– Detta har vi kämpat för i tre år, säger Rolf Embro, ordförande i Fasterna hembygdsförening.
I uppländska Rånäs finns områden av riksintresse både för sina kulturmiljöer och rika naturvärden. På en del av odlingsmarken där har sedan år 2022 planerats för en solcellspark på 40 hektar, en yta som motsvarar cirka 80 fotbollsplaner. Fasterna hembygdsförening anser att denna satsning på ökad energiproduktion borde kunna genomföras någon annanstans.
– Anläggningen skulle påverka hela landskapsbilden och därför har vi valt att överklaga, säger Rolf Embro.
– Här finns ett rikt friluftsliv, medeltidsbyar, ett gammalt kapell och öppna åkermarker. Många av våra medlemmar bor nära området. De känner oro för att deras boendemiljö skulle förändras negativt om en stor solcellsanläggning uppfördes.
Anläggningen skulle påverka hela landskapsbilden och därför har vi valt att överklaga.
I april 2023 gav mark- och miljödomstolen klartecken till solcellsparken. Fasterna hembygdsförening har sedan dess formulerat överklaganden och yttranden. I slutet av oktober 2024 gick mark- och miljööverdomstolen på hembygdsföreningens linje. I domen beslutades att förbjuda en solcellsanläggning på den brukningsvärda marken.
– Då trodde vi att allt var klart, säger Rolf Embro.
Men några veckor senare, dök det upp ett nytt ärende i mark- och miljöövderdomstolen som berörde samma område runt Rånäs. Solcellsbolaget hade inte gett upp trots allt, utan lät sin ansökan om bygglov för fyra transformatorstationer, en ställverksbyggnad, en lagringscontainer och parkeringsplatser vara kvar. Rolf Embro insåg då att solcellsbolaget efter mark- och miljööverdomstolens första avslag hoppades få tillstånd ändå på en annan plats i närheten.
– Sedan dess har vi skrivit nya överklaganden och yttranden, säger han.
– Vi har inte anlitat något juridiskt ombud och inte hänvisat till några lagtexter, utan bara utgått ifrån bondförnuft och våra lokalkunskaper.
– Som hembygdsförening kan vi vår bygds rika kulturhistoria. De kunskaperna har vi haft nytta av under den här processen, säger Rolf Embro.
I början av april 2025 följde mark- och miljööverdomstolen upp sitt tidigare avslagsbeslut med att även neka till bygglov för transformatorstationer och ställverksbyggnad. Att dessa skulle placeras ”inom eller nära områden med riksintressen och delvis på jordbruksmark”, vore enligt domen inte förenligt med plan- och bygglagens bestämmelser om god hushållning. Domstolen ställde sig alltså på nytt på hembygdsföreningens sida. Domen kan inte överklagas.
– Nu hoppas vi att detta innebär en slutpunkt för planerna på en stor solcellsanläggning i vårt närområde, säger Rolf Embro.
En stor grupp lägger lite tid på ideellt arbete, medan en liten grupp bidrar med ett stort antal timmar. Det konstaterar forskarna Erik Lundberg, Ebba Henrekson och Johan von Essen vid Marie Cederschiöld högskola i rapporten ”Många bidrar, få orkar bära: Ideellt arbete i Sverige 1992–2024”.
Omkring 52 procent uppger att de har arbetat ideellt åtminstone någon gång under året. På befolkningsnivå har det ideella arbetets omfattning och struktur inte förändrats drastiskt, konstaterar forskarna. De svarande har delats in i sex åldersgrupper. De som arbetar mest ideellt är de medelålders (40-54 år), något som kan förklaras av att många har hemmavarande barn som är aktiva i fritidsaktiviteter och att man har ett eget boende som gör att man är aktiv i hyresgästföreningen eller en villaförening, samfällighet eller bostadsrättsförening. Det är också i denna fas i livet som många engagerar sig i en fackförening eller annan intresseorganisation.
