– En kvarn är mer än en maskin som krossar spannmålskärnor.
Det säger Tobias Nilsson från Norrtälje naturcentrum, som i slutet av november arrangerade en branschdag för odlare, matskapare, handlare och representanter för offentlig verksamhet på Färsna gård i Norrtälje. En kvarn är en viktig förutsättning för småskalig livsmedelsproduktion, förklarar han. Därför har Norrtälje naturcentrum investerat i en stenkvarn för malning av EKO-odlade spannmål som under 2024 installerats på gården, där den kan nyttjas kostnadsfritt av odlare som bara betalar för elförbrukningen. Förhoppningen är att kvarnen ska användas av odlare i hela Stockholmsregionen och bidra både till mer hantverksmässig förädling av spannmål och pedagogiska aktiviteter. Kvarnen bidrar även till den lokala livsmedelssäkerheten och beredskap i kristid.
Odlingen av spannmål krymper. I Stockholms län har den yta som används för att odla spannmål på 20 år minskat med cirka en fjärdedel berättar Tobias Nilsson. En del i problematiken för mindre odlare är att hitta en kvarn som kan förvalta skörden. År 1900 fanns 6 000 kvarnar i Sverige. År 2024 är siffran omkring 20. Det innebär svårigheter i frågan om såväl avstånd som förhållningssätt och förutsättningar på plats.
Bagaren Sebastién Boudet från föreningen Roslagskorn vars medlemmar ideellt arbetar med att kalibrera kvarnen, leder en demonstration av kvarnen.
– Målet är att vi ska kunna skapa en massa produkter här, där vi tar tillvara på mer av det som odlas för människor att äta. Små kärnor som är svåra att mala mjöl på kan vi exempelvis göra till råvara för gröt. En kvarn som kan ta vara på hela råvaran skapar bättre förutsättningar för bönder som arbetar med småskalig spannmålsodling, säger han.
Av det spannmål som odlas i dag går mycket till foder, eftersom det inte kvalificerar för de krav livsmedelsbranschen ställer på mjöl för bakning och matlagning. Ett kvalitetsbegrepp som utgår från industrins krav, konstaterar bagaren Caroline Lindö som i sitt företag Brödlabbet aktivt valt att arbeta med små partier med unika egenskaper.
Målet är att vi ska kunna skapa en massa produkter här, där vi tar tillvara på mer av det som odlas för människor att äta.
Den nybyggda Färsna stenkvarn har på gården sällskap av en betydligt äldre pjäs, en stenkvarn från 1700-talet. Den tillhör Rådmansö hembygdsförening men är deponerad på Färsna gård där den till och från används för att demonstrera hur malning gick till på gårdar förr om åren.
På 1700-talet fanns en uppsjö av större kvarnar, drivna med både vind och vatten, men ute på gårdarna hade man också egna grövre stenkvarnar som denna. Den består av en liggare, ett fast understycke, och löpare, ett rörligt överstycke. Löparen ligger i 80-kilosklassen och Gunnar Lodin från Rådmansö hembygdsförening får ta i när han lyfter upp den för att visa de skåror som går från stenens centrum och ut mot dess kanter, och dit de malda kornen undan för undan pressas.
Kvarnen går runt med handkraft i en hastighet på ett till två varv i sekunden. Den donerades till hembygdsföreningen i början av 1990-talet av Stina Söderman. Såväl stenar som bordet den står på är intakt, men Gunnar Lodin har lagt till en plywoodbotten och en uppsamlingslåda för att göra det lättare att ta hand om det malda. Arbetsinsatsen för att få mjöl till en limpa är hög, men finmalning var inte heller kvarnens syfte, berättar Gunnar Lodin.
– Stina Söderman berättade att de använt den här som gröpkvarn, alltså för att göra gröpe eller mat till djuren. För att göra mjöl fanns det mycket bättre och professionella kvarnar.
Har ni mycket grejer i Rådmansö hembygdsförening? – Ja. Vi har en samling på cirka 800 saker, folk lämnar in. Jag tror att vi har 50 hyvlar till exempel. Det mest speciella vi har är en cykel från 1903, en damcykel som inte trampas runt utan upp och ned. Tyvärr sitter bakdrevet fast, så den går inte att provcykla.
