En natt i januari 1849 slår någon ihjäl Karna Larsdotter i hennes eget hem i Revinge utanför Lund. Hennes båda små barn, tre och sex år gamla, blir vittnen till mordet. Varför måste Karna dö och vem är mördaren?
Det är premissen för ”Missgärningar”, Petra Nybergs debutroman från 2021 där berättelsen om Karna och det rättsliga efterspelet är baserat på verkliga händelser. Uppföljaren ”Edsvurna” är planerad att ges ut hösten 2024. Petra Nyberg föreläser också om både historiska företeelser och om arkivforskning som utgångspunkt för skönlitterärt skrivande.
– Allt finns i arkiven. Det gäller bara att ha tålamod och nyfikenhet. Ett tips är att aldrig ge upp. Tänk på att det finns många fler arkiv än de mest kända, som Riksarkivet och stadsarkiven.
Hur börjar man och var börjar man? Finns det några särskilda arkiv som är värda att söka sig till för uppslag och underlag? – Var man börjar beror helt på vilka intressen man har. Själv är jag osunt intresserad av mord och elände så jag började i databasen ”Avrättade”. Annars kanske man stött på någon spännande historia eller något intressant människoöde i sin släkt- eller hembygdsforskning.
– Är man, som jag, intresserad av mordhistorier är ett tips att skärskåda död- och begravningsböcker och husförhörslängder. Det står ofta någon notis som väcker nyfikenhet.
– Det behöver förstås inte vara mord men om man tänker sig att skriva skönlitterärt så ska det gärna vara någon konflikt eller gåta som väcker läsarens nyfikenhet. Kanske hittar du något människoöde, en ogift mor med flera oäkta barn som till slut utbildar sig till barnmorska eller ärver en stor summa pengar. Bara fantasin sätter gränser.
Allt finns i arkiven.
Var började du i den trilogi som inleddes med ”Missgärningar” och därefter ”Edsvurna”? – Idén till ”Missgärningar” fick jag som sagt av en kort notis i databasen avrättade. Där fanns uppgifter om att en dragon vid namn Nils Grahn avrättats 1850 på Dalby galgbacke för mord på sin hustru. När jag letade efter mer information om fallet nystades en helt otrolig historia upp. Den äldsta av de två berättelserna i min kommande roman ”Edsvurna” hittade jag också i avrättade-forumet. I båda romanerna har jag också en nutida ramberättelse där man får följa arkivarien Emma och hennes familjs historia.
Domen för mordet på Karna 1849 har jag förstått att du hittade i en dombok. Det är ett bortglömt mord, till skillnad från flera andra kända skånska mord. Vad var det som fångade ditt intresse för fallet – som fick dig att se att här finns en historia? – Det innehöll så otroligt mycket, både en passionerad kärlekshistoria, mord, otrohet, utsatta barn men framförallt var det ovanligt då så många personer var inblandade. Hela fem stycken, två män och tre kvinnor, blev dömda till döden för inblandning i mordet på Karna.
De uppgifter som finns i arkiven, hur nära eller långt ifrån en roman är de? Är det som gnistor till en berättelse? Hur går man vidare, var hittar du scener, miljöer och dåtida ord och begrepp? – Berättelserna i domböckerna passar ofta som underlag för en roman, men det krävs en hel del fantasi. Det som intresserar mig är människors motiv, tankar och känslor. Detta är oftast inte så framträdande i domstolsprotokollen, utan man får använda sin föreställningsförmåga och bygga på med andra källor såsom minnesuppteckningar och tidningsartiklar. Just i det här fallet är rättegångsprotokollen som ”Missgärningar” bygger på ovanligt detaljerade och innehåller många oväntade detaljer som jag tagit med i min roman. Till exempel berättar en av huvudpersonernas mor att hon och dottern klättrade upp i kyrktornet till Torna Hällestads kyrka för att hämta fett från kyrkklockans kläpp då hon hört att detta ämne var otroligt giftigt. De bakade sedan in fettet i bullar som de skulle bjuda Karna på för att förgifta henne!
