Rånäs ligger i Norrtälje kommun. Här finns Rånäs bruk och tre byar med anor från 1600-talet som tillsammans med det omgivande odlingslandskapet vid sjön Skedviken klassas som områden av riksintresse av Riksantikvarieämbetet.
Ett stenkast därifrån planerar Helios Nordic Energy att uppföra en solcellspark.
Men byggplanerna har överklagats av Fasterna hembygdsförening, vilket Stockholms läns hembygdsförbunds tidning Ledungen var först att berätta om. Nu har ärendet nått Mark- och miljööverdomstolen.
Fasterna hembygdsförenings ordförande Rolf Embro står och bakar surdegsbröd när Bygd och Natur når honom.
– Vi vill pröva hur kulturmiljöintresset står sig gentemot riksintresset för energiproduktion, berättar han. Här finns dessutom områden som klassas som riksintresse för naturvård.
Hembygdsgården Granby, en arbetarlänga från 1876 förvärvades av Fasterna hembygdsförening i slutet av 1990-talet. Här, vid åkrarna, skulle en eventuell solcellspark bli en del av utsikten.
– Men jag vill helst inte kalla det solcellspark, inflikar Rolf Embro. Ordet park låter alldeles för fint.
Anläggningen, som han hellre benämner den, är tänkt att bli 40 hektar, vilket motsvarar ungefär 80 fotbollsplaner.
Föreningen motsätter sig inte solcellsanläggningar generellt, men är kritisk till att man inte tar hänsyn till kulturmiljön:
– Vi inser att solenergi behövs, men vi tror det finns många andra passande platser för anläggningar.
Vi vill pröva hur kulturmiljöintresset står sig gentemot riksintresset för energiproduktion.
Enligt Helios Nordic Energys planer ska den tilltänkta marken arrenderas i 35-40 år av lantbrukare. Därefter anses anläggningen vara uttjänt, och monteras ned. Eftersom modulerna räknas som en tillfällig installation utanför detaljplanerat område behövs heller inget bygglov. Däremot krävs bygglov för de transformatorer som tillhör anläggningen. Detta bygglov har föreningen överklagat hos kommunen och Länsstyrelsen.
I motiveringen till att klassa Skedviken som riksintresse skriver Riksantikvarieämbetet: ”Slättbygd kring större sjö, där odlings- och bebyggelsestrukturen med byar och sätesgårdar där sockenbildningen kan följas från brons- och järnåldern och fram till det tidiga 1900-talet.” Man betonar också ”det öppna och vidsträckta odlingslandskapet med hög uppodlingsgrad kring Skedviken, Norrtäljes största slättsjö”.
Den som vill utföra en åtgärd i landskapet som väsentligt kan ändra naturmiljön ska först göra en anmälan till samråd med sin länsstyrelse. Länsstyrelsen kontrollerar om åtgärden uppfyller kraven i kapitel 12 paragraf 6 i miljöbalken.
– Solcellsföretaget har med hjälp av fotografier försökt hävda att områdena främst är våtmark. Vi menar att även om det här inte handlar om den allra bästa jordbruksmarken så är den ändå viktig. Till exempel när det var torrår 2018 var det här värdefulla marker att ta gräs från. Ängsmarker kan ofta vara översvämmande på vårkanten, men går likväl att skörda på sommaren.
I sitt yttrande i juni 2022 menade Länsstyrelsen i Stockholm att man ”från allmän naturvårdssynpunkt” inte har något emot solcellsparken. Hembygdsföreningen överklagade yttrandet, och ärendet togs upp i Mark- och miljödomstolen. I april 2023 kom domen, som gick på Länsstyrelsens och solenergiföretagets linje. ”Solcellsparken avses att placeras utanför byarna Svärlinge och Granby och innebär ingen skada på miljöerna eller bebyggelsestrukturen. Däremot kommer parken att innebära en påverkan på det öppna och vidsträckta odlingslandskapet. Med hänsyn till solcellsmodulerna relativt sett låga höjd kommer dock denna påverkan främst vara i parkens direkta närhet”, fastslog Mark- och miljödomstolen.
Fasterna hembygdsförening har därefter överklagat till Mark- och miljööverdomstolen, och fått prövningstillstånd. Därefter har en så kallad skrifteväxling skett. Helios Nordic Energy har fått yttra sig angående föreningens överklagan, och föreningen har fått yttra sig över företagets skrivelse. Fasterna hembygdsförening har inte i någon del av processen tagit hjälp av jurist, berättar Rolf Embro.
