Våren 2026 satsar Jönköpings läns hembygdsförbund för tredje gången på utbildningspaketet Kulturarvet som besöksmål för sina 26 medlemsföreningar. Kulturarvet som besöksmål startades av Sveriges Hembygdsförbund år 2020 i syfte att utveckla föreningarnas aktiviteter för att möta den efterfrågan som finns hos besökare och besöksnäring. I Jönköping genomförs satsningen i samarbete med Region Jönköpings turistbolag Smålands turism.
De tidigare omgångarna varit betydelsefulla på flera sätt, berättar Irene Oskarsson, ordförande i Jönköpings läns hembygdsförbund.
– Vi har fått en närmare kontakt med Smålands turism och politiker i regionen har fått större kunskap om vad vi i hembygdsrörelsen gör och kan bidra med. Men framför allt har det varit viktigt för de föreningar som varit med. De har fått ny kunskap och kunnat utveckla sin verksamhet. Det har också lockat nya medlemmar.
Hur märker besökarna av att verksamheten utvecklats? – Det syns. Föreningarna har utvecklat nya aktiviteter som veteranbilsträff och guidning av Gamla Bankgården i Vrigstad där man också bjuder in till kafferep där man berättar som de som bodde och levde i huset. Huskvarna hembygdsförening har börjat med soppluncher med föredrag om bygdens historia, som har gett många nya medlemmar.
Vi har fått en närmare kontakt med Smålands turism och politiker i regionen har fått större kunskap om vad vi i hembygdsrörelsen gör och kan bidra med.
Kulturarvet som besöksmål består av fyra workshops på teman som: Hur kan fler människor få tillgång till kulturarvet? Hur får vi fler att engagera sig i föreningarnas arbete? Hur kan hembygdsrörelsen möta turister och tillresta besökare?
Hanna Glans är internationell projektledare vid Smålands turism, som är det regionala hembygdsförbundets samarbetspartner i projektet.
– Jag upplever att träffarna har gett en värdefull självförtroendeknuff. Hembygdsrörelsen sitter på en sådan skatt, och Kulturarvet som besöksmål har hjälpt till att ta vara på den ännu mer effektivt, säger hon.
Prissättning och marknadsföring är två faktorer där satsningen gett tydligt resultat, menar hon.
– Ett minne jag särskilt har var när jag besökte Bälaryds Bygdegårdsförenings evenemang Veteranträffen, där stod två personer från olika generationer och diskuterade kring en veteranbil. Det var så fint att se så tydligt hur hembygdsrörelsen skapar mötesplatser över generationsgränser. Just Bälaryd har också varit duktiga på att tänka mer kring prissättning. De började succesivt att ta mer betalt genom att ändra inträdet från per bil till per person. Bälaryd har många evenemang i föreningen, och nu har de kunnat bli mer strukturerade i dessa.
Vad hoppas Smålands turism att satsningen ska ge? – Smålands Turism arbetar med att marknadsföra Småland mot både svenska och utländska turister. Så att kunna erbjuda fler exportmogna upplevelser och besöksmål är såklart ett mål. Men det finns många delmål på vägen dit. Till exempel att genom denna satsning tar kulturmiljöerna en större plats i besöksnäringen, och det är roligt.
Hur samverkar Kulturarvet som besöksmål med andra aktörer? Vilken nytta kan man dra av varandra? – Boenden i bygden behöver såklart besöksanledningar. Och generellt är det bara bra med fler besöksmål, det stärker bygden och är inte konkurrens. Sedan är det redan bra samarbete mellan hembygdsrörelse och kommun, länsstyrelse, Länsmuseum, region med flera, men det som är bra kan alltid bli bättre, säger Hanna Glans från Smålands turism.
Se filmen som Smålands turism har gjort om Kulturarvet som besöksmål:
”Glamgleðį” är älvdalska och betyder språkglädje. 2024 tilldelades projektet med samma namn 5,1 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden för att främja språkligt utbyte mellan unga och äldre. Nu har man producerat både en podd och en historisk kokbok på älvdalska.
