Nyligen fick Sveriges nationella förteckning över levande kulturarv tio nya tillskott, som ett led i förvaltandet av Unesco-konventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet. När Unesco skapade konventionen fanns det redan förteckningar över det fysiska och det materiella kulturarvet.
I en stor del av världen är de muntliga traditionerna betydande, vilket var ett argument för den nya konventionen som Sverige sedan skrev under 2011. Immateriellt kulturarv kan vara allt från högtider, musik och hantverk till dialekter, mattraditioner och lokala sägner. Det handlar om sådant som människor gör tillsammans och lär av varandra.
Ofta förs kunskapen vidare muntligt – genom berättelser runt köksbordet, i föreningslivet eller under hembygdsdagar och guidningar.
Satsning på berättande i Stockholms län I Stockholms län pågår för närvarande ett arbete för att synliggöra och dokumentera länets levande kulturarv, med särskilt fokus på just berättande och muntliga traditioner – sådant som inte går att ställa i en monter men som ändå formar människors identitet och relation till en plats. Projektet ”Levande traditioner i Stockholms län” drivs av flera aktörer, däribland Stockholms läns museum och Stockholms läns hembygdsförbund. Utgångspunkten är att kulturarv inte bara handlar om att bevara gamla byggnader och föremål, utan också om att ta vara på kunskaper, minnen och praktiker som fortfarande används och berättas i dag.
I mars 2026 arrangerades en konferens på temat i Farsta. Under en heldag samlades forskare, kulturarbetare och föreningsaktiva för att diskutera hur berättelser och traditioner kan dokumenteras och föras vidare.
Efterlyses: Fler vardagsberättelser Jonas Engman, etnolog och folklorist vid Nordiska museet, efterlyste fler vanliga berättelser. Det är sällan vardagsberättelser om både det triviala och existentiella rapporteras in till museernas samlingar, menade han. Här kan Unescos ramverk kring immateriellt kulturarv inspirera till att samla in mer vardagliga berättelser om hur vi människor betraktar världen. Allt berättande, alla gestaltningar av världen vi lever i, är viktiga att dokumentera. Stater och länder vill gärna lyfta fram immateriella kulturarv som en del av en nationell snäv identitet, vilket man som forskare kan vara kritisk till, påtalade Jonas Engman.
Unga gör radio om skärgården Med de yngre målgrupperna har berättandet flyttat till digitala format. Katja Uneborg och Sven R. Ohlson presenterade det pedagogiska arbetet med Radio Möja och ungas berättelser från skärgården. Unga i åldern 10 till 15 år deltar i ett podläger för att göra research och välja ut berättelser, skapa en inspelningsplan, klippa ljud och lära sig mer om formatet. Berättelserna handlar om skärgårdens liv – allt från fisketurer i gryningen och stormiga vintrar till midsommarfiranden på dansbanor. Historierna från både dåtid och nutid blir en del av platsbundna berättelser där generationer möts. Här har bland annat true crime-rörelsen varit en inspiration och man är också en del av Möjas Kulturella Ungdomsrörelse (MKU) med olika kulturaktiviteter.
Berättarkvällar på Ingarö Kristina Nordblom, folkhögskollärare, har ägnat mycket tid åt att undersöka vad som hänt i bygden de senaste 200 åren. Hon flyttade från Värmdö till Ingarö och i samband med studier samlade hon berättelser och sägner från sin nya ö. Hon vände sig också till hembygdsföreningen för att anordna berättarkvällar som blev mycket populära. Även här fick deltagarna ta del av historiska berättelser från ön.
Den 22 maj 2026 skrevs tio nya kulturarv in på Sveriges förteckning över immateriella kulturarv: Newroz/nouruz, majsjungning, kolning i mila, halmslöjd, tegelhantverk, Bellmanvitsar, Diwali, ljusstöpning, Bodapolska och att bada bastu.
För sammanställningen svarar Institutet för språk och folkminnen (Isof).
– De kulturarv som skrivs in i dag bidrar verkligen till att visa den bredd av levande traditioner och kunskaper i dagens Sverige. Vi hoppas att de ska hjälpa till att sprida kunskap om kulturarvens betydelse, och inspirera fler att komma med förslag på kulturarv som är viktiga för just dem, kommenterar Maria Nyström, senior rådgivare på Isof och ansvarig för arbetet med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet, i ett pressmeddelande.