Säg att man har blivit varse en spännande historia, i sin egen släkt eller socken, som man vill göra något av. Hur går man tillväga? Finns det kurser att gå, något att läsa eller annan hjälp för att komma framåt? – Jag har alltid skrivit, redan som barn skrev jag små böcker och tidningar. Jag har också arbetat som skribent på en tidning plus att jag skriver mycket i jobbet, så att någon gång skriva en roman har alltid funnits med mig. Sedan tog min första bok ungefär tio år att skriva så det krävs en hel del arbete, speciellt om man, som jag, arbetar heltid. Startpunkten för mitt romanskrivande var när jag gick en kurs i att skriva historiska romaner vid Linnéuniversitetet.
– Men man måste inte ha som mål att skriva och ge ut en roman. Det är en ganska hög tröskel för att få ge ut böcker. Man kan skriva ner sin berättelse och kanske ge ut på egen hand via Book on demand eller någon annan självpubliceringstjänst. Det finns också många andra sammanhang där man kan berätta sin historia, kanske skriva en artikel till tidskrifter som Släkthistoria eller Släkthistoriskt forum, eller hålla föredrag.
Du håller just historiska föredrag, bland annat ”Olivia Sandberg – barnamörderska” och ”Om moderns oförvitliga klemande” – om Malmö hospital. Vad är skillnaden, i stora drag, mellan att gestalta historiska öden i romanform och i föreläsningsform? – Bakom både föredrag och skönlitterärt skrivande ligger min nyfikenhet. Jag hittar historier i arkiven som jag bara måste få veta mer om. Barnamörderskan Olivia hittade jag en bild på i en fångrulla. Hennes utseende fångade mig. Hon skulle kunnat vara en modern ung kvinna, bilden var så levande. Jag forskade i hennes öde som visade sig vara både fruktansvärt och gripande. Om henne har jag både gjort en utställning, en webbsida och föredrag.
– Föredraget ”Om moderns oförvitliga klemande” handlar om hospitalsarkiv och meningen är en beskrivning av orsaken till en av patienternas sjukdom kombinerad med ”faderns orimliga stränghet.” Intresset för hospitalsarkiv kommer sig av att jag hittade en rulla över patienterna på Malmö hospital 1841 och i den kan man läsa de mest fantastiska beskrivningar av de intagna patienterna, en helt annan och djupare bild än den man får av vanlig släktforskning. Den ger samtidigt en bild av tiden och samhället då den kom till.
Varifrån kommer ditt historieintresse, och hur tog det denna berättande form? – Jag har så länge jag kan minnas haft ett stort intresse för historia och det förflutna, av att läsa historiska skildringar och vara i historiska miljöer. Som tioåring tog jag ofta själv bussen till stan och gick i flera timmar på Malmö museum. Mina favorit-tv-program och filmer var historiska, som ”Huset Silfvercronas gåta” där två barn reste i tiden. Som jag nämnde tidigare har jag alltid också tyckt om att skriva och att kombinera dessa två intressen har kommit naturligt.
I ”Missgärningar” skildras inte bara historiska miljöer, utan även dagens Lund och Revinge. Och inte minst Landsarkivet där huvudpersonen Emma jobbar. Hur ser din relation till arkiven ut? – Jag tillbringar åtta timmar om dagen på arkiv eftersom jag arbetar där, på Riksarkivet i Arkivcentrum Syd. Huvudpersonen Emma bygger på mina egna erfarenheter som arkivarie även om hon inte är jag. I mitt skrivande har jag använt mig av många andra arkiv, en favorit är Folklivsarkivet, som också finns på Arkivcentrum Syd och Dialekt- och ortnamnsarkivet också det en del av Arkivcentrum. Annars vill jag också tipsa om Kungliga bibliotekets tidningsarkiv där man via deras hemsida kan söka i digitaliserade dagstidningar från hela Sverige och från första utgivningsdag fram till 1924 (äldre än hundra år gamla).
