Sveriges hembygdsförbund genomför nu en organisationsöversyn i syfte att utforska organisationen, hur man arbetar tillsammans och förbundets roll i samhället. Målet är ett vända en negativ medlemsutveckling och ett viktigt fokus är samspelet mellan organisationens olika nivåer: lokal, regional och nationell, samt frågor kring ledarskap och rollfördelning. Ansvarig för att stödja översynen är Mikael Morberg, som tillträdde tjänsten 1 november 2024 och har uppdraget till och med 31 maj 2025.
Berätta Mikael! Vad är det du gör och ska göra? – I mitt arbete som projektledare stödjer jag samtal och analys bland förtroendevalda och medlemmar. Det finns i dag en vision och strategi 2030 för Sveriges hembygdsförbund. Med översynen lyfts verksamhetsutveckling, vi-andan och framtiden rätt brett. – Vi ser över både vad vi gör och hur vi gör det tillsammans. Samtidigt är ju föreningarna självständiga och bestämmer över sin egen verksamhet. Det blir dock allt viktigare att se över rörelsens identitet och hur vi vill uppfattas. Vi behöver locka fler!
Hur går arbetet till? – Med stöd av kollegorna tar jag fram underlag och ordnar med verksamhetsforum. Jag har börjat besöka de regionala förbunden som vill ha stöd för vidare dialog. Det finns också webbsida på Hembygdsportalen med bakgrundsmaterial och förslag på hur man kan få ingång en framtidsdiskussion. Den 28 april och 3 juni anordnar vi särskilda webbinarier kring verksamhetsutveckling och framtid.
Vilka utmaningar ser du i nuläget? – Hembygdsrörelsen bärs ju upp av ideella och det är många praktiska frågor som behöver lösas. Mitt intryck är att man har rätt fullt upp med att få till bemanning, ta hand om husen och det vardagliga. Arbetet sker ju med ett lokalhistoriskt fokus och det är både en tillgång och en utmaning för att känna en större vi-känsla. Här skiljer sig nog hembygdsrörelsen från andra nationella organisationer. Föreningarna har byggt kunskaper om kulturarvet lokalt över tid, samtidigt som det skapas en social och lokal kraft. Det finns en mångfald i fråga om kunskaper, resurser och verksamhet bland föreningar och regioner. I framtiden krävs att fler upptäcker det unika både som nationell kulturarvsrörelse och utifrån dess lokalt förankrade rötter.
Vilka behov framstår som extra tydliga? – Det verkar finnas ett behov att utbyta erfarenheter mellan föreningar. Många önskar stärka kontakter med kommuner och regioner, man behöver prata ihop sig kring hur man gör. Vi lever i en allt oroligare värld där omvärlden snabbt förändras. Här har hembygdsrörelsen med sin långa historia och sociala nätverk en viktig roll att fylla. Vi bör bli mer kaxiga och stå upp för det vi gör och att vi finns över hela Sverige var frågor som diskuterades på de senaste verksamhetsforumen.
Arbetet sker ju med ett lokalhistoriskt fokus och det är både en tillgång och en utmaning för att känna en större vi-känsla.
Hur kan man engagera sig och bidra till organisationsöversynen? – På Hembygdsportalen finns i dag en massa bra information och fakta som kan stödja arbetet lokalt. Men vi skapar också en särskild sida med material om översynen och där finns förslag på diskussionsfrågor. Här kan man också komma med synpunkter och idéer till de arbetsgrupper som vi nyss bildat. Det blir särskilda webbinarier och fler besök hos de regionförbund som önskar det. Det kommer även bli fler rapporter här i Bygd och Natur.
Berätta lite om dig själv också! Vem är du? – Jag är en nyfiken 60-årig man från Botkyrka, med rötter i Västmanland och med en utbildning inom kommunikation och etnologi. Genom yrkeslivet har jag arbetat med kultur- och kulturarvsfrågor kopplat till frågor om migration, svenskhet och hur social sammanhållning kan stärkas. Det har handlat mycket om bildning, demokrati och platsutveckling.
