EU:s energiprestandadirektiv, EPBD, ska vara infört i svensk lagstiftning senast 29 maj 2026. Men Sverige är inte redo att börja tillämpa direktivet, eftersom förvaltare av kulturhistoriska byggnader riskerar att drabbas. Det menar Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande.
– Klimatomställningen får inte ske på bekostnad av vårt byggda arv. Den måste ske tillsammans med det. Kulturmiljön och den befintliga bebyggelsen är och behöver ses som en resurs i omställningen, säger Susanne Thedéen, riksantikvarie på Riksantikvarieämbetet.
Mot bakgrund av återkommande signaler, både från Sverige och övriga Europa, om att fastighetsförvaltare har svårt att nå de energibesparingskrav som följer av EPBD uppdrog Riksantikvarieämbetet Lunds universitet att göra en studie om energirenovering av byggnader med kulturvärden relaterat till EPBD. I rapporten framkommer att kraven på energiprestanda behöver kompletteras med bättre verktyg för att identifiera, värdera och bevara kulturhistoriska byggnaders särdrag. Risken är annars att dessa byggnader går miste om möjligheter till stöd och lån, trots att de ofta behöver särskilt anpassade och varsamma åtgärder.
– Konsekvensen kan bli att kulturhistoriska värden går förlorade, eller att nödvändig energieffektivisering inte genomförs, säger Ebba Gillbrand, utredare på Riksantikvarieämbetet i pressmeddelandet.
Renoveringsraseriet: Värna varsamhetskravet Även Alfred Skogberg, ordförande i föreningen Renoveringsraseriet, hyser oro.
– Varsamhetskravet i plan- och bygglagen måste väga tyngre än EU-direktivets stelbenta energiklasser, säger han.
– Vi kan inte stirra oss blinda på enbart driftenergi. En byggnads totala klimatavtryck inkluderar den energi som redan är bunden i huset. Att slänga ut fungerande byggnadsdelar skapar ett enormt utsläppsberg här och nu som tar decennier att ”spara in” genom lägre driftkostnad. Ska något bytas ut behöver det därför bevisligen vara till stor nytta för klimatet och det måste ske i samspel med kulturarvet, så att det inte förvanskas.
Vi kan inte stirra oss blinda på enbart driftenergi. En byggnads totala klimatavtryck inkluderar den energi som redan är bunden i huset.
Svårt energieffektivisera hembygdsrörelsens fastigheter Sveriges hembygdsförbund hyser också farhågor. Tillsammans med flera andra ideella fastighetsägarorganisationer arbetar Sveriges hembygdsförbund på ett yttrande gällande det nya energiprestandadirektivet. Förbundet bevakar även på egen hand de kulturhistoriska värdena, och är kritiskt till målet att alla byggnader ska vara nollutsläppsbyggnader år 2050.
”Hembygdsrörelsens byggnader har ofta kulturhistoriska värden som inte bör förvanskas. Energieffektiviseringar för dessa kan vara svåra att lösa”, skriver förbundet i ett remissvar till Boverket i januari 2026. ”Ett scenario kan bli att byggnader slutar att värmas upp och därmed kan värden gå förlorade av det skälet. Hembygdsrörelsens möjlighet till bidrag har minskat de senaste åren och införandet av krav på energieffektiviseringar kommer att försvåra ytterligare för deras förvaltande av sina fastigheter.”
Byggnadsvård räknas inte som miljönytta Riksantikvarieämbetet konstaterar att EU:s taxonomi inte räknar traditionellt byggnadsvårdande underhåll som miljönytta, ”trots att det är avgörande för en långsiktigt hållbar förvaltning”. För att en byggnad ska klassas som grön krävs att den når energiklass A, tillhör de 15 procent mest energieffektiva byggnaderna eller minskar energianvändningen med minst 30 procent vid renovering.
”För många kulturhistoriska byggnader är det inte möjligt, utan att förlora viktiga kulturvärden. Därmed riskerar de att varken uppfylla EPBD:s krav eller taxonomins kriterier för grön finansiering”, skriver Riksantikvarieämbetet.
Enligt rapporten från Lunds universitet behövs nu nationella riktlinjer för varsam energirenovering, bättre utbildning för energikonsulter och ökat samarbete mellan antikvarier och tekniska experter.
