Region Halland styrs av de fyra allianspartierna Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Men andra partier har tagit ställning för försäljning. När regionfullmäktige röstade om försäljning av Larsagården i juni 2023 föll 59 ja-röster och 11 nej-röster.
Helene Andersson (C) berättar att beslutet för hennes del föregicks av tuffa överväganden.
– Det är inget beslut vi fattat med glädje.
Varför vill ni sälja Larsagården? – Därför att vi ser att vi är den sämsta förvaltaren av Larsagården som finns! Jag åker förbi där ganska ofta, och det är allt ledsnare byggnader. Ska ett kulturarv hålla måste det vara levande och ha verksamhet. Tillbaka i tiden har det funnits på Larsagården genom folkhögskolan Katrineberg som ligger intill, men de har fått nya uppdrag och gården blir inte använd så som den skulle behöva bli. Regionen har inte heller någon egen verksamhet där. Tomma hus blir ledsna hus, oavsett om de är från 1700-talet eller nyare. – Det skulle behövas en förening, en organisation eller en enskild som blåser liv i gården.
Varför kan regionen inte hålla den vid liv? – Vi är en offentlig institution. Larsagården ligger fantastiskt till, precis invid vägen. Det kanske finns någon som vill öppna upp byggnaderna och ha kaféverksamhet där till exempel, men det kan inte regionen göra, det blir aldrig bra. Det är jättelångt från vårt kärnuppdrag. Det måste vara ett privat initiativ eller en organisation.
I beslutsunderlaget står att inga entreprenörer anmält intresse vid upphandling av underhållsinsatser. Kulturmiljö Halland menar dock att det finns gott om kunniga hantverkare i trakten. – Men då måste de svara på våra offentliga upphandlingar! Som privat aktör eller förening kan man ringa upp någon och fråga när de har tid att fixa något. Det gör att man kan lösa saker allteftersom. Det kan inte en region. Inom offentlig förvaltning måste man genomföra en upphandling och presentera ett upphandlingsunderlag. Det bygger helt på att någon svarar. – Här ser jag att det överlag behövs mer kunnande. Hela resan med Larsagården startade med att vi politiker blev uppmärksammade av Vessige-Alfshögs hembygdsförening på att underhållet var eftersatt. Man behövde byta fönster och då hittade man ingen som kunde renovera dem, utan satte in aluminiumprofilfönster. Det blev helt tokigt. Den byggnadsfirma regionens fastighetsbolag Regionfastigheter har upphandlat måste kunna anlita personer med kunnande. Detta är inte enkelt. Det är en vacker gård i grunden. Det finns många som är intresserade av äldre byggnader, men vi behöver utbilda fler.
Hur ska byggnader som Larsagården hållas vid liv och tillgängliga för allmänheten, vad krävs? – Jag har grubblat mycket på detta. För regionens del är det som saknas inte resurserna utan kunnandet. Det har varit ett svårt beslut för mig att ta, men jag har landat i att vi måste välja. Vi måste ha ett samtal om vad vi har och hur vi kan göra det mer tillgängligt. Det är ett samtal som hembygdsrörelsen och samhället som sådant måste ta tillsammans. – Jag tror att vi kanske måste säga att vi inte kan ta hand om alla byggnader, men att vi dokumenterar dem noga. Det finns inte så många kringbyggda gårdar av Larsagårdens typ kvar, men det finns ytterligare en i Falkenbergs kommun, Staffens. Den ägs av en stiftelse [bestående av Falkenbergs kommun, Falkenbergs Sparbank, Morup-Stafsinge Hembygdsförening och Ätradalens Hembygdskrets, reds anm] som sköter den. Det visar att det blir något annat när det finns människor som har det som sitt intresse.
