2024 beviljade Riksantikvarieämbetet 17 miljoner kronor i bidrag till kulturarvsarbete. Sammanlagt beviljades statliga medel till 127 projekt runtom i Sverige. Tove Holm, handläggare vid Riksantikvarieämbetet, tipsar om vad som är viktigt att tänka på i en ansökan för denna typ av bidrag – värdefulla även vid andra typer av ansökningar.
Läs igenom kriterierna noga Det här gäller alltid och utan undantag. När det gäller bidrag till kulturarvsarbete finns kriterierna på Riksantikvarieämbetets hemsida. ”Löpande kostnader får vi till exempel inte ge bidrag till”, förklarar Tove Holm.
Ring bidragsgivaren Känner du dig osäker – ring och prata med bidragsgivaren. På så sätt slipper ni lägga tid på en ansökan som omöjligt kan beviljas. Riksantikvarieämbetet svarar gärna på frågor för sina bidrag, säger Tove Holm. ”Har man en idé är det fritt fram att ringa och höra om vi tror att projektet kan passa inom ramen för den här sortens bidrag.”
Förankra projektidén i föreningen Det blir sällan ett bra resultat om bara en person driver projektet – särskilt om det är ett av den mer omfattande sorten. ”Eftersom det är ideella krafter som styr underlättar det om projektet inte står och faller med en person”, säger Tove Holm.
Begär in offerter för projektet Riksantikvarieämbetet ställer inga krav på offerter i ansökan, men det underlättar om man ska kunna få en tydlig bild av vad projektet är tänkt att kosta. Begär gärna offerter från flera företag innan ni ansöker.
Se till att budget och projektbeskrivning stämmer överens Är alla delar av projektet redovisade i budget, och vice versa? En stor del av ansökningarna som når Riksantikvarieämbetet har delar i projektbeskrivningen som inte tas upp i budget, eller vice versa. ”Det kan finnas en förklaring till det. Exempelvis kanske man fått det material som är tänkt att användas till skänks. Det händer att RAÄ hör av sig för att ställa kompletterande frågor, men bäst är om det blir rätt från början.”
Specificera budget – och tidsplan Vad ska ni göra, och när? Specificera budgeten i möjligaste mån så att man får en tydlig överblick. ”En specificerad budget visar att projektet är välplanerat” förklarar Tove Holm. ”Det ger oss möjlighet att se att projektet är genomförbart.”
Fokusera på kulturarv Berätta om hur föreningen jobbar med kulturarv, i stället för att exempelvis redogöra för att ni hyr ut lokaler till privatpersoner. Hur visar föreningen upp samlingar och berättar historier? ”Beskriv även det som känns självklart!”
Bifoga bilder ”Bilder är inget krav, men kan vara bra om man till exempel söker bidrag för en förändring i en lokal. Även ritningar är möjliga att skicka med som en extra bilaga.”
Begär ut beviljade ansökningar Riksantikvarieämbetet publicerar alltid en lista över årets beviljade bidrag. Ansökningarna går att begära ut från RAÄ:s registratur. Kan dessa ge er förening vägledning? Kanske finner ni ett projekt från er region i listan? Hör av er till dem och fråga om råd, om ni behöver.
Låt en utomstående läsa ansökan RAÄ känner inte till alla verksamheter sen tidigare, och ska heller inte behöva göra det för att kunna bedöma ansökan. Be en person som inte själv har en detaljerad inblick i verksamheten att läsa igenom. Är den begriplig för en utomstående?
Våga söka! ”Min förhoppning är att det inte ska vara krångligt att söka det här bidraget”, menar Tove Holm. ”Ofta är projekten så pass konkreta att man inte behöver vara särskilt teoretisk eller komplicerad i formuleringarna i ansökan.” Kom ihåg! Det är möjligt att få bidrag för kulturarvsarbete även om föreningen beviljats medel föregående år. Sök igen!
FAKTA. Kurs i att söka pengar Den 10 september samt den 3 december 2024 kl 10-16 arrangerar Sveriges Hembygdsförbund, Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd och Arbetets museum en digital kurs i att söka pengar. En heldag om att skapa bättre bidragsansökningar med tips om språk, tidplan och budget. Arbetsam arrangerar även andra kurser i att starta Leaderprojekt, att få snurr på affärerna med mera. Ta del av hela schemat här.
Bengt Modéer är ordförande i Falsterbonäsets Museiförening, som nyligen drivit igenom en ändring av de stadgar som tidigare gett Vellinge kommun inflytande i verksamheten.
