Helgen 12-14 september öppnas dörrarna till fornstugor, hembygdsgårdar, soldattorp och lokala museer i Skara kommun. Hembygdskretsen inom Skara kommun, med sammanlagt 2 500 medlemmar, storsatsar i samband med Riksantikvarieämbetets kulturarvsdagar 2025.
Kent Friman, samordnare i nätverket Hembygdskretsen inom Skara, berättar att planerna på en gemensam satsning tagit form under en längre tid.
– Det har under många år funnits en vilja mellan föreningarna ingående i Hembygdsrörelsen inom Skara kommun att utbyta erfarenheter och vi har träffats lite oregelbundet.
Vad hoppas ni besökarna ska få uppleva? – Vi hoppas att människor ska kunna hitta till våra historiska platser och de kulturskatter som ofta ligger lite avsides och inte är så allmänt kända, men som ofta också har väldigt vackra kringmiljöer. Kanske kan de framöver komma att bli utflyktsplatser för vuxna och barn med egen medhavd matsäck.
Vad hoppas ni att det kan ge hembygdsrörelsen lokalt? – Hembygdsrörelsen bär ett stort ansvar genom alla dessa bevarade byggnader som de, ofta utan bidrag, själva måste underhålla och skaffa resurser till för att de ska överleva. Man klipper gräs, håller undan för sly och ordnar med kringmiljön. Kanske kan en allmänhetens kulturarvshelg skapa ett större intresse från samhället i övrigt för dessa skatter. Kanske kan några ytterligare ansluta sig till rörelsen för att just de här miljöerna ska överleva in i framtiden. Kanske kan både lokal politik och rikspolitik få någon ytterligare medvetenhet om denna stora byggnadsskatt som vårdas av hembygdsrörelsen, om vi samordnat visar upp våra vackra miljöer mer öppet och marknadsför dem tydligt, säger Kent Friman.
Vi hoppas att människor ska kunna hitta till våra historiska platser och de kulturskatter som ofta ligger lite avsides.
Ett par av hembygdsföreningarna i Skara kommun har tidigare uppmärksammat Riksantikvarieämbetets kulturarvsdagar. Men i år sluter alltså samtliga elva hembygdsföreningar upp. Efter ett inledande möte startade man omgående den gemensamma Facebooksidan Hembygdskretsen inom Skara kommun.
– Det är en heltäckande digital satsning och länkning kring arrangemanget från alla som stödjer vår helg. Sedan gäller det att nå ut till allmänheten och skapa en känsla för vad denna satsning innebär, säger Kent Friman.
FAKTA. Hembygdsrundan i Skara kommun 2025
Uppstart på Gamla biblioteket, Skara, fredag 12 september. Lördag-söndag 13-14 september har de 14 besöksmålen öppet kl 11-17.
Bland besöksmålen märks: Skånings-Åsaka fornstuga från 1768, folkskolorna i Stenum och i Skärv. Eggby-Istrum-Öglunda Hembygdsförening visar Winqvists led genom det arboretum (trädsamling) som byggts upp och föreningen Norra Billing öppnar sin stolthet – Skogsmuseet vid Remningstorp. I Norra Lundby visas Saras stuga från 1800-talet och den medeltida kyrkan. I Skara anordnar Skara Gille visning av det gamla Båtmanshuset och öppnar Brandmuseet och bjuder på kaffe och bulle på båda platserna.
– Både vår kulturbygd och viktig jordbruksmark riskerar att gå förlorad, säger Karin Paulsson, ordförande i Myssjö-Ovikens hembygdsförening.
Regeringen är på väg att både ta bort det kommunala vetot och det nationella förbudet mot uranbrytning. Detta för att på sikt kunna försörja kärnkraftsindustrin med inhemsk råvara. I Oviken i Jämtland finns företag som står beredda att öppna en alunskiffergruva, för att på detta sätt kunna utvinna uran. Men i denna bygd finns ett utbrett organiserat motstånd mot gruvplanerna, som Myssjö-Ovikens hembygdsförening har anslutit sig till.