Vilken är din lokala hembygdsförening? – Min egen förening för lokala frågor är Bergshamra för alla i Solna, en lite nyare slags hembygdsförening med bara 30 år på nacken, som dock inte blivit medlem i hembygdsrörelsen ännu. Det är något jag kommer att föreslå i min styrelse. Jag tror att det finns flera liknande föreningar, som arbetar med kulturarvsfrågor utan att vara anslutna till Sveriges hembygdsförbund. Här finns nog potential att locka fler.
FAKTA. Mer om Sveriges hembygdsförbunds organisationsöversyn
Har du som medlem tankar och idéer om hur Sveriges hembygdsförbund kan arbeta i framtiden för att möta de frågeställningar som lyfts fram inom översynen? Prata gärna med varandra i föreningen och i de regionala förbunden, eller ta direkt kontakt med Mikael Morberg på [email protected]
Organisationsöversynen antogs på Sveriges hembygdsförbunds riksstämma 2024 och en delrapport ska presenteras på riksstämman 17 maj 2025. På riksstämman 2026 presenteras ett förslag på möjliga vägval, förslag till stadgeändringar och strategiska riktlinjer.
En stor grupp lägger lite tid på ideellt arbete, medan en liten grupp bidrar med ett stort antal timmar. Det konstaterar forskarna Erik Lundberg, Ebba Henrekson och Johan von Essen vid Marie Cederschiöld högskola i rapporten ”Många bidrar, få orkar bära: Ideellt arbete i Sverige 1992–2024”.
Omkring 52 procent uppger att de har arbetat ideellt åtminstone någon gång under året. På befolkningsnivå har det ideella arbetets omfattning och struktur inte förändrats drastiskt, konstaterar forskarna. De svarande har delats in i sex åldersgrupper. De som arbetar mest ideellt är de medelålders (40-54 år), något som kan förklaras av att många har hemmavarande barn som är aktiva i fritidsaktiviteter och att man har ett eget boende som gör att man är aktiv i hyresgästföreningen eller en villaförening, samfällighet eller bostadsrättsförening. Det är också i denna fas i livet som många engagerar sig i en fackförening eller annan intresseorganisation.
I de två äldsta åldersgrupperna har andelen som arbetar ideellt ökat under tidsperioden, något som förklaras av att folkhälsan bland de äldre har förbättrats. ”Det är också möjligt att ideella organisationer har blivit bättre på att engagera äldre, kanske genom att erbjuda roller som är anpassade till deras erfarenheter och livssituation”, skriver forskarna.
Även i de yngsta arbetsgrupperna arbetar ungefär hälften ideellt, men yngre ger också uttryck för mer skepticism och ambivalens i förhållande till ideellt arbete.
I de två äldsta åldersgrupperna har andelen som arbetar ideellt.
Sveriges hembygdsförbund sammanställer årligen aktiviteten i de strax över 2 000 medlemsföreningarna. 2024 utfördes uppskattningsvis 3,2 miljoner timmar ideellt arbete i föreningarna. Det var något mer än året dessförinnan. Totalt arrangerades uppskattningsvis 29 000 evenemang och aktiviteter öppna för allmänheten, varav 5 900 var särskilt riktade till barn och unga. 3,9 miljoner besökare uppskattas ha tagit del av utbudet under 2024. Totalt sett ser Sveriges hembygdsförbund en återhämtning efter pandemin, som slog hårt mot verksamheten.
– På många orter bärs det ideella kulturlivet upp av en hembygdsförening. Att få besökare gör så klart att föreningarna kan stärka sin ekonomi vilket behövs för att bevara och sprida kunskap om kulturarvet, säger Jan Nordwall, generalsekreterare Sveriges hembygdsförbund.
På många orter bärs det ideella kulturlivet upp av en hembygdsförening.
Även om hälften av landets vuxna befolkning arbetar ideellt i någon omfattning varierar insatserna stort. Många arbetar lite, medan en mindre andel lägger ner ett stort antal timmar.