– Rapporten belyser en viktig kunskapslucka. Under de kommande åren blir det vårt uppdrag att tillsammans med andra myndigheter, arbeta för att fylla den när EPBD ska genomföras, säger utredaren Ebba Gillbrand i pressmeddelandet.
Den 26 januari lämnade Naturvårdsverket ett förslag till en nationell plan för naturrestaurering till regeringen. Sveriges hembygdsförbund har ingått i referensgruppen för framtagandet av planen och under hela 2025 deltog riksförbundet i dialoger med Boverket, Jordbruksverket, Havs- och vattenmyndigheten samt Naturvårdsverket om förslag till innehåll.
Varför ska hembygdsrörelsen engagera sig i denna plan?, kanske någon undrar. Andra kan tycka att det är naturligt eftersom vi värnar om natur- och kulturlandskapet. Oavsett vill vi, från riksförbundets sida, gärna utveckla varför.
20 procent klart till 2030 EU har beslutat att minst 20 procent av unionens land- och havsområden som är i behov av restaurering ska restaureras till 2030 och att alla ekosystem ska omfattas av åtgärder senast 2050 i enlighet med EU Nature Restoration Law. Eftersom Sverige ingår i Europeiska unionen behöver vi en nationell plan för att nå dessa mål. Alla medlemsländers planer ska skickas till EU-kommissionen i september.
För att ha möjlighet att påverka samhällsutvecklingen behövs en tidig dialog och därför valde vi att delta i de dialoger som vi ansåg vara relevanta för frågor som SHF ser som angelägna.
SHF:s ståndpunkter i korthet Sammanfattningsvis är Sveriges hembygdsförbund i grunden positivt till restaurering av natur, men vi har framhållit vikten av hänsyn till kulturmiljöer, till den brukade naturens värden samt möjligheten till lokalt inflytande när åtgärder föreslås. De synpunkter vi har framfört kring hur kultur- och naturlandskapet bör restaureras kan sammanfattas som:
Kulturmiljö och historiskt brukande måste beaktas.
Lokalsamhället och brukarna bör involveras.
Människan bör ses som en del av ekosystemet
Åtgärder bör följas upp och utvärderas.
Restaurering måste balanseras mot andra samhällsintressen.
Restaureringsarbetet bör också ses i ett större geografiskt perspektiv.
Bra med mål för bibehållna grönytor I dialogerna med Boverket framförde SHF att vi är positiva till att stärka grönskan i städerna, men kritiska till så kallade kompensationsåtgärder när grönområden exploateras. Vi framhöll att det är viktigt att sätta mål för att grönytor inte ska minska, att naturlika grönområden i städer är viktiga för folkhälsan, klimatet och den biologiska mångfalden samt att kompensationsåtgärder – till exempel genom att anlägga parker eller andra typer av konstruerade miljöer – inte alltid kan ersätta natur.
Bostadsområden viktig del av grön struktur Eftersom naturrestaureringen gäller alla typer av natur diskuterades även bostadsområden. I dessa diskussioner framhöll vi att privat mark också är en viktig del av städers och tätorters gröna struktur. I dag hårdgörs många villaträdgårdar med sten, asfalt och trall samtidigt som träd tas bort. Därmed minskar de biologiska värdena, vilket påverkar den biologiska mångfalden, minskar svalkan under varma dagar och försämrar markens förmåga att ta upp vatten när det regnar. SHF menar därför att det behövs information till fastighetsägare, men att viss reglering i vissa fall också kan vara motiverad.
Lyft värdet av slåtterängar, naturbetesmark och småskaligt jordbruk I dialogerna med Jordbruksverket, som handlade om åker-, bete- och ängsmark, framhöll SHF att restaurering bör stärka ett levande odlingslandskap och ett fortsatt brukande. Vi betonade särskilt att slåtterängar är viktiga för biologisk mångfald och att naturbetesmarker och betande djur är nödvändiga för att upprätthålla öppna landskap och värdet av småbrutna mosaiklandskap. Vi framhöll också behovet av att stödja småskaligt jordbruk samt kopplingen till livsmedelsförsörjning och beredskap. SHF föreslog även kunskapshöjande insatser om landskapsvård för de hästägare som inte gått lantbruksutbildning.
