Den 28 mars 2026 firas äggostens dag för första gången av föreningar i Bohusläns hembygdsförbund. Initiativtagare är Fredrik Olsson från förbundets styrelse, som vill vårda rättens kulturarv.
– 12 föreningar kommer att delta i firandet och bjuda in till en mängd aktiviteter. Man kommer att tillverka äggost, dela recept med varandra och ha en utställning där man visar upp olika sorters äggostformar. Alla är välkomna att delta i vårt äggostrally genom att prova olika sorters äggost i våra olika föreningar.
Vilken är din personliga relation till äggost? – Min farmor Edit sa alltid att det var inget riktigt kalas om det inte fanns äggost. I vår familj används fortsatt min farmors faster Emmas recept. Rätten görs i en mängd variant och varje släkt håller ofta hårt i sin tradition.
Vilka varianter finns det? – Man kan äta den både osötad och sötad. Den osötade äggosten äter man ofta tillsammans med matjesill. Söt äggost äts med björnbärs- eller blåbärssylt, som en efterrätt.
Är det svårt att lyckas med äggost om man är ovan? – Konsistensen är det kluriga att få till om du frågar mig. Den ska vara len och krämig. Det är oftast bara tre ingredienser – ägg, mjölk och filmjölk. Filmjölken kan ersättas av ättika. Syran gör att proteinet koagulerar när temperaturen går upp.
Vilken sorts form använder man? – Ursprungligen har man gjort äggosten i en svarvad träform i björk. Björk är det träslag som avger minst smak. Själv har jag ärvt min form.
Äggost åts vid drottning Kristinas kröning.
Vad vet man om rättens historia? – Den är omnämnd i text redan på 1500-talet. Man vet också att äggost åts vid drottning Kristinas kröning år 1650.
Hur ser äggostens utbredning ut? – Traditionellt sträcker sig äggostens område från Kvillebäcken på Hisingen upp till Uddevalla. Ovanför Uddevalla använder man färre ägg. Då kallas den i stället för skörost. – I dag använder vi begreppet bohuslänsk äggost. Då räknar vi med hela Bohuslän, från Kvillebäcken upp till Strömstad. Den bohuslänska äggosten är sedan 2023 listad som immateriellt kulturarv av Unesco.
Har rätten några svenska släktingar? – En del gör kopplingar till den småländska ostkakan eftersom den äts och serveras på liknande sätt. Även kalvdans brukar nämnas. Visst finns det vissa likheter, men rätterna är snarare kusiner än syskon.
Vad hoppas ni uppå med äggostens dag? – Eftersom äggosten är en rätt som rör sig mellan generationer och engagerar många människor hoppas vi att Unesco ska ta upp den även på listan över svenska kulturarv. Vi siktar också på att sätta ihop en äggostakademi.
Hur ofta äter du själv äggost? – Fem, sex gånger om året. Ofta vid kalas, och väldigt gärna till påsk. Eftersom hönsen inte lade ägg under vintern förr gjorde man traditionellt äggost just till våren.
Fredrik Olsson, instiftare av Äggostens dag. Foto: PrivatForm för tillverkning av äggost. Foto: Fredrik Olsson
RECEPT: Faster Emmas äggost
6 l mjölk 3% fett 2 dl vispgrädde 15 st ägg 1 msk ättika 24% Strösocker
Blanda ingredienserna i rumstemperatur. Värm sedan upp under omrörning i en stor kastrull tills massan skär sig. Låt vila i 10 minuter – drick kaffe medan du väntar. Ös sedan upp med hålslev i lager i en form. Varva med strösocker mellan lagren. Vasslen som blir kvar i kastrullen när du öst upp ostmassan kan med fördel användas som degvätska till matbröd.
Ställ formen i kylen över natten för avrinning. Servera äggosten med sylt.
På bara tre år kan en förening skaffa sig eget korn, vete eller råg, berättar Bengt-Göran Carlsson. Det är möjligt tack vare det rika genetiska materialet i äldre kultursorter, som därmed har förutsättningar att anpassa sig till den plats där de växer.
