Helgen 23-24 augusti 2025 arrangeras Släktforskardagarna i Västerås, på temat ”Med forntiden in i framtiden”. Under den parollen samlar man 80 utställare och 24 föreläsningar, däribland Skerike hembygdsförening som bland annat berättar om en genomförd soldattorpsinventering och pågående gårdsforskning.
– Till den som börjat släktforska ställs ofta frågan ”Hur långt har du kommit och hur många namn har du hittat?”. I början är det roligt att se hur släktträdet växer men ganska snart växer intresset för historia, för bygden där förfäderna bott och allmänt hur det var i vårt land eller landet släkten kommer ifrån. Då blir de lokala hembygdsföreningarna en stor informationskälla, säger Ove Hult från arrangerande Västerås släktforskarförening.
Därutöver står bland annat AI och modern DNA-teknik på programmet, något som aktualiserats av att polisen nu tillåts använda DNA och släktforskning för att lösa ”kalla fall”. Polisen finns bland utställarna. DNA-teknik används också i mer allmänna sammanhang, och kan ge en bild av historiens långa linjer.
– Vi har två föreläsningar om en aktuell utgrävning utanför Västerås vid Äs. Där har man hittat en intakt kyrkogård som användes från 1000-talet fram till 1300-talet. Det finns cirka 800 personer som bott och dött i byn under denna tid begravda där. De håller på att både göra arkeologiska undersökningar av skeletten och DNA-analys. Utifrån DNA-analysen kommer vi att kunna identifiera vilka deras i dag levande släktingar är, under förutsättning att dessa släktingar eller nära släktingar till dem tagit relevanta DNA-tester, säger Ulla Göthe från arrangörsgruppen.
Ganska snart växer intresset för historia, för bygden där förfäderna bott och allmänt hur det var.
AI har uppenbarat flera nya möjligheter inom släktforskning, konstaterar arrangörsgruppen. Från informationssökning i öppna källor på internet, till presentationer av den egna släktens historia. AI används också för att förbättra sökbarheten i de databaser som olika företag tillhandahåller, berättar Christina Norberg.
– AI används i dag för att underlätta utveckling av de hjälpmedel och databaser som hjälper oss släktforskare. Vi kan transkribera handskrivna tester till sökbar information. AI används också när vi vill förädla informationen till ”bättre” databaser. Det mesta sådant görs i dag manuellt.
Varför ska man släktforska? – Släktforskning är ett sätt att få grepp om sin egen bakgrund, förstå varifrån familjen kommer och även förstå hur de levde i släkten bakåt i tiden. När vi tittar på tv-program som ”Allt för Sverige”, ”Vem tror du att du är?” och ”Det sitter i väggarna” framkommer hur viktigt och roligt det är att få mer kunskap om sin släkt. De allra flesta som börjar släktforska säger ”varför startade jag inte tidigare?”. Många börjar när barnen flugit ur boet eller som pensionärer. Då har kanske den äldre generationen gått ur tiden eller inte riktigt kommer ihåg. Släktforskning börjar med att prata med de som är äldre och framför allt att skriva ner vad de äldre berättar. Ofta är det tillräckligt för att väcka nyfikenheten att få veta mer. I nästa steg blir forskningen mer inriktad på kyrkböcker och andra informationskällor.
– Rådet är att kontakta en lokal släktforskarförening, anmäla sig till en nybörjarkurs och se om det är något för dig!
För släktens yngsta, barnen, finns särskilda programpunkter söndag eftermiddag.
– Vi vet att yngre är intresserade av hur det var förr, vad hette mormors mormor och hur levde de Kommer man till mässan finns många aktiviteter som både kan ge svar på några frågor barnen har, de får fylla i sitt eget släktträd och vi visar hur enkelt det kan vara att börja släktforska och ta reda på mer om släkten. Vi kommer också att ge tips hur vi kan göra för att berätta för barnen på ett intressant sätt.
