Grattis Ken Frick, ordförande i Tofteryd-Hagshult hembygdsförening! Vad ska ni göra för pengarna? – Föreningens ledord är ”bevara” och vårt mål är att både bevara och tillgängliggöra så mycket vi kan av allt vi har. Förutom massor av gamla dokument och skrifter har vi ganska många gamla filmer i våra arkiv, både hos vår förening och hos Östbo Historiska Sällskap. – Dessa filmer har med åren har blivit allt svårare att visa upp, så 2024 ansökte vi därför om att digitalisera alla 16 mm-filmer vi har.
Har ni några exempel? – Vi kunde inte hålla oss, utan tjuvstartade med film nummer sju som blir en slags mall för de kommande 25 filmerna. Med modern HD-scanning ökar bildkvaliteten. Efter det görs ett redigeringsarbete för att göra filmen mer stabil, där också en stor del av skavankerna kan korrigeras. Vi lägger också in förklarande texter om de människor, platser och händelser som visas i filmerna. När allt är klart har vi en digital version som låter alla som vill se filmerna, och rullarna ligger tryggt kvar i valven i original.
Vem var Joel Andersson, som står bakom filmerna? – Joel Andersson föddes i Skåne 1903. Han fick just Tofteryd som sitt första lärarjobb och tog sig direkt an bygden och dess historia. 1934 blev han en av grundarna till vår förening, som då hette Tofteryds sockens hembygdsförening. Han var också föreningens sekreterare under hela 60 år och en av de ledande i kampen mot skjutfältsutbyggnaden på 1970- och 80-talet, han blev verkligen på riktigt en bygdens man.
– Om Joel Andersson hade hamnat i X-köping på sin första lärartjänst och inte här i Tofteryd, ja då vet vi inte hur vår kännedom om tidigare liv i bygden sett ut i dag. Men X-köpings historia hade med all sannolikhet varit rikare.
Vad filmade han? – Joels filmande blev till en modernare och effektivare version av hans cyklande runt i bygden, för Joel cyklade runt och intervjuade många många människor och skrev sedan ner allt som han tyckte lät intressant på ett väldigt noggrant och strukturerat sätt. – På 1930-talet köpte Joel en filmkamera av Kodaks då helt nyutvecklade 16 mm-format, och resultatet blev till de 26 filmrullar på vardera cirka 15 minuter som nu ligger i våra arkiv. Han filmade och försökte beskriva hur livet i vår bygd och livet på landet sett ut och såg ut just då, men också genom berättelser hur det såg ut på de intervjuades föräldrars och farföräldras tid. Kort och gott dokumentera och bevara historien så mycket det bara gick.
Riksantikvarieämbetet fördelade totalt 17 miljoner kronor till ansökningar för kulturarvsarbete, fördelat på 127 mottagare. Vad betyder den här typen av stöd för föreningars möjlighet att arbeta med kulturarv? – Det betyder förstås väldigt mycket för oss alla i hembygdsrörelsen. Vi har stöd från våra medlemmar, och ett visst stöd från kommunalt håll, men de flesta hembygdsföreningar är väldigt små. Så Riksantikvarieämbetets stöd till kulturarvsarbete betyder förstås jättemycket för hembygdsrörelsens möjligheter att bevara alla föremål och historier och att kunna tillgängliggöra dem för allmänheten. Vi kan faktiskt redan mäta och redovisa effekten av bidraget genom statistiken på vår hemsida, där antalet besökare har ökat ordentligt efter att den första filmen lagts ut.
FAKTA. Sök bidrag till kulturarvsarbete
Riksantikvarieämbetet tar emot ansökningar mellan 1 december och 31 januari varje år.
Bidrag kan sökas av arbetslivsmuseer, hembygdsmuseer och ideella kulturarvsverksamheter som syftar till att bevara och utveckla kulturhistoriska värden. Dessa värden kan vara såväl fysiska som immateriella. Verksamheten ska vara tillgänglig för allmänheten, eller avses att bli det.
– 1800-talets parkideal såg annorlunda ut. Då skulle man promenera, som i en engelsk naturpark. Och man hade gärna olika utflyktsmål, som en bäck eller en utkiksplats.
På Krubbemölla utanför Vitaby, Österlen slingrar sig Mölleån fortsatt fram mellan ekarna. Här har Magdalena Mononen Persson, nyss examinerad trädgårdsingenjör på Sveriges Lantbruksuniversitet, undersökt resterna av vad som för 160 år sedan var en blomstrande park.