Hänsyn behöver tas vid restaurering av sjöar och vattendrag I dialogen med Havs- och vattenmyndigheten diskuterades både sjöar och vattendrag samt havsmiljöer. Vår grundsyn är att restaurering av sjöar och vattendrag är viktig, men att den måste balanseras mot kulturmiljö, energiproduktion och lokala värden.
Det vi särskilt lyfte var hänsyn till kulturhistoriska vattenmiljöer, till exempel dammar och flottningsleder, vikten av att lokal kunskap tas tillvara samt att det lokala perspektivet beaktas när åtgärder föreslås. Vi framförde också att vissa åtgärder kan innebära risker, till exempel att fritt strömmande vatten kan leda till översvämning eller torrläggning samt påverka rekreationsvärden och fastighetsvärden. Vi anser därför att restaureringsåtgärder måste följas upp så att man vet att de fungerar i praktiken.
Restaurering av marina miljöer bör gynna traditionellt fiske och mångbruk När det gäller marina miljöer framhöll SHF att restaurering bör stödja levande kustsamhällen genom att möjliggöra traditionellt fiske och mångbruk samt att restaureringsåtgärder bör inkludera lokala brukare och utgå från hur människor historiskt har använt miljön.
SHF lyfte också ett globalt perspektiv på havet: stora internationella fiskeflottor fiskar nära svenska vatten och om deras påverkan inte hanteras kan nationella restaureringsåtgärder få begränsad effekt. Ett konkret förslag som SHF lyfte var att fortsätta kampanjer för att äta mer inhemsk fisk och fler fiskarter, vilket skulle kunna bidra till ett mer hållbart nyttjande av havets resurser.
Kulturarv och rekreation i kustlandskapet är viktiga. Restaurering bör därför inte bara fokusera på biologiska värden utan också ta hänsyn till kulturarv och landskapskaraktär.
FAKTA Ta del av planen Läs Naturvårdsverkets förslag till nationell restaureringsplan och författningsändringar till följd av EU-förordning om restaurering av natur här.
– Det är viktigt att fler får möjlighet att upptäcka historien där man bor. När generationer möts kring kulturarvet skapas både kunskap och gemenskap, säger Jan Nordwall generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.
Totalt arrangerades omkring 6 100 aktiviteter för barn och unga runt om i landet under 2025. Det innebär en ökning av antalet barn och unga som deltog jämfört med tidigare år, enligt ny statistik från Sveriges hembygdsförbund.
– Den ökning vi ser nationellt är mycket glädjande. Föreningarna arbetar aktivt för att nå yngre målgrupper och skapa verksamhet som väcker intresse för lokal historia och kulturarv, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.
Runt om i landet bjuder hembygds- och kulturarvsföreningar in barn och unga till slöjdläger, hantverk, bak i vedeldad ugn och praktiskt lärande i olika kulturmiljöer. Under lov och högtider ordnas pyssel, historiska lekar, guidningar och prova-på-aktiviteter som väcker nyfikenhet på platsens historia och traditioner.
Sveriges hembygdsförbunds statistik bygger på enkätsvar från 1 153 av förbundets 2 060 medlemsföreningar. Läs mer om föreningarnas verksamhet 2025 på förbundets hemsida, under statistik.
Föreningarna arbetar aktivt för att nå yngre målgrupper och skapa verksamhet som väcker intresse för lokal historia och kulturarv.
Samtalet ”Plats för framtid – staden, orten, landet och hemkänslan”, arrangerat av Sveriges hembygdsförbund på det kulturpolitiska konventet Folk och kultur i Eskilstuna 2026, belyste möjligheter och hinder för hembygdsföreningar och ideell sektor att ta plats inom samhällsplanering.
Ta del av samtalet här:
Samverkan och samskapande viktigt De två paneler som gav inspel var ense om behovet av samverkan och samskapande både inom lokalt praktiskt arbete och forskning. En varierande geografi, och demografi ger olika förutsättningar för städer, förorter och landsbygder. Det finns samtidigt många likheter mellan platser som hamnar utanför normen, menade både Karin Lekberg, konsult, och René León Rosales, forskare, båda verksamma i socioekonomiskt eftersatta områden. Mait Walderlo från Södermanlands hembygdsförbund lyfte vikten av föreningarna ser sin roll för dåtiden, samtidens men också framtidens frågor. – Samverkan med andra aktörer utanför sin egen organisation blir nödvändigt och kan göra oss attraktiva för nya målgrupper. Beredskapsarbetet kan öppna upp för sådant som fanns tidigare och som blivit bortglömt.
