Hur fungerar en hembygdsförening på en ö där ingen bor?
Gotska sandön, 40 kilometer norr om Fårö, har trots öns enslighet en hembygdsförening med 1 400 medlemmar. Det gör Gotska Sandöns hembygdsförening till Gotlands största hembygdsförening. Sofia Hoas, aktiv i föreningen sedan barnsben, tror att föreningens popularitet har att göra med öns karaktär.
– Många blir väldigt tagna av att besöka Gotska Sandön. Det är Sveriges mest isolerade ö, och det känns verkligen. Jag tror att de som kommer på besök här börjar tänka på andra saker än vad de gör hemma.
Gotska Sandön har ett föränderligt landskap med både sandiga stränder, hög tallskog och lövskog med hassel och ek. Redan 1909 blev delar av ön nationalpark.
Ingen av er bor på ön – vad är det som förenar er? – Det är intresset för ön! Både bevarandet av natur och kultur och att få vara ute på ön och arbeta.
Hembygdsföreningen bildades 1975 och firar i år 50 år tillsammans.
– De första åren handlade föreningens arbete främst om att bevara byggnaderna på ön. Många av dem var i dåligt skick. Då, på 1980-talet ansåg Naturvårdsverket att det var öns natur, och inte dess kulturarv, som var viktigt att bevara.
– Men natur och kultur är ju nära förknippade. Människorna blir präglade av naturen och naturen blir präglad av människorna.
100 procent av besökarna på ön kommer till museet.
De flesta av föreningens medlemmar bor på Gotland eller i Mälardalsområdet men finns även utspridda på andra platser i Sverige.
– Det är en utmaning när man ska ordna en träff utanför ön. Men det är inte helt lätt att ordna en träff på ön heller, eftersom färjan bara tar 90 passagerare. Dessutom går båten till ön bara sommartid.
På senare år har föreningen främst träffats i Stockholmsområdet och på Gotland.
– Då hyr vi in oss på hotell eller i hembygdsgårdar, förklarar Sofia Hoas.
På Gotska Sandön finns två museer som föreningen driver i samarbete med Gotlands museum. Ett av dem, beläget i öns gamla skola, öppnade i somras en ny utställning om öns dramatiska historia. Där finns ett anslag som hjälper föreningen att växa.
– ”Vill du också vara med och vårda och värna ön?” skriver vi. Fördelen för oss är att 100 procent av besökarna på ön kommer till museet. Därför har vi lätt att nå fram till de som förhoppningsvis är intresserade.
Föreningen bjuder även in till informationsträffar – nu senast på biblioteket Visby.
– Då berättar vi om öns natur och kultur och värvar nya medlemmar.
På ön finns en fyr från 1859 med tillhörande fyrsamhälle. Enligt sägen ska fyren ha varit tillhåll för sjörövare. Här finns också jakt- och fiskestugor från 1920-talet.
I dag ansvarar Länsstyrelsen för nationalparken med tillhörande byggnader.
– De tar in professionella byggnadsvårdare och arbetsleder ideella insatser från oss i föreningen. I dag är det självklart att byggnaderna på ön ska tas om hand på ett riktigt sätt.
Vilken är den bästa tiden att besöka Gotska Sandön, om man frågar dig? – Det är just nu – i slutet på augusti när ljungen blommar och skogen skiftar färg. Då finns det lingon och kantareller att plocka – och vita sandstränder med varmt, kristallklart vatten, säger Sofia Hoas.
Arkeologiprojekt på Gotska Sandön med Johan Rönnby, Sabine Sten, Ny Björn Gustafsson och Sofia Hoas. Foto: Sofia Hoas
TIsdagen 26 augusti går flytten av Tarsled missionshus till hembygdsparken Haraberget i Herrljunga. Det kommer att bli finalen på intensiva förberedelser. Huset kommer att likt kyrkan i Kiruna flyttas mycket långsamt med många stopp för att undvika överraskningar. Tarsled missionshus är byggt 1931 och har bland annat tjänat som söndagsskola för generationer av Herrljungabor. Herrljunga hembygdsförening förvärvade fastigheten för fem år sedan. Med sin placering i utkanten av samhället och nära en större väg har det varit svårt att nyttja lokalen för de tänkta ändamålen.