FAKTA. Kort om Släktforskardagarna 2025/
Släktforskardagarna är en av Europas största släktforskarkonferenser och årsmötet för Sveriges Släktforskarförbund. 5 000 gäster väntas till Rocklunda i Västerås 23-24 augusti.
Släktforskardagarna startade några år efter att Sveriges Släktforskarförbund bildats. 1987 kompletterades årsmötet med en liten mässa. Sedan dess har den arrangerats årligen på olika platser av lokala släktforskarföreningar med stöd av Sveriges Släktforskarförbund.
Skogens musik rymmer väntan på svar, från andra människor, från landskapet eller de djur man vallade.
– Musiken var ett sätt att kommunicera i skogen.
Det berättar folkmusikern Nina Grigorjeva. Hösten 2025 leder hon en serie musikvandringar i skogar söder om Stockholm. Med sig har hon instrument som kohorn och folkliga flöjter, och en låtskatt som sträcker sig från åtminstone medeltiden.
– Det är en serie vandringar i naturreservat och skogar som jag hoppas snart blir reservat. Det blir vandringar där vi lyssnar till naturens egna ljud och där jag berättar om och framför äldre tiders folkmusik.
Vad var skogens musik? – Det var ofta arbetsmusik. Innan man hade maskiner sjöng man när man arbetade i skogen. Vallmusik spelades traditionellt i skogen. Man spelade på kohorn och lyssnade efter svar. Ekot kunde avgöra hur terrängen var. Man kallade på valldjuren, kor, getter och får, och lyssnade efter koklockor i olika tonhöjder för att veta vilka djur som kom och svarade.
Det är musik som behöver sin tystnad och som ofta saknar tydligt slut, eftersom man väntade på svar.
Den absoluta merparten av de stycken som framförs på vandringarna har kvinnliga upphovspersoner och framfördes av flickor och kvinnor, ofta vid fäboddrift. Högljudda uttryck som kohorn och kulning användes för att kalla på boskap, skrämma bort vilda djur och väsen, eller för att kommunicera med de som var kvar i byn.
– Det är musik som behöver sin tystnad och som ofta saknar tydligt slut, eftersom man väntade på svar, säger Nina Grigorjeva.
Utöver höstens vandringar presenterar Nina Grigorjeva skogens musik i korta filmer på sociala medier. Framöver hoppas hon kunna ta verksamheten vidare och erbjuda workshops och kurser i naturen.
– Drömmen är att kunna sitta i ett vindskydd och sjunga medeltida ballader, eller ha en flöjtkurs i naturen.
Hur är det att utöva skogens musik, vad är svårt och vad är lätt? – Det viktigaste instrumentet är rösten, och den bär vi alla med oss. Den folkliga sången ligger nära talet, och vallåtarna är ofta korta och relativt enkla att bara falla in i. De folkliga flöjterna är behändiga och enkla instrument. Men kohorn och näverlur, som var instrument flickor fick lära sig från åttaårsåldern, kräver en helt annan typ av styrka och teknik. Där är man glad om man får ton.
Musicerar du när du är ute i skogen på egen hand också? – Självklart. Varje gång jag är ute, vilket är nästan varje dag, för att bada eller plocka svamp eller bär, så tar jag med mig kohorn och flöjter. Det är viktigt för välbefinnandet att vistas i skog och mark. Jag vill inspirera och hoppas att fler får upp ögonen för att naturreservat och kulturliv den kultur som kretsar kring skogen ska finnas kvar.
Bygd och Natur har tidigare uppmärksammat duon Våtmark, där Nina Grigorjeva tillsammans med Sandra Berggren framför visor med vackra melodier och grova texter, så kallade fulvisor eller snuskvisor. De har nyligen släppt albumet ”Hängande bröst”.
– Allt jag gör är knutet till traditioner och till att förvalta något som har existerat väldigt länge. Fulvisan är en tradition som sträcker sig från medeltiden till i dag. Vi har haft workshops i fulvisor och det är inte omöjligt att man får följa med på en vandring och sjunga fulvisor framöver, säger Nina Grigorjeva.
