De senaste åren har efterfrågan på näver ökat i Sverige. Hur kommer det sig? – Vi har varit lite lata i Sverige och halkat efter vad gäller hantverk och kunskaper om underhåll. Vår näver har vi främst köpt in från Ryssland, som har stora björkskogar, säger Christer Åsentorp.
Fram till mitten av 1800-talet användes näver i hög grad i svenska tak. Därefter tog spån- och tegeltak över, och nävern fasades ut.
– Nu när det är importförbud på varor från Ryssland behöver vi damma av gamla kunskaper och skörda från svenska skogar. Numera finns ett stort behov av näver bland de som lagar tak på ett tidsenligt vis med gamla metoder och gamla material.
Vilka är näverns främsta egenskaper? – Den är flexibel, naturlig och kostar ingenting om man har egna björkar att ta av. Nävern går att forma – till exempel efter olika former på tak om den används vid takläggning.
Därtill har nävern lång hållbarhet – mellan 70 och 90 år om taket sköts på rätt vis.
– Oftast är inte nävern det slutgiltiga taket, utan används som ett fuktspärrande lager. Näver är helt vattentät, så länge den inte har sprickor eller hål.
Nu när det är importförbud på varor från Ryssland behöver vi damma av gamla kunskaper och skörda från svenska skogar.
En hållbar näverskörd bör ske precis när björken savar.
– Det är på senvåren när de nya, ljusa löven nyss precis spruckit ut. Saven stiger upp i barken under nävern. Det är viktigt att inte förstöra den, utan bara ta det yttre lagret.
Det är också viktigt att inte ta för torra partier av björken, förklarar Christer Åsentorp.
– När vi tar bort barken blir det ett stresspåslag i trädet. Det krävs sav och vätska för att björken ska kunna bilda ny bark.
Den nya barken liknar tall- eller granbark och går inte att skörda på nytt. Men den hjälper björken att skydda sin inre bark – och att leva vidare.
Finns det något annat man bör tänka på när man skördar näver? – Att inte ta den del av stammen som inte har kvistar, för då blir det hål i nävern. Man ska heller inte ta för stora näversjok. De håller inte lika bra, och är svårare att använda vid takläggning.
Vilken björkart passar bäst till tak? – I själva nävern har alla arter samma egenskaper, det spelar ingen roll om det är masurbjörk, glasbjörk och vårtbjörk. Skillnaderna sitter i träet och i bladen.
Förutom takläggning – finns det något annat du gärna använder näver till? – Min farfar var väldigt näverkunnig och arbetade mycket med hantverk. När jag var 12-13 år lärde han mig göra näveraskar. Det är en vana jag gärna tar upp igen.
FAKTA. Nävertak i ropet Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet arrangerar kurser i bland annat näverskörd för talkäggning. Detta eftersom det finns ett stort behov av näver inom byggnadsvårdssektorn vid omläggning av ved- och torvtak samt som fuktspärr mellan syll och grund.
Utbudet är dock begränsat och därför behöver fler skogsägare och hantverkare börja skörda näver, konstaterar man. För kommande tillfällen, håll utkik på Hantverkslaboratoriets evenemangssida
1 300 av landets cirka 2 000 identifierade runstenar ingår vid lansering i appen Svenska runstenar. Det gäller runstenar i Norrland (Gästrikland, Medelpad och Hälsingland) och Svealand (Uppland, Södermanland, Västmanland, Värmland och Närke). Hösten 2024 kommer även Götaland. Utöver stenarnas exakta position anges även information om vilket skick stenen är i och om den är uppmålad.
Svenska runstenar är framtagen av Sofia Pereswetoff-Morath, runforskare vid Stockholms universitet, tillsammans med företaget Hi-Story. Till universitetets sajt Su.se säger Sofia Pereswetoff-Morath att drivkraften var att göra runstenar mer tillgängliga.
