Efter flera års väntan finns nu de på plats: Branschriktlinjer för säker mat i samlingslokaler. Bygd och Natur har tidigare uppmärksammat de problem bristen på nationella riktlinjer inneburit, där regelverket tolkats mycket varierande i olika kommuner.
För många hembygdsföreningar är servering en viktig del av verksamheten. Sommarkaféer, våffelserveringar, marknader och större arrangemang bidrar är en avgörande intäktskälla.
Riktlinjerna har tagits fram av konsulten Gunnel Berdén på initiativ av Sveriges hembygdsförbund, Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker samt Våra Gårdar, och har granskats av Livsmedelsverket.
– Vi har väldigt mycket gemensamt när det gäller ideellt fastighetsägande och den verksamhet som bedrivs i våra lokaler. Branschriktlinjerna är ett viktigt verktyg och ett stöd för föreningarna, säger Sveriges hembygdsförbunds generalsekreterare Jan Nordwall.
De räknas som livsmedelsföretag Riktlinjerna beskriver hur livsmedelslagstiftningen kan tillämpas i den typ av ideella verksamheter som bedrivs på hembygdsgårdar, bygdegårdar och andra samlingslokaler. De kan också användas som stöd i kontakten med kommunens livsmedelsinspektörer.
I ett webbinarium, som finns att ta del av i sin helhet, gav Cecilia Sassa Corin, matkonsult vid Hushållningssällskapet Västra, i juni 2026 en introduktion till regelverket och vad det innebär i föreningarnas vardag.
Frågan om vem som räknas som livsmedelsföretag har varit en av de mest omdiskuterade bland ideella föreningar. Många verksamheter bygger på ideella krafter och bedrivs bara under vissa delar av året, vilket gjort det svårt att veta vilka regler som gäller.
Det behöver inte finnas något vinstsyfte. Även en förening eller privatperson kan enligt lagstiftningen räknas som livsmedelsföretagare.
– Det behöver inte finnas något vinstsyfte. Även en förening eller privatperson kan enligt lagstiftningen räknas som livsmedelsföretagare, även om man enligt Skatteverket inte är ett företag, säger Cecilia Sassa Corin.
Enligt riktlinjerna kan det exempelvis handla om att föreningen regelbundet serverar mat till allmänheten, erbjuder catering eller lagar mat till fester och arrangemang. Som riktmärke nämns verksamheter som sker omkring tio gånger per år eller mer.
Om föreningen omfattas av reglerna ska den registreras hos kommunen och blir föremål för livsmedelskontroll. Hur ofta kontroller genomförs varierar mellan olika kommuner och beror bland annat på verksamhetens omfattning och tidigare resultat.
– I många kommuner handlar det kanske om tre kontroller på fem år. Sköter man sig bra kan kontrollerna bli mer sällsynta, så föreningen kan själv påverka sina kostnader, säger Cecilia Sassa Corin.
Enkelt kök är okej hembygdsföreningar bedriver verksamhet i äldre byggnader med enkla kök. Det behöver inte vara något problem.
– Många hembygdsgårdar har ganska enkla kök. Det viktiga är att utgå från vilka risker som finns i verksamheten och hur arbetet kan organiseras.
Hon betonar att kraven alltid måste stå i proportion till verksamhetens omfattning.
– En livsmedelslokal kan ofta vara ganska enkel om verksamheten är liten och riskerna låga. Det viktiga är att de grundläggande principerna uppfylls.
Många föreningar säljer exempelvis hembakat bröd eller kakor som har bakats hemma. Det kan ofta fungera bra, menar Cecilia Sassa Corin, så länge verksamheten organiseras på ett säkert sätt.
– Om jag använder mitt eget kök hemma kan jag städa ordentligt, baka under en del av dagen och sedan plocka undan innan jag gör något annat.
Det handlar framför allt om att skilja råa livsmedel från färdiga produkter, hålla rent mellan olika arbetsmoment och skapa arbetsflöden som minskar risken för smittspridning.
– Man kan ofta använda samma lokal till olika typer av livsmedel, så länge man städar mellan momenten. Det viktiga är att skilja smutsigt arbete från rent arbete och råa livsmedel från tillagade.