– Min pappa växte upp på 1930-talet. Han pratade älvdalska men ville inte lära mig det. Han hade lärt sig att barn som talade språket fick problem, berättar Ing-Marie Bergman, projektledare för Glamgleðį.
Sättet man såg på språket då påminner om hur man såg på samiska, menar hon.
– I skolan blev barn slagna om de pratade älvdalska. Man fick inte ens tala det på rasten.
Kokbok med matminnen på älvdalska I dag har älvdalskan omkring 3 000 talare. Många av dem bor i Älvdalens socken i norra Dalarna. Det treåriga projektet Glamgleðį syftar till att skapa aktiviteter och mötesplatser mellan äldre och yngre älvdalingar för att bevara det gemensamma språket.
Tillsammans med Tyra Wallin, projektkoordinator för Glamgleðį, har Ing-Marie Bergman satt ihop den historiska kokboken ”Jättelsed og birettelse fra Övdalim – Rätter med rötter i Älvdalen”. Där får äldre älvdalingar berätta om sina matminnen.
– En stor del av rätterna bygger på råvaror från naturen här omkring – älgkött, bär och fisk. Vi kommer också att ordna matlagningsaktiviteter med kokboken som utgångspunkt.
Podd, fisketurer och en kör En annan del i det språkfrämjande projektet är podden Dalskum.
– Det betyder ”Vi som pratar älvdalska”, förklarar Björn Rehnström.
Han är språklig rådgivare och initiativtagare till Ulum Dalska – Föreningen för älvdalskans bevarande, som är Glamgleðįs närmsta samarbetspartner.
Podden leds av de tre unga älvdalingar och det första avsnittet av tio handlar om favoritplatser (”snuggbersplasser”) i Älvdalen.
– En favorit som tas upp i podden är slogbodarna som finns här. Det är ett slags öppet timmerhus där man kan elda – som ett lyxigare vindskydd ungefär, förklarar projektkoordinator Tyra Wallin.
Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
En annan planerad generationsöverskridande aktivitet inom ramarna för Glamgleðį är gemensamma fisketurer. Även en älvdalsk kör har börjat ta ton.
– Det finns många älvdalska sånger bevarade, och en hel del nya sånger översätts också, berättar Björn Rehnström.
I dag klassas inte älvdalskan som ett minoritetsspråk i Sverige. Är det något ni hoppas ska förändras i och med det här projektet?
– Ja! svarar trion med en mun.
Älvdalskan ingår i UNESCO:s atlas över hotade språk i världen. Även Europeiska rådet anser att älvdalska är ett språk, förklarar de tillsammans.
– Det är bara Sveriges riksdag och regering som inte förstått än.
Det är inte kommunala protokoll på älvdalska man strävar efter, eller att rättegångar ska tolkas till språket, förtydligar Björn Rehnstrom
– Men det skulle underlätta om man kunde söka statliga medel och EU-bidrag för att jobba med språket och kulturen, fyller Ing-Marie Bergman i.
Hur är då språkkunskaperna inom projektgruppen för Glamgleðį?
Tyra Wallin, som med sina 22 år är yngst i trion, fick med sig älvdalskan hemifrån. Ing-Marie Bergman, vars pappa inte ville att språket skulle gå i arv, började lära sig som vuxen, när hon själv fick barn.
Björn Rehnström lärde sig sina första ord när han flyttade till Älvdalen från Stockholm år 1977.
– Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
FAKTA Språkglädje på älvdalska
Glamgleðį är ett treårigt projekt som finansieras av medel från Allmänna arvsfonden. Projektägare är Älvdalens kommun i norra Dalarna.
Henrik Henrikson, pensionär bosatt i södra Stockholm, har belönats med Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2025 för hemsidan Mitt Hässelby som kartlägger förorten Hässelby i norra delen av stan med hjälp av foton, intervjuer och berättelser.
”Genom sitt långsiktiga arbete har Henrik Henrikson gjort kulturarvet tillgängligt för alla och bidragit till att stärka förståelsen för och värdet av lokalhistoria”, skriver Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande.
Förtjänstmedaljen har delats ut sedan 1981 till en eller flera personer som gjort betydande insatser inom kulturmiljövården – företrädelsevis utanför det professionella fältet.