Gunnar Lodin från Rådmansö hembygdsförening visar en stenkvarn från 1700-talet på Färsna gård. Foto: Jenny Damberg
För att lära känna det svenska päronsortimentet har pomologen Sven Plasgård genom åren samlat ihop runt 150 olika päronsorter, i stort sett alla han har hittat träd av i svenska trädgårdar. För att få plats med många sorter på en liten yta har han valt att låta träden växa i spaljéform. Träden blir mindre, och mängden frukt hanterbar, berättar Sven Plasgård. De första päronen mognar i slutet av juni, de sista i slutet av februari.
– Man får gå ut nästan varje morgon och titta.
Har du några favoriter? – De skiljer sig mycket åt i användning. Fram till början av 1800-talet var de flesta päron så kallade kokpäron, stora saker som kokades in i vin eller socker. Då förändras också smaken. Men det är inget man äter rakt upp och ned. I dag är nästan alla päron dessertpäron, som man äter råa. – Doyenné du Comice anses allmänt vara en av världens godaste päronsorter och visst är den god. Den mognar först mot slutet av oktober. Esperens Herre och Williamspäron tycker jag också är väldigt goda. Och så finns det en del sorter med mer syra, stora med grovt kött. De är roliga att använda i köket, baka med rotsaker i ugn till exempel.
Är 2024 ett äppel- och päronår? – Det är det. Jag kan i och för sig inte säga hur det är i hela Sverige, men när jag träffat folk är det intrycket jag har fått.
Hur går det till vid sortbestämning? – Jag sitter vid ett bord. Ofta har jag med mig lite sorter uppskyltade, och så kommer folk med sina okända sorter. Med päron känner jag mig extremt trygg, äpplen är lite mer utmanande. Det finns många fler sorter.
Hur många äppel- och päronsorter finns det i Sverige? – Det finns runt 400 sorters äpplen beskrivna. Därtill finns det sorter som inte är nedtecknade, men som kan ha ett folkligt namn på den gård där de odlas. För päron är antalet omkring 150.
Fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.
Vilken roll har fruktträden när man pratar om byggnadsvård och kulturmiljöer? – De är ett levande material som ofta hamnar lite mellan stolarna. Många gånger är naturmiljön med de vilda växterna mer noggrant inventerad, medan det för odlade sorter kan stanna vid ett konstaterande om att där står ett äppelträd. Intresset för den historiska trädgårdsmiljön har dock ökat de senaste årtiondena. Det finns ju ofta fruktträd vid svenska hus, det är det första man sätter. Så är inte fallet i exempelvis Tyskland.
Hur ser äppel- och päronträdens svenska historia ut? – Historiskt sett var fruktodling något adeln ägnade sig åt, från 1500-talet och framåt. Till allmogen kom fruktträden under andra hälften av 1800-talet. Tidigt 1900-tal hade många bönder fruktodling som en binäring till lantbruket. Dessa mindre odlingar blev olönsamma på 1950-talet, men vissa bondgårdar kan ha 20-30 träd kvar. Andelen päron i förhållande till äpplen var större förr, fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.
Vad var äpplenas fördel? – Äpplen är lättare att odla i Sverige. Det finns fler äppelsorter som fungerar att odla på våra breddgrader. Kommer man uppåt södra Norrland är sortimentet av päronsorter ganska smalt, medan det är brett för äpplen.
Sven Plasgård, till vänster, med kollegor sortbestämmer. Foto: Privat
FAKTA Hantverk, byggnadsvård och trädgård på Bötterumsmässan
Lördag 7 september arrangeras 2024 års Bötterumsmässa i Bötterum hembygdspark. Inträdet är gratis. På plats finns en lång rad utställare och experter som ger råd och svarar på frågor kring bland annat återbruk, hantverk, fönsterrestauraering, energieffektivisering i gamla hus – med mera. Pomolog Sven Plasgård medverkar och sortbestämmer medhavda äpplen och päron.
Läs mer om Sven Plasgård och hitta fler datum för sortbestämning på https://plasgard.se/
Varför ska man komma till hembygdsparken i Boarp? Den frågan ställde Ingrid Thuresson som nytillträdd ordförande för Bjäre härads hembygdsförening år 2019.
