Efter flera års väntan finns nu de på plats: Branschriktlinjer för säker mat i samlingslokaler. Bygd och Natur har tidigare uppmärksammat de problem bristen på nationella riktlinjer inneburit, där regelverket tolkats mycket varierande i olika kommuner.
För många hembygdsföreningar är servering en viktig del av verksamheten. Sommarkaféer, våffelserveringar, marknader och större arrangemang bidrar är en avgörande intäktskälla.
Riktlinjerna har tagits fram av konsulten Gunnel Berdén på initiativ av Sveriges hembygdsförbund, Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker samt Våra Gårdar, och har granskats av Livsmedelsverket.
– Vi har väldigt mycket gemensamt när det gäller ideellt fastighetsägande och den verksamhet som bedrivs i våra lokaler. Branschriktlinjerna är ett viktigt verktyg och ett stöd för föreningarna, säger Sveriges hembygdsförbunds generalsekreterare Jan Nordwall.
De räknas som livsmedelsföretag Riktlinjerna beskriver hur livsmedelslagstiftningen kan tillämpas i den typ av ideella verksamheter som bedrivs på hembygdsgårdar, bygdegårdar och andra samlingslokaler. De kan också användas som stöd i kontakten med kommunens livsmedelsinspektörer.
I ett webbinarium, som finns att ta del av i sin helhet, gav Cecilia Sassa Corin, matkonsult vid Hushållningssällskapet Västra, i juni 2026 en introduktion till regelverket och vad det innebär i föreningarnas vardag.
Frågan om vem som räknas som livsmedelsföretag har varit en av de mest omdiskuterade bland ideella föreningar. Många verksamheter bygger på ideella krafter och bedrivs bara under vissa delar av året, vilket gjort det svårt att veta vilka regler som gäller.
Det behöver inte finnas något vinstsyfte. Även en förening eller privatperson kan enligt lagstiftningen räknas som livsmedelsföretagare.
– Det behöver inte finnas något vinstsyfte. Även en förening eller privatperson kan enligt lagstiftningen räknas som livsmedelsföretagare, även om man enligt Skatteverket inte är ett företag, säger Cecilia Sassa Corin.
Enligt riktlinjerna kan det exempelvis handla om att föreningen regelbundet serverar mat till allmänheten, erbjuder catering eller lagar mat till fester och arrangemang. Som riktmärke nämns verksamheter som sker omkring tio gånger per år eller mer.
Om föreningen omfattas av reglerna ska den registreras hos kommunen och blir föremål för livsmedelskontroll. Hur ofta kontroller genomförs varierar mellan olika kommuner och beror bland annat på verksamhetens omfattning och tidigare resultat.
– I många kommuner handlar det kanske om tre kontroller på fem år. Sköter man sig bra kan kontrollerna bli mer sällsynta, så föreningen kan själv påverka sina kostnader, säger Cecilia Sassa Corin.
Enkelt kök är okej hembygdsföreningar bedriver verksamhet i äldre byggnader med enkla kök. Det behöver inte vara något problem.
– Många hembygdsgårdar har ganska enkla kök. Det viktiga är att utgå från vilka risker som finns i verksamheten och hur arbetet kan organiseras.
Hon betonar att kraven alltid måste stå i proportion till verksamhetens omfattning.
– En livsmedelslokal kan ofta vara ganska enkel om verksamheten är liten och riskerna låga. Det viktiga är att de grundläggande principerna uppfylls.
Många föreningar säljer exempelvis hembakat bröd eller kakor som har bakats hemma. Det kan ofta fungera bra, menar Cecilia Sassa Corin, så länge verksamheten organiseras på ett säkert sätt.
– Om jag använder mitt eget kök hemma kan jag städa ordentligt, baka under en del av dagen och sedan plocka undan innan jag gör något annat.
Det handlar framför allt om att skilja råa livsmedel från färdiga produkter, hålla rent mellan olika arbetsmoment och skapa arbetsflöden som minskar risken för smittspridning.