– Grunden är samma råg, vete, korn, men det får en speciell karaktär när det anpassar sig till platsen. En smak, en kvalitet som kommer av odlingsplatsen, säger Bengt-Göran Carlsson.
Han är författare till nyutkomna boken ”Odla ditt bröd”, en uppföljare till ”Vårt älskade bröd – för den goda smaken, hälsan och miljön”, som sålt slut sedan den släpptes för snart tio år sedan.
Människan har alltid förädlat det hon odlat, men det var först med 1900-talets institutionella förädlingstekniker som utsäde kunde likriktas till de sorter som dominerar odlingen i dag. Kultursorternas mångfald anpassar sig till den plats där de växer. De klarar sig på magra jordar och deras kraftiga rotsystem gör dem mindre känsliga för torka och ogräs än moderna sorter. Däremot ger de mindre skörd. För den som odlar för att förmedla kunskap och för att hålla det gröna kulturarvet levande spelar det emellertid mindre roll.
– Som förening kan man odla i liten skala, mala mjölet och använda i bakningskurser eller för att sälja – och på så vis visa hela värdekedjan, säger Bengt-Göran Carlsson.
Grunden är samma råg, vete, korn, men det får en speciell karaktär när det anpassar sig till platsen. En smak, en kvalitet som kommer av odlingsplatsen.
Vill återupprätta mångfald I sina böcker möter Bengt-Göran Carlsson aktörer som på olika sätt arbetar med kultursorter inom spannmål, som odlare, forskare, folkbildare, bagare, mjölnare och de som värnar om kulturmiljöer relaterade till detta. Ämnet har fått förnyad aktualitet med de senaste årens ökade intresse för krisberedskap, konstaterar han.
– Det finns många skäl till att jag velat skriva om småskalig lokal odling och användning av kultursorter. Dels handlar det om att odla på glömda marker, om självhushållning och livsmedelssäkerhet. Dels om att utveckla jordhälsa och bördighet – regenerativa metoder för miljö, näringsinnehåll och humanhälsa och att värna den biologiska mångfalden i hela värdekedjan.
Vrede är en del av drivkraften.
– Jag är alltmer frustrerad och ilsk över att den biologiska mångfalden är så hotad, överallt. Vi har gått från mångfald där väldigt många bönder odlade många olika sorter till ett slags monokultur som är skadlig för jorden, för miljön, grödornas kvalitet och ytterst för vad som händer i kroppen, vår hälsa.
Kunskap sprids i fält Bengt-Göran Carlsson kom i kontakt med kultursorter av spannmål i början av 2010-talet, via ett samarbete med Hans Larsson, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och initiativtagare till föreningen Allkorn, som jobbar för att bevara och utveckla kultursorter.
Hans Larsson började 1995 med demonstrationsodling av kultursorter på många platser i landet kombinerat med fältvandringar i dessa odlingar. Först för mindre grupper av intresserade bönder, men allt eftersom för en bredare publik.
– Det är på fältvandringarna som kunskapsspridning sker och samtal uppstår.
Allkorn har sedan några år en utställning och visningsodling på Himmelsberga, tack vare Kerstin Fredlund som forskat kring spannmålens näringsinnehåll och hur näringen kan tas upp i kroppen. Genom sitt företag Hidden in Grains och samarbete med Warbro Kvarn i ett gemensamt företag, Good Grains, har hon utvecklat nya och smakrika fullkornsprodukter. En utveckling som bygger på gamla traditioner i kombination med moderna tekniker, berättar Bengt-Göran Carlsson.
Grunden är samma råg, vete, korn, men det får en speciell karaktär när det anpass
Hembygdsföreningar kan odla mer Ett av reportagen i ”Odla ditt bröd” handlar om Himmelsberga på Öland och museets arbete med grönt kulturarv i ljuset av det museichefen Julius Winberg Sääf refererar till som ”folkåterutbildning”.
Många mindre museer, skolor och förskolor har genom åren fått mindre mängder utsäde av kultursorter som enkorn, emmer och spelt av Hans Larsson och Allkorn. Det finns också hembygdsföreningar som odlat i liten skala, och många som på andra sätt arbetar med lokalt odlat spannmål; genom att mala, baka eller använda halmen för taktäckning eller i slöjd.
