Sverige är ett av drygt 170 länder som har skrivit under Unescos konvention om tryggandet av världens immateriella kulturarv. I maj 2024 utökades Sveriges förteckning över immateriella kulturarv med 13 nykomlingar, för att i dag omfatta totalt 82 kulturarv. Bredden är stor, konstaterar Matilda Bergqvist, samordnare vid Institutet för språk och folkminnen (Isof) där hon arbetar med Unescos konvention om det immateriella kulturarvet samt Isofs folkminnesverksamhet.
– Vi tycker att det är roligt att de nya inskrivningarna speglar bredden av vad immateriella kulturarv kan vara: Från musik och dans, mattraditioner och umgängesformer till hantverkstekniker. Till exempel gum- eller grynost från fäboden, kallbadskulturen, flamskvävning och polska – musik och dans, säger Matilda Bergqvist.
Ja, vad är egentligen ett immateriellt kulturarv? – Immateriella kulturarv är sådant vi gör, alltså traditioner och kunskaper som förs vidare mellan människor. Det kan alltså handla om högtider, muntligt berättande, hantverk, maträtter, musik, dans och umgängesformer. Som kunskapen att bygga en klinkbåt eller att laga en speciell maträtt.
Vad avgör om ett immateriellt kulturarv hamnar på Sveriges förteckning eller inte? – Förteckningen bygger på förslag från allmänheten. För att förslaget om ett kulturarv ska kunna antas behöver det innehålla tillräckligt med information om kulturarvet, och så måste det uppfylla ett antal kriterier. Till exempel att kulturarvet är levande och utövas i Sverige i dag, och att det inte bryter mot svensk lag eller mänskliga rättigheter.
Vad innebär en plats på förteckningen? Vad ”ger” det en tradition eller teknik? – Förteckningen fungerar som en kunskapskälla över levande kulturarv i Sverige, så de som lämnar ett förslag behöver ofta samla in kunskap om och dokumentera traditionen, vilka som utövar den samt hur den kan tryggas och föras vidare i framtiden. Förteckningen ger även ökad synlighet för de kulturarv som finns med – men kanske får den oss även att fundera över vilka fler kulturarv vi vill värna om och lägga till.
Varför ska man lämna in förslag på immateriella kulturarv till den svenska förteckningen? – Att skriva ett förslag kräver lite arbete – men arbetet handlar om att samla kunskap och dokumentera kulturarvet, vilka som utövar den och vad som görs för att trygga och föra det vidare. Detta är viktigt för tryggandet av kulturarvet i sig. Dessutom behöver man inte göra det själv, utan man kan gå samman och hjälpas åt med olika delar. Det kan göra att man hittar nya samarbetspartners på vägen. Sedan kan en plats på förteckningen ge ökad synlighet åt kulturarvet.
Kan det leda vidare till en plats på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv? – För att ett kulturarv ska kunna nomineras till Unescos representativa lista måste det först finnas med på Sveriges förteckning. Men en plats på den nationella förteckningen är ingen garanti för att kulturarvet sedan nomineras till den internationella listan.
Hur ser den processen i så fall ut, är det ni på Isof som håller i den och lotsar vissa kulturarv vidare eller kan man själv driva det? – Initiativet tas av de som utövar kulturarvet. Det är ett krav från Unesco att utövarna måste vara med och driva processen. Sedan är vi på Isof med och stöttar arbetet. Under vissa tidsperioder finns möjligheten att lämna förslag till internationella nomineringar. Isof har tillsatt en expertkommitté som bedömer förslagen, men det är regeringen som i slutändan beslutar om vilka nomineringar Sverige ska göra.
– Efter att en nominering från ett medlemsland skickats in ska den granskas av Unesco och utvärderas av en internationell expertgrupp. Beslutet om vilka traditioner eller projekt som godkänns fattas sedan av den mellanstatliga kommittén. Hela processen, från inskickat nomineringsförslag till dess att kommittén tar beslut, tar uppskattningsvis tre till fyra år.
