Välkomna till Sveriges hembygdsförbund! Vilka är ni? Birger Wallström och Hasse Dahl, styrelsemedlemmar: De flesta av oss är födda eller har bott länge i trakten: Lerdala, Timmersdala, Melldala, Berg och andra byar i Norra Billingen. Personer som har ägnat livet åt att arbeta på kalkberget och som på något sätt känner ett behov att dela livserfarenheter och sin kultur. Alltså kalkhantverket, musiken, mat och de naturliga resurserna. De fungerar som ram till att föra kunskap vidare och berätta sägner och historier. Museet blir en arena för dialog, där de frågor som är aktuella i samhället diskuteras.
Vad är bakgrunden till föreningens uppkomst? Per Fredén, kassör: Det hela började 2017-2018 när jag mötte Per Liberg som har skrivit sin släkthistoria om hur kunskap om alunframställning kom till trakten på 1800-talet. Per har anfäder som jobbat i bruken här vid norra Billingen. Jag höll på med en app för Next Skövde som heter Kulturväg Skaraborg, Per guidade mig runt Borgehall, Dämmanskalkbruk och Grå mur. Då insåg jag att det fanns en gammal kulturhistoria från brukstiden som ingen berättade om. En del finns i appen men den är inte komplett på något vis.
2021 år sedan nämnde David Larsson som äger Karlsfors Gård och Silverfallet att han skulle vilja lyfta fram den rika historien om trakten, i form av ett museum från brukstiden. Med hjälp av Lupita Alvarez, konsthistoriker som bor i Lerdala, började vi prata och intervjua personer från samhällena här omkring. Det visade sig finnas historiksmaterial arkiverad på lokala museer och institutioner, personer med massor med bilder, verktyg och framför allt historier från brukstiden. Vi skapade en arena för dialog för att ta reda på vilka teman som var intressanta för deltagarna, vi samlades flera gånger för en fika och diskussioner. Vi fick ett behov att veta mer om kalkindustrihistorien på Billingen – Falbygden. Det fanns sedan flera år tillbaka många personer som har önskat initiera en förening som skulle berätta, bruka och bevara ett arv som håller på att försvinna. När David Larsson ställde ett utrymme till vårt förfogande 2021 för ett museum och Platåbergens Geopark blev intresserade av att placera sin vandringsutställning där, då började vi samla informationen på allvar. Eldsjälarna bakom bildade i januari 2022 ett arbetslivsmuseum i form av föreningen Museet på Karlsfors. Vi har sedan dess haft flera studiecirklar och träffas regelbundet för att delta i olika event på gården med att guida besökare och skapa event för skolklasser samt ett årligt kulturevent med musik.
Museet blir en arena för dialog, där de frågor som är aktuella i samhället diskuteras.
Vilka är era viktigaste frågor och intresseområden? Lupita Alvarez, sekreterare: Att lyfta fram de historiska förutsättningarna till områdets välfärd: arbetares liv och kamp, kalkindustrihistoria på Billingen – Falbygden och de naturliga resurserna.
Att bruka och bevara kalkhantverket som har blivit mer aktuellt. Kalksten som bränts och släckts med avsikt att framställa bindemedel har i Sverige en tusenårig historia.
Silverfallet – Karlsfors ger en stark upplevelse av naturlig skönhet. Särskilt på våren med sin rika flora och det glittrande vattnet i form av flera vattenfall. Silverfallet är också av kulturhistoriskt värde med sina lämningar av en förvunnen industriepok. På grund av alunframställningen på Karlsfors skapades ett litet samhälle av arbetarfamiljer kunniga i specifika yrken som idag har förvunnit men har lämnat ett rikt kulturarv som väntar att bli upptäckt.
Vad betyder hembygd för er? Marianne Andersson, styrelseledamot: Hembygden är en förankring där jag känner människor och kan vara mig själv. Natur och händelser som gör mig gott. Uppstår konflikter finns det tillräckligt med medmänniskor som jag kan lösa konflikten tillsammans med och gå vidare.
