2024 beviljade Riksantikvarieämbetet 17 miljoner kronor i bidrag till kulturarvsarbete. Sammanlagt beviljades statliga medel till 127 projekt runtom i Sverige. Tove Holm, handläggare vid Riksantikvarieämbetet, tipsar om vad som är viktigt att tänka på i en ansökan för denna typ av bidrag – värdefulla även vid andra typer av ansökningar.
Läs igenom kriterierna noga Det här gäller alltid och utan undantag. När det gäller bidrag till kulturarvsarbete finns kriterierna på Riksantikvarieämbetets hemsida. ”Löpande kostnader får vi till exempel inte ge bidrag till”, förklarar Tove Holm.
Ring bidragsgivaren Känner du dig osäker – ring och prata med bidragsgivaren. På så sätt slipper ni lägga tid på en ansökan som omöjligt kan beviljas. Riksantikvarieämbetet svarar gärna på frågor för sina bidrag, säger Tove Holm. ”Har man en idé är det fritt fram att ringa och höra om vi tror att projektet kan passa inom ramen för den här sortens bidrag.”
Förankra projektidén i föreningen Det blir sällan ett bra resultat om bara en person driver projektet – särskilt om det är ett av den mer omfattande sorten. ”Eftersom det är ideella krafter som styr underlättar det om projektet inte står och faller med en person”, säger Tove Holm.
Begär in offerter för projektet Riksantikvarieämbetet ställer inga krav på offerter i ansökan, men det underlättar om man ska kunna få en tydlig bild av vad projektet är tänkt att kosta. Begär gärna offerter från flera företag innan ni ansöker.
Se till att budget och projektbeskrivning stämmer överens Är alla delar av projektet redovisade i budget, och vice versa? En stor del av ansökningarna som når Riksantikvarieämbetet har delar i projektbeskrivningen som inte tas upp i budget, eller vice versa. ”Det kan finnas en förklaring till det. Exempelvis kanske man fått det material som är tänkt att användas till skänks. Det händer att RAÄ hör av sig för att ställa kompletterande frågor, men bäst är om det blir rätt från början.”
Specificera budget – och tidsplan Vad ska ni göra, och när? Specificera budgeten i möjligaste mån så att man får en tydlig överblick. ”En specificerad budget visar att projektet är välplanerat” förklarar Tove Holm. ”Det ger oss möjlighet att se att projektet är genomförbart.”
Fokusera på kulturarv Berätta om hur föreningen jobbar med kulturarv, i stället för att exempelvis redogöra för att ni hyr ut lokaler till privatpersoner. Hur visar föreningen upp samlingar och berättar historier? ”Beskriv även det som känns självklart!”
Bifoga bilder ”Bilder är inget krav, men kan vara bra om man till exempel söker bidrag för en förändring i en lokal. Även ritningar är möjliga att skicka med som en extra bilaga.”
Begär ut beviljade ansökningar Riksantikvarieämbetet publicerar alltid en lista över årets beviljade bidrag. Ansökningarna går att begära ut från RAÄ:s registratur. Kan dessa ge er förening vägledning? Kanske finner ni ett projekt från er region i listan? Hör av er till dem och fråga om råd, om ni behöver.
Låt en utomstående läsa ansökan RAÄ känner inte till alla verksamheter sen tidigare, och ska heller inte behöva göra det för att kunna bedöma ansökan. Be en person som inte själv har en detaljerad inblick i verksamheten att läsa igenom. Är den begriplig för en utomstående?
Våga söka! ”Min förhoppning är att det inte ska vara krångligt att söka det här bidraget”, menar Tove Holm. ”Ofta är projekten så pass konkreta att man inte behöver vara särskilt teoretisk eller komplicerad i formuleringarna i ansökan.” Kom ihåg! Det är möjligt att få bidrag för kulturarvsarbete även om föreningen beviljats medel föregående år. Sök igen!
FAKTA. Kurs i att söka pengar Den 10 september samt den 3 december 2024 kl 10-16 arrangerar Sveriges Hembygdsförbund, Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd och Arbetets museum en digital kurs i att söka pengar. En heldag om att skapa bättre bidragsansökningar med tips om språk, tidplan och budget. Arbetsam arrangerar även andra kurser i att starta Leaderprojekt, att få snurr på affärerna med mera. Ta del av hela schemat här.
Bengt Modéer är ordförande i Falsterbonäsets Museiförening, som nyligen drivit igenom en ändring av de stadgar som tidigare gett Vellinge kommun inflytande i verksamheten.
