”Glamgleðį” är älvdalska och betyder språkglädje. 2024 tilldelades projektet med samma namn 5,1 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden för att främja språkligt utbyte mellan unga och äldre. Nu har man producerat både en podd och en historisk kokbok på älvdalska.
– Min pappa växte upp på 1930-talet. Han pratade älvdalska men ville inte lära mig det. Han hade lärt sig att barn som talade språket fick problem, berättar Ing-Marie Bergman, projektledare för Glamgleðį.
Sättet man såg på språket då påminner om hur man såg på samiska, menar hon.
– I skolan blev barn slagna om de pratade älvdalska. Man fick inte ens tala det på rasten.
Kokbok med matminnen på älvdalska I dag har älvdalskan omkring 3 000 talare. Många av dem bor i Älvdalens socken i norra Dalarna. Det treåriga projektet Glamgleðį syftar till att skapa aktiviteter och mötesplatser mellan äldre och yngre älvdalingar för att bevara det gemensamma språket.
Tillsammans med Tyra Wallin, projektkoordinator för Glamgleðį, har Ing-Marie Bergman satt ihop den historiska kokboken ”Jättelsed og birettelse fra Övdalim – Rätter med rötter i Älvdalen”. Där får äldre älvdalingar berätta om sina matminnen.
– En stor del av rätterna bygger på råvaror från naturen här omkring – älgkött, bär och fisk. Vi kommer också att ordna matlagningsaktiviteter med kokboken som utgångspunkt.
Podd, fisketurer och en kör En annan del i det språkfrämjande projektet är podden Dalskum.
– Det betyder ”Vi som pratar älvdalska”, förklarar Björn Rehnström.
Han är språklig rådgivare och initiativtagare till Ulum Dalska – Föreningen för älvdalskans bevarande, som är Glamgleðįs närmsta samarbetspartner.
Podden leds av de tre unga älvdalingar och det första avsnittet av tio handlar om favoritplatser (”snuggbersplasser”) i Älvdalen.
– En favorit som tas upp i podden är slogbodarna som finns här. Det är ett slags öppet timmerhus där man kan elda – som ett lyxigare vindskydd ungefär, förklarar projektkoordinator Tyra Wallin.
Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
En annan planerad generationsöverskridande aktivitet inom ramarna för Glamgleðį är gemensamma fisketurer. Även en älvdalsk kör har börjat ta ton.
– Det finns många älvdalska sånger bevarade, och en hel del nya sånger översätts också, berättar Björn Rehnström.
I dag klassas inte älvdalskan som ett minoritetsspråk i Sverige. Är det något ni hoppas ska förändras i och med det här projektet?
– Ja! svarar trion med en mun.
Älvdalskan ingår i UNESCO:s atlas över hotade språk i världen. Även Europeiska rådet anser att älvdalska är ett språk, förklarar de tillsammans.
– Det är bara Sveriges riksdag och regering som inte förstått än.
Det är inte kommunala protokoll på älvdalska man strävar efter, eller att rättegångar ska tolkas till språket, förtydligar Björn Rehnstrom
– Men det skulle underlätta om man kunde söka statliga medel och EU-bidrag för att jobba med språket och kulturen, fyller Ing-Marie Bergman i.
Hur är då språkkunskaperna inom projektgruppen för Glamgleðį?
Tyra Wallin, som med sina 22 år är yngst i trion, fick med sig älvdalskan hemifrån. Ing-Marie Bergman, vars pappa inte ville att språket skulle gå i arv, började lära sig som vuxen, när hon själv fick barn.
Björn Rehnström lärde sig sina första ord när han flyttade till Älvdalen från Stockholm år 1977.
– Älvdalska är ett jättesvårt språk! Men det är rikt.
FAKTA Språkglädje på älvdalska
Glamgleðį är ett treårigt projekt som finansieras av medel från Allmänna arvsfonden. Projektägare är Älvdalens kommun i norra Dalarna.
Yvonne Johansson är aktiv i Sorunda hembygdsförening, och initiativtagare till den systuga som med start i november 2025 har arrangerats en gång i månaden. Verksamheten är förlagd till föreningens gamla fattigstuga.
– Vi värmer upp med eldstad, som knastrar mysigt, kaffe och te står på. Vi utbyter erfarenheter och lär av varandra, berättar Yvonne Johansson.
I lokalen finns två symaskiner, stickor, virknålar och en liten vävstol. Till första träffen kom tio personer, fullsatt.
– Bland besökarna fanns en mormor, mamma och hennes två sönder, 9 och 17 år. 17-åringen stickade, 9-åringen satt och vävde hela kvällen. 9-åringen var yngst på plats, äldst var nog min pappa som är 92 som var där och eldade och berättade. Spannet är brett, säger Yvonne Johansson.
