Juryns motivering lyder: ”Med enastående bredd, kunskap och ideellt engagemang levandegör Lidingö hembygdsförening kulturarvet genom sitt museum, sina utställningar och sin omfattande bildbank. Med kvalificerad bokutgivning och inflytande i kommunens kulturmiljöarbete har föreningen blivit en kraft och tydlig röst för historiens plats i samtiden. En värdig mottagare av Årets hembygdsförening 2025.”
Karin Mörk är ordförande i Lidingö Hembygdsförening.
Grattis! – Tack så väldigt mycket. Det är jätteroligt det här.
Har ni hunnit fira? – Nej, men jag har skickat ut uppmaningar till alla arbetsgrupper att de ska fira med kaffe och tårta. Vi har ungefär hundra aktiva medlemmar som ingår i olika arbetsgrupper. Så har vår förening varit organiserad länge. Hantverksgruppen har exempelvis funnits sedan föreningen startade 1931.
Vad är fördelen med att verka i arbetsgrupper? – I många av våra arbetsgrupper har vi specialister i de olika områdena, i till exempel föremålsgruppen ingår en arkeolog – hon vet vad hon pratar om. Vi har överlag väldigt mycket kunskap i föreningen och då är det en styrka att alla gör det som de är bra på inom sitt respektive område.
Ni prisas bland annat för ert engagemang i och inflytande på kommunens kulturmiljöarbete. Berätta lite om detta. – En av våra arbetsgrupper är en natur och kultur-grupp som bland annat fungerar som remissinstans för kommunens planarbete. När Lidingö kommun antog ett nytt kulturmiljöprogram 2024 föregicks det av ett arbete där vi var delaktiga genom två representanter. De lyssnade på oss.
Hur ser våren och sommaren ut? – I morgon (7 maj) har vi kafferep. Det arrangerar vi två gånger om året, med sju sorters hembakat serverat på finporslin. Senare i maj medverkar vi på vårfest i centrum och nationaldagsfirandet på Millesgården, vi har en konsert med Mattias Enn och mycket annat. Under sommaren är det Bellmandagen 6 juli och så har vi öppet på museet på lördagar.
Men resten av året håller museet öppet fler dagar? – Ja. När det inte är sommar har vi öppet tisdag, torsdag, lördag och söndag.
Vad har varit ert fokus som förening de senaste åren? – Att synas. Att försöka vara med på så mycket som möjligt och att synas. Vi jobbar med anslagstavlor, Instagram, Facebook och samarbetar med andra organisationer. Vi har bland annat ett treårigt samarbete med Sensus studieförbund kring ett projekt som heter I sällskap, som syftar till att bryta ofrivillig ensamhet. Nyligen hade vi ett gemensamt evenemang på museet där vi bjöd in till att ta med sin mobil eller padda för att få hjälp med den. Det var lite en chansning, men det kom 50 personer! Många av dem hade aldrig varit på museet. Det är något vi kommer att arbeta mer med.
FAKTA. Om Lidingö hembygdsförening – Årets hembygdsförening 2025
Föreningen bildades 1931 och har i dag omkring 1700 medlemmar. Därmed är vi en av de största hembygdsföreningarna i Sverige. En huvuduppgift är att driva Lidingö museum, beläget intill Lidingö centrum. Föreningen medverkar som remissinstans i stadens planering och deltar i utformning av stadens kulturskyltar. Föreningen ger även ut böcker och genomför tillfälliga utställningar och evenemang. Läs mer på hembygd.se/lidingo
Arbetet utförs till allra största del ideellt av aktiva i arbetsgrupper. En deltidsanställd kanslichef bistår med administrativa uppgifter.
Anki Berg arbetar som chef på Örnsköldsviks museum och konsthall. I ett 18 månader långt projekt initierat av museet stöttar projektet tre lokala hembygdsföreningar i affärsutveckling.
Museet har generellt mycket kontakt med föreningslivet och kulturarvsaktörer.
– När jag började min tjänst märkte jag att flera hembygdsföreningar hade behov av ekonomisk stöttning. Det förvånade mig – eftersom föreningarna ofta satt på sådana guldlägen, säger Anki Berg.
