Den stora flykten från Baltikum för 80 år sedan uppmärksammas på Gotland i höst.
– Det är viktigt att både minnas de som flydde och de som tog emot flyktingarna, säger Kerstin Blomberg på Fårö.
I överlastade farkoster lyckades nästan 40 000 ester, letter och litauer fly över Östersjön till Sverige i samband med den sovjetiska ockupationen under andra världskriget. Drygt 11 000 av dem kom till Gotland. Flyktingströmmen kulminerade under några veckor i september och oktober 1944, då cirka 7 000 kvinnor, män och barn nådde fram till den gotländska kusten.
– De flesta flyktingar kom hit till norra Gotland, berättar Riina Noodapera under en minnesceremoni i slutet av augusti 2024 i Slite.
Riina Noodapera är andra generationen est i Sverige och Estlands honorärkonsul på Gotland.
– Det är viktigt att inte glömma balternas flykt på 1940-talet, och det är ju förfärligt att historien upprepar sig även i vår tid, säger Riina Noodapera.
– Nu lider människorna i Ukraina av rysk aggression och behöver vårt stöd.
Under andra världskriget kom Riinas far som 15-årig flykting från Estland till Gotska Sandön, medan hennes mor kom till Dalarö i Stockholm.
Det är ju förfärligt att historien upprepar sig även i vår tid. Nu lider människorna i Ukraina av rysk aggression och behöver vårt stöd.
Vid minnesceremonin i Slite uppmärksammades 80-årsminnet med tal av flera anhöriga till de som flydde till Sverige på 1940-talet. Besökarna i Sliteparken bildade en symbolisk mänsklig kedja både till stöd för Ukraina, och för att minnas den stora baltiska manifestationen år 1989. Det var då cirka två miljoner ester, letter och litauer längs en 60 mil lång sträcka höll varandras händer, för att manifestera de baltiska ländernas vilja att bli fria från Sovjetunionen.
Han är initiativtagare till Estlandssvenskarnas släktforskargrupp.
Tack vare gruppen finns sedan förra året QR-koder vid 51 gotländska kyrkor, med länkar till information om begravda estlandssvenskar på ön och till estlandssvenskarnas historia.
– Jag har själv först som vuxen börjat lära mig mer om min egen släkts bakgrund i Estland och på Gotland, säger Christopher Thiele.
– När jag var barn och tonåring så tänkte jag att att de äldre kvinnorna i min släkt nog inte visste så mycket mer om världen, än att plocka rovor. Som jag misstog mig! De har varit i världshändelsernas centrum i Estland och tvingats uppleva avrättningar, massdeporteringar och svält.
Hösten minnesåret 2024 håller Kerstin Blomberg från Fårö föredrag på flera olika platser på Gotland. Hon har intervjuat både flyktingar från Baltikum, men också många av de som hjälpte till och tog emot dem.
– På Fårö, Fårösund, Slite, Gotska Sandön och över hela Gotland gjorde kustbefolkningen fantastiska insatser, säger Kerstin Blomberg.
– Ett exempel var tant Klara i Skär nära fyren här på Fårö. Hon berättade att det alltid gällde att vara beredd, att det kunde komma flyktingar på natten och knacka på hennes dörr. Därför hade hon alltid kaffe hemma och bordet dukat.
På Gotland byggdes ett imponerande mottagningssystem upp för att kunna ge flyktingarna bostad, mat, vård och sysselsättning, berättar Kerstin Blomberg.
– En del flyktingar kom i stora båtar som tog 400 personer. Andra kom ensamma i små roddbåtar och en del var illa däran. Det är också okänt hur många som dog där ute på havet.
Kerstin Blomberg tror att det som hände för 80 år sedan påverkar Gotland och Fårö fortfarande i dag.
– Här finns fortfarande en stark vilja att ställa upp för människor som flytt från krig, svält och oroligheter, säger hon.