– Alla svarade ”för att dricka kaffe”. Men allt övrigt i hembygdsparken då, frågade jag. ”Det har vi redan sett.”
Det var då. Fem år senare har mycket förändrats i hembygdsparken i Boarp, som ligger i utkanten av Båstad i Skåne. Bjäre härad hembygdsförening var en av de nominerade till utmärkelsen Årets hembygdsförening 2024 .
Under en workshop om kulturarvsgrödor på Food Evolutions matevent i Landskrona fick Ingrid Thuresson frågan om föreningen ville börja odla kulturarvsgrödor.
– En odlare från Bjäre bakom mig sa ”Ingrid säg ja!”. Jag vände mig om och sa modigt ja. Så blev det, och så är det.
Föreningen ansökte om medel via Leader/Länsstyrelsen för att starta ett Kulturcenter för historiska matkulturgrödor, som beviljades i december 2021. Vägen framåt gick via att hitta samarbetspartners.
– Vi knöt till oss kunskap kring odlande och planerade vårt odlingsområde. Vi fick våra fröer via genbanken och höll ett antal seminarier utomhus för att lära och inspirera andra. Vi insåg snart att de ideella krafter som funnits i hembygdsparken över åren var slut och det gällde att hitta nya vägar. Vi började knyta till oss en yrkesvuxutbildning på trädgård i Båstads kommun. De lade in sin praktik i vårt odlande som är en win-win situation för oss båda.
Sedan starten av projektet med kulturarvsgrödorna har hembygdsföreningen arbetat aktivt med att få skolorna i kommunen, och i närområdet, delaktiga.
– Vi har talat inför rektorer och skolledningen. Vi har berättat om projektet med kulturarvsgrödor och varför vi tycker att det är viktigt och varför vi vill ha med skolorna i samarbetet.
Alla barn och ungdomar kan bidra utifrån sina intressen och förutsättningar, samtidigt som de moment man utför kan kopplas till lärandet i flera skolämnen.
– Barn och unga kan gräva i jorden, undersöka och experimentera, så, sköta grödorna genom att vattna, binda upp, rensa ogräs, gödsla, stötta, jordförbättra och därefter skörda, torka, tröska och rensa. De kan lära sig om kretsloppet och hushållning av resurser: kompostering är en viktig del i odlingen. Vi kan lära av metoder som användes förr och som används än i dag: koskit och tång från havet.
Eleverna får också möjlighet att studera jorden, grödorna och platsen där de växer. De får göra jordprov och näringsanalys på plats och lära sig om näringsämnena kväve, fosfor och kalium.
– På plats i parken kan man koppla lärandet till allt från naturvetenskapliga ämnen till ekonomi och hemkunskap. Hur tillagar vi det vi odlar? Var kommer maten ifrån? Historia: Vad åt man förr? Hur var det att leva på denna plats för 100–200 år sedan? Hur brukade man jorden då?
Sedan projektets start har föreningen samarbetat med skolor i och kring Båstad kommun, från förskola och grundskola till gymnasieutbildningar, vuxenutbildningar och högskoleutbildningar.
Vi kan lära av metoder som användes förr och som används än i dag: koskit och tång från havet.
Odlingsåret i hembygdsparken i Boarp har återkommande inslag.
– Under våren planerar vi för vårt odlande med markberedning, sådd, marktäckning och rensning av ogräs. Vi binder upp våra ärtor, förbereder i komposten och genomför kurser med koppling till odlandet, berättar Ingrid Thuresson.
Föreningen samarbetar med en trädgårdsutbildning som bidrar med sin arbetsinsats. Man har också etablerat att samarbete med Arbetsförmedlingen, som matchat med nyanlända personer i behov av sysselsättning eller arbetsträning. Därigenom har föreningen också kunnat restaurera flera eftersatta byggnader.
– Det har varit oerhört värdefullt. Alla dessa studenter och medarbetare måste handledas. Vi har sedan sommaren 2023 utsett en odlingsansvarig som än så länge arbetar ideellt men vi letar nu finansiering av denna roll.
