”Med ett genuint engagemang för platsens kulturarv och kulturmiljö arbetar Blidö sockens hembygdsförening aktivt med landsbygds- och skärgårdsutveckling. De har skapat en gemensam mötesplats i bygden och gjort det möjligt att resa i tiden, fysiskt men också digitalt på hemsidan. Genom att samla och sprida kunskap om platsens historia har föreningen utvecklat Blidö till ett tydligt besöksmål. Föreningen är därför en värdig vinnare av Årets hembygdsförening”, skriver juryn i sin motivering.
– Med sitt inspirerande arbete är föreningen verkligen en värdig vinnare, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.
Blidö sockens hembygdsförening bildades 1982 och är verksam i Blidöbygden, det vill säga Blidö socken i den yttre delen av Stockholms skärgård. Ordförande är Anne Petersen.
Grattis! Hur ska ni fira utmärkelsen? – Vi kommer att göra något extra på vårt årliga nationaldagsfirande och invigningen av museet vid Båtsmanstorpet för våra medlemmar och besökare, säger Anne Petersen.
Föreningens byggnader har under de senaste åren genomgått omfattande renoveringar och arbetet stod färdigt sommaren 2022. Nu erbjuds olika utställningar, tunnbrödsbakning, studiecirklar och annan nytänkande programverksamhet. De renoverade byggnaderna har blivit en plattform som har ökat kontakterna mellan hembygdsföreningens medlemmar, tillresta besökare och boende på Blidö.
En central kraft för att få renoveringarna till stånd har varit Göte Lagerkvist, berättar Anne Petersen.
– Arbetet har skett under ledning av Göte Lagerkvist och utförts av medlemmar som anmält sitt intresse och erbjudit sina kunskaper. För att finansiera ombyggnaderna av Silversmedens hus och vår Bagarstuga har Göte Lagerkvist varit ihärdig bidrassökare hos alla upptänkliga instanser. Det är många eldsjälar som hjälpt till med det de kan. Stort tack till dem alla som gjort det möjligt!
Har detta också möjliggjort ny programverksamhet? – Ja. De kurser vi har i Bagarstugan är exempelvis en ny aktivitet. Museet i ladan är också nytt, liksom vår loppis och visningar/guidningar i Silversmedens hus som ingår i Kulturarvet som besöksmål.
De senaste 20 åren har hembygdsföreningen utvecklat sin verksamhet i betydande grad och blivit drivande i en rad frågor som inte bara rör det lokala kulturarvet och kulturarvet som besöksmål utan även aktuella samhällsfrågor. Hembygdsföreningen är en av elva aktiva föreningar som bildar ”Blidöbygden – Utveckling i Samverkan – BUS”. Ett paraplyorgan för att utveckla bygden i dess helhet. De ingår också i Norrtälje kommuns landsbygdsråd, där de tillför lokal input.
– Norrtälje kommun är stor och invånarna har både liknade frågor som helt lokala frågor som tas upp på dessa möten, säger Anne Petersen.
Vad är er styrka som förening? – Samarbete, delaktighet och stolthet hos våra eldsjälar och medlemmar. Utan dem hade vi inte varit där vi är i dag.
Vad vill ni göra mer av? – Vi vill locka alla åldrar till föreningen. Göra riktade familjeupplevelser, utställningar och evenemang. Bredda och föryngra bilden av Blidö sockens hembygdsförening.
Förutom äran och den positiva uppmärksamheten får Blidö sockens hembygdsförening 10 000 kronor. Prisceremonin går av stapeln i Gävle 11 maj. Prisutdelare är Anna-Karin Andersson, ordförande för Sveriges hembygdsförbund.
Berätta kort om föreningen! Hur många är ni, vad innehåller ett typiskt verksamhetsår? – Bjäre Härads Hembygdsförening består av cirka 600 medlemmar och har i dag en styrelse bestående av sju ledamöter plus ordförande. Hembygdsföreningen äger hembygdsparken med nio olika byggnader som består av kafé, lanthandel, skolmuseum, sjöfartsmuseum, vävstuga, hantverksutställning, smedja med mera. Under vinterhalvåret ägnar vi oss åt att renovera och sköt om våra byggnader. Vi har sju evenemang under året, som Pärans Dag, nationaldagen och midsommarafton. Fårets dag i mitten av juli är ett evenemang med utställare med fåranknytning, ett naturligt och uppskattat inslag, framför allt för barnen. Vårt största evenemang sedan två år tillbaka, sista helgen i juli, är Hantverksmässan som drar cirka 10 000-12 000 besökare. Ett event som verkligen hittat sin plats. Vi avslutar sommarsäsongen med firandet av kulturarvsdagen kring den 8-10 september. I år firar vi dagen i samarbete med Båstads kommun och planerar för en föreningsmässa och bjuder in alla andra kulturföreningar att synas. Inför julen har vi en gammeldags julmarknad då vi bjuder in andra utställare. – 2021 fick vi ett projekt beviljat från Leader/Länsstyrelsen för att starta ett kulturcenter för historiska matkulturgrödor.