– Ja, i föreningen har vi insett att vi måste protestera mot dessa planer, säger Karin Paulsson, ordförande i hembygdsföreningen.
– Vi hade uppe frågan vid vårt senaste årsmöte. Då togs ett enhälligt beslut om att vår förening ställer sig negativ till brytning av alunskiffer här i Oviken. Det är ju helt otroligt att man kan tänka sig att bryta alunskiffer här. Det har ju inte fungerat någonstans.
I föreningen har vi insett att vi måste protestera mot dessa planer.
Tidigare i år har Myssjö-Ovikens hembygsförening lämnat sina skriftliga synpunkter i ett yttrande till länsstyrelsen. ”Dammet från slagghögar på flera miljoner ton varje år kommer att förorena stora områden runt gruvan. Föroreningar riskerar att läcka ut och rinna ned i grundvattnet och vad händer då med Storsjöns vatten?” skriver man i detta yttrande. Man påpekar också att många hushåll tar sitt dricksvatten från just Storsjön, och att man från föreningens sida ser med stor oro på hur bygden kommer att förändras. ”Den fina och vackra natur som vi har kommer för all framtid att förstöras”, skriver föreningen.
Hur kommer ni agera framöver? – Vi kommer att fortsätta samarbeta med andra nätverk och föreningar som protesterar mot den planerade brytningen av alunskiffer, säger Karin Paulsson.
Även Näs hembygdsförening i Jämtland har engagerat sig i motståndet mot uranbrytning i området kring Storsjön.
– Ja, vår förening arrangerade en protestmarsch i slutet av förra året, i samarbete med den lokala idrottsföreningen. Vi gick från affären i Fåker till Näs kyrka och uppslutningen var mycket stor, säger Emma Lidar, engagerad medlem i Näs hembygdsförening.
– Det är viktigt att visa att vi värnar den miljö vi lever i och att vi ser till att inte man förstör vårt vatten.
Vår förening arrangerade en protestmarsch.
På regionnivå har Heimbygda, hembygdsföreningarna i Jämtland och Härjedalen, hittills inte tagit ställning för eller emot uranbrytning.
– Det här är så klart en stor fråga för oss inom hembygdsrörelsen, men vi arbetar utefter vår verksamhetsplan och för hela regionens hembygdsföreningar. Vi agerar inte på eget bevåg, säger Trine Amundsen som är ordförande i Heimbygda.
– Inom vår organisation arbetar vi nerifrån och upp, det vill säga om vi får en fråga från hembygdsföreningarna så försöker vi från regionalt håll ge stöd till föreningarna så gott vi kan, förklarar Trine Amundsen.
– Det finns inga genvägar till bildning. För att förstå värdet av de 100 olika verk och företeelser som tagits upp i en kulturkanon måste kunna sätta dem i historisk och samhällelig kontext. Då får man påminna om att regeringen nyligen skalat bort en halv miljard från folkbildningen och lagt en snål budget för kulturen.
Det säger Jan Nordwall, generalsekreterare i Sveriges hembygdsförbund, apropå den statliga utredningen ”En kulturkanon för Sverige” som överlämnades till kulturminister Parisa Liljestrand vid en pressträff den 2 september 2025.
– Jag är inte konspiratoriskt lagd men det ligger nära till hands att se regeringens initiativ till en kulturkanon som ett taktiskt utspel för att få kulturlivet att prata om något annat än de försämrade villkoren för fri folkbildning och ett fritt kulturliv, fortsätter Jan Nordwall.
Det finns inga genvägar till bildning.
Kulturkanon, som består av 100 verk och företeelser inom offentlighet, uppfinningar, ekonomi, religion, lag och rätt, lärdom och sakprosa, film och scenkonst, musik, bild och form, litteratur (dikter) och litteratur (prosa), har tagits fram av en kommitté ledd av historikern Lars Trägårdh.
Jan Nordwall tycker att arbetsgrupperna har gjort ett bra jobb utifrån förutsättningarna. Det är förutsättningarna i sig som är problemet.