– Man kan ofta använda samma lokal till olika typer av livsmedel, så länge man städar mellan momenten. Det viktiga är att skilja smutsigt arbete från rent arbete och råa livsmedel från tillagade.
Hygienen är avgörande Personlig hygien får stort utrymme i riktlinjerna. Den som är sjuk ska givetvis inte arbeta med livsmedelshantering, därutöver är handtvätt av stor vikt.
– Alla som hanterar livsmedel har ett stort personligt ansvar. Om ni handleder andra är det viktigt att informera om vad som gäller. Vi har ett ansvar för våra kunder och för att maten är säker, säger Cecilia Sassa Corin.
Handtvätt är en av de viktigaste åtgärderna för att minska risken för matförgiftning. Det bästa är ett särskilt handfat med varmt och kallt vatten, flytande tvål och pappershanddukar, men även enklare lösningar kan fungera vid tillfälliga arrangemang utomhus.
Det är också viktigt att använda rena arbetskläder och att hålla privata kläder åtskilda från livsmedelshanteringen.
Håll maten kall – eller varm Fel temperatur är en av de vanligaste orsakerna till matförgiftning.
– Temperaturen har avgörande betydelse för matens kvalitet och hållbarhet. Bakterier växer inte när det är riktigt kallt eller riktigt varmt, säger Cecilia Sassa Corin.
Kylvaror ska förvaras enligt anvisningarna på förpackningen, och varm mat ska hållas vid minst 60 grader. Om maten inte kan hållas tillräckligt kall eller varm bör den inte stå framme längre än två timmar.
Håll minus 18 i frysen och gärna inte varmare än 4 grader i kylen.
FAKTA. Checklista inför sommarens servering
Behöver verksamheten registreras hos kommunen?
Finns möjlighet till handtvätt?
Vet alla funktionärer vilka hygienrutiner som gäller?
Kan maten hållas kall eller varm under serveringen?
Finns tillräckligt med kylutrymme?
Är städutrustning och rengöringsmedel åtskilda från livsmedel?
Omställningsnätverket i Sverige är en del av den internationella rörelsen Transition Network, som försöker bygga hållbara lokalsamhällen utifrån människornas och ekosystemens behov. Våren 2026 arrangerar nätverket en digital föreläsningsserie som kallas Civilsamhällets krisrespons.
– Anledningen är förstås det rådande världsläget. Följderna av USA:s och Israels krig mot Iran, och stoppet för fartyg att passera Hormuzsundet, sätter ännu en gång våra sköra samhällens oljeberoende i blixtbelysning, berättar Thorsten Laxvik, nötköttsbonde från Edsele i Ångermanland, som är en av initiativtagarna.
Arci Pasanen, grönsaksodlare i Svenshögen i Bohuslän, leder samtalen under de digitala nätverksträffarna.
– Det är viktigt att samlas, att få dela sin oro men inte bara analysera situationen, utan att också diskutera vad vi behöver göra nu, säger hon.
Odla och ta tillvara grönsaker Produktion och tillvaratagande av grönsaker är ett av flera teman i föreläsningsserien. Odlare, matproducenter och andra ”omställare” delar med sig av sina tankar och ger tips och råd.
– Det finns i Sverige nästan inga kunskaper kvar från hur man förr tog till vara maten. I alla led har den energi som användes av generationerna före oss ersatts av snabb billig oljebaserad energi, menar Thorsten Laxvik.
– Det gäller såväl matproduktionen som förädlingen, lagringen och distributionen.
Senast i morse pratade jag med en vän om att vi behöver en gemensam jordkällare här i byn.
Jordkällare återkommande ämne Minskad klimatpåverkan och ”peak oil” är centrala begrepp för Omställningsnätverket. Målet är att bygga lokalsamhällen som kraftigt reducerar beroendet av olja och andra fossila bränslen. I nästan varje föredrag under samtalsserien Civilsamhällets krisrespons diskuteras jordkällaren. För runtom i Sverige finns massor av jordkällare från förr som inte längre används för lagring av mat.
