Välkomna till Sveriges hembygdsförbund! Vilka är ni? Birger Wallström och Hasse Dahl, styrelsemedlemmar: De flesta av oss är födda eller har bott länge i trakten: Lerdala, Timmersdala, Melldala, Berg och andra byar i Norra Billingen. Personer som har ägnat livet åt att arbeta på kalkberget och som på något sätt känner ett behov att dela livserfarenheter och sin kultur. Alltså kalkhantverket, musiken, mat och de naturliga resurserna. De fungerar som ram till att föra kunskap vidare och berätta sägner och historier. Museet blir en arena för dialog, där de frågor som är aktuella i samhället diskuteras.
Vad är bakgrunden till föreningens uppkomst? Per Fredén, kassör: Det hela började 2017-2018 när jag mötte Per Liberg som har skrivit sin släkthistoria om hur kunskap om alunframställning kom till trakten på 1800-talet. Per har anfäder som jobbat i bruken här vid norra Billingen. Jag höll på med en app för Next Skövde som heter Kulturväg Skaraborg, Per guidade mig runt Borgehall, Dämmanskalkbruk och Grå mur. Då insåg jag att det fanns en gammal kulturhistoria från brukstiden som ingen berättade om. En del finns i appen men den är inte komplett på något vis.
2021 år sedan nämnde David Larsson som äger Karlsfors Gård och Silverfallet att han skulle vilja lyfta fram den rika historien om trakten, i form av ett museum från brukstiden. Med hjälp av Lupita Alvarez, konsthistoriker som bor i Lerdala, började vi prata och intervjua personer från samhällena här omkring. Det visade sig finnas historiksmaterial arkiverad på lokala museer och institutioner, personer med massor med bilder, verktyg och framför allt historier från brukstiden. Vi skapade en arena för dialog för att ta reda på vilka teman som var intressanta för deltagarna, vi samlades flera gånger för en fika och diskussioner. Vi fick ett behov att veta mer om kalkindustrihistorien på Billingen – Falbygden. Det fanns sedan flera år tillbaka många personer som har önskat initiera en förening som skulle berätta, bruka och bevara ett arv som håller på att försvinna. När David Larsson ställde ett utrymme till vårt förfogande 2021 för ett museum och Platåbergens Geopark blev intresserade av att placera sin vandringsutställning där, då började vi samla informationen på allvar. Eldsjälarna bakom bildade i januari 2022 ett arbetslivsmuseum i form av föreningen Museet på Karlsfors. Vi har sedan dess haft flera studiecirklar och träffas regelbundet för att delta i olika event på gården med att guida besökare och skapa event för skolklasser samt ett årligt kulturevent med musik.
Museet blir en arena för dialog, där de frågor som är aktuella i samhället diskuteras.
Vilka är era viktigaste frågor och intresseområden? Lupita Alvarez, sekreterare: Att lyfta fram de historiska förutsättningarna till områdets välfärd: arbetares liv och kamp, kalkindustrihistoria på Billingen – Falbygden och de naturliga resurserna.
Att bruka och bevara kalkhantverket som har blivit mer aktuellt. Kalksten som bränts och släckts med avsikt att framställa bindemedel har i Sverige en tusenårig historia.
Silverfallet – Karlsfors ger en stark upplevelse av naturlig skönhet. Särskilt på våren med sin rika flora och det glittrande vattnet i form av flera vattenfall. Silverfallet är också av kulturhistoriskt värde med sina lämningar av en förvunnen industriepok. På grund av alunframställningen på Karlsfors skapades ett litet samhälle av arbetarfamiljer kunniga i specifika yrken som idag har förvunnit men har lämnat ett rikt kulturarv som väntar att bli upptäckt.
Vad betyder hembygd för er? Marianne Andersson, styrelseledamot: Hembygden är en förankring där jag känner människor och kan vara mig själv. Natur och händelser som gör mig gott. Uppstår konflikter finns det tillräckligt med medmänniskor som jag kan lösa konflikten tillsammans med och gå vidare.