Vad gör du just nu? – Jag har precis avslutat min andra roman ”Edsvurna” som kommer ut under hösten. Jag kommer att ha ett föredrag på Malmö stadsarkiv om arbetet med den i november och jag föreläser också om arkivkällor som underlag för romanskrivande. Det föredraget går också att lyssna på via Riksarkivets youtubekanal, under ”lunchföredrag”. När jag samlat kraft ska jag sätta i gång att skriva på del tre i min trilogi.
FAKTA. Användbara tips för att skriva om historia från Petra Nyberg • Nationell arkivdatabas (NAD) • Kungliga bibliotekets digitaliserade dagstidningar • Svenska dagbladets historiska arkiv 1884 – idag (prenumeration krävs) • Svenska akademins ordbok SAOB • ISOFF – Institutet för språk- och folkminnen (inkl. receptkarta) • Folklivsarkivets samlingar – uppteckningar och fotografier • Malmö Stadsarkivs bildarkiv • Stockholmskällan • Digitalt museum
Regeringen beviljade i augusti 2024 Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset en miljon kronor för insatser för försoningsprocessen. Pengarna ska finansiera projektet ”Ensimäinen askel sovinthoon – Första steget till försoning” och genomförs i samarbete med Tornedalsteatern och ungdomsorganisationen Met Nuoret. – Det här har enorm betydelse för oss, säger Karin Keisu som tillträdde som Met Nuorets ordförande i våras och även är verksam konstnär. – Tidigare har vi arbetat ideellt allihop, men nu kan vi arbeta mer på jämna villkor och lägga mer tid på vårt jobb. Vi är färre medlemmar än vi önskar och nu hoppas vi på att bli fler.
Met Nuoret har funnits sedan 2015 och vänder sig till unga upp till 26 år som känner samhörighet med meänkieli och det ursprungliga språkområdets kultur och historia. Enligt Karin Keisu är majoritetssamhällets kunskapsnivån om tornedalingarnas historia låg. – Vi vill ha en mer självklar plats i historieskrivningen och i samtiden. Och vi vill ha chans att uttrycka vad vår minoritet behöver. Genom sin hemsida erbjuder Met Nuoret språkpaket som riktar sig till skolor, förskolor och föräldrar som vill föra vidare meänkieli till nästa generation. Nu planeras också workshops i skolor, kulturfestival och språkläger. – Vi jobbar för att skapa mötesplatser för språket. Vissa deltagare kan väldigt lite, medan andra pratar flytande. Det är tänkt att man ska kunna lära sig och luta sig mot varann. Alla som är nyfikna är välkomna.
Vi vill ha chans att uttrycka vad vår minoritet behöver.
En stor del av Met Nuorets arbete har hittills bestått i möten och kunskapsutbyte med Kulturdepartementet och Svenska kyrkan i samband med försoningsprocessen mellan tornedalingarna och den svenska staten. Sannings- och försoningskommissionen tillsattes av regeringen 2020 och var den första svenska i sitt slag. Kommissionen har genomfört intervjuer, arkivstudier och sammanställt forskning för att utreda svensk assimileringspolitik under 1800- och 1900-talen. I november 2023 lämnade kommissionen in sitt slutbetänkande med titeln ”Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset”, där man presenterar konkreta förslag på hur den svenska staten och andra samhälleliga aktörer kan gå vidare för att ge minoriteten upprättelse.
”Försvenskningspolitiken innebar att minoritetens språk, kultur och identitet nedvärderades och skambelagdes. Konsekvensen blev bland annat att meänkieli över generationer minskade i användning och blev hänvisat till att gömmas undan i familjen eller närmiljön. Efter hand fördes språket inte vidare till nästa generation annat än i begränsad utsträckning”, konstaterar kommissionen. Man skriver vidare att ”en central utgångspunkt för en försoningsprocess är att minoriteten tillförsäkras det skydd och de rättigheter den åtnjuter enligt Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Staten har även en moralisk förpliktelse att reparera skadan som har uppstått.”