– Personligen har jag stort förtroende för kommittén som levererat på detta feltänkta uppdrag. De har gjort så gott de kunnat. Det är bra att man tagit ett bredare grepp och lyft fram sådant som till exempel allemansrätt och tryckfrihetsförordningen.
Men grundproblemet kvarstår.
– Det viktigaste framåt är att man återställer stödet till den fria folkbildningen och satsar på skolan. Detta är viktigare än alla listor, säger Jan Nordwall.
Byggnadsvårdsåret 2025 innebär extra fokus på bevarandets hantverk. Tack vare unga hantverkare som Kajsa Claesdotter i Nybro lever väl beprövade metoder att renovera gamla fönster och byggnader vidare.
– Att vårda det som man i generationer före oss byggt upp är bland det häftigaste jag vet, säger hon.
30-åriga Kajsa Claesdotter är uppväxt på ett småländskt lantbruk.
– Jag har alltid jobbat med händerna, så frågan var vilket praktiskt yrke det skulle bli för min del. Jag var truckförare på Scania under en period, men kände att jag ville utvecklas och sökte mig till snickaryrket. Medan jag väntade på att snickeriutbildningen skulle starta gick jag en kvällskurs i fönsterrenovering genom Vuxenskolan, och sedan dess har jag varit fast.
Jag gick en kvällskurs i fönsterrenovering genom Vuxenskolan, och sedan dess har jag varit fast.
Du driver sedan fyra år ett eget företag med inriktning på just fönsterhantverk? – Ja, jag trivs med att jobba med pilliga saker, med detaljer. Sedan har jag haft stor tur, som fått ha Per-Erik Hansson som mentor i mer än tre år. Han har arbetat med fönsterrenovering i 30 år här i Nybro och har nu gått i pension. – Det har varit värdefullt. Fortfarande har jag möjlighet att ringa honom och få tips om linoljebehandling eller något annat om jag är osäker.
Är din upplevelse att ni är många unga nu, som arbetar med att äldre tiders kunskap om fönsterrenovering och byggnadsvård lever vidare? – Nej, det kan jag inte säga. Vi har även duktiga unga hantverkare som Jonathan Lundin i Berga och Lovisa Cederlöf i Fliseryd, men så många fler är vi inte. Jag är kanske yngst här i Kalmar län att arbeta med detta. – Samtidigt är det ju jättekul att det blivit mer populärt med dessa hantverk, inte minst tack vare tv-programmen med sådana teman. Det finns så många gamla hus att ta hand om, som inte måste kläs i något nytt. Man kan behandla trämaterialet på ett sätt som både är mer estetiskt tilltalande och bättre ur ett miljö- och hållbarhetsperspektiv.
Arbetar du på något sätt med att i din tur sprida dessa kunskaper? – Ja, jag är ledare för vuxenskolans kurs i fönsterrenovering som jag själv gick några år sedan. Det är ett alltid ett stort intresse och kursen blir snabbt fullbelagd. De flesta av deltagarna är lekmän. Man vill kunna hand om sitt eget gamla hus lite bättre.
Är det några särskilda gamla byggnader som väckt ditt intresse för hantverket? – Nej, egentligen inte. Det är bara så häftigt att få komma in i ett gammalt, välbevarat hus! Men visst det är ju speciellt när det finns många äldre bevarade byggnader på samma plats, som i Himmelsberga på Öland till exempel.
Du har många år kvar som hantverkare. Vilka fler gamla kunskaper hoppas du kunna ta till dig under de närmaste årtiondena? – Jag vill kunna allt om byggnadsvård. Några av mina drömmar handlar om att lära mig lerkilning och att lägga vasstak.
Du är en av utställarna vid Bötterumsmässan den 6 september, som i år har särskilt fokus på byggnadsvård. Vad förväntar du dig? – Jag förväntar mig många spännande samtal. Det är sällan det samlas så många människor med samma intressen, så det finns massor att prata om.
FAKTA. Byggnadsvård, hantverk och trädgård på Bötterumsmässan 2025
Lördag 6 september kl 10-16 arrangeras 2025 års Bötterumsmässa i Bötterums hembygdspark, i nordöstra Småland.
