Text: Bengt-Göran Carlsson, ur boken ”Odla ditt bröd”
Knappt en kilometer väster om Långlöts kyrka ligger Himmelsberga radby med Ölands museum. Östra Ölands kulturlandskap är gammal odlingsbygd, kyrkan är belägen på norra delen av ett gravfält som använts från 200- till 300-talet före vår tid och ända till 1000-talets slut.
Himmelsberga är en dubbel radby. På båda sidor av bygatan ligger ladugårdslängor medan boningshusen ligger längre in på de kringbyggda gårdarna. I gårdarna finns hus och miljöer från 1700- och 1800-tal. På 1950-talet hade bönderna börjat riva uthus och lador på gårdarna för att få plats med traktorer och större maskiner. Det typiskt öländska, radbyn och väderkvarnarna, hotades av jordbrukets modernisering och rationalisering.
Samtidigt växte hembygdsrörelsen som värnade om det öländska kulturarvet.
Folkbildaren Bertil Palm Bertil Palm (1916–1992) föddes i Glömminge, son till kantorn Alrik Palm och dennes hustru Helfrid. Han tog studentexamen i Kalmar. Studerade bland annat nordiska språk, folklivsforskning, konst och arkitekturhistoria vid Lunds universitet. Blev 1954 filosofie doktor i konsthistoria. Palm var en av de drivande krafterna bakom bildandet av Ölands hembygdsförbund 1953. Det var också Palm som föreslog att det enda rätta för att spegla hela öns kulturarv vore att göra en hel radby till ett museum. Komplett med flera gårdar, väderkvarn, smedja och malm. (På malmen, strax utanför gårdarna, bodde de som inte ägde mark i byn, till exempel lantarbetare, hantverkare, sjömän och fiskare).
Ett monument över bondesamhället Redan 1957 köpte Ölands hembygdsförbund två kringbyggda gårdar i Himmelsberga. Efter restaurering invigdes de som museum på midsommardagen 1959. Tidningen Ölandsbladet skrev att nu hade ön fått en kulturell mittpunkt, det gamla bondesamhället hade fått sitt monument.
Bertil Palm kom att arbeta som Ölands hembygdsförbunds intendent i nära tre decennier, från 1955 till 1983.
Ölands hembygdsförbund är i dag en paraplyorganisation för Ölands 32 hembygdsföreningar med sammanlagt cirka 10 000 medlemmar. Förbundet äger och driver museet. Den miljö som finns på museet återspeglar och representerar stora delar av Ölands kulturliv och kulturarv. Senare tillskott är bland annat en särskild utställningshall för samtida öländsk konst och Lorangahallen, som invigdes 2023, där Barbro Lindgrens barnbokskaraktärer bjuder in till lek för barnen.
”Folkåterutbildning” behövs – Jag växte upp med en nära relation till min mormor och morfar. Mormor hade ett stort hjärta för och sysselsatte sig inom folkbildning. Morfar odlade alltid och kunde mycket om växter. Det är en viktig grund för mitt arbete här på museet, förklarar Julius Winberg Sääf som sedan 2017 är chef för museet.
– En sak som jag noterade ganska snart efter att jag började här var att alla besökande familjer förr hade en egen guide med sig. En äldre släkting eller vän som kunde allt om hur det gick till på landet förr i världen. Som kunde levandegöra det museet visade. Och jag tänkte, hur blir det när denna generation av nära kulturguider inte längre finns omkring oss? Personer som själva vuxit upp i den miljö som de så levande kan berätta om. Vem ska då lära oss? Då blir byggnader och föremål stumma för besökarna. Vi behöver levande kunskaper och berättelser!
– Så växte idén om ”folkåterutbildning” fram, om museet som ett pedagogiskt kunskapscentrum i sann folkbildningstradition och för kompetensutveckling, i samarbete med andra organisationer och företag, berättar Julius Winberg Sääf.
