”Gåvor och donationer inom kulturarvet” är utgiven av Stockholms läns hembygdsförbund och Södra Ljusterö kultur och hembygdsförening. Bakom boken står Birgitta Rapp och Anita Lundin – och sju föreningar som alla erbjudits gåvor eller donationer. Dessutom medverkar sakkunniga inom ämnesområdena kulturarv, etik, juridik och föreningskunskap med styrelseansvar.
Birgitta Rapp är före detta forskningsdirektör vid Stockholms läns museum. Hon har därtill lång erfarenhet av föreningsarbete på Djurgården och på Ljusterö.
– En donation eller gåva kan ha stor betydelse för en hembygdsförening. Till exempel kan det skapa förutsättningar för en helt ny verksamhet.
När hembygdsforskaren Barbro E Sjöström avled 2019 testamenterades hela hennes kvarlåtenskap, inklusive forskarhatt, till Enhörna hembygdsförening.
Hembygdsföreningen lät inreda ett rum för hembygdsforskning på övervåningen i den småskola som redan var i föreningens ägo. Där gavs plats åt hela Sjöströms boksamling, inspelade band och annat forskningsmaterial.
Men dessförinnan stod Enhörna hembygdsförening inför en ovanlig uppgift. Eftersom donationen involverade hela dödsboet var det också upp till föreningen att anordna begravningen för Barbro E Sjöström.
– Jag vet inte hur vanligt det är att en hembygdsförening får det uppdraget. Men det blev väldigt fint eftersom Sjöström var just hembygdsforskare.
Eftersom donationen involverade hela dödsboet var det också upp till föreningen att anordna begravningen.
Inte sällan medför en större donation också ökade utgifter för en förening.
– Om man bejakar en donation bestående av en fastighet med mark har man också bundit upp sig ekonomiskt för decennier framöver. Det är viktigt att ha klart för sig från början.
Kulturarvssynen inom den egna föreningen är en viktig aspekt vid en gåva eller donation, menar Birgitta Rapp.
– Det är viktigt att man har en föreningsstyrelse med kompetens om kulturarv så att man kan bedöma vad det är man har att ta ställning till när man säger ja eller nej till en donation. Är det här något som är viktigt eller oviktigt?
I komplicerade fall behöver man också inse gruppens begränsningar.
– Ibland kan man behöva vända sig till andra föreningar och se hur de har gjort, eller kontakta en expert, säger Birgitta Rapp.
Om man bejakar en donation bestående av en fastighet med mark har man också bundit upp sig ekonomiskt för decennier framöver.
”Gåvor och donationer inom kulturarvet” beskriver även hur man på korrekt sätt formulerar ett testamente, ett vittnesintyg eller ett gåvobrev. På så vis fungerar publikationen rådgivande för den som funderar på att skänka sin kvarlåtenskap till den lokala föreningen. Att ett testamente innehåller vaga formuleringar kring en donation kan nämligen resultera i både omfattande arbete och långdragna konflikter.
Det fick Ljusterö hembygdsförening erfara när man testamenterades det arv från hemmansägaren Birgitta Andersson som gjorde föreningen till en av Sveriges rikaste. Gåvan innebar bland annat 40–100 miljoner kronor bundet i skogsbruk, öns bästa jaktmarker, 1 miljon kronor i kontant kapital, en ny Volvo och ett flertal fastigheter i Ljusterös äldsta byar.
”Resten av min kvarlåtenskap skall tillfalla Ljusterö hembygdsförening att användas till Museet”, hade Andersson menat i sitt testamente. Men innebar formuleringen att föreningen uppmanades att behålla Anderssons kvarlåtenskap i sin ägo? Eller var det fritt fram att sälja?
– I Ljusterö-fallet ställde den vaga formuleringen i testamentet till det, konstaterar Birgitta Rapp, som själv varit aktiv i föreningen.
Inom föreningens styrelse figurerade olika tolkningar och ett flertal jurister hann engageras under den fjortonåriga period som passerade innan hela arvet var sålt 2022.
– Man behöver vara medveten om att en donation kan innebära svåra frågor både vad gäller juridik och etik. Föreningsdemokrati är jätteviktigt, och att man har en öppen diskussion.