Alla kan nominera kulturarv De nya kulturarven skrivs in efter att ha lämnats som förslag från allmänheten och bearbetats av Isof. En period varje år kan alla som vill lämna förslag till förteckningen genom ett formulär på Levandekulturarv.se, där också de befintliga levande kulturarven presenteras. I dagsläget är de ett hundratal. Bygd och Natur uppmärksammade 2025 tillskottet av den småländskt präglade högtiden Fössta tossdan i mass, som firas med massipantåta, på listan. Första torsdagen i mars blev en högtid så sent som 2010, medan många andra exempel på förteckningen har anor som sträcker sig hundratals eller tusentals år tillbaka.
2026 års nya levande kulturarv är:
Newroz/nouruz
Majsjungning
Kolning i mila
Halmslöjd
Tegelhantverk
Berätta Bellmanvitsar
Diwali
Ljusstöpning
Bodapolska
Bada bastu
FAKTA. Därför finns förteckningen Levande kulturarv
Sverige skrev under Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet år 2011. Alla länder som undertecknat konventionen ska upprätta en eller flera förteckningar över olika immateriella kulturarv inom det egna landet. Sveriges förteckning, Levande kulturarv, lanserades år 2014.
Sveriges arbete med konventionen leds och samordnas av Institutet för språk och folkminnen (Isof) och sker i samarbete med Nordiska museet, Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet, Sametinget och Statens musikverk/Svenskt visarkiv.
Cajsa Lagerkvist är ny ordförande för branschorganisationen Sveriges Museer. Hon har tidigare arbetat som länsmuseichef och är sedan 2025 avdelningschef för Göteborgs museer och konsthall. Lagerkvist efterträder den tidigare ordföranden Niklas Cserhalmi. Vad är museernas viktigaste uppgift idag? – Att fortsätta vara bildningsinstitutioner! Det vill säga platser där människor kan möta konst och historia, samtala och få nya insikter. Och att bidra till samtal och sammanhang som stärker demokratin.
Demokratiuppdraget har blivit allt tydligare de senaste åren, betonar hon.
– Det är absolut viktigast.
På fråga om museernas utmaningar menar Lagerkvist att det är svårt att peka ut en enskild sådan. Snarare handlar det om ett antal utmaningar – och att klara av trycket från dem allihop.
– Och på samma gång ska museerna förhålla sig till de stora behoven som finns vad gäller samlingar, bevarande, underhåll, digitalisering, beredskapsarbete… Vi ska också vara öppna institutioner, möta fler grupper av människor och se till att samhället utvecklas i positiv riktning.
Parallellt med allt detta är museisektorn drabbad av samma sorts ekonomiska svårigheter som stora delar av kultursektorn möter just nu, konstaterar hon.
– Den stora utmaningen är att hitta vägar i en väldigt komplex tid.
Intresset väcktes i Mellanöstern Cajsa Lagerkvist är uppvuxen i Stockholm. Tio år gammal tillbringade hon ett drygt år i Irak, där hennes pappa hade en utlandstjänst.
– Jag fick resa till många spännande platser i Mellanöstern som numera är svårare att ta sig till. Där väcktes mitt intresse för kulturarv.
På universitetet läste hon senare konstvetenskap, historia och etnologi.
– Då blev det tydligt för mig att museet är en plats där man kan arbeta med ämneskunskap men också med förmedling. Det vill säga hela den publika delen – att tillgängliggöra historia och konst.
Bor i Mölndal I dag bor Cajsa Lagerkvist i Mölndal.
– Jag trivs väldigt bra, men jag skulle inte kalla det för min hembygd. Jag känner mig väldigt hemma på flera platser, och det tycker jag faktiskt är en styrka.
Sedan ett par år tillbaka är hon medlem i Mölndals hembygdsförening.
– När jag var chef för Mölndals stadsmuseum hade vi ett nära samarbete med hembygdsföreningen. Föreningen har lokaler nästgårds till museet och driver även egna museer i Mölndals kvarnby.
Hembygdsföreningarna och deras museer spelar en viktig roll i det lokala kulturarvsarbetet, menar hon.
– Det är de som gör det möjligt att hålla hembygdsgårdar och andra historiska byggnader öppna. Dessutom fyller man en viktig funktion som mötesplatser. Det är ett fantastiskt arbete som görs, tycker jag.
Vad kan Sveriges museer göra för hembygdsmuseerna runtom i landet? – Sveriges Hembygdsförbund är en otrolig kraft som jobbar för de flesta hembygdsföreningar på ett väldigt fint sätt. Men jag vet att ett par hembygdsmuseer även har valt att vara medlemmar i Sveriges Museer.
Dessa museer är välkomna att lyfta vad de ser omkring sig, och vad de önskar få ut av sitt medlemskap, säger Cajsa Lagerkvist.
– Jag är ju ny på den här posten och har bara haft den i två veckor. Men jag vet att många hembygdsmuseer jobbar nära, ibland väldigt nära, andra offentliga museer. Kunskap om hela det museala ekosystemet som finns ute i landet är jätteviktig för oss som organisation.