Riina Noodapera är andra generationen est i Sverige och Estlands honorärkonsul på Gotland. Christopher Thiele, initiativtagare till Estlandssvenskarnas släktforskargrupp som försett gotländska kyrkor med QR-koder med länkar till information om begravda estlandssvenskar på ön och till estlandssvenskarnas historia. Hösten 2024 föreläser Kerstin Blomberg om den stora flykten från Baltikum 1944.
För att lära känna det svenska päronsortimentet har pomologen Sven Plasgård genom åren samlat ihop runt 150 olika päronsorter, i stort sett alla han har hittat träd av i svenska trädgårdar. För att få plats med många sorter på en liten yta har han valt att låta träden växa i spaljéform. Träden blir mindre, och mängden frukt hanterbar, berättar Sven Plasgård. De första päronen mognar i slutet av juni, de sista i slutet av februari.
– Man får gå ut nästan varje morgon och titta.
Har du några favoriter? – De skiljer sig mycket åt i användning. Fram till början av 1800-talet var de flesta päron så kallade kokpäron, stora saker som kokades in i vin eller socker. Då förändras också smaken. Men det är inget man äter rakt upp och ned. I dag är nästan alla päron dessertpäron, som man äter råa. – Doyenné du Comice anses allmänt vara en av världens godaste päronsorter och visst är den god. Den mognar först mot slutet av oktober. Esperens Herre och Williamspäron tycker jag också är väldigt goda. Och så finns det en del sorter med mer syra, stora med grovt kött. De är roliga att använda i köket, baka med rotsaker i ugn till exempel.
Är 2024 ett äppel- och päronår? – Det är det. Jag kan i och för sig inte säga hur det är i hela Sverige, men när jag träffat folk är det intrycket jag har fått.
Hur går det till vid sortbestämning? – Jag sitter vid ett bord. Ofta har jag med mig lite sorter uppskyltade, och så kommer folk med sina okända sorter. Med päron känner jag mig extremt trygg, äpplen är lite mer utmanande. Det finns många fler sorter.
Hur många äppel- och päronsorter finns det i Sverige? – Det finns runt 400 sorters äpplen beskrivna. Därtill finns det sorter som inte är nedtecknade, men som kan ha ett folkligt namn på den gård där de odlas. För päron är antalet omkring 150.
Fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.
Vilken roll har fruktträden när man pratar om byggnadsvård och kulturmiljöer? – De är ett levande material som ofta hamnar lite mellan stolarna. Många gånger är naturmiljön med de vilda växterna mer noggrant inventerad, medan det för odlade sorter kan stanna vid ett konstaterande om att där står ett äppelträd. Intresset för den historiska trädgårdsmiljön har dock ökat de senaste årtiondena. Det finns ju ofta fruktträd vid svenska hus, det är det första man sätter. Så är inte fallet i exempelvis Tyskland.
Hur ser äppel- och päronträdens svenska historia ut? – Historiskt sett var fruktodling något adeln ägnade sig åt, från 1500-talet och framåt. Till allmogen kom fruktträden under andra hälften av 1800-talet. Tidigt 1900-tal hade många bönder fruktodling som en binäring till lantbruket. Dessa mindre odlingar blev olönsamma på 1950-talet, men vissa bondgårdar kan ha 20-30 träd kvar. Andelen päron i förhållande till äpplen var större förr, fruktlistor från 1700-talet kan innehålla lika många päronsorter som äppelsorter. Sedan drog äpplen i från.
Vad var äpplenas fördel? – Äpplen är lättare att odla i Sverige. Det finns fler äppelsorter som fungerar att odla på våra breddgrader. Kommer man uppåt södra Norrland är sortimentet av päronsorter ganska smalt, medan det är brett för äpplen.
