Sveriges brödhistoria är rik och full av bortglömda tekniker, råvaror och traditioner. Trots det är stora delar av vårt brödarv relativt okänt. Recept tecknades sällan ner. Nyfikenhet på vad som ändå levt kvar, i lokala traditioner eller som gick att skaka fram ur arkiv, gav upphov till projektet Svenska bröd, initierat av forskaren och bagaren Karin Gerhardt i samarbete med Tobias Nilsson, Norrtälje Naturcentrum.
Mellan 2023 och 2025 kartlade de regionala baktraditioner genom fältresor, arkivstudier och workshops med bagare, forskare och kulturarvsaktörer. Även hembygdsföreningar uppmuntrades att bidra med inspel, bland annat genom ett upprop publicerat i Bygd och Natur. Resultatet är kunskapsportalen Svenska bröd som rymmer såväl historiska beskrivningar av råvaror och jäsningsmetoder som recept.
Ett land, många bröd Svenska bröd visar hur regionala brödtraditioner har varit. I norr dominerade korntunnbrödet, i de södra och östra delarna rågbröden, medan västra Sverige hade havrebaserade varianter.
– Vissa regioner har en stark brödtradition, som tunnbröden i Dalarna, där man har olika recept i varje by och alla gjorde, och gör, lite olika. I syd har man kavringar. En hel del modernisering har skett av recepten, på gott och ont, säger Karin Gerhardt.
Vetemjöl användes länge bara i sötebröd. Överlag vittnar recepten om stark hushållningsanda och kreativitet, under begränsade förutsättningar. Degvätskan kunde vara vatten, mjölk, svagdricka, vört, filmjölk, eller blod. Ister, som framställs av grisspäck, var länge det mest tillgängliga fettalternativet och gav brödet både hållbarhet och smak, innan margarin kom på 1800-talet. Bröd blandades ut med bark, rovor, ärtor och bönor och senare även potatis.
Degvätskan kunde vara vatten, mjölk, svagdricka, vört, filmjölk, eller blod.
Salt kom sent Till den moderna bagarens förvåning saknar många äldre svenska recept helt salt. Kavring, ankarstock och gotlandslimpa bakades traditionellt utan salt.
– Salt var möjligen svårt att få tag i vissa perioder. Men man köpte in salt för konservering av mat, som sill och kött. Kanske var maten så väldigt salt att salt inte också behövdes i brödet, säger Karin Gerhardt.
I dag har man annan kunskap om saltets betydelse. Salt är en central ingrediens för att minska skadlig bakterietillväxt och behövs även för jäsningen och en kontrollerad fermentering.
Bakade för hållbarhet I äldre tider, särskilt i Norden, var det vanligt att baka bröd som kunde lagras under lång tid. Hårt bröd, som knäckebröd, torkades helt och hållet för att hålla i månader eller till och med år. Det förvarades hängande i kökstaket eller i torra förråd. Ankarstock lever kvar som brödnamn, men var ursprungligen en mer kompakt upplevelse än dagens variant. Som skeppsbröd på 1700-talet kunde det hålla i flera år, men för att lätta på tuggmotståndet fick det vätas inför servering. Ankarstocken är en av Karin Gerhardts favoriter ur den svenska brödhistorien.
– Rågbröd som ankarstock skulle behöva en renässans! Men även surlimpan, den är ju verkligen slow food. Och potatistunnbröd på bara potatis och kornmjöl.
Brödets framtid ligger i det förflutna Karin Gerhardt arbetar som forskare vid SLU Centrum för biologisk mångfald, där hon nyligen avslutat det tvärvetenskapliga projektet Historiska sädesslag i framtidens mat. Under sex år undersökte forskare från SLU och Högskolan Kristianstad tillsammans med branschfolk möjligheter med gamla spannmålssorter. Syftet med projektet var att undersöka potentialen hos kulturspannmål, det vill säga äldre sorter, i ekologisk produktion. De äldre sorterna är robusta, kan odlas på sämre jordar och kräver mindre insatsmedel än moderna sorter. De ger dock mindre skörd. I Svenska Bröds recept rekommenderas den här typen av mjöler, eftersom de ligger närmast de råvaror som traditionellt har använts.