Beredskap påverkar Dagsaktuella frågor kring civil beredskap, kriser och krig gör att föreningar börjar orientera sig mot varandra och andra aktörer. Vem kan göra vad i händelse av en kris? Konkreta frågor kring energiförsörjning, vatten, med mera gör att man analyserar platsens praktiska förutsättningar, samarbeten och relationer menade Eva Humle från Studieförbundet Vuxenskolan, som är med och möjliggör möten kring bland annat beredskapsfrågorna.
Organisationer måste hitta varandra Platser kan i dag hamna i strukturell motvind av lite olika skäl. Neddragningarna inom folkbildning och studieförbund skapar sämre möjligheter att länka samman ideella och offentliga aktörer. Johanna Iggsten, Länsbildningsförbundet Sörmland, lyfte också hur svårt det är för civilsamhällets organisationer att hitta varandra. Livet på landsbygden påverkas också negativt av att skolor läggs ner och busslinjer försvinner. Det försvårar en aktiv fritid och att man kan ta sig till de mötesplatser som finns. I tidningen Bygd och Natur skildras människors lokala aktiviteter runt om i landet vilket kan handla om aktiva protester mot planerad uranbrytning i Jämtland till utvecklandet av lokala mötesplatser, till exempel systugor i Sörmland, platser där man samlas och känner tillhörighet. – Det är det finfördelade sammanhangsskapandet som jag ständigt återkommer till i det jag rapporterar om, menade Jenny Damberg.
Långa horisonter önskvärt Karin Lekberg, konsult inom platsutvecklingsfrågor med erfarenheter från kommuner, regioner, fastighetsägare ser en ljusning inom fastighetsbranschen. Mycket inom platsutveckling är fortfarande projektbaserat och inte så långsiktigt, men i förorten Flemingsberg, Huddinge har man till exempel en utvecklingsplan på 50 år. I dag vill man involvera de boende och föreningslivet i större utsträckning. Hon är själv en av grundarna till föreningen Placemaking Sweden och framhöll att förutom kritiska analyser och prat om plats behöver vi vara är med och göra plats och ge plats genom att försöka arbeta mer hands-on. – Som konsult försöker jag lösa saker, hitta vägar framåt och det är alltid samverkan som gäller. Metoderna ska då vara snabba, enkla och billiga att tillämpa.
Platser i motvind Forskaren och museichefen Jennie Schaeffer, Mälardalens universitet/Västmanlands museum, och René León Rosales, Mångkulturellt centrum/Södertörns högskola arbetar på olika sätt med samskapande metoder för att fånga lokalt vardagsliv och behov. I projektet PLATSMO i Västmanland utforskas deltagande designprocesser med fotoberättande och med möjlighet till tillfällig design och gestaltning utifrån två lokala områden med kulturhus som befinner sig i motvind. Det handlar både om det materiella och immateriella kulturarvet. – Många boende upplever att det är människor utifrån, som alltid bestämmer över deras egen plats. Berättelserna är många gånger väldigt drabbande, menar Jennie Schaeffer. Det finns mycket att lära men från olika håll. En röst från landsbygden i projektet kommenterade till exempel den andra platsen i staden ”här har ni ju all infrastruktur, men inga relationer”. Och det är just relationerna mellan människorna och hur de upplever sin plats som är det centrala. Här kan minnen och nostalgin både vara en motvind och en medvind för en plats. Minnen och lukter från gångna tiders platser som aldrig kommer tillbaka eller glädjen över kulturhistoriska tegelbyggnader i ett fabriksområde som fortfarande står kvar. Samtidigt kan oro och otrygghet över pågående knarkförsäljning skymma de positiva minnen man har en plats.