FAKTA. Vandringar med skogens musik 2025
Nina Grigorjeva leder musikaliska vandringar på helger från 13 september till 19 oktober i skogar i södra Stockholm.
Vandringarna är två till tre timmar långa, med maximalt 14 deltagare.
Michael Johansson, medieproducent vid Sveriges hembygdsförbund, leder det inspelade webbinarium om refotografering som finns att ta del av på Byggnadsvårdsåret 50 års sajt (samt längre ner på denna sida). Där bjuder han på tips och handgrepp för bästa resultat. Men vi börjar från början, refotografering, vad är det?
– Refotografering är när man tar en ny bild av en byggnad eller plats från exakt samma vinkel och position som en äldre bild för att dokumentera och jämföra förändringar över tid. Samma plats, då och nu, säger Michael Johansson.
En del av Byggnadsvårdsåret är en satsning på att få fler att refotografera. Vad ger refotografering, som man kanske inte kan få på andra sätt? – När man tar nya bilder från samma position och vinkel som en äldre bild och lägger dem sida vid sida kan man på ett tydligare sätt visa hur en byggnad eller ett kvarter förändrats, exempelvis efter renoveringar eller nybyggnation.
– Det kan också vara så att delar av ett kvarter har rivits och nya byggnader tillkommit. Det är ett kraftfullt sätt att visa hur byggnader, miljöer och landskap har utvecklats, bevarats eller förändrats. Jag personligen tycker att när man kan se två bilder från olika tid fotade från samma plats bredvid varandra så blir det mer intressant att lära sig om platsens historia.
När man tar nya bilder från samma position och vinkel som en äldre bild och lägger dem sida vid sida kan man på ett tydligare sätt visa hur en byggnad eller ett kvarter förändrats.
Vad behöver man för att sätta i gång? – Man behöver en äldre bild att ha med sig som en referens. Det fungerar ofta bra att fotografera med en mobilkamera, men en systemkamera är att föredra eftersom man då kan ställa in brännvidd och byta objektiv och på så sätt få samma perspektiv som ursprungsfotot. Men man kan få lyckade resultat även med sin mobilkamera, man får gå på känsla och matcha perspektivet utifrån referensbilden man har med sig.
Var hittar man utgångsbilder? – Hembygdsföreningar har ofta bildsamlingar i sina arkiv man kan utgå ifrån. Många kommuner har också ett bildarkiv som man kan kontakta.
Hur kan föreningar jobba med refotografering? – Refotografering är ett spännande sätt att dokumentera sin lokalhistoria. Platser som de såg ut då, och hur de ser ut nu. Glöm inte att ange information och berättelser om platsens historia och dess byggnader. Jag har varit i kontakt med många hembygdsföreningar som dokumenterar sin hembygd med hjälp av ljud, bild och film och som även har börjat med refotografering.
Hur kan man sedan dela och sprida sina bilder? – Svenska byggnadsvårdsföreningen inbjuder alla att bidra med bilder till refotograferingsalbumet för Byggnadsvårdsåret 50 år bva50.se
– Dela även era bilder, filmer och lokalhistora på era hemsidor och sociala medier. Och varför inte göra en utställning med utskrivna bilder tillsammans med ett kafferep?
– I våra trakter var vi starkt drabbade av stormen Gudrun 2005. Men det kan också handla om översvämningar, bränder eller långvarig torka, som den under sommaren 2018, förklarar Chris Olsson, projektledare för Rusta bygden.
Initiativtagare till projektet, som inleddes 2024, var Leader Linné Småland. Involverade kommuner är Växjö, Alvesta, Älmhult, Ljungby, Markaryd, Värnamo, Sävsjö och Vetlanda.
– Vi sökte upp föreningar, företag och andra eldsjälar i kommunerna som ville samlas kring ett beredskapsprojekt, säger Chris Olsson.
– Målet var att ge dem möjlighet att finna en plan som passade just den egna bygden.
Vi försökte att inte lägga fokus på krig och prepping, utan i stället titta på vad man kunde göra tillsammans.