– De äldre sorterna ger ett viktigt bidrag till livsmedelssäkerheten genom sin sin resiliens, säger Karin Gerhardt.
Intresset för kultursorter ökar. Ökar gör även intresset för att använda mjöl från baljväxer i brödbak, en ingrediens som ökar näringstätheten. Andra historiska ingredienser väntar ännu på att göra comeback, konstaterar Karin Gerhardt.
– Varför inte mer blodbröd? Det är en näringsrik svinnprodukt!
De äldre sorterna ger ett viktigt bidrag till livsmedelssäkerheten.
Föreläser och letar vidare Karin Gerhardt skulle gärna göra en del två av Svenska bröd, för att samla in ännu mer kunskaper och erfarenheter. För tillfället föreläser hon om kulturspannmål och förbereder en beredskapskurs för Röda korset om att baka bröd utan el och med färre ingredienser.
– Ett matvärn arbetar för att utveckla förtroende för varandras förmåga, med maten som redskap. Fokus ligger inte på mat egentligen – utan på tillit.
Thorsten Laxvik är köttbonde bosatt i Edsele, Sollefteå kommun, där han även är delägare i ett slakteri.
Han är också en av redaktörerna för ”Smittsam generositet – en bok om matvärn” som berättar om hur man kan förse varandra med mat utan finansiella transaktioner.
Matvärnet i Thorsten Laxviks by tog form under pandemin.
– Vi började fundera på hur barn och gamla skulle få mat om krisen förvärrades.
Man samlades digitalt eftersom smittorisken gjorde det omöjligt att ses.
– Vi pratade hur många vi eventuellt skulle behöva ta hand om. Hur mycket näring behöver man? Vilket ansvar har vi?
Man bestämde sig för att köpa en ko – och starta en studiecirkel.
– Vi slog ihjäl kon och konserverade köttet med fem olika tekniker. Vi torkade, rökte, fermenterade, saltade in och kokade in.
Gruppen började diskutera självförsörjning.
– Men då sa någon att människor aldrig har ägnat sig åt självförsörjning – det är en myt från upplysningstiden. Individer klarar sig inte själva. Man har alltid samarbetat.
Beslut togs i Edsele om en lokal samförsörjningsgrupp. Snart fick initiativet också ett namn.
– En kille i Ydre, Östergötland, hade hört om oss. Han sa att det vi sysslade med var ”ett klockrent matvärn”. Så fick det vi gjorde ett namn.
Man bestämde sig för att köpa en ko – och starta en studiecirkel.
Matvärnet i Edsele ägnar sig i dagsläget åt att förse varann med potatis, grönsaker och kött.
– Vi odlar spetskål, huvudkål, grönkål och rotsaker. Ibland kommer vi även över älgkött som vi delar på.
Men vid kris i form av ett krig eller en miljökatastrof klarar man sig inte på enbart mat, säger han.
Den som har en grupp med stor tillit har däremot goda chanser.
– Tillit är den bästa beredskapen. Och det bästa sättet att producera tillit är genom fungerande demokrati. Vi pratar mycket i gruppen om hur vi fattar beslut.
Därför vänder vi marknaden ryggen och ersätter den med – håll i dig nu – kärlek!
Facebook-gruppen Matvärnsom startades av Edseleborna har i dag 3 800 medlemmar. Där diskuteras bland annat ogräs, djurskötsel och stadsodling runtom i Sverige – och Norge. Sedan starten har flera Facebook-grupper skapats för lokala matvärn. Och ”Smittsam generositet” har i nuläget sålts i 1 000 exemplar.
Boken beskriver matvärn som en rörelse som fokuserar på att ge varandra mat ”utanför stat och marknad”. Varför är det viktigt?
– Om man bygger en verksamhet på bidrag blir tilliten riktad mot bidragsgivaren. Då bygger man upp ekonomier som inte står på egna ben. Det handlar om att klara sig själva, helt enkelt.
Staten bör man inte lita på, säger Thorsten Laxvik.
– Plötsligt drar de undan resurser, som de har gjort med folkbildningen.