Lokal förankring avgör René León Rosales menar att vi kan ha tillgång till de bästa metoderna, men i grunden är det den lokala förankringen som avgör. Man behöver lära känna folk, prata med boende och bygga relationer och skapa tillit. Olika projekt har kommit och gått. Vi behöver stanna kvar över tid för att förstå ett områdes verkliga behov. Själv har han använt forskningscirklar för att skapa deltagande och inkludering. – Vi behöver alla tänka långsiktigt och bygga lokal förankring, menade René León Rosales. Den lokala förankringen är det största kapitalet för det vi vill uppnå.
Kan ortenrörelsen möta hembygdsrörelsen? Här finns både skillnader och likheter mellan förorter och landsbygder – en upplevd distans till det som är normen i samhället menade René León Rosales. På en högre nivå måste vi jobba med de grundläggande narrativ som institutionerna arbetar utifrån. Hur ser berättelserna ut om vilka vi är? Folk riskerar i dag att aktivt bli bortskrivna från samhället och den nationella gemenskapen. Vi bör bejaka mångfalden av de platser som vi de facto har i samhället och de varierande livsvillkoren. Ordet mångfald och det mångkulturella har blivit något negativt. Kanske måste vi återta begreppet, menar han.
Platsutvecklingens födelse Begreppet platsutveckling växte fram ur en tradition av marknadsföring och regional utveckling. Under 1990-talet fick marknadsföringsgurun Philip Kotlers arbeten med place marketing ökat genomslag. Utgångspunkten var en marknadslogik där städer, regioner och länder konkurrerar på en global marknad. Skapandet av bilder av attraktiva platser skulle locka investerare, turister, företag och arbetskraft. Verktygen var varumärkesstrategier, kampanjer och positionerande marknadsföring, ofta organiserade av offentliga aktörer.
Det gör en plats attraktiv Under tidigt 2000-tal breddades synen på platser genom Richard Floridas teorier om den kreativa klassen. Fokus flyttades från hur platser marknadsförs till varför vissa platser upplevs som mer attraktiva än andra. Florida menade att platsers ekonomiska och sociala utveckling drivs av hur väl de attraherar kreativa yrkesgrupper ofta inom kunskapsintensiva branscher. I konkurrens med andra platser måste en plats kunna erbjuda livskvalitet, ett rikt kulturellt utbud, tolerans, öppenhet och ge möjligheter till informella möten. Medan Kotler betonade varumärke och konkurrens, betonade Florida innehåll, social dynamik och vardagsliv. Kotler bidrog med ett språk och verktyg för extern kommunikation, medan Florida förde fram teorier om vikten av att förstå platsers lokala och interna kvaliteter och sociala ekosystem.
Från marknadsföring till samskapande Dessa teorier har båda mött kritik då de riskerar att gynna redan starka och attraktiva platser, förstärka skillnader och ojämlikheter. Det blir symboliska och kortsiktiga satsningar snarare än långsiktig samhällsutveckling. Många gånger har det ensidigt handlat om platsutveckling i städerna med det urbana medelklasslivet som norm. Från 2010-talet och framåt har platsutveckling handlat mer om hållbarhet, stärkt inkludering och delaktighet. I stället för toppstyrda strategier utvecklas mer samskapande arbetssätt där man utgår från platsers och människornas olika förutsättningar.
Värdeskapande för invånarna I stället för att ensidigt rikta sig till externa målgrupper betonas i dag värdeskapande för invånarna själva. Platsidentitet är då inte något som kan ”designas” uppifrån av externa aktörer eller enbart professionella yrkeskårer, utan som något som formas genom relationer, berättelser, minnen och gemensamma praktiker. Här kan det finnas framtida möjligheter för lokala hembygdsföreningar och andra ideella krafter att ta mer plats och föra in kunskaper om historia, minnen och vardagsliv i arbetet med platsutveckling.
FAKTA. Lästips Elisabeth Högdahl, etnolog vid Lunds universitet med fokus på plats, platsutveckling, kulturarv och inkludering har inom ett forskningsprojekt med stöd av Formas, Bygga och utveckla plats genom mänskliga minnen tagit fram ett gratis metodmaterial, www.minnesplaneringsmetoder.se. Här beskrivs hur små vardagshändelser, insamling av minnen och berättelser kan användas inom platsutveckling.