”Därmed finns en risk att dessa individer blir överbelastade, vilket kan minska deras vilja och möjlighet att arbeta ideellt över tid. Om föreningar och organisationer till stor del bärs upp av individer som redan arbetar mycket, kan det bli svårt att rekrytera nya personer. Det kan vara särskilt utmanande om allt fler föredrar ett jourhavande eller episodiskt engagemang framför långsiktiga åtaganden. Föreningar och organisationer står därmed inför dubbla utmaningar. De måste dels hitta nya sätt att rekrytera ideella, inklusive att kanske kräva ytterligare bidrag från dem. Dels måste de hitta strategier för att stödja och behålla de eldsjälar som bär upp mycket av det ideella arbetet, för att säkerställa att de kan upprätthålla sin verksamhet”, skriver forskarna.
Andelen som arbetar ideellt är större bland dem som bor i landsbygder och kommuners centralorter än bland dem som bor i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Människor på landsbygden lägger dock inte i genomsnitt fler timmar på sitt ideella arbete. I rurala lokalsamhällen och i tätorter är det vanligare med ideellt arbete i fritids- och idrottsorganisationer, medan storstadsbor i högre grad prioriterar andra typer av organisationer. Motiven för ideellt arbete varierar också: storstadsbor tillskriver mer individualistiska motiv till sitt ideella arbete, medan sociala motiv är viktigare på landsbygden. Dessa är dock relativt små, och vissa sociala motiv värderas högt oavsett plats.
MER OM UNDERSÖKNINGEN
Rapporten ”Många bidrar, få orkar bära” är en första delrapportering från 2024 års befolkningsundersökning om medborgerligt engagemang som har genomförts vid Marie Cederschiöld högskola i Stockholm. Undersökningarna baseras på ett representativt urval av den svenska befolkningen i åldern 15 till 84 år. Undersökningen för 2024 är den sjunde i ordningen sedan 1992.
I Sverige finns över 40 olika pilgrimsleder, med stor variation i längd och karaktär. Vissa är flera hundra kilometer långa och leder mot klassiska pilgrimsorter som Trondheim i Norge och Vadstena, medan andra är kortare, lokala leder som går mellan kyrkor eller genom vackra kulturlandskap.
Utmed vissa sträckor saknas dock andra boendemöjligheter än att bära med sitt eget tält. Därför arbetar Riksförbundet Pilgrim i Sverige för att få till stånd fler enkla boenden. Hembygdsgårdar, bygdegårdar, församlingshem och liknande lokaler är av intresse. 2024 genomfördes en pilotstudie finansierad av paraplyorganisationen Svenskt Friluftsliv för att kartlägga förutsättningarna, inklusive knäckfrågor som regler för övernattning i byggnader och försäkringar.
2025 arbetar Pilgrim i Sverige vidare med konceptet Enklare boende, bland annat genom att utbilda coacher med uppdrag att stötta och vägleda cirka åtta testanläggningar längs pilgrims- och vandringsleder i Östergötland och Västergötland. Det handlar om hembygdsföreningar, församlingar och bygdegårdar som får hjälp att starta eller vidareutveckla möjligheten till övernattning – och samtidigt bidra till att bygga upp erfarenhet och kunskap inom projektet.
– Att pilgrimsvandra under flera dagar – ibland upp till 10, 20, 30 eller fler – kräver noga planering. I södra Sverige är boenden med 10-20 kilometers mellanrum ännu inte självklara, eftersom långvandringar inte varit lika vanliga där som i norra Sverige. Men intresset växer, och därmed behovet av fler enkla, prisvärda boenden, säger Josefine Schön på Pilgrim i Sverige.
Intresset växer, och därmed behovet av fler enkla, prisvärda boenden.
En av de största utmaningarna som identifierats i projektet – och som många har påpekat tidigare – är oklarheten i regelverket kring enklare övernattning. Reglerna är dessutom olika tolkade från kommun till kommun, vilket skapar osäkerhet och bromsar utvecklingen.
– Det handlar ju inte om att driva ett hotell, utan om att tillfälligt erbjuda enkel och tillgänglig logi för vandrare, säger Josefine Schön.