Flyttförberedelser har under sommaren vidtagits, en vacker stengrund finns på plats och som nästa moment ska huset klyvas för att sedan transporteras cirka fyra kilometer på väg till slutdestinationen hembygdsparken. – Vi ser fram emot flytten av det gamla missionshuset. Efter iordningsställande och renovering kommer det att komplettera vår vackra park, som samlings- och utställningslokal för våra många aktiviteter, säger Herrljunga hembygdsförenings ordförande Peter Backenfall. – Vi har tillstånd till att göra själva flytten mellan 18-2100 på tisdagskvällen och har ett fyrtiotal medlemmar involverade i detta utöver transportorganisationen, alla väldigt motiverade, menar Claes-Göran Ahlbom, projektledare från hembygdsföreningen och drivande i arbetet.
En vacker stengrund finns på plats och som nästa moment ska huset klyvas för att sedan transportera 4 kilometer.
Till hjälp har föreningen hyrt in proffs, två kranbilar, en transportorganisation och ett lag snickare. Ansvarig för detta är Fredrik Bertilsson på Fiddes Bygg. Fredrik är full av tillförsikt och utgår från att allt kommer att gå enligt planerna. – Jag har aldrig gjort detta förut, men någon gång måste vara den första, säger Fidde med glimten i ögat. Peter fyller i: – Kan de i norr så kan vi i söder! Skillnaden här är att vi är en ideell verksamhet, som behöver lösa detta utan det stora stöd som satts in i Kiruna. Peter fortsätter: – Vi vill slå ett slag för byggnadsvårdsåret 2025 och passa på att ta vara på det intresse för byggnadsvård som finns i samhället. Att bevara, använda och utveckla kulturarvet är något som inspirerat föreningen i sitt arbete under många år. När huset är på plats kommer man att erbjuda intresserade att hjälpa till för att lära sig praktisk byggnadsvård.
FAKTA. Då går flytten
Flyttarbetet av Tarsled missionshus påbörjas under eftermiddagen 26 augusti, från 14. Själva transporten sker mellan kl 18 och 21 i två omgångar, varvid delar av länsväg 181 kommer att användas.
Missionshuset är beläget vid infarten till Herrljunga från Vårgårdahållet.
Michael Johansson, medieproducent vid Sveriges hembygdsförbund, leder det inspelade webbinarium om refotografering som finns att ta del av på Byggnadsvårdsåret 50 års sajt (samt längre ner på denna sida). Där bjuder han på tips och handgrepp för bästa resultat. Men vi börjar från början, refotografering, vad är det?
– Refotografering är när man tar en ny bild av en byggnad eller plats från exakt samma vinkel och position som en äldre bild för att dokumentera och jämföra förändringar över tid. Samma plats, då och nu, säger Michael Johansson.
En del av Byggnadsvårdsåret är en satsning på att få fler att refotografera. Vad ger refotografering, som man kanske inte kan få på andra sätt? – När man tar nya bilder från samma position och vinkel som en äldre bild och lägger dem sida vid sida kan man på ett tydligare sätt visa hur en byggnad eller ett kvarter förändrats, exempelvis efter renoveringar eller nybyggnation.
– Det kan också vara så att delar av ett kvarter har rivits och nya byggnader tillkommit. Det är ett kraftfullt sätt att visa hur byggnader, miljöer och landskap har utvecklats, bevarats eller förändrats. Jag personligen tycker att när man kan se två bilder från olika tid fotade från samma plats bredvid varandra så blir det mer intressant att lära sig om platsens historia.
När man tar nya bilder från samma position och vinkel som en äldre bild och lägger dem sida vid sida kan man på ett tydligare sätt visa hur en byggnad eller ett kvarter förändrats.
Vad behöver man för att sätta i gång? – Man behöver en äldre bild att ha med sig som en referens. Det fungerar ofta bra att fotografera med en mobilkamera, men en systemkamera är att föredra eftersom man då kan ställa in brännvidd och byta objektiv och på så sätt få samma perspektiv som ursprungsfotot. Men man kan få lyckade resultat även med sin mobilkamera, man får gå på känsla och matcha perspektivet utifrån referensbilden man har med sig.
Var hittar man utgångsbilder? – Hembygdsföreningar har ofta bildsamlingar i sina arkiv man kan utgå ifrån. Många kommuner har också ett bildarkiv som man kan kontakta.
Hur kan föreningar jobba med refotografering? – Refotografering är ett spännande sätt att dokumentera sin lokalhistoria. Platser som de såg ut då, och hur de ser ut nu. Glöm inte att ange information och berättelser om platsens historia och dess byggnader. Jag har varit i kontakt med många hembygdsföreningar som dokumenterar sin hembygd med hjälp av ljud, bild och film och som även har börjat med refotografering.
