Riksantikvarieämbetets bidrag till kulturarvsarbete möjliggör större satsningar för hembygdsföreningar och andra för insatser som syftar till att bevara, använda och utveckla kulturarvet. Totalt fördelades 18 miljoner år 2026. 26 av Sveriges hembygdsförbunds medlemsföreningar fanns bland mottagarna, som meddelades i slutet av april. Bengtsforstraktens hembygdsförening får till exempel 117 000 kronor för ”Plats för smide, tjära och lek” medan Hembygdsföreningen i Ransäter får 180 000 kronor för ”Ljudet är löst – igen: Ljudsättning och digital guide till museerna på Ransäters Hembygdsgård”.
På Österlen i Skåne finns Stensho-Fornborgens vänner, som tilldelas 100 000 kronor för projektet ”Sten på sten – att lära känna en fornborg”. Lena Alebo är ordförande i föreningen, som nystartade 2023 och som nyligen också anslöt sig till Sveriges hembygdsförbund.
– Stensho-Fornborgens vänner är en medlemsförening med forskningsambitioner, berättar hon i ett mejl.
– Kanske inte en helt vanlig hembygdsförening men vi vill engagera boende kring Stenshuvud i att undersöka ett spännande fornminne som tidigare inte varit så mycket uppmärksammat. Som medlemmar i Skånes hembygdsförbund får vi ett sammanhang där vi kan samtala med andra föreningar i frågor kring identitet och hur man når ut och kan engagera medlemmarna.
”Vi vill engagera boende i ett spännande fornminne”
Fornborgen i fråga är cirka 1 500 år gammal, slutet av folkvandringstiden och början av Vendeltiden. Den återupptäcktes år 1969 när Riksantikvarieämbetets fornminnesinventerare tillsammans med amatörarkeolog och lokalhistoriker Hans Alebo, Lena Alebos far, fann stenmuren uppe på Stenshuvuds södra topp.
– Hans Alebo fick under 1990-talet bidrag till och tillåtelse att göra ett tvärsnitt genom muren vid det som han förmodade kunde vara ingången. Här fann man också träkol från en möjlig palissad som kunde dateras, berättar Lena Alebo.
Föreningen startades efter Hans Alebos död, men avsomnade efter ett antal år.
– 2023 skedde en nystart och vi har nu ett 50-tal intresserade medlemmar. Vi samarbetar med Österlens museum och Naturum på Stenshuvud och söker bidrag för olika forskningsinsatser och andra aktiviteter som visningar och dramatiserade berättarvandringar. Våren 2026 genomfördes en första drönarfotografering för en digital 3D-modell och en webkarta skapades med olika lager av kunskap om platsnamn, fornminnen, geologi, med mera.
Det projekt som nu stöttas av Riksantikvarieämbetet bär namnet ”Sten på sten – att lära känna en fornborg”. Hur bekantar man sig med en fornborg? – Tanken är att medlemmarna ska vara delaktiga i så kallad medborgarforskning. Detta sker i form av medverkan vid inventeringar och dokumentationer, en studieresa till Öland och ett seminarium. En plan för vad medlemmarna för övrigt ska arbeta med är under färdigställande. Seminariet i höst med inbjudna forskare från Skåne, Uppsala och Öland, liksom drönarfotograferingens resultat, är tänkta att fungera som startskott för en populärvetenskaplig skrift om fornborgen.
– Vi har valt att arbeta parallellt med forskning och kulturaktiviteter och bjuder in allmänheten till de tillfällen då vi utför inventeringar, dokumentation och berättarvandringar. Fornborgen får fungera som ett nav i vår ambition att berätta om vår intressanta lokala förhistoria och visa att ett fornminne både är till nytta och glädje.
Mårten Lind är doktor i svampgenetik och har länge forskat och föreläst om skogssjukdomar vid Sveriges lantbruksuniversitet. Hans nya bok ”Granarnas tid” tar avstamp i ett par granar som är på väg att skövlas i närheten av hans uppländska sommarbostad. – Jag hade från början tänkt skriva en bok som bara handlade om skogsskador. Men under arbetets gång började jag nysta alltmer i granen. Granen är speciell på flera sätt, konstaterar Mårten Lind. Och relationen mellan människan och det som länge var Sveriges vanligaste träd är minst sagt komplicerad. – Alla andra träd kan vi komma nära, krama och klättra i – det kan vi inte med en gran. Den är ogästvänlig i sig själv, och den ser inte ut som något annat träd.
På det här sättet lyckas den sprida sig – underifrån, i skuggan.
