Hur vill vi att våra framtida begravningsplatser ska se ut? Begravningsplatser är inte bara platser för sorg och reflektion, utan också berättelser om vårt samhälle. De visar vår arkitektur och viktiga gröna rum, och de handlar om människor. De visar vilka som levde i vårt lokalsamhälle, hur deras liv såg ut, var de kom ifrån och hur de levde. Något som kan förmedlas genom berättelser och kyrkogårdsvandringar. Det handlar även om hur vi själva vill bli ihågkomna efter vår död.
Kulturhistoriska värden i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkoinventarier och begravningsplatser skyddas av kulturmiljölagstiftningen. Begravningsplatser ska vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde bevaras. Men hur står det till med detta i dag? Hur påverkar den nuvarande utvecklingen av begravningsplatser bilden av vårt samhälle?
Gravstenar från 1970-, 80- och 90-talet tas nu bort i snabb takt. En gravrätt är vanligtvis bara 25 år. Om ingen gravrättsinnehavare finns kvar efter den tiden tas stenen bort och förstörs, vilket lämnar gapande luckor bland gravarna. Dessutom förändras begravningssederna, och de flesta begravningar sker nu med urna, ofta i en askurnlund. Kistbegravningar minskar dramatiskt, vilket gör att luckorna efter de borttagna stenarna blir kvar för alltid, och ihåligheten ökar.
Det handlar även om hur vi själva vill bli ihågkomna efter vår död.
Vi kan tala om ”förvanskningsbegreppet” – återlämnade gravrätter ökar och antalet kistbegravningar minskar. Detta skapar ett glapp som gör att våra kyrkogårdar snabbt riskerar att bli mer som parker än begravningsplatser. Frågan är om detta är en utveckling eller avveckling. Det är troligen en kombination av båda och en trend i samhällets förändring. När gravstenarna tas bort, förändras även kulturväxtligheten. Kyrkogårdsförvaltningens ansvar omfattar gemensamma planteringar med träd, häckar, prydnadsbuskar, rosor och barrträd, samt underhåll av gräs- och grusytor.
Allt detta skapar en helhet: Växtlighet, planteringar, gravstenar, kyrkogårdstomter och kyrkobyggnader. Denna helhet visar det öppna arkiv som begravningsplatsen utgör. Vi väntar nu på vägledande domar om hur våra kyrkogårdar ska förvaltas eller skyddas. Rättsväsendet tar tid, kanske för att det är svårt att tolka lagstiftningen. De flesta avgjorda mål har dock varit positiva och upprätthållit begravningsplatsernas skydd. Vi hoppas att detta fortsätter, så att kyrkogårdsförvaltningarna kan stoppa den pågående förvanskningen.
Under tiden rekommenderar vi alla hembygdsföreningar och andra intresserade att fotografera så många gravstenar som möjligt. Ladda upp bilderna till hembygdsportalen (se din förenings hemsida på hembygd.se) eller till Sveriges släktforskarförbunds databas Gravstensinventeringen på Rötter.se.
Vi ses på kyrkogården med kameran i hand i sommar!
Sif Eklund, före detta stadsträdgårdsmästare och ordförande Karlskoga Bergslags hembygdsförening Jan Klingberg, ordförande Kumla-Sannaheds hembygdsförening och Kumla släktforskarklubb Conny Sandberg, ordförande Lokalhistoriska sällskapet i Örebro län Artikelförfattarna är styrelseledamöter i Örebro läns hembygdsförbund
FAKTA. Läs mer! Bygd och Natur har tidigare rapporterat om:
Denna fågel har sjungit färdigt för den gravsatte. Nu på väg till evighetens soptipp. Snavlunda kyrkogård (Närke). Foto: Conny Sandberg Gravstenar på Snavlunda kyrkogård (Närke) på väg till destruktion. Foto: Conny Sandberg
Varför ska man komma till hembygdsparken i Boarp? Den frågan ställde Ingrid Thuresson som nytillträdd ordförande för Bjäre härads hembygdsförening år 2019.