Så växte idén om ”folkåterutbildning” fram, om museet som ett pedagogiskt kunskapscentrum i sann folkbildningstradition.
– Jag vill att museet ska vara en självklar deltagare i diskussioner kring dagens och framtidens utmaningar och frågeställningar för landsbygd, bebyggelse, odling och jordbruk.
– Jag ser framför mig stora möjligheter att utveckla ett fruktbart samarbete med till exempel Ölands folkhögskola, Capellagården, Världsarvet, Länsmuseet, hembygdsföreningar och kvarnföreningar med stor kunskap inom olika sakområden. Vi har också många kyrkliga församlingar, två kommuner och många företag som är intressanta att få med i ett samarbete. Tillsammans kan vi skapa ett nav där dåtid-nutid-framtid kan förenas med utvecklande aktiviteter för bevarandekontinuitetförändring. Tillsammans kan vi fördjupa våra kunskaper och kompetenser och bättre analysera verkliga behov med kulturarvet som bas.
– Vi är redan på god väg med att förverkliga delar av detta tankegods. Särskilt i vårt arbete och engagemang för byggnadsvård och grönt kulturarv.
Äldre bebyggelse en viktig resurs Den traditionella bebyggelsen på Öland bidrar i hög grad till öbornas och turisters upplevelsevärde. Besöksindustrin bygger delvis på dessa miljöer, men vi saknar i stort en medveten strategi för hur de ska bevaras och utvecklas. De kulturhistoriska kvaliteterna i den äldre bebyggelsen är generellt höga och också av nationellt intresse, konstaterar byggnadsantikvarie Susann Johannisson på Kalmar läns museum. Det saknas kunskaper – och det saknas yngre hantverkare. Johannisson anger särskilt följande konstruktioner där vi behöver konkret utbildning och bebyggelsehistorisk bildning:
• Skiftesverksteknik i princip i alla ladugårdar före cirka 1930 samt i många bostadshus. Flera unika ”högsulelador” har anor i forntiden.
• Stråtak/vasstak.
• Sten, murning, kalk, kalkbruk, bränning av öländskt kalkbruk.
• Väderkvarnar.
– Om vi här på Öland kan utveckla och förstärka dessa byggtekniker och material, och fler hantverkare lär sig dessa metoder – och allmänheten får upp ögonen för hur bra dessa material och metoder är – så kan fler delar av vår äldre bebyggelse restaureras på rätt sätt, säger Susann Johannisson.
Öland skulle kunna bli ett nav för att utveckla dessa metoder.
– Metoder och teknik för att värna och vårda de nämnda konstruktionerna har inte bara betydelse för identitet och karaktär som berör boende och turister utan kan också i högsta grad kopplas till miljöfrågan, säger Susann Johannisson.
Här ser Julius Winberg Sääf möjligheter för Himmelsberga att bidra.
– Vårt museum kan, tillsammans med andra aktörer, ta en aktiv roll för att skapa och driva en samlande plattform och ett kunskaparnätverk kring dessa frågor, säger han.
Grönt kulturarv, mer än odling av gamla sorter Det gröna kulturarvet handlar om de levande och gröna miljöerna i anslutning till kulturmiljöer som medvetet anlagts och odlats av människan, till exempel gårdars odlingar, parker, trädgårdar och kyrkogårdar. Människans nyttjande av naturen i kombination med naturliga processer och förutsättningar skapar det biologiska kulturarvet.
– För Himmelsberga-museet handlar arbetet med det gröna kulturarvet främst om de odlingar och trädgårdar för visande av kulturväxter i de historiska miljöer som finns på museet, förklarar Julius Winberg Sääf.
Om jag får önska vill jag gärna se en fortsättning på odlingen med verksamhet efter skörd som speglar hela konceptet ”Från jord till bord”.
Demonstrationsodling av stråsäd Alldeles särskilt handlar arbetet om de demonstrationsodlingar av kultursorter av stråsäd som organiseras i ett flerårigt samarbete med Kerstin Fredlund, föreningen Allkorn, länsstyrelsen och Hushållningssällskapet.