FAKTA. De 13 svenska kulturarv som skrivs in 2024:
Annandagsbandy
Kallbadskulturen
Polska – musik och dans
Gum- eller grynostkokning
Hälsinglands schablonmålning
Flamskvävning från Skåne
Spånfågeltäljning
Tagelspinnande
Ryaknytande
Halländsk binge
Delsbobroderi
Knyppling – med avsnitt om tekniker från Vadstena, Skåne och Delsbo
Korgar och korgtraditioner – med avsnitt om revbenskorgar, granrotskorgar, hasselkorgar, enekorgar, pilkorgar, löbbindning och samisk korgtillverkning
FAKTA. Nominera nya kulturarv Den 30 maj 2024 utökades Sverige förteckning med 13 nya kulturarv. Förteckningen, som därmed rymmer 82 kulturarv, sköts av myndigheten Institutet för språk och folkminnen (Isof). De nya kulturarven skrivs in efter att ha lämnats som förslag från allmänheten och bearbetats av Isof. En viss period varje år kan alla som vill lämna förslag till förteckningen genom ett formulär på Levandekulturarv.se. Nästa period är den 15 september till den 31 oktober 2024.
Sjöar och vattendrag, skogen, odlingskapet, kulturmiljöer och lokalt inflytande. Det är de huvudområden där riksdagspartiernas kandidater i EU-valet har fått tycka till i Sveriges hembygdsförbunds omfattande enkät.
– Många beslut i EU påverkar de svenska natur- och kulturlandskapen. Vi menar att dessa beslut måste vara möjliga att anpassa efter lokala och regionala förhållanden, oavsett om det handlar om våra landskap, våra näringar eller det civila samhället. Det står inte i motsättning till en kraftfull klimatpolitik, säger Jan Nordwall, generalsekreterare vid Sveriges hembygdsförbund.
På Hembygd.se/euvalet2024återges partiernas hållning kring skogslandskapet, odlingskapet, sjö- och vattenlandskapet samt det bebyggda landskapet. Varje svar paras med analyser av hur partiets ställningstagande förhåller sig till Sveriges hembygdsförbunds hållning.
Partierna har olika syn på EU:s inflytande, om brukande kontra bevarande samt kulturmiljö i förhållande till den av människan mer opåverkade miljön. Det finns också skillnader när det gäller hur man ser på finansiering och möjlighet till lokal påverkan.
Inom skogspolitiken fick politikerna svara på om det behövs mer skydd eller mer reglerat brukande. Tidöpartierna värnar äganderätten och den nuvarande inriktningen på skogspolitiken med frihet under ansvar. Miljöpartiet vill ha en helt ny skogspolitik som ställer om till ett naturnära och hyggesfritt skogsbruk som skyddar och återställer mer skog. Både Vänsterpartiet och Centerpartiet föreslår ersättningar för ökat skydd av skog som incitament för skogsbrukarna.
Ett annat område där meningarna går isär är frågan om EU:s vattendirektiv. Tidöpartierna har valt att pausa den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraft, något som har fått betydelse för kulturmiljöer vid vatten. Det välkomnas av Sveriges hembygdsförbund.
– I fallet med miljöanpassning till fria flöden i vattendrag befarar vi att viktiga kulturhistoriska värden riskerar att gå förlorade. Vi välkomnar därför att omprövningen har pausats eftersom samråden helt enkelt inte har fungerat; de åtgärdsplaner som togs fram gick i praktiken inte att ta ställning till efter som svarstiden var ytterst begränsad och förfarandet alltför komplicerat för gemene man, säger Jan Nordwall.
Den europeiska landskapskonventionen borde vara vägledande för alla beslut som påverkar natur- och kulturlandskapet.
Flera av kandidaterna pekar på vikten av finansiering för vård av viktiga kulturmiljöer. Uppfattningarna går dock isär om det är EU eller svenska staten som ska bidra med detta. I EU:s tidigare landsbygdsstöd fanns medel för nationella insatser, bland annat investeringsbidrag för hembygdsgårdar. Detta saknas i EU:s nya landsbygdsstöd.
– Vi har påtalat för riksdagens kulturutskott att förlusten av de nationella stödåtgärderna i landsbygdsstödet innebär ett stort avbräck för alla som arbetar med att bevara kulturmiljöer som är viktiga för förståelsen av hur landskapet har brukats historiskt, säger Jan Nordwall.
Samtliga EU-kandidater lyfter i olika ordalag fram vikten av lokalt inflytande. Miljöpartiet är ensamma om att nämna EU:s landskapskonvention, som togs fram på initiativ av Europarådet år 2000 och som lyfter fram landskapens många värden och vikten av att främja allmänhetens och lokalsamhällets delaktighet i hur landskapen bevaras och utvecklas. Sverige ratificerade konventionen 2010.