Vad har varit roligast i arbetet med boken? – Det positiva samarbetet! Att alla medverkande velat bidra med sina olika erfarenheter, som kan inspirera andra föreningar.
FAKTA. Det gäller för gåvor. Juridiskt kom ihåg för föreningen
Fast egendom Beträffande fast egendom måste överlåtelsehandlingar upprättas som vid en försäljning och förvärvet skrivas in i fastighetsregistret. Vilka inskrivningar, inteckningar, servitut och planbestämmelser belastar fastigheten, och vad innebär detta för föreningen? Det måste också redas ut om det finns villkor kopplade till överlåtelsen – t.ex. att någon ska få bo kvar. Föreningen bör undersöka i vilken mån fastigheten belastas med kostnader eller andra omständigheter som blir föreningens ansvar efter en överlåtelse.
Lös egendom Fördelen i mottagandet av gåvor jämfört med testamentessituationer är att föreningen då tillsammans med givaren kan klara ut omständigheterna kring gåvan och dokumentera dessa. När det gäller gåvor i form av lösa föremål, dokument, fotografier och pengar gäller principen att äganderätten övergår i och med att föremålet överlämnas rent praktiskt till mottagaren. Ett löfte om gåva av så kallat lös egendom är inte juridiskt bindande. Ett löfte om vad som ska hända med föremål vid dödsfall måste, för att vara bindande, formuleras i ett testamente.
Gåvobrev I samband med mottagandet är det klokt att upprätta ett gåvobrev som undertecknas av givaren samt föreningens mottagande representant. En mottagen gåva bör omgående förses med föreningens föremålsnummer och föras in i föreningens föremåls- eller inventarieförteckning och gärna även fotograferas. Källa: Jurist Lars Nylén, ”Gåvor och donationer inom kulturarvet”.
”Gåvor och donationer inom kulturarvet” kan köpas hos Stockholms läns hembygdsförbund: [email protected] Föreningar anslutna till Sveriges hembygdsförbund betalar 175 kr, övriga 200 kronor.
Bygden berättar är korta filmer som lyfter fram Hallands lokala historia genom berättelser framtagna av hela 70 hembygdsföreningar runt om i länet. Totalt har 72 filmer producerats, från 2-3 minuter upp till 14 minuter långa. Filmerna finns samlade på Youtube men kan också aktiveras genom QR-koder på de platser de anknyter till, i tryckta broschyrer och på flera olika hemsidor, inklusive samlingssidan Bygdenberättar.se/halland.
Bygden berättar har genomförts i samarbete mellan den halländska hembygdsrörelsen och Studieförbundet Vuxenskolan, där Reine Johansson är regional kontaktperson.
– Vi hittar ofta gemensamma projekt. Vi har bland annat haft samarbeten kring arkivering och torpinventeringar samt att försöka få upp intresset och kunskapen kring digitala verktyg hos hembygdsrörelsen. I samband med att föreningarna började aktivera berättelser om torpen via qr-koder kände vi: Varför inte göra något större? Varför inte förmedla fler berättelser?
Tankarna fick draghjälp av pandemin och det intresse för närområdet som uppstod till följd av uteblivna långresor. Hösten 2021 påbörjades insamlingsarbetet; de sista filmerna färdigställdes våren 2025. Även turistbyråer i Halland och kulturarv- och landsbygdsutvecklare på regional och kommunal nivå är involverade.
– Syftet med Bygden berättar är att aktivera och tillgängliggöra kulturarvet som besöksmål. Vår finansiering har kommit via Jordbruksverket och Leader, och de ser gärna ett entreprenörstänk. Det har varit självklart att turistbyråerna ska vara en del av detta. Vi har bland annat kopplat på vandringsleder och cykelleder i vårt material och länkat till andra besöksmål och sevärdheter inom filmernas närområde eller ämnesområde, säger Reine Johansson.
Det har varit självklart att turistbyråerna ska vara en del av detta.
Vad har du lärt dig om din halländska hembygd genom projektet? – Jag lär mig någonting av varje film. Jag har fått en otrolig respekt för gammalt hantverk och för hur man tog till vara naturresurser i äldre tider. En hel del om fornminnen och de historiska stenar som finns här omkring, och mycket om hembygdsgårdar. Något som är givande är de levnadsöden som det berättas om, genom dem får man också den stora bilden, det är till exempel flera filmer som berör emigrationen till Amerika.