Växer tåligt i skuggan Granen är en tålmodig och närmast invasiv art. Den kan växa i andra träds skugga – samtidigt som inget annat träd klarar att växa i den skugga som granen för med sig. – En gran som är en meter hög kan vara 150 år gammal, just för att den växer så ohyggligt långsamt. Den behöver väldigt lite ljus. Men när ett annat träd i skogen dör eller blåser omkull ser den uråldriga lilla granen sin chans. – Då skjuter den upp och tar fart. Och på det här sättet lyckas den sprida sig – underifrån, i skuggan.
Relativt ny i den svenska skogen Eftersom granen är svår att tygla hör den varken hemma i en trädgård eller i stadsmiljö, menar Mårten Lind. – Det går inte att ha en prydlig gräsmatta omkring den. Men de flesta människor vill fortsatt gärna ha granar som en del av en bit otämjd, John Bauersk skog. I Sverige är granen en relativ nykomling. Den har bara funnits i landet i omkring 4 000 år och när den svenska skogsindustrin drog i gång på allvar under 1800-talets andra hälft ansågs gran mer eller mindre värdelöst. Det var i stället tall eller björk man ville åt. ”Uppfattningen var att tallen hade rätt att vara i Sverige. Den var så att säga originalskogen, dess ’huvudtyp’, ursvensk och manlig, ståtlig och tålig. Återigen ligger granens melankolisk framtoning den i fatet: slokande, vek, till och med feminin.”
Från nedvärderad till exportframgång Först i slutet av 1860-talet insåg vi att den ”skräpiga inkräktaren” kunde bli en guldgruva, berättar Mårten Lind i kapitlet med namnet ”Medelmåttans triumf”.Granen blev – och är fortsatt – en viktig del i vår nationella identitet. – Och även om skogen inte är vår viktigaste export i dag, så är den fortsatt gigantisk. Egentligen är han ointresserad av att ge sig in i skogsdebatten. – Jag tycker att den är trist eftersom den innehåller så många tvärsäkra idéer och missförstånd. Jag vill egentligen inte vara en del i det där, men man hamnar i debatten automatiskt eftersom skogsavverkning är ett så minerat område. Själv vill han tillåta sig själv att vara ambivalent i frågan. – Även om man inte gillar kalhyggen kanske man kan förstå att vi kanske måste ha dem?
Även om man inte gillar kalhyggen kanske man kan förstå att vi kanske måste ha dem?
Konkurrerande anspråk i skogen Det är många behov som ska tillgodoses vad gäller skogen, konstaterar han. Och listan på de frågor som det är tänkt att samma skog ska lösa åt oss blir allt längre. – Den ska ersätta olja och kol, den ska binda koldioxid och ge utrymme för både skogsbad och vildmark. Dessutom ska vi bygga allt i trä. Det säger sig självt att anspråken konkurrerar med varandra.
Granen i bild och dikt Essäboken ger också en bild av hur granen gestaltats i bildkonsten. Där dyker den till skillnad från andra träd sällan upp i ental. – En ek avbildas gärna stor, mäktig och ensam i mitten av en målning. En gran är däremot ofta en massa, en front. Individen är diffus. Därtill innehåller ”Granarnas tid” en mängd grandikter av bland andra Fröding, Martinson och Tranströmer. – Det är mindre vanligt att använda skönlitteratur i naturvetenskapliga facktexter. Men jag tycker att det kan mjuka upp texterna och göra dem mindre absoluta – som om jag och läsaren går och funderar tillsammans, säger Mårten Lind.
Text: Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg Sveriges hembygdsförbund
I april 2026 besvarade SHF ett antal remisser från Boverket som alla rörde EU:s nya direktiv om byggnaders energiprestanda (EPBD), som Bygd och Natur tidigare skrivit om. Vår bedömning är att mer arbete krävs för att direktivet inte ska riskera få negativa konsekvenser för kulturhistoriska värden i bebyggelsen.
Otillräckligt skydd för kulturhistoriska byggnader Det aktuella EU-direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att undanta byggnader med särskilt kulturhistoriskt värde från vissa energikrav, om dessa skulle leda till oacceptabla förändringar av byggnadernas karaktär eller om åtgärderna inte är tekniskt eller ekonomiskt genomförbara. Trots detta har Boverket i sina förslag valt att inte utnyttja denna möjlighet.
Vi är starkt kritiskt till detta ställningstagande. Det innebär även ett avsteg från direktivets krav på att nationella genomföranden ska ta hänsyn till byggnaders historiska särart. I stället för undantag föreslår Boverket att anpassningar ska kunna göras i enskilda fall, där hänsyn tas till bland annat kulturhistoriska värden och ekonomiska förutsättningar.