Hygienen är avgörande Personlig hygien får stort utrymme i riktlinjerna. Den som är sjuk ska givetvis inte arbeta med livsmedelshantering, därutöver är handtvätt av stor vikt.
– Alla som hanterar livsmedel har ett stort personligt ansvar. Om ni handleder andra är det viktigt att informera om vad som gäller. Vi har ett ansvar för våra kunder och för att maten är säker, säger Cecilia Sassa Corin.
Handtvätt är en av de viktigaste åtgärderna för att minska risken för matförgiftning. Det bästa är ett särskilt handfat med varmt och kallt vatten, flytande tvål och pappershanddukar, men även enklare lösningar kan fungera vid tillfälliga arrangemang utomhus.
Det är också viktigt att använda rena arbetskläder och att hålla privata kläder åtskilda från livsmedelshanteringen.
Håll maten kall – eller varm Fel temperatur är en av de vanligaste orsakerna till matförgiftning.
– Temperaturen har avgörande betydelse för matens kvalitet och hållbarhet. Bakterier växer inte när det är riktigt kallt eller riktigt varmt, säger Cecilia Sassa Corin.
Kylvaror ska förvaras enligt anvisningarna på förpackningen, och varm mat ska hållas vid minst 60 grader. Om maten inte kan hållas tillräckligt kall eller varm bör den inte stå framme längre än två timmar.
Håll minus 18 i frysen och gärna inte varmare än 4 grader i kylen.
FAKTA. Checklista inför sommarens servering
Behöver verksamheten registreras hos kommunen?
Finns möjlighet till handtvätt?
Vet alla funktionärer vilka hygienrutiner som gäller?
Kan maten hållas kall eller varm under serveringen?
Finns tillräckligt med kylutrymme?
Är städutrustning och rengöringsmedel åtskilda från livsmedel?
Cajsa Lagerkvist är ny ordförande för branschorganisationen Sveriges Museer. Hon har tidigare arbetat som länsmuseichef och är sedan 2025 avdelningschef för Göteborgs museer och konsthall. Lagerkvist efterträder den tidigare ordföranden Niklas Cserhalmi. Vad är museernas viktigaste uppgift idag? – Att fortsätta vara bildningsinstitutioner! Det vill säga platser där människor kan möta konst och historia, samtala och få nya insikter. Och att bidra till samtal och sammanhang som stärker demokratin.
Demokratiuppdraget har blivit allt tydligare de senaste åren, betonar hon.
– Det är absolut viktigast.
På fråga om museernas utmaningar menar Lagerkvist att det är svårt att peka ut en enskild sådan. Snarare handlar det om ett antal utmaningar – och att klara av trycket från dem allihop.
– Och på samma gång ska museerna förhålla sig till de stora behoven som finns vad gäller samlingar, bevarande, underhåll, digitalisering, beredskapsarbete… Vi ska också vara öppna institutioner, möta fler grupper av människor och se till att samhället utvecklas i positiv riktning.
Parallellt med allt detta är museisektorn drabbad av samma sorts ekonomiska svårigheter som stora delar av kultursektorn möter just nu, konstaterar hon.
– Den stora utmaningen är att hitta vägar i en väldigt komplex tid.
Intresset väcktes i Mellanöstern Cajsa Lagerkvist är uppvuxen i Stockholm. Tio år gammal tillbringade hon ett drygt år i Irak, där hennes pappa hade en utlandstjänst.
– Jag fick resa till många spännande platser i Mellanöstern som numera är svårare att ta sig till. Där väcktes mitt intresse för kulturarv.
På universitetet läste hon senare konstvetenskap, historia och etnologi.
– Då blev det tydligt för mig att museet är en plats där man kan arbeta med ämneskunskap men också med förmedling. Det vill säga hela den publika delen – att tillgängliggöra historia och konst.
Bor i Mölndal I dag bor Cajsa Lagerkvist i Mölndal.
– Jag trivs väldigt bra, men jag skulle inte kalla det för min hembygd. Jag känner mig väldigt hemma på flera platser, och det tycker jag faktiskt är en styrka.
Sedan ett par år tillbaka är hon medlem i Mölndals hembygdsförening.
– När jag var chef för Mölndals stadsmuseum hade vi ett nära samarbete med hembygdsföreningen. Föreningen har lokaler nästgårds till museet och driver även egna museer i Mölndals kvarnby.