Ett exempel är Blåherremöllans vänner, med säte i Blåherremölla/Maglehem i Kristianstads kommun. Föreningens ändamål och syfte är att i samverkan med ägaren och närboende värna om och uppmärksamma de natur- och kulturvärden som vattenkvarnen Blåherremölla och dess närområde erbjuder. Föreningen utsågs till Årets hembygdsförening 2025 av Skånes hembygdsförbund.
– Blåherremöllas ägare Ingmar Melin vill uppmuntra fler föreningar att odla. Har man inte egen mark finns det nästan alltid någon som kan ställa upp med en bit. Man behöver inte några stora odlingsytor, det viktiga är att använda odling som utgångspunkt för att visa hela kedjan, vad som krävs för att den odlade säden ska bli mat. Samtidigt stärker man den lokala självkänslan och beredskapen för att klara kriser, säger Bengt-Göran Carlsson.
Text: Mikael Morberg, projektledare Sveriges hembygdsförbunds organisationsöversyn
I adventstid börjar planerna för helgernas mat och dryck. Många tar snart fram våra hushållsassistenter för att få hjälp med julbaket, korvstoppningen eller riva potatisen till Janssons frestelse? Kanske har vi en nyinköpt assistent eller så har vi ärvt vår maskin inom familjen. Mina egna minnen går tillbaka till slutet av 60-talet med äppelmostillverkning, brödbak, mammas fruktdrinkar med en närande äggula mixad med apelsin och banan. Men också rädslan för att skada mina barnafingar på de vassa knivbladen i botten av glasmixern eller de roterande rivjärnen. För det var ju en riktig robust och tung maskin med rejäla blad och vassa ståltillbehör.
Besök hos Ankarsrum hembygdsförening Efter höstmötet i oktober med Kalmar läns hembygdsförbund där Ankarsrum hembygdsförening stod värd fick jag möjligheten att besöka Aktiveum, det lokala museet och utställningen ”Hushållsassistenten – 85 års utveckling” som visats sommaren 2025. Där bjöds en kulturhistorisk resa i teknikens fotspår som lockar till reflektioner kring tidernas förändringar och likheter. Här fanns berättelser om normerande könsroller, reklam, teknik- design- och samhällsutveckling under flera decennier. Genom att betrakta hushållsassistenten utifrån perspektiven ”könat kulturarv” eller kris- och beredskap kan vi se hur både kvinnors och mäns arbete format vår materiella historia. Ankarsrum Assistent Original en svensktillverkad hjälpreda i köket sedan 1940. Väl värd en utställning då det är många som kan relatera till den på olika sätt. I många hushåll används fortfarande maskiner från 50- och 60-talen. Här visades ett 30-tal modeller, historiska trycksaker och olika slags tillbehör som samlaren Ernst Gorrisen lånat ut till hembygdsföreningen och i samarbete med Ankarsum Kitchen AB.
Industriellt arv – maskinen som manligt projekt I museet finns en stor samling andra föremål från Ankarsrum, inklusive spisar, kaminer, kylskåp, emaljskyltar och grytor – en upplevelse för de med intresse av svensk design- och industrihistoria. Bruket har anor från 1655 med tillverkning av allt från kanonkulor till badkar och kylskåp. Det var till exempel på Ankarsrums bruk som det moderna kylskåpet utvecklades av de unga studenterna Baltzar von Platen och Carl Munters och som blev en världsuppfinning vilket lade grunden för världskoncernen Electrolux. När assistenten började tillverkas i Ankarsrum under 1940-talet var det ett exempel på svensk ingenjörskonst och industriell rationalitet. Robust, hållbar och funktionell. Utvecklingen bars av manliga ingenjörer och produktutvecklare. Det industriella arvet är en viktig del av hushållsassistentens historia. Den är inte bara ett vardagligt köksredskap, utan resultatet av ett maskulint präglat produktionssystem, med mekanik och precision i centrum.
Det industriella arvet är en viktig del av hushållsassistentens historia.
