– Äntligen, var vår spontana reaktion. Hembygdsrörelsen här har varit lite eftersatt. Jag har jobbat med förbundet sedan 2011. Då hade vi ett årligt anslag på 65 000 kronor.
Genom Hembygdslyftet som den nya satsningen kallas tilldelas samtliga föreningar i länet ett grundstöd om 2 000 kronor vardera.
– Det blir en mindre summa eftersom vi är hela 115 föreningar i länet. Även föreningar som inte är medlemmar i Sveriges Hembygdsförbund är garanterade stödet.
Ytterligare 510 000 kronor av de medel som ingår Hembygdslöftet kan sökas av hembygdsföreningar i länet för att användas till projekt och evenemang. Högsta sökbara summa för en enskild förening är 50 000 kronor.
Vad ska det vara för sorts projekt och evenemang? – Vi ser gärna att pengarna ska gå till hembygdsföreningarnas kärnverksamhet, men är öppna för många olika sorters idéer, berättar Jesper Ström.
Vi är hela 115 föreningar i länet.
Biodling, bussresor eller andra aktiviteter Själv har han numera en heltidsanställning på förbundets kansli för att administrera fördelningen av projektpengarna. Ett villkor för att kunna ta del av stödet är att föreningarna sprider information om projektet i länet, berättar han.
– Det kan ske antingen på sociala medier eller att man ringer lokaltidningen och berättar vad som är på gång.
På den förslagslista som förbundet själva skapat för att inspirera föreningarna listas bland annat biodling, fotoprojekt, temadagar och bussresor till kulturarvsresemål.
– Det kan också handla om att odla äldre kultursorter, eller att ordna en slöjdkurs, en torpinventering eller en spökvandring. Man kan även söka för ett projekt som rör byggnadsvård för ökad tillgänglighet i sin lokala hembygdsgård.
Samarbete med andra föreningar uppmuntras Förbundet ser gärna att de sökande föreningarna samarbetar med andra föreningar – till exempel idrottsföreningar, friluftsföreningar, scouterna eller skolor.
– Vi uppmuntrar också till att man samarbetar med Vuxenskolan för att hålla en kurs. Vi märker att det finns ett stort intresse för kurser – särskilt vad gäller kris och beredskap.
Även fortbildning för styrelsemedlemmar, till exempel valberedningsutbildning, är möjligt att söka medel för från Östergötlands Läns Hembygdsförbund.
– Vi som förbund har fått ansvar för att fördela de här pengarna och vi hoppas ju verkligen att man sätter sprätt på dem.
Måste alla medel förbrukas under det kommande året? – Nej, man har faktiskt gjort ett undantag så att överblivna medel kan skjutas över till nästa år.
– Men vi vill förstås jättegärna visa att det verkligen finns ett behov av de här pengarna, i förhoppning om att det blir ett stående inslag i budgeten.
Östergötlands läns hembygdsförbund har funnits sedan 1941. Har ni tilldelats så här stora medel förr? – Nej, inte vad jag vet. Vi är jätteglada att tilldelas medel i höjd med till exempel Skåne län. Det känns verkligen roligt.
Vi som förbund har fått ansvar för att fördela de här pengarna och vi hoppas ju verkligen att man sätter sprätt på dem.
Elin Ljungqvist arbetar som filmpedagog inom kulturskolan i Vaggeryds kommun i Småland. Hon har en gedigen erfarenhet av att förmedla kulturarv till en ung målgrupp och föreläser även för bland annat hembygdsföreningar om hur de kan arbeta med barn och unga, på egen hand och i skolan.
Vad är särskilt viktigt att ha med sig i mötet med en ung målgrupp? – Att ungdomar är väldigt intresserade och vill både lära sig mer och engagera sig, men att deras engagemang inte ser ut som det gjorde förr. En ungdom väljer oftast inte att gå in i en förening eller styrelse för att engagera sig i flera år framöver, men kan däremot bli väldigt engagerade och drivna i kortare arrangemang och aktiviteter.
Vad driver dig som kulturarvsförmedlare? – När jag var 19 år började jag som ungdomspraktikant på Jönköpings läns museum. Där fick jag jobba med deras pedagogiska verksamhet under ledning av museiläraren Ola Hellman. Han var helt fantastisk med eleverna och lyckades verkligen fånga dem. När jag för första gången såg det där ljuset i ett barns ögon – där jag såg att just där och då, för bara några sekunder, förflyttades det barnet till en annan tid och historien blev levande. Det var ett magiskt ögonblick och från och med då bestämde jag mig att jag ville bli som Ola. Det har varit mitt mål och min drivkraft sedan dess – att få göra historia levande för barn och unga.
