FN-organet Unesco utsåg år 1996 Laponia i norra Sverige till världsarv. Det anses vara Europas största sammanhängande naturlandskap, med flera tusenåriga spår av mänsklig verksamhet.
Förra året placerade Unescos världsarvskommitté Laponia, eller Laponia-tjuottjudus på samiska, under så kallad ”reaktiv övervakning”. Detta sedan regeringen beviljat bearbetningskoncession för gruvbrytning vid Kallak/Gállok, drygt 30 kilometer från världsarvsgränsen.
Riksantikvarieämbetet rapporterar till Unesco Med anledning av Unescos varningsflagg för Laponia, har Riksantikvarieämbetet nu i dagarna skickat in en rapport till Unesco om hur Sveriges förvaltning av Laponia fortskrider. I detta svar står att den gruvkoncession som beviljats vid Kallok/Gállok visserligen ”ger rätt att utvinna mineraler”. Men för att en gruva verkligen ska kunna etableras krävs tillstånd enligt miljöbalken, och någon ansökan om ett sådant tillstånd har ännu inte lämnats in, poängterar Riksantikvarieämbetet.
– Nu är det viktigt att fortsätta bevaka att Laponias värden inte skadas, och att en kommande prövning kring miljötillstånd för gruvverksamhet föregås av konsekvensanalyser, som utreder påverkan på världsarvet och förmedlas till Unesco, säger Elene Negussie, utredare vid Riksantikvarieämbetet.
Nu är det viktigt att fortsätta bevaka att Laponias värden inte skadas.
Unik kombination av natur- och kulturvärden Laponia är 9 400 kvadratkilometer stort. I området ingår nio samebyar, nationalparkerna Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus, plus naturreservaten Sjávnja och Stubbá. Här finns en unik kombination av natur- och kulturvärden. Men Unesco beskriver sin oro för att gruvverksamhet i Kallak/Gállok kommer att påverka renarnas flyttleder och betesområden, utanför världsarvet där renarna rör sig mellan sommar- och vinterbete. På grund av gruvplanerna finns därför en risk för att Laponia i framtiden kan komma att avlistas som världsarv.
Analyserar Unescos rekommendationer Riksantikvarieämbetet beskriver i sin rapport till Unesco att man, tillsammans med Naturvårdsverket, arbetar med att analysera Unescos rekommendationer, ”i dialog med berörda parter”. Arbetet med att ta fram underlag som stärker skyddet av Laponia pågår, förklarar Riksantikvarieämbetet.
Hembygdsförbundet har ingen direkt medverkan i detta arbete, förklarar kulturmiljöstrategen Helena Rosenberg.
– Däremot är vi med i programrådet för traditionell kunskap och hållbart sedvanebruk, som samordnas av Sametinget i samverkan med Centrum för biologisk mångfald vid SLU, säger hon.
– Det är ett nationellt arbete med att uppfylla delar av det svenska genomförandet av FN:s konvention om biologisk mångfald. Där diskuteras både frågor om samiskt kulturlandskap och andra lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, säger Helena Rosenberg.
Liverpool förlorade världsarvsstatus 2021 Unesco publicerar årligen en lista över hotade världsarv, där många har koppling till väpnade konflikter. Andra är utsatta för hårt tryck, till följd av stadsutveckling, utvinning av naturresurser eller andra anspråk. År 2021 förlorade till exempel den brittiska hamnstaden Liverpool sin världsarvsstatus, när det byggdes bostäder och en fotbollsarena i stadens viktorianska hamnmiljö.
Unesco beskriver sin oro för att gruvverksamhet i Kallak/Gállok kommer att påverka renarnas flyttleder och betesområden.
FAKTA. Unescos motivering för Laponias naturvärden: ”Området är ett framstående exempel på hur jorden har utvecklats framför allt geologiskt, och hur ekologiska och biologiska förändringar sker i dag. Här finns även enastående naturfenomen med exceptionell naturskönhet liksom betydelsefulla naturliga lokaler för att skydda biologisk mångfald.”
FAKTA. Unescos motivering för Laponias kulturvärden: ”Lapplands världsarv i norra Sverige, som alltsedan förhistorisk tid varit befolkat av samerna är ett av de bäst bevarade exemplen på ett nomadområde i norra Skandinavien. Det innehåller bosättningar och betesmarker för stora renhjordar, en sed som en gång i tiden var mycket vanlig och har spår tillbaka till ett tidigt stadium i människans ekonomiska och sociala utveckling.”