Hembygdsföreningarna och deras museer spelar en viktig roll i det lokala kulturarvsarbetet, menar hon.
– Det är de som gör det möjligt att hålla hembygdsgårdar och andra historiska byggnader öppna. Dessutom fyller man en viktig funktion som mötesplatser. Det är ett fantastiskt arbete som görs, tycker jag.
Vad kan Sveriges museer göra för hembygdsmuseerna runtom i landet? – Sveriges Hembygdsförbund är en otrolig kraft som jobbar för de flesta hembygdsföreningar på ett väldigt fint sätt. Men jag vet att ett par hembygdsmuseer även har valt att vara medlemmar i Sveriges Museer.
Dessa museer är välkomna att lyfta vad de ser omkring sig, och vad de önskar få ut av sitt medlemskap, säger Cajsa Lagerkvist.
– Jag är ju ny på den här posten och har bara haft den i två veckor. Men jag vet att många hembygdsmuseer jobbar nära, ibland väldigt nära, andra offentliga museer. Kunskap om hela det museala ekosystemet som finns ute i landet är jätteviktig för oss som organisation.
Samtalet ”Plats för framtid – staden, orten, landet och hemkänslan”, arrangerat av Sveriges hembygdsförbund på det kulturpolitiska konventet Folk och kultur i Eskilstuna 2026, belyste möjligheter och hinder för hembygdsföreningar och ideell sektor att ta plats inom samhällsplanering.
Ta del av samtalet här:
Samverkan och samskapande viktigt De två paneler som gav inspel var ense om behovet av samverkan och samskapande både inom lokalt praktiskt arbete och forskning. En varierande geografi, och demografi ger olika förutsättningar för städer, förorter och landsbygder. Det finns samtidigt många likheter mellan platser som hamnar utanför normen, menade både Karin Lekberg, konsult, och René León Rosales, forskare, båda verksamma i socioekonomiskt eftersatta områden. Mait Walderlo från Södermanlands hembygdsförbund lyfte vikten av föreningarna ser sin roll för dåtiden, samtidens men också framtidens frågor. – Samverkan med andra aktörer utanför sin egen organisation blir nödvändigt och kan göra oss attraktiva för nya målgrupper. Beredskapsarbetet kan öppna upp för sådant som fanns tidigare och som blivit bortglömt.
Beredskap påverkar Dagsaktuella frågor kring civil beredskap, kriser och krig gör att föreningar börjar orientera sig mot varandra och andra aktörer. Vem kan göra vad i händelse av en kris? Konkreta frågor kring energiförsörjning, vatten, med mera gör att man analyserar platsens praktiska förutsättningar, samarbeten och relationer menade Eva Humle från Studieförbundet Vuxenskolan, som är med och möjliggör möten kring bland annat beredskapsfrågorna.
Organisationer måste hitta varandra Platser kan i dag hamna i strukturell motvind av lite olika skäl. Neddragningarna inom folkbildning och studieförbund skapar sämre möjligheter att länka samman ideella och offentliga aktörer. Johanna Iggsten, Länsbildningsförbundet Sörmland, lyfte också hur svårt det är för civilsamhällets organisationer att hitta varandra. Livet på landsbygden påverkas också negativt av att skolor läggs ner och busslinjer försvinner. Det försvårar en aktiv fritid och att man kan ta sig till de mötesplatser som finns. I tidningen Bygd och Natur skildras människors lokala aktiviteter runt om i landet vilket kan handla om aktiva protester mot planerad uranbrytning i Jämtland till utvecklandet av lokala mötesplatser, till exempel systugor i Sörmland, platser där man samlas och känner tillhörighet. – Det är det finfördelade sammanhangsskapandet som jag ständigt återkommer till i det jag rapporterar om, menade Jenny Damberg.