– Det är svårt att hitta runstenar även om man är jätteintresserad. Många stenar är flyttade på och står inte kvar på sina ursprungliga platser. Andra stenar har försvunnit och jag har varit med om att folk försöker hitta dem trots att stenarna inte längre är där. Det kan bli förvirrande.
Hur lång tid har det tagit att utveckla appen? – Projektet pågick i ett och ett halvt år och finansierades av Familjen Kamprads stiftelse och Åke Wibergs stiftelse. Jag är väldigt tacksam för deras stöd. Projektet kommer dock att fortsätta – under hösten 2024 kommer Götaland och därefter en engelsk version av appen.
Svenska runstenar kommer även inkludera en rapporteringsfunktion där användare kan rapportera om något inte stämmer, och komplettera befintliga uppgifter.
– Bidra gärna med ditt eget fotografi av runstenar till appen, uppmanar Sofia Pereswetoff-Morath.
Bidra gärna med ditt eget fotografi av runstenar till appen.
FAKTA. Ladda ner och använd appen
Sök på ”Runstenar” i App Store eller Google Play och leta efter ikonen med ett rött runstens-R. Ladda ner appen.
Klicka på en av guiderna, exempelvis Uppland, och ladda ner den.
I den interaktiva kartan klickar du på den röda runsten som du är intresserad av och därefter på runstenens namn som visas.
Du får upp en informationssida med bild och text. När du backar tillbaka till kartan är runstenen grön, så du vet att du har besökt den. Dina besökta runstenar går att nollställa via menyn.
Om du råkar veta vilket signum en runsten har (t.ex. U 121), men inte vet exakt var den står, finns det en sökfunktion överst i kartan: sök på U 121 (eller bara 121).
Det går att växla mellan karta och satellitvy och så småningom kommer en funktion med vägbeskrivning att finnas (Hitta hit).
Hur vill vi att våra framtida begravningsplatser ska se ut? Begravningsplatser är inte bara platser för sorg och reflektion, utan också berättelser om vårt samhälle. De visar vår arkitektur och viktiga gröna rum, och de handlar om människor. De visar vilka som levde i vårt lokalsamhälle, hur deras liv såg ut, var de kom ifrån och hur de levde. Något som kan förmedlas genom berättelser och kyrkogårdsvandringar. Det handlar även om hur vi själva vill bli ihågkomna efter vår död.
Kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkoinventarier och begravningsplatser skyddas av kulturmiljölagstiftningen. Begravningsplatser ska vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde bevaras. Men hur står det till med detta i dag? Hur påverkar den nuvarande utvecklingen av begravningsplatser bilden av vårt samhälle?
Gravstenar från 1970-, 80- och 90-talet tas nu bort i snabb takt. En gravrätt är vanligtvis bara 25 år. Om ingen gravrättsinnehavare finns kvar efter den tiden tas stenen bort och förstörs, vilket lämnar gapande luckor bland gravarna. Dessutom förändras begravningssederna, och de flesta begravningar sker nu med urna, ofta i en askurnlund. Kistbegravningar minskar dramatiskt, vilket gör att luckorna efter de borttagna stenarna blir kvar för alltid, och ihåligheten ökar.
Det handlar även om hur vi själva vill bli ihågkomna efter vår död.
Vi kan tala om ”förvanskningsbegreppet” – återlämnade gravrätter ökar och antalet kistbegravningar minskar. Detta skapar ett glapp som gör att våra kyrkogårdar snabbt riskerar att bli mer som parker än begravningsplatser. Frågan är om detta är en utveckling eller avveckling. Det är troligen en kombination av båda och en trend i samhällets förändring. När gravstenarna tas bort, förändras även kulturväxtligheten. Kyrkogårdsförvaltningens ansvar omfattar gemensamma planteringar med träd, häckar, prydnadsbuskar, rosor och barrträd, samt underhåll av gräs- och grusytor.