– Den europeiska landskapskonventionen borde vara vägledande för alla beslut som påverkar natur- och kulturlandskapet, men i Sverige har man inte tillmätt den någon större vikt. Det är synd och tyder snarare på att man från myndighetshåll inte ser konventionen som viktig, något som vi är mycket kritiska mot, säger Jan Nordwall.
Ta del av riksdagspartiernas svar och Sveriges hembygdsförbunds analyser på Hembygd.se/euvalet2024.
Mindre än 1 procent av den ängsmark som fanns vid 1900-talets början återstår i dag. Det har stora konsekvenser för den biologiska mångfalden, och för landskapet. I Skåne pågår sedan tidigt 2010-tal projektet Ängaliv, ett samarbete mellan Skånes hembygdsförbund, Göinge slåttersällskap, Regionmuseet, Örnanäs kulturreservat samt Glimåkra och Göinge hembygdsföreningar.
Målet är att bevara den biologiska mångfalden med tonvikt på ängar. Deltagarna arbetar också med att informera, stimulera och hjälpa andra föreningar och intressegrupper att komma i gång med ängsskötsel. Sommaren 2024 kommer minst tolv publika slåtterdagar, tre slåtterkurser och 4-5 ängsseminarier att genomföras.
Inom Skånes hembygdsförbund sköter ett 20-tal av de 109 medlemsföreningarna någon form av ängsmarker. Flera föreningar uppmärksammar De vilda blommornas dag 16 juni och Ängens dag första helgen i augusti.
– Samarbetet med naturskyddsföreningar är viktigt. Det är viktigt att förstå sambanden mellan natur och kultur i hävdberoende landskap, säger Sven Jensén, ordförande Skånes hembygdsförbund.
I april aviserade regeringen att man återinrättar det stöd som tidigare funnits för restaureringar av naturbetesmarker och slåtterängar. Världsnaturfonden WWF har välkomnat beslutet men konstaterar att summan, 15 miljoner kronor, är alldeles för låg. Världsnaturfondens bedömning är att stödet måste öka till 135 miljoner kronor för att göra skillnad för den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.
Sven Jensén och Ängalivkollegan Ingvar Nilsson, kassör Göinge slåttersällskap, instämmer.
– Vi anser att den offentliga finansieringen är synnerligen viktig. Inom Ängaliv är den bland annat en garanti för spridning av kunskapen om ängens betydelse och fortlevnad, säger Ingvar Nilsson.
Ängaliv har i nuläget ett mindre stöd från Länsstyrelsen i Skåne som täcker en handfull slåtterkurser och seminarier per år.
– Betesmarkerna är en del av de marker som inte är ängar men väl kan vara potentiella sådana. Inte sällan är betesmarker blom- och insektsrika och kan på så sätt väsentligt bidra till den biologiska mångfalden. Att ge restaureringsstöd till ängar som är i farozonen är synnerligen viktigt, säger Sven Jensén.
– Varje kvadratmeter som räddas av den tidigare så utbredda ängsmarken ger hopp inför framtiden. En ökning från 15 till 135 miljoner i stöd är absolut och odiskutabelt nödvändigt. Vi anser till och med att summan kunde vara ännu större. Dessutom borde stödet täcka hela kostnaden för restaureringsarbete, och inte bara 70 procent, säger Ingvar Nilsson.
Den stora investeringen måste ske i jordbrukslandskapet och den måste vi ha råd med.
Investeringar i biologisk mångfald är en nödvändighet menar Sven Jensén och Ingvar Nilsson. Även i städer och tätorter har ett slags ”ängsbruk” möjlighet att växa fram.
– Information till trädgårdsinnehavare om att spara delar av arealen för att skapa små ”ängsfragment” kan vara framgångsrikt. Vi kallar gärna dessa områden för örtrika gräsmarker för att skilja dem från traditionellt brukade ängar. Vi har också haft framgång med kyrkogårdsförvaltningar att avsätta vissa ytor för en fri ängsutveckling. Den information som spridits under senare år om betydelsen av pollinerare och deras livsmiljöer är viktigt att fortsätta med, säger Sven Jensén.
– Men den stora investeringen måste ske i jordbrukslandskapet och den måste vi ha råd med. Vi anser också att det är viktigt att man etablerar ett landskapsmässigt synsätt där man försöker att knyta ihop alla biologiskt viktiga marker som värdefulla ängar och betesmark med restaurerbara områden och ängsartad skötsel av vägkanter, säger Ingvar Nilsson.