Finns det något som ”alltid” funkar i mötet mellan kulturarv och unga? – Mitt bästa tips är att möta dem på deras nivå, att hitta något som de kan relatera till. Det kan vara ett föremål, en plats, en person eller händelse, men något som fångar deras intresse direkt och som de känner igen sig i.
Något man i stället ska akta sig för, som är svårt? – Jag tror att många tyvärr pratar lite över huvudet på barn och unga som till exempel besöker hembygdsgården. Man vill lite för mycket och gör det lite för svårt för barnen. Man vill få med så mycket information som möjligt på kort tid. Försök i stället att sålla och ta lite i taget och bjud in dem att komma tillbaka fler gånger för att se mer.
Har hembygdsföreningarnas någon unik styrka i sammanhanget? – Hembygdsföreningarnas stora fördel är att de ofta har föremål i sina samlingar som man faktiskt får ta på, till skillnad från större museer där det mesta finns i montrar. Att faktiskt få uppleva och prova på historia på riktigt brukar fungera med alla åldrar. Att få ta på saker, att få prova gamla hantverk eller sysslor. Det ger så mycket mer än att bara få läsa om en tidsepok i en lärobok i skolan.
Hembygdsföreningarnas stora fördel är att de ofta har föremål i sina samlingar som man faktiskt får ta på, till skillnad från större museer där det mesta finns i montrar.
Hur kan kunskapen om hembygd stärkas i skolan? – I de reviderade kursplanerna som började gälla 2022 trycker man i historieämnet på vikten av att arbeta med historiska källor. Skolan har inga historiska källor, men det har ju hembygdsföreningarna, både när det gäller föremål, anteckningar, tidningsartiklar, fotografier och filmer till exempel. Här gäller det för föreningarna att få skolan att inse vilken pedagogisk resurs ett besök på hembygdsgården verkligen är. Mitt tips är att läsa vad som står i läroplanen och anpassa skolbesöken efter vad man läser i de olika årskurserna och vad skolorna efterfrågar.
Vilka goda exempel finns det på det? Metoder, enskilda samarbeten? – Jag har jobbat med ett väldigt roligt projekt i Värnamo kommun där skolklasser har fått göra filmer om sin hemort. Här har hembygdsföreningen på orten varit med som de lokalhistoriska experterna och tagit emot klassen och berättat om spännande händelser och personer som eleverna sedan har fått göra film om. Filmerna har sedan visats på stadsbiblioteket tillsammans med en liten utställning då eleverna har fått välja föremål ur hembygdsföreningens samlingar. Eleverna har lärt sig massor om sin lokalhistoria och hembygdsföreningen har lärt sig mycket om vad barn i olika åldrar är intresserade av.
Vad är barnen intresserade av? – De har oftast inte valt de berättelser och föremål som hembygdsföreningen brukar lyfta fram, utan har i stället valt historier om troll, jättar eller mord till exempel och föremål som de kan relatera till som exempelvis gamla skridskor, strykjärn och träskor.
Vad jobbar du på just nu? – Just nu arbetar jag med att ta fram en lärarhandledning till en kortfilm som handlar om kamerans och fotografiets historia från 1800-talet fram till våra dagar där alla har en kamera i mobilen och ett ständigt bildflöde med AI-genererade bilder. Hur påverkas vi av detta och hur kan vi bli bättre på att läsa av fejkade bilder och nyheter till exempel. Materialet ska förhoppningsvis vara klart lagom till höstterminen och testas med olika skolklasser och även med några seniorgrupper nu under våren.
Mitt tips är att läsa vad som står i läroplanen och anpassa skolbesöken efter vad man läser i de olika årskurserna och vad skolorna efterfrågar.
”Glamgleðį” är älvdalska och betyder språkglädje. 2024 tilldelades projektet med samma namn 5,1 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden för att främja språkligt utbyte mellan unga och äldre. Nu har man producerat både en podd och en historisk kokbok på älvdalska.
– Min pappa växte upp på 1930-talet. Han pratade älvdalska men ville inte lära mig det. Han hade lärt sig att barn som talade språket fick problem, berättar Ing-Marie Bergman, projektledare för Glamgleðį.
Sättet man såg på språket då påminner om hur man såg på samiska, menar hon.
– I skolan blev barn slagna om de pratade älvdalska. Man fick inte ens tala det på rasten.
Kokbok med matminnen på älvdalska I dag har älvdalskan omkring 3 000 talare. Många av dem bor i Älvdalens socken i norra Dalarna. Det treåriga projektet Glamgleðį syftar till att skapa aktiviteter och mötesplatser mellan äldre och yngre älvdalingar för att bevara det gemensamma språket.