Hur kan man sedan dela och sprida sina bilder? – Svenska byggnadsvårdsföreningen inbjuder alla att bidra med bilder till refotograferingsalbumet för Byggnadsvårdsåret 50 år bva50.se
– Dela även era bilder, filmer och lokalhistora på era hemsidor och sociala medier. Och varför inte göra en utställning med utskrivna bilder tillsammans med ett kafferep?
Text: Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg Sveriges hembygdsförbund
Hembygdsrörelsens alla hembygdsföreningar är tillsammans en stor fastighetsägare. Enligt en uppgift från år 2013 rör det sig om 11 000 byggnader. Dessa byggnader förvaltas alltså av ideella föreningar, genom styrelser som beslutar om hur förvaltningen ska finansieras och medlemmar som tar på sig ansvar för underhållet. Det är verkligen ett fantastiskt bidrag till vården av det byggda kulturarvet som föreningarna utför!
Byggnader som har kulturhistoriska värden förmedlar historien om hur människor levt, bott och verkat i det område de uppförts. För att den historien inte ska gå förlorad är det viktigt att vårda byggnaderna och inte förvanska vare sig helheten eller detaljerna när man bygger om eller underhåller dem.
Hembygdsrörelsen är duktiga på att forska på sin hembygds historia och att publicera skrifter i det ämnet. Det vore roligt att se fler som kopplar ihop den historien med de byggnader som de har i sitt fastighetsinnehav. Som riksorganisation har vi dessvärre inte så stor vetskap om vilka typer av byggnader som föreningarna äger. Men vi vet att det finns 1 400 byggnader som fungerar som hembygdsgårdar, att ungefär hälften av dem står på ursprunglig plats och att hälften har flyttats till hembygdsgårdens område.
Vi vet att det finns 1 400 byggnader som fungerar som hembygdsgårdar.
Hembygdsföreningarna är alltså samlare, både av stort och smått, eftersom man till och med tagit hand om och genom flytt bevarat byggnader när de till exempel hotats av rivning. Man har bedömt att byggnaderna varit så värdefulla för historien i bygden att man övertagit förvaltningen, vilket ofta är ett stort ansvar som innebär många arbetstimmar och kostnader.
I Sverige finns även andra stora fastighetsinnehavare som äger byggnader med höga kulturhistoriska värden. Jag tänker då främst på Svenska kyrkan och Statens fastighetsverk. Svenska kyrkan äger ca 20 000 byggnader, varav 3 400 är kyrkor. Alla kyrkor som är byggda före 1939 och ägdes av Svenska kyrkan år 2000, när de skildes från staten, är skyddande som kyrkliga kulturminnen enligt kulturmiljölagen. Statens fastighetsverk äger cirka 4 000 byggnader, vilka är byggnader av kulturhistoriskt värde ur nationell synpunkt. De flesta av dessa är skyddade som statliga byggnadsminnen enligt samma lag. Båda dessa fastighetsägare har stora organisationer som sköter förvaltningen och får även mycket statliga medel för finansieringen till den.
Det finns olika typer av skydd av byggnader, det vill säga att man ska bevara de kulturhistoriska värdena vid underhåll och eventuell ombyggnation. I Sverige finns ett generellt skydd i Plan- och bygglagen för alla byggnader som har kulturhistoriska värden men man de kan också vara skyddade genom Kulturmiljölagen eller bli det, genom att man väcker fråga om byggnadsminnesförklaring. En del hembygdsföreningar äger byggnader som är byggnadsminnesförklarade. Även hela kulturmiljöer, som både kan handla om olika typer av anläggningar som broar eller det gröna kulturarvet såsom trädgårdar, har ett generellt skydd i miljöbalken. Men för att de ska kunna skyddas behöver man identifiera vad som är kulturhistoriskt värdefullt. Det kan bebyggelse- och byggnadsantikvarier bedöma och de finns både på museer och enskilda konsultfirmor. Dessvärre är inte alla byggnader inom hembygdsrörelsen värderade, vilket skulle underlätta vid kommunikationen både för att göra dem mer intressanta och vid ansökan om bidrag till finansiering av byggnadsvården.
Dessvärre är inte alla byggnader inom hembygdsrörelsen värderade, vilket skulle underlätta vid kommunikationen.