Hur förvarar du din medalj? – Egentligen är det faktiskt två identiska medaljer i olika storlekar. Jag tror det finns en regel om att den lilla användas till kostym och den stora till frack, men jag är inte helt insatt i de frågorna. Jag förvarar dem i sitt fodral, och plockar fram dem om någon är på besök och vill titta.
Vad betyder den här utmärkelsen för dig? – Det är hedrande, förstås. Jag har jobbat med hemsidan i 25 år och det är roligt när det uppskattas. Och så länge jag tycker det är kul kommer jag att fortsätta.
Hur fick du idén att börja dokumentera lokalhistoria på internet då, år 1999? – När man skaffade internet-abonnemang med Telia ingick en hemsida.Vad ska jag fylla den med? tänkte jag. Men så mindes jag att jag hade ett gammalt anteckningsblock där jag skrivit om Hässelby, där jag växte upp. – Jag hade också många bilder som jag tagit under min ungdom. När jag såg en kåk som skulle rivas så skyndade jag mig att fota och dokumentera. Det har jag stor nytta av nu.
Hur mycket tid lägger du på Mitt Hässelby? – Nu när jag är pensionär använder jag förmiddagen som arbetstid. Jag går upp vid åtta och jobbar fram till lunch. Om jag håller på med något spännande kanske jag jobbar längre. – Det är ju helt frivilligt, och det är det som är så roligt. Oftast blir det ett nytt inlägg i veckan.
Vilka källor använder du, förutom ditt eget arkiv? – I början var det biblioteket, och framför allt alla gamla tidningar på Kungliga biblioteket. Men det allra bästa har varit att intervjua människor, för då blir det ju unikt material. – Jag har också haft stor nytta av Hässelby hembygdsförenings bildarkiv. Där har jag funnit bilder på exempelvis Hässelby slott, som är byggt på 1600-talet. Jag har också hittat bra bilder på Hässelby villastads handelsträdgårdar som försörjde hela Stockholm med grönsaker och blommor en gång i tiden.
Arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Finns det något inlägg som du tycker blivit särskilt bra? – Det är roligt när man kan berätta om något som kanske inte är nytt – men som är bortglömt av många. Kraftvärmeverket i Hässelby strand har en kaj för båtar som kommer med bränsle och olja. Den kajen är byggd av betongkassuner som använts vid landstigningen i Normandie under andra världskriget, berättar Henrik Henrikson. – Stockholms stad köpte två kassuner och fraktade dem till Sverige. Sveriges radio gjorde ett inslag efter att ha läst om det på min sida.
Vad har du för tips till den som vill göra en hemsida om sin bygds historia? I vilken ände börjar man? – Är man med i en hembygdsförening så har man en bra grund, där finns ju ofta massor av material. – Att börja intervjua folk är också ett bra tips. Någon sa att arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Var kommer namnet Hässelby ifrån? – Det betyder byn vid hasselängarna. I början av 1900-talet ändrade man stavningen från Hesselby till Hässelby. Men visst är det lite synd, för stavningen med E hade väl varit mer internationellt gångbar?
43 procent av alla vuxna i Sverige, cirka 3,5 miljoner personer, gjorde någon ideell insats under förra året. Det framkommer i Volontärbyråns rapport ”Svenskarnas engagemang 2025” som bygger på en undersökning där 3 246 personer mellan 18 och 84 besvarat frågor om ideellt engagemang. Fler män än kvinnor engagerar sig ideellt, närmare hälften av männen (47 procent) jämfört med fyra av tio kvinnor (39 procent). Ålder spelar också roll. De äldsta, 65 till 84 år, är mest aktiva (49 procent). Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år där är över hälften (56 procent) arbetade ideellt under 2025. Det ideella engagemanget är högre i mer landsbygdsdominerade län än i storstadslän. Idrottsorganisationerna samlar flest ideellt engagerade, med bred marginal. Tre av tio (29 procent) av alla engagerade är aktiva i en idrottsorganisation. Hembygdsföreningar, som samlar nästan 400 000 svenskar, är ingen egen post i undersökningen, men Sveriges hembygdsförbund publicerar varje år statistik för det ideella arbetet inom de 2 060 medlemsföreningarna.
Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år.
Utbildning väger tungt Undersökningen ”Svenskarnas engagemang 2025” visar också att det finns en stor outnyttjad potential, skriver Volontärbyråns verksamhetsledare Anna Bergring Ekstrand i en kommentar. ”Det finns helt enkelt massor av människor som skulle vilja engagera sig ideellt, men som av olika skäl inte hittat en väg in.” I rapporten ”Många bidrar, få orkar bära: Ideellt arbete i Sverige 1992–2024” pekar forskarna Erik Lundberg, Ebba Henrekson och Johan von Essen vid Marie Cederschiöld högskola på tre huvudfaktorer för ideellt arbete: resurser (att kunna), motivation (att vilja) och sociala nätverk (att bli tillfrågad). I rapporten, som Bygd och Natur skrivit om, framgår att en stor grupp lägger lite tid på ideellt arbete, medan en liten grupp bidrar med ett stort antal timmar. Där framgår också att utbildningsnivå är tungt vägande för ideellt engagemang, med högre utbildning ökar också förekomsten av ideellt arbete. Längre utbildning ger ofta bättre ekonomi, bredare nätverk och större tilltro till sin egen förmåga, faktorer som underlättar ideellt engagemang. Den mekanismen bekräftas av Volontärbyråns rapport. På frågan om vad som legat till grund för engagemang var vanliga svar att en förening eller organisation förväntade sig det, en vilja att påverka samhället, en önskan att delta i en gemenskap och/eller få nya vänner och att man fått frågan av någon redan aktiv. Det sista skälet, att bli tillfrågad, förklarar en stor del av skillnaden i ideellt engagemang utifrån utbildningsnivå. Högskoleutbildade får betydligt oftare frågan jämfört med gymnasieutbildade, 25 procent mot 15 procent, konstaterar Volontärbyrån.
Nya vänner och mer mening I rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” berättar respondenterna också vad det ideella arbetet har gett dem. 90 procent svarade att de fått nya vänner och bekantskaper. Nästan lika många, 87 procent, upplever en känsla av stolthet och personlig tillfredsställelse. 77 procent säger att engagemanget medfört en större meningsfullhet i livet.
Läs hela rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” här.
Vad vill du göra på posten som riksarkivarie? – Jag vill bidra till att tillgängliggöra den information som finns i arkiven – både för forskning och för allmänheten. Och så vill jag bevara den informationen för framtiden.
Som 15-åring sommarjobbade Daniel Forsman i arkivet för ett kommunalt energibolag och överväldigades av dess struktur. Mest tid har han dock tillbringat i arkiv i samband med en universitetsuppsats i historia.
– När jag läste polisrapporterna efter hungerkravallerna i Göteborg år 1917 blev jag berörd, minns jag. Jag upptäckte att arkiven representerade mänskligt liv och mänskliga erfarenheter.
Vad anser du är arkivets viktigaste funktion? – Det är att tillhandahålla det som finns där.
Kritiserad flytt av Riksarkivet Men tillgängligheten på arkiven är numera osäkrad, menar Sveriges hembygdsförbunds ordförande Anna Karin Andersson och Viktoria Johansson, ordförande i Sveriges släktforskarförbund.
I en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet tidigare i år uttrycker man stark oro inför det faktum att Riksarkivet i Östersund läggs ned och återuppstår i Härnösand. ”Flytten innebär inte bara förlorade arbetstillfällen och minskad statlig service. Arkiven är, fastslår arkivlagen, en del av det nationella kulturarvet. Nu ser vi att tillgängligheten till detta arv är hotad.”
Daniel Forsman konstaterar att det är en utmaning för arkiven att vara kostnadseffektiva, tillgängliga och ändamålsenliga över hela landet.
– Därför behöver vi ha en nära dialog med alla brukarorganisationer och uppdragsgivare om hur man på bästa sätt kan tillhandahålla arkiven.
Eftersom han inte tillträtt är han ännu inte helt insatt i motiven till flytten till Härnösand.
– Men Riksarkivets budgetunderlag och verksamhetsberättelser berättar om att man brottas med kostnadsökningar och står inför stora investeringar kopplade till säkra och effektiva arkiv.