Kvinnlig vardagsarv – köket som arbetsplats Hushållsassistenten var samtidigt ett föremål djupt rotad i kvinnors vardag. Ett oumbärligt verktyg i hemmet i samband med bakning, matlagning och hushållsarbete. En trogen följeslagare och hjälpande hand i ett kvinnligt arbete, ofta osynliggjort och undervärderat.Assistenten kan kanske ses som en teknisk frigörelse precis som tvättmaskinen. Tunga arbetsmoment som knådning och vispning kunde automatiseras och bidrog till att minska den fysiska belastningen i hushållsarbetet. Samtidigt har assistenten varit en symbol för just det könade ansvar som kvinnor historiskt burit för omsorg om hem, familj och matlagning. I utställningen möter vi kaffekvarnen, ett nytt specialtillbehör med broschyrtexten ”Kaffe på rätt sätt”. I ett tidningsreportage i Husmodern läser vi om en stor Assistent-tävlan ”Min bästa bjudning” med rubriken Planering, god mat och stämning. Tre husmödrar vinner här varsin som det heter utmärka permanenta och mekaniska ”hembiträden” för sina förmågor att som goda husmödrar med små medel skapa de bästa bjudningarna.
Förändrade könsroller – från nödvändighet till passion Under senare årtionden har hushållsassistentens roll förändrats. I dag används den av både män och kvinnor utifrån ett växande intresse för matlagning som hobby snarare än ren nödvändighet. I sociala medier och matlagningsprogram syns den ofta som ett designobjekt – en statussymbol i det moderna köket. Det kan sägas spegla en bredare förändring mot mer jämlika könsroller, där köksarbete inte längre är exklusivt kvinnligt. Samtidigt bär maskinen fortfarande spår av sin historia – både i sin form, sin funktion och i de olika berättelser som omger den.
Tunga arbetsmoment som knådning och vispning kunde automatiseras och bidrog till att minska den fysiska belastningen i hushållsarbetet.
Ett gemensamt kulturarv Genom att lyfta både det manliga och kvinnliga arvet kring hushållsassistenten kan vi betrakta assistenten som ett gemensamt kulturarv. Två världar förenas: den mer industriella och den vardagliga sfären, det tekniska och det omsorgsfulla. Föremålen bär på komplexa berättelser om arbete, identitet och samhällsförändringar. Att betrakta hushållsassistenten som just ett könat kulturarv öppnar upp för samtal – om hur teknik och hemmets föremål påverkar våra liv, och hur könsroller formas och omformas. Vardagsföremålen blir nycklar till vår gemensamma historia.
Hushållet som beredskapscentral – hushållsassistenten i kristider I osäkra tider – oavsett om vi talar om krig, pandemier eller störningar i försörjningskedjor – blir hemmet åter en plats för beredskapstänk. När intresset för prepping och självförsörjning ökar, får hushållsassistenten en nygammal roll som ett centralt redskap i vardaglig krisberedskap. Historiskt har den hjälpt till att effektivisera matlagning i hemmet, särskilt under ransoneringstider. Under andra världskriget och efterföljande kristider var det ofta kvinnor som bar ansvaret för att hushållet skulle klara sig – genom att baka bröd, konservera grönsaker och ta vara på alla resurser. Maskinen blev ett sätt att öka hemmets kapacitet, att göra mer med mindre. Dessa funktioner har i dag fått ny aktualitet. Hushållsassistenten lyfts fram som ett robust, mekaniskt redskap som möjliggör självförsörjning utan beroendet av avancerad teknik eller externa tjänster. Den kan användas för att baka eget bröd, göra sylt, mala kött och tillverka mat från grunden – allt sådant som stärker hushållets motståndskraft mot störningar i samhället. Att maskinerna var tekniskt hållbara är en viktig aspekt. Många hushållsassistenter från 1950-talet fungerar fortfarande, och reservdelar tillverkas än i dag. Maskinen utgör ett bra exempel på en mer långsiktig design – ett centralt värde inom beredskapstänk.
Under andra världskriget och efterföljande kristider var det ofta kvinnor som bar ansvaret för att hushållet skulle klara sig.