Det riksförbundet ser som ett generellt värde i de byggnaderna som hembygdsrörelsen äger och förvaltar är att de har regionala och lokala särdrag. I Skåne äger, vårdar och visas till exempel typiska korsvirkeshus med lerklinade väggar på en väv av pilgrenar. I Hälsingland har hembygdsföreningar typiska Hälsingegårdar i sitt fastighetsinnehav, byggda av grovt timmar och med rikt dekorerade interiörer som handmålats av lokala konstnärer. Och i Östergötland förvaltas unika träbyggnader från 1500-talet men även hela herrgårdar, som är så vanliga i de rika slättlandskapen. Alla dessa typiska byggnadstyper visar på lokala och regionala särdrag som tillsammans berättar Sveriges mångfaldiga bebyggelsehistoria. Särdragen berättar om hur man använt materialet som fanns att tillgå i landskapet och det hantverk som utvecklats just där.
Sveriges hembygdsförbund representerar hembygdsrörelsen i många sammanhang på nationell nivå. Vi är till exempel med i referensgruppen för Riksantikvarieämbetets Bebyggelseinformationsprojekt, där myndigheten utvecklar det digitala Bebyggelseregistret. Vi sitter även med i Myndigheten för kulturanalys referensgrupp för kulturmiljöstatistik, som ger ut rapporter med statistik om kulturmiljöer i landet. SHF arbetar för att hembygdsrörelsens arbete med förvaltandet av det bebyggda innehavet ska synas tillsammans med alla de andra som arbetar för att bevara vår gemensamma kulturhistoria, både i rapporter och på digitala kartor på nätet. Vi vill sätta hembygdsrörelsens byggnader på kartan, så att vi blir likställda med andra värdefulla byggnader! Men för att kunna synas i de här offentliga sammanhangen behöver vi få in mer information från medlemsföreningarna om deras fastighetsinnehav.
2021 startade vi därför en kartläggning av hembygdsrörelsens byggnader. Då bad vi föreningarna skicka in kartor var deras byggnader låg i geografin och fylla i några uppgifter om var och en av de byggnaderna. Det gjorde vi för att kunna sammanställa statistik i syfte att representera rörelsen på ett bättre och mer sanningsenligt sätt. Några av de frågor vi ställde var hur gamla byggnaderna är och om de flyttats men även hur stora de är och vilket material de är byggda av. Vi har i dagsläget fått in svar från knappt 30 procent av våra medlemsföreningar men enkäten är fortfarande öppen, så vi vill även passa på att be föreningar att bidra till statistiken. (Ni finner den här.)
SHF arbetar för att hembygdsrörelsens arbete med förvaltandet av det bebyggda innehavet ska synas tillsammans med alla de andra som arbetar för att bevara vår gemensamma kulturhistoria.
En tredje del av kartläggningen handlade om hur mycket och vilka bidrag som föreningarna sökt för att förvalta sina byggnader samt hur mycket de fått beviljat. Som nämns ovan, så finns det andra organisationer som får stora summor till sin förvaltning. Svenska kyrkan får något som kallas den Kyrkoantikvariska ersättningen, som församlingarna kan söka från stiften och Statens fastighetsverk är helt statligt finansierat. Hembygdsrörelsen däremot har i dag bara ett statligt bidrag att söka och det är Bidraget till förvaltning av värdefulla kulturmiljöer, som kommer från Riksantikvarieämbetet men som fördelas av länsstyrelserna. Det bidraget ska räcka till mycket eftersom det kan gå till till exempel kommunernas upprättande av kulturmiljöprogram, arkeologiska undersökningar, skyltning av fornlämningar och skyddad bebyggelse både enligt kulturmiljölagen; Byggnadsminnen och Miljöbalken; byggnader inom Riksintressen för kulturmiljövården.
En kartläggning av byggnaderna har också blivit aktuell i samband med den krisberedskap som samhället arbetar med. Där kan hembygdsrörelsen både ha en roll genom att de har kunskap om värdefulla kulturmiljöer men även som innehavare av sådan samt en viktig samlingsplats som även kan bli en måltavla för en fiende som inser hur viktig våra traditioner och kulturbärare är.
Låt oss därför lyfta värdet av hembygdsrörelsens viktiga roll som förvaltare av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och den historia som är kopplat till dessa på Hembygdsgårdens dag!
