Berätta kort om föreningen! Hur många är ni, vad innehåller ett typiskt verksamhetsår? – Bjäre Härads Hembygdsförening består av cirka 600 medlemmar och har i dag en styrelse bestående av sju ledamöter plus ordförande. Hembygdsföreningen äger hembygdsparken med nio olika byggnader som består av kafé, lanthandel, skolmuseum, sjöfartsmuseum, vävstuga, hantverksutställning, smedja med mera. Under vinterhalvåret ägnar vi oss åt att renovera och sköt om våra byggnader. Vi har sju evenemang under året, som Pärans Dag, nationaldagen och midsommarafton. Fårets dag i mitten av juli är ett evenemang med utställare med fåranknytning, ett naturligt och uppskattat inslag, framför allt för barnen. Vårt största evenemang sedan två år tillbaka, sista helgen i juli, är Hantverksmässan som drar cirka 10 000-12 000 besökare. Ett event som verkligen hittat sin plats. Vi avslutar sommarsäsongen med firandet av kulturarvsdagen kring den 8-10 september. I år firar vi dagen i samarbete med Båstads kommun och planerar för en föreningsmässa och bjuder in alla andra kulturföreningar att synas. Inför julen har vi en gammeldags julmarknad då vi bjuder in andra utställare. – 2021 fick vi ett projekt beviljat från Leader/Länsstyrelsen för att starta ett kulturcenter för historiska matkulturgrödor.
Vad skiljer föreningens verksamhet i dag gentemot hur det såg ut för tio år sedan? – En ny styrelse tillsattes 2019 då hembygdsföreningen var ett sjunkande skepp med svag ekonomi och byggnader i stort behov av renovering. Föreningen hade sett likadan ut i många år, antalet besökare hade bara minskat och ekonomin var i botten. Byggnaderna var i behov av renovering och aktiviteterna hade försvunnit. Föremålen, inte minst textilierna, som fanns i byggnaderna hade behandlats lite styvmoderligt på grund av brist på ideella krafter. Ett förhållande som nog alla föreningar kämpar med i dag. Med de sociala medierna har kraven också ökat på att synas på olika plattformar och det kräver sin kunskap. En styrelse behöver olika kompetenser vilket inte alltid är så lätt att rekrytera.
Hur har de senaste åren varit, med pandemin och återhämtning efter den? Har det medfört några förändringar? – När pandemin kom och vi var en ny styrelse insåg vi att vi behövde stärka upp vår teknik i hembygdsparken. Vi sökte medel och fick via Statens Kulturråd och kunde därmed hålla våra styrelsemöten, kommunikationen med medlemmarna och sända våra arrangemang digitalt, bland annat nationaldagsfirandet sändes digital under två år. Vi var också en av föreningarna i Skånes Hembygdsförbund som fick ett innovationspris. Vi passade också på att söka medel via Länsstyrelsen för att renovera en gård, Skorstensgården, för att få en konferenslokal med modern teknik, ny handikapptoalett samt ett litet pentry. Vi tog också hjälp av Lunds Universitet och Folklivsarkivet att rensa upp i det som kallades ett bibliotek i Skorstensgården till att bli en trevlig läshörna i stället. – I en av våra flyglar till Skorstensgården påbörjade vi renovering med hjälp av sökta medel via Länsstyrelsen för att skapa ett boende och byggde också dusch och ny toalett där. Bjäre är en attraktiv halvö för cykelturism och vi byggde då också en cykeldepå tillsammans med boende och kulturinslag för upplevelsecyklisten. – Under pandemin jobbade vi också med utvecklingen för att starta vårt odlande av kulturarvsgrödor.