”Mjuk” beredskap Hushållsassistenten speglar hur könsroller även påverkat beredskapen. Den kan sägas stå för den ”mjuka” beredskapen – omsorgen om hemmet, näringen, det praktiska vardagsarbetet. Historiskt ofta axlat av kvinnor, men i dag delat av fler i hushållet. När beredskapstänket alltmer blir ett gemensamt ansvar, kan hushållsassistenten ses som en symbol för hur teknik, tradition och trygghet möts i köket. Hushållsassistenten är då inte bara en maskin ett föremål– den blir ett dokument över människors liv, arbete och sociala relationer. Genom att undersöka och förstå dess plats i relation både inom industrihistorien och dess funktion i hemmets vardagsliv ser vi hur kön, teknik och kultur samverkar. I jästdegens rytm och gjutjärnets tunga maskinkropp ryms berättelser som förtjänar att lyftas fram lite extra så här i juletider.
Den klassiska köksmaskinen lanserades som Electrolux Assistent Original (modell NG1). Foto: Mikael MorbergLisbeth Svensson, mångårig ordförande i Kalmar läns hembygdsförbund och hedersmedlem i Sveriges hembygdsförbund.
FAKTA. Hushållsassistentens historia i korthet
1940: Den klassiska köksmaskinen lanserades som Electrolux Assistent Original (modell NG1). I originalförpackningen ingick en kokbok med recept anpassade för kristid, särskilt utformade för att hushålla med begränsade råvaror.
1962: Produktionen flyttas från Stockholm till Motala.
1969: Produktionen flyttas till Ankarsrum, där den fortfarande tillverkas – nu under namnet Ankarsrum Assistent Original.
2025: Firades 85-årsjubileet med en stor utställning i Ankarsrum, som invigdes den 16 maj. Här visades ett trettiotal modeller, tillbehör och historiska dokument, inklusive kokböcker.
Källor: Ny teknik, Ankarsrum Sweden, Wikipedia, Lokala livet, Dagens Vimmerby.
Första advent och julmarknadsdags. Ett tillfälle som lockar många besökare till landets hembygdsgårdar. Hantverksförsäljning, fika och lotterier hör till det vanliga. Ett antal föreningar bjuder in till grötfest och grötagille. I de listade evenemangen på Sveriges hembygdsförbunds sajt finns även kransbindning hos Sätterstabygdens hembygdsförening. Eslöfs hembygdsförening bjuder på en föreläsning om konstnären som gav oss många av julens mest kända bilder, Jenny Nyström. På Eslövs stadsmuseum vankas även en utställning med julkalendrar och Pepparkakshus 2025, en väldoftande utställning med fantasifulla pepparkakskreationer.
Advent pågår som bekant ända fram till jul. Utöver fysiska evenemang finns det föreningar som satt ihop adventskalendrar på olika teman. Rumskulla Hembygdsförening presenterar i år Berättelsen om Harrys Livs. Under fyra söndagar fram till jul, med start den 30 november, tas lyssnaren med på en resa från 1880-talet till tidigt 2000-tal via fyra generationers lanthandlare och den tid de levde i. Lyssna och läs mer på https://www.rumskulla.se/adventskalender-2025/
Kinna hembygdsförening planerar en julkalender med nya luckor varje dag på Facebook. Föreningens byggnader kommer presenteras, varvat med en resumé av årets evenemang. Till kalendern hör en frågesport, med chans att vinna priser.
Sveriges brödhistoria är rik och full av bortglömda tekniker, råvaror och traditioner. Trots det är stora delar av vårt brödarv relativt okänt. Recept tecknades sällan ner. Nyfikenhet på vad som ändå levt kvar, i lokala traditioner eller som gick att skaka fram ur arkiv, gav upphov till projektet Svenska bröd, initierat av forskaren och bagaren Karin Gerhardt i samarbete med Tobias Nilsson, Norrtälje Naturcentrum.
Mellan 2023 och 2025 kartlade de regionala baktraditioner genom fältresor, arkivstudier och workshops med bagare, forskare och kulturarvsaktörer. Även hembygdsföreningar uppmuntrades att bidra med inspel, bland annat genom ett upprop publicerat i Bygd och Natur. Resultatet är kunskapsportalen Svenska bröd som rymmer såväl historiska beskrivningar av råvaror och jäsningsmetoder som recept.