– För många unga kan utredningen ge en förklaring till varför man själv inte kan språket, eller varför det bildats ett avstånd mellan generationer i en släkt för att man talar olika språk, menar Karin Keisu. – Samtidigt fungerar utredningen som ett underlag för oss som organisation i kontakt med myndigheter och andra delar av majoritetssamhället. Trots glädjeyran över de beviljade medlen understryker Karin Keisu att dessa räcker till att starta upp och genomföra projekt på kort sikt. – Pengarna gör en otrolig skillnad. Men bidraget gäller 2024, och därefter vet vi inte om vi beviljas något mer. För att upprätthålla försoningsprocessen behövs mer medel.
FAKTA. Meänkieli betyder ”vårt språk”
Meänkieli (meänkieli: ”vårt språk”), eller tornedalska, är ett finsk-ugriskt språk som sedan år 2000 är ett officiellt minoritetsspråk i Sverige.
Det talas av de tre folkgrupperna tornedalingar, kväner och lantalaiset som lever i delvis överlappande områden i de nordligaste delarna av Sverige och i viss mån även i Norge och Finland.
40 000 till 70 000 personer beräknas behärska meänkieli.
Läs mer om ungdomsorganisationen Met Nuoret här. Källa: Wikipedia, Met Nuoret
FAKTA. Läs utredningen här: ”Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset” går att ta del av på regeringens hemsida.
Det började redan för 15 år sedan, berättar Monika Åhlund.
– Vi startade studiecirklar där vi träffades hemma hos varandra. Det var äldre personer, och så jag som var lite yngre då. Flera av dem som var med på studiecirklarna är borta i dag, så där kan man tänka att man har gjort något bra, när detta har bevarats.
Hur lade ni upp samtalen under studiecirklarna? – Vi gick igenom olika yrkesgrupper och letade efter gamla ord som är försvunna i dag. Ute på landsbygden var det mycket med jord och skog och jordbruk. Vi spelade in, men vi hade så dålig apparatur, en gammal kassettbandspelare. Vi tänkte först att vi skulle göra en skiva men nu är ju inte skivor modernt det heller, så det fick bli en bok.
Grattis till nomineringen! – Tack. Det var helt oväntat, det är en synnerligen enkel bok. Inga bilder eller någonting.
Vad utmärker Stenebydialekten? – Det är inte bara själva Steneby vi fokuserar på, utan hela trakten här i nordvästra Dalsland. Vi ligger ganska nära norska gränsen, så dialekten här är uppblandad med mycket norska. Mycket ö eller ô, och så pratar vi lite grann på i, så som de gör i Bohuslän. Grammatiken är också egen i vissa fall. Vi säger exempelvis ett apelsin, det är helt naturligt här. Men det är inte många som pratar så här i dag, det har blinats bort av all tv och sånt.
Blinats bort? – Ja, vad ska vi översätta det med? Det har blivit förvanskat, eller finns inte längre.
Vi säger exempelvis ett apelsin, det är helt naturligt här.
Hur presenteras de dialektala orden och uttrycken i boken? – Vi har en inledande förklaring med grammatik. Sedan följer en ordlista från a till ö. Vi har också en del meningar som förklarar orden och små berättelser som vi skapat på det här målet. Lekar som man lekte förr i tiden har vi också med, och matordningen.
Vad åt man i nordvästra Dalsland förr om åren? – Man åt mycket på landsbygden. Man arbetade ju hårt. Det började på morgonen med ”möra”, en brödbit och en kaffeskvätt. Efter ladugården blev det frukost eller ”daggel”, när daggen torkat upp. Sedan fortsatte det med olika måltider ända till ”kvel”, som man åt efter att kvinnorna mjölkat kväll vid sex-sjutiden.
Hur har boken nått ut? – Bra. Vi tryckte först 200 exemplar, som sålde slut nästan på en gång. Då tryckte vi 200 till, där vi har en del kvar i nuläget. Jag har också fått åka ut till olika föreningar och prata om det här.
FAKTA. Årets hembygdsbok – det gäller
Priset Årets hembygdsbok är instiftat av Sveriges hembygdsförbund för att synliggöra, stimulera och lyfta statusen på hembygdslitteratur. Varje regionalt förbund har rätt att nominera en bok eller årsbokserie. Pristagaren utses av en jury bestående av Lars Grimbeck, Owe Norberg och Monica Lembke.