Allt detta skapar en helhet: Växtlighet, planteringar, gravstenar, kyrkogårdstomter och kyrkobyggnader. Denna helhet visar det öppna arkiv som begravningsplatsen utgör. Vi väntar nu på vägledande domar om hur våra kyrkogårdar ska förvaltas eller skyddas. Rättsväsendet tar tid, kanske för att det är svårt att tolka lagstiftningen. De flesta avgjorda mål har dock varit positiva och upprätthållit begravningsplatsernas skydd. Vi hoppas att detta fortsätter, så att kyrkogårdsförvaltningarna kan stoppa den pågående förvanskningen.
Under tiden rekommenderar vi alla hembygdsföreningar och andra intresserade att fotografera så många gravstenar som möjligt. Ladda upp bilderna till hembygdsportalen (se din förenings hemsida på hembygd.se) eller till Sveriges släktforskarförbunds databas Gravstensinventeringen på Rötter.se.
Vi ses på kyrkogården med kameran i hand i sommar!
Sif Eklund, före detta stadsträdgårdsmästare och ordförande Karlskoga Bergslags hembygdsförening Jan Klingberg, ordförande Kumla-Sannaheds hembygdsförening och Kumla släktforskarklubb Conny Sandberg, ordförande Lokalhistoriska sällskapet i Örebro län Artikelförfattarna är styrelseledamöter i Örebro läns hembygdsförbund
FAKTA. Läs mer! Bygd och Natur har tidigare rapporterat om:
Denna fågel har sjungit färdigt för den gravsatte. Nu på väg till evighetens soptipp. Snavlunda kyrkogård (Närke). Foto: Conny Sandberg Gravstenar på Snavlunda kyrkogård (Närke) på väg till destruktion. Foto: Conny Sandberg
Varför ska man komma till hembygdsparken i Boarp? Den frågan ställde Ingrid Thuresson som nytillträdd ordförande för Bjäre härads hembygdsförening år 2019.
– Alla svarade ”för att dricka kaffe”. Men allt övrigt i hembygdsparken då, frågade jag. ”Det har vi redan sett.”
Det var då. Fem år senare har mycket förändrats i hembygdsparken i Boarp, som ligger i utkanten av Båstad i Skåne. Bjäre härad hembygdsförening var en av de nominerade till utmärkelsen Årets hembygdsförening 2024 .
Under en workshop om kulturarvsgrödor på Food Evolutions matevent i Landskrona fick Ingrid Thuresson frågan om föreningen ville börja odla kulturarvsgrödor.
– En odlare från Bjäre bakom mig sa ”Ingrid säg ja!”. Jag vände mig om och sa modigt ja. Så blev det, och så är det.
Föreningen ansökte om medel via Leader/Länsstyrelsen för att starta ett Kulturcenter för historiska matkulturgrödor, som beviljades i december 2021. Vägen framåt gick via att hitta samarbetspartners.
– Vi knöt till oss kunskap kring odlande och planerade vårt odlingsområde. Vi fick våra fröer via genbanken och höll ett antal seminarier utomhus för att lära och inspirera andra. Vi insåg snart att de ideella krafter som funnits i hembygdsparken över åren var slut och det gällde att hitta nya vägar. Vi började knyta till oss en yrkesvuxutbildning på trädgård i Båstads kommun. De lade in sin praktik i vårt odlande som är en win-win situation för oss båda.
Sedan starten av projektet med kulturarvsgrödorna har hembygdsföreningen arbetat aktivt med att få skolorna i kommunen, och i närområdet, delaktiga.
– Vi har talat inför rektorer och skolledningen. Vi har berättat om projektet med kulturarvsgrödor och varför vi tycker att det är viktigt och varför vi vill ha med skolorna i samarbetet.
Alla barn och ungdomar kan bidra utifrån sina intressen och förutsättningar, samtidigt som de moment man utför kan kopplas till lärandet i flera skolämnen.