– Alla svarade ”för att dricka kaffe”. Men allt övrigt i hembygdsparken då, frågade jag. ”Det har vi redan sett.”
Det var då. Fem år senare har mycket förändrats i hembygdsparken i Boarp, som ligger i utkanten av Båstad i Skåne. Bjäre härad hembygdsförening var en av de nominerade till utmärkelsen Årets hembygdsförening 2024 .
Under en workshop om kulturarvsgrödor på Food Evolutions matevent i Landskrona fick Ingrid Thuresson frågan om föreningen ville börja odla kulturarvsgrödor.
– En odlare från Bjäre bakom mig sa ”Ingrid säg ja!”. Jag vände mig om och sa modigt ja. Så blev det, och så är det.
Föreningen ansökte om medel via Leader/Länsstyrelsen för att starta ett Kulturcenter för historiska matkulturgrödor, som beviljades i december 2021. Vägen framåt gick via att hitta samarbetspartners.
– Vi knöt till oss kunskap kring odlande och planerade vårt odlingsområde. Vi fick våra fröer via genbanken och höll ett antal seminarier utomhus för att lära och inspirera andra. Vi insåg snart att de ideella krafter som funnits i hembygdsparken över åren var slut och det gällde att hitta nya vägar. Vi började knyta till oss en yrkesvuxutbildning på trädgård i Båstads kommun. De lade in sin praktik i vårt odlande som är en win-win situation för oss båda.
Sedan starten av projektet med kulturarvsgrödorna har hembygdsföreningen arbetat aktivt med att få skolorna i kommunen, och i närområdet, delaktiga.
– Vi har talat inför rektorer och skolledningen. Vi har berättat om projektet med kulturarvsgrödor och varför vi tycker att det är viktigt och varför vi vill ha med skolorna i samarbetet.
Alla barn och ungdomar kan bidra utifrån sina intressen och förutsättningar, samtidigt som de moment man utför kan kopplas till lärandet i flera skolämnen.
– Barn och unga kan gräva i jorden, undersöka och experimentera, så, sköta grödorna genom att vattna, binda upp, rensa ogräs, gödsla, stötta, jordförbättra och därefter skörda, torka, tröska och rensa. De kan lära sig om kretsloppet och hushållning av resurser: kompostering är en viktig del i odlingen. Vi kan lära av metoder som användes förr och som används än i dag: koskit och tång från havet.
Eleverna får också möjlighet att studera jorden, grödorna och platsen där de växer. De får göra jordprov och näringsanalys på plats och lära sig om näringsämnena kväve, fosfor och kalium.
– På plats i parken kan man koppla lärandet till allt från naturvetenskapliga ämnen till ekonomi och hemkunskap. Hur tillagar vi det vi odlar? Var kommer maten ifrån? Historia: Vad åt man förr? Hur var det att leva på denna plats för 100–200 år sedan? Hur brukade man jorden då?
Sedan projektets start har föreningen samarbetat med skolor i och kring Båstad kommun, från förskola och grundskola till gymnasieutbildningar, vuxenutbildningar och högskoleutbildningar.
Vi kan lära av metoder som användes förr och som används än i dag: koskit och tång från havet.
Odlingsåret i hembygdsparken i Boarp har återkommande inslag.
– Under våren planerar vi för vårt odlande med markberedning, sådd, marktäckning och rensning av ogräs. Vi binder upp våra ärtor, förbereder i komposten och genomför kurser med koppling till odlandet, berättar Ingrid Thuresson.
Föreningen samarbetar med en trädgårdsutbildning som bidrar med sin arbetsinsats. Man har också etablerat att samarbete med Arbetsförmedlingen, som matchat med nyanlända personer i behov av sysselsättning eller arbetsträning. Därigenom har föreningen också kunnat restaurera flera eftersatta byggnader.
– Det har varit oerhört värdefullt. Alla dessa studenter och medarbetare måste handledas. Vi har sedan sommaren 2023 utsett en odlingsansvarig som än så länge arbetar ideellt men vi letar nu finansiering av denna roll.