Vad gör ni i år? Marianne Andersson, styrelseledamot: I år har vi firat ettårsjubileum i föreningen. Föreningen har ökat till det dubbla, 40 medlemmar. Jag har myntat mottot ”vi kanske inte kan bli stora men vi kan bli en pärla”. Vi har glädjen att mycket kompetenta personer vill samarbeta med oss. De är både teoretiskt och praktiska kunniga i kalkframställning och filmare som vill dokumentera det vi gör. Tillsammans med dem ska vi bygga en kalkugn för demonstration. Vi planerar framställa kvalitetsmässig kalk för puts till bygdens kyrkor. Vi har studiecirklar för guideutbildning och erbjuder guidning för bland annat skolor. Vi förkovrar oss själva i studiecirklar, studiebesök och utvecklar deltar i nätverk. Vi erbjuder konserter bland annat med folkmusik som anknyter till trakten och industriminnen med kunniga lokala förmågor. Vi sprider intensivt kunskap om föreningen.
Vad gör ni om tio år? Lupita Alvarez, sekreterare, och Marianne Andersson, styrelseledamot: Vi vill fånga intresset hos en bredare lokal publik men också hos allmänheten genom kalkhantverket, historiska berättelser och musiken. Vi vill nå yngre för att utveckla kalkhantverket både för byggnadskonstruktion och jordbruk. Därför satsar vi på att etablera en långsikt verksamhet där vi framställer kalk på ett periodiskt sätt, där kan besökarna få öva på hantverket, uppleva de kemiska fenomenen och bli nyfikna på den enorma historia som finns bakom hantverket. Vi söker medel för att skapa digitala berättelser. Vi vill också satsa på artificiell intelligens, arkiv och nya sätt att dokumentera och publicera.
Välkomna till Sveriges hembygdsförbund! Vilka är ni? – Vårt juridiska namn är föreningen Porlagården, men vi heter Porla Brunn Hembygdsförening på hemsidan.
Vad är bakgrunden till föreningens uppkomst? – Vi är en förening som bildades i slutet av 1970-talet för att bevara det historiska kulturarv som Porla Brunn har, som en av Sveriges äldsta och mest anrika brunnsorter. Föreningen var lite vilande under några år i början av 2000-talet. 2018 gavs det ut en bok av Hasselfors Byalag tillsammans med föreningen Porlagården om Porla Brunns glansperiod 1800-talet fram till 1939, när brunnsepoken upphörde efter en brand i badhuset. Porlavatten produceras fortfarande och säljs över hela Sverige.
Vi har dokumenterat varje byggnad med foto och en berättelse om vad som funnits och finns i Porla.
Vad gör ni i år? – Undertecknad är föreningens ordförande från i år, och har bott i Porla Brunn från födseln 1960 fram till 1980. Jag satte som mål att vi ska kunna nå upp i 100 medlemmar i år, i fjol var vi 69 stycken. Nu är vi 130 medlemmar.
– Det finns uppgifter om Porla från senmedeltiden att munkarna vandrade mellan Ramundeboda och Riseberga kloster och stannade för att dricka vatten ur källan ”Puller” som sedan blev Porla. Dokument finns från 1724 att källan i Porla användes för brunnsdrickning för sina goda egenskaper i form av järn och kolsyra. Porla ansågs därefter som en viktig läkekälla, särskilt för behandlingar mot gikt och reumatism. Vi i föreningen vill ta vara på Porlas 300-årsjubileum, och anordnar den 15 juni stor jubileumsfest. Vi har även dokumenterat varje byggnad med foto och en berättelse om vad som funnits och finns i Porla med qr-skyltar som kopplas till hembygdsportalen Porla Brunn hembygdsförening.
Vad gör ni om tio år? – Porlagården hette förr i tiden societetshuset. Där spelades det teater och det var underhållning för brunnsgästerna. I dag ägs gården av ett amerikanskt bolag som även äger vattenfabriken, men vi försöker få den till föreningen. Vi vill lyfta Porla Brunn som en turistattraktion med aktiviteter som guidade turer för att se Porla Brunns kulturhistoriska byggnader, kafeteria, minigolf, musikunderhållning och teaterföreställningar.