– Ulvön är surströmmingens centrum och räknas som Höga kustens hjärta. Grundsunda hembygdsförening har haft sommarverksamhet sedan 1960-talet och har öppet dagligen sommmartid, och Brynge kulturförening har verksamhet i ett riksintresseområde för kulturmiljö. Många människor har minnen från dessa platser.
Efter dialog mellan föreningarna och museet inleddes arbetet med att skriva en projektansökan, och få möjlighet att anställa en projektledare – med syfte att främja affärsutveckling.
– Eller föreningsutveckling, snarare. Vi använder hellre ord som man kan associera till inom föreningslivet. Många anser ju inte att de håller på med affärsverksamhet.
De här metoderna handlar absolut inte om att den ideella sektorn ska in i ett ekonomiskt ekorrhjul.
Projektet fokuserar på att öka graden av självfinansiering hos föreningarna. Pengar söktes genom Leader Höga kusten – ett EU-stöd ämnat att utveckla den egna bygden utifrån lokala förutsättningar.
En generell problematik bland hembygds- och kulturarvsföreningar är att man inte värderar den egna produkten tillräckligt högt ekonomiskt, förklarar Anki Berg. I detta fall kan produkten vara exempelvis en guidad tur.
– Man är övertygad om att man inte kan ta mer än 60 kronor per person, för då kommer ingen att vilja betala.
Men om ingen vill betala 60 kronor för den guidade turen måste man fundera på om det går att utveckla sin produkt‚ resonerar Anki Berg.
– Kanske kan man kalla det ”historievandring med smakprovning”, och erbjuda något som gästerna får smaka på? Då kan man ta 120 kronor per person.
Besökare värderar en upplevelse högre än en guidad tur, förklarar hon.
– Det handlar i hög utsträckning om hur man paketerar sin produkt för att göra den intressant.
En annan resurs som tenderar att undervärderas är de egna lokalerna.
– Många föreningar har flera hus och stora ytor som skulle kunna hyras ut till andra aktörer som också är verksamma inom kulturarvsområdet. Till exempel en hantverkare, konstnär eller matproducent. Det skulle kunna förmera besöksmålet om man vågade släppa in fler aktörer.
Inte sällan finns det en rädsla att hyra ut och inleda nya samarbeten, förklarar Anki Berg.
– Man ser ofta hindren och är rädd att förlora kontroll.
Men det är fortsatt föreningen som sitter på kontrollen, betonar hon, om rätt sorts avtal skrivs.
– På kursdagar och kvällar har vi tittat närmare på det juridiska tillsammans – vad ska man tänka på när man ingår samarbeten eller upplåter sina lokaler till andra? Genom korrekt skrivna avtal har föreningen fortsatt makten.
När man kommit till den punkten att människor inte orkar, då måste man våga tänka nytt.
Många i föreningslivet är äldre, och för föreningar som driver populära besöksmål kan somrarna bli slitsamma.
– Ofta behöver man våga anställa och våga ha öppet mer.
Hon vill få föreningarna att se sig som spelare i ett större samhällsprojekt. Om de äldre backar lite och inte gör hela jobbet får också de yngre en chans att ta vid.
– I stället för att tre föreningsmedlemmar sliter ut sig under en sommarsäsong kan man anställa fem unga sommarjobbare – och ge dem världens bästa start i arbetslivet.
Anki Berg har själv lång erfarenhet av ideellt arbete. Hon är medveten om att föreningslivet inte alltid ser med blida ögon på affärstänk.
– Vi utmanar sättet att tänka kring ideellt arbete och vad det har för värden. Det är ovärderligt – men man måste också tänka hållbart.
När människor som jobbar ideellt är på väg att gå in i väggen måste man se över sitt arbetssätt, förklarar hon.
– De här metoderna handlar absolut inte om att den ideella sektorn ska in i ett ekonomiskt ekorrhjul. Men när man kommit till den punkten att människor inte orkar, då måste man våga tänka nytt.
I boken ”Hembygdens smaker” presenteras recept, råvaror och matproducenter från hela landet. Tre hembygdsföreningar med ett aktivt matkulturarbete presenteras i närbild.
I sörmländska Enhörna är hembygdsmuseet inrymt i den ena av två före detta skolbyggnader, medan det sommaröppna kaféet med hembakt återfinns i den andra. Föreningen har också verksamhet knutet till mathantverk, som konservering.