– Verksamheten är intressant och innovativ, och hör till våra fortsatta utvecklingstankar. Det är en i högsta grad levande utställning som inspirerar odlare, bagare, kockar och andra användare från när och fjärran. Utställningen väcker intresse och vilja att lära mer.
– Om jag får önska, säger Julius Winberg Sääf, vill jag gärna se en fortsättning på odlingen med verksamhet efter skörd som speglar hela konceptet ”Från jord till bord”. Vi hoppas kunna utveckla delar av museet till en mötesplats för generationer med arbete och lärande aktiviteter kring lokala råvaror från Öland. Vi vill visa hur vi kan koppla självhushållande odling och mat i det förflutna till en diskussion om dagens förutsättningar för vår matproduktion och vårt förhållningssätt. Utveckla tankar kring ett dåtida, nutida och framtida grönt kulturarv.
En tredjedel av studieförbundens lokaler är helt eller delvis borta sedan 2023. I många landsbygdskommuner har en fjärdedel av studieförbundens arrangemang försvunnit som en direkt följd av statens neddragningar, noterar Folkbildningsrådet, Svensk biblioteksförening och Studieförbunden i samverkan i rapporten ”Vid vägs ände” – om hur nedskärningar för folkbibliotek och studieförbund påverkar kulturens infrastruktur.
Utvecklingen slår olika över landet och är särskilt oroande för glesbygder, skriver Silvia Ernhagen, generalsekreterare för Svens biblioteksförening, i en kommentar.
Alternativ saknas på landsbygden För folkbiblioteken är utvecklingen mindre drastisk, men mönstret går igen. Vart tionde bemannat bibliotek eller bokbusshållplats har försvunnit sedan 2014. Medan befolkningen har ökat med nästan 840 000 personer sedan 2014 har bibliotekens finansiering inte ökat på motsvarande sätt.
Landsbygdsbor drabbas hårdare än invånare i större städer. ”Den som bor i en större stad har ofta andra kulturverksamheter att vända sig till, även om biblioteket eller studieförbundslokalen lägger ner. För de som bor i mindre städer eller landsbygdskommuner kan biblioteken och studieförbunden vara de enda som erbjuder kultur och folkbildning av olika slag”, sammanfattar Ernhagen.
Studieförbundens finansiering kapad från 2023 500 miljoner kronor. Så mycket mindre satsar staten på folkbildning årligen sedan 2023, till följd av regeringens beslut att skära ner statsanslaget till studieförbund med en tredjedel. Sänkningen införs successivt över tre år. Bygd och Natur skrev 2024 om de konsekvenser som redan då var tydliga:
Utbudet ökar främst i landsbygd Den kraftiga sänkningen av anslag 2023–2025 följer på en lång tid av långsammare utarmning, där stödet inte räknats upp i takt med den allmänna kostnadsökningen. I ”Vid vägs ände” framkommer att nästan 1 000 anställda inom studieförbunden har sagts upp under perioden 2023–2025.
Studieförbund finns i alla landets kommuner, men deras geografiska spridning minskar, visar ”Vid vägs ände”. Utbudetminskar mest i glesbygdskommuner. Antalet arrangemang har minskat med 20 procent i landsbygdskommuner, och med 12 respektive 10 procent i storstadskommuner och deras pendlingskommuner. Landsbygderna drabbas dubbelt så hårt som storstäderna, när studieförbunden tvingas till nedskärningar.
Studieförbund arrangerar inte bara saker på egen hand, utan ofta tillsammans med andra föreningar och fria grupper. Hembygdsföreningar samarbetar i många fall med studieförbund och även deras förutsättningar att verka påverkas därmed av nedskärningar i studieförbundens budgetar.