Vad skiljer föreningens verksamhet i dag gentemot hur det såg ut för tio år sedan? – En ny styrelse tillsattes 2019 då hembygdsföreningen var ett sjunkande skepp med svag ekonomi och byggnader i stort behov av renovering. Föreningen hade sett likadan ut i många år, antalet besökare hade bara minskat och ekonomin var i botten. Byggnaderna var i behov av renovering och aktiviteterna hade försvunnit. Föremålen, inte minst textilierna, som fanns i byggnaderna hade behandlats lite styvmoderligt på grund av brist på ideella krafter. Ett förhållande som nog alla föreningar kämpar med i dag. Med de sociala medierna har kraven också ökat på att synas på olika plattformar och det kräver sin kunskap. En styrelse behöver olika kompetenser vilket inte alltid är så lätt att rekrytera.
Hur har de senaste åren varit, med pandemin och återhämtning efter den? Har det medfört några förändringar? – När pandemin kom och vi var en ny styrelse insåg vi att vi behövde stärka upp vår teknik i hembygdsparken. Vi sökte medel och fick via Statens Kulturråd och kunde därmed hålla våra styrelsemöten, kommunikationen med medlemmarna och sända våra arrangemang digitalt, bland annat nationaldagsfirandet sändes digital under två år. Vi var också en av föreningarna i Skånes Hembygdsförbund som fick ett innovationspris. Vi passade också på att söka medel via Länsstyrelsen för att renovera en gård, Skorstensgården, för att få en konferenslokal med modern teknik, ny handikapptoalett samt ett litet pentry. Vi tog också hjälp av Lunds Universitet och Folklivsarkivet att rensa upp i det som kallades ett bibliotek i Skorstensgården till att bli en trevlig läshörna i stället. – I en av våra flyglar till Skorstensgården påbörjade vi renovering med hjälp av sökta medel via Länsstyrelsen för att skapa ett boende och byggde också dusch och ny toalett där. Bjäre är en attraktiv halvö för cykelturism och vi byggde då också en cykeldepå tillsammans med boende och kulturinslag för upplevelsecyklisten. – Under pandemin jobbade vi också med utvecklingen för att starta vårt odlande av kulturarvsgrödor.
Vad är er styrka som förening? – Vår styrka i dag är en styrelse med olika kompetenser i olika åldrar från 30 till 75 år med hög grad av engagemang och innovation. Fyra unga tjejer med stort engagemang för odlandet bidrar starkt med nytänk. Vårt samarbete med olika utbildningar är en annan styrka som bidrar med ”nya ögon” på våra verksamheter. De bidrar också med stora arbetsinsatser över året. Vårt samarbete med Arbetsförmedlingen för personal inom Nystartsjobb är ett annat exempel. Vår kompetens i styrelsen att hitta utlysningar om medel till projekt har varit avgörande för vår utveckling. – Personers kärlek till Bjäre och Hembygdsparken ger oss ibland donationer av stort och smått. Bland annat ärvde vi en fastighet som vi kunde sälja och pengarna gjorde det möjligt att lägga ett nytt avloppssystem, ett biologiskt sådant, när det gamla var utdömt.
Vad vill ni göra mer av ? – Vår önskan är att utveckla vårt odlande med kulturarvsgrödor till ett lite större odlingsområde och samarbete med flera odlare. Vi vill att boenden på Bjäre, näringslivet i bygden och turister på besök ska se Hembygdsparken som ett naturligt besöksmål.
Berätta kort om föreningen! Hur många är ni, vad innehåller ett typiskt verksamhetsår? – Föreningen har cirka 150 medlemmar, som för så många andra föreningar minskar det tyvärr lite år från år. Jag bifogar årets programblad. De stora händelserna är midsommarfirandet med 2 000 till 3 000 besökare och Fordons- och Hantverksträffen som lockar cirka 400 fordon och närmare 2 000 besökare. Vidare kommer en del besökare de åtta söndagseftermiddagar då vi visar 1900-talsmuseet, Militärmuseet samt har fika vid Hembygdsgården.