Vad gäller att förhålla mat till marknad går det inte att rationalisera ett hektar åkermark, menar han.
– En åker ger vad den ger. Därför blir bonden alltid en förlorare i en ekonomi.
Mat ska inte värderas av en marknad, utan behöver återgå till att bli en mänsklig rättighet, betonar han.
– Därför vänder vi marknaden ryggen och ersätter den med – håll i dig nu – kärlek!
– Vi vill se kärlek som distributionsform. Det vill säga viljan att se till att andra har mat.
Finns det någon särskild grupp människor ni hoppas nå med den här boken? – Vi vill nå de som tycker att samhället är på väg åt fanders, och som söker lokala svar på de globala kriserna.
Fördelning av skörd i Edsele matvärn. Foto: Marja Bennett
Hur ger man unga människor en ingång i hembygdsfrågor? Domarvik hembygdsgård i Åtvidaberg kommun är idylliskt idylliskt belägen på en höjd intill Grävsjön. I somras hölls här ett läger för barn mellan 7 och 15 år.
– Syftet är att fler unga ska bli intresserade av det vi gör, förklarar Anita Bodin från Hannäs hembygdsförening.
– Kanske kommer de unga som minns sina somrar här också vilja engagera sig i föreningen i framtiden?
Under tre sommardagar får 30 barn bada, umgås och sova på höskullen. Arrangemanget är ett samarbete mellan hembygdsföreningen och förbundet Vi Unga som är Studieförbundet Vuxenskolans fristående ungdomsorganisation.
– Det är Vi unga som är lägerledare, och de gör ett fantastiskt arbete. Men många föräldrar kommer också hit och hjälper till, säger Anita Bodin.
Under tre sommardagar får 30 barn bada, umgås och sova på höskullen.
Lägret vänder sig till alla barn som är intresserade och har åldern inne – man måste inte bo i närområdet.
– Platserna brukar snabbt bli bokade. De flesta av barnen är från Hannäs och dem når vi via vår Facebooksida. Men det är också sommargäster och folk från Norrköping.
Under det mobilfria lägret bjuds får barnen bland annat gå tipspromenad runt Domarvik. Där får man gissa vad gamla ting som föreningen har samlat på sig har använts till förr.
I matsalen finns pärmar med fotografier ur bygdens historia finns att bläddra i för den som vill. Man plockar också svamp och bär och lär sig hur man överlever på egen hand i den närliggande skogen.
– Och så gör vi egen glass, fastän hembygdsgården varken har vatten eller el. Man får stå där med sin lilla visp och vispa grädden.
Barnen får också lära sig att kärna smör, berättar hon.
– Tanken är att man de ska få en bild av hur det var förr.
Förutom att upplåta sina lokaler har hembygdsföreningen även bistått med matlagning.
– I mangårdsbyggnaden finns en gammal bakugn och där har vi gjort pizza.
Det här är ett jättebra sätt för unga att få kontakt med hembygdsföreningen och förstå hur vi jobbar.
Om man är barn och har föräldrar som är aktiva i hembygdsföreningens aktiviteter ligger det nära till hands att man själv blir intresserad, menar Anita Bodin.
– Men det är inte många av barnen i bygden som har föräldrar som är engagerade i dag. Därför är det här ett jättebra sätt för unga att få kontakt med hembygdsföreningen och förstå hur vi jobbar.
2025 var sjunde sommaren som man ordnade läger i Domarvik hembygdsgård.
– Barnen som var här första sommaren har hunnit bli i 15-årsåldern nu. De tar hand om de yngre barnen när vi badar och spelar fotboll med dem. De ser efter varann, men tycker fortfarande att det är roligt.
Brukar alla vilja sova på höskullen? – Nej, de som är allergiska eller tycker att det bara läskigt får sova i tält. Men många tycker verkligen att det är jättekul.
I sex artiklar skildrar Elin Johansson, masterstudent i etnologi vid Stockholms universitet, kulturarvsarbete i Stockholms läns hembygdsföreningar. Detta är sjätte delen.