Mononen Perssons metod har varit att gräva i arkiven, men även att spetta i jorden – och ta hjälp av Albo Härads Hembygdsförening.
– Hembygdsföreningen har inventerat platsen under hela året, bland annat genom att fotografera blommande växter och perenner. Det har betytt jättemycket för mitt arbete.
En kaffegrotta är ett sätt att skydda sig från vinden i den gamla skånska allmogeträdgården.
Det var den pensionerade skogsvaktaren Nils Bruce som fick Krubbemölla till skänks som en pensionsförmån av den greve och markägare som länge varit hans arbetsgivare. Bruce bodde på Krubbemölla de sista 27 åren i sitt liv och den enkla bostaden med halmtak delades mellan Bruces familj och en mjölnarfamilj. Vad det verkar blev den egna trädgården – som snarare tog formen av en park – Bruces stora stolthet.
Historiska trädgårdar tillhörande gods och herrgårdar är det lätt att finna uppgifter om i arkiven, förklarar Magdalena Mononen Persson. Men ledtrådar om hur en arbetares trädgård kunde se ut på 1800-talet är desto ovanligare. Vissa spår från den gamla trädgården i Krubbemölla finns i jorden, men framför allt går de att läsa sig till i en så kallad syneförrättning.
– När Nils Bruce bott på platsen i åtta år, bjuder han på eget bevåg in en syneförrättningskommitté. Alltså ett antal herrar, politiker – folk av betydelse.
Under sitt besök gör kommittén skriftliga noteringar om gångar, lusthus, trädgårdsväxter och välskötta träd.
Syneförrättningen berättar också om en – eller möjligen två – så kallade kaffegrottor.
– En kaffegrotta är ett sätt att skydda sig från vinden i den gamla skånska allmogeträdgården. Numera bygger man trädäck och sitter en bit upp från marken. Men en gammal kunskap är att det är skönare att sitta långt ned för att skydda sig från vinden, och även alltför gassande sol, förklarar Magdalena Mononen Persson.
– Man sänker helt enkelt marken lite grann, och lavar upp stenar i en hästskoform, eller i en hel cirkel. I den lite sluttande stenmuren kan man odla stenpartiväxter.
När Nils Bruce dog år 1887 började parken förfalla. De nya arrendatorerna som tog över marken delade inte hans gröna passion.
– En trädgård av det här slaget försvinner fort. Blommorna går förlorade redan samma år. Men vi har hittat några perenner med ursprung från 1800-talet, som skulle kunna vara från den tiden. De kan ha frösått sig och stått kvar och kämpat.
Med hjälp av Magdalena Mononen Perssons examensarbete återskapas nu den gamla kulturmiljön i Krubbemölla bit för bit.
– Kaffegrottan kommer rekonstrueras, berättar Henrik Valentin, ordförande i Krubbemöllaringen som utgör en egen sektion i Albo Härads hembygdsförening.
– Besökarna kommer kunna kan slå sig ned i kaffegrottan och ta del av historien kring den. Jag håller på att förbereda en audioguide som man kan använda när det inte finns en guide på plats.
Saknar man berättelse kring en plats blir den lätt ointressant för besökaren.
Henrik Valentin tog själv kontakt med SLU, och tipsade universitetet om den gamla parken som uppsatsämne. Själv fascineras han av hur Nils Bruces parkliknande trädgård går stick i stäv med dåtidens nyttoideal.
– Om man har ett litet jordbruk, varför välj man att anlägga en park? Det är totalt onyttigt.
En stor del av föreningens arbete har bestått i att röja upp i terrängen.
– När vi började handlade det främst om att kunna ta sig fram. Hela ytan var igenvuxen av sly och björnbärsris. Jag vill understryka värdet av folk i föreningen med motorsågscertifikat.
Varför är det viktigt att bygga relationer mellan hembygdsrörelsen och den akademiska världen? – För att det ger oss en fördjupad kunskap om den här sortens kulturmiljö, och lyfter oss som förening!
Henrik Valentin arbetar själv med dramatik, och vill betona betydelsen av berättelser i hembygdsrörelsen.