Vad skiljer föreningens verksamhet i dag gentemot hur det såg ut för tio år sedan? – Det är ingen större skillnad, vi är ju en hembygdsförening, hehe.
Hur har de senaste åren varit, med pandemin och återhämtning efter den? Har det medfört några förändringar? – Tyvärr minskade aktiviteterna under pandemin, men de och även besökarna verkar sakta men säkert vara på väg tillbaka. Förra året var det fortfarande lite mindre besökare på aktiviteterna men bättre än året innan.
Vad är er styrka som förening? – Vi firade 100 år 2023 så vi är en gammal och inarbetad förening som många känner till. Föreningen har bra lokaler att visa upp och midsommarfirandet, som har 200-åriga traditioner, lockar många som sedan generationer har den som tradition. Våra två museer drar många besökare.
Vad vill ni göra mer av? – Vi behöver göra mer aktiviteter för våra medlemmar så det lättare går att motivera varför man ska vara med i föreningen. Som det är nu saknas krav på medlemskap på de flesta aktiviteterna.
Berätta kort om föreningen! Hur många är ni, vad innehåller ett typiskt verksamhetsår? – Grangärde hembygdsförening har funnits i 100 år! Föreningen har skapat en hembygdsgård som passar in i den gamla bondemiljön i Sunnansjö. Vi är just nu drygt 200 medlemmar både här i bygden och runt omkring i Sverige. – Vinterhalvåret är en tid för återhämtning men några föreläsningar hinner vi med. Vi har också startat projektet Nyfikenhet möter erfarenhet där vi äldre handfast lär de yngre hur man gjorde förr, inriktning mat. Vi har konserverat, rökt kött och stoppat korv än så länge. – Under sommaren firar vi midsommar och har en hemvändardag. På hembygdsgården startar också ett stort veteranbilsrally, ett mopedrally och en Grålleparad. – Under hösten tar vi emot bygdens tredjeklassare till en aktivitetsdag. Året avslutas med en julmarknad med cirka 50 knallar.
Vad skiljer föreningens verksamhet i dag gentemot hur det såg ut för tio år sedan? – Hembygdsgården är mer välkomnande. Många andra föreningar väljer att ha sina träffar och arrangemang här. Förskolan i Sunnansjö är ofta här sommartid. Genom olika bidrag har gården, på gott och ont, utökats med flera hus så nu finns här närmare 40 byggnader!
Hur har de senaste åren varit, med pandemin och återhämtning efter den? Har det medfört några förändringar? – Under pandemin hittade många till vår öppna hembygdsgård för ”egna” samkväm. Tyvärr har flera av våra trognaste medhjälpare valt att kliva av. Det blev för långt uppehåll och de kände tröttheten komma tror jag. – Tack vare vårt projekt med yngre och äldre så tror vi dock på en förnyelse av medarbetargänget!
Vad är er styrka som förening?
– Öppenhet och välkomnande. Alla kan göra något. Vi är välkända och har ett mycket gott renommé. Det gör att vi blir inbjudna att delta i många olika aktiviteter och det är oftast enkelt att få kommunalt stöd. Vi har också en mycket god ekonomi.
Vad vill ni göra mer av? – Som de flesta föreningar vill vi göra mer för kulturarvet – men arrangemangen tar mycket tid och ork. Drömmar finns att utveckla vår ”barnhörna”, där kossan Böna välkomnar alla unga.
Berätta kort om föreningen! Hur många är ni, vad innehåller ett typiskt verksamhetsår? – 2024 har börjat bra med exempelvis 5 procent fler besökare under första kvartaet, redan ett 70-tal guidningar bokade (varav tio på tyska). Vår Tisdagsklubb är i gång och våra event rullar på. Nästa blir vårt traditionella Valborgsmässofirande med tal av prästen, ortens kör och stor brasa. Kvällen avslutas sedan med musikquiz i restaurangen. Förra året var det 95 som var med på quizen. Vi samarbetar mycket med kommunen, till exempel för dagverksamhet, Svenska Kyrkan, Sveriges hembygdsförbund, Vuxenskolan, Åsle Friskola och många lokala företag. Kafé- och restaurangrörelsen sköts av en arrendator men föreningen äger fastigheten och ansvarar för inventarier, drift och underhåll av lokalerna.