– Jag har arbetat inom ideella föreningar inom golf och naturvård under hela mitt liv. Det har inte känts rätt att det allmänna ska vara med i handhavandet av föreningen.
Falsterbonäsets Museiförening bildades 1930. 1947 blev det en tvist kring stadgarna, berättar Bengt Modéer. Nya stadgar formulerades i föreningen och en lokal politiker, senare ordförande i stadsfullmäktige, valdes till ordförande.
– Jag kan tänka mig att syftet var att skapa ordning och reda. Men sedan har man tuggat vidare det här genom åren.
Jag kan tänka mig att syftet var att skapa ordning och reda. Men sedan har man tuggat vidare det här genom åren.
Fram till i vintras har en kommunrevisor granskat föreningens ekonomi. En av styrelsemedlemmarna har även utsetts av kommunen, och arvoderats av densamma.
– Det här handlar inte alls om arvodet, understryker Bengt Modéer. Den frågan har ingen höjd för min del. Det handlar snarare om principer.
Han har tidigare arbetat som advokat, vilket varit till hjälp i processen.
– Jag läste in mig på normalstadgar, och har också haft kontakt med hembygdsförbundet. När jag läste mer om det civila samhället, och hur det ska förhålla sig till myndigheter blev det klart för mig att såhär ska det inte gå till.
Vilket inflytande kan – och bör – den offentliga sektorn egentligen ha i civilsamhället? Finns det förtjänster med offentligt inflytande i hembygdsrörelsen och annan idéburen verksamhet?
Lena Nyberg, generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, menar att utgångspunkten i frågor kring den offentliga sektorns inflytande på den idéburna måste vara föreningens respektive kommunens vilja och mål.
– Ett samarbete kan fungera väldigt bra om man har gemensamma intressen. Men man behöver också spelregler. Vi förordar att man gör en IOP – det vill säga en överenskommelse mellan civilsamhälle och offentlig sektor.
Ett fungerande partnerskap mellan kommun, region och civilsamhälle är till allas fördel, menar hon.
– Men om civilsamhället upplever det som en oönskad överrock, då är det ett problem.
– Grundprincipen för civilsamhället är att det ska vara fritt, och utan inblandning. Men vill man ha offentlig finansiering måste man ibland också anpassa sig till det regelverk som finansiären har.
Generaldirektör Lena Nyberg, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Foto: Felix Oppenheimer
Inom civilsamhället finns en mängd principer för hur man väljer ordförande. Att ha ett känt namn som ordförande kan påverka organisationens status, menar Lena Nyberg.
– I en del organisationer har man valt att offentliga personer ska företräda organisationen. Man kan ha olika typer av lösningar för att säkra upp att en organisation ska få stöd, och publicitet.
Enligt Lena Nyberg är det ovanligt att offentlig sektor tar plats i det civila samhällets föreningsstyrelser.
– Däremot är det en tydlig trend att det ställs högre krav på organisationerna vad gäller insyn och kontroll. Man vill ha bättre inblick i organisationer som mottar offentliga medel.
I Skånes hembygdsförbund utser Region Skåne tre ledamöter till förbundets styrelse. I nuläget är det person från Sverigedemokraterna, en från Moderaterna och en från Socialdemokraterna.
I Dalarnas hembygdsförbund är Dalarnas landshövding, det vill säga regeringsmaktens främste ställföreträdare i länet, ordförande. Samma person företrädde i många år Kristdemokraterna i riksdagen.
När Bengt Modéer, ordförande för Falsterbonäsets Museiförening, slutligen lyfte frågan om att ändra de gamla stadgarna om kommunalt inflytande fick han fullt stöd av föreningens styrelse.
– Vi är så glada för att vi är en förening och får bestämma helt själva vad vi gör – vad vi vill driva för frågor, eller ha för utställningar på museet till exempel. Vi är ju fria, och då ska vi vara det fullt ut.
Han understryker att man fortsatt har en nära och stabil relation till Vellinge kommun.
– Vi har fått vårt årliga bidrag, och vi gör mycket PR för vår kommun.
– Det här handlar inte om att kommunen varit klåfingrig, utan om det principiella. Alla ska ta plats i vår förening på samma villkor.