FAKTA. HÄR FIRAS HEMBYGDGÅRDENS DAG 2025
Länkar till många av de evenemang som Sveriges hembygdsförbunds medlemsföreningar anordnar Hembygdsgårdens dag 2025 och mer information om dagen finner du här.
Riksantikvarieämbetet fördelar varje år stöd till bland annat hembygdsföreningar för kulturarvsarbete och, via Länsstyrelserna, stöd för kulturmiljövård.
Anslagen varierar i storlek, från 10–20 000 till över en halv miljon kronor. De största posterna finns bland ansökningarna för kulturmiljövård. 2024 var Vänge hembygdsförening, i Ekeby utanför Uppsala, en av de största mottagarna. Föreningen har därefter beviljats ytterligare bidrag för 2025 för att reparera timmerstommen i en väderkvarn de äger och ansvarar för. Totalt har projektet tilldelats närmare 1,1 miljoner kronor i kulturmiljöbidrag.
Ekeby by är en oskiftad radby med anor i medeltiden, som har mesta delen av gårdsbebyggelsen (manbyggnader och uthus) från 1700- och 1800-talen bevarad på sex gårdar, med en ringgata runtomkring. Byn byggnadsminnesförklarades 1997 i sin helhet och ägs i dag av Prästlönetillgångarna (PLT), Uppsala stift. Vänge hembygdsförening hyr en av gårdarna – Karlssongården – för kraftigt subventionerad hyra. Gården är centrum för föreningens verksamhet, bland annat arrangerar man kafé med hembakt på söndagar från mitten av maj till mitten av september och en välbesökt midsommarfest. Ägaren ansvarar för skötsel av gårdens byggnader och har också bekostat förbättringar, som installation av wc och varmvatten.
Totalt har projektet tilldelats närmare 1,1 miljoner kronor i kulturmiljöbidrag.
Väderkvarnen, av holländsk typ och byggd 1807, på byns mark köpte Vänge hembygdsförening för en symbolisk summa 1950.
– Dess vård och reparationer ansvarar vi alltså för, vi ordnar visningar där som är mycket uppskattade och efterfrågade, berättar Rosemarie Fiebranz, vice ordförande i Vänge hembygdsförening.
– Timmerstommen som aldrig renoverats i sin helhet var nu mycket rötskadad, Kvarnens stabilitet har bevarats över tid med invändiga stödbjälkar. Annars är kvarnen sedan 1950-talet satt i fint skick av våra medlemmar, med ett rekonstruerat, fungerande maskineri, inklusive mekanik för att vrida hättan med vingarna upp i vind.
Utgifterna fördelas mellan en mindre post för antikvarisk medverkan, vilket krävs på grund av byns byggnadsminnesstatus, och kostnaderna för de två timmermän som utför reparationerna.
– Det är inte helt säkert att nödvändiga reparationer kan slutföras inom ramen för årets bidrag, eller inom tillgänglig tid, det måste ske under augusti–oktober på grund av krav på vädret med mera, säger Rosemarie Fiebranz.
För att täcka de delar som inte kan bekostas med bidrag gör Vänge hembygdsförening insamlingar till sin Kvarnfond, med lotterier och annat.
Vänge hembygdsförening har även tidigare haft god utdelning vid bidragsansökningar genom Landsbygdsprogrammet, som pågick 2014 till 2020 finansierat av Europeiska fonden för landsbygdsutveckling. 2019 beviljades man 265 000 kronor för ett tillgänglighetsprojekt för ramper och liknande.
– Därtill räckte anslaget bland annat till ett antal informationsskyltar i tillgängligt format, samt översättning till flera språk av grundläggande informationstexter om Ekeby.
Det andra projektet som beviljades 2019 gav 228 000 kr för interiör restaurering av Karlssongårdens förstuga och kök, innanfönster samt husets pardörr, det vill säga främst målning av interiöra snickerier i huset som är byggt på 1780-talet. Detta utfördes av byggnadsvårdskunniga hantverkare och övervakades av byggnadsantikvarie.
Det tredje projektet, från samma program 2019, bekostade omläggning av väderkvarnens stickspåntak, restaurering av dess fönster samt rödfärgning av ytterpanelen. Bidraget uppgick till 267 000 kr. Totalt beviljades Vänge hembygdsförening alltså cirka 760 000 kronor från Landsbygdsprogrammet 2019.