I oktober 2024 avslutas Leader-projektet Kulturcenter för historiska matkulturgrödor. Då vill Bjäre härads hembygdsförening ta nästa steg.
– När projektet är slut i oktober 2024 vill vi börja sälja fröer från vårt odlande, förädla våra grödor, och utveckla vår lanthandel i kombination med en gårdsbutik.
Diskussioner med en tidigare vinnare av Årets kock, Rikard Nilsson, inspirerade föreningen till en vision om ett Matkulturhus i hembygdsparken, berättar Ingrid Thuresson. Arkitektstudenten Hampus Jonason Bjärenstam skissade som sitt examensarbete på hur ett sådant skulle kunna se ut.
– Vi ser framför oss unik kulinarisk mötesplats och lärandeplats för att förvalta, förädla och utveckla vårt rika kulturarv. I projektet runt kulturarvsgrödorna ska dessa grödor in i kafé- och restaurangverksamheten i parken, och vår gamla kafékök håller i längden inte för detta.
Föreningen beviljades i december 2023 medel via Region Skånes miljövårdsfond för att planera och kommunicera projektet kring Ett Matkulturhus under 2024-2025. Projektet sker i samarbete med Båstads Turism & Näringsliv, Skånes Hembygdsförbund, Malmö Universitet, Lunds Universitet samt Folkuniversitetet.
– Vi vill bygga vårt Matkulturhus och på den vägen bidra med kunskap kring maten, förädlandet och bjuda in andra aktörer att testa, lära och mötas kring framtidens mat, säger Ingrid Thuresson.
FAKTA. Om Boarps hembygdspark och Bjäre härads hembygdsförening
Hembygdsparken ägs av Bjäre härads hembygdsförening som startades 1929 av Ludvig Nobel, brorson till Alfred Nobel. Området är 20 000 kvadratmeter med nio olika byggnader med ett stort kulturhistoriskt värde.
– Hembygdsföreningar i Sverige har så mycket kunskaper om matkultur och matkulturarv. Det vill vi jobba med, säger Carolin Vallgren, projektledare för Hembygdens smaker som drivs av Hushållningssällskapet till och med april 2025.
Hur kan hembygdsföreningar verka inom Hembygdens smaker? – Det kan se väldigt olika ut. Vi har ett antal aktiviteter inbokade, bland annat receptinsamling till en kokbok och digitala föreläsningar. Den första äger rum 5 mars 2024. Då håller Richard Tellström i seminariet Smaken av en plats, som handlar om vad det är som gjort att den svenska matkulturen utvecklats till det den är i dag. Han tar bland annat upp vilka maträtter och tillagningar som är unika och speciella för Sverige och vad gästande turister tycker om dem. Föreläsningen är gratis och öppen för alla.
Måste man ha ett aktivt arbete kring lokal matkultur för att delta? – Nej. Man kan också vara intresserad av att starta.
Vad får man mer lära sig inom Hembygdens smaker? – Vi kommer bland annat att ha ett digitalt kurstillfälle kring livsmedelshygien. Ett annat tillfälle handlar om att skapa event kring besöksnäring, mat och måltidsturism. Hur attraherar man nya besökare? Hur kan man kombinera måltidsturism med kulturarv?
Ni har en särskild satsning på Hembygdsgårdens dag, den 4 augusti 2024. Berätta. – Vi kan erbjuda hembygdsföreningar att göra event på hembygdsgårdens dag, på tema lokal mat. Vi kan hjälpa till med att ta dit lokala matproducenter ur vårt stora nätverk, och även bidra med föreläsare. Vi söker föreningar som kan vara intresserade av att delta i detta och som vill knyta kontakt med matproducenter i sitt närområde.
FAKTA: OM HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPET OCH HEMBYGDENS SMAKER
Hushållningssällskapet har 15 lokalavdelningar i Sverige. Man jobbar med mat och inom de gröna näringarna och har ett stort kontaktnät och kunskap inom mat- och livsmedelsfrågor.
Projektet Hembygdens smaker pågår till 5 april 2025. De utbildningstillfällen som ingår i satsningen kommer att sammanfattas i en gratis digital kurs som kan genomföras på Hushållningssällskapets lärplattform.