Projektet inleddes med en inspirationsföreläsning om mental och fysisk beredskap. Även organisationen Rädda Barnen deltog och informerade om hur man kan prata med barn om kris.
– För barn är det viktigt att få leva på ett vis som liknar vardagen under kris. Att försöka skydda den egna familjen genom att stänga in sig brukar inte vara ett bra alternativ.
Deltagarna i projektet fick välja mellan en workshop alternativt en studiecirkel i den egna bygden.
– Vi försökte genomgående att inte lägga fokus på krig och prepping, utan i stället titta närmare på vad man kunde göra tillsammans. Därtill ville vi få syn på vilka resurser som redan fanns i bygden.
Många deltagare hade behov av gemensamma mötesplatser vid kris.
– Ofta handlade det om den vardagliga beredskapen: Hur får jag tag på mat? Var kan jag hämta vatten? säger Chris Olsson.
I Kånna hembygdsförening, Ljungby kommun, var en av flera idéer att anlägga en gemensam brunn, och på så vis lösa vattentillgången och samtidigt skapa en gemensam mötesplats.
– Vi hade vår lokala workshop en dag i oktober och bjöd in alla i byn, berättar Erica Forsberg från Kånna hembygdsförening.
En person med lokal anknytning föreläste om sina egna erfarenheter av hemberedskap.
– Stormen Gudrun var en bra och konkret utgångspunkt för samtal. Kånna är ingen serviceort i kommunen. Vi är därför ganska utlämnade till oss själva om det händer något.
– Det vi ville åstadkomma var att etablera föreningen som en gemensam punkt. Där kan vi vara en trygghet för varandra.
Kånna hembygdsstuga ligger intill församlingshemmet och kyrkan i byn.
– Vi har även en jättefin smedja som byggdes för ett par år sedan. Där kan man baka i vedeldad ugn om det skulle behövas.
Vi ville etablera föreningen som en gemensam punkt. Där kan vi vara en trygghet för varandra.
Rusta bygden avslutades i slutet av 2024 men Kånna hembygdsförening jobbar fortsatt med lokala beredskapsfrågor.
– Tanken är att de här frågorna ska hållas levande. Vi samlar material och kommer att träffas i arbetsgruppen två gånger om året ungefär.
En möjlig framtida kurs i föreningen kan titta närmre på hur man gjort förr under tider av beredskap.
– Till exempel hur man odlar, eller hur man bäst förvarar mat utan tillgång till el. Vi behöver hålla den sortens kunskap levande.
I likhet med många andra hembygdsföreningar har Kånna haft svårt att rekrytera aktiva medlemmar.
– Förutom att vara både nyttigt och intressant bidrar det här projektet också till att vi kan locka nya grupper till föreningen.
Projektet Rusta bygden avslutades hösten 2024 men återvänder under 2025 i form av en poddserie med samma namn.
FAKTA. Ny handledning i civil beredskap
Studieförbundet Vuxenskolan meddelade nyligen att man tagit fram Bygdens beredskap – en ny studiehandledning utvecklad i samarbete med Bygdegårdarnas Riksförbund.
Syftet är att ge föreningar, organisationer och individer förutsättningar att skaffa sig inom civil beredskap och hur de kan bli en aktiv kraft i det lokala beredskapsarbetet vid pågående kris eller krig. Studiehandledningen är gratis att använda och nås via https://www.sv.se/det-har-gor-vi/beredskap
Text: Helena Rosenberg, kulturmiljöstrateg Sveriges hembygdsförbund
Hembygdsrörelsens alla hembygdsföreningar är tillsammans en stor fastighetsägare. Enligt en uppgift från år 2013 rör det sig om 11 000 byggnader. Dessa byggnader förvaltas alltså av ideella föreningar, genom styrelser som beslutar om hur förvaltningen ska finansieras och medlemmar som tar på sig ansvar för underhållet. Det är verkligen ett fantastiskt bidrag till vården av det byggda kulturarvet som föreningarna utför!