Långa horisonter önskvärt Karin Lekberg, konsult inom platsutvecklingsfrågor med erfarenheter från kommuner, regioner, fastighetsägare ser en ljusning inom fastighetsbranschen. Mycket inom platsutveckling är fortfarande projektbaserat och inte så långsiktigt, men i förorten Flemingsberg, Huddinge har man till exempel en utvecklingsplan på 50 år. I dag vill man involvera de boende och föreningslivet i större utsträckning. Hon är själv en av grundarna till föreningen Placemaking Sweden och framhöll att förutom kritiska analyser och prat om plats behöver vi vara är med och göra plats och ge plats genom att försöka arbeta mer hands-on. – Som konsult försöker jag lösa saker, hitta vägar framåt och det är alltid samverkan som gäller. Metoderna ska då vara snabba, enkla och billiga att tillämpa.
Platser i motvind Forskaren och museichefen Jennie Schaeffer, Mälardalens universitet/Västmanlands museum, och René León Rosales, Mångkulturellt centrum/Södertörns högskola arbetar på olika sätt med samskapande metoder för att fånga lokalt vardagsliv och behov. I projektet PLATSMO i Västmanland utforskas deltagande designprocesser med fotoberättande och med möjlighet till tillfällig design och gestaltning utifrån två lokala områden med kulturhus som befinner sig i motvind. Det handlar både om det materiella och immateriella kulturarvet. – Många boende upplever att det är människor utifrån, som alltid bestämmer över deras egen plats. Berättelserna är många gånger väldigt drabbande, menar Jennie Schaeffer. Det finns mycket att lära men från olika håll. En röst från landsbygden i projektet kommenterade till exempel den andra platsen i staden ”här har ni ju all infrastruktur, men inga relationer”. Och det är just relationerna mellan människorna och hur de upplever sin plats som är det centrala. Här kan minnen och nostalgin både vara en motvind och en medvind för en plats. Minnen och lukter från gångna tiders platser som aldrig kommer tillbaka eller glädjen över kulturhistoriska tegelbyggnader i ett fabriksområde som fortfarande står kvar. Samtidigt kan oro och otrygghet över pågående knarkförsäljning skymma de positiva minnen man har en plats.
Lokal förankring avgör René León Rosales menar att vi kan ha tillgång till de bästa metoderna, men i grunden är det den lokala förankringen som avgör. Man behöver lära känna folk, prata med boende och bygga relationer och skapa tillit. Olika projekt har kommit och gått. Vi behöver stanna kvar över tid för att förstå ett områdes verkliga behov. Själv har han använt forskningscirklar för att skapa deltagande och inkludering. – Vi behöver alla tänka långsiktigt och bygga lokal förankring, menade René León Rosales. Den lokala förankringen är det största kapitalet för det vi vill uppnå.
Kan ortenrörelsen möta hembygdsrörelsen? Här finns både skillnader och likheter mellan förorter och landsbygder – en upplevd distans till det som är normen i samhället menade René León Rosales. På en högre nivå måste vi jobba med de grundläggande narrativ som institutionerna arbetar utifrån. Hur ser berättelserna ut om vilka vi är? Folk riskerar i dag att aktivt bli bortskrivna från samhället och den nationella gemenskapen. Vi bör bejaka mångfalden av de platser som vi de facto har i samhället och de varierande livsvillkoren. Ordet mångfald och det mångkulturella har blivit något negativt. Kanske måste vi återta begreppet, menar han.
Platsutvecklingens födelse Begreppet platsutveckling växte fram ur en tradition av marknadsföring och regional utveckling. Under 1990-talet fick marknadsföringsgurun Philip Kotlers arbeten med place marketing ökat genomslag. Utgångspunkten var en marknadslogik där städer, regioner och länder konkurrerar på en global marknad. Skapandet av bilder av attraktiva platser skulle locka investerare, turister, företag och arbetskraft. Verktygen var varumärkesstrategier, kampanjer och positionerande marknadsföring, ofta organiserade av offentliga aktörer.
Det gör en plats attraktiv Under tidigt 2000-tal breddades synen på platser genom Richard Floridas teorier om den kreativa klassen. Fokus flyttades från hur platser marknadsförs till varför vissa platser upplevs som mer attraktiva än andra. Florida menade att platsers ekonomiska och sociala utveckling drivs av hur väl de attraherar kreativa yrkesgrupper ofta inom kunskapsintensiva branscher. I konkurrens med andra platser måste en plats kunna erbjuda livskvalitet, ett rikt kulturellt utbud, tolerans, öppenhet och ge möjligheter till informella möten. Medan Kotler betonade varumärke och konkurrens, betonade Florida innehåll, social dynamik och vardagsliv. Kotler bidrog med ett språk och verktyg för extern kommunikation, medan Florida förde fram teorier om vikten av att förstå platsers lokala och interna kvaliteter och sociala ekosystem.