Vid årsskiftet ändrades reglerna för hotelltillstånd – det krävs numera bara anmälan, inte tillstånd. Det är ett steg i rätt riktning, menar Josefine Schön, men fortfarande återstår frågor om vad som faktiskt gäller för enklare boendeformer.
– Brandskyddet är förstås fortsatt viktigt – det finns inget utrymme för att kompromissa med säkerheten. Men för att fler aktörer ska våga öppna upp sina lokaler för tillfälliga vandrare krävs tydligare och mer ändamålsenliga regler, samt förenklingar i processen.
– En annan avgörande fråga är försäkringar. Det behövs en aktiv dialog med försäkringsbolagen för att hitta en rimlig nivå som både skyddar den som erbjuder boende och gör det möjligt att bedriva verksamheten på ett hållbart sätt.
Pilgrim i Sverige ser att möjligheten att övernatta i församlingshem, hembygdsgårdar eller bygdegårdar skulle ge vandrarna en mer genuin och lokalt förankrad upplevelse.
– Det är i mötet med platsens historia, natur och människor som pilgrimsvandringen blir meningsfull – och det är precis den typen av upplevelse många söker, säger Josefine Schön.
En faktor i den stora framgången för Camino de Santiago i Spanien är enkel tillgång till boende, något som lett till ett kraftigt ökat antal vandrare och samtidigt gett nytt liv åt landsbygden genom fler boenden, kaféer och arbetstillfällen, konstaterar hon.
Det behöver inte alltid handla om boende. En hembygdsförening som upplåter sin toalett, fyller på vattenflaskor, säljer fika eller låter vandrare vila under tak en regnig dag, bidrar till en mer välkomnande vandringskultur. Även att kunna stämpla sitt pilgrimspass eller köpa en påse torrvaror kan vara värdefullt, ser Pilgrim i Sverige.
Men övernattningsmöjligheter är viktiga.
– På vissa orter är hembygdsgården eller församlingshemmet den enda byggnad som realistiskt kan användas för övernattning. I sådana fall kan ett fåtal säng- eller golvplatser vara avgörande – det kan rädda en hel led från att bli ”ovandringsbar”. Utan boende tvingas vandrare bära tält, vilket många vill undvika. Men finns det tak över huvudet vid rätt avstånd, blir leden tillgänglig för många fler, säger Josefine Schön.
– Det handlar inte om att driva ett hotell – utan om att öppna upp en plats, kanske bara under vissa veckor om året, och vara en länk i något större. Det kan vara ett sätt för föreningen att bli mer synlig, relevant och engagerande, både för lokalsamhället och för de som passerar genom det.
Det handlar inte om att driva ett hotell – utan om att öppna upp en plats, kanske bara under vissa veckor om året, och vara en länk i något större.
FAKTA Över 40 pilgrimsleder i Sverige
I Sverige finns över 40 olika pilgrimsleder, med stor variation i längd och karaktär. Vissa är flera hundra kilometer långa och leder mot klassiska pilgrimsorter som Trondheim i Norge och Vadstena, medan andra är kortare, lokala leder som går mellan kyrkor eller genom vackra kulturlandskap.
Den mest kända leden i dag är Olavsleden, som sträcker sig från Selånger utanför Sundsvall till Trondheim – en historisk rutt i den helige Olavs fotspår. En annan lång led är Romboleden, Sveriges längsta, som går från Köping till Trondheim och mäter hela 900 kilometer.
För den som vill uppleva en kortare men naturskön vandring finns till exempel sträckan från Jönköping till Vadstena längs Vätterns östra sida – en vandring på lite mer än en vecka. Den följer i den heliga Birgittas fotspår, då Vadstena är ett viktigt vallfartsmål kopplat till henne.
Även Västergötland erbjuder många leder, perfekta för allt från dagsvandringar till flerdagsturer. På Gotland finns dessutom S:t Olofsleden – Gotland, som är cirka 58 km lång och tar ungefär 3–4 dagar att vandra. Källa: Pilgrim i Sverige
Sommartid är högsäsong för föreningsdrivna våffelkaféer och kaffestugor landet runt. Men enligt flera hembygdsföreningar gör kommunerna olika tolkningar av regelverket för livsmedelshantering. Det innebär mindre pengar i kassan och drabbar verksamheten. Vad gör man om man upplever att kommunen tolkar lagen oriktigt?