Grattis Ken Frick, ordförande i Tofteryd-Hagshult hembygdsförening! Vad ska ni göra för pengarna? – Föreningens ledord är ”bevara” och vårt mål är att både bevara och tillgängliggöra så mycket vi kan av allt vi har. Förutom massor av gamla dokument och skrifter har vi ganska många gamla filmer i våra arkiv, både hos vår förening och hos Östbo Historiska Sällskap. – Dessa filmer har med åren har blivit allt svårare att visa upp, så 2024 ansökte vi därför om att digitalisera alla 16 mm-filmer vi har.
Har ni några exempel? – Vi kunde inte hålla oss, utan tjuvstartade med film nummer sju som blir en slags mall för de kommande 25 filmerna. Med modern HD-scanning ökar bildkvaliteten. Efter det görs ett redigeringsarbete för att göra filmen mer stabil, där också en stor del av skavankerna kan korrigeras. Vi lägger också in förklarande texter om de människor, platser och händelser som visas i filmerna. När allt är klart har vi en digital version som låter alla som vill se filmerna, och rullarna ligger tryggt kvar i valven i original.
Vem var Joel Andersson, som står bakom filmerna? – Joel Andersson föddes i Skåne 1903. Han fick just Tofteryd som sitt första lärarjobb och tog sig direkt an bygden och dess historia. 1934 blev han en av grundarna till vår förening, som då hette Tofteryds sockens hembygdsförening. Han var också föreningens sekreterare under hela 60 år och en av de ledande i kampen mot skjutfältsutbyggnaden på 1970- och 80-talet, han blev verkligen på riktigt en bygdens man.
– Om Joel Andersson hade hamnat i X-köping på sin första lärartjänst och inte här i Tofteryd, ja då vet vi inte hur vår kännedom om tidigare liv i bygden sett ut i dag. Men X-köpings historia hade med all sannolikhet varit rikare.
Vad filmade han? – Joels filmande blev till en modernare och effektivare version av hans cyklande runt i bygden, för Joel cyklade runt och intervjuade många många människor och skrev sedan ner allt som han tyckte lät intressant på ett väldigt noggrant och strukturerat sätt. – På 1930-talet köpte Joel en filmkamera av Kodaks då helt nyutvecklade 16 mm-format, och resultatet blev till de 26 filmrullar på vardera cirka 15 minuter som nu ligger i våra arkiv. Han filmade och försökte beskriva hur livet i vår bygd och livet på landet sett ut och såg ut just då, men också genom berättelser hur det såg ut på de intervjuades föräldrars och farföräldras tid. Kort och gott dokumentera och bevara historien så mycket det bara gick.
Riksantikvarieämbetet fördelade totalt 17 miljoner kronor till ansökningar för kulturarvsarbete, fördelat på 127 mottagare. Vad betyder den här typen av stöd för föreningars möjlighet att arbeta med kulturarv? – Det betyder förstås väldigt mycket för oss alla i hembygdsrörelsen. Vi har stöd från våra medlemmar, och ett visst stöd från kommunalt håll, men de flesta hembygdsföreningar är väldigt små. Så Riksantikvarieämbetets stöd till kulturarvsarbete betyder förstås jättemycket för hembygdsrörelsens möjligheter att bevara alla föremål och historier och att kunna tillgängliggöra dem för allmänheten. Vi kan faktiskt redan mäta och redovisa effekten av bidraget genom statistiken på vår hemsida, där antalet besökare har ökat ordentligt efter att den första filmen lagts ut.
FAKTA. Sök bidrag till kulturarvsarbete
Riksantikvarieämbetet tar emot ansökningar mellan 1 december och 31 januari varje år.
Bidrag kan sökas av arbetslivsmuseer, hembygdsmuseer och ideella kulturarvsverksamheter som syftar till att bevara och utveckla kulturhistoriska värden. Dessa värden kan vara såväl fysiska som immateriella. Verksamheten ska vara tillgänglig för allmänheten, eller avses att bli det.
– 1800-talets parkideal såg annorlunda ut. Då skulle man promenera, som i en engelsk naturpark. Och man hade gärna olika utflyktsmål, som en bäck eller en utkiksplats.
På Krubbemölla utanför Vitaby, Österlen slingrar sig Mölleån fortsatt fram mellan ekarna. Här har Magdalena Mononen Persson, nyss examinerad trädgårdsingenjör på Sveriges Lantbruksuniversitet, undersökt resterna av vad som för 160 år sedan var en blomstrande park.
Mononen Perssons metod har varit att gräva i arkiven, men även att spetta i jorden – och ta hjälp av Albo Härads Hembygdsförening.