– Jag har arbetat inom ideella föreningar inom golf och naturvård under hela mitt liv. Det har inte känts rätt att det allmänna ska vara med i handhavandet av föreningen.
Falsterbonäsets Museiförening bildades 1930. 1947 blev det en tvist kring stadgarna, berättar Bengt Modéer. Nya stadgar formulerades i föreningen och en lokal politiker, senare ordförande i stadsfullmäktige, valdes till ordförande.
– Jag kan tänka mig att syftet var att skapa ordning och reda. Men sedan har man tuggat vidare det här genom åren.
Jag kan tänka mig att syftet var att skapa ordning och reda. Men sedan har man tuggat vidare det här genom åren.
Fram till i vintras har en kommunrevisor granskat föreningens ekonomi. En av styrelsemedlemmarna har även utsetts av kommunen, och arvoderats av densamma.
– Det här handlar inte alls om arvodet, understryker Bengt Modéer. Den frågan har ingen höjd för min del. Det handlar snarare om principer.
Han har tidigare arbetat som advokat, vilket varit till hjälp i processen.
– Jag läste in mig på normalstadgar, och har också haft kontakt med hembygdsförbundet. När jag läste mer om det civila samhället, och hur det ska förhålla sig till myndigheter blev det klart för mig att såhär ska det inte gå till.
Vilket inflytande kan – och bör – den offentliga sektorn egentligen ha i civilsamhället? Finns det förtjänster med offentligt inflytande i hembygdsrörelsen och annan idéburen verksamhet?
Lena Nyberg, generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, menar att utgångspunkten i frågor kring den offentliga sektorns inflytande på den idéburna måste vara föreningens respektive kommunens vilja och mål.
– Ett samarbete kan fungera väldigt bra om man har gemensamma intressen. Men man behöver också spelregler. Vi förordar att man gör en IOP – det vill säga en överenskommelse mellan civilsamhälle och offentlig sektor.
Ett fungerande partnerskap mellan kommun, region och civilsamhälle är till allas fördel, menar hon.
– Men om civilsamhället upplever det som en oönskad överrock, då är det ett problem.
– Grundprincipen för civilsamhället är att det ska vara fritt, och utan inblandning. Men vill man ha offentlig finansiering måste man ibland också anpassa sig till det regelverk som finansiären har.
Generaldirektör Lena Nyberg, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Foto: Felix Oppenheimer
Inom civilsamhället finns en mängd principer för hur man väljer ordförande. Att ha ett känt namn som ordförande kan påverka organisationens status, menar Lena Nyberg.
– I en del organisationer har man valt att offentliga personer ska företräda organisationen. Man kan ha olika typer av lösningar för att säkra upp att en organisation ska få stöd, och publicitet.
Enligt Lena Nyberg är det ovanligt att offentlig sektor tar plats i det civila samhällets föreningsstyrelser.
– Däremot är det en tydlig trend att det ställs högre krav på organisationerna vad gäller insyn och kontroll. Man vill ha bättre inblick i organisationer som mottar offentliga medel.
I Skånes hembygdsförbund utser Region Skåne tre ledamöter till förbundets styrelse. I nuläget är det person från Sverigedemokraterna, en från Moderaterna och en från Socialdemokraterna.
I Dalarnas hembygdsförbund är Dalarnas landshövding, det vill säga regeringsmaktens främste ställföreträdare i länet, ordförande. Samma person företrädde i många år Kristdemokraterna i riksdagen.
När Bengt Modéer, ordförande för Falsterbonäsets Museiförening, slutligen lyfte frågan om att ändra de gamla stadgarna om kommunalt inflytande fick han fullt stöd av föreningens styrelse.
– Vi är så glada för att vi är en förening och får bestämma helt själva vad vi gör – vad vi vill driva för frågor, eller ha för utställningar på museet till exempel. Vi är ju fria, och då ska vi vara det fullt ut.
Han understryker att man fortsatt har en nära och stabil relation till Vellinge kommun.
– Vi har fått vårt årliga bidrag, och vi gör mycket PR för vår kommun.
– Det här handlar inte om att kommunen varit klåfingrig, utan om det principiella. Alla ska ta plats i vår förening på samma villkor.