Stressad och av kollektivtrafiken försenad anländer jag till Enhörna hembygdsförening som ligger på en puckel ut mot Mälaren. – Vad fint det är. Jag har aldrig varit här förut, säger taxichauffören som kör mig dit. – Inte jag heller, säger jag. Men det är onekligen slående vackert. Hembygdsföreningens två puderrosa stenhus omsluts av körsbärsträd, en medeltida kyrka och böljande grönska. Ingen enhörning finns i sikte, men några rådjur och ett par harar har letat sig fram i förmiddagssolen.
Jag är på besök i Enhörna för att få veta mer om det stora kafferep som hembygdsföreningen anordnar varje år. Till besöket blir jag bjuden på kaffe, morotsbröd och Enhörnas egen bakelse. Det är Kicki Lindqvist, initiativtagare till det stora kafferepet, som bakat. Bakelsen, som utsågs genom en tävling där byborna fick skicka in bidrag, är formad som ett enhörningshorn och smakar av choklad, vaniljkräm och körsbär. En flirt till bygden som även kallas Körsbärslandet.
Att hålla kafferep är en gammal tradition i Sverige. Det hade sin storhetstid under det tidiga 1900-talet, men växte fram under det föregående seklet. Allra vanligast var de mindre kafferepen i vardagslag där kvinnor fick en paus för att samtala med sina väninnor. De större kafferepen hölls oftast vid tillfällen som namnsdagar och födelsedagar och krävde omfattande förberedelser. Då det var en typiskt kvinnligt kodad aktivitet ansågs just fruntimmersveckan, som infaller i slutet av juli, vara en särskilt bra tid att hålla kafferep. En tradition som även Enhörna håller vid liv, då deras kafferep går av stapeln under fruntimmersveckan.
Att hålla kafferep är en gammal tradition i Sverige.
För sjunde året i rad ska det 2025 hållas kafferep på Enhörna hembygdsmuseum. Kafferepet förtärs utomhus och det finns möjlighet att ankomma till kafferepet med ångfartyget Ejdern, som ger en särskilt guidad tur från Södertälje till Ekensbergs brygga. Ordförande Mona Elveskog, berättar att de inte visste hur många som skulle komma första gången det anordnades. – Vi hade förberett för ett par hundra gäster, men folk vällde in och vi fick springa hem och hämta mer kaffebröd ur frysarna. Gästerna bjuds på vetebröd, mjuka kakor, sju sorters småkakor, tårta och kaffe. Porslinet är tunt och inköpt på loppis för att ge den rätta känslan.
Att planera och hålla kafferep för över 200 personer kräver god planering och förberedelse. Allt är väl genomtänkt på detaljnivå och varje år laborerar Kicki med att få in olika smaker och sorter. Men vissa sorter måste bara finnas, som bondkakor. – Det är viktigt att allt är hembakt. Det skulle inte vara roligt att sätta fram ett fat med köpta drömmar. Smått, men inte torrt!, utbrister Kicki. – Och gott, lägger Mona till. Bakverken i sig är verkligen ett kulturarv. Det är viktigt att alla delar finns på plats, annars är det inget kafferep.
Det är viktigt att allt är hembakt. Smått, men inte torrt!
Kafferepet är bara ett av många evenemang och utställningar som hembygdsföreningen anordnar. Flera av aktiviteterna är olika samarbeten med andra föreningar och lokala aktörer – och har dessutom inslag av mat och kulturarv. Mona tror att det lockar besökare att erbjuda något gott att äta. Lockar gör det onekligen, för både besökare och alla som hjälper till att anordna det årliga kafferepet. Folk sitter kvar i timmar, och det finns en stark uppslutning bland bybor och medlemmar som hjälper till med alla förberedelser och efterarbete. – Det är så otroligt roligt. Efter ett kafferep spritter det som champagne i ådrorna, säger Kicki.
Kafferepet i Enhörna visar hur det immateriella kulturarvet blir levande genom sinnliga erfarenheter, deltagande och gemenskap. Det är inte bara ett återupplivande av en äldre tradition – utan ett aktivt kulturarvsbruk där lokal identitet och särskilt kvinnligt kulturarv vävs samman.