17-åringen stickade, 9-åringen satt och vävde hela kvällen.
Vad kan man lära sig på era syträffar? – Första gången var det en person som ville byta dragkedja i en jacka. Då hjälpte jag till, medan några andra tittade på och lärde sig. Senast var det bland annat en som ville lära sig virka.
Idén till systugan växte fram under 2025. I föreningen spånade man på fler aktiviteter inomhus, vintertid. Under höstens beredskapsvecka hade Sorunda hembygdsförening en träff på tema återbruk, där Yvonne Johansson bland annat visade en stor vävram som gör det möjligt att väva mattor utan vävstol. I samtalen om beredskap uppstod en diskussion om att skapa tillfällen att träffas och lära av varandra.
– Det är så mycket kunskaper som är på väg att försvinna. Hur lagar man byxor, hur syr man ihop ett hål? Eller byter blixtlås i en jacka?, säger Yvonne Johansson.
Om vi slutar att bara köpa nytt håller resurserna längre.
Vilken koppling ser du mellan att vårda det man har och beredskap? – För det första: Om det skulle bli krig eller en annan kris där man inte kan köpa kläder och andra saker måste man ju använda det man har. Men jag tänker också på miljön. Om vi slutar att bara köpa nytt håller resurserna längre. Det minskar risken för konflikter. Det är ett långt steg från krig till att laga ett par jeans, men i slutändan behöver man inte förstöra så mycket och behöver ännu mer resurser så, ja.
Har ni fler inomhusaktiviteter på gång i föreningen? – Vi är i startgroparna för spelkvällar med brädspel och andra bordsspel.
FAKTA Lär dig något nytt: Kurser, föreläsningar, utbildningar och kunskapsträffar i hembygdsrörelsen
Fler hembygdsföreningar, bland annat Botkyrka sockengille, arrangerar våren 2026 syträffar. Du hittar dem och många andra exempel på både inom- och utomhusaktiviteter med chans att lära sig mer på Sveriges hembygdsförbunds sajt.
Henrik Henrikson, pensionär bosatt i södra Stockholm, har belönats med Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2025 för hemsidan Mitt Hässelby som kartlägger förorten Hässelby i norra delen av stan med hjälp av foton, intervjuer och berättelser.
”Genom sitt långsiktiga arbete har Henrik Henrikson gjort kulturarvet tillgängligt för alla och bidragit till att stärka förståelsen för och värdet av lokalhistoria”, skriver Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande.
Förtjänstmedaljen har delats ut sedan 1981 till en eller flera personer som gjort betydande insatser inom kulturmiljövården – företrädelsevis utanför det professionella fältet.
Hur förvarar du din medalj? – Egentligen är det faktiskt två identiska medaljer i olika storlekar. Jag tror det finns en regel om att den lilla användas till kostym och den stora till frack, men jag är inte helt insatt i de frågorna. Jag förvarar dem i sitt fodral, och plockar fram dem om någon är på besök och vill titta.
Vad betyder den här utmärkelsen för dig? – Det är hedrande, förstås. Jag har jobbat med hemsidan i 25 år och det är roligt när det uppskattas. Och så länge jag tycker det är kul kommer jag att fortsätta.
Hur fick du idén att börja dokumentera lokalhistoria på internet då, år 1999? – När man skaffade internet-abonnemang med Telia ingick en hemsida.Vad ska jag fylla den med? tänkte jag. Men så mindes jag att jag hade ett gammalt anteckningsblock där jag skrivit om Hässelby, där jag växte upp. – Jag hade också många bilder som jag tagit under min ungdom. När jag såg en kåk som skulle rivas så skyndade jag mig att fota och dokumentera. Det har jag stor nytta av nu.
Hur mycket tid lägger du på Mitt Hässelby? – Nu när jag är pensionär använder jag förmiddagen som arbetstid. Jag går upp vid åtta och jobbar fram till lunch. Om jag håller på med något spännande kanske jag jobbar längre. – Det är ju helt frivilligt, och det är det som är så roligt. Oftast blir det ett nytt inlägg i veckan.
Vilka källor använder du, förutom ditt eget arkiv? – I början var det biblioteket, och framför allt alla gamla tidningar på Kungliga biblioteket. Men det allra bästa har varit att intervjua människor, för då blir det ju unikt material. – Jag har också haft stor nytta av Hässelby hembygdsförenings bildarkiv. Där har jag funnit bilder på exempelvis Hässelby slott, som är byggt på 1600-talet. Jag har också hittat bra bilder på Hässelby villastads handelsträdgårdar som försörjde hela Stockholm med grönsaker och blommor en gång i tiden.
Arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Finns det något inlägg som du tycker blivit särskilt bra? – Det är roligt när man kan berätta om något som kanske inte är nytt – men som är bortglömt av många. Kraftvärmeverket i Hässelby strand har en kaj för båtar som kommer med bränsle och olja. Den kajen är byggd av betongkassuner som använts vid landstigningen i Normandie under andra världskriget, berättar Henrik Henrikson. – Stockholms stad köpte två kassuner och fraktade dem till Sverige. Sveriges radio gjorde ett inslag efter att ha läst om det på min sida.
Vad har du för tips till den som vill göra en hemsida om sin bygds historia? I vilken ände börjar man? – Är man med i en hembygdsförening så har man en bra grund, där finns ju ofta massor av material. – Att börja intervjua folk är också ett bra tips. Någon sa att arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Var kommer namnet Hässelby ifrån? – Det betyder byn vid hasselängarna. I början av 1900-talet ändrade man stavningen från Hesselby till Hässelby. Men visst är det lite synd, för stavningen med E hade väl varit mer internationellt gångbar?
43 procent av alla vuxna i Sverige, cirka 3,5 miljoner personer, gjorde någon ideell insats under förra året. Det framkommer i Volontärbyråns rapport ”Svenskarnas engagemang 2025” som bygger på en undersökning där 3 246 personer mellan 18 och 84 besvarat frågor om ideellt engagemang. Fler män än kvinnor engagerar sig ideellt, närmare hälften av männen (47 procent) jämfört med fyra av tio kvinnor (39 procent). Ålder spelar också roll. De äldsta, 65 till 84 år, är mest aktiva (49 procent). Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år där är över hälften (56 procent) arbetade ideellt under 2025. Det ideella engagemanget är högre i mer landsbygdsdominerade län än i storstadslän. Idrottsorganisationerna samlar flest ideellt engagerade, med bred marginal. Tre av tio (29 procent) av alla engagerade är aktiva i en idrottsorganisation. Hembygdsföreningar, som samlar nästan 400 000 svenskar, är ingen egen post i undersökningen, men Sveriges hembygdsförbund publicerar varje år statistik för det ideella arbetet inom de 2 060 medlemsföreningarna.
Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år.
Utbildning väger tungt Undersökningen ”Svenskarnas engagemang 2025” visar också att det finns en stor outnyttjad potential, skriver Volontärbyråns verksamhetsledare Anna Bergring Ekstrand i en kommentar. ”Det finns helt enkelt massor av människor som skulle vilja engagera sig ideellt, men som av olika skäl inte hittat en väg in.” I rapporten ”Många bidrar, få orkar bära: Ideellt arbete i Sverige 1992–2024” pekar forskarna Erik Lundberg, Ebba Henrekson och Johan von Essen vid Marie Cederschiöld högskola på tre huvudfaktorer för ideellt arbete: resurser (att kunna), motivation (att vilja) och sociala nätverk (att bli tillfrågad). I rapporten, som Bygd och Natur skrivit om, framgår att en stor grupp lägger lite tid på ideellt arbete, medan en liten grupp bidrar med ett stort antal timmar. Där framgår också att utbildningsnivå är tungt vägande för ideellt engagemang, med högre utbildning ökar också förekomsten av ideellt arbete. Längre utbildning ger ofta bättre ekonomi, bredare nätverk och större tilltro till sin egen förmåga, faktorer som underlättar ideellt engagemang. Den mekanismen bekräftas av Volontärbyråns rapport. På frågan om vad som legat till grund för engagemang var vanliga svar att en förening eller organisation förväntade sig det, en vilja att påverka samhället, en önskan att delta i en gemenskap och/eller få nya vänner och att man fått frågan av någon redan aktiv. Det sista skälet, att bli tillfrågad, förklarar en stor del av skillnaden i ideellt engagemang utifrån utbildningsnivå. Högskoleutbildade får betydligt oftare frågan jämfört med gymnasieutbildade, 25 procent mot 15 procent, konstaterar Volontärbyrån.
Nya vänner och mer mening I rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” berättar respondenterna också vad det ideella arbetet har gett dem. 90 procent svarade att de fått nya vänner och bekantskaper. Nästan lika många, 87 procent, upplever en känsla av stolthet och personlig tillfredsställelse. 77 procent säger att engagemanget medfört en större meningsfullhet i livet.
Läs hela rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” här.
När Hemavan i Lapplandsfjällen i januari 2025 drabbades av ihållande regn blev klimatförändringarna otäckt påtagliga även i det vanligtvis vinterbistra norra Sverige.