Hösten 2023 reste vi runt i Östergötlands 13 kommuner. Vi träffade fler än hundra kvinnor som handarbetar på något sätt. Resan förde oss genom ett vidsträckt landskap med en hänförande natur. Ett platt landskap med åkrar som sträcker sig så långt ögat når, skogar av gran, små och stora sjöar, smala skogsvägar, snabba motorvägar, berg och dal, stad och landsbygd. Det var en resa i att förstå handarbetets betydelse för kvinnors liv, att förstå värdet av handarbetet, för den enskilda individen, i det sammanhang hon befinner sig i och samhället i stort. Det finns många lager att ta hänsyn till när vi ska berätta den specifika berättelsen från respektive kommun.
Det var en resa i att förstå handarbetets betydelse för kvinnors liv, att förstå värdet av handarbetet, för den enskilda individen, i det sammanhang hon befinner sig i och samhället i stort.
Finns det skillnader och unika inslag beroende på var man rent geografiskt befinner sig? Ja, vi har uppmärksammat skillnader och i bilen efter våra möten har vi haft möjlighet att reflektera och prata igenom det vi har fått höra. Väldigt ofta har vi varit så uppfyllda av den positiva energi som genomsyrat våra möten att vi bara tagit med oss den och njutit av den närvaron, medvetna om att allt är sparat i ljudinspelningar, bilder och illustrationer.
Vi har styrt så lite som möjligt och låtit samtalet flöda fritt med en tidsrymd som tillåtit orden att komma fram. Hur ofta tar vi oss tid att lyssna på vad någon verkligen har att säga, utan att själva kommentera med egna erfarenheter? Det är svårt, det får jag själv jobba med varje gång jag lyssnar på någon, därför behöver man tid i ett samtal när man intervjuar, så personen verkligen ska få säga sitt. Vi har spelat in samtalen och sedan transkriberat dem för en ”rå” nedskriven text för vidare bearbetning. Detta är ett viktigt verktyg för att kunna vara fri i samtalet och för att få tid för fotografering och illustrationer.
Att vi är två personer som har utfört intervjuer och samtal har varit en förutsättning för hinna med att dokumentera med bild, video, illustration och ljudinspelning.
Vem har vi träffat? Vi har träffat kvinnor som väver, knypplar, stickar, virkar, tovar, broderar, spinner, i det vardagliga livet, antingen själv eller i en syförening, på stickkaféer, man träffas på sy-lan, och andra mötesplatser där man både kan köpa garn och sitta ner för en stunds stickning tillsammans och ta en fika. Vi har träffat entreprenörer som arbetat eller arbetar med dräktsömnad, återbrukssömnad, väveri, ullspinneri, linodling och vi har träffat hemslöjdskonsulter.
Vävgruppen i Österbymo. Foto: Projekt Östgötaduken
Vi frågar oss, vad är värdet av handarbete? Alla dessa kvinnor har med glädje öppnat dörren för oss och bjudit på go fika och underbara samtal har uppstått om deras genuina intresse för sitt handarbetande. De har visat upp en fantastisk skatt av mattor, från trasmattor till dubbelmönstrade mattor (olika på under- och översida) mattor med tussar av ull, broderade dukar, lakan, blusar, handsydda dopklänningar från förr, knypplade spetsar, knypplade hattar, stickade tröjor med enkla och mycket komplicerade mönster, vantar, mössor, sockar, tovade hattar, väskor, väggbonader, garner i ull, lin, bomull i alla färger, tjocklekar och olika kvaliteter, vävda dukar med traditionella mönster, virkade varelser, virkade sjalar, virkade vantar, vantar som gjorts med nålbindning, krokning, stickmaskin. Listan kan göras hur lång som helst och vi, Anna och jag tänker att detta är helt fantastiskt – det måste vi visa upp. All denna kreativitet, detta skapande i händerna på kvinnor som finner sin passion i handarbetet, som genom handarbetet kan återställa en obalans i livet och skapa harmoni i kropp och själ, eller bara få möjligheten att ses, ta en fika och prata med eller utan handarbetet i handen, detta är värdet som vi alla kan relatera till.
Nålbindning hos Spinngillet i Motala. Foto: Projekt Östgötaduken
Hur skulle livet se ut utan handarbetet, hantverket och konstnärskapet? Vi skulle frysa, hemmen skulle vara kalla, själen skulle vara utsvulten och livet skulle helt enkelt inte fungera särskilt bra. Handarbetet och hantverket med garn och textil går hela vägen tillbaka till livets början. Det är dessutom något alldeles särskilt att lägga fram en broderad duk, använda en stickad tröja eller ett par virkade vantar när jag vet vem som gjort dessa med sina händer. Duken, lakanen, kökshanddukarna kanske har gått i arv från farmor eller mormor eller ännu längre tillbaka. Tradition, mönster och kunskap om hantverket är en del av vårt kulturarv, det behöver bevaras, kunskap behöver föras vidare – hur gör vi det? Vi har frågat alla som deltagit i våra samtal hur de fått sin kunskap och det varierar allt från mamma, mormor, farmor till kurser och utbildningar till Youtube där många lagt ut videos om olika former av handarbete. Hemsidor som Ravelry.com är ett annat exempel.