Vad gör ni i år? Marianne Andersson, styrelseledamot: I år har vi firat ettårsjubileum i föreningen. Föreningen har ökat till det dubbla, 40 medlemmar. Jag har myntat mottot ”vi kanske inte kan bli stora men vi kan bli en pärla”. Vi har glädjen att mycket kompetenta personer vill samarbeta med oss. De är både teoretiskt och praktiska kunniga i kalkframställning och filmare som vill dokumentera det vi gör. Tillsammans med dem ska vi bygga en kalkugn för demonstration. Vi planerar framställa kvalitetsmässig kalk för puts till bygdens kyrkor. Vi har studiecirklar för guideutbildning och erbjuder guidning för bland annat skolor. Vi förkovrar oss själva i studiecirklar, studiebesök och utvecklar deltar i nätverk. Vi erbjuder konserter bland annat med folkmusik som anknyter till trakten och industriminnen med kunniga lokala förmågor. Vi sprider intensivt kunskap om föreningen.
Vad gör ni om tio år? Lupita Alvarez, sekreterare, och Marianne Andersson, styrelseledamot: Vi vill fånga intresset hos en bredare lokal publik men också hos allmänheten genom kalkhantverket, historiska berättelser och musiken. Vi vill nå yngre för att utveckla kalkhantverket både för byggnadskonstruktion och jordbruk. Därför satsar vi på att etablera en långsikt verksamhet där vi framställer kalk på ett periodiskt sätt, där kan besökarna få öva på hantverket, uppleva de kemiska fenomenen och bli nyfikna på den enorma historia som finns bakom hantverket. Vi söker medel för att skapa digitala berättelser. Vi vill också satsa på artificiell intelligens, arkiv och nya sätt att dokumentera och publicera.
Välkomna till Sveriges hembygdsförbund! Vilka är ni? – Vårt juridiska namn är föreningen Porlagården, men vi heter Porla Brunn Hembygdsförening på hemsidan.
Vad är bakgrunden till föreningens uppkomst? – Vi är en förening som bildades i slutet av 1970-talet för att bevara det historiska kulturarv som Porla Brunn har, som en av Sveriges äldsta och mest anrika brunnsorter. Föreningen var lite vilande under några år i början av 2000-talet. 2018 gavs det ut en bok av Hasselfors Byalag tillsammans med föreningen Porlagården om Porla Brunns glansperiod 1800-talet fram till 1939, när brunnsepoken upphörde efter en brand i badhuset. Porlavatten produceras fortfarande och säljs över hela Sverige.
Vi har dokumenterat varje byggnad med foto och en berättelse om vad som funnits och finns i Porla.
Vad gör ni i år? – Undertecknad är föreningens ordförande från i år, och har bott i Porla Brunn från födseln 1960 fram till 1980. Jag satte som mål att vi ska kunna nå upp i 100 medlemmar i år, i fjol var vi 69 stycken. Nu är vi 130 medlemmar.
– Det finns uppgifter om Porla från senmedeltiden att munkarna vandrade mellan Ramundeboda och Riseberga kloster och stannade för att dricka vatten ur källan ”Puller” som sedan blev Porla. Dokument finns från 1724 att källan i Porla användes för brunnsdrickning för sina goda egenskaper i form av järn och kolsyra. Porla ansågs därefter som en viktig läkekälla, särskilt för behandlingar mot gikt och reumatism. Vi i föreningen vill ta vara på Porlas 300-årsjubileum, och anordnar den 15 juni stor jubileumsfest. Vi har även dokumenterat varje byggnad med foto och en berättelse om vad som funnits och finns i Porla med qr-skyltar som kopplas till hembygdsportalen Porla Brunn hembygdsförening.
Vad gör ni om tio år? – Porlagården hette förr i tiden societetshuset. Där spelades det teater och det var underhållning för brunnsgästerna. I dag ägs gården av ett amerikanskt bolag som även äger vattenfabriken, men vi försöker få den till föreningen. Vi vill lyfta Porla Brunn som en turistattraktion med aktiviteter som guidade turer för att se Porla Brunns kulturhistoriska byggnader, kafeteria, minigolf, musikunderhållning och teaterföreställningar.
Sveriges hembygdsförbund räknar nu till 2 060 medlemsföreningar. Museiföreningen Munkedals Jernväg, som hör till Bohusläns hembygdsförbund är en av de senaste.