FAKTA: Mer om Ängaliv
Projektet Ängaliv är ett samarbetsprojekt med Göinge slåttersällskap, Regionmuseet i Kristianstad, Örnanäs kulturreservat, Glimåkra hembygdsförening och Göinge hembygdsförening. Projektet har sedan starten fått ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen i Skåne.
Även skolor som folkhögskolan i Glimåkra, Östra Göinge kommun samt kyrkogårdsförvaltningar är involverade.
Skånes hembygdsförbund förvaltar byggnadsminnet Ballingstorp, som årligen ingår i Ängaliv. På gården finns två slåtterängar varav en torrare och en fuktigare. Den torrare skördas med slåttermaskin och där hässjas gräset. På den fuktigare ängen slås gräset med lie och räfsas ihop. Det hopräfsade gräset transporteras i regel till någon ungdjursbesättning i närheten för omedelbar användning. Båda ängarna efterbetas av tre-fyra ungdjur.
Båda slåtterängarna inbjuder till publik medverkan och inte sällan medverkar barn och unga.
Skörd med slåttermaskin i Örnanäs kulturreservat. Foto: Sven Jensén
Wämöparken i Karlskrona har kallats för Blekinges Skansen och är sedan länge ett populärt utflyktsmål. Här finns kulturbyggnader i form av torp och stugor samt lekplats, kaffestuga och promenadstigar.
Fram till nyligen fanns även grisar, kaniner, getter, ankor och höns. Säsongen 2024 har de sista djuret lämnat parken, efter beslut i Karlskronas drift- och servicenämnd.
De ekonomiska resurserna ska i stället läggas på mer kött i skolan.
Olle Klein, vice ordförande i hembygdsföreningen Lyckeby Gille har besökt Wämö många gånger genom åren, framför allt i sällskap med sina barnbarn. Han menar att djuren fungerat som ett dragplåster till kulturmiljöerna i parken.
– Barn behöver lockas till sådana här platser på sätt som de känner till. Det är jättetråkigt att djuren försvunnit.
Genom åren har bland annat Linderödssvin bökat i parken. Den prickiga grisen är en lantras och klassas numera som hotad. Vissa säsonger har även kommunens barn kunnat möta Linderödskultingar i parken.
– Wämöparken är en viktig plats i Karlskrona, understryker Olle Klein. Och det är en given utflykt för barnfamiljer, just på grund av djuren. Här har jag kunnat visa och berätta för mina barnbarn om min mormor och morfar, som hade både gris och höns hemma.
I och med att de sista djuren lämnar Wämö kommer man kunna göra besparingar på omkring 1 miljon kronor per år. Resuserna kommer i stället läggas på pedagogiska måltider och mer kött i skolmatsalarna, berättar den moderata kommunpolitikern Morgan Kullberg i ett nyhetsinslag för SVT Blekinge. Tidigare har eleverna i Karlskrona serverats vegetarisk mat en dag i veckan.
Morgan Kullberg är förutom ordförande i Karlskronas drift- och servicenämnd även mjölkbonde. När Bygd och Natur når honom hänvisar han till bristande djurskötsel.
– Man behöver fundera på hur kommunen tar hand om sina djur. Vilken kunskap har personalen som tar hand om dem? Ingen var utbildad djurskötare i parken och hägnet var inte heller 100 procent bra. Eftersom jag har egna djur vet jag hur de ska skötas.
I tidigare intervjuer har du beskrivit det som ett ekonomiskt beslut? – Vi var tvungna att fråga oss om det är det en kommunal kärnverksamhet att ha djur, och det är det inte. Vi gjorde en risk- och konsekvensanalys och insåg att det fanns brister i utbildning och hägn. Men givetvis började det som en ekonomisk fundering.
I och med att avknoppningen pågått i ett par år blir inte förändringen särskilt markant, menar han.
– Visst är det är tråkigt att djuren försvann, men på slutet fanns det faktiskt ändå bara ett par getter kvar.
Tillbaka till Olle Klein från Lyckeby Gille. Vad gäller slopandet av den vegetariska dagen i Karlskronas skolor är han tydlig.
– Jag kanske är udda, men jag tycker att alla ska få göra som de vill. Om man är uppvuxen med att äta kött ska man få äta kött, även i skolan.
Däremot anser han inte att köttkostnaden ska ställas mot kostnaden för det gemensamma kulturarvet.