Omställningsnätverket i Sverige är en del av den internationella rörelsen Transition Network, som försöker bygga hållbara lokalsamhällen utifrån människornas och ekosystemens behov. Våren 2026 arrangerar nätverket en digital föreläsningsserie som kallas Civilsamhällets krisrespons.
– Anledningen är förstås det rådande världsläget. Följderna av USA:s och Israels krig mot Iran, och stoppet för fartyg att passera Hormuzsundet, sätter ännu en gång våra sköra samhällens oljeberoende i blixtbelysning, berättar Thorsten Laxvik, nötköttsbonde från Edsele i Ångermanland, som är en av initiativtagarna.
Arci Pasanen, grönsaksodlare i Svenshögen i Bohuslän, leder samtalen under de digitala nätverksträffarna.
– Det är viktigt att samlas, att få dela sin oro men inte bara analysera situationen, utan att också diskutera vad vi behöver göra nu, säger hon.
Odla och ta tillvara grönsaker Produktion och tillvaratagande av grönsaker är ett av flera teman i föreläsningsserien. Odlare, matproducenter och andra ”omställare” delar med sig av sina tankar och ger tips och råd.
– Det finns i Sverige nästan inga kunskaper kvar från hur man förr tog till vara maten. I alla led har den energi som användes av generationerna före oss ersatts av snabb billig oljebaserad energi, menar Thorsten Laxvik.
– Det gäller såväl matproduktionen som förädlingen, lagringen och distributionen.
Senast i morse pratade jag med en vän om att vi behöver en gemensam jordkällare här i byn.
Jordkällare återkommande ämne Minskad klimatpåverkan och ”peak oil” är centrala begrepp för Omställningsnätverket. Målet är att bygga lokalsamhällen som kraftigt reducerar beroendet av olja och andra fossila bränslen. I nästan varje föredrag under samtalsserien Civilsamhällets krisrespons diskuteras jordkällaren. För runtom i Sverige finns massor av jordkällare från förr som inte längre används för lagring av mat.
– Det är här är något som återkommer hela tiden i våra samtal i omställningsnätverket. Senast i morse pratade jag med en vän om att vi behöver en gemensam jordkällare här i byn, att chansen finns att skapa ett byskafferi, säger Arci Pasanen.
– Om vi ska vara energieffektiva är ju jordkällaren överlägsen kylskåpet, eftersom man inte behöver tillföra el, säger Thorsten Laxvik.
– Jag kan bara hoppas att fler jordkällare kommer till användning igen.
Potatisupproret 2020 Våren 2020, när covid-19-pandemin just brutit ut, startade 15 odlare från föreningen Närjord i Söderhamn det så kallade potatisuppropet. Det var en uppmaning till att odla mer potatis, och att öka självförsörjningen på livsmedel över huvud taget. Många runt om i Sverige nappade då på idén och började odla potatis för första gången. Den här våren har Omställningsnätverket manat till ett nytt potatisupprop, plus ett fröupprop för ökad fossilfri produktion och hantering även av grönsaker. Uppropen görs tillsammans med organisationen Matberedskap.nu som strävar mot att Sverige ska vara självförsörjande på livsmedel år 2030, ”utan importberoende och utan att kompromissa med hållbarheten”.
– Det är hög tid att sätta i gång om man ska få fram tillräckliga volymer i år, säger Thorsten Laxvik.
– Potatisen måste ju ha förgrott och många grönsaker behöver komma ner i marken.
Arci Pasanen är också medveten om att många kunskaper från förr gått förlorade, när det gäller produktion, förädling och lagring av mat.
– Men jag längtar inte tillbaka till en värld för jättelänge sedan, med feodala styrelseformer. Tyvärr är vi på väg åt det hållet, där stora techbolag är de nya feodalherrarna som styr våra liv, menar hon.
– Vi behöver ta tillbaka vårt självbestämmande och bygga robusta hållbara lokalsamhällen, där inte bara människorna tar plats.
– Att börja använda jordkällaren igen kan vara en väg för att skapa mening, balans och suveränitet. Det kan även vara ett sätt att hålla nere sina elkostnader, säger Arci Pasanen.
Omställningsnätverket är en ideell förening inom den internationella rörelsen Transition Network, som finns i över 60 länder. En målsättning är att bygga ”resilienta och regenerativa lokalsamhällen” bortom den fossila ekonomin.
Nätverket erbjuder kurser och andra evenemang, sprider information och goda exempel, nätverkar och ordnar en årlig konferens. Läs mer på omstallning.net
FAKTA. Om jordkällare
Förr fanns det jordkällare vid i stort sett alla gårdar och torp. På vintern skyddade källarens tjocka väggar råvarorna mot frost och och på sommaren mot värme.