Sveriges hembygdsförbund räknar nu till 2 060 medlemsföreningar. Museiföreningen Munkedals Jernväg, som hör till Bohusläns hembygdsförbund är en av de senaste.
– Vi är ett arbetsamt museum som driver en industrihistorisk smalspårig järnväg. Vi har ett väletablerat samarbete med Munkedals hembygdsförening, berättar ordförande Karin Blomstrand.
– Vi arbetar för att behålla och sprida kunskapen om vår industrihistoria. Hembygden präglar de vi är i dag, och järnvägen var den tidens enda kommunikationsväg ut i världen.
En annan förening som hälsats välkomna år 2024 är Svanå Folkets hus, som hör till Västmanlands hembygdsförbund och fornminnesförening. Svanå Folkets hus invigdes 1936 och har under åren drivits av olika ideella föreningar. Nuvarande styrelse efterträdde en interimstyrelse 2023, som tillsattes sedan tidigare styrelse avgått med avsikt att lägga ner all verksamhet.
– Vi i styrelsen vill försöka bevara den ursprungliga byggnaden och försöka att behålla den som en naturlig mötesplats för de som bor i närheten. Som hembygdsförening vill vi bevara historien och föra den vidare till kommande generationer, säger Marita Lindström, ordförande i Svanå Folkets hus hembygdsförening.
– Nu under sommarhalvåret har vi träffpunkt en gång i veckan där vi umgås, fikar och fixar med huset. Vi kommer att ha konst- och kulturkaféer tre lördagar, underhållning av en spelman, kräftskiva och pajknytis. Alla är välkomna, oavsett om man är medlem eller ej.
Vad gör ni om tio år? – Då hoppas jag att en yngre generation tagit över som brinner för vårt Folkets hus så att alla känner sig välkomna.
– Det handlande om hur de upplevde att växa upp i ett samhälle som nu inte finns, på grund av gruvbrytningen, berättar han.
I dag arbetar Michael Johansson på Sveriges hembygdsförbund som mediaproducent. Då och då håller han även inspirationswebbinarier där han visar goda exempel på hembygdsföreningar och hur de har dokumenterat sin lokalhistoria.
Vilka är dina bästa knep? – Att vara jordnära. Samarbeta gärna med någon som känner personerna som intervjuas, som kan ställa frågorna så det blir ett naturligt samtal. Något annat som är bra att ha i åtanke är att efter man spelat in en berättelse fråga om det finns bilder eller platser man kan besöka som rör samtalet, och som kan göra dokumentationen mer intressant.
Samarbeta gärna med någon som känner personerna som intervjuas, som kan ställa frågorna så det blir ett naturligt samtal.
Hur kan man gå tillväga om man är ovan vid tekniken? – Låt aldrig tekniken bli ett hinder! Om man själv är ovan vid tekniken kan man alltid ta hjälp av någon annan i föreningen, någon vän eller släkting. Att redigera ljud och bild behöver inte heller vara så svårt för den som vill prova på det. Alla människor har en berättelse och tekniken ska vara ett hjälpmedel att få den dokumenterad.
Finns det några riktigt enkla redigeringsprogram? – Om man använder en pc med Windows 10 eller nyare operativsystem finns redan programmet Microsoft Foton installerat i datorn. Där kan man redigera enklare videor. Om man använder en Appledator finns programmet iMovie. Utöver det finns det andra riktigt bra gratisprogram, exempelvis Capcut. Det passar lika bra för både pc- och Apple-datorer.
Här kan du ta del av ett inspelat webbinarium där Michael Johansson guidar till film- och ljudinspelning:
Mindre än 1 procent av den ängsmark som fanns vid 1900-talets början återstår i dag. Det har stora konsekvenser för den biologiska mångfalden, och för landskapet. I Skåne pågår sedan tidigt 2010-tal projektet Ängaliv, ett samarbete mellan Skånes hembygdsförbund, Göinge slåttersällskap, Regionmuseet, Örnanäs kulturreservat samt Glimåkra och Göinge hembygdsföreningar.