Från marknadsföring till samskapande Dessa teorier har båda mött kritik då de riskerar att gynna redan starka och attraktiva platser, förstärka skillnader och ojämlikheter. Det blir symboliska och kortsiktiga satsningar snarare än långsiktig samhällsutveckling. Många gånger har det ensidigt handlat om platsutveckling i städerna med det urbana medelklasslivet som norm. Från 2010-talet och framåt har platsutveckling handlat mer om hållbarhet, stärkt inkludering och delaktighet. I stället för toppstyrda strategier utvecklas mer samskapande arbetssätt där man utgår från platsers och människornas olika förutsättningar.
Värdeskapande för invånarna I stället för att ensidigt rikta sig till externa målgrupper betonas i dag värdeskapande för invånarna själva. Platsidentitet är då inte något som kan ”designas” uppifrån av externa aktörer eller enbart professionella yrkeskårer, utan som något som formas genom relationer, berättelser, minnen och gemensamma praktiker. Här kan det finnas framtida möjligheter för lokala hembygdsföreningar och andra ideella krafter att ta mer plats och föra in kunskaper om historia, minnen och vardagsliv i arbetet med platsutveckling.
FAKTA. Lästips Elisabeth Högdahl, etnolog vid Lunds universitet med fokus på plats, platsutveckling, kulturarv och inkludering har inom ett forskningsprojekt med stöd av Formas, Bygga och utveckla plats genom mänskliga minnen tagit fram ett gratis metodmaterial, www.minnesplaneringsmetoder.se. Här beskrivs hur små vardagshändelser, insamling av minnen och berättelser kan användas inom platsutveckling.
Det nytillkomna EU-skyddet innebär att hantverk med tydlig koppling till en viss plats eller ort kan skyddas från plagiat. Oskar Juhlin är vd för Gustavsbergs porslinsfabrik strax utanför Stockholm, där företaget har haft sin produktion på samma plats i drygt 200 år. Han var också en av deltagarna i det seminarium som Konstnärernas Riksorganisation bjöd in till under hösten, med fokus på hur det nya systemet kan lyfta svenskt hantverk och slöjd.
Innebär den här förändringen ett stärkt intresse för kulturarvet som resmål? – Det tror jag.
Oskar Juhlin exemplifierar med Lovikkavanten, sprungen ur orten med samma namn i Norrbotten, och som numera tillverkas i ett flertal varianter runtom i landet.
– Har man ett specifikt hantverk i en bygd och hantverket genomgår den här sortens märkning framstår ju plötsligt liknande produkter från andra orter som kopior.
Tidigare skydd för mat, dryck och jordbruksprodukter En geografisk beteckning (GI) är en så kallad immateriell rättighet. EU:s skydd för geografiska beteckningar infördes i början av 1990-talet och har fram till nyligen endast omfattat vin, spritdrycker samt jordbruksprodukter och livsmedel.
För att kunna ansöka om geografisk beteckning för ett hantverk behöver tillverkaren – eller hantverkaren – uppfylla vissa kriterier. Först och främst ska hantverket ha sitt ursprung på en viss plats eller i en region vars särskilda kvalitet, anseende eller andra egenskaper huvudsakligen kan tillskrivas det geografiska ursprunget.
Minst ett av produktionsleden måste dessutom äga rum i det avgränsade geografiska området.
– Hur specifikt blir egentligen det här skyddet? Det var en diskussion som uppstod under KRO:s seminarium, berättar Oscar Juhlin.
Jobbar man med ett hantverk som utförs för hand finns det ett särskilt värde i en sådan här märkning.
Produktion måste offentliggöras i detalj Märkningen gäller enskilda produkter eller hantverk, och ett av kraven från EU är att produktionen offentliggörs i detalj.
– Det innebär också att om någon annan på samma ort vill börja tillverka samma produkt så möjliggör man även det. Men att vara flera tillverkare kan också vara en styrka, som synliggör platsen på ett annat vis.