Ojämlik tillgång i landet I ”Vid vägs ände” berättar flera intervjupersoner att bibliotek och studieförbund i nuläget har svårt att fylla funktionen som ett nav för kulturarbetare, eftersom det inte finns resurser för att ta in någon i ett projekt och framför allt inte att anställa ny personal. Att arbetstillfällen försvinner innebär även att det blir ännu svårare att vara verksam som kulturarbetare i glesbygd.
Intervjupersoner från biblioteken återkommer till att de i allt större utsträckning tvingas ta sig an uppgifter som ligger utanför det traditionella uppdraget, en följd bland annat av att Statens servicecenter lagt ner på 15 orter i landet. De påpekar också att de medel som tilldelas är otillräckliga för att leva upp till lagstadgade uppdrag, vilket i förlängningen riskerar att bibliotekslagen inte efterlevs.
På motsvarande sätt uttrycker studieförbunden att de på grund av nedskärningar och minskad personalstyrka har svårt att finnas till i lokalsamhällen och att utveckla ny verksamhet. Utöver statlig finansiering är kommunbidrag viktigt för verksamheten. Dessa skiljer sig åt, vilket leder till att verksamhet koncentreras till kommuner med högre bidrag. Det skapar en ojämlik tillgång till folkbildning i landet.
I Österbybruk, Östhammars kommun finns Bruksarkivet – Dannemorabygdens förenings- och hembygdsarkiv. – Vårt kulturarv finns i arkiven. För att förstå framtiden behöver man även se bakåt, säger Torkel Gille, som sedan länge är aktiv i arkivets styrelse. Bruksarkivet kallas också Bygdens arkiv och innehåller ungefär 25 000 bilder, varav de äldsta är från 1800-talet. Här finns också böcker, gamla kartor, artiklar och uppsatser med anknytning till bygden.
Galtförening dokumenterad Arkivet grundades redan 1945 och består av 155 lokala arkiv i bygden som slagits samman till ett. – Förr bildade man föreningar för allt möjligt. En galtförening var till exempel en grupp som gått samman för att ha råd att köpa en galt. Galtföreningen i fråga är naturligtvis insomnad vid det här laget, förklarar han. Men bland de andra föreningarna – till exempel fackföreningar, fiskeföreningar och hembygdsföreningar – lever ett femtiotal kvar.
Källarlokal med klipparkiv Det samlade arkivet huserar i källaren till det gamla kommunkontoret i Österbybruk. – Det passar bra, för vad skulle man annars använda ett sådant utrymme till? Lokalerna består av tre rum, berättar Torkel Gille. – I ett av dem finns vårt klipparkiv. Det vill säga alla sparade tidningsurklipp som rör orten. Det uppdaterades dagligen fram till internets genombrott.
Förr bildade man föreningar för allt möjligt. En galtförening var till exempel en grupp som gått samman för att ha råd att köpa en galt.
Nyfikna nyinflyttade En vanlig besökare i Bruksarkivet är den nyinflyttade ortsbon som letar information om sitt hus. – Man är nyfiken på vilka som bott där eller när huset är byggt. Ibland kan vi plocka fram gamla foton, förklarar han. Andra besökare är pensionärer som vill bläddra i ett specifikt år ur klipparkivet. – Vad hände egentligen i bygden 1955, när jag var fem år? Det är sådant folk gärna undersöker.
Kurser och utställningar Bruksarkivet anordnar också kurser i släktforskning. Varje år producerar man även en fotoutställning i Österbybruks bibliotek. – Bibliotekarierna har berättat att i synnerhet barnen tycker det är väldigt roligt med gamla bilder. Och när fotoutställningen hängt ett par månader på biblioteket vandrar den vidare till ortens lokala demensboende. – När dementa ser bilder från sin barndom händer det att minnen kommer tillbaka. Bilderna brukar vara väldigt uppskattade även där.