Det bedömer vi vara ett otillräckligt skydd, eftersom konsekvenserna av energieffektiviserande åtgärder då i hög grad skulle bero på vilken kunskap som finns hos fastighetsägare och energiexperter.
Resurshushållning är hållbart Från Sveriges hembygdsförbund vill vi betona att det byggda kulturarvet utgör en oersättlig resurs. För att fullt ut förstå dess klimatpåverkan krävs livscykelanalyser även för äldre byggnader, inte enbart för nyproduktion. Sådana analyser är avgörande för att kunna synliggöra äldre byggnaders ofta låga klimatavtryck, möjliggöra rättvis klassificering vid energideklarationer och skapa rimliga krav på energieffektivisering.
Krav på energieffektivisering måste också vägas mot principen om resurshushållning. Att ersätta äldre byggnadsdelar, såsom fönster med handblåst glas, med nyproducerade alternativ, innebär ofta en ökad resurs- och energianvändning. Det är varken miljömässigt hållbart eller förenligt med varsam hantering av kulturhistoriska värden.
Det strider dessutom mot den avfallshierarki som följer av EU:s avfallsdirektiv och som redan är införlivad i svensk lagstiftning. Enligt denna ska avfall i första hand förebyggas, vilket innebär att befintliga resurser bör bevaras och användas så länge som möjligt.
Ett system som inte fullt ut inkluderar kulturarvet EU:s regelverk utgår i stor utsträckning utgår från en tillväxtorienterad modell, där fokus ligger på att styra nyproduktion i en mer hållbar riktning. Bevarandet av befintliga byggnader och material ges inte samma utrymme.
En särskilt problematisk punkt är att en betydande del av de berörda byggnaderna ägs och förvaltas av ideella organisationer. De fyller viktiga funktioner som samlingslokaler, uthyrningsobjekt och bärare av lokalhistoria. Det föreslagna regelverket riskerar att få omfattande konsekvenser för dessa aktörer, som i många fall saknar både ekonomiska resurser och specialistkompetens.
Sveriges hembygdsförbund menar därför att kulturarvets värden behöver synliggöras och integreras i internationella hållbarhetssystem. Detta förutsätter att frågan lyfts politiskt på EU-nivå och att svenska myndigheter ges tydligare uppdrag i denna riktning. I annat fall finns en risk att kulturarvet trängs undan i strävan att uppfylla uppsatta tidsramar.
FAKTA. EU:s klimatmål
EU:s klimatmål innebär att nettoutsläppen av växthusgaser ska minska med minst 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer, med sikte på 90 procent till 2040 och klimatneutralitet senast 2050. För att nå dessa mål har EU lanserat tillväxtstrategin Den europeiska gröna given.
Inom ramen för denna strategi har flera rättsakter tillkommit, däribland det reviderade direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD), taxonomiförordningen och förordningen om restaurering av natur. Även EU:s avfallsdirektiv, som innehåller den så kallade avfallshierarkin, utgör en central del av det regelverk som påverkar hur byggnader ska hanteras.
Med kulturarv och historiska berättelser som utgångspunkt, har museet i Kalmar sedan år 2012 arbetat målmedvetet med att nå äldregrupper på deras villkor. – Vi vet att dessa möten spelar roll för välbefinnandet och att de äldre har massor att bidra med, säger Linda Liljeberg, projektledare på Kalmar läns museum.
Minnesväskor skapar samtal Museets personal har exempelvis besökt alla länets äldreomsorgsboenden med välpackade ”minnesväskor”, som gett upphov till berikande samtal och möten. Nu har Kalmar läns museum fått 3 miljoner kronor från Familjen Kamprads stiftelse, för att under åren 2026-2028 utveckla sina äldrebesök.
– Under dessa tre år ska vi skapa en långsiktig struktur, så att kulturarvsarbetet på boenden och träffpunkter lever vidare i många år framåt, säger Linda Liljeberg.
Inspiration från Sydafrika Kalmar läns museum har bland annat hämtat inspiration från sitt tidigare utbyte med omsorgen i Sydafrika, där det finns en lång tradition av att betrakta umgänge, vardagstrivsel och historiska minnen som något viktigt. Guidningar och högläsnings- och samtalsbesök inom äldreomsorgen är andra beprövade delar av Kalmar läns museums verksamhet. Museet har även arrangerat tedanser, med jazz på kalmaritiska om platser i närområdet.