Även exempelvis dalahästen bör kunna få en geografisk beteckning, eftersom den har flera olika tillverkare men samma produktionsprocess, resonerar Oscar Juhlin vidare.
– Den här sortens geografiska märkning leder förstås till en smalare definition av vad ett visst hantverk är, och hur det bör utföras. Det är förstås exkluderande. Men det innebär också att vi slipper märkliga Kalle Anka-varianter av till exempel dalahästen.
– Jobbar man med ett hantverk som utförs för hand finns det ett särskilt värde i en sådan här märkning, eftersom det innebär att det håller en viss kvalitet.
Anmälan direkt till EU för urval Sverige gör inga egna prövningar av ansökningar gällande geografiska beteckningar. Anmälan skickas i stället direkt till EU:s immaterialrättsmyndighet EUIPO, som granskar och beslutar om registrering.
Har Gustavsbergs porslinsfabrik skickat in någon ansökan ännu?
– Nej, vi har haft fullt upp med att göra porslin. Men hittar vi en bra anledning att ansöka kommer vi definitivt att göra det längre fram.
Våren 2026 satsar Jönköpings läns hembygdsförbund för tredje gången på utbildningspaketet Kulturarvet som besöksmål för sina 26 medlemsföreningar. Kulturarvet som besöksmål startades av Sveriges Hembygdsförbund år 2020 i syfte att utveckla föreningarnas aktiviteter för att möta den efterfrågan som finns hos besökare och besöksnäring. I Jönköping genomförs satsningen i samarbete med Region Jönköpings turistbolag Smålands turism.
De tidigare omgångarna varit betydelsefulla på flera sätt, berättar Irene Oskarsson, ordförande i Jönköpings läns hembygdsförbund.
– Vi har fått en närmare kontakt med Smålands turism och politiker i regionen har fått större kunskap om vad vi i hembygdsrörelsen gör och kan bidra med. Men framför allt har det varit viktigt för de föreningar som varit med. De har fått ny kunskap och kunnat utveckla sin verksamhet. Det har också lockat nya medlemmar.
Hur märker besökarna av att verksamheten utvecklats? – Det syns. Föreningarna har utvecklat nya aktiviteter som veteranbilsträff och guidning av Gamla Bankgården i Vrigstad där man också bjuder in till kafferep där man berättar som de som bodde och levde i huset. Huskvarna hembygdsförening har börjat med soppluncher med föredrag om bygdens historia, som har gett många nya medlemmar.
Vi har fått en närmare kontakt med Smålands turism och politiker i regionen har fått större kunskap om vad vi i hembygdsrörelsen gör och kan bidra med.
Kulturarvet som besöksmål består av fyra workshops på teman som: Hur kan fler människor få tillgång till kulturarvet? Hur får vi fler att engagera sig i föreningarnas arbete? Hur kan hembygdsrörelsen möta turister och tillresta besökare?
Hanna Glans är internationell projektledare vid Smålands turism, som är det regionala hembygdsförbundets samarbetspartner i projektet.
– Jag upplever att träffarna har gett en värdefull självförtroendeknuff. Hembygdsrörelsen sitter på en sådan skatt, och Kulturarvet som besöksmål har hjälpt till att ta vara på den ännu mer effektivt, säger hon.
Prissättning och marknadsföring är två faktorer där satsningen gett tydligt resultat, menar hon.
– Ett minne jag särskilt har var när jag besökte Bälaryds Bygdegårdsförenings evenemang Veteranträffen, där stod två personer från olika generationer och diskuterade kring en veteranbil. Det var så fint att se så tydligt hur hembygdsrörelsen skapar mötesplatser över generationsgränser. Just Bälaryd har också varit duktiga på att tänka mer kring prissättning. De började succesivt att ta mer betalt genom att ändra inträdet från per bil till per person. Bälaryd har många evenemang i föreningen, och nu har de kunnat bli mer strukturerade i dessa.
Vad hoppas Smålands turism att satsningen ska ge? – Smålands Turism arbetar med att marknadsföra Småland mot både svenska och utländska turister. Så att kunna erbjuda fler exportmogna upplevelser och besöksmål är såklart ett mål. Men det finns många delmål på vägen dit. Till exempel att genom denna satsning tar kulturmiljöerna en större plats i besöksnäringen, och det är roligt.