Målet är att bevara den biologiska mångfalden med tonvikt på ängar. Deltagarna arbetar också med att informera, stimulera och hjälpa andra föreningar och intressegrupper att komma i gång med ängsskötsel. Sommaren 2024 kommer minst tolv publika slåtterdagar, tre slåtterkurser och 4-5 ängsseminarier att genomföras.
Inom Skånes hembygdsförbund sköter ett 20-tal av de 109 medlemsföreningarna någon form av ängsmarker. Flera föreningar uppmärksammar De vilda blommornas dag 16 juni och Ängens dag första helgen i augusti.
– Samarbetet med naturskyddsföreningar är viktigt. Det är viktigt att förstå sambanden mellan natur och kultur i hävdberoende landskap, säger Sven Jensén, ordförande Skånes hembygdsförbund.
I april aviserade regeringen att man återinrättar det stöd som tidigare funnits för restaureringar av naturbetesmarker och slåtterängar. Världsnaturfonden WWF har välkomnat beslutet men konstaterar att summan, 15 miljoner kronor, är alldeles för låg. Världsnaturfondens bedömning är att stödet måste öka till 135 miljoner kronor för att göra skillnad för den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.
Sven Jensén och Ängalivkollegan Ingvar Nilsson, kassör Göinge slåttersällskap, instämmer.
– Vi anser att den offentliga finansieringen är synnerligen viktig. Inom Ängaliv är den bland annat en garanti för spridning av kunskapen om ängens betydelse och fortlevnad, säger Ingvar Nilsson.
Ängaliv har i nuläget ett mindre stöd från Länsstyrelsen i Skåne som täcker en handfull slåtterkurser och seminarier per år.
– Betesmarkerna är en del av de marker som inte är ängar men väl kan vara potentiella sådana. Inte sällan är betesmarker blom- och insektsrika och kan på så sätt väsentligt bidra till den biologiska mångfalden. Att ge restaureringsstöd till ängar som är i farozonen är synnerligen viktigt, säger Sven Jensén.
– Varje kvadratmeter som räddas av den tidigare så utbredda ängsmarken ger hopp inför framtiden. En ökning från 15 till 135 miljoner i stöd är absolut och odiskutabelt nödvändigt. Vi anser till och med att summan kunde vara ännu större. Dessutom borde stödet täcka hela kostnaden för restaureringsarbete, och inte bara 70 procent, säger Ingvar Nilsson.
Den stora investeringen måste ske i jordbrukslandskapet och den måste vi ha råd med.
Investeringar i biologisk mångfald är en nödvändighet menar Sven Jensén och Ingvar Nilsson. Även i städer och tätorter har ett slags ”ängsbruk” möjlighet att växa fram.
– Information till trädgårdsinnehavare om att spara delar av arealen för att skapa små ”ängsfragment” kan vara framgångsrikt. Vi kallar gärna dessa områden för örtrika gräsmarker för att skilja dem från traditionellt brukade ängar. Vi har också haft framgång med kyrkogårdsförvaltningar att avsätta vissa ytor för en fri ängsutveckling. Den information som spridits under senare år om betydelsen av pollinerare och deras livsmiljöer är viktigt att fortsätta med, säger Sven Jensén.
– Men den stora investeringen måste ske i jordbrukslandskapet och den måste vi ha råd med. Vi anser också att det är viktigt att man etablerar ett landskapsmässigt synsätt där man försöker att knyta ihop alla biologiskt viktiga marker som värdefulla ängar och betesmark med restaurerbara områden och ängsartad skötsel av vägkanter, säger Ingvar Nilsson.
FAKTA: Mer om Ängaliv
Projektet Ängaliv är ett samarbetsprojekt med Göinge slåttersällskap, Regionmuseet i Kristianstad, Örnanäs kulturreservat, Glimåkra hembygdsförening och Göinge hembygdsförening. Projektet har sedan starten fått ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen i Skåne.
Även skolor som folkhögskolan i Glimåkra, Östra Göinge kommun samt kyrkogårdsförvaltningar är involverade.