Vad skiljer föreningens verksamhet i dag gentemot hur det såg ut för tio år sedan? – Med ett ord: Massor. Styrelsen ombildadades för att bestå av hälften kvinnor och hälften i 30-årsåldern plus att äldre kunniga var kvar för att ”balansera” och ha kunskapen om vad vi borde ta tag i. För tio år sedan stod det klart att åtta vasstak behövde bytas ut, tre tegeltak läggas om, en stuga behövde få ett helt nytt tak, smedjan behövde ny bälg, kvarnen nytt vattenhjul, ladugården nya gavlar, med mera. Vi tog fasta på den plan som legat i byrålådan ett antal år och körde i gång med vårt då kommande 100-årsjubileum som mål och drivkraft.
Hur har de senaste åren varit, med pandemin och återhämtning efter den? Har det medfört några förändringar?
– Årsstämman och alla möten höll vi utomhus. En konsekvens av uteblivna besökare var att arrendatorn i restaurangen inte fick det att funka och fick säga upp sig år 2020. Under dessa år började vi se över och renovera vår hemsida samt skapade en ansvarig i styrelsen för sociala media. Plus att vi såg över allt tryckmaterial vi hade och såg till att de var relevanta. Guider med mera har vi på tre språk. Sedan började vi marknadsföra oss bättre i lokaltidningen, närradio med mera. När det väl ”släppte” så fick vi lite av en boom med alla som skulle ”hemestra” plus att vi var laddade i föreningen inför alla gästers återkomst. 2022 hade vi cirka 14 500 besökare, det bästa på 50 år. Det blev även uppenbart, inom föreningen, hur man han saknat umgänget med varandra under pandemin. Vi hade fullt på alla event och alla kund träffas och ”tjöta” igen.
Vad är er styrka som förening? – Vår sammanhållning. Det finns sedan långt bak i tiden, 1923 närmare bestämt, en stolthet över att ha Åsle Tå i sina ”ägor”. Och detta har skapat och utvecklat ett stort ansvar och stolthet i att vårda och utveckla Tån. Detta blev uppenbart i samband med vårt jubileum när både vi och gästerna kunde se och uppleva en helrenoverad Tå.
Vad vill ni göra mer av? – Vi har en femårsplan. Vi vill utveckla Tån som en mötesplats och attrahera fler skolor att komma, till exempel. Det som inte finns där än, eftersom vi måste betala ett nytt avloppsreningsverk till restaurangen först, är att skapa saker som lockar framför allt barnfamiljer.
Larsagården är belägen på Katrinebergs folkhögskola i Falkenbergs kommun. Den består av två gårdar som tillsammans med ekonomibyggnader bildar en sluten fyrkant. Byggnaderna är från 1700-talet och 1800-talet och av stort kulturhistoriskt värde, om detta är enigheten stor.
Frågan är vad det innebär för anläggningens framtid. I juni 2023 meddelade ägaren Region Halland sin avsikt att sälja Larsagården på den privata marknaden.
Anledningen är bland annat att anläggningen har omfattande och kostsamma upprustningsbehov. Regionen hänvisar även till att man saknar egen verksamhet i byggnaderna.
Vessige-Alfshögs hembygdsförening motsätter sig försäljning och arbetar på flera fronter för att häva planerna. Larsagården var en donation till dåvarande Landstinget i Hallands län 1958, med krav på att den i framtiden skulle vårdas och skötas av mottagaren, menar föreningen.
– Larsagården är en gåva till Landstiget för ett allmännyttigt ändamål, det vill säga en donation, där en av donatorerna var konung Gustaf VI Adolf, som besökte Larsagården den 8 juni 1954 på sin Eriksgata, säger Hans Terner, sekreterare i Vessige-Alfshögs hembygdsförening.
Enligt urkunderna fanns det flera grunder till donationen. Bland annat att folkhögskolan skulle ha möjlighet att nyttja Larsagården vid undervisning och allmänhetens tillgång till gården. Den ingår i dag i Ekomuseum Nedre Ätradalen.
När planerna på försäljning blev kända vilade hembygdsföreningen inte på lagrarna.
– Vi agerade taktiskt omedelbart när vi, sex veckor innan beslut skulle tas, fick kännedom om planen att Regionen skulle avyttra Larsagården på den privata marknaden. Hembygdsrådet i Halland skrev till Länsstyrelsen och begärde att Larsagården skulle byggnadsminnesförklaras, vi skrev till Region Halland och till ordförandena i såväl regionen som i de kommunala nämnderna, säger Ulla Rickardsson, ordförande i föreningen.
Vi agerade taktiskt omedelbart när vi, sex veckor innan beslut skulle tas, fick kännedom om planen att Regionen skulle avyttra Larsagården på den privata marknaden.