Hembygdens smaker ska också generera en kulturhistorisk kokbok med betoning på enkla recept och reportage från matproducenter och hembygdsföreningar som berättar om de lokalproducerade livsmedel de använder i sin verksamhet. Här söker man material! Har du ett eller flera recept med historia och anknytning till din bygd? Bröd, smörgåsar, kaffebröd, sötsaker, varma rätter, mjöler och gryner – välkommen att höra av dig till [email protected]!
I projektet Svenska bröd lyfter Karin Gerhardt, forskare vid SLU Centrum för biologisk mångfald och Tobias Nilsson, verksamhetsutvecklare för naturvård på Norrtälje Naturcentrum, äldre svensk brödtradition. Nu söker de hembygdsföreningar som sitter på äldre recept, eller ännu hellre bakar dem regelbundet.
– Se det här som ett upprop för ovanliga recept. Det är spännande om man kan lyfta fram något som är lite bortglömt. Men det är också intressant om man förvaltar en tradition från förr, där man fortsatt baka ett visst bröd, säger Karin Gerhardt.
Några avgränsningar har projektet. Det rör sig om matbröd, inte sötebröd. För att projektet ska vara genomförbart under de 1,5 år det har finansiering från Jordbruksverket har projektledarna valt att fokusera på ett antal regioner. Därför gäller efterlysningen i första hand bröd från Dalarna, Gotland, Halland, Jämtland, Norrbotten, Skåne, Småland, Värmland, Västerbotten, Västergötland och Östergötland. På flera platser ska bak-workshops arrangeras. Efter målgång 2025 ska Svenska bröd leva vidare genom en hemsida och en pedagogisk plansch.
Förhoppningen är att recepten ska fungera som utsnitt ur den större historien, säger Tobias Nilsson.
– Det finns många dimensioner i svenska bröds historia. Vilka var förutsättningarna när receptet uppstod? Vilka begränsningar fanns? Inom jordbruket, i hushållen? I olika delar av landet har ju betingelserna skilt sig åt. Vi vill sammanställa en flora som rymmer alla de här dimensionerna.
Längre bak i historien (no pun intended) är det svårt att hitta recept på bröd, berättar Karin Gerhardt.
– Bröd var vardagsmat. Det var inte något man skrev ner, man hade det i händerna. Man tog det man hade. Jag kokar själv Upplandskubb. Det är ett recept som stammar från slutet av 1800-talet, men det mjöl jag använder är ju inte samma som fanns då. Brödrecept är levande material.
De knappa resurserna speglas i äldre brödtraditioner, konstaterar Karin Gerhardt.
– Att vi hade väldigt knappa resurser, att vi jobbade och slet med kroppen. I många äldre brödrecept förekommer ister. Man behövde energi.
Ett annat spår är nödbröd och de ingredienser man tvingades försöka baka på, med varierat resultat.
– Det har funnits många råvaror som kanske inte var så kul att behöva använda, men som har berikat brödkulturen. Lavar, bark.
Brödrecept är levande material.
Har ni några favoriter bland de historiska bröden? – Jag är intresserad av surlimpa. Det är ett bröd på skållat rågmjöl som bakats åtminstone sedan 1700-talet här i Uppland. Man skållar rågmjöl som ska ligga varmt i ett par dagar, förr sades det att man ställde det under bäddsoffan eller sängen och sov på det. Vi har ett recept på surlimpa från Gimo herrgård från 1700-talet. Det var en period när handeln växte, vilket märks i brödet. Man använde peppar och pomerans, säger Karin Gerhardt.
Under projekttiden pågår på Färsna gård i Norrtälje odling av äldre grödor, främst lantsorter, som är starkt knutna till de äldre baktraditionerna. Delar av skörden kommer att kunna bli råvara för bak-aktiviteterna men främst handlar det om demonstrationsodling för gårdens besökare
– För att få de här äldre recepten att smaka mer autentiskt i dag kan du använda lantsorter, säger Tobias Nilsson.
Svenska bröd söker recept och även hembygdsföreningar att besöka för bak-workshops. Kontakta gärna [email protected] med frågor, förslag och recept.
Två inspirationskällor, båda dock utan recept, är Åke Campbells ”Det svenska brödet: en jämförande etnologisk-historisk undersökning” (1950) och Nils Keylands ”Svensk allmogekost” (1919).