Har ni fört samtal med andra aktörer om att ta över gården? – Vi har inte lagt fram några formella erbjudanden, men vi har pratat med Vessige-Alfshögs hembygdsförening. De är inte intresserade, och det förstår jag, det är ett enormt ansvar. Jag hör själv till Tvååkers hembygdsförening, vi har också en gård med samlingar, gräsmattor och stugor som vi vill hålla öppna. Det bygger på att det finns människor som bryr sig. Hur hittar man dem? Hur får vi in vår nutidshistoria i verksamheten, hur hittar vi nya generationer som kan ta vid? Det är något jag tänker mycket på. Som politiker har det varit jobbigt att hantera frågan om Larsagården, eftersom det gjort många arga, men jag känner att det är en fråga jag måste ta. Vi måste prata om detta. På något vis måste vi prioritera.
Sedan kultursamverkansmodellen infördes 2011 har Sveriges hembygdsförbund argumenterat för att kulturarvskonsulenter och hembygdskonsulenter ska inkluderas i modellen. I förbundets remissvar på den statliga utredningen ”Kultursamhället utvecklad samverkan mellan stat, region och kommun” (SOU 2023:58) är det också en viktig invändning.
Den konsulentverksamhet som omfattas kan finansieras genom de statliga medel som fördelas genom modellen – men dit hör alltså inte kulturarvskonsulenter och hembygdskonsulenter. Inte heller andra delar av hembygdsrörelsens verksamhet finansieras genom modellen.
”Det är den enda konsulentverksamhet som inte täcks av förordningen, ett missförhållande som vi anser är helt oförsvarligt. Vi menar att förutsättningarna för konsulentverksamhet som bidrar till uppfyllande av de kulturpolitiska målen ska vara likvärdiga oavsett kulturområde”, skriver Sveriges hembygsförbund.
Man förelår därför att förordningstexten kompletteras med ”Kulturarvsfrämjande verksamhet”, berättar Jan Nordwall, generalsekreterare Sveriges hembygdsförbund.
– Det skulle synliggöra och öppna för stöd till den breda kulturarvsverksamhet som sker utanför museiinstitutionerna. Det skulle öppna för ett nödvändigt stöd till regionala kulturarvskonsulenter.
Det skulle öppna för ett nödvändigt stöd till regionala kulturarvskonsulenter.
Utredningen kritiseras på avgörande punkter av tunga remissinstanser som Kulturrådet, Kungliga biblioteket, Riksarkivet, Sveriges Museer och Riksantikvarieämbetet. Kulturrådet, som är den myndighet som fördelar anslagen till regionerna, motsätter sig bland annat förslaget till en ny lag om samverkan inom kulturområdet.
Det gör även Ideell kulturallians, där Sveriges hembygdsförbund ingår. Sveriges hembygsförbund är också kritiska till att kommunerna ska inkluderas i modellen, så som förslaget är utformat. ”Hembygdsrörelsen är till sin karaktär en ruralt förankrad verksamhet och vi kan inte se att mindre kommuner i praktiken kommer att ges möjlighet att ingå i modellen. Vi anser i likhet med Ideell Kulturallians att det bör skapas en modell som ger förutsättningar för samtliga kommuner att medverka”, skriver man.
Sveriges hembygdsförbund motsätter sig förslaget att avskaffa ordningen med kulturplaner och ersätta dem med kultursamverkansplaner. Detta eftersom man anser att kulturplanerna är viktiga för att synliggöra och säkerställa det ideella kulturarvsarbetets roll i regionerna.
Därtill pekar man på bristande behandling av arkivområdet i utredningstexterna, vilket kan få negativa konsekvenser för bevarandet och utvecklingen av enskilda arkiv och de regionala arkiven. På denna punkt hänvisar man till yttranden från såväl Länsmuseernas samarbetsråds gällande vikten av museiverksamhet och museernas kulturmiljöarbete och till Svenska arkivförbundets yttrande gällande enskilda arkiv.
”Till sist måste vi påvisa nödvändigheten av ett återställande av den årliga uppräkningen av anslaget som en absolut nödvändighet för modellen i dess nuvarande utformning. Kultursamverkansmodellen är i dag underfinansierad, inte minst om man ser till de regionala museerna och arkivinstitutionerna”, konstaterar Sveriges hembygdsförbund. Läs hela yttrandet här.