Hur skulle livet se ut utan handarbetet, hantverket och konstnärskapet? Vi skulle frysa, hemmen skulle vara kalla, själen skulle vara utsvulten och livet skulle helt enkelt inte fungera särskilt bra.
Finns det något nytt kring handarbete? Under resans gång har vi träffat på ord och företeelser som tyder på nya sätt att visa upp och skapa handarbete: Gerillaslöjd, garngraffiti, husmorsgraffiti och sy-lan är några exempel. Gerillaslöjd handlar bland annat om broderade budskap och kan innehålla i princip vilka budskap som helst. Husmorsgraffiti skedde i Norrköping där virkade dukar sattes fast på lyktstolpar, staket och fasader i centrala staden. Vi har också den textila bildkonsten, återbrukssömnad, broderade QR-koder och ”digitala” trådar i tyget som gör att vi kan publicera ett digitalt innehåll i den broderade duken eller i vilket tyg som helst. Helt plötsligt kan duken börja berätta en berättelse som du kan lyssna på i din mobil. Den broderade QR-koden scannar du med mobilens kamera som vilken QR-kod som helst och den digitala tråden aktiveras genom att du ”blippar”, det vill säga lägger mobilen mot duken.
Sociala mediekanaler är viktiga för att nå ut och under turnén i Östergötland hösten 2023 kunde man följa våra möten på Facebook och Instagram i korta videoklipp. Detta har varit mycket uppskattat och ett enkelt sätt att nå målgruppen då det finns många handarbetsgrupper på Facebook där man kan få kontakt, tips och råd och information om event, kurser och mötesplatser.
FAKTA. Utställning sommaren 2024 13 juni till 26 juli 2024 pågår en utställning på Kisa bibliotek med Tre talande dukar, där du kan hämta och lyssna på berättelser med din mobil från Kisa Livsväv – om emigrationen 1840–1930, Arkivröster i Östergötland (Östergötlands Arkivförbund) och det pågående projektet med Östgötaduken.
FAKTA. Ny turné våren 2025 Projektet Östgötaduken kan sägas ha blivit en trestegsraket. För insamlandet av samtal och intervjuer, bilder, illustrationer och videor hösten 2023 fick vi, i samverkan md Östergötlands Arkivförbund som uppdragsgivare, medel från Riksantikvarieämbetet för kulturarvsbete. Hösten 2024 ska vi producera Östgötaduken med Annas illustrationer medan MiaMaria ska skapa det digitala innehållet och publiceringsplattformen. Vi ska redigera textmaterialet och skriva manus till 13 berättelser, en för varje kommun i Östergötland. Våren 2025 kommer vi åter besöka länets kommuner för utställningar och workshops i handarbete, troligtvis med ytterligare en samverkanspartner som kommer tillföra nya perspektiv och möjligheter. Mer information publicerar vi löpande på www.östgötaduken.se
De senaste åren har efterfrågan på näver ökat i Sverige. Hur kommer det sig? – Vi har varit lite lata i Sverige och halkat efter vad gäller hantverk och kunskaper om underhåll. Vår näver har vi främst köpt in från Ryssland, som har stora björkskogar, säger Christer Åsentorp.
Fram till mitten av 1800-talet användes näver i hög grad i svenska tak. Därefter tog spån- och tegeltak över, och nävern fasades ut.
– Nu när det är importförbud på varor från Ryssland behöver vi damma av gamla kunskaper och skörda från svenska skogar. Numera finns ett stort behov av näver bland de som lagar tak på ett tidsenligt vis med gamla metoder och gamla material.
Vilka är näverns främsta egenskaper? – Den är flexibel, naturlig och kostar ingenting om man har egna björkar att ta av. Nävern går att forma – till exempel efter olika former på tak om den används vid takläggning.
Därtill har nävern lång hållbarhet – mellan 70 och 90 år om taket sköts på rätt vis.
– Oftast är inte nävern det slutgiltiga taket, utan används som ett fuktspärrande lager. Näver är helt vattentät, så länge den inte har sprickor eller hål.