Flytten har inletts Flytten av 5 500 hyllmeter arkivmaterial har redan inletts. Nya Riksarkivet blir norra Europas största arkiv och öppnas för besökare år 2026. Arkivdelen är byggd i betong för att möta säkerhetskraven.
– En orolig omvärld har pekat ut behovet av att ha lokaler som kan nyttjas på ett lämpligt sätt även i tid av kris, konstaterar han.
I nuläget är cirka 5 procent av det statliga arkivmaterialet tillgängligt digitalt. Det är en relativt låg siffra, om man jämför med statliga arkiv i andra länder.
I nuläget är cirka 5 procent av det statliga arkivmaterialet tillgängligt digitalt.
Kommer du att verka för att arkivhandlingarna ska digitaliseras i snabbare takt? – Absolut. Digitalisering av arkivhandlingarna är ett viktigt sätt att öka tillgängligheten men det handlar också om hur offentligt material kan användas för att driva effektivisering och innovation framåt.
Vad gäller arkiv kopplade till fordon eller fastigheter finns i dag en stor efterfrågan, berättar Daniel Forsman. Där det i dag är relativt långa handläggningstider.
– Genom att digitalisera material kan man effektivisera arbetsprocesserna med hjälp av AI. Det kommer leda till att det går snabbare att lämna ut handlingar, och att folk får svar.
– Jag ser fram emot att ha en dialog med hela Riksarkivet och deras användare och brukarorganisationer för att förstå behoven, och vad som är prioriterat, säger Daniel Forsman.
FAKTA. Riksarkivet i Härnösand:
Yta: 33 000 kvadratmeter varav 20 500 är arkivyta
Hyllmeter: 258 000 meter (25,8 mil)
Fastigheten kommer att ha en inomhustemperatur på 18 grader och en relativ luftfuktighet på 35 procent. Lokalerna kommer även att bli Skatteverkets nya nationella arkiv.
Text: Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg Sveriges hembygdsförbund
Varför ska man över huvud taget hålla på med byggnadsvård, när det ska göras så noggrant och när det tar sådan tid? Jo, för att det är roligt, spännande och ger en tillfredsställelse! De tankarna delar vi som suttit i juryn för Sveriges hembygdsförbunds byggnadsvårdspris. Att föreningar tar hand om sina byggnader, genom att i god byggnadsvårdsanda bevara dem för framtiden, vill SHF uppmärksamma. Styrelsen tyckte dessutom, att vi efter så många års uppehåll, kunde dela ut hela tre priser. Särskilt eftersom det 2025 är 50-års jubileum för Europeiska byggnadsvårdsåret, vilket uppmärksammats på flera sätt av såväl Sveriges hembygdsförbund som många fler runt om i landet.
Kunskap, hantverk och samarbeten i praktiken Det är ett fantastiskt arbete som alla hembygdsföreningar gör när de förvaltar sina byggnader! Men det krävs att man vet vad man gör för att bevara de regionala och lokala särdragen som många av dessa byggnader har. Om man inte är utbildad i traditionell byggnadsteknik, så behöver man läsa på eller ta hjälp av någon som kan. Det kan handla om både byggnadsantikvarier och hantverkare som inriktat sig på att arbeta just med traditionella material och metoder.
Det är ett fantastiskt arbete som alla hembygdsföreningar gör när de förvaltar sina byggnader!
Kunskap, hantverk och samarbeten i praktiken Och just det här med att läsa på och själv prova på, är något alla kan delta i, eftersom traditionella byggnadsmetoder är hantverk. Det är naturliga material man använder, som man oftast kan blanda till själv och det är metoder som görs för hand med enkla verktyg även om man i vissa moment kan underlätta genom att använda mekaniska och elektriska verktyg. Att det tar lite längre tid underlättas om man är fler som hjälps åt eller att man beställer arbetet av en duktig hantverkare. Sådana kan länsmuseet eller regionala museer hjälpa till med att rekommendera. Att både ta hjälp av någon som är duktig på det hantverk som behöver utföras och hjälpa till med arbetet, gör att man lär sig de momenten och därmed förs kunskapen vidare. Alla årets tre pristagarna har arbetat på så vis; tagit in antikvarisk kompetens, kunniga hantverkare och gjort delar av arbetet själva. Läs mer om deras arbete här.