Byggnader som har kulturhistoriska värden förmedlar historien om hur människor levt, bott och verkat i det område de uppförts. För att den historien inte ska gå förlorad är det viktigt att vårda byggnaderna och inte förvanska vare sig helheten eller detaljerna när man bygger om eller underhåller dem.
Hembygdsrörelsen är duktiga på att forska på sin hembygds historia och att publicera skrifter i det ämnet. Det vore roligt att se fler som kopplar ihop den historien med de byggnader som de har i sitt fastighetsinnehav. Som riksorganisation har vi dessvärre inte så stor vetskap om vilka typer av byggnader som föreningarna äger. Men vi vet att det finns 1 400 byggnader som fungerar som hembygdsgårdar, att ungefär hälften av dem står på ursprunglig plats och att hälften har flyttats till hembygdsgårdens område.
Vi vet att det finns 1 400 byggnader som fungerar som hembygdsgårdar.
Hembygdsföreningarna är alltså samlare, både av stort och smått, eftersom man till och med tagit hand om och genom flytt bevarat byggnader när de till exempel hotats av rivning. Man har bedömt att byggnaderna varit så värdefulla för historien i bygden att man övertagit förvaltningen, vilket ofta är ett stort ansvar som innebär många arbetstimmar och kostnader.
I Sverige finns även andra stora fastighetsinnehavare som äger byggnader med höga kulturhistoriska värden. Jag tänker då främst på Svenska kyrkan och Statens fastighetsverk. Svenska kyrkan äger ca 20 000 byggnader, varav 3 400 är kyrkor. Alla kyrkor som är byggda före 1939 och ägdes av Svenska kyrkan år 2000, när de skildes från staten, är skyddande som kyrkliga kulturminnen enligt kulturmiljölagen. Statens fastighetsverk äger cirka 4 000 byggnader, vilka är byggnader av kulturhistoriskt värde ur nationell synpunkt. De flesta av dessa är skyddade som statliga byggnadsminnen enligt samma lag. Båda dessa fastighetsägare har stora organisationer som sköter förvaltningen och får även mycket statliga medel för finansieringen till den.
Det finns olika typer av skydd av byggnader, det vill säga att man ska bevara de kulturhistoriska värdena vid underhåll och eventuell ombyggnation. I Sverige finns ett generellt skydd i Plan- och bygglagen för alla byggnader som har kulturhistoriska värden men man de kan också vara skyddade genom Kulturmiljölagen eller bli det, genom att man väcker fråga om byggnadsminnesförklaring. En del hembygdsföreningar äger byggnader som är byggnadsminnesförklarade. Även hela kulturmiljöer, som både kan handla om olika typer av anläggningar som broar eller det gröna kulturarvet såsom trädgårdar, har ett generellt skydd i miljöbalken. Men för att de ska kunna skyddas behöver man identifiera vad som är kulturhistoriskt värdefullt. Det kan bebyggelse- och byggnadsantikvarier bedöma och de finns både på museer och enskilda konsultfirmor. Dessvärre är inte alla byggnader inom hembygdsrörelsen värderade, vilket skulle underlätta vid kommunikationen både för att göra dem mer intressanta och vid ansökan om bidrag till finansiering av byggnadsvården.
Dessvärre är inte alla byggnader inom hembygdsrörelsen värderade, vilket skulle underlätta vid kommunikationen.
Det riksförbundet ser som ett generellt värde i de byggnaderna som hembygdsrörelsen äger och förvaltar är att de har regionala och lokala särdrag. I Skåne äger, vårdar och visas till exempel typiska korsvirkeshus med lerklinade väggar på en väv av pilgrenar. I Hälsingland har hembygdsföreningar typiska Hälsingegårdar i sitt fastighetsinnehav, byggda av grovt timmar och med rikt dekorerade interiörer som handmålats av lokala konstnärer. Och i Östergötland förvaltas unika träbyggnader från 1500-talet men även hela herrgårdar, som är så vanliga i de rika slättlandskapen. Alla dessa typiska byggnadstyper visar på lokala och regionala särdrag som tillsammans berättar Sveriges mångfaldiga bebyggelsehistoria. Särdragen berättar om hur man använt materialet som fanns att tillgå i landskapet och det hantverk som utvecklats just där.