– Barn och unga kan gräva i jorden, undersöka och experimentera, så, sköta grödorna genom att vattna, binda upp, rensa ogräs, gödsla, stötta, jordförbättra och därefter skörda, torka, tröska och rensa. De kan lära sig om kretsloppet och hushållning av resurser: kompostering är en viktig del i odlingen. Vi kan lära av metoder som användes förr och som används än i dag: koskit och tång från havet.
Eleverna får också möjlighet att studera jorden, grödorna och platsen där de växer. De får göra jordprov och näringsanalys på plats och lära sig om näringsämnena kväve, fosfor och kalium.
– På plats i parken kan man koppla lärandet till allt från naturvetenskapliga ämnen till ekonomi och hemkunskap. Hur tillagar vi det vi odlar? Var kommer maten ifrån? Historia: Vad åt man förr? Hur var det att leva på denna plats för 100–200 år sedan? Hur brukade man jorden då?
Sedan projektets start har föreningen samarbetat med skolor i och kring Båstad kommun, från förskola och grundskola till gymnasieutbildningar, vuxenutbildningar och högskoleutbildningar.
Vi kan lära av metoder som användes förr och som används än i dag: koskit och tång från havet.
Odlingsåret i hembygdsparken i Boarp har återkommande inslag.
– Under våren planerar vi för vårt odlande med markberedning, sådd, marktäckning och rensning av ogräs. Vi binder upp våra ärtor, förbereder i komposten och genomför kurser med koppling till odlandet, berättar Ingrid Thuresson.
Föreningen samarbetar med en trädgårdsutbildning som bidrar med sin arbetsinsats. Man har också etablerat att samarbete med Arbetsförmedlingen, som matchat med nyanlända personer i behov av sysselsättning eller arbetsträning. Därigenom har föreningen också kunnat restaurera flera eftersatta byggnader.
– Det har varit oerhört värdefullt. Alla dessa studenter och medarbetare måste handledas. Vi har sedan sommaren 2023 utsett en odlingsansvarig som än så länge arbetar ideellt men vi letar nu finansiering av denna roll.
I oktober 2024 avslutas Leader-projektet Kulturcenter för historiska matkulturgrödor. Då vill Bjäre härads hembygdsförening ta nästa steg.
– När projektet är slut i oktober 2024 vill vi börja sälja fröer från vårt odlande, förädla våra grödor, och utveckla vår lanthandel i kombination med en gårdsbutik.
Diskussioner med en tidigare vinnare av Årets kock, Rikard Nilsson, inspirerade föreningen till en vision om ett Matkulturhus i hembygdsparken, berättar Ingrid Thuresson. Arkitektstudenten Hampus Jonason Bjärenstam skissade som sitt examensarbete på hur ett sådant skulle kunna se ut.
– Vi ser framför oss unik kulinarisk mötesplats och lärandeplats för att förvalta, förädla och utveckla vårt rika kulturarv. I projektet runt kulturarvsgrödorna ska dessa grödor in i kafé- och restaurangverksamheten i parken, och vår gamla kafékök håller i längden inte för detta.
Föreningen beviljades i december 2023 medel via Region Skånes miljövårdsfond för att planera och kommunicera projektet kring Ett Matkulturhus under 2024-2025. Projektet sker i samarbete med Båstads Turism & Näringsliv, Skånes Hembygdsförbund, Malmö Universitet, Lunds Universitet samt Folkuniversitetet.
– Vi vill bygga vårt Matkulturhus och på den vägen bidra med kunskap kring maten, förädlandet och bjuda in andra aktörer att testa, lära och mötas kring framtidens mat, säger Ingrid Thuresson.
FAKTA. Om Boarps hembygdspark och Bjäre härads hembygdsförening
Hembygdsparken ägs av Bjäre härads hembygdsförening som startades 1929 av Ludvig Nobel, brorson till Alfred Nobel. Området är 20 000 kvadratmeter med nio olika byggnader med ett stort kulturhistoriskt värde.
