar i dag att aktivt bli bortskrivna från samhället och den nationella gemenskapen. Vi bör bejaka mångfalden av de platser som vi de facto har i samhället och de varierande livsvillkoren. Ordet mångfald och det mångkulturella har blivit något negativt. Kanske måste vi återta begreppet, menar han.
Platsutvecklingens födelse Begreppet platsutveckling växte fram ur en tradition av marknadsföring och regional utveckling. Under 1990-talet fick marknadsföringsgurun Philip Kotlers arbeten med place marketing ökat genomslag. Utgångspunkten var en marknadslogik där städer, regioner och länder konkurrerar på en global marknad. Skapandet av bilder av attraktiva platser skulle locka investerare, turister, företag och arbetskraft. Verktygen var varumärkesstrategier, kampanjer och positionerande marknadsföring, ofta organiserade av offentliga aktörer.
Det gör en plats attraktiv Under tidigt 2000-tal breddades synen på platser genom Richard Floridas teorier om den kreativa klassen. Fokus flyttades från hur platser marknadsförs till varför vissa platser upplevs som mer attraktiva än andra. Florida menade att platsers ekonomiska och sociala utveckling drivs av hur väl de attraherar kreativa yrkesgrupper ofta inom kunskapsintensiva branscher. I konkurrens med andra platser måste en plats kunna erbjuda livskvalitet, ett rikt kulturellt utbud, tolerans, öppenhet och ge möjligheter till informella möten. Medan Kotler betonade varumärke och konkurrens, betonade Florida innehåll, social dynamik och vardagsliv. Kotler bidrog med ett språk och verktyg för extern kommunikation, medan Florida förde fram teorier om vikten av att förstå platsers lokala och interna kvaliteter och sociala ekosystem.
Från marknadsföring till samskapande Dessa teorier har båda mött kritik då de riskerar att gynna redan starka och attraktiva platser, förstärka skillnader och ojämlikheter. Det blir symboliska och kortsiktiga satsningar snarare än långsiktig samhällsutveckling. Många gånger har det ensidigt handlat om platsutveckling i städerna med det urbana medelklasslivet som norm. Från 2010-talet och framåt har platsutveckling handlat mer om hållbarhet, stärkt inkludering och delaktighet. I stället för toppstyrda strategier utvecklas mer samskapande arbetssätt där man utgår från platsers och människornas olika förutsättningar.
Värdeskapande för invånarna I stället för att ensidigt rikta sig till externa målgrupper betonas i dag värdeskapande för invånarna själva. Platsidentitet är då inte något som kan ”designas” uppifrån av externa aktörer eller enbart professionella yrkeskårer, utan som något som formas genom relationer, berättelser, minnen och gemensamma praktiker. Här kan det finnas framtida möjligheter för lokala hembygdsföreningar och andra ideella krafter att ta mer plats och föra in kunskaper om historia, minnen och vardagsliv i arbetet med platsutveckling.
FAKTA. Lästips Elisabeth Högdahl, etnolog vid Lunds universitet med fokus på plats, platsutveckling, kulturarv och inkludering har inom ett forskningsprojekt med stöd av Formas, Bygga och utveckla plats genom mänskliga minnen tagit fram ett gratis metodmaterial, www.minnesplaneringsmetoder.se. Här beskrivs hur små vardagshändelser, insamling av minnen och berättelser kan användas inom platsutveckling.
”Glamgleðį” är älvdalska och betyder språkglädje. 2024 tilldelades projektet med samma namn 5,1 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden för att främja språkligt utbyte mellan unga och äldre. Nu har man producerat både en podd och en historisk kokbok på älvdalska.
– Min pappa växte upp på 1930-talet. Han pratade älvdalska men ville inte lära mig det. Han hade lärt sig att barn som talade språket fick problem, berättar Ing-Marie Bergman, projektledare för Glamgleðį.
Sättet man såg på språket då påminner om hur man såg på samiska, menar hon.
– I skolan blev barn slagna om de pratade älvdalska. Man fick inte ens tala det på rasten.
Kokbok med matminnen på älvdalska I dag har älvdalskan omkring 3 000 talare. Många av dem bor i Älvdalens socken i norra Dalarna. Det treåriga projektet Glamgleðį syftar till att skapa aktiviteter och mötesplatser mellan äldre och yngre älvdalingar för att bevara det gemensamma språket.
Tillsammans med Tyra Wallin, projektkoordinator för Glamgleðį, har Ing-Marie Bergman satt ihop den historiska kokboken ”Jättelsed og birettelse fra Övdalim – Rätter med rötter i Älvdalen”. Där får äldre älvdalingar berätta om sina matminnen.
– En stor del av rätterna bygger på råvaror från naturen här omkring – älgkött, bär och fisk. Vi kommer också att ordna matlagningsaktiviteter med kokboken som utgångspunkt.
Podd, fisketurer och en kör En annan del i det språkfrämjande projektet är podden Dalskum.
– Det betyder ”Vi som pratar älvdalska”, förklarar Björn Rehnström.
Han är språklig rådgivare och initiativtagare till Ulum Dalska – Föreningen för älvdalskans bevarande, som är Glamgleðįs närmsta samarbetspartner.
Podden leds av de tre unga älvdalingar och det första avsnittet av tio handlar om favoritplatser (”snuggbersplasser”) i Älvdalen.
– En favorit som tas upp i podden är slogbodarna som finns här. Det är ett slags öppet timmerhus där man kan elda – som ett lyxigare vindskydd ungefär, förklarar projektkoordinator Tyra Wallin.
Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
En annan planerad generationsöverskridande aktivitet inom ramarna för Glamgleðį är gemensamma fisketurer. Även en älvdalsk kör har börjat ta ton.
– Det finns många älvdalska sånger bevarade, och en hel del nya sånger översätts också, berättar Björn Rehnström.
I dag klassas inte älvdalskan som ett minoritetsspråk i Sverige. Är det något ni hoppas ska förändras i och med det här projektet?
– Ja! svarar trion med en mun.
Älvdalskan ingår i UNESCO:s atlas över hotade språk i världen. Även Europeiska rådet anser att älvdalska är ett språk, förklarar de tillsammans.
– Det är bara Sveriges riksdag och regering som inte förstått än.
Det är inte kommunala protokoll på älvdalska man strävar efter, eller att rättegångar ska tolkas till språket, förtydligar Björn Rehnstrom
– Men det skulle underlätta om man kunde söka statliga medel och EU-bidrag för att jobba med språket och kulturen, fyller Ing-Marie Bergman i.
Hur är då språkkunskaperna inom projektgruppen för Glamgleðį?
Tyra Wallin, som med sina 22 år är yngst i trion, fick med sig älvdalskan hemifrån. Ing-Marie Bergman, vars pappa inte ville att språket skulle gå i arv, började lära sig som vuxen, när hon själv fick barn.
Björn Rehnström lärde sig sina första ord när han flyttade till Älvdalen från Stockholm år 1977.
– Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
FAKTA Språkglädje på älvdalska
Glamgleðį är ett treårigt projekt som finansieras av medel från Allmänna arvsfonden. Projektägare är Älvdalens kommun i norra Dalarna.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