Gör en almanacka Bruksarkivet drivs av ideella krafter och har öppet en gång i veckan. – Men om någon har rest hit för att släktforska så har vi även möjlighet att ha öppet på förfrågan, förklarar Torkel Gille. Man mottar ett kommunalt anslag på 1 400 kronor per år, vilket enligt uppgift räcker till kopieringskostnader om man har tur. I stället finansieras den större delen av verksamheten av årsavgifter från föreningsmedlemmar och av intäkter från försäljning av en egenproducerad almanacka med bilder ur arkivet. – Vi väljer ett nytt bildtema varje år – till exempel gamla skolor. Vi brukar sälja omkring 200 exemplar.
Vad var det senaste som plockades in i arkivet? – Numera fylls ju inte klipparkivet på men vi sparar fortsatt alla dödsannonser för folk som bott i Dannemorabygden. Arkivet får löpande förfrågningar från ortsbor som vill skänka fotografier eller gamla skrifter, berättar han. – Vi är generellt positiva till nytt material men vi gör ett urval.
FAKTA. Digitalt material från Bruksarkivet/Bygdens arkiv
Bruksarkivet eller Bygdens arkiv har i nuläget digitaliserat ett par hundra bilder ur sina samlingar via den publika databasen ALVIN.
– Vi försöker verka för bygdens bästa och hjälpa till när vi kan, säger Thorbjörn Svahn, ordförande i Hultsfreds hembygdsförening.
Vid en nattlig brand i slutet av september totalförstördes Hultsfreds moské. Medlemmarna i föreningen Pegasus som drev verksamheten stod plötsligt utan samlingslokal.
– Vi är mycket ledsna, men det känns fint att hembygdsföreningen ställer upp för oss när vi drabbas på det här sättet, säger Owais Kholi från Pegasus.
Direkt efter branden lovade hembygdsföreningen att låna ut sin så kallade musikpaviljong, så att föreningen Pegasus kan fortsätta med sina fredagsböner.
– Vi vill vara en positiv kraft i bygden. Det var en självklarhet att erbjuda plats i Musikpaviljongen på fredagar mitt på dagen. Vid den tiden brukar lokalen ändå inte vara uthyrd, säger Thorbjörn Svahn från Hultsfreds hembygdsförening.
Vi är mycket ledsna, men det känns fint att hembygdsföreningen ställer upp.
Även inom hembygdsföreningen är många medlemmar ledsna över den nedbrunna fastigheten.
– Den bar på en intressant historia, med två byggnader som blev sammanbyggda år 1926, berättar Thorbjörn Svahn.
– Den ena byggnaden från 1898 drevs i missionsförsamlingens regi och var ett soldathem. Den andra kallades lägerboden och hade varit en affär i Hultsfred.
Av de båda fastigheterna tog en metodistkyrka form för 99 år sedan, med en pastor Thorsell från Skara som den första av en lång rad föreståndare.
– Metodistkyrkan byggdes där smalspåret mot Västervik gick tidigare, innan man sänkte sjön Hulingen så att järnvägen kunde dras närmare sjön, säger Thorbjörn Svahn.
Metodistkyrkan drev verksamhet i 80 år, fram till år 2006 då den sista gudstjänsten hölls. Sedan togs byggnaden över av föreningen Pegasus och omvandlades till moské.
Paviljongen lämpar sig bra som provisorisk lösning för föreningen Pegasus.
Efter branden har alltså Pegasus fått möjlighet att bedriva verksamhet i hembygdsföreningens musikpaviljong på Hultsfreds slätt.
– Det är en bra samlingslokal på alla sätt och vis, säger Stefan Helgesson som är anställd av hembygdsföreningen och ansvarig för uthyrningen.
– Det är populärt att hyra Musikpaviljongen för exempelvis bridge, dop, förlovningsfester, födelsedagskalas och mycket annat, berättar han.
Owais Kholi förklarar att paviljongen lämpar sig bra som provisorisk lösning för föreningen Pegasus, efter att deras moskébyggnad brunnit upp.