Sveriges 15 världsarv
• Birka och Hovgården, Mälaren
• Drottningholms slottsområde, Stockholm
• Engelsbergs Bruk, Västmanland
• Falun och Kopparbergslagen
• Gammelstads kyrkstad, Luleå
• Grimeton radiostation, Halland
• Hansestaden Visby
• Hällristningsområdet Tanum, Bohuslän
• Hälsingegårdarna
• Höga kusten
• Laponia
• Skogskyrkogården, Enskede, Stockholm
• Struves meridianbåge (mätpunkter från Hammarfest i Norge till Izmail vid Svarta havet)
– Äntligen, var vår spontana reaktion. Hembygdsrörelsen här har varit lite eftersatt. Jag har jobbat med förbundet sedan 2011. Då hade vi ett årligt anslag på 65 000 kronor.
Genom Hembygdslyftet som den nya satsningen kallas tilldelas samtliga föreningar i länet ett grundstöd om 2 000 kronor vardera.
– Det blir en mindre summa eftersom vi är hela 115 föreningar i länet. Även föreningar som inte är medlemmar i Sveriges Hembygdsförbund är garanterade stödet.
Ytterligare 510 000 kronor av de medel som ingår Hembygdslöftet kan sökas av hembygdsföreningar i länet för att användas till projekt och evenemang. Högsta sökbara summa för en enskild förening är 50 000 kronor.
Vad ska det vara för sorts projekt och evenemang? – Vi ser gärna att pengarna ska gå till hembygdsföreningarnas kärnverksamhet, men är öppna för många olika sorters idéer, berättar Jesper Ström.
Vi är hela 115 föreningar i länet.
Biodling, bussresor eller andra aktiviteter Själv har han numera en heltidsanställning på förbundets kansli för att administrera fördelningen av projektpengarna. Ett villkor för att kunna ta del av stödet är att föreningarna sprider information om projektet i länet, berättar han.
– Det kan ske antingen på sociala medier eller att man ringer lokaltidningen och berättar vad som är på gång.
På den förslagslista som förbundet själva skapat för att inspirera föreningarna listas bland annat biodling, fotoprojekt, temadagar och bussresor till kulturarvsresemål.
– Det kan också handla om att odla äldre kultursorter, eller att ordna en slöjdkurs, en torpinventering eller en spökvandring. Man kan även söka för ett projekt som rör byggnadsvård för ökad tillgänglighet i sin lokala hembygdsgård.
Samarbete med andra föreningar uppmuntras Förbundet ser gärna att de sökande föreningarna samarbetar med andra föreningar – till exempel idrottsföreningar, friluftsföreningar, scouterna eller skolor.
– Vi uppmuntrar också till att man samarbetar med Vuxenskolan för att hålla en kurs. Vi märker att det finns ett stort intresse för kurser – särskilt vad gäller kris och beredskap.
Även fortbildning för styrelsemedlemmar, till exempel valberedningsutbildning, är möjligt att söka medel för från Östergötlands Läns Hembygdsförbund.
– Vi som förbund har fått ansvar för att fördela de här pengarna och vi hoppas ju verkligen att man sätter sprätt på dem.
Måste alla medel förbrukas under det kommande året? – Nej, man har faktiskt gjort ett undantag så att överblivna medel kan skjutas över till nästa år.
– Men vi vill förstås jättegärna visa att det verkligen finns ett behov av de här pengarna, i förhoppning om att det blir ett stående inslag i budgeten.
Östergötlands läns hembygdsförbund har funnits sedan 1941. Har ni tilldelats så här stora medel förr? – Nej, inte vad jag vet. Vi är jätteglada att tilldelas medel i höjd med till exempel Skåne län. Det känns verkligen roligt.
Vi som förbund har fått ansvar för att fördela de här pengarna och vi hoppas ju verkligen att man sätter sprätt på dem.
Våren 2026 satsar Jönköpings läns hembygdsförbund för tredje gången på utbildningspaketet Kulturarvet som besöksmål för sina 26 medlemsföreningar. Kulturarvet som besöksmål startades av Sveriges Hembygdsförbund år 2020 i syfte att utveckla föreningarnas aktiviteter för att möta den efterfrågan som finns hos besökare och besöksnäring. I Jönköping genomförs satsningen i samarbete med Region Jönköpings turistbolag Smålands turism.
De tidigare omgångarna varit betydelsefulla på flera sätt, berättar Irene Oskarsson, ordförande i Jönköpings läns hembygdsförbund.
– Vi har fått en närmare kontakt med Smålands turism och politiker i regionen har fått större kunskap om vad vi i hembygdsrörelsen gör och kan bidra med. Men framför allt har det varit viktigt för de föreningar som varit med. De har fått ny kunskap och kunnat utveckla sin verksamhet. Det har också lockat nya medlemmar.