– Man måste tänka längre än näsan räcker. För att locka barn till sådana här platser behövs det mer än en lekpark, för lekparker finns överallt.
– Jag förstår att det kostar och att man behöver göra prioriteringar, men i och med detta har man prioriterat bort en inkörsport till kulturen.
”Med ett genuint engagemang för platsens kulturarv och kulturmiljö arbetar Blidö sockens hembygdsförening aktivt med landsbygds- och skärgårdsutveckling. De har skapat en gemensam mötesplats i bygden och gjort det möjligt att resa i tiden, fysiskt men också digitalt på hemsidan. Genom att samla och sprida kunskap om platsens historia har föreningen utvecklat Blidö till ett tydligt besöksmål. Föreningen är därför en värdig vinnare av Årets hembygdsförening”, skriver juryn i sin motivering.
– Med sitt inspirerande arbete är föreningen verkligen en värdig vinnare, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.
Blidö sockens hembygdsförening bildades 1982 och är verksam i Blidöbygden, det vill säga Blidö socken i den yttre delen av Stockholms skärgård. Ordförande är Anne Petersen.
Grattis! Hur ska ni fira utmärkelsen? – Vi kommer att göra något extra på vårt årliga nationaldagsfirande och invigningen av museet vid Båtsmanstorpet för våra medlemmar och besökare, säger Anne Petersen.
Föreningens byggnader har under de senaste åren genomgått omfattande renoveringar och arbetet stod färdigt sommaren 2022. Nu erbjuds olika utställningar, tunnbrödsbakning, studiecirklar och annan nytänkande programverksamhet. De renoverade byggnaderna har blivit en plattform som har ökat kontakterna mellan hembygdsföreningens medlemmar, tillresta besökare och boende på Blidö.
En central kraft för att få renoveringarna till stånd har varit Göte Lagerkvist, berättar Anne Petersen.
– Arbetet har skett under ledning av Göte Lagerkvist och utförts av medlemmar som anmält sitt intresse och erbjudit sina kunskaper. För att finansiera ombyggnaderna av Silversmedens hus och vår Bagarstuga har Göte Lagerkvist varit ihärdig bidrassökare hos alla upptänkliga instanser. Det är många eldsjälar som hjälpt till med det de kan. Stort tack till dem alla som gjort det möjligt!
Har detta också möjliggjort ny programverksamhet? – Ja. De kurser vi har i Bagarstugan är exempelvis en ny aktivitet. Museet i ladan är också nytt, liksom vår loppis och visningar/guidningar i Silversmedens hus som ingår i Kulturarvet som besöksmål.
De senaste 20 åren har hembygdsföreningen utvecklat sin verksamhet i betydande grad och blivit drivande i en rad frågor som inte bara rör det lokala kulturarvet och kulturarvet som besöksmål utan även aktuella samhällsfrågor. Hembygdsföreningen är en av elva aktiva föreningar som bildar ”Blidöbygden – Utveckling i Samverkan – BUS”. Ett paraplyorgan för att utveckla bygden i dess helhet. De ingår också i Norrtälje kommuns landsbygdsråd, där de tillför lokal input.
– Norrtälje kommun är stor och invånarna har både liknade frågor som helt lokala frågor som tas upp på dessa möten, säger Anne Petersen.
Vad är er styrka som förening? – Samarbete, delaktighet och stolthet hos våra eldsjälar och medlemmar. Utan dem hade vi inte varit där vi är i dag.
Vad vill ni göra mer av? – Vi vill locka alla åldrar till föreningen. Göra riktade familjeupplevelser, utställningar och evenemang. Bredda och föryngra bilden av Blidö sockens hembygdsförening.
Förutom äran och den positiva uppmärksamheten får Blidö sockens hembygdsförening 10 000 kronor. Prisceremonin går av stapeln i Gävle 11 maj. Prisutdelare är Anna-Karin Andersson, ordförande för Sveriges hembygdsförbund.