Detektivarbete i husets historia Jag vill också särskilt lyfta det som är så spännande med byggnadsvård. Att utforska ett hus är som ett detektivarbete där ledtrådar som berättar om husets historia finns gömda i själva huset. När man varsamt vårdar och restaurerar ett gammalt hus ser man alla detaljer. Både synliga, såsom olika typer av dörr- och fönsterfoder samt tak- och golvlister, som vittnar om husets olika byggnads- och renoveringsperioder. Och detaljer som dyker upp när man börjar riva i ett hus, till exempel vilka olika tapeter och kulörer som funnits i ett rum eller hur stommen och takkonstruktionen ursprungligen var byggd. Ibland kan man även hitta skräp efter hantverkare i trossbotten eller vitlök, barnskor eller mynt på gömda ställen, vilket kan tyda på gammal folktro. Att vårda och restaurera ett äldre hus är att långsamt lära känna dess själ och de som har bott där tidigare. Därför är det också roligt att ”personifiera” husen, det vill säga ta reda på vilka som byggt och bott i dem. När föreningen gjort detta med sina hus, finns ett gyllene tillfälle att berätta vidare för besökare.
Barn kan involveras Både detektivarbetet och den traditionellt enklare byggnadstekniken kan också attrahera barn att delta. Det har till exempel Mariefreds hembygdsförening gjort, när de bjöd in barn att delta i att tillverka lerbruk och mura med kubb. Troligen kommer de att komma ihåg denna händelse längre fram i livet och kanske sår det ett frö att vilja bygga hållbart även i vuxen ålder.
Trädgård, landskap och biologisk mångfald Alla de tre pristagarna har även utövat trädgårdsskötsel och landskapsvård. Det är inget kriterium för utmärkelsen, men ändå något som gör att byggnaderna kommer till sin rätt. Malexanders hembygdsförening har dessutom haft kurser i lieslåtter. Att slå ängar gynnar den biologiska mångfalden både när det gäller flora och fauna, vilket många hembygdsföreningar ägnar sig åt.
Både detektivarbetet och den traditionellt enklare byggnadstekniken kan också attrahera barn att delta.
Årets pristagare och hedersomnämnanden Utöver de tre föreningarna som fått Sveriges hembygdsförbunds byggnadsmärke att fästa på en byggnad i sin kulturmiljö, så har två föreningar fått hedersomnämnande. Den ena är Enhörna hembygdsförening som rent handgripligen tagit sig an andras kulturhistoriska byggnader i bygden, vilka varit i behov av vård. De har kontaktat ägarna, sökt pengar och sett till att till exempel en gammal brandstation, en mjölkkällare och en tiondebod rustats upp. Den andra är Albo härads hembygdsförening som dessvärre drabbats av både vandalisering och stormskador. Utöver allt de arbete de har med alla sina byggnader har de alltså fått göra omfattande arbeten på en vattenmölla, när vandaler gjort så att vattenhjulet gått i sken, samt lägga om ett stort skifte av halm på en ladugårdslänga, efter att en stor ek fallit på byggnaden.
Regionala särdrag – unika berättelser Under jubileumsåret för byggnadsvårdsåret 50 år har Sveriges hembygdsförbund bjudit på två föreläsningar om regionala särdrag i bebyggelsen. Den ena handlade om bohuslänsk byggnadskaraktär och den andra om uppländsk byggnadskultur. Vi hoppas fler länsmuseer kommer vilja ställa upp för att berätta om det unika och speciella men också det vanliga och traditionella i den region de verkar. För är det något som hembygdsföreningarnas byggnader besitter, så är det just de regionala särdragen. Av det skälet talar vi mycket varmt om dem, i alla sammanhang vi kan när vi i Sveriges hembygdsförbund träffar företrädare för andra organisationer och myndigheter, samt det behov föreningarna har av att det finns medel att söka till bevarande av byggnaderna.
Plaketten pristagarna mottar. Foto: Sveriges hembygdsförbund
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