Sveriges hembygdsförbund representerar hembygdsrörelsen i många sammanhang på nationell nivå. Vi är till exempel med i referensgruppen för Riksantikvarieämbetets Bebyggelseinformationsprojekt, där myndigheten utvecklar det digitala Bebyggelseregistret. Vi sitter även med i Myndigheten för kulturanalys referensgrupp för kulturmiljöstatistik, som ger ut rapporter med statistik om kulturmiljöer i landet. SHF arbetar för att hembygdsrörelsens arbete med förvaltandet av det bebyggda innehavet ska synas tillsammans med alla de andra som arbetar för att bevara vår gemensamma kulturhistoria, både i rapporter och på digitala kartor på nätet. Vi vill sätta hembygdsrörelsens byggnader på kartan, så att vi blir likställda med andra värdefulla byggnader! Men för att kunna synas i de här offentliga sammanhangen behöver vi få in mer information från medlemsföreningarna om deras fastighetsinnehav.
2021 startade vi därför en kartläggning av hembygdsrörelsens byggnader. Då bad vi föreningarna skicka in kartor var deras byggnader låg i geografin och fylla i några uppgifter om var och en av de byggnaderna. Det gjorde vi för att kunna sammanställa statistik i syfte att representera rörelsen på ett bättre och mer sanningsenligt sätt. Några av de frågor vi ställde var hur gamla byggnaderna är och om de flyttats men även hur stora de är och vilket material de är byggda av. Vi har i dagsläget fått in svar från knappt 30 procent av våra medlemsföreningar men enkäten är fortfarande öppen, så vi vill även passa på att be föreningar att bidra till statistiken. (Ni finner den här.)
SHF arbetar för att hembygdsrörelsens arbete med förvaltandet av det bebyggda innehavet ska synas tillsammans med alla de andra som arbetar för att bevara vår gemensamma kulturhistoria.
En tredje del av kartläggningen handlade om hur mycket och vilka bidrag som föreningarna sökt för att förvalta sina byggnader samt hur mycket de fått beviljat. Som nämns ovan, så finns det andra organisationer som får stora summor till sin förvaltning. Svenska kyrkan får något som kallas den Kyrkoantikvariska ersättningen, som församlingarna kan söka från stiften och Statens fastighetsverk är helt statligt finansierat. Hembygdsrörelsen däremot har i dag bara ett statligt bidrag att söka och det är Bidraget till förvaltning av värdefulla kulturmiljöer, som kommer från Riksantikvarieämbetet men som fördelas av länsstyrelserna. Det bidraget ska räcka till mycket eftersom det kan gå till till exempel kommunernas upprättande av kulturmiljöprogram, arkeologiska undersökningar, skyltning av fornlämningar och skyddad bebyggelse både enligt kulturmiljölagen; Byggnadsminnen och Miljöbalken; byggnader inom Riksintressen för kulturmiljövården.
En kartläggning av byggnaderna har också blivit aktuell i samband med den krisberedskap som samhället arbetar med. Där kan hembygdsrörelsen både ha en roll genom att de har kunskap om värdefulla kulturmiljöer men även som innehavare av sådan samt en viktig samlingsplats som även kan bli en måltavla för en fiende som inser hur viktig våra traditioner och kulturbärare är.
Låt oss därför lyfta värdet av hembygdsrörelsens viktiga roll som förvaltare av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och den historia som är kopplat till dessa på Hembygdsgårdens dag!
FAKTA. HÄR FIRAS HEMBYGDGÅRDENS DAG 2025
Länkar till många av de evenemang som Sveriges hembygdsförbunds medlemsföreningar anordnar Hembygdsgårdens dag 2025 och mer information om dagen finner du här.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