Föreningarna har levererat text och i vissa fall även bildmaterial. I några fall har materialet tagits fram i grupp, i studiecirkelform. Men vanligare har varit att det skett som ensamarbete. En projektgrupp med professionell kompetens att filma, spela in ljud och redigera har stått för den tekniska biten. I några fall har illustratörer bildsatt berättelserna.
Hemsidan är byggd för att kunna flerfaldigas.
– En stor utmaning har varit att bygga hemsidan och skapa mallar för allt. Nu finns det. Vi har lagt till /halland i adressen för att fler delar av landet ska kunna kopplas på, säger Reine Johansson.
En annan förhoppning är att knyta studiecirklar till utflyktsmålen i filmerna.
Det är en fin film om hur man tillverkar smörtunnor, eller drittlar. En oväntad indiehit.
Ett par-tre filmer har i skrivande stund nått över 2 000 visningar. Den som har allra flest, Drittelfabriken i Knobesholm av Asige hembygdsförening, är uppe i nästan 4 000 visningar. Succén var oväntad, konstaterar projektledaren.
– Det är en fin film om hur man tillverkar smörtunnor, eller drittlar. En oväntad indiehit i filmvärlden, får man säga. Utan någon som helst marknadsföring fick den 3 000 visningar på två-tre veckor.
”Först efterlyste vi personer som ville hjälpa styrelsen. En av 160 medlemmar svarade. När vi i stället startade mycket specifika arbetsgrupper där folk förstod vad de skulle göra, varför och när det skulle vara klart fick vi 25 svar på två dagar.”
Det berättar Elisabeth Wahl, ordförande, koloniföreningen Drevviken Fritidsträdgårdar i rapporten ”Maxa mikroengagemanget”.
Mikroengagemang är som namnet anger en kortform av engagemang. Det är något många föreningar redan använder sig av, men som har potential att användas mer, menar Angeli Sjöström Hederberg som skrivit rapporten.
Mikroengagemang är något som kan erbjudas såväl befintliga som potentiella medlemmar. Utöver att det är ett sätt att få något som behöver göras gjort kan det för föreningens del ha positiva konsekvenser som större genomslagskraft, fler medlemmar, att nå nya målgrupper, väcka nyfikenhet för ett uppdrag eller fördjupa befintlig lojalitet, skriver Angeli Sjöström Hederberg.
På andra plan stärker engagemanget demokratin och ger den enskilde chansen att lära sig mer, känna meningsfullhet och ingå i ett sammanhang.
I ett livesänt samtal under Landsbygdsveckan 5–11 maj 2025, möjligt att ta del av även i efterhand, samtalade Angeli Sjöström Hederberg med Bygdegårdarnas riksförbunds organisationsutvecklare Anna Öhman om mikroengagemang.
Ett konkret tips är att gräva där man står och addera till det man redan gör.
– Man kan fråga sig: Kan vi addera någon typ av mikroengagemang till detta? Säg att man planerar en familjedag. Kan vi göra något kring marknadsföring, städning, kaffekokning – kan vi hitta något avgränsat och bjuda in till detta och på så sätt hitta en, två eller sju nya krafter?
Ett annat råd är genomtänkt paketering.
– En framgångsfaktor är när det man ska genomföra heter något snyggt, eller knyter an till exempelvis FN:s temadagar, säger Angeli Sjöström Hederberg i samtalet.
Mikroengagemang är som namnet anger en kortform av engagemang.
Rönö bygdeförening på Vikbolandet i Östergötland är en av de föreningar som bidrog med underlag till rapporten. Lolita Nilsson, ordförande, berättar hur föreningen lyckats engagera över 50 personer i en stor flytt av en festplats som tidigare stått på ofri grund. Föreningen tog beslut på att köpa ny mark och bygga där.
– Projektet har ökat och ökat, ekonomiskt och sett till folk som hjälper till. Vi har arbetsgrupper för det ideella arbetet, för markröjning, snickeri, måleri, en sponsor- och bidragsgrupp. Och så har vi servicegruppen. Den är nästan den viktigaste av alla för den ser till att vi har kul tillsammans, ger oss fika och lunch och ser till att det inte blir för långa arbetspass, säger Lolita Nilsson i websamtalet.