Hur märker besökarna av att verksamheten utvecklats? – Det syns. Föreningarna har utvecklat nya aktiviteter som veteranbilsträff och guidning av Gamla Bankgården i Vrigstad där man också bjuder in till kafferep där man berättar som de som bodde och levde i huset. Huskvarna hembygdsförening har börjat med soppluncher med föredrag om bygdens historia, som har gett många nya medlemmar.
Vi har fått en närmare kontakt med Smålands turism och politiker i regionen har fått större kunskap om vad vi i hembygdsrörelsen gör och kan bidra med.
Kulturarvet som besöksmål består av fyra workshops på teman som: Hur kan fler människor få tillgång till kulturarvet? Hur får vi fler att engagera sig i föreningarnas arbete? Hur kan hembygdsrörelsen möta turister och tillresta besökare?
Hanna Glans är internationell projektledare vid Smålands turism, som är det regionala hembygdsförbundets samarbetspartner i projektet.
– Jag upplever att träffarna har gett en värdefull självförtroendeknuff. Hembygdsrörelsen sitter på en sådan skatt, och Kulturarvet som besöksmål har hjälpt till att ta vara på den ännu mer effektivt, säger hon.
Prissättning och marknadsföring är två faktorer där satsningen gett tydligt resultat, menar hon.
– Ett minne jag särskilt har var när jag besökte Bälaryds Bygdegårdsförenings evenemang Veteranträffen, där stod två personer från olika generationer och diskuterade kring en veteranbil. Det var så fint att se så tydligt hur hembygdsrörelsen skapar mötesplatser över generationsgränser. Just Bälaryd har också varit duktiga på att tänka mer kring prissättning. De började succesivt att ta mer betalt genom att ändra inträdet från per bil till per person. Bälaryd har många evenemang i föreningen, och nu har de kunnat bli mer strukturerade i dessa.
Vad hoppas Smålands turism att satsningen ska ge? – Smålands Turism arbetar med att marknadsföra Småland mot både svenska och utländska turister. Så att kunna erbjuda fler exportmogna upplevelser och besöksmål är såklart ett mål. Men det finns många delmål på vägen dit. Till exempel att genom denna satsning tar kulturmiljöerna en större plats i besöksnäringen, och det är roligt.
Hur samverkar Kulturarvet som besöksmål med andra aktörer? Vilken nytta kan man dra av varandra? – Boenden i bygden behöver såklart besöksanledningar. Och generellt är det bara bra med fler besöksmål, det stärker bygden och är inte konkurrens. Sedan är det redan bra samarbete mellan hembygdsrörelse och kommun, länsstyrelse, Länsmuseum, region med flera, men det som är bra kan alltid bli bättre, säger Hanna Glans från Smålands turism.
Se filmen som Smålands turism har gjort om Kulturarvet som besöksmål:
”Glamgleðį” är älvdalska och betyder språkglädje. 2024 tilldelades projektet med samma namn 5,1 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden för att främja språkligt utbyte mellan unga och äldre. Nu har man producerat både en podd och en historisk kokbok på älvdalska.
– Min pappa växte upp på 1930-talet. Han pratade älvdalska men ville inte lära mig det. Han hade lärt sig att barn som talade språket fick problem, berättar Ing-Marie Bergman, projektledare för Glamgleðį.
Sättet man såg på språket då påminner om hur man såg på samiska, menar hon.
– I skolan blev barn slagna om de pratade älvdalska. Man fick inte ens tala det på rasten.
Kokbok med matminnen på älvdalska I dag har älvdalskan omkring 3 000 talare. Många av dem bor i Älvdalens socken i norra Dalarna. Det treåriga projektet Glamgleðį syftar till att skapa aktiviteter och mötesplatser mellan äldre och yngre älvdalingar för att bevara det gemensamma språket.
Tillsammans med Tyra Wallin, projektkoordinator för Glamgleðį, har Ing-Marie Bergman satt ihop den historiska kokboken ”Jättelsed og birettelse fra Övdalim – Rätter med rötter i Älvdalen”. Där får äldre älvdalingar berätta om sina matminnen.
– En stor del av rätterna bygger på råvaror från naturen här omkring – älgkött, bär och fisk. Vi kommer också att ordna matlagningsaktiviteter med kokboken som utgångspunkt.
Podd, fisketurer och en kör En annan del i det språkfrämjande projektet är podden Dalskum.
– Det betyder ”Vi som pratar älvdalska”, förklarar Björn Rehnström.