I oktober 2024 avslutas Leader-projektet Kulturcenter för historiska matkulturgrödor. Då vill Bjäre härads hembygdsförening ta nästa steg.
– När projektet är slut i oktober 2024 vill vi börja sälja fröer från vårt odlande, förädla våra grödor, och utveckla vår lanthandel i kombination med en gårdsbutik.
Diskussioner med en tidigare vinnare av Årets kock, Rikard Nilsson, inspirerade föreningen till en vision om ett Matkulturhus i hembygdsparken, berättar Ingrid Thuresson. Arkitektstudenten Hampus Jonason Bjärenstam skissade som sitt examensarbete på hur ett sådant skulle kunna se ut.
– Vi ser framför oss unik kulinarisk mötesplats och lärandeplats för att förvalta, förädla och utveckla vårt rika kulturarv. I projektet runt kulturarvsgrödorna ska dessa grödor in i kafé- och restaurangverksamheten i parken, och vår gamla kafékök håller i längden inte för detta.
Föreningen beviljades i december 2023 medel via Region Skånes miljövårdsfond för att planera och kommunicera projektet kring Ett Matkulturhus under 2024-2025. Projektet sker i samarbete med Båstads Turism & Näringsliv, Skånes Hembygdsförbund, Malmö Universitet, Lunds Universitet samt Folkuniversitetet.
– Vi vill bygga vårt Matkulturhus och på den vägen bidra med kunskap kring maten, förädlandet och bjuda in andra aktörer att testa, lära och mötas kring framtidens mat, säger Ingrid Thuresson.
FAKTA. Om Boarps hembygdspark och Bjäre härads hembygdsförening
Hembygdsparken ägs av Bjäre härads hembygdsförening som startades 1929 av Ludvig Nobel, brorson till Alfred Nobel. Området är 20 000 kvadratmeter med nio olika byggnader med ett stort kulturhistoriskt värde.
Grattis Ken Frick, ordförande i Tofteryd-Hagshult hembygdsförening! Vad ska ni göra för pengarna? – Föreningens ledord är ”bevara” och vårt mål är att både bevara och tillgängliggöra så mycket vi kan av allt vi har. Förutom massor av gamla dokument och skrifter har vi ganska många gamla filmer i våra arkiv, både hos vår förening och hos Östbo Historiska Sällskap. – Dessa filmer har med åren har blivit allt svårare att visa upp, så 2024 ansökte vi därför om att digitalisera alla 16 mm-filmer vi har.
Har ni några exempel? – Vi kunde inte hålla oss, utan tjuvstartade med film nummer sju som blir en slags mall för de kommande 25 filmerna. Med modern HD-scanning ökar bildkvaliteten. Efter det görs ett redigeringsarbete för att göra filmen mer stabil, där också en stor del av skavankerna kan korrigeras. Vi lägger också in förklarande texter om de människor, platser och händelser som visas i filmerna. När allt är klart har vi en digital version som låter alla som vill se filmerna, och rullarna ligger tryggt kvar i valven i original.
Vem var Joel Andersson, som står bakom filmerna? – Joel Andersson föddes i Skåne 1903. Han fick just Tofteryd som sitt första lärarjobb och tog sig direkt an bygden och dess historia. 1934 blev han en av grundarna till vår förening, som då hette Tofteryds sockens hembygdsförening. Han var också föreningens sekreterare under hela 60 år och en av de ledande i kampen mot skjutfältsutbyggnaden på 1970- och 80-talet, han blev verkligen på riktigt en bygdens man.
– Om Joel Andersson hade hamnat i X-köping på sin första lärartjänst och inte här i Tofteryd, ja då vet vi inte hur vår kännedom om tidigare liv i bygden sett ut i dag. Men X-köpings historia hade med all sannolikhet varit rikare.