Grattis Ken Frick, ordförande i Tofteryd-Hagshult hembygdsförening! Vad ska ni göra för pengarna? – Föreningens ledord är ”bevara” och vårt mål är att både bevara och tillgängliggöra så mycket vi kan av allt vi har. Förutom massor av gamla dokument och skrifter har vi ganska många gamla filmer i våra arkiv, både hos vår förening och hos Östbo Historiska Sällskap. – Dessa filmer har med åren har blivit allt svårare att visa upp, så 2024 ansökte vi därför om att digitalisera alla 16 mm-filmer vi har.
Har ni några exempel? – Vi kunde inte hålla oss, utan tjuvstartade med film nummer sju som blir en slags mall för de kommande 25 filmerna. Med modern HD-scanning ökar bildkvaliteten. Efter det görs ett redigeringsarbete för att göra filmen mer stabil, där också en stor del av skavankerna kan korrigeras. Vi lägger också in förklarande texter om de människor, platser och händelser som visas i filmerna. När allt är klart har vi en digital version som låter alla som vill se filmerna, och rullarna ligger tryggt kvar i valven i original.
Vem var Joel Andersson, som står bakom filmerna? – Joel Andersson föddes i Skåne 1903. Han fick just Tofteryd som sitt första lärarjobb och tog sig direkt an bygden och dess historia. 1934 blev han en av grundarna till vår förening, som då hette Tofteryds sockens hembygdsförening. Han var också föreningens sekreterare under hela 60 år och en av de ledande i kampen mot skjutfältsutbyggnaden på 1970- och 80-talet, han blev verkligen på riktigt en bygdens man.
– Om Joel Andersson hade hamnat i X-köping på sin första lärartjänst och inte här i Tofteryd, ja då vet vi inte hur vår kännedom om tidigare liv i bygden sett ut i dag. Men X-köpings historia hade med all sannolikhet varit rikare.
Vad filmade han? – Joels filmande blev till en modernare och effektivare version av hans cyklande runt i bygden, för Joel cyklade runt och intervjuade många många människor och skrev sedan ner allt som han tyckte lät intressant på ett väldigt noggrant och strukturerat sätt. – På 1930-talet köpte Joel en filmkamera av Kodaks då helt nyutvecklade 16 mm-format, och resultatet blev till de 26 filmrullar på vardera cirka 15 minuter som nu ligger i våra arkiv. Han filmade och försökte beskriva hur livet i vår bygd och livet på landet sett ut och såg ut just då, men också genom berättelser hur det såg ut på de intervjuades föräldrars och farföräldras tid. Kort och gott dokumentera och bevara historien så mycket det bara gick.
Riksantikvarieämbetet fördelade totalt 17 miljoner kronor till ansökningar för kulturarvsarbete, fördelat på 127 mottagare. Vad betyder den här typen av stöd för föreningars möjlighet att arbeta med kulturarv? – Det betyder förstås väldigt mycket för oss alla i hembygdsrörelsen. Vi har stöd från våra medlemmar, och ett visst stöd från kommunalt håll, men de flesta hembygdsföreningar är väldigt små. Så Riksantikvarieämbetets stöd till kulturarvsarbete betyder förstås jättemycket för hembygdsrörelsens möjligheter att bevara alla föremål och historier och att kunna tillgängliggöra dem för allmänheten. Vi kan faktiskt redan mäta och redovisa effekten av bidraget genom statistiken på vår hemsida, där antalet besökare har ökat ordentligt efter att den första filmen lagts ut.
FAKTA. Sök bidrag till kulturarvsarbete
Riksantikvarieämbetet tar emot ansökningar mellan 1 december och 31 januari varje år.
Bidrag kan sökas av arbetslivsmuseer, hembygdsmuseer och ideella kulturarvsverksamheter som syftar till att bevara och utveckla kulturhistoriska värden. Dessa värden kan vara såväl fysiska som immateriella. Verksamheten ska vara tillgänglig för allmänheten, eller avses att bli det.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