Hur gör ni för att lyckas så bra med era ansökningar? – Närvaro på Länsstyrelsens informationsmöten samt god kontakt med handläggaren på Länsstyrelsen var en av förutsättningarna. Därtill har vi haft nytta av att jag som varit yrkesverksam som forskare i historia har vana vid att söka bidrag och därvid möta upp anslagsgivarens önskemål dels formellt, dels i text som tydliggör projektens syften och genomförande i relation till bidragets angivna syfte, säger Rosemarie Fiebranz.
– Sammantaget är väl Vänge hembygdsförenings ägande av och underhållsansvar för dels väderkvarnen, dels interiört för Karlssongården, som båda är byggnadsminnesförklarade, ganska exceptionellt. Kulturmiljöstödet beviljas på grund av denna status, inte främst till oss som hembygdsförening, förmodar jag.
– Det har förstås också betydelse att vi klarar av att ta ansvar för att ta in offerter av kunniga hantverkare, sköta administrationen och få projekten i hamn på utsatt tid. Det tar en hel del tid, och därtill kommer bekymmer med likviditeten. För att få kulturmiljöstödet utbetalt måste fakturorna vara betalda – några förskott ges inte. Förra året klarade vi det med ett kortfristigt, privat lån, i år har vi ansökt hos vår bank om kontokredit för att kunna möta upp fakturorna. Länsstyrelsen bidrar å sin sida med snabb handläggning. Där underlättar en upparbetad kontakt med ansvarig handläggare.
Det har förstås betydelse att vi klarar av att ta ansvar för att ta in offerter av kunniga hantverkare, sköta administrationen och få projekten i hamn på utsatt tid.
FAKTA. Bidrag till kulturmiljövård
Riksantikvarieämbetet förfogar över och fördelar huvuddelen av anslaget för kulturmiljövård till länsstyrelserna. Stödet ligger totalt på cirka 270 miljoner kronor om året.
Söks via respektive länsstyrelse och är öppet för såväl enskilda personer som föreningar, kommuner, stiftelser och bolag som ska göra kulturmiljövårdande insatser.
FAKTA. Bidrag till kulturarvsarbete
Fördelas en gång om året, med ansökningsperiod mellan 1 december och 31 januari, och ligger på totalt cirka 17 miljoner kronor årligen.
Bidraget riktar sig till civilsamhällets organisationer och kan sökas av arbetslivsmuseer, hembygdsmuseer och ideella kulturarvsverksamheter som syftar till att bevara och utveckla kulturhistoriska värden, såväl fysiska som immateriella. Verksamheten ska vara tillgänglig för allmänheten eller avses att bli det. Får inte gå till löpande verksamhet eller drift och ges inte till privatpersoner eller kommersiella bolag.
”Gåvor och donationer inom kulturarvet” är utgiven av Stockholms läns hembygdsförbund och Södra Ljusterö kultur och hembygdsförening. Bakom boken står Birgitta Rapp och Anita Lundin – och sju föreningar som alla erbjudits gåvor eller donationer. Dessutom medverkar sakkunniga inom ämnesområdena kulturarv, etik, juridik och föreningskunskap med styrelseansvar.
Birgitta Rapp är före detta forskningsdirektör vid Stockholms läns museum. Hon har därtill lång erfarenhet av föreningsarbete på Djurgården och på Ljusterö.
– En donation eller gåva kan ha stor betydelse för en hembygdsförening. Till exempel kan det skapa förutsättningar för en helt ny verksamhet.
När hembygdsforskaren Barbro E Sjöström avled 2019 testamenterades hela hennes kvarlåtenskap, inklusive forskarhatt, till Enhörna hembygdsförening.
Hembygdsföreningen lät inreda ett rum för hembygdsforskning på övervåningen i den småskola som redan var i föreningens ägo. Där gavs plats åt hela Sjöströms boksamling, inspelade band och annat forskningsmaterial.
Men dessförinnan stod Enhörna hembygdsförening inför en ovanlig uppgift. Eftersom donationen involverade hela dödsboet var det också upp till föreningen att anordna begravningen för Barbro E Sjöström.
– Jag vet inte hur vanligt det är att en hembygdsförening får det uppdraget. Men det blev väldigt fint eftersom Sjöström var just hembygdsforskare.
Eftersom donationen involverade hela dödsboet var det också upp till föreningen att anordna begravningen.
Inte sällan medför en större donation också ökade utgifter för en förening.
– Om man bejakar en donation bestående av en fastighet med mark har man också bundit upp sig ekonomiskt för decennier framöver. Det är viktigt att ha klart för sig från början.