De ideella krafterna är en mix av tidigare medlemmar och personer som har kommit in för att bistå i det aktuella projektet. Arbetet genomförs i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan i studiecirkelform och har gett mycket, säger Lolita Nilsson.
– Det här har gett så mycket i form av gemenskap och nya gemenskaper som vi inte hade förut. Det har ökat den sociala hållbarheten i bygden och leder till mindre ensamhet.
Det har ökat den sociala hållbarheten i bygden och leder till mindre ensamhet.
FAKTA. Mer om mikroengagemang
Angeli Sjöström Hederberg är samhällsentreprenör och driver Medlemsutveckling.se som i samarbete med fackförbundet Sveriges lärare producerat ”Maxa mikroengagemanget”, som är baserad på en digital enkät och intervjuer med föreningsaktiva från ett 30-tal föreningar, däribland ett par hembygds- och bygdeföreningar.
Angeli Sjöström Hederberg beskriver mikroengagemang, eller lågtröskel-/instegsengagemang som fenomenet också kallas som enkla, avgränsade och/eller kortvariga former av engagemang. Syftet är att möjliggöra för fler att påverka och bidra till föreningens verksamhet och ändamål.
Rapporten ”Maxa mikroengagemanget” kan beställas kostnadsfritt för nedladdning på Medlemsutveckling.se.
Ta del av samtalet i efterhand på Bygdegårdarnas riksförbunds Youtubekanal.
Juryns motivering lyder: ”Med enastående bredd, kunskap och ideellt engagemang levandegör Lidingö hembygdsförening kulturarvet genom sitt museum, sina utställningar och sin omfattande bildbank. Med kvalificerad bokutgivning och inflytande i kommunens kulturmiljöarbete har föreningen blivit en kraft och tydlig röst för historiens plats i samtiden. En värdig mottagare av Årets hembygdsförening 2025.”
Karin Mörk är ordförande i Lidingö Hembygdsförening.
Grattis! – Tack så väldigt mycket. Det är jätteroligt det här.
Har ni hunnit fira? – Nej, men jag har skickat ut uppmaningar till alla arbetsgrupper att de ska fira med kaffe och tårta. Vi har ungefär hundra aktiva medlemmar som ingår i olika arbetsgrupper. Så har vår förening varit organiserad länge. Hantverksgruppen har exempelvis funnits sedan föreningen startade 1931.
Vad är fördelen med att verka i arbetsgrupper? – I många av våra arbetsgrupper har vi specialister i de olika områdena, i till exempel föremålsgruppen ingår en arkeolog – hon vet vad hon pratar om. Vi har överlag väldigt mycket kunskap i föreningen och då är det en styrka att alla gör det som de är bra på inom sitt respektive område.
Ni prisas bland annat för ert engagemang i och inflytande på kommunens kulturmiljöarbete. Berätta lite om detta. – En av våra arbetsgrupper är en natur och kultur-grupp som bland annat fungerar som remissinstans för kommunens planarbete. När Lidingö kommun antog ett nytt kulturmiljöprogram 2024 föregicks det av ett arbete där vi var delaktiga genom två representanter. De lyssnade på oss.
Hur ser våren och sommaren ut? – I morgon (7 maj) har vi kafferep. Det arrangerar vi två gånger om året, med sju sorters hembakat serverat på finporslin. Senare i maj medverkar vi på vårfest i centrum och nationaldagsfirandet på Millesgården, vi har en konsert med Mattias Enn och mycket annat. Under sommaren är det Bellmandagen 6 juli och så har vi öppet på museet på lördagar.
Men resten av året håller museet öppet fler dagar? – Ja. När det inte är sommar har vi öppet tisdag, torsdag, lördag och söndag.
Vad har varit ert fokus som förening de senaste åren? – Att synas. Att försöka vara med på så mycket som möjligt och att synas. Vi jobbar med anslagstavlor, Instagram, Facebook och samarbetar med andra organisationer. Vi har bland annat ett treårigt samarbete med Sensus studieförbund kring ett projekt som heter I sällskap, som syftar till att bryta ofrivillig ensamhet. Nyligen hade vi ett gemensamt evenemang på museet där vi bjöd in till att ta med sin mobil eller padda för att få hjälp med den. Det var lite en chansning, men det kom 50 personer! Många av dem hade aldrig varit på museet. Det är något vi kommer att arbeta mer med.