Det nytillkomna EU-skyddet innebär att hantverk med tydlig koppling till en viss plats eller ort kan skyddas från plagiat. Oskar Juhlin är vd för Gustavsbergs porslinsfabrik strax utanför Stockholm, där företaget har haft sin produktion på samma plats i drygt 200 år. Han var också en av deltagarna i det seminarium som Konstnärernas Riksorganisation bjöd in till under hösten, med fokus på hur det nya systemet kan lyfta svenskt hantverk och slöjd.
Innebär den här förändringen ett stärkt intresse för kulturarvet som resmål? – Det tror jag.
Oskar Juhlin exemplifierar med Lovikkavanten, sprungen ur orten med samma namn i Norrbotten, och som numera tillverkas i ett flertal varianter runtom i landet.
– Har man ett specifikt hantverk i en bygd och hantverket genomgår den här sortens märkning framstår ju plötsligt liknande produkter från andra orter som kopior.
Tidigare skydd för mat, dryck och jordbruksprodukter En geografisk beteckning (GI) är en så kallad immateriell rättighet. EU:s skydd för geografiska beteckningar infördes i början av 1990-talet och har fram till nyligen endast omfattat vin, spritdrycker samt jordbruksprodukter och livsmedel.
För att kunna ansöka om geografisk beteckning för ett hantverk behöver tillverkaren – eller hantverkaren – uppfylla vissa kriterier. Först och främst ska hantverket ha sitt ursprung på en viss plats eller i en region vars särskilda kvalitet, anseende eller andra egenskaper huvudsakligen kan tillskrivas det geografiska ursprunget.
Minst ett av produktionsleden måste dessutom äga rum i det avgränsade geografiska området.
– Hur specifikt blir egentligen det här skyddet? Det var en diskussion som uppstod under KRO:s seminarium, berättar Oscar Juhlin.
Jobbar man med ett hantverk som utförs för hand finns det ett särskilt värde i en sådan här märkning.
Produktion måste offentliggöras i detalj Märkningen gäller enskilda produkter eller hantverk, och ett av kraven från EU är att produktionen offentliggörs i detalj.
– Det innebär också att om någon annan på samma ort vill börja tillverka samma produkt så möjliggör man även det. Men att vara flera tillverkare kan också vara en styrka, som synliggör platsen på ett annat vis.
Även exempelvis dalahästen bör kunna få en geografisk beteckning, eftersom den har flera olika tillverkare men samma produktionsprocess, resonerar Oscar Juhlin vidare.
– Den här sortens geografiska märkning leder förstås till en smalare definition av vad ett visst hantverk är, och hur det bör utföras. Det är förstås exkluderande. Men det innebär också att vi slipper märkliga Kalle Anka-varianter av till exempel dalahästen.
– Jobbar man med ett hantverk som utförs för hand finns det ett särskilt värde i en sådan här märkning, eftersom det innebär att det håller en viss kvalitet.
Anmälan direkt till EU för urval Sverige gör inga egna prövningar av ansökningar gällande geografiska beteckningar. Anmälan skickas i stället direkt till EU:s immaterialrättsmyndighet EUIPO, som granskar och beslutar om registrering.
Har Gustavsbergs porslinsfabrik skickat in någon ansökan ännu?
– Nej, vi har haft fullt upp med att göra porslin. Men hittar vi en bra anledning att ansöka kommer vi definitivt att göra det längre fram.
FN-organet Unesco utsåg år 1996 Laponia i norra Sverige till världsarv. Det anses vara Europas största sammanhängande naturlandskap, med flera tusenåriga spår av mänsklig verksamhet.
Förra året placerade Unescos världsarvskommitté Laponia, eller Laponia-tjuottjudus på samiska, under så kallad ”reaktiv övervakning”. Detta sedan regeringen beviljat bearbetningskoncession för gruvbrytning vid Kallak/Gállok, drygt 30 kilometer från världsarvsgränsen.
Riksantikvarieämbetet rapporterar till Unesco Med anledning av Unescos varningsflagg för Laponia, har Riksantikvarieämbetet nu i dagarna skickat in en rapport till Unesco om hur Sveriges förvaltning av Laponia fortskrider. I detta svar står att den gruvkoncession som beviljats vid Kallok/Gállok visserligen ”ger rätt att utvinna mineraler”. Men för att en gruva verkligen ska kunna etableras krävs tillstånd enligt miljöbalken, och någon ansökan om ett sådant tillstånd har ännu inte lämnats in, poängterar Riksantikvarieämbetet.