På 1950-talet började jordkällaren förlora sin betydelse som ”kylskåp” och de kom att ersättas av elektriska kylanläggningar.
Jordkällarna var till större delen nedgrävda i marken och stommen var därför av murade stenar eller tegel. Runt sekelskiftet började man använda huggen sten till jordkällare. Från 1920-talet och framåt uppträder även konstruktioner av gjuten betong.
Många hembygdsföreningar har jordkällare i sitt fastighetsbestånd. Länsstyrelsen har tagit fram skriften ”Ta hand om din jordkällare” i samarbete med Göteborgs universitet, den finns för gratis nedladdning.
När Sveriges hembygdsförbund 8–10 maj 2026 samlades till riksstämma i Härnösand valdes en ny riksstyrelse och flera viktiga framtidsfrågor diskuterades. Däremot kunde stämman inte fatta beslut om de föreslagna stadgeändringarna. Orsaken var ett formellt fel i kallelsen.
– Vi hade gjort ett formellt fel i kallelsen. Det är sådant som krävs enligt våra stadgar. Det gjorde att stadgeändringsfrågorna gick till återremiss, säger förbundsordförande Anna-Karin Andersson.
Eftersom stadgeändringar måste behandlas på en ordinarie riksstämma skjuts frågorna nu fram till nästa stämma, som arrangeras i Stockholm i maj 2027.
Betydelsefulla diskussioner Trots att besluten uteblev beskriver Anna-Karin Andersson diskussionerna under stämman som betydelsefulla. Det gäller även den organisationsöversyn och de verksamhetsforum som har ägt rum kopplat till denna. Det är något som projektledaren Mikael Morberg rapporterat om för Bygd och Natur.
– Det viktigaste med organisationsöversynen skulle jag säga är det som inte syns. Diskussionerna runt om i organisationen har gjort att många funderat över varför vi finns och hur vi ska arbeta framåt. De samtalen har varit väldigt viktiga, säger Anna-Karin Andersson.
Fokus på samarbete och organisation Under de senaste åren har mycket inom förbundet kretsat kring organisationsfrågor. En central fråga har varit hur samarbetet mellan riksförbundet och den regionala nivån kan fungera bättre.
– Vi vill stärka upp vår interna organisation och förbättra kommunikationen mellan nivåerna i rörelsen. Det handlar om att få till ett fungerande flöde i organisationen, säger Anna-Karin Andersson.
Hon betonar att mycket av detta arbete inte kräver stadgeändringar utan kan genomföras inom ramen för det ordinarie arbetet.
Samtidigt vill förbundet nu börja rikta mer uppmärksamhet mot verksamhetsinnehåll och medlemsnytta.
– Nu har vi pratat organisation länge. Framåt vill vi prata mer om verksamhet, webbinarier och lokalhistoria. Det ändamålsinriktade arbetet kommer att ta större plats under året som kommer.
Tak för medlemsavgiften Riksstämman beslutade också att införa ett tak för medlemsavgiften till förbundet. Ingen förening ska behöva betala mer än 15 000 kronor. Beslutet påverkar de största föreningarna och innebär enligt förbundet ett intäktsbortfall på omkring 150 000 kronor.
– Vi får väga det mot att det annars kan bli för dyrt för de stora föreningarna och att de kanske alls inte är med i så fall, säger Anna-Karin Andersson.
Styrelsen hade även föreslagit att de allra minsta föreningarna skulle betala en något högre avgift, men det förslaget röstades ner av stämman. Den lägsta avgiften till riksförbundet ligger därmed kvar på 500 kronor.
– För små föreningar med upp till 25 medlemmar kan även mindre höjningar vara kännbara.
Kulturfestival och samtal om beredskap 2026 års riksstämma arrangerades tillsammans med de två regionala förbunden Medelpad och Ångermanland. Utöver stämman bjöd helgen på ett omfattande program i Härnösand och på Murberget, där deltagarna bland annat fick ta del av en kulturfestival och seminarier.
– Arrangemanget runt omkring var fantastiskt. Vi hade en heldag på Murberget och seminarier om bland annat beredskap och pilgrimsvandringar, säger Anna-Karin Andersson.
Ny styrelse vald Vid riksstämman valdes också en ny riksstyrelse. Nya ledamöter är Stella Fare och Adriana Aurelius. I den nya styrelsen ingår: Anna-Karin Andersson (ordförande), Brith Fäldt, Trine Amundsen, Peter Olausson, Stella Fare, Lars-Inge Stomberg, Adriana Aurelius, Johan Brinck, Iréne Oskarsson och Eva Kempff.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