Tillsammans med Tyra Wallin, projektkoordinator för Glamgleðį, har Ing-Marie Bergman satt ihop den historiska kokboken ”Jättelsed og birettelse fra Övdalim – Rätter med rötter i Älvdalen”. Där får äldre älvdalingar berätta om sina matminnen.
– En stor del av rätterna bygger på råvaror från naturen här omkring – älgkött, bär och fisk. Vi kommer också att ordna matlagningsaktiviteter med kokboken som utgångspunkt.
Podd, fisketurer och en kör En annan del i det språkfrämjande projektet är podden Dalskum.
– Det betyder ”Vi som pratar älvdalska”, förklarar Björn Rehnström.
Han är språklig rådgivare och initiativtagare till Ulum Dalska – Föreningen för älvdalskans bevarande, som är Glamgleðįs närmsta samarbetspartner.
Podden leds av de tre unga älvdalingar och det första avsnittet av tio handlar om favoritplatser (”snuggbersplasser”) i Älvdalen.
– En favorit som tas upp i podden är slogbodarna som finns här. Det är ett slags öppet timmerhus där man kan elda – som ett lyxigare vindskydd ungefär, förklarar projektkoordinator Tyra Wallin.
Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
En annan planerad generationsöverskridande aktivitet inom ramarna för Glamgleðį är gemensamma fisketurer. Även en älvdalsk kör har börjat ta ton.
– Det finns många älvdalska sånger bevarade, och en hel del nya sånger översätts också, berättar Björn Rehnström.
I dag klassas inte älvdalskan som ett minoritetsspråk i Sverige. Är det något ni hoppas ska förändras i och med det här projektet?
– Ja! svarar trion med en mun.
Älvdalskan ingår i UNESCO:s atlas över hotade språk i världen. Även Europeiska rådet anser att älvdalska är ett språk, förklarar de tillsammans.
– Det är bara Sveriges riksdag och regering som inte förstått än.
Det är inte kommunala protokoll på älvdalska man strävar efter, eller att rättegångar ska tolkas till språket, förtydligar Björn Rehnstrom
– Men det skulle underlätta om man kunde söka statliga medel och EU-bidrag för att jobba med språket och kulturen, fyller Ing-Marie Bergman i.
Hur är då språkkunskaperna inom projektgruppen för Glamgleðį?
Tyra Wallin, som med sina 22 år är yngst i trion, fick med sig älvdalskan hemifrån. Ing-Marie Bergman, vars pappa inte ville att språket skulle gå i arv, började lära sig som vuxen, när hon själv fick barn.
Björn Rehnström lärde sig sina första ord när han flyttade till Älvdalen från Stockholm år 1977.
– Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
FAKTA Språkglädje på älvdalska
Glamgleðį är ett treårigt projekt som finansieras av medel från Allmänna arvsfonden. Projektägare är Älvdalens kommun i norra Dalarna.
Henrik Henrikson, pensionär bosatt i södra Stockholm, har belönats med Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2025 för hemsidan Mitt Hässelby som kartlägger förorten Hässelby i norra delen av stan med hjälp av foton, intervjuer och berättelser.
”Genom sitt långsiktiga arbete har Henrik Henrikson gjort kulturarvet tillgängligt för alla och bidragit till att stärka förståelsen för och värdet av lokalhistoria”, skriver Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande.
Förtjänstmedaljen har delats ut sedan 1981 till en eller flera personer som gjort betydande insatser inom kulturmiljövården – företrädelsevis utanför det professionella fältet.
Hur förvarar du din medalj? – Egentligen är det faktiskt två identiska medaljer i olika storlekar. Jag tror det finns en regel om att den lilla användas till kostym och den stora till frack, men jag är inte helt insatt i de frågorna. Jag förvarar dem i sitt fodral, och plockar fram dem om någon är på besök och vill titta.
Vad betyder den här utmärkelsen för dig? – Det är hedrande, förstås. Jag har jobbat med hemsidan i 25 år och det är roligt när det uppskattas. Och så länge jag tycker det är kul kommer jag att fortsätta.
Hur fick du idén att börja dokumentera lokalhistoria på internet då, år 1999? – När man skaffade internet-abonnemang med Telia ingick en hemsida.Vad ska jag fylla den med? tänkte jag. Men så mindes jag att jag hade ett gammalt anteckningsblock där jag skrivit om Hässelby, där jag växte upp. – Jag hade också många bilder som jag tagit under min ungdom. När jag såg en kåk som skulle rivas så skyndade jag mig att fota och dokumentera. Det har jag stor nytta av nu.