Vad är er styrka som förening? – Vår styrka i dag är en styrelse med olika kompetenser i olika åldrar från 30 till 75 år med hög grad av engagemang och innovation. Fyra unga tjejer med stort engagemang för odlandet bidrar starkt med nytänk. Vårt samarbete med olika utbildningar är en annan styrka som bidrar med ”nya ögon” på våra verksamheter. De bidrar också med stora arbetsinsatser över året. Vårt samarbete med Arbetsförmedlingen för personal inom Nystartsjobb är ett annat exempel. Vår kompetens i styrelsen att hitta utlysningar om medel till projekt har varit avgörande för vår utveckling. – Personers kärlek till Bjäre och Hembygdsparken ger oss ibland donationer av stort och smått. Bland annat ärvde vi en fastighet som vi kunde sälja och pengarna gjorde det möjligt att lägga ett nytt avloppssystem, ett biologiskt sådant, när det gamla var utdömt.
Vad vill ni göra mer av ? – Vår önskan är att utveckla vårt odlande med kulturarvsgrödor till ett lite större odlingsområde och samarbete med flera odlare. Vi vill att boenden på Bjäre, näringslivet i bygden och turister på besök ska se Hembygdsparken som ett naturligt besöksmål.
Berätta kort om föreningen! Hur många är ni, vad innehåller ett typiskt verksamhetsår? – Föreningen har cirka 150 medlemmar, som för så många andra föreningar minskar det tyvärr lite år från år. Jag bifogar årets programblad. De stora händelserna är midsommarfirandet med 2 000 till 3 000 besökare och Fordons- och Hantverksträffen som lockar cirka 400 fordon och närmare 2 000 besökare. Vidare kommer en del besökare de åtta söndagseftermiddagar då vi visar 1900-talsmuseet, Militärmuseet samt har fika vid Hembygdsgården.
Vad skiljer föreningens verksamhet i dag gentemot hur det såg ut för tio år sedan? – Det är ingen större skillnad, vi är ju en hembygdsförening, hehe.
Hur har de senaste åren varit, med pandemin och återhämtning efter den? Har det medfört några förändringar? – Tyvärr minskade aktiviteterna under pandemin, men de och även besökarna verkar sakta men säkert vara på väg tillbaka. Förra året var det fortfarande lite mindre besökare på aktiviteterna men bättre än året innan.
Vad är er styrka som förening? – Vi firade 100 år 2023 så vi är en gammal och inarbetad förening som många känner till. Föreningen har bra lokaler att visa upp och midsommarfirandet, som har 200-åriga traditioner, lockar många som sedan generationer har den som tradition. Våra två museer drar många besökare.
Vad vill ni göra mer av? – Vi behöver göra mer aktiviteter för våra medlemmar så det lättare går att motivera varför man ska vara med i föreningen. Som det är nu saknas krav på medlemskap på de flesta aktiviteterna.
Berätta kort om föreningen! Hur många är ni, vad innehåller ett typiskt verksamhetsår? – Grangärde hembygdsförening har funnits i 100 år! Föreningen har skapat en hembygdsgård som passar in i den gamla bondemiljön i Sunnansjö. Vi är just nu drygt 200 medlemmar både här i bygden och runt omkring i Sverige. – Vinterhalvåret är en tid för återhämtning men några föreläsningar hinner vi med. Vi har också startat projektet Nyfikenhet möter erfarenhet där vi äldre handfast lär de yngre hur man gjorde förr, inriktning mat. Vi har konserverat, rökt kött och stoppat korv än så länge. – Under sommaren firar vi midsommar och har en hemvändardag. På hembygdsgården startar också ett stort veteranbilsrally, ett mopedrally och en Grålleparad. – Under hösten tar vi emot bygdens tredjeklassare till en aktivitetsdag. Året avslutas med en julmarknad med cirka 50 knallar.
Vad skiljer föreningens verksamhet i dag gentemot hur det såg ut för tio år sedan? – Hembygdsgården är mer välkomnande. Många andra föreningar väljer att ha sina träffar och arrangemang här. Förskolan i Sunnansjö är ofta här sommartid. Genom olika bidrag har gården, på gott och ont, utökats med flera hus så nu finns här närmare 40 byggnader!