– Det är här är något som återkommer hela tiden i våra samtal i omställningsnätverket. Senast i morse pratade jag med en vän om att vi behöver en gemensam jordkällare här i byn, att chansen finns att skapa ett byskafferi, säger Arci Pasanen.
– Om vi ska vara energieffektiva är ju jordkällaren överlägsen kylskåpet, eftersom man inte behöver tillföra el, säger Thorsten Laxvik.
– Jag kan bara hoppas att fler jordkällare kommer till användning igen.
Potatisupproret 2020 Våren 2020, när covid-19-pandemin just brutit ut, startade 15 odlare från föreningen Närjord i Söderhamn det så kallade potatisuppropet. Det var en uppmaning till att odla mer potatis, och att öka självförsörjningen på livsmedel över huvud taget. Många runt om i Sverige nappade då på idén och började odla potatis för första gången. Den här våren har Omställningsnätverket manat till ett nytt potatisupprop, plus ett fröupprop för ökad fossilfri produktion och hantering även av grönsaker. Uppropen görs tillsammans med organisationen Matberedskap.nu som strävar mot att Sverige ska vara självförsörjande på livsmedel år 2030, ”utan importberoende och utan att kompromissa med hållbarheten”.
– Det är hög tid att sätta i gång om man ska få fram tillräckliga volymer i år, säger Thorsten Laxvik.
– Potatisen måste ju ha förgrott och många grönsaker behöver komma ner i marken.
Arci Pasanen är också medveten om att många kunskaper från förr gått förlorade, när det gäller produktion, förädling och lagring av mat.
– Men jag längtar inte tillbaka till en värld för jättelänge sedan, med feodala styrelseformer. Tyvärr är vi på väg åt det hållet, där stora techbolag är de nya feodalherrarna som styr våra liv, menar hon.
– Vi behöver ta tillbaka vårt självbestämmande och bygga robusta hållbara lokalsamhällen, där inte bara människorna tar plats.
– Att börja använda jordkällaren igen kan vara en väg för att skapa mening, balans och suveränitet. Det kan även vara ett sätt att hålla nere sina elkostnader, säger Arci Pasanen.
Omställningsnätverket är en ideell förening inom den internationella rörelsen Transition Network, som finns i över 60 länder. En målsättning är att bygga ”resilienta och regenerativa lokalsamhällen” bortom den fossila ekonomin.
Nätverket erbjuder kurser och andra evenemang, sprider information och goda exempel, nätverkar och ordnar en årlig konferens. Läs mer på omstallning.net
FAKTA. Om jordkällare
Förr fanns det jordkällare vid i stort sett alla gårdar och torp. På vintern skyddade källarens tjocka väggar råvarorna mot frost och och på sommaren mot värme.
På 1950-talet började jordkällaren förlora sin betydelse som ”kylskåp” och de kom att ersättas av elektriska kylanläggningar.
Jordkällarna var till större delen nedgrävda i marken och stommen var därför av murade stenar eller tegel. Runt sekelskiftet började man använda huggen sten till jordkällare. Från 1920-talet och framåt uppträder även konstruktioner av gjuten betong.
Många hembygdsföreningar har jordkällare i sitt fastighetsbestånd. Länsstyrelsen har tagit fram skriften ”Ta hand om din jordkällare” i samarbete med Göteborgs universitet, den finns för gratis nedladdning.
Den 28 mars 2026 firas äggostens dag för första gången av föreningar i Bohusläns hembygdsförbund. Initiativtagare är Fredrik Olsson från förbundets styrelse, som vill vårda rättens kulturarv.