– Förr när det inte fanns kylskåp eller frys var man tvungen att konservera. Den kunskapen är vi med och för vidare. Man kan ju konservera nästan allt, berättar Kicki Lindqvist från Enhörna hembygdsförening i boken ”Hembygdens smaker”. Huskvarna hembygdsförening arrangerar med jämna mellanrum soppkulturluncher med föredrag om ortens historia och kulturarv.
– Det sociala är det viktigaste. Folk behöver träffas och umgås för att må bra. Mat är så mycket mer än näring, säger Lisbeth Hall från föreningen i boken.
Folk behöver träffas och umgås för att må bra. Mat är så mycket mer än näring.
En av de 15 historiska byggnader som tillhör Vindelns hembygdsgård är en flitigt använd bagarstuga, både för bak och som samlingspunkt vid flera av föreningens aktiviteter. Föreningen månar om att visa det arbete som krävts för att ställa mat på bordet. Lars Löfgren visar i ”Hembygdens smaker” en stor grynstamp, som användes för att krossa korn till gryn.
– Vi vill att besökarna ska förstå hur mycket arbete som låg bakom maten förr. Det är en viktig del av det vi försöker förmedla här, säger han i boken.
Totalt har drygt hundra hembygdsföreningar varit engagerade i Hembygdens smaker.
– Potentialen är stor för hembygdsföreningar att jobba med mat – besökare vill uppleva något genuint och gärna lokalt, och här har ju hembygdsföreningar möjlighet att matcha de vackra miljöerna och lokal kulturhistoria med något att äta, säger projektledaren Carolin Vallgren.
Intrycken förstärker varandra, menar hon.
– Genom att äta något blir upplevelsen större, och får man smaka på något med en historia blir upplevelsen än bättre! Det behöver inte vara något avancerat, det kan vara en kaka som innehåller en råvara som har en historia kopplad till platsen. I vår bok finns mycket inspiration.
FAKTA. Gratis lärplattform
I projektet Hembygdens smaker har Hushållningssällskapet arbetat för att synliggöra hembygdsföreningar som besöksmål och stötta de föreningar som vill utvecklas inom mat och måltider. Boken ”Hembygdens smaker” är en del av detta projekt.
Hushållningssällskapet har 15 lokalavdelningar i Sverige. Organisationen jobbar med mat och inom de gröna näringarna och har ett stort kontaktnät och kunskap inom mat- och livsmedelsfrågor.
På Hushållningssällskapets gratis lärplattform finns inspelade föreläsningar och inspiration från det nu avslutade projektet. Läs mer här.
Sveriges hembygdsförbund genomför nu en organisationsöversyn i syfte att utforska organisationen, hur man arbetar tillsammans och förbundets roll i samhället. Målet är ett vända en negativ medlemsutveckling och ett viktigt fokus är samspelet mellan organisationens olika nivåer: lokal, regional och nationell, samt frågor kring ledarskap och rollfördelning. Ansvarig för att stödja översynen är Mikael Morberg, som tillträdde tjänsten 1 november 2024 och har uppdraget till och med 31 maj 2025.
Berätta Mikael! Vad är det du gör och ska göra? – I mitt arbete som projektledare stödjer jag samtal och analys bland förtroendevalda och medlemmar. Det finns i dag en vision och strategi 2030 för Sveriges hembygdsförbund. Med översynen lyfts verksamhetsutveckling, vi-andan och framtiden rätt brett. – Vi ser över både vad vi gör och hur vi gör det tillsammans. Samtidigt är ju föreningarna självständiga och bestämmer över sin egen verksamhet. Det blir dock allt viktigare att se över rörelsens identitet och hur vi vill uppfattas. Vi behöver locka fler!
Hur går arbetet till? – Med stöd av kollegorna tar jag fram underlag och ordnar med verksamhetsforum. Jag har börjat besöka de regionala förbunden som vill ha stöd för vidare dialog. Det finns också webbsida på Hembygdsportalen med bakgrundsmaterial och förslag på hur man kan få ingång en framtidsdiskussion. Den 28 april och 3 juni anordnar vi särskilda webbinarier kring verksamhetsutveckling och framtid.