Hur har de senaste åren varit, med pandemin och återhämtning efter den? Har det medfört några förändringar? – Under pandemin hittade många till vår öppna hembygdsgård för ”egna” samkväm. Tyvärr har flera av våra trognaste medhjälpare valt att kliva av. Det blev för långt uppehåll och de kände tröttheten komma tror jag. – Tack vare vårt projekt med yngre och äldre så tror vi dock på en förnyelse av medarbetargänget!
Vad är er styrka som förening?
– Öppenhet och välkomnande. Alla kan göra något. Vi är välkända och har ett mycket gott renommé. Det gör att vi blir inbjudna att delta i många olika aktiviteter och det är oftast enkelt att få kommunalt stöd. Vi har också en mycket god ekonomi.
Vad vill ni göra mer av? – Som de flesta föreningar vill vi göra mer för kulturarvet – men arrangemangen tar mycket tid och ork. Drömmar finns att utveckla vår ”barnhörna”, där kossan Böna välkomnar alla unga.
Berätta kort om föreningen! Hur många är ni, vad innehåller ett typiskt verksamhetsår? – 2024 har börjat bra med exempelvis 5 procent fler besökare under första kvartaet, redan ett 70-tal guidningar bokade (varav tio på tyska). Vår Tisdagsklubb är i gång och våra event rullar på. Nästa blir vårt traditionella Valborgsmässofirande med tal av prästen, ortens kör och stor brasa. Kvällen avslutas sedan med musikquiz i restaurangen. Förra året var det 95 som var med på quizen. Vi samarbetar mycket med kommunen, till exempel för dagverksamhet, Svenska Kyrkan, Sveriges hembygdsförbund, Vuxenskolan, Åsle Friskola och många lokala företag. Kafé- och restaurangrörelsen sköts av en arrendator men föreningen äger fastigheten och ansvarar för inventarier, drift och underhåll av lokalerna.
Vad skiljer föreningens verksamhet i dag gentemot hur det såg ut för tio år sedan? – Med ett ord: Massor. Styrelsen ombildadades för att bestå av hälften kvinnor och hälften i 30-årsåldern plus att äldre kunniga var kvar för att ”balansera” och ha kunskapen om vad vi borde ta tag i. För tio år sedan stod det klart att åtta vasstak behövde bytas ut, tre tegeltak läggas om, en stuga behövde få ett helt nytt tak, smedjan behövde ny bälg, kvarnen nytt vattenhjul, ladugården nya gavlar, med mera. Vi tog fasta på den plan som legat i byrålådan ett antal år och körde i gång med vårt då kommande 100-årsjubileum som mål och drivkraft.
Hur har de senaste åren varit, med pandemin och återhämtning efter den? Har det medfört några förändringar?
– Årsstämman och alla möten höll vi utomhus. En konsekvens av uteblivna besökare var att arrendatorn i restaurangen inte fick det att funka och fick säga upp sig år 2020. Under dessa år började vi se över och renovera vår hemsida samt skapade en ansvarig i styrelsen för sociala media. Plus att vi såg över allt tryckmaterial vi hade och såg till att de var relevanta. Guider med mera har vi på tre språk. Sedan började vi marknadsföra oss bättre i lokaltidningen, närradio med mera. När det väl ”släppte” så fick vi lite av en boom med alla som skulle ”hemestra” plus att vi var laddade i föreningen inför alla gästers återkomst. 2022 hade vi cirka 14 500 besökare, det bästa på 50 år. Det blev även uppenbart, inom föreningen, hur man han saknat umgänget med varandra under pandemin. Vi hade fullt på alla event och alla kund träffas och ”tjöta” igen.
Vad är er styrka som förening? – Vår sammanhållning. Det finns sedan långt bak i tiden, 1923 närmare bestämt, en stolthet över att ha Åsle Tå i sina ”ägor”. Och detta har skapat och utvecklat ett stort ansvar och stolthet i att vårda och utveckla Tån. Detta blev uppenbart i samband med vårt jubileum när både vi och gästerna kunde se och uppleva en helrenoverad Tå.