– Hembygdsföreningen har inventerat platsen under hela året, bland annat genom att fotografera blommande växter och perenner. Det har betytt jättemycket för mitt arbete.
En kaffegrotta är ett sätt att skydda sig från vinden i den gamla skånska allmogeträdgården.
Det var den pensionerade skogsvaktaren Nils Bruce som fick Krubbemölla till skänks som en pensionsförmån av den greve och markägare som länge varit hans arbetsgivare. Bruce bodde på Krubbemölla de sista 27 åren i sitt liv och den enkla bostaden med halmtak delades mellan Bruces familj och en mjölnarfamilj. Vad det verkar blev den egna trädgården – som snarare tog formen av en park – Bruces stora stolthet.
Historiska trädgårdar tillhörande gods och herrgårdar är det lätt att finna uppgifter om i arkiven, förklarar Magdalena Mononen Persson. Men ledtrådar om hur en arbetares trädgård kunde se ut på 1800-talet är desto ovanligare. Vissa spår från den gamla trädgården i Krubbemölla finns i jorden, men framför allt går de att läsa sig till i en så kallad syneförrättning.
– När Nils Bruce bott på platsen i åtta år, bjuder han på eget bevåg in en syneförrättningskommitté. Alltså ett antal herrar, politiker – folk av betydelse.
Under sitt besök gör kommittén skriftliga noteringar om gångar, lusthus, trädgårdsväxter och välskötta träd.
Syneförrättningen berättar också om en – eller möjligen två – så kallade kaffegrottor.
– En kaffegrotta är ett sätt att skydda sig från vinden i den gamla skånska allmogeträdgården. Numera bygger man trädäck och sitter en bit upp från marken. Men en gammal kunskap är att det är skönare att sitta långt ned för att skydda sig från vinden, och även alltför gassande sol, förklarar Magdalena Mononen Persson.
– Man sänker helt enkelt marken lite grann, och lavar upp stenar i en hästskoform, eller i en hel cirkel. I den lite sluttande stenmuren kan man odla stenpartiväxter.
När Nils Bruce dog år 1887 började parken förfalla. De nya arrendatorerna som tog över marken delade inte hans gröna passion.
– En trädgård av det här slaget försvinner fort. Blommorna går förlorade redan samma år. Men vi har hittat några perenner med ursprung från 1800-talet, som skulle kunna vara från den tiden. De kan ha frösått sig och stått kvar och kämpat.
Med hjälp av Magdalena Mononen Perssons examensarbete återskapas nu den gamla kulturmiljön i Krubbemölla bit för bit.
– Kaffegrottan kommer rekonstrueras, berättar Henrik Valentin, ordförande i Krubbemöllaringen som utgör en egen sektion i Albo Härads hembygdsförening.
– Besökarna kommer kunna kan slå sig ned i kaffegrottan och ta del av historien kring den. Jag håller på att förbereda en audioguide som man kan använda när det inte finns en guide på plats.
Saknar man berättelse kring en plats blir den lätt ointressant för besökaren.
Henrik Valentin tog själv kontakt med SLU, och tipsade universitetet om den gamla parken som uppsatsämne. Själv fascineras han av hur Nils Bruces parkliknande trädgård går stick i stäv med dåtidens nyttoideal.
– Om man har ett litet jordbruk, varför välj man att anlägga en park? Det är totalt onyttigt.
En stor del av föreningens arbete har bestått i att röja upp i terrängen.
– När vi började handlade det främst om att kunna ta sig fram. Hela ytan var igenvuxen av sly och björnbärsris. Jag vill understryka värdet av folk i föreningen med motorsågscertifikat.
Varför är det viktigt att bygga relationer mellan hembygdsrörelsen och den akademiska världen? – För att det ger oss en fördjupad kunskap om den här sortens kulturmiljö, och lyfter oss som förening!
Henrik Valentin arbetar själv med dramatik, och vill betona betydelsen av berättelser i hembygdsrörelsen.
– Saknar man berättelse kring en plats blir den lätt ointressant för besökaren. Genom arbetet som utförts kan vi berätta om hur den här platsen en gång sett ut, och dessutom låta besökarna ta del av ett intressant levnadsöde.
På senare tid har ytterligare två studenter från Sveriges lantbruksuniversitet engagerat sig i Krubbemölla. Nu är det ekbackens tur att få uppmärksamhet, och de mikrohabitat som går att finna där.