Kulturarvssynen inom den egna föreningen är en viktig aspekt vid en gåva eller donation, menar Birgitta Rapp.
– Det är viktigt att man har en föreningsstyrelse med kompetens om kulturarv så att man kan bedöma vad det är man har att ta ställning till när man säger ja eller nej till en donation. Är det här något som är viktigt eller oviktigt?
I komplicerade fall behöver man också inse gruppens begränsningar.
– Ibland kan man behöva vända sig till andra föreningar och se hur de har gjort, eller kontakta en expert, säger Birgitta Rapp.
Om man bejakar en donation bestående av en fastighet med mark har man också bundit upp sig ekonomiskt för decennier framöver.
”Gåvor och donationer inom kulturarvet” beskriver även hur man på korrekt sätt formulerar ett testamente, ett vittnesintyg eller ett gåvobrev. På så vis fungerar publikationen rådgivande för den som funderar på att skänka sin kvarlåtenskap till den lokala föreningen. Att ett testamente innehåller vaga formuleringar kring en donation kan nämligen resultera i både omfattande arbete och långdragna konflikter.
Det fick Ljusterö hembygdsförening erfara när man testamenterades det arv från hemmansägaren Birgitta Andersson som gjorde föreningen till en av Sveriges rikaste. Gåvan innebar bland annat 40–100 miljoner kronor bundet i skogsbruk, öns bästa jaktmarker, 1 miljon kronor i kontant kapital, en ny Volvo och ett flertal fastigheter i Ljusterös äldsta byar.
”Resten av min kvarlåtenskap skall tillfalla Ljusterö hembygdsförening att användas till Museet”, hade Andersson menat i sitt testamente. Men innebar formuleringen att föreningen uppmanades att behålla Anderssons kvarlåtenskap i sin ägo? Eller var det fritt fram att sälja?
– I Ljusterö-fallet ställde den vaga formuleringen i testamentet till det, konstaterar Birgitta Rapp, som själv varit aktiv i föreningen.
Inom föreningens styrelse figurerade olika tolkningar och ett flertal jurister hann engageras under den fjortonåriga period som passerade innan hela arvet var sålt 2022.
– Man behöver vara medveten om att en donation kan innebära svåra frågor både vad gäller juridik och etik. Föreningsdemokrati är jätteviktigt, och att man har en öppen diskussion.
Vad har varit roligast i arbetet med boken? – Det positiva samarbetet! Att alla medverkande velat bidra med sina olika erfarenheter, som kan inspirera andra föreningar.
FAKTA. Det gäller för gåvor. Juridiskt kom ihåg för föreningen
Fast egendom Beträffande fast egendom måste överlåtelsehandlingar upprättas som vid en försäljning och förvärvet skrivas in i fastighetsregistret. Vilka inskrivningar, inteckningar, servitut och planbestämmelser belastar fastigheten, och vad innebär detta för föreningen? Det måste också redas ut om det finns villkor kopplade till överlåtelsen – t.ex. att någon ska få bo kvar. Föreningen bör undersöka i vilken mån fastigheten belastas med kostnader eller andra omständigheter som blir föreningens ansvar efter en överlåtelse.
Lös egendom Fördelen i mottagandet av gåvor jämfört med testamentessituationer är att föreningen då tillsammans med givaren kan klara ut omständigheterna kring gåvan och dokumentera dessa. När det gäller gåvor i form av lösa föremål, dokument, fotografier och pengar gäller principen att äganderätten övergår i och med att föremålet överlämnas rent praktiskt till mottagaren. Ett löfte om gåva av så kallat lös egendom är inte juridiskt bindande. Ett löfte om vad som ska hända med föremål vid dödsfall måste, för att vara bindande, formuleras i ett testamente.
Gåvobrev I samband med mottagandet är det klokt att upprätta ett gåvobrev som undertecknas av givaren samt föreningens mottagande representant. En mottagen gåva bör omgående förses med föreningens föremålsnummer och föras in i föreningens föremåls- eller inventarieförteckning och gärna även fotograferas. Källa: Jurist Lars Nylén, ”Gåvor och donationer inom kulturarvet”.
”Gåvor och donationer inom kulturarvet” kan köpas hos Stockholms läns hembygdsförbund: [email protected] Föreningar anslutna till Sveriges hembygdsförbund betalar 175 kr, övriga 200 kronor.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