Enhörnas egen bakelse, formad som ett enhörningshorn med smak av körsbär, är ett exempel på hur lokala symboler och smaker vävs in i kulturarvet och förankras i den lokala identiteten. Det blir ett aktivt bruk av platsens berättelser som stärker den lokala gemenskapen. Smaker, dofter och materialitet i kafferepets hembakta kakor och tunna porslin, bidrar till att besökarna inte bara får lära sig om historien – utan faktiskt också känna och bruka den.
I sex artiklar skildrar Elin Johansson, masterstudent i etnologi vid Stockholms universitet, kulturarvsarbete i Stockholms läns hembygdsföreningar. Detta är femte delen.
På Landsnora kvarn i Sollentuna har det malts mjöl i snart 400 år. Den soliga onsdagskvällen i maj är inget undantag, och sedan 1986 har Sollentuna hembygdsförening hållit kvarnen i drift och öppen för allmänheten. Det är arbetsgruppen Landsnora i hembygdsföreningen som är särskilt aktiva i arbetet med kvarnen, och numer håller kvarnen öppet hus två gånger per år. Då finns det också möjlighet för besökarna att köpa stenmalet mjöl, samt tunnbröd och nygräddade kolbullar som Sollentuna Folkdansgille förser besökarna med.
När hembygdsföreningen tog över kvarndriften hade den förfallen slumrat i flera decennier sedan den siste mjölnaren Robert Carlsson tog den ur drift under 1950-talet. När jag anländer till Landsnora står en grupp män utanför och ska tända tändkulemotorn, som har en respektabel ålder på 100 år, och är den som driver kvarnen. Lågan är enorm. – Vilken crème brûlée man skulle kunna bränna på den där lågan, säger jag. Ett gott skratt sprider sig. I dag står emellertid ingen fransk dessert på menyn, utan svenskt ekologiskt spannmål. Landsnora kvarn byggdes på 1630-talet och är Sollentunas äldsta bevarade byggnad. Kvarnen kom att tillhöra godset Edsberg i nära tre sekel, och under denna tid arrenderade mjölnarna kvarnen. På 1920-talet friköpte den siste mjölnaren Carlsson kvarnen med tillhörande tomt från Edsberg.
Landsnora kvarn byggdes på 1630-talet och är Sollentunas äldsta bevarade byggnad.
Länge var kvarnen helt naturdriven på vattnet som strömmade in från Landsnoraån genom Rösjön, och kvarnen är en av få vattendrivna kvarnar som fortfarande fungerar och är i drift. Tage Eriksson visar mig runt och ger en gedigen genomgång av hur allt fungerar. Spannmålet som det mals på köps in från den ekologiska odlingen Råberga i Närke. Vi tittar på olika sädesslag från råg, till vete, korn och havre. Plötsligt skakar byggnaden till och ett tuffande ljud skallrar. Kvarnen är igång. – Det roliga är ju att sätta liv i en tradition. Detta är inget stillsamt museum, utan en plats där allt lever. Golvet är lika gammalt som Vasaskeppet, men här får du gå på och röra allting, säger Tage.
In strömmar besökare i alla åldrar och vi får tillsammans se hur de stora kvarnstenarna krossar och maler säden som blir till mjöl. Kön ringlar sig lång för att se hur allt går till – men också till den försäljning av tunnbröd, kolbullar, kvarnkakor, mjöl och sädeskross som är till salu. Ute på gården pågår också olika byggaktiviteter för barn, och föreningens vattendrivna såg är också i gång. Det är helt klart en verksamhet som lockar nyfikna besökare. Men några planer på att sälja mjölet utanför hembygdsföreningens evenemang finns inte. – Vi vill inte sälja mjölet i en större produktion. Vårt syfte är inte att tjäna pengar utan att visa upp traditionen. Skulle vi sälja i större skala skulle det tappa sitt skimmer, menar Tage.
Vårt syfte är inte att tjäna pengar utan att visa upp traditionen. Skulle vi sälja i större skala skulle det tappa sitt skimmer.