Kultursamverkansmodellen, som sedan 2011 anger fördelningen av statliga medel till regional kulturverksamhet, är under utredning. Tiden för remissyttrande går ut den 27 mars.
I den nya modellen föreslås kommunerna få större inflytande över kulturmedlen. Det är positivt, menar Anna Livion Ingvarsson, verksamhetschef vid Ideell kulturallians som representerar det civila samhällets organisationer inom kulturområdet. Samtidigt ser civilsamhällets roll ut att försvagas, konstaterar hon.
– Tar man del av de konkreta förslagen på hur det ska gå till är vi däremot inte säkra på att det verkligen leder till en decentralisering.
Risken är att förändringarna enbart gynnar de kommuner där kulturen redan har ett starkt fäste.
– I praktiken får kulturstarka kommuner chans att ta större plats och ha ett större ansvar i kultursamverkansmodellen. Andra, mindre kommuner utan den sortens resurser får inte samma handlingsutrymme.
Just dessa kommuner med tillhörande ideella föreningar kan dock vara av särskild vikt för kulturutvecklingen.
– Små kommuner i till exempelvis glesbygd saknar ofta kulturinstitutioner. Där spelar den ideella sektorn en särskild viktig roll för att man ska kunna samlas kring kulturen.
För att förstå hur utredningen är tänkt att genomföras i praktiken bör man titta på detaljerna i förslaget, menar Anna Livion Ingvarsson.
– I den nuvarande förordningen står att samråd ska ske med ”det civila samhället och professionella kulturskapare”. Men i den föreslagna lagtexten står istället ”det fria kulturlivet och professionella kulturskapare”. Begreppet ”det civila samhället” är borta.
Enligt författningskommentarerna ska civilsamhället i stället rymmas i begreppet ”det fria kulturlivet” tillsammans med verksamhet som drivs på kommersiell grund. Och i den här sortens utredningar spelar som bekant benämningar en betydande roll.
– Det kommer att bli osäkert vad man menar. Det innebär att civilsamhällets ställning i Kultursamverkansmodellen försvagas.
Enligt Ideell Kulturallians visar utredningen på bra ambitioner för utveckling – som dessvärre inte följs upp.
– Förslagen till förändring är inte genomarbetade och konsekvenserna är inte analyserade. Det riskerar att leda till att modellen blir fragmentiserad, svår att överblicka och på sikt förlorar sin roll.
Det kommer att bli osäkert vad man menar. Det innebär att civilsamhällets ställning i Kultursamverkansmodellen försvagas.
För hembygdsrörelsen är en viktig fråga det stöd som ges till regional konsulentverksamhet. Till de sju kulturområden de statliga kulturpolitiska medlen ska stödja hör museiverksamhet och museernas kulturmiljöarbete samt främjande av hemslöjd. Hemslöjdskonsulenter på regionnivå finansieras därigenom via kultursamverkansmodellen, men inte hembygds- eller kuturarvskonsulenter.
Jennie Fornedal är sedan 2008 hembygdskonsulent anställd av Södermanlands hembygdsförbund. På frågan om hur hon trivs med sitt jobb svarar hon med ett ord.
– Jättebra.
Att Kultursamverkansmodellen inte har några medel riktade mot hembygdskonsulenter har för Jennie Fornedal och Södermanlands hembygdsförbund högst konkret innebörd.
– Man har inte samma ekonomiska trygghet.
Varje år söker förbundet organisationsbidrag från regionen.
– Händer det något i regionen som gör att pengarna inte finns, då är det uppsägningstid på mig. Vi får beslutet precis innan jul.
Jennie Fornedal har reagerat på att Kultursamverkansmodellen har så pass lite fokus på civilsamhället.
– Det har fullständigt osynliggjorts. Man säger vid någon punkt att man ”samarbetar med andra parter”, men civilsamhället nämns inte. Samtidigt ser vi att regionen inte kan genomföra sin kulturplan utan hjälp från civilsamhället.
För många som jobbar ideellt blir kulturplanen något väldigt abstrakt, tror Jennie Forndedal.