– 12 föreningar kommer att delta i firandet och bjuda in till en mängd aktiviteter. Man kommer att tillverka äggost, dela recept med varandra och ha en utställning där man visar upp olika sorters äggostformar. Alla är välkomna att delta i vårt äggostrally genom att prova olika sorters äggost i våra olika föreningar.
Vilken är din personliga relation till äggost? – Min farmor Edit sa alltid att det var inget riktigt kalas om det inte fanns äggost. I vår familj används fortsatt min farmors faster Emmas recept. Rätten görs i en mängd variant och varje släkt håller ofta hårt i sin tradition.
Vilka varianter finns det? – Man kan äta den både osötad och sötad. Den osötade äggosten äter man ofta tillsammans med matjesill. Söt äggost äts med björnbärs- eller blåbärssylt, som en efterrätt.
Är det svårt att lyckas med äggost om man är ovan? – Konsistensen är det kluriga att få till om du frågar mig. Den ska vara len och krämig. Det är oftast bara tre ingredienser – ägg, mjölk och filmjölk. Filmjölken kan ersättas av ättika. Syran gör att proteinet koagulerar när temperaturen går upp.
Vilken sorts form använder man? – Ursprungligen har man gjort äggosten i en svarvad träform i björk. Björk är det träslag som avger minst smak. Själv har jag ärvt min form.
Äggost åts vid drottning Kristinas kröning.
Vad vet man om rättens historia? – Den är omnämnd i text redan på 1500-talet. Man vet också att äggost åts vid drottning Kristinas kröning år 1650.
Hur ser äggostens utbredning ut? – Traditionellt sträcker sig äggostens område från Kvillebäcken på Hisingen upp till Uddevalla. Ovanför Uddevalla använder man färre ägg. Då kallas den i stället för skörost. – I dag använder vi begreppet bohuslänsk äggost. Då räknar vi med hela Bohuslän, från Kvillebäcken upp till Strömstad. Den bohuslänska äggosten är sedan 2023 listad som immateriellt kulturarv av Unesco.
Har rätten några svenska släktingar? – En del gör kopplingar till den småländska ostkakan eftersom den äts och serveras på liknande sätt. Även kalvdans brukar nämnas. Visst finns det vissa likheter, men rätterna är snarare kusiner än syskon.
Vad hoppas ni uppå med äggostens dag? – Eftersom äggosten är en rätt som rör sig mellan generationer och engagerar många människor hoppas vi att Unesco ska ta upp den även på listan över svenska kulturarv. Vi siktar också på att sätta ihop en äggostakademi.
Hur ofta äter du själv äggost? – Fem, sex gånger om året. Ofta vid kalas, och väldigt gärna till påsk. Eftersom hönsen inte lade ägg under vintern förr gjorde man traditionellt äggost just till våren.
Fredrik Olsson, instiftare av Äggostens dag. Foto: PrivatForm för tillverkning av äggost. Foto: Fredrik Olsson
RECEPT: Faster Emmas äggost
6 l mjölk 3% fett 2 dl vispgrädde 15 st ägg 1 msk ättika 24% Strösocker
Blanda ingredienserna i rumstemperatur. Värm sedan upp under omrörning i en stor kastrull tills massan skär sig. Låt vila i 10 minuter – drick kaffe medan du väntar. Ös sedan upp med hålslev i lager i en form. Varva med strösocker mellan lagren. Vasslen som blir kvar i kastrullen när du öst upp ostmassan kan med fördel användas som degvätska till matbröd.
Ställ formen i kylen över natten för avrinning. Servera äggosten med sylt.
På bara tre år kan en förening skaffa sig eget korn, vete eller råg, berättar Bengt-Göran Carlsson. Det är möjligt tack vare det rika genetiska materialet i äldre kultursorter, som därmed har förutsättningar att anpassa sig till den plats där de växer.
– Grunden är samma råg, vete, korn, men det får en speciell karaktär när det anpassar sig till platsen. En smak, en kvalitet som kommer av odlingsplatsen, säger Bengt-Göran Carlsson.