Vad vill ni göra mer av? – Vi har en femårsplan. Vi vill utveckla Tån som en mötesplats och attrahera fler skolor att komma, till exempel. Det som inte finns där än, eftersom vi måste betala ett nytt avloppsreningsverk till restaurangen först, är att skapa saker som lockar framför allt barnfamiljer.
Larsagården är belägen på Katrinebergs folkhögskola i Falkenbergs kommun. Den består av två gårdar som tillsammans med ekonomibyggnader bildar en sluten fyrkant. Byggnaderna är från 1700-talet och 1800-talet och av stort kulturhistoriskt värde, om detta är enigheten stor.
Frågan är vad det innebär för anläggningens framtid. I juni 2023 meddelade ägaren Region Halland sin avsikt att sälja Larsagården på den privata marknaden.
Anledningen är bland annat att anläggningen har omfattande och kostsamma upprustningsbehov. Regionen hänvisar även till att man saknar egen verksamhet i byggnaderna.
Vessige-Alfshögs hembygdsförening motsätter sig försäljning och arbetar på flera fronter för att häva planerna. Larsagården var en donation till dåvarande Landstinget i Hallands län 1958, med krav på att den i framtiden skulle vårdas och skötas av mottagaren, menar föreningen.
– Larsagården är en gåva till Landstiget för ett allmännyttigt ändamål, det vill säga en donation, där en av donatorerna var konung Gustaf VI Adolf, som besökte Larsagården den 8 juni 1954 på sin Eriksgata, säger Hans Terner, sekreterare i Vessige-Alfshögs hembygdsförening.
Enligt urkunderna fanns det flera grunder till donationen. Bland annat att folkhögskolan skulle ha möjlighet att nyttja Larsagården vid undervisning och allmänhetens tillgång till gården. Den ingår i dag i Ekomuseum Nedre Ätradalen.
När planerna på försäljning blev kända vilade hembygdsföreningen inte på lagrarna.
– Vi agerade taktiskt omedelbart när vi, sex veckor innan beslut skulle tas, fick kännedom om planen att Regionen skulle avyttra Larsagården på den privata marknaden. Hembygdsrådet i Halland skrev till Länsstyrelsen och begärde att Larsagården skulle byggnadsminnesförklaras, vi skrev till Region Halland och till ordförandena i såväl regionen som i de kommunala nämnderna, säger Ulla Rickardsson, ordförande i föreningen.
Vi agerade taktiskt omedelbart när vi, sex veckor innan beslut skulle tas, fick kännedom om planen att Regionen skulle avyttra Larsagården på den privata marknaden.
Genomslaget i media blev stort. SVT i Halland, Sveriges Radio, dagstidningar och andra hann rapportera innan politikerna fattade beslut om försäljning. Efter beslutet om försäljning har arbetet fortsatt. Vessige-Alfshögs hembygdsförening överklagade beslutet till förvaltningsrätten, som i februari 2024 dömde till regionens fördel.
Föreningen har därefter begärt prövningstillstånd hos kammarrätten i Göteborg för en överklagan av förvaltningsrättens beslut.
– I vårt överklagande har vi begärt att kammarrätten tillskriver och begär yttranden från såväl Riksantikvarieämbetet som Länsstyrelsen i Hallands län, säger Hans Terner.
Vilka är era huvudsakliga argument mot försäljning? – En donation kan inte avyttras då förutsättningarna för denna ensidigt förändras av gåvomottagaren av donationen. Larsagården måste behållas i det allmännas ägo, det vill säga Region Hallands, i enlighet med Riksantikvarieämbetets skrivelse 1958 i ärendet om överlåtelsen till Landstinget, som en nödvändighet ”om byggnaderna för framtiden skulle kunna erhålla nödig vård och tillsyn”, säger Hans Terner.