Sven Plasgård, till vänster, med kollegor sortbestämmer. Foto: Privat
FAKTA Hantverk, byggnadsvård och trädgård på Bötterumsmässan
Lördag 7 september arrangeras 2024 års Bötterumsmässa i Bötterum hembygdspark. Inträdet är gratis. På plats finns en lång rad utställare och experter som ger råd och svarar på frågor kring bland annat återbruk, hantverk, fönsterrestauraering, energieffektivisering i gamla hus – med mera. Pomolog Sven Plasgård medverkar och sortbestämmer medhavda äpplen och päron.
Läs mer om Sven Plasgård och hitta fler datum för sortbestämning på https://plasgard.se/
Som diktare har Jimmy Alm medverkat i en samhällsplaneringsprocess i Frövi, i Lindesbergs kommun i Örebro län. I sex veckor bodde och verkade han på orten.
– Jag visste ingenting om Frövi innan det här uppdraget. Bakgrunden är att jag föreläste på en konferens för regionala utvecklare utifrån mina erfarenheter som kommunpoet. Efter min föreläsning kom Mirja Mattson och Johanna Berglund från Region Örebro fram. De berättade om Frövi och frågade om jag var intresserad av att dikta orten, samt att mitt arbete skulle vara kopplat till en samhällsplaneringsprocess. Det tyckte jag lät spännande, berättar Jimmy Alm.
Hur ser din bild av Frövi ut nu? – Min bild av Frövi i dag är att det är ett samhälle som är i förändring. Det är fortfarande en bruksort men bruket har inte en lika central roll som det en gång i tiden hade. Det finns en framtidstro i Frövi, förkroppsligad av att Sveriges största tomatodling just färdigställts. Människor trivs rätt bra, men ungdomar önskar att det skulle finnas mer att göra, säger Jimmy Alm.
Mitt arbete skulle vara kopplat till en samhällsplaneringsprocess. Det tyckte jag lät spännande.
Jimmy Alm blev riksbekant när han för något år sedan verkade som kommunpoet i Tranemo kommun, ett projekt finansierat av Konstnärsnämnden. Den här gången är det Region Örebro, Lindesbergs kommun och Frövifors pappersbruksmuseum som är samarbetspartners. Jimmy Alm har gjort studiebesök på pappers- och förpackningsföretaget Billerud och den nya tomatodlingen. Han har pratat med människor i åldrar från tre till 90 år och bland annat djupintervjuat diakonen på kvinnofängelset Hinseberg och kanslisten på Frövi IK. Mötena och samtalen har sedan blivit poesi.
– I mina ögon är alla platser poetiska. Det finns alltid något som bryter av mot det förväntade, eller bär på en stark berättelse, säger Jimmy Alm.
Sammanlagt har det blivit tolv dikter om människor och verksamheter i Frövi samt diktsviten ”Jag går i högstadiet i Frövi”, baserad på 200 högstadieelevers tankar om sig själva och sin hemort.
Till och med 28 september 2024 visas utställningen Frövi poesi på Frövifors Pappersbruksmuseum. Där ingår även en nyproducerad runsten, en historia i sig.
– Det började med att jag skrev rent mina anteckningar om brukets historia. Jag noterade då att väldigt många ord inte kändes igen av Microsoft Word och tanken slog mig att det kunde bli en dikt. Dagen därpå träffade jag Staffan Blixt som sedan barnsben varit intresserad av runor och som i dag hugger egna runstenar. Resultat av blev en runsten av min dikt ”Tio ord som inte finns i Microsoft Word”. Det första ordet i dikten är osmundjärn. Vill man läsa resten är man välkommen till utställningen, säger Jimmy Alm.
Hur ska insikterna förvaltas i den vidare samhällsutvecklingen? – Nästa vecka kommer jag möta representanter från Lindesbergs kommun och Region Örebro för att överlämna mina dikter och dela mina tankar om vad Frövi är för en plats. Hur mitt arbete kommer att användas återstår att se, men de på Lindesbergs kommun som arbetar med samhällsutvecklingen i Frövi har varit entusiastiska under våra avstämningsmöten och jag upplever att de är genuint nyfikna på att prova ett nytt sätt att samla in barn och ungdomars tankar i arbetet med samhällsplaneringen.