Vad filmade han? – Joels filmande blev till en modernare och effektivare version av hans cyklande runt i bygden, för Joel cyklade runt och intervjuade många många människor och skrev sedan ner allt som han tyckte lät intressant på ett väldigt noggrant och strukturerat sätt. – På 1930-talet köpte Joel en filmkamera av Kodaks då helt nyutvecklade 16 mm-format, och resultatet blev till de 26 filmrullar på vardera cirka 15 minuter som nu ligger i våra arkiv. Han filmade och försökte beskriva hur livet i vår bygd och livet på landet sett ut och såg ut just då, men också genom berättelser hur det såg ut på de intervjuades föräldrars och farföräldras tid. Kort och gott dokumentera och bevara historien så mycket det bara gick.
Riksantikvarieämbetet fördelade totalt 17 miljoner kronor till ansökningar för kulturarvsarbete, fördelat på 127 mottagare. Vad betyder den här typen av stöd för föreningars möjlighet att arbeta med kulturarv? – Det betyder förstås väldigt mycket för oss alla i hembygdsrörelsen. Vi har stöd från våra medlemmar, och ett visst stöd från kommunalt håll, men de flesta hembygdsföreningar är väldigt små. Så Riksantikvarieämbetets stöd till kulturarvsarbete betyder förstås jättemycket för hembygdsrörelsens möjligheter att bevara alla föremål och historier och att kunna tillgängliggöra dem för allmänheten. Vi kan faktiskt redan mäta och redovisa effekten av bidraget genom statistiken på vår hemsida, där antalet besökare har ökat ordentligt efter att den första filmen lagts ut.
FAKTA. Sök bidrag till kulturarvsarbete
Riksantikvarieämbetet tar emot ansökningar mellan 1 december och 31 januari varje år.
Bidrag kan sökas av arbetslivsmuseer, hembygdsmuseer och ideella kulturarvsverksamheter som syftar till att bevara och utveckla kulturhistoriska värden. Dessa värden kan vara såväl fysiska som immateriella. Verksamheten ska vara tillgänglig för allmänheten, eller avses att bli det.
Sverige är ett av drygt 170 länder som har skrivit under Unescos konvention om tryggandet av världens immateriella kulturarv. I maj 2024 utökades Sveriges förteckning över immateriella kulturarv med 13 nykomlingar, för att i dag omfatta totalt 82 kulturarv. Bredden är stor, konstaterar Matilda Bergqvist, samordnare vid Institutet för språk och folkminnen (Isof) där hon arbetar med Unescos konvention om det immateriella kulturarvet samt Isofs folkminnesverksamhet.
– Vi tycker att det är roligt att de nya inskrivningarna speglar bredden av vad immateriella kulturarv kan vara: Från musik och dans, mattraditioner och umgängesformer till hantverkstekniker. Till exempel gum- eller grynost från fäboden, kallbadskulturen, flamskvävning och polska – musik och dans, säger Matilda Bergqvist.
Ja, vad är egentligen ett immateriellt kulturarv? – Immateriella kulturarv är sådant vi gör, alltså traditioner och kunskaper som förs vidare mellan människor. Det kan alltså handla om högtider, muntligt berättande, hantverk, maträtter, musik, dans och umgängesformer. Som kunskapen att bygga en klinkbåt eller att laga en speciell maträtt.
Vad avgör om ett immateriellt kulturarv hamnar på Sveriges förteckning eller inte? – Förteckningen bygger på förslag från allmänheten. För att förslaget om ett kulturarv ska kunna antas behöver det innehålla tillräckligt med information om kulturarvet, och så måste det uppfylla ett antal kriterier. Till exempel att kulturarvet är levande och utövas i Sverige i dag, och att det inte bryter mot svensk lag eller mänskliga rättigheter.
Vad innebär en plats på förteckningen? Vad ”ger” det en tradition eller teknik? – Förteckningen fungerar som en kunskapskälla över levande kulturarv i Sverige, så de som lämnar ett förslag behöver ofta samla in kunskap om och dokumentera traditionen, vilka som utövar den samt hur den kan tryggas och föras vidare i framtiden. Förteckningen ger även ökad synlighet för de kulturarv som finns med – men kanske får den oss även att fundera över vilka fler kulturarv vi vill värna om och lägga till.