Ett land, många bröd Svenska bröd visar hur regionala brödtraditioner har varit. I norr dominerade korntunnbrödet, i de södra och östra delarna rågbröden, medan västra Sverige hade havrebaserade varianter.
– Vissa regioner har en stark brödtradition, som tunnbröden i Dalarna, där man har olika recept i varje by och alla gjorde, och gör, lite olika. I syd har man kavringar. En hel del modernisering har skett av recepten, på gott och ont, säger Karin Gerhardt.
Vetemjöl användes länge bara i sötebröd. Överlag vittnar recepten om stark hushållningsanda och kreativitet, under begränsade förutsättningar. Degvätskan kunde vara vatten, mjölk, svagdricka, vört, filmjölk, eller blod. Ister, som framställs av grisspäck, var länge det mest tillgängliga fettalternativet och gav brödet både hållbarhet och smak, innan margarin kom på 1800-talet. Bröd blandades ut med bark, rovor, ärtor och bönor och senare även potatis.
Degvätskan kunde vara vatten, mjölk, svagdricka, vört, filmjölk, eller blod.
Salt kom sent Till den moderna bagarens förvåning saknar många äldre svenska recept helt salt. Kavring, ankarstock och gotlandslimpa bakades traditionellt utan salt.
– Salt var möjligen svårt att få tag i vissa perioder. Men man köpte in salt för konservering av mat, som sill och kött. Kanske var maten så väldigt salt att salt inte också behövdes i brödet, säger Karin Gerhardt.
I dag har man annan kunskap om saltets betydelse. Salt är en central ingrediens för att minska skadlig bakterietillväxt och behövs även för jäsningen och en kontrollerad fermentering.
Bakade för hållbarhet I äldre tider, särskilt i Norden, var det vanligt att baka bröd som kunde lagras under lång tid. Hårt bröd, som knäckebröd, torkades helt och hållet för att hålla i månader eller till och med år. Det förvarades hängande i kökstaket eller i torra förråd. Ankarstock lever kvar som brödnamn, men var ursprungligen en mer kompakt upplevelse än dagens variant. Som skeppsbröd på 1700-talet kunde det hålla i flera år, men för att lätta på tuggmotståndet fick det vätas inför servering. Ankarstocken är en av Karin Gerhardts favoriter ur den svenska brödhistorien.
– Rågbröd som ankarstock skulle behöva en renässans! Men även surlimpan, den är ju verkligen slow food. Och potatistunnbröd på bara potatis och kornmjöl.
Brödets framtid ligger i det förflutna Karin Gerhardt arbetar som forskare vid SLU Centrum för biologisk mångfald, där hon nyligen avslutat det tvärvetenskapliga projektet Historiska sädesslag i framtidens mat. Under sex år undersökte forskare från SLU och Högskolan Kristianstad tillsammans med branschfolk möjligheter med gamla spannmålssorter. Syftet med projektet var att undersöka potentialen hos kulturspannmål, det vill säga äldre sorter, i ekologisk produktion. De äldre sorterna är robusta, kan odlas på sämre jordar och kräver mindre insatsmedel än moderna sorter. De ger dock mindre skörd. I Svenska Bröds recept rekommenderas den här typen av mjöler, eftersom de ligger närmast de råvaror som traditionellt har använts.
– De äldre sorterna ger ett viktigt bidrag till livsmedelssäkerheten genom sin sin resiliens, säger Karin Gerhardt.
Intresset för kultursorter ökar. Ökar gör även intresset för att använda mjöl från baljväxer i brödbak, en ingrediens som ökar näringstätheten. Andra historiska ingredienser väntar ännu på att göra comeback, konstaterar Karin Gerhardt.
– Varför inte mer blodbröd? Det är en näringsrik svinnprodukt!
De äldre sorterna ger ett viktigt bidrag till livsmedelssäkerheten.