Vad ska du göra nu? – Efter det här projektet kommer jag att ta det lugnt ett tag. Jag har bara varit ledig två veckor i sommar så det får bli en höstsemester i år. När batterierna är laddade får vi se vad jag kommer dikta härnäst.
Jimmy Alm med kartongbruket i Frövi i bakgrunden. Foto: Simon Tullstedt
FAKTA. Var tidigare kommunpoet i Tranemo kommun
Som poet verkar Jimmy Alm under manteln Dikta dig, som han beskriver som en diktens motsvarighet till att teckna ett porträtt. Läs mer på https://www.diktadig.se/
Utställningen Frövi poesi pågår 31 augusti-28 september 2024 på Frövifors pappersbruksmuseum. Vernissage 31 augusti kl 11-14.
När Ryssland inledde sitt fullskaliga krig mot Ukraina i februari 2022 bodde mellan 2 300 och 2 500 personer i byn, varav omkring 200 hörde till den grupp svenskättlingar som utvandrade till området på 1700-talet. Sedan dess har nästan alla tvingats på flykt. Minst elva personer har dött i ryska anfall mot byn, berättar Sofia Hoas, ordförande i föreningen Svenskbyborna som har tät kontakt med boende i området och löpande uppdaterar om situationen på sin sajt.
– I dag bor mellan 60 och 90 personer i byn. Situationen är urdålig. Bostadhus bränns ner dagligen. När civilbefolkningen försöker släcka, bombas de av drönare. Drönare som ser sina mål. Så det är direkt brott mot internationella krigslagar. För ett par dagar sedan dödades en person och tre skadades av ryska drönare när de försökte släcka en brand. Räddningarbetet är också svårt, då det inte finns vatten. Och det går inte att komma ner med brandbilar för de bombas omedelbart. Vilket också är ett brott mot krigslagen. Det är civila fordon. Det finns inga militära mål i byn.
Hur håller ni kontakt med lokalbefolkningen? – Vi är en grupp i Sverige som håller kontakt. Sven som pratar ryska ringer och pratar med dem. Jag håller regelbunden kontakt med ett tiotal personer på plats via meddelandeappar eller mejl. Någon gång i månaden har vi digitala möten, med engelsk tolk och ibland på engelska.
När civilbefolkningen försöker släcka, bombas de av drönare.
Hur ser föreningens arbete ut i Sverige? – Vi sprider kunskap om Svenskbybornas historia, vi föreläser mycket och anordnar träffar för våra medlemmar i Sverige. Vi har museet i Roma och vi ger ut böcker. Vi har kontakt och samarbeten med andra föreningar som de estlandssvenska som har rötterna i Estland. Och så jobbar vi med nödhjälp i Ukraina sedan 1991. Sedan 2022 rapporterar vi om hur Rysslands anfallskrig påverkar byn och dess befolkning. Och driver en insamling för att hjälpa människorna från byn. Vi bedriver nödhjälpsarbete i byn och för dess befolkning, där vi har team i Sverige och på plats i Ukraina. Vi utgår alltid från deras behov. Vi köper in den mesta nödhjälp som mediciner, träbriketter och hygienprodukter på plats. Men kör en del från Sverige, både i egen regi, men också allt mer i samarbete med andra hjälporganisationer. Vilket blir effektivare och bättre.
Hur har sommaren på museet i Roma varit – hur påverkar kriget verksamheten i Sverige? – Vi har haft många besökare, intresset är stort hos både ättlingar och andra. Kriget gör att väldigt många fler svenskar vet vad Gammalsvenskby är och många är in intresserade och fascinerade av svenskbybornas historia. Vår insamling går fortsatt bra och många hör av sig och vill bidra på olika sätt. Med pengar eller kunskaper.