Skånes hembygdsförbund förvaltar byggnadsminnet Ballingstorp, som årligen ingår i Ängaliv. På gården finns två slåtterängar varav en torrare och en fuktigare. Den torrare skördas med slåttermaskin och där hässjas gräset. På den fuktigare ängen slås gräset med lie och räfsas ihop. Det hopräfsade gräset transporteras i regel till någon ungdjursbesättning i närheten för omedelbar användning. Båda ängarna efterbetas av tre-fyra ungdjur.
Båda slåtterängarna inbjuder till publik medverkan och inte sällan medverkar barn och unga.
Skörd med slåttermaskin i Örnanäs kulturreservat. Foto: Sven Jensén
Wämöparken i Karlskrona har kallats för Blekinges Skansen och är sedan länge ett populärt utflyktsmål. Här finns kulturbyggnader i form av torp och stugor samt lekplats, kaffestuga och promenadstigar.
Fram till nyligen fanns även grisar, kaniner, getter, ankor och höns. Säsongen 2024 har de sista djuret lämnat parken, efter beslut i Karlskronas drift- och servicenämnd.
De ekonomiska resurserna ska i stället läggas på mer kött i skolan.
Olle Klein, vice ordförande i hembygdsföreningen Lyckeby Gille har besökt Wämö många gånger genom åren, framför allt i sällskap med sina barnbarn. Han menar att djuren fungerat som ett dragplåster till kulturmiljöerna i parken.
– Barn behöver lockas till sådana här platser på sätt som de känner till. Det är jättetråkigt att djuren försvunnit.
Genom åren har bland annat Linderödssvin bökat i parken. Den prickiga grisen är en lantras och klassas numera som hotad. Vissa säsonger har även kommunens barn kunnat möta Linderödskultingar i parken.
– Wämöparken är en viktig plats i Karlskrona, understryker Olle Klein. Och det är en given utflykt för barnfamiljer, just på grund av djuren. Här har jag kunnat visa och berätta för mina barnbarn om min mormor och morfar, som hade både gris och höns hemma.
I och med att de sista djuren lämnar Wämö kommer man kunna göra besparingar på omkring 1 miljon kronor per år. Resuserna kommer i stället läggas på pedagogiska måltider och mer kött i skolmatsalarna, berättar den moderata kommunpolitikern Morgan Kullberg i ett nyhetsinslag för SVT Blekinge. Tidigare har eleverna i Karlskrona serverats vegetarisk mat en dag i veckan.
Morgan Kullberg är förutom ordförande i Karlskronas drift- och servicenämnd även mjölkbonde. När Bygd och Natur når honom hänvisar han till bristande djurskötsel.
– Man behöver fundera på hur kommunen tar hand om sina djur. Vilken kunskap har personalen som tar hand om dem? Ingen var utbildad djurskötare i parken och hägnet var inte heller 100 procent bra. Eftersom jag har egna djur vet jag hur de ska skötas.
I tidigare intervjuer har du beskrivit det som ett ekonomiskt beslut? – Vi var tvungna att fråga oss om det är det en kommunal kärnverksamhet att ha djur, och det är det inte. Vi gjorde en risk- och konsekvensanalys och insåg att det fanns brister i utbildning och hägn. Men givetvis började det som en ekonomisk fundering.
I och med att avknoppningen pågått i ett par år blir inte förändringen särskilt markant, menar han.
– Visst är det är tråkigt att djuren försvann, men på slutet fanns det faktiskt ändå bara ett par getter kvar.
Tillbaka till Olle Klein från Lyckeby Gille. Vad gäller slopandet av den vegetariska dagen i Karlskronas skolor är han tydlig.
– Jag kanske är udda, men jag tycker att alla ska få göra som de vill. Om man är uppvuxen med att äta kött ska man få äta kött, även i skolan.
Däremot anser han inte att köttkostnaden ska ställas mot kostnaden för det gemensamma kulturarvet.
– Man måste tänka längre än näsan räcker. För att locka barn till sådana här platser behövs det mer än en lekpark, för lekparker finns överallt.
– Jag förstår att det kostar och att man behöver göra prioriteringar, men i och med detta har man prioriterat bort en inkörsport till kulturen.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