Hur samverkar Kulturarvet som besöksmål med andra aktörer? Vilken nytta kan man dra av varandra? – Boenden i bygden behöver såklart besöksanledningar. Och generellt är det bara bra med fler besöksmål, det stärker bygden och är inte konkurrens. Sedan är det redan bra samarbete mellan hembygdsrörelse och kommun, länsstyrelse, Länsmuseum, region med flera, men det som är bra kan alltid bli bättre, säger Hanna Glans från Smålands turism.
Se filmen som Smålands turism har gjort om Kulturarvet som besöksmål:
Henrik Henrikson, pensionär bosatt i södra Stockholm, har belönats med Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2025 för hemsidan Mitt Hässelby som kartlägger förorten Hässelby i norra delen av stan med hjälp av foton, intervjuer och berättelser.
”Genom sitt långsiktiga arbete har Henrik Henrikson gjort kulturarvet tillgängligt för alla och bidragit till att stärka förståelsen för och värdet av lokalhistoria”, skriver Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande.
Förtjänstmedaljen har delats ut sedan 1981 till en eller flera personer som gjort betydande insatser inom kulturmiljövården – företrädelsevis utanför det professionella fältet.
Hur förvarar du din medalj? – Egentligen är det faktiskt två identiska medaljer i olika storlekar. Jag tror det finns en regel om att den lilla användas till kostym och den stora till frack, men jag är inte helt insatt i de frågorna. Jag förvarar dem i sitt fodral, och plockar fram dem om någon är på besök och vill titta.
Vad betyder den här utmärkelsen för dig? – Det är hedrande, förstås. Jag har jobbat med hemsidan i 25 år och det är roligt när det uppskattas. Och så länge jag tycker det är kul kommer jag att fortsätta.
Hur fick du idén att börja dokumentera lokalhistoria på internet då, år 1999? – När man skaffade internet-abonnemang med Telia ingick en hemsida.Vad ska jag fylla den med? tänkte jag. Men så mindes jag att jag hade ett gammalt anteckningsblock där jag skrivit om Hässelby, där jag växte upp. – Jag hade också många bilder som jag tagit under min ungdom. När jag såg en kåk som skulle rivas så skyndade jag mig att fota och dokumentera. Det har jag stor nytta av nu.
Hur mycket tid lägger du på Mitt Hässelby? – Nu när jag är pensionär använder jag förmiddagen som arbetstid. Jag går upp vid åtta och jobbar fram till lunch. Om jag håller på med något spännande kanske jag jobbar längre. – Det är ju helt frivilligt, och det är det som är så roligt. Oftast blir det ett nytt inlägg i veckan.
Vilka källor använder du, förutom ditt eget arkiv? – I början var det biblioteket, och framför allt alla gamla tidningar på Kungliga biblioteket. Men det allra bästa har varit att intervjua människor, för då blir det ju unikt material. – Jag har också haft stor nytta av Hässelby hembygdsförenings bildarkiv. Där har jag funnit bilder på exempelvis Hässelby slott, som är byggt på 1600-talet. Jag har också hittat bra bilder på Hässelby villastads handelsträdgårdar som försörjde hela Stockholm med grönsaker och blommor en gång i tiden.
Arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Finns det något inlägg som du tycker blivit särskilt bra? – Det är roligt när man kan berätta om något som kanske inte är nytt – men som är bortglömt av många. Kraftvärmeverket i Hässelby strand har en kaj för båtar som kommer med bränsle och olja. Den kajen är byggd av betongkassuner som använts vid landstigningen i Normandie under andra världskriget, berättar Henrik Henrikson. – Stockholms stad köpte två kassuner och fraktade dem till Sverige. Sveriges radio gjorde ett inslag efter att ha läst om det på min sida.
Vad har du för tips till den som vill göra en hemsida om sin bygds historia? I vilken ände börjar man? – Är man med i en hembygdsförening så har man en bra grund, där finns ju ofta massor av material. – Att börja intervjua folk är också ett bra tips. Någon sa att arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Var kommer namnet Hässelby ifrån? – Det betyder byn vid hasselängarna. I början av 1900-talet ändrade man stavningen från Hesselby till Hässelby. Men visst är det lite synd, för stavningen med E hade väl varit mer internationellt gångbar?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