– Saknar man berättelse kring en plats blir den lätt ointressant för besökaren. Genom arbetet som utförts kan vi berätta om hur den här platsen en gång sett ut, och dessutom låta besökarna ta del av ett intressant levnadsöde.
På senare tid har ytterligare två studenter från Sveriges lantbruksuniversitet engagerat sig i Krubbemölla. Nu är det ekbackens tur att få uppmärksamhet, och de mikrohabitat som går att finna där.
– Ekarna här är okring 250-300 år gamla, och föreningen är medlemmar i Ekförbundet. Vi har gett träden namn efter jättar – vad annars?
Välkomna till Sveriges hembygdsförbund! Vilka är ni? – ARNA, Art and Nature, har sin bas i Storkriket i Skåne som kandiderar till att bli Sveriges åttonde Unesco biosfärområde 2025. Här arbetar vi genom kulturdimensionen för hållbarhet genom ledorden kunskap, kulturarv, kreativitet och mångfald.
Vad är bakgrunden till föreningens uppkomst? – Föreningen bildades 2011 för att utforska förhållandet mellan natur och människa för att bidra till en hållbar utveckling i vår hembygd genom kultur.
Vilka är era viktigaste frågor och intresseområden? – Att vara stigfinnare till nytänkande och en brobyggare i samhällsutvecklingen.
Vad betyder hembygd för er? – Hembygd är en plats i världen som man känner tillhörighet till.
– Ung SciShop utvecklar tillsammans med LUCSUS vid Lunds universitet en modell som väcker barn och ungas nyfikenhet inför sambanden i naturen och ökar kunskapen om forskning som förmågan att ställa frågor för att påverka framtiden. Syftet är att stärka barns och ungas roll i en demokratisk samhällsutveckling.
– Land Art Live är ett konstprojekt som tar upp vårt förhållande till vatten i klimatförändringens tidevarv.
Vad gör ni om tio år? – För nästa globala hållbarhetsagenda som kommer efter 2030 har Unesco satt målet att kultur ska ingå som ett eget delmål. Och då ska ARNA ha bidragit till att biosfärområde Storkriket är internationellt erkänt för sitt arbete med kultur som stödprocess för en hållbar utveckling.
Välkomna till Sveriges hembygdsförbund! Vilka är ni? – Vi är Föreningen Gamla Linköping (FGL) och vi firade 70-årsjubileum förra året. Föreningen är en vänförening till friluftsmuseet Gamla Linköping. Hit har värdefulla hus flyttats från Linköpings innerstad i samband med att citykärnan moderniserades efter andra världskriget. Vi är också en sorts hembygdsförening för Linköpings innerstad och arbetar för att skapa intresse för olika aspekter av Linköpings äldre och yngre historia. Fokus ligger på 1800- och tidigt 1900-tal.
Vad är bakgrunden till föreningens uppkomst? – Föreningen var med nästan från början när friluftsmuseet skapades och finansierade en del flyttningar av hus, men framför allt fanns föreningen för att skapa ett folkligt stöd för det planerade museet. Vi hade på 1950-talet över 1 000 medlemmar. Det som ibland inte kunde göras i kommunens regelsystem kunde göras genom föreningen.
Vilka är era viktigaste frågor och intresseområden? – Den viktigaste uppgiften är att sprida kunskap och skapa intresse och kunskap om livet i förfluten tid. Det gör vi på olika sätt. Vi ger ut skrifter, har en fin hemsida, finns på sociala medier, ordnar föreläsningar, arrangerar utflykter och studiecirklar och sist men inte minst: vi understödjer olika projekt i Gamla Linköping. Hit hör också att flanera i gamla tiders kläder i gatumiljöerna i museiområdet. En särskild klädgrupp står för detta.
Hembygd är ett vitt begrepp. Det kan vara en plats där man kommer ifrån eller en plats där man bor eller känner sig hemma.
Vad betyder hembygd för er? – Hembygd är ett vitt begrepp. Det kan vara en plats där man kommer i från eller en plats där man bor eller känner sighemma. Man kan också som utomstående erövra en ny hembygd. Hembygden består både av materiella saker, som hus, gator och föremål liksom av traditioner och berättelser, sådant man gör och har gjort just där.
Vad gör ni i år? – I år medverkar vi vid alla större arrangemang i Gamla Linköping (såsom vårmarknad, äppelhelg och julmarknad). Vi planerar en utflykt till Hallwylska palatset i år och en resa till Wadköping i Örebro nästa år. Den studiecirkel om Linköpings historia vi genomförde förra året följs upp av en ny sådan i höst. Vi värvar också medlemmar till föreningen och vår klädgrupp.