Priset tilldelas föreningen om det är en antologi pch författaren om det är en enskild författare.
Förutom äran och den extra uppmärksamheten får vinnaren ett diplom och 10 000 kr.
2024 är de nominerade böckerna och årsboksserierna: ”Smaka på Marstrand” (Bohusläns hembygdsförbund), ”Stenebydialekten, Så tarte de föör i vala” (Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund), ”Etelhem, En sockenbok” (Gotlands hembygdsförbund), Från Gästrikland 2021, 2022, 2023 (Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund), ”Varberg – en tusenårsresa” (Halländska hembygdsrörelsen), ”På brukets tid” (Jönköpings läns hembygdsförbund), ”Från Smålands skogar till Sveriges riksdag” (Kalmar läns hembygdsförbund), Ängelholmsboken, 2021, 2022, 2023 (Skånes hembygdsförbund), ”Försvunna hus på Lidingö” (Stockholms läns hembygdsförbund), Nyköping under 300 år 2021, 2022, 2023 (Södermanlands hembygdsförbund), ”Örsundaåns dalgång under 6 000 år” (Upplands fornminnesförening och hembygdsförbund), ”Kartor från Götlundabygden” (Västmanlands hembygdsförbund och fornminnesförening), ”Acklinga socken i ord och bild” (Västergötlands hembygdsförbund), Karlskoga bergslag 2020, 2021, 2022 (Örebro läns hembygdsförbund).
Myndigheten för kulturanalys följer årligen upp svenskarnas kulturkonsumtion. Rapporten Kulturvanor 2023 visar att kulturvanorna till största del återhämtat sig från det tapp som uppstod i och med coronapandemin.
– Det är tydligt att restriktioner om maxantal för publik och besök samt rekommendationer om social distansering under pandemin begränsade kulturutbudet och kulturutövandet. Nu kan vi dock konstatera att under 2023 nådde de flesta kulturaktiviteter åter upp till nivåerna vi hade före pandemin, säger Mari Nilsson, utredare på Myndigheten för kulturanalys.
De vanligaste kulturaktiviteterna var sådana som går att göra hemma. 96 procent lyssnade på musik minst någon gång under året, 94 procent såg på tv-serier, 92 procent såg på film och 81 procent läste en eller flera böcker under året. När det gäller att ta del av kulturutbudet, besökte 62 procent historiska sevärdheter, 55 procent gick på bio och 54 procent besökte bibliotek.
Biobesök hör till de aktiviteter som ligger på en lägre nivå än innan pandemin. Det gäller även museibesök, utställningar och hemslöjdsmarknader.
För hembygdsrörelsen är tappet tydligt. Från att ha snittat runt totalt 4,5 till 5 miljoner besök årligen innan pandemin landade 2023 års totala besökssiffra på 3,5 miljoner besök, enligt statistik från Sveriges hembygdsförbund. Det är en upphämtning sedan 2022 och betydligt bättre än bottennoteringen år 2020, men likväl betydligt mindre än innan pandemin.
Coronapandemin tog många hembygdsföreningar hårt, och återhämtningen tar tid.
– Tyvärr minskade ju aktiviteterna under pandemin, men de och även besökarna verkar sakta men säkert vara på väg tillbaka. Förra året var det fortfarande lite mindre besökare på aktiviteterna men bättre än året innan, säger Jan Klingberg, ordförande i Kumla-Sannahed hembygdsförening, nominerade till utmärkelsen Årets hembygdsförening 2024.
Tack vare det här projektet tror vi på en förnyelse av medarbetargänget!
Anna-Karin Andersson är ordförande i likaledes nominerade Grangärde hembygdsförening, samt ordförande för Sveriges hembygdsförbund.
– Tyvärr valde flera av våra trognaste medhjälpare att kliva av i samband med pandemin. Det blev för långt uppehåll och de kände tröttheten komma tror jag.
Men det finns förutsättningar för tillväxt på sikt, säger Anna-Karin Andersson. Föreningen har startat projektet Nyfikenhet möter erfarenhet där de äldre handfast lär de yngre hur man gjorde förr, med inriktning mat.