Vilka utmaningar ser du i nuläget? – Hembygdsrörelsen bärs ju upp av ideella och det är många praktiska frågor som behöver lösas. Mitt intryck är att man har rätt fullt upp med att få till bemanning, ta hand om husen och det vardagliga. Arbetet sker ju med ett lokalhistoriskt fokus och det är både en tillgång och en utmaning för att känna en större vi-känsla. Här skiljer sig nog hembygdsrörelsen från andra nationella organisationer. Föreningarna har byggt kunskaper om kulturarvet lokalt över tid, samtidigt som det skapas en social och lokal kraft. Det finns en mångfald i fråga om kunskaper, resurser och verksamhet bland föreningar och regioner. I framtiden krävs att fler upptäcker det unika både som nationell kulturarvsrörelse och utifrån dess lokalt förankrade rötter.
Vilka behov framstår som extra tydliga? – Det verkar finnas ett behov att utbyta erfarenheter mellan föreningar. Många önskar stärka kontakter med kommuner och regioner, man behöver prata ihop sig kring hur man gör. Vi lever i en allt oroligare värld där omvärlden snabbt förändras. Här har hembygdsrörelsen med sin långa historia och sociala nätverk en viktig roll att fylla. Vi bör bli mer kaxiga och stå upp för det vi gör och att vi finns över hela Sverige var frågor som diskuterades på de senaste verksamhetsforumen.
Arbetet sker ju med ett lokalhistoriskt fokus och det är både en tillgång och en utmaning för att känna en större vi-känsla.
Hur kan man engagera sig och bidra till organisationsöversynen? – På Hembygdsportalen finns i dag en massa bra information och fakta som kan stödja arbetet lokalt. Men vi skapar också en särskild sida med material om översynen och där finns förslag på diskussionsfrågor. Här kan man också komma med synpunkter och idéer till de arbetsgrupper som vi nyss bildat. Det blir särskilda webbinarier och fler besök hos de regionförbund som önskar det. Det kommer även bli fler rapporter här i Bygd och Natur.
Berätta lite om dig själv också! Vem är du? – Jag är en nyfiken 60-årig man från Botkyrka, med rötter i Västmanland och med en utbildning inom kommunikation och etnologi. Genom yrkeslivet har jag arbetat med kultur- och kulturarvsfrågor kopplat till frågor om migration, svenskhet och hur social sammanhållning kan stärkas. Det har handlat mycket om bildning, demokrati och platsutveckling.
Vilken är din lokala hembygdsförening? – Min egen förening för lokala frågor är Bergshamra för alla i Solna, en lite nyare slags hembygdsförening med bara 30 år på nacken, som dock inte blivit medlem i hembygdsrörelsen ännu. Det är något jag kommer att föreslå i min styrelse. Jag tror att det finns flera liknande föreningar, som arbetar med kulturarvsfrågor utan att vara anslutna till Sveriges hembygdsförbund. Här finns nog potential att locka fler.
FAKTA. Mer om Sveriges hembygdsförbunds organisationsöversyn
Har du som medlem tankar och idéer om hur Sveriges hembygdsförbund kan arbeta i framtiden för att möta de frågeställningar som lyfts fram inom översynen? Prata gärna med varandra i föreningen och i de regionala förbunden, eller ta direkt kontakt med Mikael Morberg på [email protected]
Organisationsöversynen antogs på Sveriges hembygdsförbunds riksstämma 2024 och en delrapport ska presenteras på riksstämman 17 maj 2025. På riksstämman 2026 presenteras ett förslag på möjliga vägval, förslag till stadgeändringar och strategiska riktlinjer.
I och med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina aktualiserades frågan om vilka svenska byggnader och objekt som bör skyddas i händelse av krig. 2024 inleddes länsstyrelsernas arbete med att märka upp skyddsvärda byggnader med den blåvita skölden. Men hur görs urvalet och vilka grupper kommer till tals?
Enligt Haagkonventionen om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt ska alla anslutna länder märka ut skyddsvärda byggnader med hjälp av den blåvita skölden – kulturarvets röda kors. Syftet är att respektera andra länders kulturarv och den blåvita skölden ämnar att fungera som ett juridiskt verktyg – attackeras en uppmärkt byggnad kan angriparlandet också ställas inför rätta.