– Det här gör ju ont i hjärtat, eftersom regnet känns som ett tydligt tecken på klimatförändringen, säger Erika Arklöf, energi- och klimatrådgivare i Storumans kommun.
Vi träffar henne hemma hos Lennart Cohen och Eva Helleberg i Övre Björknäs. När vi ses senare under januari 2025 har kylan kommit tillbaka i viss mån, även om termometern bara visar på beskedliga 7 minusgrader mot säsongsmässigt normalare -15 till -20ºC.
– Det har ju förändrats. När man gick ut skolan som liten runt 10 juni hade ännu inte isarna släppt. Vi stod och huttrade och frös utanför kyrkan, säger Eva Helleberg.
Regnet känns som ett tydligt tecken på klimatförändringen.
Lägga energi på att spara energi Under sådana år blev det viktigt att investera långsiktigt i isolering, värme och varmvatten. Men Eva och hennes make har länge varit engagerade i energifrågor, och visar hur deras hus värms upp med både vedspis och termoelektriska fläktar. En smart luftvärmeväxlare förses med förvärmd uteluft genom en cirkulationskanal på baksidan av huset. Parets katt och hund sitter och myser i den resulterande värmen.
– Vi måste lägga energi på att spara energi! säger Eva, medan Lennart tillägger att han för egen del alltid gillat att ”jaga kalorier” – både för kroppen och för huset.
Eva Helleberg vid vedspisen hemma i köket. Foto: Joakim Rådström
Skola som blev bygdegård Lennarts energiintresse blev värdefullt när närliggande Mobackagården nyligen gavs nytt liv. Den byggdes ursprungligen som skola 1935, och användes sedan som sådan fram till tidigt 60-tal. Därefter stod den länge tom, och kommunen började föreslå att den skulle säljas.
Nu ryckte dock ett antal äldre, engagerade bybor in till gårdens försvar, och såg till att ombilda den gamla skolan till bygdegård. Kallvinden byggdes om med sovsalar, klassrummen blev samlingsrum och nere i källaren återuppväcktes husets gamla bagarstuga.
Sedan vi satte in effektvakt har vi aldrig bytt en huvudsäkring.
Mobackagården fick nu ett andra liv, inte minst som lokal att hyra för olika sällskap. Ofta kunde 20–25 gäster rymmas vintertid, när det var högsäsong för skidturism vid de närbelägna skidorterna i Hemavan och Tärnaby. Samtidigt ledde detta till nya problem: elen räckte trots en huvudsäkring om hela 35 ampere inte till när många gäster lagade mat, duschade och värmde huset samtidigt.
– Det var kaos, minns Lennart. Jag åkte dit med högvis med säkringar och bytte, men hann inte mer än till landsvägen förrän jag såg att det hade blivit svart däruppe igen!
Lösningen blev en effektvakt, som automatiskt stänger av eller sänker belastningen på vissa apparater när förbrukningen blir för hög. Varmvattenberedarna prioriterades först, därefter värmesystemet. Effekten blev tydlig.
– I dag räcker 35 ampere ledigt. Sedan vi satte in effektvakt har vi aldrig bytt en huvudsäkring, säger Lennart. Alternativet – att uppgradera till 50 ampere – hade kostat omkring 10 000 kronor extra per år.
Kommunen subventionerar energieffektivisering Storuman kommuns bygdemedel, där fokus nu är just energieffektivisering, blev en viktig del i finansieringen.
– Man får 90 procents bidrag och får gå in med 10 procent själv, förklarar Erika Arklöf. Att hålla bygdegårdarna vid liv är också en beredskapsfråga för kommunen.
Medlen räckte även till en värmepump som håller frostfritt i bagarstuga, källare och toaletter. Resten av huset på 450 kvadratmeter klarar sig normalt sett med spridningsvärme från de uppvärmda delarna. Element som står på 5–10 graders stödvärme finns som reserv.
Förutom investeringsstödet har kommunen köpt in ”energiväskor” som föreningar, privatpersoner och företag kan låna för att mäta och analysera sin energiförbrukning. Väskorna innehåller bland annat värmekamera, hygrometer och elmätare. Den kommunala rådgivaren kan också komma ut och hjälpa till med praktiska råd på plats.
Lennart Cohen och Mobackagårdens elcentral, med effektvakten längst upp till höger. Foto: Joakim Rådström
FAKTA. Det är en effektvakt
En effektvakt är en anordning som övervakar elanvändningen i en fastighet.
När den totala förbrukningen riskerar att bli för hög, stänger den av eller sänker effekten på vissa apparater i prioriteringsordning.
Syftet är att undvika överbelastning som leder till att huvudsäkringar löser ut.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