Har det här stärkt er som förening? – Det får vi se. Det beror på utfallet.
Den 1 januari 2025 införs nya regler för laddning av elfordon. Enligt plan- och byggförordningen ska laddstolpar för elfordon då finnas vid alla större svenska parkeringsplatser.
De nya lagen berör främst nybyggnation eller ombyggnation, men gäller i vissa fall även för befintliga byggnader. För dessa gäller kravet på laddpunkt de hus som inte är bostadshus och har minst 20 parkeringsplatser i byggnaden eller på tomten. Ouppvärmda byggnader omfattas inte av kravet och inte heller byggnader avsedda för totalförsvaret.
Ulph Lundgren, verksamhetsutvecklare på Bygdegårdarnas Riksförbund, är kritisk till att ideell verksamhet ska vara med och bekosta utbyggnaden av svensk laddinfrastruktur.
– I förarbetet till lagtexten finns inte ideella fastighetsägare med över huvud taget. Man pratar I stället om kommersiella och offentliga fastighetsägare. Men ideella fastighetsägare har inte samma ekonomiska förutsättningar.
Att bestämmelsen träder i kraft vid årsskiftet 2024/25 innebär att åtgärder kommer att behöva vidtas i rimlig tid, eftersom man annars omedelbart kommer bryta mot regeln i samma stund som den börjar att gälla, meddelar Boverket på sin hemsida. Bygdegårdarnas Riksförbund räknar med en kostnad på omkring 70 000 kronor för varje berörd bygdegård. Priset avser utrustning samt installation och är baserat på Swecos kalkyler på beställning av Boverket.
– För ideella fastighetsägare finns just nu inga finansieringslösningar, inga bidrag att söka. I värsta fall är 70 000 kronor allt en bygdegård omsätter, och då är det bara att kasta in handduken.
För ideella fastighetsägare finns just nu inga finansieringslösningar, inga bidrag att söka.
Förordningen gäller hus med minst 20 parkeringsplatser, vilket i praktiken innefattar de flesta bygdegårdar.
– En grusplan i anknytning till byggnaden räcker för att lagen ska gälla. En sådan parkeringsyta är en förutsättning för att man ska kunna mötas på landsbygden.
Bygdegårdarnas Riksförbund har rekommenderat sina medlemmar att avvakta medan förbundet arbetar med en skrivelse till regeringen.
– Det här är en punktfråga. Är det lagstiftarnas mening att kulturverksamhet och försäljning av hemslöjd ska bekosta utbyggnaden av svensk laddinfrastruktur? Men den större frågan handlar om att ideella fastighetsägare måste företrädas och tas hänsyn till när man stiftar lagar. Vi i den ideella sektorn behöver upplysa politikerna om att vi finns.
Ulph Lundgren understryker att Bygdegårdarnas Riksförbund ämnar att delta i arbetet med att följa den nya lagen.
– Föreningar har redan börjat sätta upp laddpunkter, och vi är naturligtvis en viktig del i allt det här. Men våra speciella förutsättningar måste tas hänsyn till – till exempel med hjälp av stödformer.
Som Bygd och Natur tidigare har berättat har Riksantikvarieämbetet på uppdrag av regeringen utrett förutsättningarna för att bilda ett råd för skydd av kulturarv. Den 29 februari meddelades formerna för det råd som ska bildas.
Regeringen ger Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Kungl. biblioteket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, länsstyrelserna och Statens fastighetsverk i uppdrag att bilda ett råd för skydd av kulturarv.
Rådets syfte ska vara att bidra till en effektiv beredskapsplanering för skydd av samlingar av kulturarv samt kulturhistoriskt värdefulla fastigheter och miljöer i Sverige. Målgrupper för arbetet i rådet ska vara offentliga, privata och det civila samhällets aktörer som förvaltar eller på annat sätt arbetar med kulturarv eller med beredskapsfrågor som har betydelse för kulturarv i Sverige. Arbetet i rådet ska pågå till och med den 28 februari 2027.
Sveriges hembygdsförbund hör till de organisationer som i dialog med Riksantikvarieämbetet tryckt på vikten av att ideella aktörer bereds plats i rådet för skydd av kulturarv. Så blir nu i viss mån fallet. En eller flera företrädare för det civila samhällets organisationer ska erbjudas möjlighet att delta i rådets arbete då frågor om ideellt kulturarvsarbete berörs.
Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Kungl. biblioteket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Statens fastighetsverk ska företrädas på ledningsnivå. Länsstyrelserna ska utse minst en och högst två representanter som företräder deras arbete med beredskap och med kulturarv. En representant var för de centrala museimyndigheterna eller stiftelsemuseerna, de regionala museerna och Svenska kyrkan ska erbjudas att ingå i rådet, efter förslag av Centralmuseernas samarbetsråd, Länsmuseernas samarbetsråd respektive Svenska kyrkan.
Under åren 2014-2023 har drygt 124 miljoner kronor beviljats i investeringsbidrag till hembygdsgårdar och andra kulturmiljöer, inom ramen för landsbygdsprogrammet. Till exempel har Torslunda hembygdsförening på Öland fått stöd till att byta taket på Skandinaviens största stubbkvarn. Under år 2023 fick Rättviks hembygdsförening drygt 700 000 kronor för att byta ut uppruttnade klovtak på tre byggnader i Rättviks gammelgård. – Hittills har vi använt beviljade medel till att renovera en parstuga. Pengarna räcker även till reparationer av en gästabudsstuga och stall med portlider. Detta ska genomföras till sommaren. Under de kommande åren blir det nog svårare att få bidrag till investeringar i våra kulturmiljöer, säger Svante Modin, ordförande i Rättviks hembygdsförening.
Bruksboden i Sävjöström har fått nya panelbrädor, fasadfärg och fönstren har renoverats. Foto: Lenhovda sockens hembygdsförening
Ett stort antal hembygdsföreningar har fått stöd till upprustning de senaste tio åren. Tack vare landsbygdsprogrammet har till exempel Lenhovda sockens hembygdsförening kunnat renovera Bruksboden i Sävjöström. Panelbrädor har bytts ut, fasaden fick ny färg och fönstren som är original från 1800-talet renoverades. – Vi driver ett museum i byggnaden i dag, och är mycket glada att detta kunde genomföras, säger Margareta Andersson, ordförande i Lenhovda sockens hembygdsförening. Efter renoveringen har Bruksboden i Sävjöström prisats av Kulturparken Småland, ett bolag med kulturarvsfokus som drivs av Region Kronoberg och Växjö kommun.
Några länsstyrelser har kvar cirka 8 miljoner kronor sammanlagt att fördela i mars 2024, men det går inte att söka mer pengar.
Landsbygdsprogrammet har finansierats av EU och den svenska staten gemensamt. Föreningarna har kunnat söka stödet på Jordbruksverkets hemsida. Sedan har det varit länsstyrelsernas roll att bevilja och administrera ansökningarna. Pasi Kemi, samordnare på Jordbruksverkets EU-programenhet, berättar att hembygdsföreningarnas möjlighet att söka pengar från landsbygdsprogrammet nu upphör. – År 2014 tog dåvarande regering beslut om ett riktat stöd till bevarande av kulturmiljöer, och nu är alltså dessa pengar slut. Man kan säga att det var en engångssatsning med ett särskilt fokus på hembygdsgårdarna, säger Pasi Kemi. – Några länsstyrelser har kvar cirka 8 miljoner kronor sammanlagt att fördela i mars 2024, men det går inte att söka mer pengar, säger Pasi Kemi. Inför det nya landsbygdsprogrammet för åren 2024-2027 har Jordbruksverket önskat att det ekonomiska stödet till lantbrukens livsmedelsförsörjning prioriteras tydligare. Detta har regeringen sagt ja till. Konsekvensen blir att det riktade stödet till hembygdsföreningarna tas bort.
Jordbruksverket och länsstyrelserna uppmanar föreningarna att i stället vända sig till EU:s Leaderprogram, med regionala programkontor runt om i Sverige. Vid ansökningar till Leader måste dock hembygdsföreningarna konkurrera om stödpengarna med både övrigt föreningsliv och näringsliv. Dessutom har varje Leaderområde i Sverige olika prioriteringar och strategier när man beviljar projektstöd. – Leaderområdena omfattar heller inte riktigt hela Sverige. Några områden saknas, säger Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg på Sveriges hembygdsförbund. – Det borde även fortsättningsvis finnas ett riktat statligt stöd till byggnadsvård av kulturmiljöer, eftersom behovet är så stort. Det finns beräkningar på att hembygdsföreningarna har cirka 11 000 byggnader.