– Ekarna här är okring 250-300 år gamla, och föreningen är medlemmar i Ekförbundet. Vi har gett träden namn efter jättar – vad annars?
Välkomna till Sveriges hembygdsförbund! Vilka är ni? – ARNA, Art and Nature, har sin bas i Storkriket i Skåne som kandiderar till att bli Sveriges åttonde Unesco biosfärområde 2025. Här arbetar vi genom kulturdimensionen för hållbarhet genom ledorden kunskap, kulturarv, kreativitet och mångfald.
Vad är bakgrunden till föreningens uppkomst? – Föreningen bildades 2011 för att utforska förhållandet mellan natur och människa för att bidra till en hållbar utveckling i vår hembygd genom kultur.
Vilka är era viktigaste frågor och intresseområden? – Att vara stigfinnare till nytänkande och en brobyggare i samhällsutvecklingen.
Vad betyder hembygd för er? – Hembygd är en plats i världen som man känner tillhörighet till.
– Ung SciShop utvecklar tillsammans med LUCSUS vid Lunds universitet en modell som väcker barn och ungas nyfikenhet inför sambanden i naturen och ökar kunskapen om forskning som förmågan att ställa frågor för att påverka framtiden. Syftet är att stärka barns och ungas roll i en demokratisk samhällsutveckling.
– Land Art Live är ett konstprojekt som tar upp vårt förhållande till vatten i klimatförändringens tidevarv.
Vad gör ni om tio år? – För nästa globala hållbarhetsagenda som kommer efter 2030 har Unesco satt målet att kultur ska ingå som ett eget delmål. Och då ska ARNA ha bidragit till att biosfärområde Storkriket är internationellt erkänt för sitt arbete med kultur som stödprocess för en hållbar utveckling.
Välkomna till Sveriges hembygdsförbund! Vilka är ni? – Vi är Föreningen Gamla Linköping (FGL) och vi firade 70-årsjubileum förra året. Föreningen är en vänförening till friluftsmuseet Gamla Linköping. Hit har värdefulla hus flyttats från Linköpings innerstad i samband med att citykärnan moderniserades efter andra världskriget. Vi är också en sorts hembygdsförening för Linköpings innerstad och arbetar för att skapa intresse för olika aspekter av Linköpings äldre och yngre historia. Fokus ligger på 1800- och tidigt 1900-tal.
Vad är bakgrunden till föreningens uppkomst? – Föreningen var med nästan från början när friluftsmuseet skapades och finansierade en del flyttningar av hus, men framför allt fanns föreningen för att skapa ett folkligt stöd för det planerade museet. Vi hade på 1950-talet över 1 000 medlemmar. Det som ibland inte kunde göras i kommunens regelsystem kunde göras genom föreningen.
Vilka är era viktigaste frågor och intresseområden? – Den viktigaste uppgiften är att sprida kunskap och skapa intresse och kunskap om livet i förfluten tid. Det gör vi på olika sätt. Vi ger ut skrifter, har en fin hemsida, finns på sociala medier, ordnar föreläsningar, arrangerar utflykter och studiecirklar och sist men inte minst: vi understödjer olika projekt i Gamla Linköping. Hit hör också att flanera i gamla tiders kläder i gatumiljöerna i museiområdet. En särskild klädgrupp står för detta.
Hembygd är ett vitt begrepp. Det kan vara en plats där man kommer ifrån eller en plats där man bor eller känner sig hemma.
Vad betyder hembygd för er? – Hembygd är ett vitt begrepp. Det kan vara en plats där man kommer i från eller en plats där man bor eller känner sighemma. Man kan också som utomstående erövra en ny hembygd. Hembygden består både av materiella saker, som hus, gator och föremål liksom av traditioner och berättelser, sådant man gör och har gjort just där.
Vad gör ni i år? – I år medverkar vi vid alla större arrangemang i Gamla Linköping (såsom vårmarknad, äppelhelg och julmarknad). Vi planerar en utflykt till Hallwylska palatset i år och en resa till Wadköping i Örebro nästa år. Den studiecirkel om Linköpings historia vi genomförde förra året följs upp av en ny sådan i höst. Vi värvar också medlemmar till föreningen och vår klädgrupp.
Vad gör ni om tio år? – Det kan man ju aldrig riktigt veta. Friluftsmuseet Gamla Linköping kommer av allt att döma behöva vårt stöd även i fortsättningen och historien snurrar alltjämt på samtidigt som det kommer nya generationer som vi kan lära något om den tid som flytt.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