Vad gör ni om tio år? – Det kan man ju aldrig riktigt veta. Friluftsmuseet Gamla Linköping kommer av allt att döma behöva vårt stöd även i fortsättningen och historien snurrar alltjämt på samtidigt som det kommer nya generationer som vi kan lära något om den tid som flytt.
Välkomna till Sveriges hembygdsförbund! Vilka är ni? Birger Wallström och Hasse Dahl, styrelsemedlemmar: De flesta av oss är födda eller har bott länge i trakten: Lerdala, Timmersdala, Melldala, Berg och andra byar i Norra Billingen. Personer som har ägnat livet åt att arbeta på kalkberget och som på något sätt känner ett behov att dela livserfarenheter och sin kultur. Alltså kalkhantverket, musiken, mat och de naturliga resurserna. De fungerar som ram till att föra kunskap vidare och berätta sägner och historier. Museet blir en arena för dialog, där de frågor som är aktuella i samhället diskuteras.
Vad är bakgrunden till föreningens uppkomst? Per Fredén, kassör: Det hela började 2017-2018 när jag mötte Per Liberg som har skrivit sin släkthistoria om hur kunskap om alunframställning kom till trakten på 1800-talet. Per har anfäder som jobbat i bruken här vid norra Billingen. Jag höll på med en app för Next Skövde som heter Kulturväg Skaraborg, Per guidade mig runt Borgehall, Dämmanskalkbruk och Grå mur. Då insåg jag att det fanns en gammal kulturhistoria från brukstiden som ingen berättade om. En del finns i appen men den är inte komplett på något vis.
2021 år sedan nämnde David Larsson som äger Karlsfors Gård och Silverfallet att han skulle vilja lyfta fram den rika historien om trakten, i form av ett museum från brukstiden. Med hjälp av Lupita Alvarez, konsthistoriker som bor i Lerdala, började vi prata och intervjua personer från samhällena här omkring. Det visade sig finnas historiksmaterial arkiverad på lokala museer och institutioner, personer med massor med bilder, verktyg och framför allt historier från brukstiden. Vi skapade en arena för dialog för att ta reda på vilka teman som var intressanta för deltagarna, vi samlades flera gånger för en fika och diskussioner. Vi fick ett behov att veta mer om kalkindustrihistorien på Billingen – Falbygden. Det fanns sedan flera år tillbaka många personer som har önskat initiera en förening som skulle berätta, bruka och bevara ett arv som håller på att försvinna. När David Larsson ställde ett utrymme till vårt förfogande 2021 för ett museum och Platåbergens Geopark blev intresserade av att placera sin vandringsutställning där, då började vi samla informationen på allvar. Eldsjälarna bakom bildade i januari 2022 ett arbetslivsmuseum i form av föreningen Museet på Karlsfors. Vi har sedan dess haft flera studiecirklar och träffas regelbundet för att delta i olika event på gården med att guida besökare och skapa event för skolklasser samt ett årligt kulturevent med musik.
Museet blir en arena för dialog, där de frågor som är aktuella i samhället diskuteras.
Vilka är era viktigaste frågor och intresseområden? Lupita Alvarez, sekreterare: Att lyfta fram de historiska förutsättningarna till områdets välfärd: arbetares liv och kamp, kalkindustrihistoria på Billingen – Falbygden och de naturliga resurserna.
Att bruka och bevara kalkhantverket som har blivit mer aktuellt. Kalksten som bränts och släckts med avsikt att framställa bindemedel har i Sverige en tusenårig historia.
Silverfallet – Karlsfors ger en stark upplevelse av naturlig skönhet. Särskilt på våren med sin rika flora och det glittrande vattnet i form av flera vattenfall. Silverfallet är också av kulturhistoriskt värde med sina lämningar av en förvunnen industriepok. På grund av alunframställningen på Karlsfors skapades ett litet samhälle av arbetarfamiljer kunniga i specifika yrken som idag har förvunnit men har lämnat ett rikt kulturarv som väntar att bli upptäckt.