Genomslaget i media blev stort. SVT i Halland, Sveriges Radio, dagstidningar och andra hann rapportera innan politikerna fattade beslut om försäljning. Efter beslutet om försäljning har arbetet fortsatt. Vessige-Alfshögs hembygdsförening överklagade beslutet till förvaltningsrätten, som i februari 2024 dömde till regionens fördel.
Föreningen har därefter begärt prövningstillstånd hos kammarrätten i Göteborg för en överklagan av förvaltningsrättens beslut.
– I vårt överklagande har vi begärt att kammarrätten tillskriver och begär yttranden från såväl Riksantikvarieämbetet som Länsstyrelsen i Hallands län, säger Hans Terner.
Vilka är era huvudsakliga argument mot försäljning? – En donation kan inte avyttras då förutsättningarna för denna ensidigt förändras av gåvomottagaren av donationen. Larsagården måste behållas i det allmännas ägo, det vill säga Region Hallands, i enlighet med Riksantikvarieämbetets skrivelse 1958 i ärendet om överlåtelsen till Landstinget, som en nödvändighet ”om byggnaderna för framtiden skulle kunna erhålla nödig vård och tillsyn”, säger Hans Terner.
Vad har processen kring Larsagården hittills inneburit för er i föreningen? – För oss i hembygdsrörelsen i kretsen över huvud taget, har det inneburit att vi lärt oss väldigt mycket om Larsagården från byn Lustorp i Köinge socken i ”Östdanmark”. Bland annat finns Lustorp omnämnt redan 1528 och gården sedan 1569 i danska urkunder, säger Hans Terner. – Vi har kommit i kontakt med och träffat barnen till de sista ägarna. Ett av dem föddes på gården 1938. Vi har erhållit ett omfattande material som föräldrarna och barnen sparat om Larsagården, till stor hjälp för saken, säger Ulla Rickardsson.
Genom att sälja Larsagården sparar Region Halland 7 miljoner kronor som finns avsatta för underhållsinsatser. I beslutsunderlaget hänvisar regionens tjänstemän till Larsagårdens omfattande underhållsbehov, beskrivna i en rapport framtagen i samarbete med Kulturmiljö Halland, Hallands kulturhistoriska museums kulturmiljöavdelning. Vid upphandling har regionen inte fått in några anbud från entreprenörer som uppfyller kraven. Därför har man inte kunnat utföra de arbeten som finns med i underhållsplanen, skriver man.
Larsagården från ovan, äldre bild.
Malin Clarke, bebyggelseantikvarie och chef för byggnadsvårdsenheten vid Kulturmiljö Halland, menar att det inte finns någon brist på hantverkskunniga entreprenörer i trakten.
– Det finns flera hantverkskunniga och duktiga entreprenörer som gör denna typ av jobb, både i Halland och i närheten, så detta borde inte vara ett hinder i förvaltningen av byggnaden. Vi på länsmuseet vägleder gärna hur de kan hitta rätt kompetens. Regionen skulle också kunna vända sig till kommunerna för tips, de är vana vid att upphandla arbeten på sina kulturhistoriskt värdefulla byggnader enligt samma lagstiftning. Falkenbergs kommun har till exempel restaurerat flera av kommunens byggnader på ett varsamt vis. Sedan vågar jag inte svara på om försäljningen hade kunnat förhindras, regionen kanske har andra anledningar som vi inte känner till.
Har ni från Kulturmiljö Halland en åsikt kring försäljningen? – Vi anser att det viktigaste är att gården har en ägare som tar tillvara de kulturvärden som finns. Sedan är det så klart väldigt tråkigt om försäljningen skulle innebära en privatisering där allmänheten inte har samma tillgång till byggnaden. Gården är flyttad till platsen med ett musealt syfte, för att rädda byggnaden. Det är viktigt att man säkerställer att den bevaras även i framtiden.
I fjol sålde hembygdsföreningen i Krogsered i Falkenbergs kommun sin hembygdsstuga på den privata marknaden, eftersom medlemmarna inte mäktade ta hand om den. Hur ser förutsättningarna ut för att vårda äldre och krävande byggnader av kulturhistoriskt värde – och vad krävs för att de ska kunna vara fortsatt tillgängliga för allmänheten? – Det krävs ju både en hel del pengar och ideellt engagemang för att en förening ska mäkta med att förvalta en byggnad. Länsstyrelsen kan ibland ge föreningarna bidrag för att göra kostsamma åtgärder, men det räcker kanske inte alltid hela vägen. Det hade varit roligt att se fler yngre personer engagera sig och mer riktade bidrag till denna typ av byggnader, säger Malin Clarke.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