Hur jobbar ni med hjälpsändningar? – Som sagt köper vi in det mesta på plats. Det är bättre för Ukrainas ekonomi och mer praktiskt. Svenskbyn ligger 200 mil från Gdynia, så varje transport ner kostar cirka 30 000 kronor i transportkostnader som diesel och färjekostnader. Det vi kör från Sverige är sådant som inte går eller är svårt att få tag på i Ukraina, som högkvalitativ byggplast, presenningar, powerbanks och bättre begagnade bilar. Eller dyrbart material, skänkt material som sjukvårdutrustning, rullstolar, sjukhussängar, cyklar och varma kläder. – I snitt en gång i månaden det senaste året har Sven Bjerlestam kört ner. Men ofta samarbetar vi med andra organisationer eller personer. Nu senast gjorde vi en insamling till 310 powerbanks som familjer i byn behövde, för att kunna hålla kontakt med nära och kära vid längre elavbrott. Vi fick in pengar, kunde köpa dem med hjälp av Powerup Ukraine som ordnade ett mycket bra pris för högkvalitativa powerbanks. Och då organisationen Direct Ukraine hade plats för ett par pallar till i sin lastbil, kunde vi skicka med dem där. Direct Ukraine ordnade med allt pappersarbete som tulldeklarationer etcetera.
Stora delar av Gammelsvenskby brann ner den 21 juli 2024. Svenskbymuseet i Gammmelsvenskby ödelades någon vecka senare, den 4 augusti. Museet var ett projekt i samarbete med föreningen Svenskbyborna. – Under ett projekt mellan Region Gotland och Gammalsvesnkby, kom idén från byborna att de ville ha ett eget svenskbymuseum, för att kunna berätta om Gammalsvenskbys historia. Det var ju svenskar som grundade byn 1782. De ville kunna berätta för sina barn och barnbarn, men också för besökare. Föreningen Svenskbyborna sökte pengar för att kunna duplicera utställningen i Roma och byborna översatte texterna till ukrainska. Vi började tillsammans med byborna samla in bildmaterial i byn och gjorde upprop om att få äldre föremål från svenskbyfamiljerna. Vi köpte in ett hus, med hjälp av sponsorn Carl Sturén. Det var den gamla kolchoskrogen, som vi renoverade och förberedde för att kunna ha ett museum där. Lokalen var klar och invigningen planerad till 1 maj 2020. Men så kom pandemin och sedan kriget. Och i augusti 2024 brändes museet ner av ryska attacker. Som tur var fanns där ingen inredning, föremål eller originalbilder. Vi räknar med att öppna museet så snart kriget är över och Ryssland har blivit utdrivna ur Ukraina, säger Sofia Hoas.
FAKTA. Kriget har slagit hårt mot Gammelsvenskby
Sedan den fullskaliga ryska invasionen 2022 har situationen i Gammalsvenskby varit mycket svår. 80–90 procent av byn har ödelagts av Rysslands terrorbombningar. Humanitär hjälp attackeras av ryska drönare och hittills har elva civila dödats i byn. Tunga glidbomber har förstört skola, vårdcentral, dagis, kulturhus, kommunhus och bostäder. Sommaren 2024 totalförstördes både den tyska och svenska kyrkan av bränder orsakade av rysk. Det finns ingen el och brunnarna har sinat. Sommaren 2024 var det endast 60-90 bybor kvar, rapporterar föreningen Svenskbyborna.
Det började redan för 15 år sedan, berättar Monika Åhlund.
– Vi startade studiecirklar där vi träffades hemma hos varandra. Det var äldre personer, och så jag som var lite yngre då. Flera av dem som var med på studiecirklarna är borta i dag, så där kan man tänka att man har gjort något bra, när detta har bevarats.