Hur mycket tid lägger du på Mitt Hässelby? – Nu när jag är pensionär använder jag förmiddagen som arbetstid. Jag går upp vid åtta och jobbar fram till lunch. Om jag håller på med något spännande kanske jag jobbar längre. – Det är ju helt frivilligt, och det är det som är så roligt. Oftast blir det ett nytt inlägg i veckan.
Vilka källor använder du, förutom ditt eget arkiv? – I början var det biblioteket, och framför allt alla gamla tidningar på Kungliga biblioteket. Men det allra bästa har varit att intervjua människor, för då blir det ju unikt material. – Jag har också haft stor nytta av Hässelby hembygdsförenings bildarkiv. Där har jag funnit bilder på exempelvis Hässelby slott, som är byggt på 1600-talet. Jag har också hittat bra bilder på Hässelby villastads handelsträdgårdar som försörjde hela Stockholm med grönsaker och blommor en gång i tiden.
Arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Finns det något inlägg som du tycker blivit särskilt bra? – Det är roligt när man kan berätta om något som kanske inte är nytt – men som är bortglömt av många. Kraftvärmeverket i Hässelby strand har en kaj för båtar som kommer med bränsle och olja. Den kajen är byggd av betongkassuner som använts vid landstigningen i Normandie under andra världskriget, berättar Henrik Henrikson. – Stockholms stad köpte två kassuner och fraktade dem till Sverige. Sveriges radio gjorde ett inslag efter att ha läst om det på min sida.
Vad har du för tips till den som vill göra en hemsida om sin bygds historia? I vilken ände börjar man? – Är man med i en hembygdsförening så har man en bra grund, där finns ju ofta massor av material. – Att börja intervjua folk är också ett bra tips. Någon sa att arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Var kommer namnet Hässelby ifrån? – Det betyder byn vid hasselängarna. I början av 1900-talet ändrade man stavningen från Hesselby till Hässelby. Men visst är det lite synd, för stavningen med E hade väl varit mer internationellt gångbar?
43 procent av alla vuxna i Sverige, cirka 3,5 miljoner personer, gjorde någon ideell insats under förra året. Det framkommer i Volontärbyråns rapport ”Svenskarnas engagemang 2025” som bygger på en undersökning där 3 246 personer mellan 18 och 84 besvarat frågor om ideellt engagemang. Fler män än kvinnor engagerar sig ideellt, närmare hälften av männen (47 procent) jämfört med fyra av tio kvinnor (39 procent). Ålder spelar också roll. De äldsta, 65 till 84 år, är mest aktiva (49 procent). Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år där är över hälften (56 procent) arbetade ideellt under 2025. Det ideella engagemanget är högre i mer landsbygdsdominerade län än i storstadslän. Idrottsorganisationerna samlar flest ideellt engagerade, med bred marginal. Tre av tio (29 procent) av alla engagerade är aktiva i en idrottsorganisation. Hembygdsföreningar, som samlar nästan 400 000 svenskar, är ingen egen post i undersökningen, men Sveriges hembygdsförbund publicerar varje år statistik för det ideella arbetet inom de 2 060 medlemsföreningarna.
Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år.
Utbildning väger tungt Undersökningen ”Svenskarnas engagemang 2025” visar också att det finns en stor outnyttjad potential, skriver Volontärbyråns verksamhetsledare Anna Bergring Ekstrand i en kommentar. ”Det finns helt enkelt massor av människor som skulle vilja engagera sig ideellt, men som av olika skäl inte hittat en väg in.” I rapporten ”Många bidrar, få orkar bära: Ideellt arbete i Sverige 1992–2024” pekar forskarna Erik Lundberg, Ebba Henrekson och Johan von Essen vid Marie Cederschiöld högskola på tre huvudfaktorer för ideellt arbete: resurser (att kunna), motivation (att vilja) och sociala nätverk (att bli tillfrågad). I rapporten, som Bygd och Natur skrivit om, framgår att en stor grupp lägger lite tid på ideellt arbete, medan en liten grupp bidrar med ett stort antal timmar. Där framgår också att utbildningsnivå är tungt vägande för ideellt engagemang, med högre utbildning ökar också förekomsten av ideellt arbete. Längre utbildning ger ofta bättre ekonomi, bredare nätverk och större tilltro till sin egen förmåga, faktorer som underlättar ideellt engagemang. Den mekanismen bekräftas av Volontärbyråns rapport. På frågan om vad som legat till grund för engagemang var vanliga svar att en förening eller organisation förväntade sig det, en vilja att påverka samhället, en önskan att delta i en gemenskap och/eller få nya vänner och att man fått frågan av någon redan aktiv. Det sista skälet, att bli tillfrågad, förklarar en stor del av skillnaden i ideellt engagemang utifrån utbildningsnivå. Högskoleutbildade får betydligt oftare frågan jämfört med gymnasieutbildade, 25 procent mot 15 procent, konstaterar Volontärbyrån.