– Vi är ett arbetsamt museum som driver en industrihistorisk smalspårig järnväg. Vi har ett väletablerat samarbete med Munkedals hembygdsförening, berättar ordförande Karin Blomstrand.
– Vi arbetar för att behålla och sprida kunskapen om vår industrihistoria. Hembygden präglar de vi är i dag, och järnvägen var den tidens enda kommunikationsväg ut i världen.
En annan förening som hälsats välkomna år 2024 är Svanå Folkets hus, som hör till Västmanlands hembygdsförbund och fornminnesförening. Svanå Folkets hus invigdes 1936 och har under åren drivits av olika ideella föreningar. Nuvarande styrelse efterträdde en interimstyrelse 2023, som tillsattes sedan tidigare styrelse avgått med avsikt att lägga ner all verksamhet.
– Vi i styrelsen vill försöka bevara den ursprungliga byggnaden och försöka att behålla den som en naturlig mötesplats för de som bor i närheten. Som hembygdsförening vill vi bevara historien och föra den vidare till kommande generationer, säger Marita Lindström, ordförande i Svanå Folkets hus hembygdsförening.
– Nu under sommarhalvåret har vi träffpunkt en gång i veckan där vi umgås, fikar och fixar med huset. Vi kommer att ha konst- och kulturkaféer tre lördagar, underhållning av en spelman, kräftskiva och pajknytis. Alla är välkomna, oavsett om man är medlem eller ej.
Vad gör ni om tio år? – Då hoppas jag att en yngre generation tagit över som brinner för vårt Folkets hus så att alla känner sig välkomna.
– Det handlande om hur de upplevde att växa upp i ett samhälle som nu inte finns, på grund av gruvbrytningen, berättar han.
I dag arbetar Michael Johansson på Sveriges hembygdsförbund som mediaproducent. Då och då håller han även inspirationswebbinarier där han visar goda exempel på hembygdsföreningar och hur de har dokumenterat sin lokalhistoria.
Vilka är dina bästa knep? – Att vara jordnära. Samarbeta gärna med någon som känner personerna som intervjuas, som kan ställa frågorna så det blir ett naturligt samtal. Något annat som är bra att ha i åtanke är att efter man spelat in en berättelse fråga om det finns bilder eller platser man kan besöka som rör samtalet, och som kan göra dokumentationen mer intressant.
Samarbeta gärna med någon som känner personerna som intervjuas, som kan ställa frågorna så det blir ett naturligt samtal.
Hur kan man gå tillväga om man är ovan vid tekniken? – Låt aldrig tekniken bli ett hinder! Om man själv är ovan vid tekniken kan man alltid ta hjälp av någon annan i föreningen, någon vän eller släkting. Att redigera ljud och bild behöver inte heller vara så svårt för den som vill prova på det. Alla människor har en berättelse och tekniken ska vara ett hjälpmedel att få den dokumenterad.
Finns det några riktigt enkla redigeringsprogram? – Om man använder en pc med Windows 10 eller nyare operativsystem finns redan programmet Microsoft Foton installerat i datorn. Där kan man redigera enklare videor. Om man använder en Appledator finns programmet iMovie. Utöver det finns det andra riktigt bra gratisprogram, exempelvis Capcut. Det passar lika bra för både pc- och Apple-datorer.
Här kan du ta del av ett inspelat webbinarium där Michael Johansson guidar till film- och ljudinspelning:
En skogsbrand i norra Skåne år 1921 spelar huvudrollen i Bengt Grewins historiska dokumentär ”Ve och förbannelse” som 2024 visas i hembygdsgårdar, museer, arkiv och kulturhus i Skåne och Göteborg.
Fröet till filmen såddes redan i arbetet med Grewins förra produktion, som kretsade kring en släkting.
– Jag hade turen att ha en mormor som blev nästan 104 år. När hon var 102 bestämde jag mig för att filma henne. Från början var det tänkt bara för att ha som minne av henne, för mig själv.