FAKTA. Om Lidingö hembygdsförening – Årets hembygdsförening 2025
Föreningen bildades 1931 och har i dag omkring 1700 medlemmar. Därmed är vi en av de största hembygdsföreningarna i Sverige. En huvuduppgift är att driva Lidingö museum, beläget intill Lidingö centrum. Föreningen medverkar som remissinstans i stadens planering och deltar i utformning av stadens kulturskyltar. Föreningen ger även ut böcker och genomför tillfälliga utställningar och evenemang. Läs mer på hembygd.se/lidingo
Arbetet utförs till allra största del ideellt av aktiva i arbetsgrupper. En deltidsanställd kanslichef bistår med administrativa uppgifter.
Anki Berg arbetar som chef på Örnsköldsviks museum och konsthall. I ett 18 månader långt projekt initierat av museet stöttar projektet tre lokala hembygdsföreningar i affärsutveckling.
Museet har generellt mycket kontakt med föreningslivet och kulturarvsaktörer.
– När jag började min tjänst märkte jag att flera hembygdsföreningar hade behov av ekonomisk stöttning. Det förvånade mig – eftersom föreningarna ofta satt på sådana guldlägen, säger Anki Berg.
– Ulvön är surströmmingens centrum och räknas som Höga kustens hjärta. Grundsunda hembygdsförening har haft sommarverksamhet sedan 1960-talet och har öppet dagligen sommmartid, och Brynge kulturförening har verksamhet i ett riksintresseområde för kulturmiljö. Många människor har minnen från dessa platser.
Efter dialog mellan föreningarna och museet inleddes arbetet med att skriva en projektansökan, och få möjlighet att anställa en projektledare – med syfte att främja affärsutveckling.
– Eller föreningsutveckling, snarare. Vi använder hellre ord som man kan associera till inom föreningslivet. Många anser ju inte att de håller på med affärsverksamhet.
De här metoderna handlar absolut inte om att den ideella sektorn ska in i ett ekonomiskt ekorrhjul.
Projektet fokuserar på att öka graden av självfinansiering hos föreningarna. Pengar söktes genom Leader Höga kusten – ett EU-stöd ämnat att utveckla den egna bygden utifrån lokala förutsättningar.
En generell problematik bland hembygds- och kulturarvsföreningar är att man inte värderar den egna produkten tillräckligt högt ekonomiskt, förklarar Anki Berg. I detta fall kan produkten vara exempelvis en guidad tur.
– Man är övertygad om att man inte kan ta mer än 60 kronor per person, för då kommer ingen att vilja betala.
Men om ingen vill betala 60 kronor för den guidade turen måste man fundera på om det går att utveckla sin produkt‚ resonerar Anki Berg.
– Kanske kan man kalla det ”historievandring med smakprovning”, och erbjuda något som gästerna får smaka på? Då kan man ta 120 kronor per person.
Besökare värderar en upplevelse högre än en guidad tur, förklarar hon.
– Det handlar i hög utsträckning om hur man paketerar sin produkt för att göra den intressant.
En annan resurs som tenderar att undervärderas är de egna lokalerna.
– Många föreningar har flera hus och stora ytor som skulle kunna hyras ut till andra aktörer som också är verksamma inom kulturarvsområdet. Till exempel en hantverkare, konstnär eller matproducent. Det skulle kunna förmera besöksmålet om man vågade släppa in fler aktörer.
Inte sällan finns det en rädsla att hyra ut och inleda nya samarbeten, förklarar Anki Berg.
– Man ser ofta hindren och är rädd att förlora kontroll.
Men det är fortsatt föreningen som sitter på kontrollen, betonar hon, om rätt sorts avtal skrivs.
– På kursdagar och kvällar har vi tittat närmare på det juridiska tillsammans – vad ska man tänka på när man ingår samarbeten eller upplåter sina lokaler till andra? Genom korrekt skrivna avtal har föreningen fortsatt makten.