Nya vänner och mer mening I rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” berättar respondenterna också vad det ideella arbetet har gett dem. 90 procent svarade att de fått nya vänner och bekantskaper. Nästan lika många, 87 procent, upplever en känsla av stolthet och personlig tillfredsställelse. 77 procent säger att engagemanget medfört en större meningsfullhet i livet.
Läs hela rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” här.
Vad vill du göra på posten som riksarkivarie? – Jag vill bidra till att tillgängliggöra den information som finns i arkiven – både för forskning och för allmänheten. Och så vill jag bevara den informationen för framtiden.
Som 15-åring sommarjobbade Daniel Forsman i arkivet för ett kommunalt energibolag och överväldigades av dess struktur. Mest tid har han dock tillbringat i arkiv i samband med en universitetsuppsats i historia.
– När jag läste polisrapporterna efter hungerkravallerna i Göteborg år 1917 blev jag berörd, minns jag. Jag upptäckte att arkiven representerade mänskligt liv och mänskliga erfarenheter.
Vad anser du är arkivets viktigaste funktion? – Det är att tillhandahålla det som finns där.
Kritiserad flytt av Riksarkivet Men tillgängligheten på arkiven är numera osäkrad, menar Sveriges hembygdsförbunds ordförande Anna Karin Andersson och Viktoria Johansson, ordförande i Sveriges släktforskarförbund.
I en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet tidigare i år uttrycker man stark oro inför det faktum att Riksarkivet i Östersund läggs ned och återuppstår i Härnösand. ”Flytten innebär inte bara förlorade arbetstillfällen och minskad statlig service. Arkiven är, fastslår arkivlagen, en del av det nationella kulturarvet. Nu ser vi att tillgängligheten till detta arv är hotad.”
Daniel Forsman konstaterar att det är en utmaning för arkiven att vara kostnadseffektiva, tillgängliga och ändamålsenliga över hela landet.
– Därför behöver vi ha en nära dialog med alla brukarorganisationer och uppdragsgivare om hur man på bästa sätt kan tillhandahålla arkiven.
Eftersom han inte tillträtt är han ännu inte helt insatt i motiven till flytten till Härnösand.
– Men Riksarkivets budgetunderlag och verksamhetsberättelser berättar om att man brottas med kostnadsökningar och står inför stora investeringar kopplade till säkra och effektiva arkiv.
Flytten har inletts Flytten av 5 500 hyllmeter arkivmaterial har redan inletts. Nya Riksarkivet blir norra Europas största arkiv och öppnas för besökare år 2026. Arkivdelen är byggd i betong för att möta säkerhetskraven.
– En orolig omvärld har pekat ut behovet av att ha lokaler som kan nyttjas på ett lämpligt sätt även i tid av kris, konstaterar han.
I nuläget är cirka 5 procent av det statliga arkivmaterialet tillgängligt digitalt. Det är en relativt låg siffra, om man jämför med statliga arkiv i andra länder.
I nuläget är cirka 5 procent av det statliga arkivmaterialet tillgängligt digitalt.
Kommer du att verka för att arkivhandlingarna ska digitaliseras i snabbare takt? – Absolut. Digitalisering av arkivhandlingarna är ett viktigt sätt att öka tillgängligheten men det handlar också om hur offentligt material kan användas för att driva effektivisering och innovation framåt.
Vad gäller arkiv kopplade till fordon eller fastigheter finns i dag en stor efterfrågan, berättar Daniel Forsman. Där det i dag är relativt långa handläggningstider.
– Genom att digitalisera material kan man effektivisera arbetsprocesserna med hjälp av AI. Det kommer leda till att det går snabbare att lämna ut handlingar, och att folk får svar.
– Jag ser fram emot att ha en dialog med hela Riksarkivet och deras användare och brukarorganisationer för att förstå behoven, och vad som är prioriterat, säger Daniel Forsman.
FAKTA. Riksarkivet i Härnösand:
Yta: 33 000 kvadratmeter varav 20 500 är arkivyta
Hyllmeter: 258 000 meter (25,8 mil)
Fastigheten kommer att ha en inomhustemperatur på 18 grader och en relativ luftfuktighet på 35 procent. Lokalerna kommer även att bli Skatteverkets nya nationella arkiv.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