– Nu är det viktigt att fortsätta bevaka att Laponias värden inte skadas, och att en kommande prövning kring miljötillstånd för gruvverksamhet föregås av konsekvensanalyser, som utreder påverkan på världsarvet och förmedlas till Unesco, säger Elene Negussie, utredare vid Riksantikvarieämbetet.
Nu är det viktigt att fortsätta bevaka att Laponias värden inte skadas.
Unik kombination av natur- och kulturvärden Laponia är 9 400 kvadratkilometer stort. I området ingår nio samebyar, nationalparkerna Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus, plus naturreservaten Sjávnja och Stubbá. Här finns en unik kombination av natur- och kulturvärden. Men Unesco beskriver sin oro för att gruvverksamhet i Kallak/Gállok kommer att påverka renarnas flyttleder och betesområden, utanför världsarvet där renarna rör sig mellan sommar- och vinterbete. På grund av gruvplanerna finns därför en risk för att Laponia i framtiden kan komma att avlistas som världsarv.
Analyserar Unescos rekommendationer Riksantikvarieämbetet beskriver i sin rapport till Unesco att man, tillsammans med Naturvårdsverket, arbetar med att analysera Unescos rekommendationer, ”i dialog med berörda parter”. Arbetet med att ta fram underlag som stärker skyddet av Laponia pågår, förklarar Riksantikvarieämbetet.
Hembygdsförbundet har ingen direkt medverkan i detta arbete, förklarar kulturmiljöstrategen Helena Rosenberg.
– Däremot är vi med i programrådet för traditionell kunskap och hållbart sedvanebruk, som samordnas av Sametinget i samverkan med Centrum för biologisk mångfald vid SLU, säger hon.
– Det är ett nationellt arbete med att uppfylla delar av det svenska genomförandet av FN:s konvention om biologisk mångfald. Där diskuteras både frågor om samiskt kulturlandskap och andra lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, säger Helena Rosenberg.
Liverpool förlorade världsarvsstatus 2021 Unesco publicerar årligen en lista över hotade världsarv, där många har koppling till väpnade konflikter. Andra är utsatta för hårt tryck, till följd av stadsutveckling, utvinning av naturresurser eller andra anspråk. År 2021 förlorade till exempel den brittiska hamnstaden Liverpool sin världsarvsstatus, när det byggdes bostäder och en fotbollsarena i stadens viktorianska hamnmiljö.
Unesco beskriver sin oro för att gruvverksamhet i Kallak/Gállok kommer att påverka renarnas flyttleder och betesområden.
FAKTA. Unescos motivering för Laponias naturvärden: ”Området är ett framstående exempel på hur jorden har utvecklats framför allt geologiskt, och hur ekologiska och biologiska förändringar sker i dag. Här finns även enastående naturfenomen med exceptionell naturskönhet liksom betydelsefulla naturliga lokaler för att skydda biologisk mångfald.”
FAKTA. Unescos motivering för Laponias kulturvärden: ”Lapplands världsarv i norra Sverige, som alltsedan förhistorisk tid varit befolkat av samerna är ett av de bäst bevarade exemplen på ett nomadområde i norra Skandinavien. Det innehåller bosättningar och betesmarker för stora renhjordar, en sed som en gång i tiden var mycket vanlig och har spår tillbaka till ett tidigt stadium i människans ekonomiska och sociala utveckling.”
Sveriges 15 världsarv
• Birka och Hovgården, Mälaren
• Drottningholms slottsområde, Stockholm
• Engelsbergs Bruk, Västmanland
• Falun och Kopparbergslagen
• Gammelstads kyrkstad, Luleå
• Grimeton radiostation, Halland
• Hansestaden Visby
• Hällristningsområdet Tanum, Bohuslän
• Hälsingegårdarna
• Höga kusten
• Laponia
• Skogskyrkogården, Enskede, Stockholm
• Struves meridianbåge (mätpunkter från Hammarfest i Norge till Izmail vid Svarta havet)
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