Länsstyrelserna ansvarar för urvalet av den kulturegendom som ska märkas ut inom varje län och Riksantikvarieämbetet fattar därefter beslut om tillstånd att använda emblemet.I nuläget har Västra Götalands län, Upplands län och Gotlands län kommit längst i uppmärkningen av skyddsvärda byggnader. Även Gävleborgs och Dalarnas län har börjat sätta upp skyltar. I nuläget finns inte de uppmärkta byggnaderna på digitala kartor men deras positioner är allmän handling.
Mats Herklint är länsantikvarie och chef för kulturmiljöenheten i Västra Götalands län. Han är också del i Nätverket för utmärkning och undanförsel av kulturegendom, som främjar kunskapsutbyte i frågan länsstyrelserna emellan. Varje märkning innebär en relativt lång process, berättar han. – Innan urvalet kan skickas till Riksantikvarieämbetet ska man ha varit i kontakt med både fastighetsägare och Försvarsmakten.
Länsstyrelsen Gotlands län har bland annat valt att märka ut Vamlingbo kyrka, Visby ringmur och Burs Stavars hus. I Västra Götalands län föreslås att exempelvis Röhsska museets arkiv, bibliotek och samlingar ska skyddas. Samma gäller Världskulturmuseet med tillhörande samlingar och ett stort antal gravlämningar i Falköpings län från cirka 3 000 år före vår tid.
Uppmärkningen av svenska byggnader ska vara klar ”så fort som möjligt”, berättar Mats Herklint. Men det finns vissa hinder. – Utmaningen för Länsstyrelsen har varit att man även ska planera för undanförsel. Det är en betydligt större och mer komplex uppgift som vi inte har fått några tilldelade medel för. Därför är det också svårt att sätta ett slutdatum för hela landet. Lagarna kring undanförsel skrevs på 1930-talet, förklarar han vidare. Problemet är att de säkra platser som skyddade objekt bör föras till i nuläget inte existerar. – De skyddsrum som finns i samhället är ju till för människor, inte för material. Det finns ett tydligt glapp mellan lagstyrning och praktisk verklighet.
Hur har ni kommit fram till vilka byggnader som ska väljas ut? – Det finns ingen nationell styrning kring hur urvalet ska göras. Men i Västra Götalands län har vi försökt hitta de kulturobjekt som varit kända genom inventeringar och kunskapsöversikter.
Genom ett poängsystem räknade man hur många gånger en viss byggnad nämndes i befintliga historiska källor, förklarar Mats Herklint. – Vi har också olika typer av samråd med regionala museer, kommunala företrädare och Svenska kyrkan.
På fråga huruvida hembygdsrörelsen bjudits in till diskussionerna berättar Herklint att man i Västra Götalands län involverat en så kallad ”Hus med historia-grupp” där bland annat personer från hembygdsrörelsen ingått. – Men det ställdes ingen formell remiss till hembygdsrörelsen vad gäller det slutliga urvalet. De enda parter som remitterades var fastighetsägarna och Försvarsmakten i enlighet med föreskriften.
Finns det en risk att en sådan här märkning kan användas på omvänt vis? Rysslands invasion av Ukraina har ju visat att man gärna riktar in sig på att just rasera nationens historiska identitet. – Det finns naturligtvis risk för att man tar hjälp av en sådan här märkning används för att åsamka större skador. Men vi följer krigets lagar och de nationella överenskommelser som finns. Vi räknar med att vår fiende gör på samma sätt.
Den blåvita sköld som kallas kulturarvets röda kors och ska pryda Sveriges skyddsvärda byggnader har efter offentlig upphandling kommit att tillverkas av plast. – Föreskriften säger inte vilket material skölden ska utförd i. Länsstyrelserna gjorde en gemensam upphandling och det var en kostnadsfråga. Jag förstår att det finns synpunkter på materialet, säger Mats Herklint.
FAKTA. De vanligaste hoten mot kulturegendom vid krig/konflikt
Fysisk förstörelse: Detta inkluderar skador från väpnade konflikter, naturkatastrofer och vandalism.
Stöld: Kulturella föremål, såsom konstverk och antikviteter, är ofta utsatta för stöld.
Cyberhot: Digitalt kulturarv, inklusive digitaliserade arkiv och databaser, kan utsättas för cyberattacker.
Påverkan: Detta inkluderar desinformation och propaganda som kan förvränga historiska fakta och kulturarvets betydelse.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