Varför ska man lämna in förslag på immateriella kulturarv till den svenska förteckningen? – Att skriva ett förslag kräver lite arbete – men arbetet handlar om att samla kunskap och dokumentera kulturarvet, vilka som utövar den och vad som görs för att trygga och föra det vidare. Detta är viktigt för tryggandet av kulturarvet i sig. Dessutom behöver man inte göra det själv, utan man kan gå samman och hjälpas åt med olika delar. Det kan göra att man hittar nya samarbetspartners på vägen. Sedan kan en plats på förteckningen ge ökad synlighet åt kulturarvet.
Kan det leda vidare till en plats på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv? – För att ett kulturarv ska kunna nomineras till Unescos representativa lista måste det först finnas med på Sveriges förteckning. Men en plats på den nationella förteckningen är ingen garanti för att kulturarvet sedan nomineras till den internationella listan.
Hur ser den processen i så fall ut, är det ni på Isof som håller i den och lotsar vissa kulturarv vidare eller kan man själv driva det? – Initiativet tas av de som utövar kulturarvet. Det är ett krav från Unesco att utövarna måste vara med och driva processen. Sedan är vi på Isof med och stöttar arbetet. Under vissa tidsperioder finns möjligheten att lämna förslag till internationella nomineringar. Isof har tillsatt en expertkommitté som bedömer förslagen, men det är regeringen som i slutändan beslutar om vilka nomineringar Sverige ska göra.
– Efter att en nominering från ett medlemsland skickats in ska den granskas av Unesco och utvärderas av en internationell expertgrupp. Beslutet om vilka traditioner eller projekt som godkänns fattas sedan av den mellanstatliga kommittén. Hela processen, från inskickat nomineringsförslag till dess att kommittén tar beslut, tar uppskattningsvis tre till fyra år.
FAKTA. De 13 svenska kulturarv som skrivs in 2024:
Annandagsbandy
Kallbadskulturen
Polska – musik och dans
Gum- eller grynostkokning
Hälsinglands schablonmålning
Flamskvävning från Skåne
Spånfågeltäljning
Tagelspinnande
Ryaknytande
Halländsk binge
Delsbobroderi
Knyppling – med avsnitt om tekniker från Vadstena, Skåne och Delsbo
Korgar och korgtraditioner – med avsnitt om revbenskorgar, granrotskorgar, hasselkorgar, enekorgar, pilkorgar, löbbindning och samisk korgtillverkning
FAKTA. Nominera nya kulturarv Den 30 maj 2024 utökades Sverige förteckning med 13 nya kulturarv. Förteckningen, som därmed rymmer 82 kulturarv, sköts av myndigheten Institutet för språk och folkminnen (Isof). De nya kulturarven skrivs in efter att ha lämnats som förslag från allmänheten och bearbetats av Isof. En viss period varje år kan alla som vill lämna förslag till förteckningen genom ett formulär på Levandekulturarv.se. Nästa period är den 15 september till den 31 oktober 2024.
– 1800-talets parkideal såg annorlunda ut. Då skulle man promenera, som i en engelsk naturpark. Och man hade gärna olika utflyktsmål, som en bäck eller en utkiksplats.
På Krubbemölla utanför Vitaby, Österlen slingrar sig Mölleån fortsatt fram mellan ekarna. Här har Magdalena Mononen Persson, nyss examinerad trädgårdsingenjör på Sveriges Lantbruksuniversitet, undersökt resterna av vad som för 160 år sedan var en blomstrande park.
Mononen Perssons metod har varit att gräva i arkiven, men även att spetta i jorden – och ta hjälp av Albo Härads Hembygdsförening.
– Hembygdsföreningen har inventerat platsen under hela året, bland annat genom att fotografera blommande växter och perenner. Det har betytt jättemycket för mitt arbete.
En kaffegrotta är ett sätt att skydda sig från vinden i den gamla skånska allmogeträdgården.
Det var den pensionerade skogsvaktaren Nils Bruce som fick Krubbemölla till skänks som en pensionsförmån av den greve och markägare som länge varit hans arbetsgivare. Bruce bodde på Krubbemölla de sista 27 åren i sitt liv och den enkla bostaden med halmtak delades mellan Bruces familj och en mjölnarfamilj. Vad det verkar blev den egna trädgården – som snarare tog formen av en park – Bruces stora stolthet.