Helt centralt är frågan om den som håller i serveringen räknas som livsmedelsföretag eller inte.
– Om en förening ska räknas som livsmedelsföretag innebär det otroligt mycket mer jobb – vilket i vårt fall förstås är helt ideellt. Det är så att man tappar sugen nästan, säger Bertil Glansberg, kassör i Bergs hembygdsförening i Jämtlands län.
– Vi har servering omkring tio gånger under sommaren. 2018 fick vi klartecken om att vi utifrån serveringens omfattning inte behövde göra någon anmälan.
Anmälan innebär i detta fall en registrering hos kommunen som livsmedelsföretag – med tillhörande regelverk och regelbunden, avgiftsbelagd tillsyn av kommunen.
– Men 2024 ringde kommunen upp. De hade sett på vår Facebook att vi hade haft adventsmarknad med servering. Nu hade de ändrat sig och menade att vi skulle klassas som livsmedelsföretag.
De hade sett på vår Facebook att vi hade haft adventsmarknad med servering. Nu hade de ändrat sig och menade att vi skulle klassas som livsmedelsföretag.
Bergs kommun menade att serveringen som Bergs hembygdsförening bedrev var organiserad och kontinuerlig och att föreningen därför också skulle klassas som livsmedelsföretag. Tilläggas bör att man alltså inte behöver vara ett registrerat företag hos Bolagsverket för att klassas som företag.
– Vi har ju hållit på sedan 1940 med det här upplägget, så det var svårt för oss att hävda att serveringen inte var kontinuerlig.
Bertil Glansberg är tydlig med att det inte är kommunen som bör klandras.
– Men lagen är otydligt skriven, och går därför att tolka på olika sätt. I Bergs kommun menar man att man att det räcker att en förening har servering två, tre gånger per år för att den ska klassas som livsmedelsföretag – om det sker flera år i följd.
Alexander Sobestiansky är statsinspektör på Livsmedelsverket. Han håller med om att lagstiftaren i detta fall inte är tydlig med exakt var gränsen går.
– Hur långt är ett snöre? Det finns helt enkelt utrymme för bedömning i den här frågan – och då blir det också svårt att få samma bedömning över hela landet. Men vi har en tydlig vägledning på vår hemsida för vad som gäller.
Om en förening känner sig orättvist behandlade vad gäller kommunens sätt att tolka lagen är det viktigt att man överklagar, menar han.
– Ingen myndighet kan ompröva beslutet. Det är en följd av hur man organiserat livsmedelskontrollen.
Han poängterar att en överklagan aldrig kan innebära repressalier.
– Det är jätteviktigt att föreningarna överklagar om de upplever att det inte gått rätt till. Det är det viktigaste verktygen de har i den här frågan.
Det finns helt enkelt utrymme för bedömning i den här frågan – och då blir det också svårt att få samma bedömning över hela landet.
”Branschriktlinjer för säker mat i samlingslokaler” är tänkt som en handfast guide till livsmedelslagen. Riktlinjerna som ska göra det lättare för föreningar att följa lagen har tagits fram i samarbete mellan Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker, Sveriges Hembygdsförbund samt Våra Gårdar.
Gunnel Berdén är livsmedelskonsult och driver företaget Mat och Rätt. Tidigare har hon arbetat som livsmedelsinspektör för Karlstad kommun.
Gunnel Berdén har fått i uppdrag av nyss nämnda organisationer att skriva de branschriktlinjer som är tänkta att uppdateras med ett par års mellanrum. Men den senaste versionen har blivit kraftigt försenad. Parterna – Livsmedelsverket och organisationerna – har nämligen svårt att enas. I skrivande stund är det oklart när de uppdaterade branschriktlinjerna utkommer.
– Vi har snubblat på mållinjen där, berättar hon per telefon. Vi är inte överens om samma skrivning.