Vad betyder hembygd för er? Marianne Andersson, styrelseledamot: Hembygden är en förankring där jag känner människor och kan vara mig själv. Natur och händelser som gör mig gott. Uppstår konflikter finns det tillräckligt med medmänniskor som jag kan lösa konflikten tillsammans med och gå vidare.
Vad gör ni i år? Marianne Andersson, styrelseledamot: I år har vi firat ettårsjubileum i föreningen. Föreningen har ökat till det dubbla, 40 medlemmar. Jag har myntat mottot ”vi kanske inte kan bli stora men vi kan bli en pärla”. Vi har glädjen att mycket kompetenta personer vill samarbeta med oss. De är både teoretiskt och praktiska kunniga i kalkframställning och filmare som vill dokumentera det vi gör. Tillsammans med dem ska vi bygga en kalkugn för demonstration. Vi planerar framställa kvalitetsmässig kalk för puts till bygdens kyrkor. Vi har studiecirklar för guideutbildning och erbjuder guidning för bland annat skolor. Vi förkovrar oss själva i studiecirklar, studiebesök och utvecklar deltar i nätverk. Vi erbjuder konserter bland annat med folkmusik som anknyter till trakten och industriminnen med kunniga lokala förmågor. Vi sprider intensivt kunskap om föreningen.
Vad gör ni om tio år? Lupita Alvarez, sekreterare, och Marianne Andersson, styrelseledamot: Vi vill fånga intresset hos en bredare lokal publik men också hos allmänheten genom kalkhantverket, historiska berättelser och musiken. Vi vill nå yngre för att utveckla kalkhantverket både för byggnadskonstruktion och jordbruk. Därför satsar vi på att etablera en långsikt verksamhet där vi framställer kalk på ett periodiskt sätt, där kan besökarna få öva på hantverket, uppleva de kemiska fenomenen och bli nyfikna på den enorma historia som finns bakom hantverket. Vi söker medel för att skapa digitala berättelser. Vi vill också satsa på artificiell intelligens, arkiv och nya sätt att dokumentera och publicera.
Välkomna till Sveriges hembygdsförbund! Vilka är ni? – Vårt juridiska namn är föreningen Porlagården, men vi heter Porla Brunn Hembygdsförening på hemsidan.
Vad är bakgrunden till föreningens uppkomst? – Vi är en förening som bildades i slutet av 1970-talet för att bevara det historiska kulturarv som Porla Brunn har, som en av Sveriges äldsta och mest anrika brunnsorter. Föreningen var lite vilande under några år i början av 2000-talet. 2018 gavs det ut en bok av Hasselfors Byalag tillsammans med föreningen Porlagården om Porla Brunns glansperiod 1800-talet fram till 1939, när brunnsepoken upphörde efter en brand i badhuset. Porlavatten produceras fortfarande och säljs över hela Sverige.
Vi har dokumenterat varje byggnad med foto och en berättelse om vad som funnits och finns i Porla.
Vad gör ni i år? – Undertecknad är föreningens ordförande från i år, och har bott i Porla Brunn från födseln 1960 fram till 1980. Jag satte som mål att vi ska kunna nå upp i 100 medlemmar i år, i fjol var vi 69 stycken. Nu är vi 130 medlemmar.
– Det finns uppgifter om Porla från senmedeltiden att munkarna vandrade mellan Ramundeboda och Riseberga kloster och stannade för att dricka vatten ur källan ”Puller” som sedan blev Porla. Dokument finns från 1724 att källan i Porla användes för brunnsdrickning för sina goda egenskaper i form av järn och kolsyra. Porla ansågs därefter som en viktig läkekälla, särskilt för behandlingar mot gikt och reumatism. Vi i föreningen vill ta vara på Porlas 300-årsjubileum, och anordnar den 15 juni stor jubileumsfest. Vi har även dokumenterat varje byggnad med foto och en berättelse om vad som funnits och finns i Porla med qr-skyltar som kopplas till hembygdsportalen Porla Brunn hembygdsförening.
Vad gör ni om tio år? – Porlagården hette förr i tiden societetshuset. Där spelades det teater och det var underhållning för brunnsgästerna. I dag ägs gården av ett amerikanskt bolag som även äger vattenfabriken, men vi försöker få den till föreningen. Vi vill lyfta Porla Brunn som en turistattraktion med aktiviteter som guidade turer för att se Porla Brunns kulturhistoriska byggnader, kafeteria, minigolf, musikunderhållning och teaterföreställningar.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