Berätta kort om föreningen! Hur många är ni, vad innehåller ett typiskt verksamhetsår? – Bjäre Härads Hembygdsförening består av cirka 600 medlemmar och har i dag en styrelse bestående av sju ledamöter plus ordförande. Hembygdsföreningen äger hembygdsparken med nio olika byggnader som består av kafé, lanthandel, skolmuseum, sjöfartsmuseum, vävstuga, hantverksutställning, smedja med mera. Under vinterhalvåret ägnar vi oss åt att renovera och sköt om våra byggnader. Vi har sju evenemang under året, som Pärans Dag, nationaldagen och midsommarafton. Fårets dag i mitten av juli är ett evenemang med utställare med fåranknytning, ett naturligt och uppskattat inslag, framför allt för barnen. Vårt största evenemang sedan två år tillbaka, sista helgen i juli, är Hantverksmässan som drar cirka 10 000-12 000 besökare. Ett event som verkligen hittat sin plats. Vi avslutar sommarsäsongen med firandet av kulturarvsdagen kring den 8-10 september. I år firar vi dagen i samarbete med Båstads kommun och planerar för en föreningsmässa och bjuder in alla andra kulturföreningar att synas. Inför julen har vi en gammeldags julmarknad då vi bjuder in andra utställare. – 2021 fick vi ett projekt beviljat från Leader/Länsstyrelsen för att starta ett kulturcenter för historiska matkulturgrödor.
Vad skiljer föreningens verksamhet i dag gentemot hur det såg ut för tio år sedan? – En ny styrelse tillsattes 2019 då hembygdsföreningen var ett sjunkande skepp med svag ekonomi och byggnader i stort behov av renovering. Föreningen hade sett likadan ut i många år, antalet besökare hade bara minskat och ekonomin var i botten. Byggnaderna var i behov av renovering och aktiviteterna hade försvunnit. Föremålen, inte minst textilierna, som fanns i byggnaderna hade behandlats lite styvmoderligt på grund av brist på ideella krafter. Ett förhållande som nog alla föreningar kämpar med i dag. Med de sociala medierna har kraven också ökat på att synas på olika plattformar och det kräver sin kunskap. En styrelse behöver olika kompetenser vilket inte alltid är så lätt att rekrytera.
Hur har de senaste åren varit, med pandemin och återhämtning efter den? Har det medfört några förändringar? – När pandemin kom och vi var en ny styrelse insåg vi att vi behövde stärka upp vår teknik i hembygdsparken. Vi sökte medel och fick via Statens Kulturråd och kunde därmed hålla våra styrelsemöten, kommunikationen med medlemmarna och sända våra arrangemang digitalt, bland annat nationaldagsfirandet sändes digital under två år. Vi var också en av föreningarna i Skånes Hembygdsförbund som fick ett innovationspris. Vi passade också på att söka medel via Länsstyrelsen för att renovera en gård, Skorstensgården, för att få en konferenslokal med modern teknik, ny handikapptoalett samt ett litet pentry. Vi tog också hjälp av Lunds Universitet och Folklivsarkivet att rensa upp i det som kallades ett bibliotek i Skorstensgården till att bli en trevlig läshörna i stället. – I en av våra flyglar till Skorstensgården påbörjade vi renovering med hjälp av sökta medel via Länsstyrelsen för att skapa ett boende och byggde också dusch och ny toalett där. Bjäre är en attraktiv halvö för cykelturism och vi byggde då också en cykeldepå tillsammans med boende och kulturinslag för upplevelsecyklisten. – Under pandemin jobbade vi också med utvecklingen för att starta vårt odlande av kulturarvsgrödor.
Vad är er styrka som förening? – Vår styrka i dag är en styrelse med olika kompetenser i olika åldrar från 30 till 75 år med hög grad av engagemang och innovation. Fyra unga tjejer med stort engagemang för odlandet bidrar starkt med nytänk. Vårt samarbete med olika utbildningar är en annan styrka som bidrar med ”nya ögon” på våra verksamheter. De bidrar också med stora arbetsinsatser över året. Vårt samarbete med Arbetsförmedlingen för personal inom Nystartsjobb är ett annat exempel. Vår kompetens i styrelsen att hitta utlysningar om medel till projekt har varit avgörande för vår utveckling. – Personers kärlek till Bjäre och Hembygdsparken ger oss ibland donationer av stort och smått. Bland annat ärvde vi en fastighet som vi kunde sälja och pengarna gjorde det möjligt att lägga ett nytt avloppssystem, ett biologiskt sådant, när det gamla var utdömt.
Vad vill ni göra mer av ? – Vår önskan är att utveckla vårt odlande med kulturarvsgrödor till ett lite större odlingsområde och samarbete med flera odlare. Vi vill att boenden på Bjäre, näringslivet i bygden och turister på besök ska se Hembygdsparken som ett naturligt besöksmål.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