Han är språklig rådgivare och initiativtagare till Ulum Dalska – Föreningen för älvdalskans bevarande, som är Glamgleðįs närmsta samarbetspartner.
Podden leds av de tre unga älvdalingar och det första avsnittet av tio handlar om favoritplatser (”snuggbersplasser”) i Älvdalen.
– En favorit som tas upp i podden är slogbodarna som finns här. Det är ett slags öppet timmerhus där man kan elda – som ett lyxigare vindskydd ungefär, förklarar projektkoordinator Tyra Wallin.
Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
En annan planerad generationsöverskridande aktivitet inom ramarna för Glamgleðį är gemensamma fisketurer. Även en älvdalsk kör har börjat ta ton.
– Det finns många älvdalska sånger bevarade, och en hel del nya sånger översätts också, berättar Björn Rehnström.
I dag klassas inte älvdalskan som ett minoritetsspråk i Sverige. Är det något ni hoppas ska förändras i och med det här projektet?
– Ja! svarar trion med en mun.
Älvdalskan ingår i UNESCO:s atlas över hotade språk i världen. Även Europeiska rådet anser att älvdalska är ett språk, förklarar de tillsammans.
– Det är bara Sveriges riksdag och regering som inte förstått än.
Det är inte kommunala protokoll på älvdalska man strävar efter, eller att rättegångar ska tolkas till språket, förtydligar Björn Rehnstrom
– Men det skulle underlätta om man kunde söka statliga medel och EU-bidrag för att jobba med språket och kulturen, fyller Ing-Marie Bergman i.
Hur är då språkkunskaperna inom projektgruppen för Glamgleðį?
Tyra Wallin, som med sina 22 år är yngst i trion, fick med sig älvdalskan hemifrån. Ing-Marie Bergman, vars pappa inte ville att språket skulle gå i arv, började lära sig som vuxen, när hon själv fick barn.
Björn Rehnström lärde sig sina första ord när han flyttade till Älvdalen från Stockholm år 1977.
– Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
FAKTA Språkglädje på älvdalska
Glamgleðį är ett treårigt projekt som finansieras av medel från Allmänna arvsfonden. Projektägare är Älvdalens kommun i norra Dalarna.
Henrik Henrikson, pensionär bosatt i södra Stockholm, har belönats med Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2025 för hemsidan Mitt Hässelby som kartlägger förorten Hässelby i norra delen av stan med hjälp av foton, intervjuer och berättelser.
”Genom sitt långsiktiga arbete har Henrik Henrikson gjort kulturarvet tillgängligt för alla och bidragit till att stärka förståelsen för och värdet av lokalhistoria”, skriver Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande.
Förtjänstmedaljen har delats ut sedan 1981 till en eller flera personer som gjort betydande insatser inom kulturmiljövården – företrädelsevis utanför det professionella fältet.
Hur förvarar du din medalj? – Egentligen är det faktiskt två identiska medaljer i olika storlekar. Jag tror det finns en regel om att den lilla användas till kostym och den stora till frack, men jag är inte helt insatt i de frågorna. Jag förvarar dem i sitt fodral, och plockar fram dem om någon är på besök och vill titta.
Vad betyder den här utmärkelsen för dig? – Det är hedrande, förstås. Jag har jobbat med hemsidan i 25 år och det är roligt när det uppskattas. Och så länge jag tycker det är kul kommer jag att fortsätta.
Hur fick du idén att börja dokumentera lokalhistoria på internet då, år 1999? – När man skaffade internet-abonnemang med Telia ingick en hemsida.Vad ska jag fylla den med? tänkte jag. Men så mindes jag att jag hade ett gammalt anteckningsblock där jag skrivit om Hässelby, där jag växte upp. – Jag hade också många bilder som jag tagit under min ungdom. När jag såg en kåk som skulle rivas så skyndade jag mig att fota och dokumentera. Det har jag stor nytta av nu.
Hur mycket tid lägger du på Mitt Hässelby? – Nu när jag är pensionär använder jag förmiddagen som arbetstid. Jag går upp vid åtta och jobbar fram till lunch. Om jag håller på med något spännande kanske jag jobbar längre. – Det är ju helt frivilligt, och det är det som är så roligt. Oftast blir det ett nytt inlägg i veckan.
Vilka källor använder du, förutom ditt eget arkiv? – I början var det biblioteket, och framför allt alla gamla tidningar på Kungliga biblioteket. Men det allra bästa har varit att intervjua människor, för då blir det ju unikt material. – Jag har också haft stor nytta av Hässelby hembygdsförenings bildarkiv. Där har jag funnit bilder på exempelvis Hässelby slott, som är byggt på 1600-talet. Jag har också hittat bra bilder på Hässelby villastads handelsträdgårdar som försörjde hela Stockholm med grönsaker och blommor en gång i tiden.
Arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Finns det något inlägg som du tycker blivit särskilt bra? – Det är roligt när man kan berätta om något som kanske inte är nytt – men som är bortglömt av många. Kraftvärmeverket i Hässelby strand har en kaj för båtar som kommer med bränsle och olja. Den kajen är byggd av betongkassuner som använts vid landstigningen i Normandie under andra världskriget, berättar Henrik Henrikson. – Stockholms stad köpte två kassuner och fraktade dem till Sverige. Sveriges radio gjorde ett inslag efter att ha läst om det på min sida.
Vad har du för tips till den som vill göra en hemsida om sin bygds historia? I vilken ände börjar man? – Är man med i en hembygdsförening så har man en bra grund, där finns ju ofta massor av material. – Att börja intervjua folk är också ett bra tips. Någon sa att arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Var kommer namnet Hässelby ifrån? – Det betyder byn vid hasselängarna. I början av 1900-talet ändrade man stavningen från Hesselby till Hässelby. Men visst är det lite synd, för stavningen med E hade väl varit mer internationellt gångbar?
43 procent av alla vuxna i Sverige, cirka 3,5 miljoner personer, gjorde någon ideell insats under förra året. Det framkommer i Volontärbyråns rapport ”Svenskarnas engagemang 2025” som bygger på en undersökning där 3 246 personer mellan 18 och 84 besvarat frågor om ideellt engagemang. Fler män än kvinnor engagerar sig ideellt, närmare hälften av männen (47 procent) jämfört med fyra av tio kvinnor (39 procent). Ålder spelar också roll. De äldsta, 65 till 84 år, är mest aktiva (49 procent). Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år där är över hälften (56 procent) arbetade ideellt under 2025. Det ideella engagemanget är högre i mer landsbygdsdominerade län än i storstadslän. Idrottsorganisationerna samlar flest ideellt engagerade, med bred marginal. Tre av tio (29 procent) av alla engagerade är aktiva i en idrottsorganisation. Hembygdsföreningar, som samlar nästan 400 000 svenskar, är ingen egen post i undersökningen, men Sveriges hembygdsförbund publicerar varje år statistik för det ideella arbetet inom de 2 060 medlemsföreningarna.
Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år.
Utbildning väger tungt Undersökningen ”Svenskarnas engagemang 2025” visar också att det finns en stor outnyttjad potential, skriver Volontärbyråns verksamhetsledare Anna Bergring Ekstrand i en kommentar. ”Det finns helt enkelt massor av människor som skulle vilja engagera sig ideellt, men som av olika skäl inte hittat en väg in.” I rapporten ”Många bidrar, få orkar bära: Ideellt arbete i Sverige 1992–2024” pekar forskarna Erik Lundberg, Ebba Henrekson och Johan von Essen vid Marie Cederschiöld högskola på tre huvudfaktorer för ideellt arbete: resurser (att kunna), motivation (att vilja) och sociala nätverk (att bli tillfrågad). I rapporten, som Bygd och Natur skrivit om, framgår att en stor grupp lägger lite tid på ideellt arbete, medan en liten grupp bidrar med ett stort antal timmar. Där framgår också att utbildningsnivå är tungt vägande för ideellt engagemang, med högre utbildning ökar också förekomsten av ideellt arbete. Längre utbildning ger ofta bättre ekonomi, bredare nätverk och större tilltro till sin egen förmåga, faktorer som underlättar ideellt engagemang. Den mekanismen bekräftas av Volontärbyråns rapport. På frågan om vad som legat till grund för engagemang var vanliga svar att en förening eller organisation förväntade sig det, en vilja att påverka samhället, en önskan att delta i en gemenskap och/eller få nya vänner och att man fått frågan av någon redan aktiv. Det sista skälet, att bli tillfrågad, förklarar en stor del av skillnaden i ideellt engagemang utifrån utbildningsnivå. Högskoleutbildade får betydligt oftare frågan jämfört med gymnasieutbildade, 25 procent mot 15 procent, konstaterar Volontärbyrån.
Nya vänner och mer mening I rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” berättar respondenterna också vad det ideella arbetet har gett dem. 90 procent svarade att de fått nya vänner och bekantskaper. Nästan lika många, 87 procent, upplever en känsla av stolthet och personlig tillfredsställelse. 77 procent säger att engagemanget medfört en större meningsfullhet i livet.
Läs hela rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” här.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