Diskussionen gäller just hur kriterierna ska se ut – när bör en förening klassas som företag och ingå i kommunens kontroll?
– Maten är det sekundära i de här sammanhangen. Föreningarna har inget intresse av att fuska sig fram i livsmedelsbranschen.
Frågar man Gunnel Berdén borde tröskeln för att räknas som företag vara högre för föreningarna.
– Annars riskerar kontrollavgiften att äta upp den lilla vinst man får på sina bullar.
Det svenska föreningslivet är på många sätt unikt i EU, påminner hon. Därför haltar också tolkningen av lagen på vissa punkter.
– Det kan inte rimligtvis ligga i lagstiftarens syfte att skinna föreningslivet på pengar.
Det kan inte rimligtvis ligga i lagstiftarens syfte att skinna föreningslivet på pengar.
Tillbaka till Bergs kommun, där vinsten från sommarens servering står för ungefär 80 procent av hembygdsföreningens årliga intäkter.
– Vi har börjat förbereda för de rutiner som krävs när man räknas som livsmedelsföretag – om vi verkligen måste registreras som det. Föreningen är beroende av de här intäkterna, säger kassör Bertil Glansberg.
Högan kallas den hembygdsgård i Lekebergs kommun som ombesörjs av Västernärkes hembygdsförening. När Örebro län år 2023 drabbades av ihållande regnoväder blev det kraftig översvämning i föreningens gamla smedja.
– Smedjan ligger i utkanten av Fjugesta på en sluttning ned mot en liten bäck, berättar ordförande Jakob Englund.
– Eftersom det regnat så pass mycket och vi visste att smedjan ligger som den gör anade vi vad som hade skett.
Det var svårt att göra något i det akuta skedet. Vi var tvungna att vänta tills vattnet skjutit undan.
Efter ett telefonsamtal begav sig fem personer till den översvämmade hembygdsgården. Huvudbyggnaden som ligger längre upp i slänten var inte märkbart drabbad, men inne i smedjan stod vattnet en hel meter upp på väggen.
– Man blev lite uppstressad, kan jag säga. Men det var svårt att göra något i det akuta skedet. Vi var tvungna att vänta tills vattnet skjutit undan.
I stället enades föreningens medlemmar i en annan brådskande uppgift.
– Den lokala biodlarföreningen har ett hus precis i närheten och vi har ett pågående samarbete. Vi hjälptes åt att rädda bikuporna som höll på att flyta i väg i vattnet.
Därefter tog man genast kontakt med hembygdsförsäkringen, som skickade en skadetekniker. Försäkringen täckte återställandet av byggnaden men vad gäller lösöret blev självrisken högre än vad föreningen räknat med. I stället för att nyttja försäkringen på den punkten hjälptes man åt att laga den gemensamma utrustningen som skadats av vattnet.
– Någon lagade gräsklipparen, någon annan torkade stenkolet. Verktygen gick också att laga. Vi har goda ideella krafter här.
Finns det några spår från översvämningen I dag? – Nej, inte direkt. Som tur var har smedjan betonggolv och eftersom det är just en smedja blir den varm, vilket hjälpt byggnaden att torka.
Vad har ni gjort för att det inte ska hända igen? – Vi kan ju inte flytta huset, men vi hoppas att det inte ska bli lika allvarligt nästa gång. Nu när det är vår blir det tydligt att marken är mjuk. Kanske kommer vi att dränera kring byggnaden.
Hur kan man förebygga att en byggnad skadas vid översvämning? Hembygdsförsäkringen tipsar om att:
Inte förvara föremål direkt på golvet i källaren. Ställ dem i hyllor eller på lastpallar.
Rensa hängrännor, stuprör och dagvattenbrunnar och se till att leda bort vattnet. Kontrollera att takpannor och plåtar är hela och sitter på plats på taket.
Se till att marken runt byggnaden sluttar nedåt och att kantstenar på eventuell intilliggande gata inte saknas, eftersom det gör att vatten från rännstenen riskerar att rinna in på gården.