Föreläser och letar vidare Karin Gerhardt skulle gärna göra en del två av Svenska bröd, för att samla in ännu mer kunskaper och erfarenheter. För tillfället föreläser hon om kulturspannmål och förbereder en beredskapskurs för Röda korset om att baka bröd utan el och med färre ingredienser.
– Ett matvärn arbetar för att utveckla förtroende för varandras förmåga, med maten som redskap. Fokus ligger inte på mat egentligen – utan på tillit.
Thorsten Laxvik är köttbonde bosatt i Edsele, Sollefteå kommun, där han även är delägare i ett slakteri.
Han är också en av redaktörerna för ”Smittsam generositet – en bok om matvärn” som berättar om hur man kan förse varandra med mat utan finansiella transaktioner.
Matvärnet i Thorsten Laxviks by tog form under pandemin.
– Vi började fundera på hur barn och gamla skulle få mat om krisen förvärrades.
Man samlades digitalt eftersom smittorisken gjorde det omöjligt att ses.
– Vi pratade hur många vi eventuellt skulle behöva ta hand om. Hur mycket näring behöver man? Vilket ansvar har vi?
Man bestämde sig för att köpa en ko – och starta en studiecirkel.
– Vi slog ihjäl kon och konserverade köttet med fem olika tekniker. Vi torkade, rökte, fermenterade, saltade in och kokade in.
Gruppen började diskutera självförsörjning.
– Men då sa någon att människor aldrig har ägnat sig åt självförsörjning – det är en myt från upplysningstiden. Individer klarar sig inte själva. Man har alltid samarbetat.
Beslut togs i Edsele om en lokal samförsörjningsgrupp. Snart fick initiativet också ett namn.
– En kille i Ydre, Östergötland, hade hört om oss. Han sa att det vi sysslade med var ”ett klockrent matvärn”. Så fick det vi gjorde ett namn.
Man bestämde sig för att köpa en ko – och starta en studiecirkel.
Matvärnet i Edsele ägnar sig i dagsläget åt att förse varann med potatis, grönsaker och kött.
– Vi odlar spetskål, huvudkål, grönkål och rotsaker. Ibland kommer vi även över älgkött som vi delar på.
Men vid kris i form av ett krig eller en miljökatastrof klarar man sig inte på enbart mat, säger han.
Den som har en grupp med stor tillit har däremot goda chanser.
– Tillit är den bästa beredskapen. Och det bästa sättet att producera tillit är genom fungerande demokrati. Vi pratar mycket i gruppen om hur vi fattar beslut.
Därför vänder vi marknaden ryggen och ersätter den med – håll i dig nu – kärlek!
Facebook-gruppen Matvärnsom startades av Edseleborna har i dag 3 800 medlemmar. Där diskuteras bland annat ogräs, djurskötsel och stadsodling runtom i Sverige – och Norge. Sedan starten har flera Facebook-grupper skapats för lokala matvärn. Och ”Smittsam generositet” har i nuläget sålts i 1 000 exemplar.
Boken beskriver matvärn som en rörelse som fokuserar på att ge varandra mat ”utanför stat och marknad”. Varför är det viktigt?
– Om man bygger en verksamhet på bidrag blir tilliten riktad mot bidragsgivaren. Då bygger man upp ekonomier som inte står på egna ben. Det handlar om att klara sig själva, helt enkelt.
Staten bör man inte lita på, säger Thorsten Laxvik.
– Plötsligt drar de undan resurser, som de har gjort med folkbildningen.
Vad gäller att förhålla mat till marknad går det inte att rationalisera ett hektar åkermark, menar han.
– En åker ger vad den ger. Därför blir bonden alltid en förlorare i en ekonomi.
Mat ska inte värderas av en marknad, utan behöver återgå till att bli en mänsklig rättighet, betonar han.
– Därför vänder vi marknaden ryggen och ersätter den med – håll i dig nu – kärlek!
– Vi vill se kärlek som distributionsform. Det vill säga viljan att se till att andra har mat.
Finns det någon särskild grupp människor ni hoppas nå med den här boken? – Vi vill nå de som tycker att samhället är på väg åt fanders, och som söker lokala svar på de globala kriserna.
Fördelning av skörd i Edsele matvärn. Foto: Marja Bennett
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