Som det ser ut nu får vi försöka få stöd lokalt i stället, till exempel från banken.
Pelle Filipsson på Arbetets Museum i Norrköping uppmanar ändå hembygdsföreningar och arbetslivsmuseer att fortsätta söka investeringsstöd. Han håller i kurser för ideella föreningar om hur man söker pengar. – Min roll är att se möjligheterna. Jag uppmuntrar till att satsa och skicka in ansökningar, för att landsbygden ska frodas, säger Pelle Filipsson. Han har en lång lista med uppgifter om finansiärer till olika slags projekt, och där finns bland annat Leader med. – Föreningar är välkomna att vända sig till mig med frågor och funderingar om hur man söker rätt investeringsstöd, säger Pelle Filipsson. Helena Rosenberg betonar att man fortfarande kan söka kulturmiljövårdsbidraget från länsstyrelserna till underhåll av byggnader. – Det kulturhistoriska värdet kan gå förlorat om man inte underhåller, medan investeringar kan förbättra tillgängliggörandet och locka fler besökare, förklarar hon.
Svante Modin från Rättvik är glad över att hans hembygdsförening hann söka och få stöd från landsbygdsprogrammet, medan möjligheten fanns. – Min upplevelse är att om man varit ärlig och lämnat in väl dokumenterade ansökningar, så har förutsättningarna varit goda att beviljas bidrag, säger Svante Modin. – Samtidigt har det varit besvärligt att söka stödet från Jordbruksverket. Det var superkrångligt och absolut inte användarvänligt. Margareta Andersson från Lenhovda Sockens Hembygdsförening har liknande erfarenheter. – Vi fick hjälp från kommunens kultur- och fritidskontor när vi ansökte till landsbygdsprogrammet, berättar hon. – Det är ju inte så lätt att genomföra dessa ansökningar, om man inte har stor datorvana.
När nu möjligheten att få stöd från landsbygdprogrammet försvinner, vet ni i föreningen vart ni kommer vända er inför kommande investeringbehov? – Som det ser ut nu får vi försöka få stöd lokalt i stället, till exempel från banken. Här finns även bonuspengar att ansöka från vindkraftsbolagen som etablerar sig i närområdet, men det handlar inte om så stora summor som man kunnat få genom landsbygdsprogrammet, säger Margareta Andersson.
Ett hundratal forskare och experter har bidragit till den tio avsnitt långa serien som sändes säsongen 2023-2024. Vid flera tillfällen har hembygdsföreningar och hembygdskonsulenter kunnat bistå med kunskap och expertis. Ersk-Matsgården i Hassela är en av många gårdar som fått agera inspelningsplats.
– Tv-teamet var ute och letade efter passande gårdar, och en dag dök de upp här, berättar Barbro Björklund som är kultursamordnare i Nordanstig kommun.
– De tyckte att det var en perfekt miljö, eftersom Ersk-Matsgården är en gammal finngård som är helt intakt.
SVT har även bjudit in till samarbeten med museer, bibliotek, hembygdsföreningar och andra aktörer som på ett eller annat sätt kan tänkas vilja koppla innehållet i serien till sin egen verksamhet. På Ersk-Matsgården har man dock inte gjort någon egen satsning med anknytning till den nygamla vurmen för det förgångna.
– Å andra sidan är det ju precis vad vi alltid gör – förvaltar intresse för historia, menar Barbro Björklund.
I Kyrkefalla hembygdsförening i Tibro kommun har man samverkat med Tibro museum i årtionden. Men i år var första gången man bjöd in till ett gemensamt arrangemang med utgångspunkt i ett tv-program.
Eva Thörn är sekreterare i Kyrkefalla förening, och vet hur svårt det kan vara att locka besökare till evenemang.
– Men den här gången blev vi säkert 50 personer. Vi blev överraskade över att det kom så mycket folk.
Evenemanget ägde rum i Balteryds hembygdsgård och kretsade kring hur livet på gården sett ut genom tiderna, och vilka människorna varit som levt just där. Medelåldern bland besökarna i den fullsmockade storstugan var lägre än vad den brukar, noterade arrangörerna.
– Jag tror att det dels hade att göra med att museet annonserat på Facebook. Men kanske finns det också en koppling till att man sett tv-programmet?