Han är författare till nyutkomna boken ”Odla ditt bröd”, en uppföljare till ”Vårt älskade bröd – för den goda smaken, hälsan och miljön”, som sålt slut sedan den släpptes för snart tio år sedan.
Människan har alltid förädlat det hon odlat, men det var först med 1900-talets institutionella förädlingstekniker som utsäde kunde likriktas till de sorter som dominerar odlingen i dag. Kultursorternas mångfald anpassar sig till den plats där de växer. De klarar sig på magra jordar och deras kraftiga rotsystem gör dem mindre känsliga för torka och ogräs än moderna sorter. Däremot ger de mindre skörd. För den som odlar för att förmedla kunskap och för att hålla det gröna kulturarvet levande spelar det emellertid mindre roll.
– Som förening kan man odla i liten skala, mala mjölet och använda i bakningskurser eller för att sälja – och på så vis visa hela värdekedjan, säger Bengt-Göran Carlsson.
Grunden är samma råg, vete, korn, men det får en speciell karaktär när det anpassar sig till platsen. En smak, en kvalitet som kommer av odlingsplatsen.
Vill återupprätta mångfald I sina böcker möter Bengt-Göran Carlsson aktörer som på olika sätt arbetar med kultursorter inom spannmål, som odlare, forskare, folkbildare, bagare, mjölnare och de som värnar om kulturmiljöer relaterade till detta. Ämnet har fått förnyad aktualitet med de senaste årens ökade intresse för krisberedskap, konstaterar han.
– Det finns många skäl till att jag velat skriva om småskalig lokal odling och användning av kultursorter. Dels handlar det om att odla på glömda marker, om självhushållning och livsmedelssäkerhet. Dels om att utveckla jordhälsa och bördighet – regenerativa metoder för miljö, näringsinnehåll och humanhälsa och att värna den biologiska mångfalden i hela värdekedjan.
Vrede är en del av drivkraften.
– Jag är alltmer frustrerad och ilsk över att den biologiska mångfalden är så hotad, överallt. Vi har gått från mångfald där väldigt många bönder odlade många olika sorter till ett slags monokultur som är skadlig för jorden, för miljön, grödornas kvalitet och ytterst för vad som händer i kroppen, vår hälsa.
Kunskap sprids i fält Bengt-Göran Carlsson kom i kontakt med kultursorter av spannmål i början av 2010-talet, via ett samarbete med Hans Larsson, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och initiativtagare till föreningen Allkorn, som jobbar för att bevara och utveckla kultursorter.
Hans Larsson började 1995 med demonstrationsodling av kultursorter på många platser i landet kombinerat med fältvandringar i dessa odlingar. Först för mindre grupper av intresserade bönder, men allt eftersom för en bredare publik.
– Det är på fältvandringarna som kunskapsspridning sker och samtal uppstår.
Allkorn har sedan några år en utställning och visningsodling på Himmelsberga, tack vare Kerstin Fredlund som forskat kring spannmålens näringsinnehåll och hur näringen kan tas upp i kroppen. Genom sitt företag Hidden in Grains och samarbete med Warbro Kvarn i ett gemensamt företag, Good Grains, har hon utvecklat nya och smakrika fullkornsprodukter. En utveckling som bygger på gamla traditioner i kombination med moderna tekniker, berättar Bengt-Göran Carlsson.
Grunden är samma råg, vete, korn, men det får en speciell karaktär när det anpass
Hembygdsföreningar kan odla mer Ett av reportagen i ”Odla ditt bröd” handlar om Himmelsberga på Öland och museets arbete med grönt kulturarv i ljuset av det museichefen Julius Winberg Sääf refererar till som ”folkåterutbildning”.
Många mindre museer, skolor och förskolor har genom åren fått mindre mängder utsäde av kultursorter som enkorn, emmer och spelt av Hans Larsson och Allkorn. Det finns också hembygdsföreningar som odlat i liten skala, och många som på andra sätt arbetar med lokalt odlat spannmål; genom att mala, baka eller använda halmen för taktäckning eller i slöjd.