Matilda Olsson är 23 år och sedan tre år ordförande i Finnmarkens hembygdsförening/Kroktorp, i Vansbro kommun, Dalarna. Föreningen har varit en del av tillvaron under hela livet, berättar hon. Banden sträcker sig till och med längre tillbaka än så.
– Min mormors farfar, Axel Berglund, var en eldsjäl i hembygden och redan på 1930-talet startade han en hembygdsgrupp som senare kom att utgöra grunden till vår hembygdsförenings bildande 1951. Han var även initiativtagare till uppbyggnaden av vår hembygdsgård. Jag vill fortsätta det arbete som eldsjälar före mig drivit och arbeta för att utveckla vår hembygdsförening även mot barn och ungdom, säger Matilda Olsson.
– Sedan barnsben har jag varit på finnmarken och sedan jag blev lite äldre har jag alltid varit med mormor och hjälpt till på de olika evenemang som genomförts, bland annat på Mottifesten och den årliga Finnmarknaden.
Mottikok. Foto: Alexandra Berg
Motti? Det är en traditionell skogsfinsk maträtt som förr var den viktigaste vardagsmaten på finnskogen. Motti är ett slags torrgröt som i Finnmarkens hembygdsförening/Kroktorps tappning görs på kornmjöl, grovmalt rågmjöl, vatten och salt, och serveras tillsammans med en fläsksås.
Mottin kallas även för nävgröt eftersom dess torra konsistens gör den möjlig att äta med bara händerna.
Finnmarker kallas de områden som främst under tidigt 1600-tal kom att befolkas av invandrande skogsfinnar från den dåvarande östra rikshalvan av Sverige, främst från Savolaxområdet. Det rörde sig om vidsträckta men ur jordbrukssynpunkt resursmässigt knappa granskogsområden från Västergötland/Närke i söder till södra lappmarken i norr, från Gästrikland i öster till Värmland i väster.
Under Finnmarkens hembygdsförening/Kroktorps paraply har en kärntrupp om nio personer inventerat lämningar efter skogsfinska bosättningar på Finnmarken inom Vansbro kommun. Genom projektet Finnmarkens Miljö & Kulturarv har man kartlagt ett stort antal finnbosättningar och i dagsläget finns dokumentation om 74 bosättningar på hembygdsföreningens hemsida. 61 av dessa har i dagsläget även hunnit granskats och registrerats i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister, FMIS.
Projektet är formellt avslutat, men arbetet går vidare, berättar Alexandra Berg, som varit en av samordnarna. Hon är också mor till Matilda Olsson.
– Det finns fortfarande bosättningar som vi vill lyfta fram. Dels för att bosättningen ska få ett långsiktigt skydd, men också för att öka kunskapen och intresset för den skogsfinska kulturen. Det är många som har skogsfinska rötter. Jag själv har skogsfinnar på både min mormor och morfars sida, liksom på min farmor och farfars sida och jag har ett stort intresse av Finnmarkens historik som helhet.
Det finns fortfarande bosättningar som vi vill lyfta fram. Dels för att bosättningen ska få ett långsiktigt skydd, men också för att öka kunskapen och intresset för den skogsfinska kulturen.
Innan kartläggningsgruppen gett sig ut i fält har de sökt information om platsen, såväl genom att ta del av muntliga berättelser som arkivmaterial och historiska kartor.
– De gamla kartorna är riktigt intressanta. Där kan man finna värdefulla detaljer, såsom skogsfinska namn och ibland även uppgift om svedjebränningar, säger Alexandra Berg.
– Bouppteckningar är en annan källa, där man kan få en liten inblick hur hemmanet sett ut.
Skogsfinnarna hade det oftast inte sämre än svenskbönderna. Svedjerågen gav goda skördar och många gånger hade man även mer boskap än bonden i svenskbygd. Det var ganska jämställt i finnhemmanen med olika ansvarsområden. Kvinnornas ansvar var barnen, hemmet och boskapen, medan männens var svedjebruket, jakten och fisket.