– Vi har en hel bank av rekvisita och historiska tidstypiska kläder som vi kan jobba med, utan att behöva vara rädda för att något går sönder, säger Linda Liljeberg.
Det viktiga är att lyssna, få till möten, väcka minnen och bygga ett rum för samtal om vår historia.
Stenkulor och nylonskjortor Linda Liljeberg minns ett tillfälle när länsmuseet hade med sig glaskulor till en äldregrupp i länet, för att visa hur man spelar kula. Då fick hon veta att förr i tiden spelade man med stenkulor. En annan gång berättade en äldre man om hur han blivit säljare i Sverige av amerikanska nylonskjortor.
– Det viktiga är att lyssna, få till möten, väcka minnen och bygga ett rum för samtal om vår historia, säger Linda Liljeberg.
Museet kommer till målgruppen Linda Liljeberg förklarar att många äldre, av till exempel av ekonomiska skäl, inte har möjlighet att möta kulturarvet genom museibesök. Därför är det viktigt att museets personal kommer ut till omsorgsboenden och träffpunkter.
De äldre behöver få känna att deras historia och livsberättelse är viktig och har betydelse, förklarar hon.
– Vi vill också skapa ett nätverk med anställda inom äldreomsorgen, så att det här arbetet blir långsiktigt. Många av de anställda är unga. De kanske inte har hört talas om de äldres uppväxt med till exempel 1950- och 1960-talets dansbanor.
Skapa arbetsmodell Målsättningen för Kalmar läns museum är också att, under de kommande tre åren, skapa en arbetsmodell som får regional och nationell spridning.
Även Konst- och designcentret Vandalorum i Värnamo har fått 3 miljoner kronor från Familjen Kamprads stiftelse, till sitt nya äldreprojekt ”Årsrik”. Under åren 2026-2028 ska äldre erbjudas bland annat workshops med professionella konstnärer och formgivare, visningar av aktuella utställningar, ambulerande utställningar, trädgårdsprogram samt filmade visningar från utställning och trädgård. Syftet är att öka livskvaliteten för behövande äldre i hela Småland.
– Konst och design väcker människors sinnen till liv och skapar ökat välmående. Äldre är i ett särskilt behov av estetisk och intellektuell stimulans som stärker positiva tankar, minnen och känslor, säger Elna Svenle, museichef på Vandalorum i ett pressmeddelande.
Fukt är en fruktad fiende för fastighetsägare. Påtaglig inte minst för den som har äldre och kulturhistoriskt värdefulla byggnader i sitt bestånd – som många hembygdsgårdar. Får fukten fäste är risken för mögeltillväxt i träet hög.
Men fukt kan vara ett problem även när temperaturen är för låg för mögeltillväxt. I ett pågående forskningsprojekt vid Högskolan i Gävle utforskar förutsättningarna för att avfukta även vintertid.
Det är den världsarvsklassade Hälsingegården Erik-Andersgåren som i tre vintrar försetts med sorbtionsavfuktare.
– Ägaren här på Erik-Andersgården kontaktade oss på vintern för ett antal år sedan och ville ha hjälp. Då hängde vattendroppar på trädetaljer inomhus, säger Magnus Mattsson, lektor i energisystem vid Högskolan i Gävle i ett pressmeddelande.
Avfuktning även vid minusgrader Tekniken som används fungerar även vid minusgrader. Avfuktaren startar automatiskt när luftfuktigheten går över 80 procent. Systemet tar in uteluft, avlägsnar fukt i en roterande trumma med silikagel och skickar tillbaka torrare luft in i byggnaden, medan fuktig luft leds ut. Att avfukta är betydligt billigare än att varmhålla byggnaderna, vilket dessutom skulle locka till sig skadedjur.
För att sprida den torkade luften i byggnaden används slangar mellan rummen.
Att avfukta är betydligt billigare än att varmhålla byggnaderna, vilket dessutom skulle locka till sig skadedjur.
Förändrat klimat risk för kulturhistoriska byggnader Testet att avfukta Erik-Andersgården sker parallellt med långtidsmätningar av temperatur och luftfuktighet i de inalles sju världsarvsklassade Hälsingegårdarna. Projektet finansieras av Länsstyrelsen Gävleborg med medel från Riksantikvarieämbetet, som framhåller riskerna med ett förändrat klimat på kulturhistoriska byggnader.
På sikt kan metoden som testas på Erik-Andersgården också användas i andra historiska byggnader där fukt riskerar att skada kulturhistoriska värden.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