När man kommit till den punkten att människor inte orkar, då måste man våga tänka nytt.
Många i föreningslivet är äldre, och för föreningar som driver populära besöksmål kan somrarna bli slitsamma.
– Ofta behöver man våga anställa och våga ha öppet mer.
Hon vill få föreningarna att se sig som spelare i ett större samhällsprojekt. Om de äldre backar lite och inte gör hela jobbet får också de yngre en chans att ta vid.
– I stället för att tre föreningsmedlemmar sliter ut sig under en sommarsäsong kan man anställa fem unga sommarjobbare – och ge dem världens bästa start i arbetslivet.
Anki Berg har själv lång erfarenhet av ideellt arbete. Hon är medveten om att föreningslivet inte alltid ser med blida ögon på affärstänk.
– Vi utmanar sättet att tänka kring ideellt arbete och vad det har för värden. Det är ovärderligt – men man måste också tänka hållbart.
När människor som jobbar ideellt är på väg att gå in i väggen måste man se över sitt arbetssätt, förklarar hon.
– De här metoderna handlar absolut inte om att den ideella sektorn ska in i ett ekonomiskt ekorrhjul. Men när man kommit till den punkten att människor inte orkar, då måste man våga tänka nytt.
I boken ”Hembygdens smaker” presenteras recept, råvaror och matproducenter från hela landet. Tre hembygdsföreningar med ett aktivt matkulturarbete presenteras i närbild.
I sörmländska Enhörna är hembygdsmuseet inrymt i den ena av två före detta skolbyggnader, medan det sommaröppna kaféet med hembakt återfinns i den andra. Föreningen har också verksamhet knutet till mathantverk, som konservering.
– Förr när det inte fanns kylskåp eller frys var man tvungen att konservera. Den kunskapen är vi med och för vidare. Man kan ju konservera nästan allt, berättar Kicki Lindqvist från Enhörna hembygdsförening i boken ”Hembygdens smaker”. Huskvarna hembygdsförening arrangerar med jämna mellanrum soppkulturluncher med föredrag om ortens historia och kulturarv.
– Det sociala är det viktigaste. Folk behöver träffas och umgås för att må bra. Mat är så mycket mer än näring, säger Lisbeth Hall från föreningen i boken.
Folk behöver träffas och umgås för att må bra. Mat är så mycket mer än näring.
En av de 15 historiska byggnader som tillhör Vindelns hembygdsgård är en flitigt använd bagarstuga, både för bak och som samlingspunkt vid flera av föreningens aktiviteter. Föreningen månar om att visa det arbete som krävts för att ställa mat på bordet. Lars Löfgren visar i ”Hembygdens smaker” en stor grynstamp, som användes för att krossa korn till gryn.
– Vi vill att besökarna ska förstå hur mycket arbete som låg bakom maten förr. Det är en viktig del av det vi försöker förmedla här, säger han i boken.
Totalt har drygt hundra hembygdsföreningar varit engagerade i Hembygdens smaker.
– Potentialen är stor för hembygdsföreningar att jobba med mat – besökare vill uppleva något genuint och gärna lokalt, och här har ju hembygdsföreningar möjlighet att matcha de vackra miljöerna och lokal kulturhistoria med något att äta, säger projektledaren Carolin Vallgren.
Intrycken förstärker varandra, menar hon.
– Genom att äta något blir upplevelsen större, och får man smaka på något med en historia blir upplevelsen än bättre! Det behöver inte vara något avancerat, det kan vara en kaka som innehåller en råvara som har en historia kopplad till platsen. I vår bok finns mycket inspiration.
FAKTA. Gratis lärplattform
I projektet Hembygdens smaker har Hushållningssällskapet arbetat för att synliggöra hembygdsföreningar som besöksmål och stötta de föreningar som vill utvecklas inom mat och måltider. Boken ”Hembygdens smaker” är en del av detta projekt.
Hushållningssällskapet har 15 lokalavdelningar i Sverige. Organisationen jobbar med mat och inom de gröna näringarna och har ett stort kontaktnät och kunskap inom mat- och livsmedelsfrågor.
På Hushållningssällskapets gratis lärplattform finns inspelade föreläsningar och inspiration från det nu avslutade projektet. Läs mer här.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