– Hembygdsföreningen har inte begärt hyra från oss, men vi vill ändå betala varje gång vi använder lokalen. Alla föreningar är ju i behov av intäkter, säger Owais Kholi.
När Hultsfreds moské brann ner erbjöd Thorbjörn Svahn och hembygdsföreningen ersättningslokaler i Musikpaviljongen. Foto: Fredrik LobergMoskéfastigheten som nyligen brann ner i Hultsfred byggdes 1898 som soldathem på Hultsfreds slätt, med Svenska Missionsförbundet som huvudman. Sedan flyttades den till centrala Hultsfred, för att bli metodistförsamlingens samlingslokal år 1926.
Hur ger man unga människor en ingång i hembygdsfrågor? Domarvik hembygdsgård i Åtvidaberg kommun är idylliskt idylliskt belägen på en höjd intill Grävsjön. I somras hölls här ett läger för barn mellan 7 och 15 år.
– Syftet är att fler unga ska bli intresserade av det vi gör, förklarar Anita Bodin från Hannäs hembygdsförening.
– Kanske kommer de unga som minns sina somrar här också vilja engagera sig i föreningen i framtiden?
Under tre sommardagar får 30 barn bada, umgås och sova på höskullen. Arrangemanget är ett samarbete mellan hembygdsföreningen och förbundet Vi Unga som är Studieförbundet Vuxenskolans fristående ungdomsorganisation.
– Det är Vi unga som är lägerledare, och de gör ett fantastiskt arbete. Men många föräldrar kommer också hit och hjälper till, säger Anita Bodin.
Under tre sommardagar får 30 barn bada, umgås och sova på höskullen.
Lägret vänder sig till alla barn som är intresserade och har åldern inne – man måste inte bo i närområdet.
– Platserna brukar snabbt bli bokade. De flesta av barnen är från Hannäs och dem når vi via vår Facebooksida. Men det är också sommargäster och folk från Norrköping.
Under det mobilfria lägret bjuds får barnen bland annat gå tipspromenad runt Domarvik. Där får man gissa vad gamla ting som föreningen har samlat på sig har använts till förr.
I matsalen finns pärmar med fotografier ur bygdens historia finns att bläddra i för den som vill. Man plockar också svamp och bär och lär sig hur man överlever på egen hand i den närliggande skogen.
– Och så gör vi egen glass, fastän hembygdsgården varken har vatten eller el. Man får stå där med sin lilla visp och vispa grädden.
Barnen får också lära sig att kärna smör, berättar hon.
– Tanken är att man de ska få en bild av hur det var förr.
Förutom att upplåta sina lokaler har hembygdsföreningen även bistått med matlagning.
– I mangårdsbyggnaden finns en gammal bakugn och där har vi gjort pizza.
Det här är ett jättebra sätt för unga att få kontakt med hembygdsföreningen och förstå hur vi jobbar.
Om man är barn och har föräldrar som är aktiva i hembygdsföreningens aktiviteter ligger det nära till hands att man själv blir intresserad, menar Anita Bodin.
– Men det är inte många av barnen i bygden som har föräldrar som är engagerade i dag. Därför är det här ett jättebra sätt för unga att få kontakt med hembygdsföreningen och förstå hur vi jobbar.
2025 var sjunde sommaren som man ordnade läger i Domarvik hembygdsgård.
– Barnen som var här första sommaren har hunnit bli i 15-årsåldern nu. De tar hand om de yngre barnen när vi badar och spelar fotboll med dem. De ser efter varann, men tycker fortfarande att det är roligt.
Brukar alla vilja sova på höskullen? – Nej, de som är allergiska eller tycker att det bara läskigt får sova i tält. Men många tycker verkligen att det är jättekul.
– Personer i hembygdsföreningar har stor och detaljerad kunskap om vårt kulturarv. Om de har nått en viss ålder är det ännu bättre, för då har de också sett förändringar över tid.