– Vi har svårt att förstå på vilket sätt den rör oss. Det skulle innebära en ökad trygghet att veta att tjänsten som hembygdskonsulent ska finnas i varje region.
FAKTA: Om kultursamverkansmodellen
Kultursamverkansmodellen 2011 och innebär ett system för fördelning av statliga medel från Kulturrådet till regionerna, som i sin tur fördelar dem vidare till regionala kulturverksamheter.
2024 kommer totalt cirka 1,5 miljarder kronor fördelas till de 20 regioner som numera ingår i modellen. Årets ökning av anslaget är därmed det lägsta sedan modellen infördes.
2022 fick Mats Svegfors, tidigare vd för Sveriges radio, regeringens uppdrag att utreda Kultursamverkansmodellen. Remissyttranden kring denna utredning ska inkomma senast 27 mars 2024. Utredningen i sin helhet, Kultursamhället – utvecklad samverkan mellan stat, region och kommun SOU 2023:58, finns att ta del av här.
Remissyttranden kring utredningen ska inkomma senast 27 mars 2024.
Anna Livion Ingvarsson. Foto: Ideell Kulturallians
Sveriges hembygdsförbund har 2 060 medlemsföreningar, med sammanlagt nära 400 000 medlemmar. Varje år samlar riksförbundet in statistik om föreningarnas verksamsamhet. När verksamhetsåret 2023 summeras framkommer bland annat att:
Sveriges hembygdsföreningar sammanlagt arrangerade 28 000 aktiviteter och evenemang öppna för allmänheten. Det är en siffra nästan i nivå med åren före pandemin, då antalet låg strax över 30 000 per år.
Totalt 3,5 miljoner besökare tog del av föreningarnas verksamhet under 2023.
4 800 aktiviteter riktades särskilt till barn och ungdomar, med totalt 235 000 deltagare.
Medlemmarna lade totalt 3,1 miljoner timmar på ideellt arbete inom föreningarnas verksamhet.
Sett över tid tappar hembygdsrörelsen medlemmar. På 20 år har föreningarna förlorat 50 000 medlemmar. Det är en negativ trend som på sikt kan få konsekvenser för det lokala kulturarvet, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.
– Om den negativa trenden fortsätter hotas på sikt det gemensamma minnet för många människor. Kunskap om vanligt folks historia riskerar helt enkelt att försvinna utan en aktiv hembygdsrörelse.
Samtidigt finns ett starkt intresse för det lokala. Antalet föreningar som är medlemmar i Sveriges hembygdsförbund har på 20 år ökat med 165 stycken. I en undersökning Novus genomförde på uppdrag av Sveriges hembygdsförbund år 2022 uppgav nio av tio att det är viktigt att engagera sig i det som händer på platsen där man bor. Sju av tio sade sig kunna tänka sig engagera sig i arbete med lokalt kulturarv.
– Det här visar på att kulturarvet är en angelägenhet som gäller hela samhället, säger Jan Nordwall.
Mer om statistiken
58 procent av Sveriges hembygdsförbunds 2 060 medlemsföreningar inkom med svar för verksamhetsåret 2023. Siffrorna ovan redovisas som uppräknade värden.
– Släktforskarna är en stor gräsrotsrörelse som över hela landet gör en viktig insats för att spara vår gemensamma historia. Med den här insamlingen hoppas vi kunna uppmärksamma dessa eldsjälar. Vi hoppas även att kunna lyfta hundratals människoöden ur historiens glömska och framtidssäkra deras berättelser i våra samlingar, säger Jörgen Löwenfeldt, projektledare för digitala insamlingar på Nordiska museet.
I mars 2024 lanserade museet därför en ny digital insamling riktad mot landets släktforskare. Insamlingen är också kopplad till forskningsprojektet ”Oväntade genealogier? Släktforskning, identitet, minne och släktskap i Sverige” vid Södertörns högskola och Mittuniverstitet.