Serien påminde oss om att den lokala historien är en viktig del av vårt arbete.
Även i Långared hembygdsförening i Alingsås kommun planeras en kväll med utgångspunkt i tv-serien och den lokala historien. Den 18 april berättar pedagog Marie Schmidt från Lödöse museum om Loholmen i sjön Anten. På ön finns ruinerna från Lo slott, som restes på medeltiden.
– Där bodde bland andra Margareta Leijonhufvud, som kom att bli Gustav Vasas andra fru. Från ön finns också arkeologiska fynd, som numera visas på Lödöse museum, berättar Ingela Lindahl som är ordförande i Långareds hembygdsförening.
Föreningen tog intiativ till kvällen efter att man via Sveriges hembygdsförbund mottagit extramaterial i form av klipp från serien, fritt att använda som inspiration eller som en del i en utställning.
– Är man med i en hembygdsförening är man intresserad av kulturarv. Serien påminde oss om att den lokala historien är en viktig del av vårt arbete, konstaterar Ingela Lindahl.
Fullsatt hos Balteryds hembygdsförening. Foto: Elof Johansson
Samarbeten mellan hembygdsföreningar och museer är förstås ingen ny företeelse understryker Ulf Dernevik som är generalsekreterare för Sveriges länsmuseer.
– Många av länsmuseerna, som jag i första hand företräder, har ofta hembygdsförbunden som medstiftare. De härrör inte sällan från olika hembygdsorganistationer, fornminnesföreningar och liknande och har ofta personer ur hembygdsförbunden i sina styrelser. Men förhoppningsvis kan SVT:s satsning stärka banden mellan museer och föreningar ytterligare.
Vid sidan av de stora politiska linjerna har SVT:s serie också skildrat det vanliga livet och hur man faktiskt levde förr, inflikar han.
– Förmodligen leder det till att intresset för historiskt vardagsliv ökar. Och just de antroprologiska delarna av historien är ju både hembygdsföreningar och länsmuseer duktiga på att berätta mer om.
Styrkan i ”Historien om Sverige” är att serien ger kunskap om hela landet, menar Ulf Dernevik.
– De institutioner som är bäst lämpade att bidra i en sådan rörelse är just länsmuseer som finns överallt, i samverkan med lokala och regionala hembygdsförbund runtom i landet.
Här kan du ta del av Sveriges hembygdsförbunds information om ”Historien om Sverige”, inklusive ett inspelat webbinarium om satsningen utifrån hembygdsföreningars pespektiv.
Vad betyder ett torg för en by? Jon Böhlmark: Vad betyder en plats för där människor möts? Skulle man kunna tänka sig att torget som mötesplats funnits i tusentals år och endast nu de sista åren blivit parkeringsplatser? Vi kanske var och en kan börja ana konsekvenserna? Martin Mehlin: Ett torg i varje hembygd är egentligen en rättighet som många byar och brukssamhällen förlorat under de senaste 50–60 åren. I takt med att makten förflyttats från den lokala skalan har också förvaltandet av gemensamma platser i många byar försvunnit eller hamnat på lokala föreningar och enskilda personer.
Hur har arbetet gått till? Martin Mehlin: Projektet tog sin början i diskussioner med lokalsamhället Sollerön och behovet av en gemensam plats på orten. Genom ArkDes Think Thank gavs vi möjlighet att genomföra det här projektet, med förhoppningen att sätta i gång en process som kan leda till ett permanent och levande torg.
Vad händer nu i byn på Sollerön? Jon Böhlmark: Kommunen har sammankallat en arbetsgrupp som arbetar vidare mot genomförande. Planen ska knådas ett varv till och finansiering ska diskuteras. Vi hoppas att den goda samverkan som har rått kan vara del i att förvalta och skapa innehåll på platsen. Då har vi inte bara skapat ett torg i fysisk bemärkelse, utan också byggt socialt kapital.
Hur hoppas ni kunna sprida metoden? Martin Mehlin: Många mindre byar har under många år haft en negativ befolkningsutveckling och när affären, bensinmacken eller skolan försvinner riskerar orter att tyna bort. Vi tror därför att det är viktigt att förstå betydelsen i att det behöver ske något så snart som möjligt – att vända den rådande trenden. Genom att exemplifiera metoden, så som vi gjort på Sollerön, hoppas vi att kommuner och regioner blir inspirerade av att skapa gestaltade platser på fler orter.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