Vad har processen kring Larsagården hittills inneburit för er i föreningen? – För oss i hembygdsrörelsen i kretsen över huvud taget, har det inneburit att vi lärt oss väldigt mycket om Larsagården från byn Lustorp i Köinge socken i ”Östdanmark”. Bland annat finns Lustorp omnämnt redan 1528 och gården sedan 1569 i danska urkunder, säger Hans Terner. – Vi har kommit i kontakt med och träffat barnen till de sista ägarna. Ett av dem föddes på gården 1938. Vi har erhållit ett omfattande material som föräldrarna och barnen sparat om Larsagården, till stor hjälp för saken, säger Ulla Rickardsson.
Genom att sälja Larsagården sparar Region Halland 7 miljoner kronor som finns avsatta för underhållsinsatser. I beslutsunderlaget hänvisar regionens tjänstemän till Larsagårdens omfattande underhållsbehov, beskrivna i en rapport framtagen i samarbete med Kulturmiljö Halland, Hallands kulturhistoriska museums kulturmiljöavdelning. Vid upphandling har regionen inte fått in några anbud från entreprenörer som uppfyller kraven. Därför har man inte kunnat utföra de arbeten som finns med i underhållsplanen, skriver man.
Larsagården från ovan, äldre bild.
Malin Clarke, bebyggelseantikvarie och chef för byggnadsvårdsenheten vid Kulturmiljö Halland, menar att det inte finns någon brist på hantverkskunniga entreprenörer i trakten.
– Det finns flera hantverkskunniga och duktiga entreprenörer som gör denna typ av jobb, både i Halland och i närheten, så detta borde inte vara ett hinder i förvaltningen av byggnaden. Vi på länsmuseet vägleder gärna hur de kan hitta rätt kompetens. Regionen skulle också kunna vända sig till kommunerna för tips, de är vana vid att upphandla arbeten på sina kulturhistoriskt värdefulla byggnader enligt samma lagstiftning. Falkenbergs kommun har till exempel restaurerat flera av kommunens byggnader på ett varsamt vis. Sedan vågar jag inte svara på om försäljningen hade kunnat förhindras, regionen kanske har andra anledningar som vi inte känner till.
Har ni från Kulturmiljö Halland en åsikt kring försäljningen? – Vi anser att det viktigaste är att gården har en ägare som tar tillvara de kulturvärden som finns. Sedan är det så klart väldigt tråkigt om försäljningen skulle innebära en privatisering där allmänheten inte har samma tillgång till byggnaden. Gården är flyttad till platsen med ett musealt syfte, för att rädda byggnaden. Det är viktigt att man säkerställer att den bevaras även i framtiden.
I fjol sålde hembygdsföreningen i Krogsered i Falkenbergs kommun sin hembygdsstuga på den privata marknaden, eftersom medlemmarna inte mäktade ta hand om den. Hur ser förutsättningarna ut för att vårda äldre och krävande byggnader av kulturhistoriskt värde – och vad krävs för att de ska kunna vara fortsatt tillgängliga för allmänheten? – Det krävs ju både en hel del pengar och ideellt engagemang för att en förening ska mäkta med att förvalta en byggnad. Länsstyrelsen kan ibland ge föreningarna bidrag för att göra kostsamma åtgärder, men det räcker kanske inte alltid hela vägen. Det hade varit roligt att se fler yngre personer engagera sig och mer riktade bidrag till denna typ av byggnader, säger Malin Clarke.
Region Halland styrs av de fyra allianspartierna Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Men andra partier har tagit ställning för försäljning. När regionfullmäktige röstade om försäljning av Larsagården i juni 2023 föll 59 ja-röster och 11 nej-röster.
Helene Andersson (C) berättar att beslutet för hennes del föregicks av tuffa överväganden.
– Det är inget beslut vi fattat med glädje.