Ett exempel är Blåherremöllans vänner, med säte i Blåherremölla/Maglehem i Kristianstads kommun. Föreningens ändamål och syfte är att i samverkan med ägaren och närboende värna om och uppmärksamma de natur- och kulturvärden som vattenkvarnen Blåherremölla och dess närområde erbjuder. Föreningen utsågs till Årets hembygdsförening 2025 av Skånes hembygdsförbund.
– Blåherremöllas ägare Ingmar Melin vill uppmuntra fler föreningar att odla. Har man inte egen mark finns det nästan alltid någon som kan ställa upp med en bit. Man behöver inte några stora odlingsytor, det viktiga är att använda odling som utgångspunkt för att visa hela kedjan, vad som krävs för att den odlade säden ska bli mat. Samtidigt stärker man den lokala självkänslan och beredskapen för att klara kriser, säger Bengt-Göran Carlsson.
Text: Mikael Morberg, projektledare Sveriges hembygdsförbunds organisationsöversyn
I adventstid börjar planerna för helgernas mat och dryck. Många tar snart fram våra hushållsassistenter för att få hjälp med julbaket, korvstoppningen eller riva potatisen till Janssons frestelse? Kanske har vi en nyinköpt assistent eller så har vi ärvt vår maskin inom familjen. Mina egna minnen går tillbaka till slutet av 60-talet med äppelmostillverkning, brödbak, mammas fruktdrinkar med en närande äggula mixad med apelsin och banan. Men också rädslan för att skada mina barnafingar på de vassa knivbladen i botten av glasmixern eller de roterande rivjärnen. För det var ju en riktig robust och tung maskin med rejäla blad och vassa ståltillbehör.
Besök hos Ankarsrum hembygdsförening Efter höstmötet i oktober med Kalmar läns hembygdsförbund där Ankarsrum hembygdsförening stod värd fick jag möjligheten att besöka Aktiveum, det lokala museet och utställningen ”Hushållsassistenten – 85 års utveckling” som visats sommaren 2025. Där bjöds en kulturhistorisk resa i teknikens fotspår som lockar till reflektioner kring tidernas förändringar och likheter. Här fanns berättelser om normerande könsroller, reklam, teknik- design- och samhällsutveckling under flera decennier. Genom att betrakta hushållsassistenten utifrån perspektiven ”könat kulturarv” eller kris- och beredskap kan vi se hur både kvinnors och mäns arbete format vår materiella historia. Ankarsrum Assistent Original en svensktillverkad hjälpreda i köket sedan 1940. Väl värd en utställning då det är många som kan relatera till den på olika sätt. I många hushåll används fortfarande maskiner från 50- och 60-talen. Här visades ett 30-tal modeller, historiska trycksaker och olika slags tillbehör som samlaren Ernst Gorrisen lånat ut till hembygdsföreningen och i samarbete med Ankarsum Kitchen AB.
Industriellt arv – maskinen som manligt projekt I museet finns en stor samling andra föremål från Ankarsrum, inklusive spisar, kaminer, kylskåp, emaljskyltar och grytor – en upplevelse för de med intresse av svensk design- och industrihistoria. Bruket har anor från 1655 med tillverkning av allt från kanonkulor till badkar och kylskåp. Det var till exempel på Ankarsrums bruk som det moderna kylskåpet utvecklades av de unga studenterna Baltzar von Platen och Carl Munters och som blev en världsuppfinning vilket lade grunden för världskoncernen Electrolux. När assistenten började tillverkas i Ankarsrum under 1940-talet var det ett exempel på svensk ingenjörskonst och industriell rationalitet. Robust, hållbar och funktionell. Utvecklingen bars av manliga ingenjörer och produktutvecklare. Det industriella arvet är en viktig del av hushållsassistentens historia. Den är inte bara ett vardagligt köksredskap, utan resultatet av ett maskulint präglat produktionssystem, med mekanik och precision i centrum.