Historiska trädgårdar tillhörande gods och herrgårdar är det lätt att finna uppgifter om i arkiven, förklarar Magdalena Mononen Persson. Men ledtrådar om hur en arbetares trädgård kunde se ut på 1800-talet är desto ovanligare. Vissa spår från den gamla trädgården i Krubbemölla finns i jorden, men framför allt går de att läsa sig till i en så kallad syneförrättning.
– När Nils Bruce bott på platsen i åtta år, bjuder han på eget bevåg in en syneförrättningskommitté. Alltså ett antal herrar, politiker – folk av betydelse.
Under sitt besök gör kommittén skriftliga noteringar om gångar, lusthus, trädgårdsväxter och välskötta träd.
Syneförrättningen berättar också om en – eller möjligen två – så kallade kaffegrottor.
– En kaffegrotta är ett sätt att skydda sig från vinden i den gamla skånska allmogeträdgården. Numera bygger man trädäck och sitter en bit upp från marken. Men en gammal kunskap är att det är skönare att sitta långt ned för att skydda sig från vinden, och även alltför gassande sol, förklarar Magdalena Mononen Persson.
– Man sänker helt enkelt marken lite grann, och lavar upp stenar i en hästskoform, eller i en hel cirkel. I den lite sluttande stenmuren kan man odla stenpartiväxter.
När Nils Bruce dog år 1887 började parken förfalla. De nya arrendatorerna som tog över marken delade inte hans gröna passion.
– En trädgård av det här slaget försvinner fort. Blommorna går förlorade redan samma år. Men vi har hittat några perenner med ursprung från 1800-talet, som skulle kunna vara från den tiden. De kan ha frösått sig och stått kvar och kämpat.
Med hjälp av Magdalena Mononen Perssons examensarbete återskapas nu den gamla kulturmiljön i Krubbemölla bit för bit.
– Kaffegrottan kommer rekonstrueras, berättar Henrik Valentin, ordförande i Krubbemöllaringen som utgör en egen sektion i Albo Härads hembygdsförening.
– Besökarna kommer kunna kan slå sig ned i kaffegrottan och ta del av historien kring den. Jag håller på att förbereda en audioguide som man kan använda när det inte finns en guide på plats.
Saknar man berättelse kring en plats blir den lätt ointressant för besökaren.
Henrik Valentin tog själv kontakt med SLU, och tipsade universitetet om den gamla parken som uppsatsämne. Själv fascineras han av hur Nils Bruces parkliknande trädgård går stick i stäv med dåtidens nyttoideal.
– Om man har ett litet jordbruk, varför välj man att anlägga en park? Det är totalt onyttigt.
En stor del av föreningens arbete har bestått i att röja upp i terrängen.
– När vi började handlade det främst om att kunna ta sig fram. Hela ytan var igenvuxen av sly och björnbärsris. Jag vill understryka värdet av folk i föreningen med motorsågscertifikat.
Varför är det viktigt att bygga relationer mellan hembygdsrörelsen och den akademiska världen? – För att det ger oss en fördjupad kunskap om den här sortens kulturmiljö, och lyfter oss som förening!
Henrik Valentin arbetar själv med dramatik, och vill betona betydelsen av berättelser i hembygdsrörelsen.
– Saknar man berättelse kring en plats blir den lätt ointressant för besökaren. Genom arbetet som utförts kan vi berätta om hur den här platsen en gång sett ut, och dessutom låta besökarna ta del av ett intressant levnadsöde.
På senare tid har ytterligare två studenter från Sveriges lantbruksuniversitet engagerat sig i Krubbemölla. Nu är det ekbackens tur att få uppmärksamhet, och de mikrohabitat som går att finna där.
– Ekarna här är okring 250-300 år gamla, och föreningen är medlemmar i Ekförbundet. Vi har gett träden namn efter jättar – vad annars?
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