Inträdet är gratis.
På plats finns drygt 80 utställare av exempelvis folkdräkter, hemslöjd och växter, plus experter som ger råd och svarar på frågor om till exempel återbruk, hantverk, fönsterrestaurering, energieffektivisering i gamla hus. Komikern och programledaren Johan Pettersson är tävlingsledare för ”byggnadsvårdskampen”.
Hur fungerar en hembygdsförening på en ö där ingen bor?
Gotska sandön, 40 kilometer norr om Fårö, har trots öns enslighet en hembygdsförening med 1 400 medlemmar. Det gör Gotska Sandöns hembygdsförening till Gotlands största hembygdsförening. Sofia Hoas, aktiv i föreningen sedan barnsben, tror att föreningens popularitet har att göra med öns karaktär.
– Många blir väldigt tagna av att besöka Gotska Sandön. Det är Sveriges mest isolerade ö, och det känns verkligen. Jag tror att de som kommer på besök här börjar tänka på andra saker än vad de gör hemma.
Gotska Sandön har ett föränderligt landskap med både sandiga stränder, hög tallskog och lövskog med hassel och ek. Redan 1909 blev delar av ön nationalpark.
Ingen av er bor på ön – vad är det som förenar er? – Det är intresset för ön! Både bevarandet av natur och kultur och att få vara ute på ön och arbeta.
Hembygdsföreningen bildades 1975 och firar i år 50 år tillsammans.
– De första åren handlade föreningens arbete främst om att bevara byggnaderna på ön. Många av dem var i dåligt skick. Då, på 1980-talet ansåg Naturvårdsverket att det var öns natur, och inte dess kulturarv, som var viktigt att bevara.
– Men natur och kultur är ju nära förknippade. Människorna blir präglade av naturen och naturen blir präglad av människorna.
100 procent av besökarna på ön kommer till museet.
De flesta av föreningens medlemmar bor på Gotland eller i Mälardalsområdet men finns även utspridda på andra platser i Sverige.
– Det är en utmaning när man ska ordna en träff utanför ön. Men det är inte helt lätt att ordna en träff på ön heller, eftersom färjan bara tar 90 passagerare. Dessutom går båten till ön bara sommartid.
På senare år har föreningen främst träffats i Stockholmsområdet och på Gotland.
– Då hyr vi in oss på hotell eller i hembygdsgårdar, förklarar Sofia Hoas.
På Gotska Sandön finns två museer som föreningen driver i samarbete med Gotlands museum. Ett av dem, beläget i öns gamla skola, öppnade i somras en ny utställning om öns dramatiska historia. Där finns ett anslag som hjälper föreningen att växa.
– ”Vill du också vara med och vårda och värna ön?” skriver vi. Fördelen för oss är att 100 procent av besökarna på ön kommer till museet. Därför har vi lätt att nå fram till de som förhoppningsvis är intresserade.
Föreningen bjuder även in till informationsträffar – nu senast på biblioteket Visby.
– Då berättar vi om öns natur och kultur och värvar nya medlemmar.
På ön finns en fyr från 1859 med tillhörande fyrsamhälle. Enligt sägen ska fyren ha varit tillhåll för sjörövare. Här finns också jakt- och fiskestugor från 1920-talet.
I dag ansvarar Länsstyrelsen för nationalparken med tillhörande byggnader.
– De tar in professionella byggnadsvårdare och arbetsleder ideella insatser från oss i föreningen. I dag är det självklart att byggnaderna på ön ska tas om hand på ett riktigt sätt.
Vilken är den bästa tiden att besöka Gotska Sandön, om man frågar dig? – Det är just nu – i slutet på augusti när ljungen blommar och skogen skiftar färg. Då finns det lingon och kantareller att plocka – och vita sandstränder med varmt, kristallklart vatten, säger Sofia Hoas.
Arkeologiprojekt på Gotska Sandön med Johan Rönnby, Sabine Sten, Ny Björn Gustafsson och Sofia Hoas. Foto: Sofia Hoas
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