Varför vill ni sälja Larsagården? – Därför att vi ser att vi är den sämsta förvaltaren av Larsagården som finns! Jag åker förbi där ganska ofta, och det är allt ledsnare byggnader. Ska ett kulturarv hålla måste det vara levande och ha verksamhet. Tillbaka i tiden har det funnits på Larsagården genom folkhögskolan Katrineberg som ligger intill, men de har fått nya uppdrag och gården blir inte använd så som den skulle behöva bli. Regionen har inte heller någon egen verksamhet där. Tomma hus blir ledsna hus, oavsett om de är från 1700-talet eller nyare. – Det skulle behövas en förening, en organisation eller en enskild som blåser liv i gården.
Varför kan regionen inte hålla den vid liv? – Vi är en offentlig institution. Larsagården ligger fantastiskt till, precis invid vägen. Det kanske finns någon som vill öppna upp byggnaderna och ha kaféverksamhet där till exempel, men det kan inte regionen göra, det blir aldrig bra. Det är jättelångt från vårt kärnuppdrag. Det måste vara ett privat initiativ eller en organisation.
I beslutsunderlaget står att inga entreprenörer anmält intresse vid upphandling av underhållsinsatser. Kulturmiljö Halland menar dock att det finns gott om kunniga hantverkare i trakten. – Men då måste de svara på våra offentliga upphandlingar! Som privat aktör eller förening kan man ringa upp någon och fråga när de har tid att fixa något. Det gör att man kan lösa saker allteftersom. Det kan inte en region. Inom offentlig förvaltning måste man genomföra en upphandling och presentera ett upphandlingsunderlag. Det bygger helt på att någon svarar. – Här ser jag att det överlag behövs mer kunnande. Hela resan med Larsagården startade med att vi politiker blev uppmärksammade av Vessige-Alfshögs hembygdsförening på att underhållet var eftersatt. Man behövde byta fönster och då hittade man ingen som kunde renovera dem, utan satte in aluminiumprofilfönster. Det blev helt tokigt. Den byggnadsfirma regionens fastighetsbolag Regionfastigheter har upphandlat måste kunna anlita personer med kunnande. Detta är inte enkelt. Det är en vacker gård i grunden. Det finns många som är intresserade av äldre byggnader, men vi behöver utbilda fler.
Hur ska byggnader som Larsagården hållas vid liv och tillgängliga för allmänheten, vad krävs? – Jag har grubblat mycket på detta. För regionens del är det som saknas inte resurserna utan kunnandet. Det har varit ett svårt beslut för mig att ta, men jag har landat i att vi måste välja. Vi måste ha ett samtal om vad vi har och hur vi kan göra det mer tillgängligt. Det är ett samtal som hembygdsrörelsen och samhället som sådant måste ta tillsammans. – Jag tror att vi kanske måste säga att vi inte kan ta hand om alla byggnader, men att vi dokumenterar dem noga. Det finns inte så många kringbyggda gårdar av Larsagårdens typ kvar, men det finns ytterligare en i Falkenbergs kommun, Staffens. Den ägs av en stiftelse [bestående av Falkenbergs kommun, Falkenbergs Sparbank, Morup-Stafsinge Hembygdsförening och Ätradalens Hembygdskrets, reds anm] som sköter den. Det visar att det blir något annat när det finns människor som har det som sitt intresse.
Har ni fört samtal med andra aktörer om att ta över gården? – Vi har inte lagt fram några formella erbjudanden, men vi har pratat med Vessige-Alfshögs hembygdsförening. De är inte intresserade, och det förstår jag, det är ett enormt ansvar. Jag hör själv till Tvååkers hembygdsförening, vi har också en gård med samlingar, gräsmattor och stugor som vi vill hålla öppna. Det bygger på att det finns människor som bryr sig. Hur hittar man dem? Hur får vi in vår nutidshistoria i verksamheten, hur hittar vi nya generationer som kan ta vid? Det är något jag tänker mycket på. Som politiker har det varit jobbigt att hantera frågan om Larsagården, eftersom det gjort många arga, men jag känner att det är en fråga jag måste ta. Vi måste prata om detta. På något vis måste vi prioritera.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