Kontrollera att tomtens dagvattenbrunnar och uppsamlingsbrunnar sväljer vatten bra. Slamsug vid behov. Kontrollera även närliggande brunnar i gator och vägar och meddela ansvariga om brunnarna inte fungerar. Vintertid är det vanligt att brunnar täcks av snödrivor vid snöröjning.
Om skadan redan är framme och översvämning pågår – gör så här:
Först och främst: Bryt strömmen! Vattnet kan vara strömförande.Täta igen ventiler och andra öppningar.
Försök att avleda vattnet genom att gräva ett enkelt dike.
Om vattnet kommer in via golvbrunnarna – tryck in en filt eller handduk i brunnen och lägg en rejäl tyngd på minst 10 kilo ovanpå.
Torka, pumpa eller ös ut vatten.
Dokumentera skadorna, börja avfukta och anmäl skadorna snarast möjligt.
På Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps hemsida Msb.se finns kartor där man kan ta reda på översvämningsrisken I sitt närområde. Ofta kan man även kommunens hemsida ge information om vilka de senaste översvämningarna varit och vilka konsekvenserna blev då.
FAKTA. Hembygdsförsäkringen
Grundförsäkringen omfattar alla föreningar som är anslutna till Sveriges Hembygdsförbund och ingår i medlemsavgiften till respektive regionalt hembygdsförbund. Krav finns dock på att fylla i och skicka in blanketten ”Underlag till försäkringsteckning”. Grundförsäkringen omfattar ansvar, rättsskydd, förmögenhetsbrott och olycksfall. Därutöver finns tillvalsmöjligheter som bland annat byggnads- och verksamhetsförsäkring.
Bakom priset Årets Arbetsmyra står Arbetets museums vänförening. Med priset vill man tacka och uppmärksamma alla kulturarvsbevarare som engagerar sig i arbetslivsmuseerna runt om i Sverige.
2025 års pristagare är Jonas Svantesson, som har varit aktiv medlem i Mjörns Ångbåtsförening sedan föreningens start 1976 och i dag är föreningens ordförande.
Föreningen har bland annat drivit ungdomsprojektet ”Liten ångbåt på Mjörn”, där ångbåten Sanna har renoverats. Till Arbetets museum säger Jonas Svantesson att det är väldigt viktigt att alla får a plats i föreningen.
– Jag har ju ganska bra känsla för vad jag tyckte var bra och dåligt när jag växte upp i föreningen, för jag började ju också väldigt tidigt. Den positiva andan, peppa, berömma och vara snälla mot varandra, det är ju en grej som är jätteviktig. Jag tror det kan dra mycket för det finns mycket som är jobbigt i samhället, generellt sett.
Generationsmötena är viktiga.
– Vi är allt från tio år upp till 85 år och alla umgås med alla för att man har ett gemensamt intresse. Det är det som är så häftigt och spännande på något sätt.
Vi är allt från tio år upp till 85 år och alla umgås med alla för att man har ett gemensamt intresse.
Sommartid erbjuder Mjörns Ångbåtsförening turer med bogserbåten S/S Herbert från 1905, som renoverades av föreningen på Jonas Svantessons initiativ. Efter sju års arbete gick ”jungfrufärden” på sjön Mjörn hösten 1992. Jonas Svantesson, som är utbildad ångmaskinist har i den rollen varit en flitig besättningsmedlem och lagt åtskilliga svettiga timmar i maskinrummet på S/S Herbert, konstaterar juryn i sin motivering. Han har också genom åren aktivt medverkat i alla de sysslor som finns kring att underhålla båten och även allt arbete som behövs för att hålla ett varv i funktion.
Juryn skriver vidare: ”Sedan 2011 är Jonas ordförande i föreningen och har ägnat otroligt många timmar åt att utveckla föreningen. En ny ångmaskinverkstad har byggts och finansierats genom bidrag från flera håll. Både i arbetet med finansieringen och själva bygget har Jonas varit en sammanhållande och drivande kraft. Den nya lokalen har gett plats för en ungdomsverksamhet som gett ett fantastiskt positivt resultat.”
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