Bengt Grewin är belysningsmästare till yrket och har på senare år arbetat med produktioner som ”Vår tid är nu”, ”Utvandrarna” och ”Triangle of Sadness”. Men, han gör också filmer på egen hand. Dokumentärfilmen ”Ett alldeles ovanligt vanligt liv” skildrade mormodern Betty Happstadius uppväxt vid torvmossen Vakö i norra Skåne vid förra sekelskiftet. Hennes liv präglas i hög grad av den svenska torvindustrins uppgång och fall.
– Utan att jag riktigt förstod det blev filmen en sorts hembygdsforskning, förklarar Bengt Grewin. Om torvindustrin visste jag ingenting sedan innan.
Utan att jag riktigt förstod det blev filmen en sorts hembygdsforskning.
Filmen om Betty Happstadius tog tio år att färdigställa och premiärvisades 2016.
Och under det långa arbetet stötte Bengt Grewin spår efter en annan lokal berättelse – Loshultsbranden. Branden är en av de största som drabbat södra Sveriges skogar genom tiderna. Och för att kunna berätta om händelsen behövde han återigen lystra till röster som nått aktningsvärd ålder.
– När jag började fanns det två levande källor kvar – en 101-åring och en 103-åring, som varit fyra respektive sju år när branden härjade.
Vad mindes de? – Ida Andersson, född 1914, berättade att hennes familj hade spåntak hemma. Det var en billig konstruktion som var väldigt lättantändlig. Hennes pappa låg på taket och slog ned gnistorna från branden.
– Karin Nilsson, född 1917, mindes hur hennes föräldrar ställde väckarklockan till att ringa med jämna mellanrum under natten. De behövde gå upp för att se så inte branden hade kommit närmre. Karin lever fortfarande.
Sommaren 1921 var särskilt torr och varm. Och vädret i kombination med det lokala järvägsbolagets beslut att trots flera varningar fortsätta elda loken med torv fick till sist ödesdigra konsekvenser.
– Det var nästan lika torrt som sommaren 2018, och två dagar in i branden blåste det upp till storm. Det gjorde att branden spred sig. Dessutom hade brunnarna börjat sina. Loshultsbranden pågick i två hela veckor och byborna försökte stoppa lågorna med hjälp av bland annat spadar och lövruskor. Hela tiden klämtade kyrkklockorna i bygden, för att berätta att det fortfarande brann.
När elden till slut släcktes hade 24 kvadratkilometer brunnit ned och 55 personer förlorat sina hem.
– Jag har hunnit träffa väldigt många gamla människor under arbetet med filmen. Man brukar ju säga att för varje människa som dör, försvinner ett bibliotek. Och alla människor som kommit upp i en viss ålder har väldigt mycket att berätta, har jag märkt.
Man brukar ju säga att för varje människa som dör, försvinner ett bibliotek.
Också Loshults hembygdsförenings arkiv har genomsökts av Bengt Grewin, i jakt på berättelser om branden. För att källmaterial i form av exempelvis tidningsartiklar ska få liv på film har han behövt arbeta med iscensättningar.
– Men det har varit väldigt svårt att hitta unga killar som vill springa i skogen och släcka. Och så är det förstås svårt att få tag i tidstypiska kläder. Det tar lite tid, men det är roligt när det blir rätt. Det är en sorts skattletande, berättar han, och tillägger att han finansierat hela produktionen på egen hand.
Den 27 maj 2024 visas ”Ve och förbannelse” på Bio Roy i Göteborg, där Bengt Grewin är bosatt sedan 30 år. Vilka tips har han till den som vill gestalta en släktberättelse, eller en rafflande bit ur den lokala historien? I vilken ände ska man börja? Svaret kommer snabbt:
– Människor, människor, människor!
Först och främst bör man träffa folk, förkunnar Bengt Grewin, och lyssna till deras berättelser.
– Kyrkböcker är jättebra, men det är död, torr fakta. Åk hem till den du tror vet mest och börja där. Om du har en smartphone har du antagligen en fantastisk videokamera där! Om folk inte vill synas kan man använda diktafonfunktionen.
Läs mer om Bengt Grewin, hans filmer, aktuella visningstillfällen med mer på Bengtgrewin.se.
Karin Nilsson, född 1917, mindes hur hennes föräldrar ställde väckarklockan till
att ringa med jämna mellanrum under natten. Foto: Bengt Grewin
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