– Vi har konserverat, rökt kött och stoppat korv än så länge. Tack vare det här projektet tror vi på en förnyelse av medarbetargänget!
När det gäller aktivititer riktade särskilt till barn och unga ser det bättre ut för landets 2 060 hembygdsföreningar. 2023 års totala besökssiffra på 235 000 personer ligger inte långt efter 2019 års toppnotering.
Något som också varit en draghjälp för vissa föreningar är det stora intresset för att semestra på hemmaplan.
– När det väl ”släppte” fick vi lite av en boom med alla som skulle ”hemestra”, plus att vi var laddade i föreningen inför alla gäster återkomst. 2022 hade vi cirka 14 500 besökare, vilket är vårt rekord, berättar Anders Modig, ordförande i Åsle, Mularp & Tiarps Hembygdsförening, även de nominerade till utmärkelsen Årets hembygdsförening 2024.
– Det blev även uppenbart inom föreningen hur man han saknat umgänget med varandra under pandemin. Vi hade fullt på alla event och alla kunde träffas och ”tjöta” igen.
Likt tidigare år visar Myndigheten för kulturanalys rapport Kulturvanor 2023 på skillnader i invånarnas kulturvanor. Kvinnor är mer kulturellt aktiva än män och de flesta kulturaktiviteterna är vanligast bland storstadsbor och personer med hög utbildning. Några kulturaktiviteter är åldersövergripande, men yngre förefaller vara mest kulturellt aktiva och personer över 65 år ägnar sig i mindre utsträckning åt kultur.
– Studier av kulturvanor är ett viktigt stöd för kulturpolitik på olika nivåer för att belysa läget i relation till det nationella kulturpolitiska målet om att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet, säger Mats Granér, myndighetschef på Myndigheten för kulturanalys.
Första söndagen i augusti, i år den 4 augusti, har av Sveriges hembygdsförbund utnämnts till Hembygdsgårdens dag. Många föreningar har extra öppet med guidade visningar och evenemang. Grythyttans hembygdsförening firar på hembygdsgården Skräddartorp med musikunderhållning, visning av gården och traditionsenligt kakkalas modell större.
Birgitta Granberg är kassör i föreningen.
– Den första stora kakfesten ägde rum 26 juli 1998. Det var några av föreningens damer, som jobbade i kaffestugan, som kom på idén att ordna med ”gästabud på Skräddartorp”. Det blev en stor fest, väldigt många kaksorter. Det var bara småkakor, alltså inga mjuka kakor. Recepten sammanställdes också i skriften ”Gästabud på Skräddartorp”. Där finns recept på cirka 20 sorters kakor.
– Gästabudet blev succé och ett återkommande evenemang, men under namnet Kakkalaset. Det var inte Hembygdsgårdarnas dag som firades då, utan det har blivit på senare tid.
Vad innebär Stora kakkalaset? – Det innebär att vi har MASSOR med kakor och fina gamla kaffedukar på serveringsborden. Vi ställer fram våra allra finaste brödfat, både höga och låga, fyllda med kakor. Vit duk, ljusstakar och blommor på kakbordet. Man tar sig kakor – så många man vill – sedan får man kaffe i koppen och det är bara att njuta. Påtår får man också så många gånger som önskas och man får även ”backa” på kakorna.
Hur många sorters kakor bjuds det? – Förra året hade vi 54 sorters kakor, inklusive de glutenfria.
Påtår får man också så många gånger som önskas och man får även ”backa” på kakorna.
Vem bakar allt detta? – Det är hjälpsamma damer i föreningen som hjälper till att baka.
Finns det några favoriter? – Kerstins toscabitar tar slut först varje år. Även nougatrutor går åt snabbt, jitterbuggare också.
Hur ser personalstyrkan ut i övrigt? – Vi behöver vara ganska många, vi måste fylla på kakorna hela tiden. Kaffebryggarna måste också vara i gång hela tiden. En person sköter kassan. Någon hjälper gäster till exempel med att att bära brickor. Diskar för hand gör vi, alltså krävs minst en person i köket. Vi använder porslinskoppar.