Förutom att driva Landsnora kvarn genomför Sollentuna hembygdsförening en rad andra evenemang med unika inslag, som exempelvis ”Drick dig frisk”, där man får dricka vatten ur en offerkälla i månskenet. Föreningens ordförande Lena Grenander lyfter att de olika arbetsgrupperna i hembygdsföreningen bedriver ett omfattande arbete, och de samarbetar gärna med andra föreningar i bygden. – De som är aktiva i föreningen har ett genuint intresse för bevarandet av kulturarvet, säger Lena. Grunden för vårt evenemangsutbud kommer från kreativa och aktiva personer i föreningen med fina idéer. Man måste våga testa!
De populära sommararrangemangen i Ödestugu har blivit närmast mytomspunna. År 2023 mottog Ödestugu sockenråd Region Jönköpings läns folkhälsopris för sitt långsiktiga arbete med att få bygden att blomstra.
Vid sommarens första onsdagsevenemang brukar en kommunalpolitiker medverka.
– Vi satsar lite extra på årets första sommarkväll. Ibland har även landshövdingen varit här. Det är jättebra att politikerna får koll på vad som händer i Ödestugu.
Allt vi tjänar återinvesterar vi i byn.
Ödestugu kyrka, en tornlös stenkyrka från 1200-talet, ligger på en höjd. Under sommarkvällarna står dörrarna öppna och besökarna bjuds på levande musik. Samtidigt visas slöjd, keramik och andra hantverk i lanthandeln. Även Sockenhuset har numera en musikscen och förra sommaren bjöds där bland annat på svensk country. För den yngre publiken erbjuds hoppborg, korvgrillning och glasscafé.
– Allt ligger inom 100 meters avstånd, förklarar Nisse Andersson, ordförande i Ödestugus sockenråd.
Sammanlagt kräver arrangemangen omkring 35 ideella medarbetare varje onsdagskväll.
– Sockenrådet, hembygdsföreningen, LRF och de lokala församlingarna gör det här tillsammans, berättar Nisse Andersson. Det är det som är hemligheten – att vi är många som hjälps åt. Man hjälper till två gånger per sommar och det brukar folk tycka är precis lagom.
Under 32 somrar av ideellt arbete har det än så länge inte varit några större problem att hitta folk som vill hjälpa till. En viktig lärdom har varit att inse gruppens begränsningar, menar Nisse Andersson.
– Det handlar om att förstå hur mycket man kan och vill göra. Tidigare anordnade vi 10–12 onsdagskvällar per sommar. Nu är vi nere i sex, och det verkar vara en bra nivå.
Tar ni hand om era volontärer på något särskilt sätt? – Varje onsdagskväll samlas alla som jobbar en halvtimme innan öppning. Då fikar vi och går igenom kvällens program.
Det ideella arbetet ska vara lustfyllt och meningsfullt, betonar Nisse Andersson – och det måste respekteras att inte alla vill vara med.
– Man måste förstå att vissa inte kan eller vill engagera sig. Den här sortens arbete ska vara helt frivilligt. En del flyttar ju ut på landet just för att få vara i fred.
Alla evenemang under Ödestugus sommarkvällar är gratis, men försäljningen av våfflor och hamburgare genererar intäkter.
– Hamburgarna är lokalproducerade, med kött från djur som betat här i byn.
Under åren har intäkterna bidragit till att finansiera bland annat den lokala sporthallen samt bagarstuga och lekplats.
– Sporthallen byggdes av kommunen men vi gick in med pengar för att det skulle bli av. Allt vi tjänar återinvesterar vi i byn.
Under 32 somrar av ideellt arbete har det än så länge inte varit några större problem att hitta folk som vill hjälpa till.
FAKTA. Mer om Ödestugu
Enligt sägnen hette socknen en gång Lilla Åby, men i och med digerdöden på 1300-talet dog nästan hela befolkningen ut. Namnet ändrades då till Ödhestuw, vilket senare blev Ödestugu.
Sockenrådet bildades 1983 och drivs som en ideell förening. År 1991 köpte föreningen det sockenhus som numera ingår i de sommarevenemang som hållits i över 30 år. 2004 övertog sockenrådet och den lokala hembygdsföreningen byns gamla lanthandel.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