Sveriges långa historia av folkbokföring ger goda förutsättningar för släktforskning. De senaste årtiondena har släktforskningssajter och DNA-teknik lyft fram positionerna ytterligare.
– I kölvattnet av allt detta kan släktforskning idag ses som en av de viktigaste gräsrotsverksamheterna för att skapa kulturella minnen och släktforskningen verkar också ha stor personlig betydelse för många. Frågorna som ställs i insamlingen utgår från vilka fynd som släktforskarna hittat i sitt sökande och hur upptäckterna påverkat hur de ser på sig själva och sin egen identitet, men också deras historiesyn mer övergripande, säger Jenny Gunnarsson Payne, professor i etnologi vid Institutionen för historia och samtidsstudier, Södertörns högskola.
Enligt nya EU-regler ska alla juridiska personer – även ideella föreningar och trossamfund – registreras hos Bolagsverket. De nya reglerna riskerar att få stora konsekvenser, menar Hannah Kroksson, ordförande för Forum – Idéburna organisationer med social inriktning.
I nuläget behöver ideella föreningar utan verklig huvudman inte anmäla något hos Bolagsverket. Men EU:s åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism innebär krav på att alla ideella föreningar ska registrera verklig huvudman i Bolagsverkets register.
– Det finns inga fördelar med det här från föreningarnas håll, säger Hannah Kroksson, som även sitter som expert i den pågående penningtvättsutredningen.
Utredningen undersöker hur svensk lag kan linjera med EU:s regelverk kring motverkande av penningtvätt och finansierande av terrorism. 2023 fick utredningen ett nytt tilläggsdirektiv som innebär att den ideella sektorns intressen ska värnas vid tillämpningen av de nya regelverket.
Enligt Nationellt organ för dialog och samråd mellan regeringen och det civila samhället (NOD) och den statliga utredningen ”Palett för ett svenskt civilsamhälle” (SOU 2016:13) innebär ett register över huvudmän en potentiell risk för integritetsproblem.
Forums ordförande Hannah Kroksson menar att den här sortens regler inte bara resulterar i mer administrativt arbete. I förlängningen kan konsekvensen bli en försvagad demokrati där färre deltar i civilsamhällets demokratiska strukturer.
– Blir det för krångligt att ha en ideell förening är risken att man organiserar sig på ett annat sätt för att komma runt kraven. Kanske har man har en sms-lista eller en chattgrupp i stället?
I en dylik sammanslutning saknas förtroendevalda, revisorer och årsmöten, påminner Hannah Kroksson. Kanske kommer man använda någons privata bankkonto, i stället för ett gemensamt för föreningen.
– Ordningen vi har i dag innebär att vi har gemensam kontroll, men med de nya reglerna riskerar organisationen att ha mindre insyn och svagare demokrati.
En verklig huvudman är den eller de personer som ytterst kontrollerar en organisation – vilket är svårt att förena med de ideella sektorns konstruktion, menar Hannah Kroksson.
– Hela poängen med ideella föreningar är ju att vi har dem tillsammans, och att alla medlemmar har lika rösträtt.
I praktiken innebär regeln om verklig huvudman att man har kontroll över minst 25 procent av föreningen. Det vill säga ett maktövertag som ingen medlem av en ideell förening har i dag.
I och med tilläggsdirektivet har Sverige försökt driva på att kravet inte ska gälla ideella föreningar, utan bara bolag. Ståndpunkten har dock inte fått stöd från övriga medlemsstater. I skrivande stund arbetar man med en konsekvensanalys av hur förändringen kommer se ut för de cirka 240 000 föreningar som omfattas av det nya regelverket.
– Det är inte förenligt med svensk lag att upprätta register över civilsamhället. Det här är en europeisk förlust, menar Hannah Kroksson.
Planen är att beslut kring de nya direktiven tas under hösten 2024. När de eventuellt kommer implementeras är däremot oklart. Likaså hur lösningen kan komma att se ut för Sveriges hembygdsföreningar.
– Jag har ändå visst hopp att man inom myndigheter ska förstå att den här förändringen inte går att göra över en natt.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