Nu när det är importförbud på varor från Ryssland behöver vi damma av gamla kunskaper och skörda från svenska skogar.
En hållbar näverskörd bör ske precis när björken savar.
– Det är på senvåren när de nya, ljusa löven nyss precis spruckit ut. Saven stiger upp i barken under nävern. Det är viktigt att inte förstöra den, utan bara ta det yttre lagret.
Det är också viktigt att inte ta för torra partier av björken, förklarar Christer Åsentorp.
– När vi tar bort barken blir det ett stresspåslag i trädet. Det krävs sav och vätska för att björken ska kunna bilda ny bark.
Den nya barken liknar tall- eller granbark och går inte att skörda på nytt. Men den hjälper björken att skydda sin inre bark – och att leva vidare.
Finns det något annat man bör tänka på när man skördar näver? – Att inte ta den del av stammen som inte har kvistar, för då blir det hål i nävern. Man ska heller inte ta för stora näversjok. De håller inte lika bra, och är svårare att använda vid takläggning.
Vilken björkart passar bäst till tak? – I själva nävern har alla arter samma egenskaper, det spelar ingen roll om det är masurbjörk, glasbjörk och vårtbjörk. Skillnaderna sitter i träet och i bladen.
Förutom takläggning – finns det något annat du gärna använder näver till? – Min farfar var väldigt näverkunnig och arbetade mycket med hantverk. När jag var 12-13 år lärde han mig göra näveraskar. Det är en vana jag gärna tar upp igen.
FAKTA. Nävertak i ropet Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet arrangerar kurser i bland annat näverskörd för talkäggning. Detta eftersom det finns ett stort behov av näver inom byggnadsvårdssektorn vid omläggning av ved- och torvtak samt som fuktspärr mellan syll och grund.
Utbudet är dock begränsat och därför behöver fler skogsägare och hantverkare börja skörda näver, konstaterar man. För kommande tillfällen, håll utkik på Hantverkslaboratoriets evenemangssida
1 300 av landets cirka 2 000 identifierade runstenar ingår vid lansering i appen Svenska runstenar. Det gäller runstenar i Norrland (Gästrikland, Medelpad och Hälsingland) och Svealand (Uppland, Södermanland, Västmanland, Värmland och Närke). Hösten 2024 kommer även Götaland. Utöver stenarnas exakta position anges även information om vilket skick stenen är i och om den är uppmålad.
Svenska runstenar är framtagen av Sofia Pereswetoff-Morath, runforskare vid Stockholms universitet, tillsammans med företaget Hi-Story. Till universitetets sajt Su.se säger Sofia Pereswetoff-Morath att drivkraften var att göra runstenar mer tillgängliga.
– Det är svårt att hitta runstenar även om man är jätteintresserad. Många stenar är flyttade på och står inte kvar på sina ursprungliga platser. Andra stenar har försvunnit och jag har varit med om att folk försöker hitta dem trots att stenarna inte längre är där. Det kan bli förvirrande.
Hur lång tid har det tagit att utveckla appen? – Projektet pågick i ett och ett halvt år och finansierades av Familjen Kamprads stiftelse och Åke Wibergs stiftelse. Jag är väldigt tacksam för deras stöd. Projektet kommer dock att fortsätta – under hösten 2024 kommer Götaland och därefter en engelsk version av appen.
Svenska runstenar kommer även inkludera en rapporteringsfunktion där användare kan rapportera om något inte stämmer, och komplettera befintliga uppgifter.
– Bidra gärna med ditt eget fotografi av runstenar till appen, uppmanar Sofia Pereswetoff-Morath.
Bidra gärna med ditt eget fotografi av runstenar till appen.
FAKTA. Ladda ner och använd appen
Sök på ”Runstenar” i App Store eller Google Play och leta efter ikonen med ett rött runstens-R. Ladda ner appen.
Klicka på en av guiderna, exempelvis Uppland, och ladda ner den.
I den interaktiva kartan klickar du på den röda runsten som du är intresserad av och därefter på runstenens namn som visas.
Du får upp en informationssida med bild och text. När du backar tillbaka till kartan är runstenen grön, så du vet att du har besökt den. Dina besökta runstenar går att nollställa via menyn.
Om du råkar veta vilket signum en runsten har (t.ex. U 121), men inte vet exakt var den står, finns det en sökfunktion överst i kartan: sök på U 121 (eller bara 121).
Det går att växla mellan karta och satellitvy och så småningom kommer en funktion med vägbeskrivning att finnas (Hitta hit).
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