Philip Buckland har en bakgrund som miljöarkeolog. På Umeå universitet leder han forskningsprojektet ”Prioritering av klimathotade kulturhistoriska värden”. Hembygdsföreningar kan utgöra en viktig del i arbetet med att skydda kulturarvet från skador orsakade av klimatet, menar han.
– Det finns en massiv kunskap där som behöver förmedlas.
I nuläget är det översvämningar och ökade vattenflöde som är det mest akuta hotet, förklarar han och hänvisar till de (i september 2025) pågående skyfallen i Västernorrland.
– Längs kusterna höjs hela tiden havsnivåerna och i framtiden kommer förändringen ske i snabbare takt.
Det sker också en ökning av stormvindar.
– Vädret blir mer extremt och kustområden är mest utsatta. I Sverige gäller det framför allt västkusten och Skåne.
Vädret blir mer extremt och kustområden är mest utsatta.
Just nu är ett flertal kulturarv i Sverige i riskzonen för att förstöras på grund av olika sorters klimatförändringar. Men Philip Buckland undviker helst att peka ut dem – eftersom den här sortens forskning handlar om hur man kan hantera problemet på nationell och internationell nivå.
– Pekar man ut konkreta fall är det lätt att man fastnar för en viss typ av problem och glömmer bort det stora, övergripande. Det finns fornlämningar runt om i Sverige och alla är hotade på olika sätt.
Men han ger gärna ett internationellt exempel. Skara Brae i Storbritannien har många gånger har kallats Skottlands Pompeji – och riskerar att sköljas bort.
– Det är en omfattande och komplex stenåldersboplats, upptagen på Unescos lista över världsarv. Där har man spenderat hundratals miljoner på att bygga en kustmur för att hålla tillbaka havet.
Skara Brae anses extremt viktigt ur ett kulturhistorisk perspektiv och är dessutom en turistmagnet.
– Där finns flera faktorer som gör att man väljer att satsa på att skydda platsen, förklarar han.
Vad gäller mindre platser som inte har samma dragningskraft för turister är det annorlunda.
– I Lycksele finns en gammal marknadsplats med träbyggnader väldigt nära älven. Den är klart översvämningshotad och människor i närområdet anser att det är en viktig plats. Och den är välbesökt, men förstås inte i samma skala som Skara Brae.
Genom att koppla ihop flera olika källor i en webbplattform hoppas Philip Bucklands forskargrupp kunna underlätta riskbedömning och prioritering vad gäller att rädda utsatta kulturarv.
– Det ska inte vara antal besökare på en plats som avgöra om man prioriterar att skydda den eller inte.
Det ska inte vara antal besökare på en plats som avgöra om man prioriterar att skydda den eller inte.
GIS är en akronym för geografiskt informationssystem. Det är ett IT-system som kan läsa kartor och tolka geodata. I dag finns en mängd olika GIS-verktyg på nätet som kombinerar olika sorters kartdata.
– De är tillgängliga för alla, men det är lite av en labyrint, säger Philip Buckland.
På Lantmäteriets hemsida finns till exempel tjänsten Min karta. Han visar på sin skärm och bläddrar mellan olika lager av kartor över en och samma plats.
– Här kan man välja mellan flygbilder, historiska bilder och lämningar.
Lantmäteriets Min karta redovisar även risken för jordskred – men inte översvämning. Då måste man i stället vända sig till MSB:s hemsida.
– Vårt arbete handlar om att all data ska samlas. Som en slags genväg helt enkelt.
Men redan nu kan alla som vill dra nytta av befintliga GIS-verktyg som finns på nätet, understryker han. Hembygdsföreningar kan ha uppsikt över klimathotade fornlämningar och historiska byggnader i sitt närområde både digitalt och på plats.
– Om man upptäcker ett problem eller en risk vad gäller klimatpåverkan på kulturarvet kan man också påverka kommun och länsstyrelser, säger Philip Buckland.
FAKTA. Onlineresurser för information om klimatrelaterade risker och kulturarv
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