Vad händer mer på Hembygdsgårdens dag? – Underhållning har vi varje år med spelmän, trubadurer, vissångare och andra spelemän. Under dagen har håller vi våra museer och bergsmansgården öppen, vi har guide på plats som visar och berättar.
Vad händer annars i föreningen under sommaren? – Skräddartorp hålls öppet lördag-söndag kl 13-17 till och med 25 augusti. Även Kulturarvsdagen 7 september håller vi öppet. Vi hade en stor loppis i början av juli med servering, hembakt bröd och våfflor och i slutet av juli ordnade vi motorkväll. Det är populärt, gamla och nya bilar, motorcyklar, mopeder med mera. Då serverar vi ”motorsmörgås”, hembakta tekakor med gubbröra. Den 17 augusti planeras en dahlia-utställning i Skräddartorp. Våra servitriser, Ann och Anna, gillar dahlior. De ordnar en utställning, och önskar att gästerna har med sig dahliablommor som sedan ingår i utställningen.
FAKTA. Här firas Hembygdsgårdens dag
Det är ett omfattande kulturarv som hembygdsrörelsen bevarar och gör tillgänglig för allmänheten. Förutom de 1 400 hembygdsgårdarna förvaltar landets 2 060 hembygdsföreningar tillsammans runt 11 000 byggnader.
Loppisar, marknader, guidade turer, musikunderhållning, allsång, våfflor, kolbullar, mopedrally och veteranbilsträffar – hembygdsföreningar över hela landet satsar extra på Hembygdsgårdens dag. På Hembygd.se hittar du evenemang nära dig.
Bygd och Natur skrev 2022 om Ströms hembygdsförening i Jämtland, som sedan 2018 erbjudit ställplatser vid vattnet längs E45 i centrala Strömsund. För föreningen innebär ställpatserna ett viktigt ekonomiskt tillskott. 2021 var intäkterna över 70 000 kronor.
Ströms hembygdsförening har skapat ett enkelt betalsystem som bygger på att husbilsägarna själva får fylla i namn, land, registreringsnummer och datum på ett registreringskort som läggs i ett kuvert tillsammans med 100 kronor, alternativt ett intyg om swishbetalning. Kuvertet läggs sedan i en anvisad postlåda, som regelbundet töms av föreningspersonalen. Gästerna har tillgång till hembygdsgårdens toaletter dygnet runt. Sommartid finns även ett kafé med lunchservering på hembygdsgården. Men eftersom husbilsägarna sköter sig själva märks många av dem knappt av, berättadeAnna Gillgren, vice ordförande i Ströms hembygdsförening och turismstrateg på Strömsunds kommun.
Har du några tips till andra hembygdsföreningar som vill börja erbjuda ställplatser? – Ha en dialog med kommunen, om det till exempel behöver upprättas en ny parkeringsplats krävs bygglov. Det är också viktigt att det finns bra information, gärna även på engelska och tyska. Vi har satt upp en skylt med telefonnummer till oss på hembygdsgården och information om var de kan tömma och fylla på vatten och var de kan slänga sopor, men också information om var turistbyrån, affärer och restauranger finns.
– Det fanns lokalbor som befarade att vi skulle konkurrera ut campingen i Strömsund, men många husbilsägare ställer sig hellre på någon skogsbilväg än en camping om det inte finns ställplatser. Samverkar man med kommunen, lokala handlare och campingplatser så blir alla vinnare.
– Sedan är det viktigt att lyssna på husbilsägarna. Eftersom vi ligger så centralt har vi haft en del problem med bilburna ungdomar som har spelat hög musik. De flesta har accepterat det, men det finns de som har klagat och då har de inte behövt betala.
FAKTA. FÖRENINGARNA SOM ERBJUDER STÄLLPLATS
Sveriges hembygdsförbund har en karta över medlemsföreningarnas ställplatser och matnyttig information för föreningar som vill börja med ställplatser, se här.
Husbilsdestination Sverige har tagit fram en checklista för hur ställplatser kan utformas i enlighet med nätverket Hållbar besöksnärings kriterier. Se Husbilsdestinationsverige.se
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