Skogsfinnarnas svedjebruk och odlingen av svedjeråg innebar en möjlighet att använda ren skogsmark för odling. Tidigt på våren fälldes eller ringbarkades träden och fallet fick sedan torka i ett eller två år. Vid midsommartid det tredje året brändes svedjan och i askan såddes svedjerågen glest över det brända området. Redan samma sommar växte små rågtuvor upp. Plantorna betades ofta av boskapen och övervintrade till året därpå. På sensommaren eller tidig höst skördades rågen med hjälp av skäror och torkades sedan på höghässjor/finnhässjor, nekar eller i torkrior. Goda år kunde dessa svedjor ge hundrafalt. Man kunde dock bara få en eller två skördar på samma ställe, därefter kunde man odla rovor något år och slutligen övergavs området som betesmark. Svedjandet var en lång process, omgärdat av en mängd ritualer. För att vara förvissad om att en skörd skulle finnas tillgodo varje år, hade man svedjor i olika stadier på gång.
I takt med att gruvnäringen växte förbjöds metoden på platser där skogen behövdes för att göra kol, vilket ledde till att åkerbrukets betydelse ökade. Bland de invandrande skogsfinnarna fanns även kunniga smeder och hantverkare. Skogsfinnarna bodde utspridda över stora områden men förenades av språk, matvanor och folktro.
Oxfallets rökstuga. Foto: Alexandra Berg
Som små fick Matilda Olsson och hennes syster ofta hänga på när modern gav sig ut för att inventera lämningar. Ibland var det brådskande.
– Vi arbetar ju för ett långsiktigt skydd för de här finnbosättningarna och det har hänt att vi fått skynda ut för att tillfälligt stoppa skogsavverkningar. De gamla lämningarna kan ibland vara svåra att se, därav blir våra inventeringar ett värdefullt underlag även för skogsbolagen, så att bästa möjliga hänsyn kan tas, säger Alexandra Berg.
– Vi försöker att dokumentera vem som var nybyggare på platsen och vi försöker även lyfta fram de finska släktnamnen när vi har kunskap om dem.
Flera platser är fina utflyktsmål, tipsar Alexandra Berg. Finnbyn Bertils, på Järna finnmark, där ängarna brukades in på 1980-talet, är ett exempel.
– Det är en plats man gärna ska besöka sommartid, med stora fina ängar i ett skogslandskap omgivna av höga naturvärden.
Föreningen har också medverkat till att kartlägga vandringsleder och kyrkstigar, som delvis tillkom tack vare den skogsfinska kolonisationen.
– Dokumentationen om våra finnbosättningar och kartläggningen av våra kyrkstigar och vandringsleder är projekt som kan knytas samman och ökar på så sätt människors möjlighet att uppleva vår hembygd och vårt skogsfinska kulturarvs historia, säger Alexandra Berg.
Matilda Olsson arbetar till vardags som butikschef för en secondhandbutik som drivs av hjälporganisationen Hjälp till liv, samt som fritidsledare på Svenska kyrkan. Matilda har även i åtta år engagerat sig i de nyanlända som kommer till Vansbro kommun. – Jag har tänkt på det nu när jag hjälpt nyanlända som kommer till kommunen, hur det var när skogsfinnarna kom hit för länge sedan. Det finns likheter. Nu finns det hjälp att få, men kan ändå vara väldigt svårt ibland.
FAKTA: FINNSMARKENS MILJÖ & KULTURARV
I projektet Finnmarkens Miljö & Kulturarv har lämningar efter skogsfinska bosättningar på Nås-, Järna- och Äppelbo Finnmark i Vansbro kommun, Dalarna, kartlagts och dokumenterats av Finnmarkens hembygdsförening/Kroktorp.
På hembygd.se/finnmarken finns hela den omfattande dokumentationen, med historik, ritningar/registreringar och bilddokument, samt koordinater och kartor som gör det möjligt att själv söka upp de gamla finnbosättningarna.
This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.
Strictly Necessary Cookies
Strictly Necessary Cookie should be enabled at all times so that we can save your preferences for cookie settings.
If you disable this cookie, we will not be able to save your preferences. This means that every time you visit this website you will need to enable or disable cookies again.
3rd Party Cookies
Keeping this cookie enabled helps us to improve our website.
Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!