Hur lade ni upp samtalen under studiecirklarna? – Vi gick igenom olika yrkesgrupper och letade efter gamla ord som är försvunna i dag. Ute på landsbygden var det mycket med jord och skog och jordbruk. Vi spelade in, men vi hade så dålig apparatur, en gammal kassettbandspelare. Vi tänkte först att vi skulle göra en skiva men nu är ju inte skivor modernt det heller, så det fick bli en bok.
Grattis till nomineringen! – Tack. Det var helt oväntat, det är en synnerligen enkel bok. Inga bilder eller någonting.
Vad utmärker Stenebydialekten? – Det är inte bara själva Steneby vi fokuserar på, utan hela trakten här i nordvästra Dalsland. Vi ligger ganska nära norska gränsen, så dialekten här är uppblandad med mycket norska. Mycket ö eller ô, och så pratar vi lite grann på i, så som de gör i Bohuslän. Grammatiken är också egen i vissa fall. Vi säger exempelvis ett apelsin, det är helt naturligt här. Men det är inte många som pratar så här i dag, det har blinats bort av all tv och sånt.
Blinats bort? – Ja, vad ska vi översätta det med? Det har blivit förvanskat, eller finns inte längre.
Vi säger exempelvis ett apelsin, det är helt naturligt här.
Hur presenteras de dialektala orden och uttrycken i boken? – Vi har en inledande förklaring med grammatik. Sedan följer en ordlista från a till ö. Vi har också en del meningar som förklarar orden och små berättelser som vi skapat på det här målet. Lekar som man lekte förr i tiden har vi också med, och matordningen.
Vad åt man i nordvästra Dalsland förr om åren? – Man åt mycket på landsbygden. Man arbetade ju hårt. Det började på morgonen med ”möra”, en brödbit och en kaffeskvätt. Efter ladugården blev det frukost eller ”daggel”, när daggen torkat upp. Sedan fortsatte det med olika måltider ända till ”kvel”, som man åt efter att kvinnorna mjölkat kväll vid sex-sjutiden.
Hur har boken nått ut? – Bra. Vi tryckte först 200 exemplar, som sålde slut nästan på en gång. Då tryckte vi 200 till, där vi har en del kvar i nuläget. Jag har också fått åka ut till olika föreningar och prata om det här.
FAKTA. Årets hembygdsbok – det gäller
Priset Årets hembygdsbok är instiftat av Sveriges hembygdsförbund för att synliggöra, stimulera och lyfta statusen på hembygdslitteratur. Varje regionalt förbund har rätt att nominera en bok eller årsbokserie. Pristagaren utses av en jury bestående av Lars Grimbeck, Owe Norberg och Monica Lembke.
Priset tilldelas föreningen om det är en antologi pch författaren om det är en enskild författare.
Förutom äran och den extra uppmärksamheten får vinnaren ett diplom och 10 000 kr.
2024 är de nominerade böckerna och årsboksserierna: ”Smaka på Marstrand” (Bohusläns hembygdsförbund), ”Stenebydialekten, Så tarte de föör i vala” (Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund), ”Etelhem, En sockenbok” (Gotlands hembygdsförbund), Från Gästrikland 2021, 2022, 2023 (Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund), ”Varberg – en tusenårsresa” (Halländska hembygdsrörelsen), ”På brukets tid” (Jönköpings läns hembygdsförbund), ”Från Smålands skogar till Sveriges riksdag” (Kalmar läns hembygdsförbund), Ängelholmsboken, 2021, 2022, 2023 (Skånes hembygdsförbund), ”Försvunna hus på Lidingö” (Stockholms läns hembygdsförbund), Nyköping under 300 år 2021, 2022, 2023 (Södermanlands hembygdsförbund), ”Örsundaåns dalgång under 6 000 år” (Upplands fornminnesförening och hembygdsförbund), ”Kartor från Götlundabygden” (Västmanlands hembygdsförbund och fornminnesförening), ”Acklinga socken i ord och bild” (Västergötlands hembygdsförbund), Karlskoga bergslag 2020, 2021, 2022 (Örebro läns hembygdsförbund).
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