Det industriella arvet är en viktig del av hushållsassistentens historia.
Kvinnlig vardagsarv – köket som arbetsplats Hushållsassistenten var samtidigt ett föremål djupt rotad i kvinnors vardag. Ett oumbärligt verktyg i hemmet i samband med bakning, matlagning och hushållsarbete. En trogen följeslagare och hjälpande hand i ett kvinnligt arbete, ofta osynliggjort och undervärderat.Assistenten kan kanske ses som en teknisk frigörelse precis som tvättmaskinen. Tunga arbetsmoment som knådning och vispning kunde automatiseras och bidrog till att minska den fysiska belastningen i hushållsarbetet. Samtidigt har assistenten varit en symbol för just det könade ansvar som kvinnor historiskt burit för omsorg om hem, familj och matlagning. I utställningen möter vi kaffekvarnen, ett nytt specialtillbehör med broschyrtexten ”Kaffe på rätt sätt”. I ett tidningsreportage i Husmodern läser vi om en stor Assistent-tävlan ”Min bästa bjudning” med rubriken Planering, god mat och stämning. Tre husmödrar vinner här varsin som det heter utmärka permanenta och mekaniska ”hembiträden” för sina förmågor att som goda husmödrar med små medel skapa de bästa bjudningarna.
Förändrade könsroller – från nödvändighet till passion Under senare årtionden har hushållsassistentens roll förändrats. I dag används den av både män och kvinnor utifrån ett växande intresse för matlagning som hobby snarare än ren nödvändighet. I sociala medier och matlagningsprogram syns den ofta som ett designobjekt – en statussymbol i det moderna köket. Det kan sägas spegla en bredare förändring mot mer jämlika könsroller, där köksarbete inte längre är exklusivt kvinnligt. Samtidigt bär maskinen fortfarande spår av sin historia – både i sin form, sin funktion och i de olika berättelser som omger den.
Tunga arbetsmoment som knådning och vispning kunde automatiseras och bidrog till att minska den fysiska belastningen i hushållsarbetet.
Ett gemensamt kulturarv Genom att lyfta både det manliga och kvinnliga arvet kring hushållsassistenten kan vi betrakta assistenten som ett gemensamt kulturarv. Två världar förenas: den mer industriella och den vardagliga sfären, det tekniska och det omsorgsfulla. Föremålen bär på komplexa berättelser om arbete, identitet och samhällsförändringar. Att betrakta hushållsassistenten som just ett könat kulturarv öppnar upp för samtal – om hur teknik och hemmets föremål påverkar våra liv, och hur könsroller formas och omformas. Vardagsföremålen blir nycklar till vår gemensamma historia.
Hushållet som beredskapscentral – hushållsassistenten i kristider I osäkra tider – oavsett om vi talar om krig, pandemier eller störningar i försörjningskedjor – blir hemmet åter en plats för beredskapstänk. När intresset för prepping och självförsörjning ökar, får hushållsassistenten en nygammal roll som ett centralt redskap i vardaglig krisberedskap. Historiskt har den hjälpt till att effektivisera matlagning i hemmet, särskilt under ransoneringstider. Under andra världskriget och efterföljande kristider var det ofta kvinnor som bar ansvaret för att hushållet skulle klara sig – genom att baka bröd, konservera grönsaker och ta vara på alla resurser. Maskinen blev ett sätt att öka hemmets kapacitet, att göra mer med mindre. Dessa funktioner har i dag fått ny aktualitet. Hushållsassistenten lyfts fram som ett robust, mekaniskt redskap som möjliggör självförsörjning utan beroendet av avancerad teknik eller externa tjänster. Den kan användas för att baka eget bröd, göra sylt, mala kött och tillverka mat från grunden – allt sådant som stärker hushållets motståndskraft mot störningar i samhället. Att maskinerna var tekniskt hållbara är en viktig aspekt. Många hushållsassistenter från 1950-talet fungerar fortfarande, och reservdelar tillverkas än i dag. Maskinen utgör ett bra exempel på en mer långsiktig design – ett centralt värde inom beredskapstänk.
Under andra världskriget och efterföljande kristider var det ofta kvinnor som bar ansvaret för att hushållet skulle klara sig.
”Mjuk” beredskap Hushållsassistenten speglar hur könsroller även påverkat beredskapen. Den kan sägas stå för den ”mjuka” beredskapen – omsorgen om hemmet, näringen, det praktiska vardagsarbetet. Historiskt ofta axlat av kvinnor, men i dag delat av fler i hushållet. När beredskapstänket alltmer blir ett gemensamt ansvar, kan hushållsassistenten ses som en symbol för hur teknik, tradition och trygghet möts i köket. Hushållsassistenten är då inte bara en maskin ett föremål– den blir ett dokument över människors liv, arbete och sociala relationer. Genom att undersöka och förstå dess plats i relation både inom industrihistorien och dess funktion i hemmets vardagsliv ser vi hur kön, teknik och kultur samverkar. I jästdegens rytm och gjutjärnets tunga maskinkropp ryms berättelser som förtjänar att lyftas fram lite extra så här i juletider.
Den klassiska köksmaskinen lanserades som Electrolux Assistent Original (modell NG1). Foto: Mikael MorbergLisbeth Svensson, mångårig ordförande i Kalmar läns hembygdsförbund och hedersmedlem i Sveriges hembygdsförbund.
FAKTA. Hushållsassistentens historia i korthet
1940: Den klassiska köksmaskinen lanserades som Electrolux Assistent Original (modell NG1). I originalförpackningen ingick en kokbok med recept anpassade för kristid, särskilt utformade för att hushålla med begränsade råvaror.
1962: Produktionen flyttas från Stockholm till Motala.
1969: Produktionen flyttas till Ankarsrum, där den fortfarande tillverkas – nu under namnet Ankarsrum Assistent Original.
2025: Firades 85-årsjubileet med en stor utställning i Ankarsrum, som invigdes den 16 maj. Här visades ett trettiotal modeller, tillbehör och historiska dokument, inklusive kokböcker.
Källor: Ny teknik, Ankarsrum Sweden, Wikipedia, Lokala livet, Dagens Vimmerby.
Första advent och julmarknadsdags. Ett tillfälle som lockar många besökare till landets hembygdsgårdar. Hantverksförsäljning, fika och lotterier hör till det vanliga. Ett antal föreningar bjuder in till grötfest och grötagille. I de listade evenemangen på Sveriges hembygdsförbunds sajt finns även kransbindning hos Sätterstabygdens hembygdsförening. Eslöfs hembygdsförening bjuder på en föreläsning om konstnären som gav oss många av julens mest kända bilder, Jenny Nyström. På Eslövs stadsmuseum vankas även en utställning med julkalendrar och Pepparkakshus 2025, en väldoftande utställning med fantasifulla pepparkakskreationer.
Advent pågår som bekant ända fram till jul. Utöver fysiska evenemang finns det föreningar som satt ihop adventskalendrar på olika teman. Rumskulla Hembygdsförening presenterar i år Berättelsen om Harrys Livs. Under fyra söndagar fram till jul, med start den 30 november, tas lyssnaren med på en resa från 1880-talet till tidigt 2000-tal via fyra generationers lanthandlare och den tid de levde i. Lyssna och läs mer på https://www.rumskulla.se/adventskalender-2025/
Kinna hembygdsförening planerar en julkalender med nya luckor varje dag på Facebook. Föreningens byggnader kommer presenteras, varvat med en resumé av årets evenemang. Till kalendern hör en frågesport, med chans att vinna priser.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