I de två äldsta åldersgrupperna har andelen som arbetar ideellt ökat under tidsperioden, något som förklaras av att folkhälsan bland de äldre har förbättrats. ”Det är också möjligt att ideella organisationer har blivit bättre på att engagera äldre, kanske genom att erbjuda roller som är anpassade till deras erfarenheter och livssituation”, skriver forskarna.
Även i de yngsta arbetsgrupperna arbetar ungefär hälften ideellt, men yngre ger också uttryck för mer skepticism och ambivalens i förhållande till ideellt arbete.
I de två äldsta åldersgrupperna har andelen som arbetar ideellt.
Sveriges hembygdsförbund sammanställer årligen aktiviteten i de strax över 2 000 medlemsföreningarna. 2024 utfördes uppskattningsvis 3,2 miljoner timmar ideellt arbete i föreningarna. Det var något mer än året dessförinnan. Totalt arrangerades uppskattningsvis 29 000 evenemang och aktiviteter öppna för allmänheten, varav 5 900 var särskilt riktade till barn och unga. 3,9 miljoner besökare uppskattas ha tagit del av utbudet under 2024. Totalt sett ser Sveriges hembygdsförbund en återhämtning efter pandemin, som slog hårt mot verksamheten.
– På många orter bärs det ideella kulturlivet upp av en hembygdsförening. Att få besökare gör så klart att föreningarna kan stärka sin ekonomi vilket behövs för att bevara och sprida kunskap om kulturarvet, säger Jan Nordwall, generalsekreterare Sveriges hembygdsförbund.
På många orter bärs det ideella kulturlivet upp av en hembygdsförening.
Även om hälften av landets vuxna befolkning arbetar ideellt i någon omfattning varierar insatserna stort. Många arbetar lite, medan en mindre andel lägger ner ett stort antal timmar.
”Därmed finns en risk att dessa individer blir överbelastade, vilket kan minska deras vilja och möjlighet att arbeta ideellt över tid. Om föreningar och organisationer till stor del bärs upp av individer som redan arbetar mycket, kan det bli svårt att rekrytera nya personer. Det kan vara särskilt utmanande om allt fler föredrar ett jourhavande eller episodiskt engagemang framför långsiktiga åtaganden. Föreningar och organisationer står därmed inför dubbla utmaningar. De måste dels hitta nya sätt att rekrytera ideella, inklusive att kanske kräva ytterligare bidrag från dem. Dels måste de hitta strategier för att stödja och behålla de eldsjälar som bär upp mycket av det ideella arbetet, för att säkerställa att de kan upprätthålla sin verksamhet”, skriver forskarna.
Andelen som arbetar ideellt är större bland dem som bor i landsbygder och kommuners centralorter än bland dem som bor i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Människor på landsbygden lägger dock inte i genomsnitt fler timmar på sitt ideella arbete. I rurala lokalsamhällen och i tätorter är det vanligare med ideellt arbete i fritids- och idrottsorganisationer, medan storstadsbor i högre grad prioriterar andra typer av organisationer. Motiven för ideellt arbete varierar också: storstadsbor tillskriver mer individualistiska motiv till sitt ideella arbete, medan sociala motiv är viktigare på landsbygden. Dessa är dock relativt små, och vissa sociala motiv värderas högt oavsett plats.
MER OM UNDERSÖKNINGEN
Rapporten ”Många bidrar, få orkar bära” är en första delrapportering från 2024 års befolkningsundersökning om medborgerligt engagemang som har genomförts vid Marie Cederschiöld högskola i Stockholm. Undersökningarna baseras på ett representativt urval av den svenska befolkningen i åldern 15 till 84 år. Undersökningen för 2024 är den sjunde i ordningen sedan 1992.
I Sverige finns över 40 olika pilgrimsleder, med stor variation i längd och karaktär. Vissa är flera hundra kilometer långa och leder mot klassiska pilgrimsorter som Trondheim i Norge och Vadstena, medan andra är kortare, lokala leder som går mellan kyrkor eller genom vackra kulturlandskap.
Utmed vissa sträckor saknas dock andra boendemöjligheter än att bära med sitt eget tält. Därför arbetar Riksförbundet Pilgrim i Sverige för att få till stånd fler enkla boenden. Hembygdsgårdar, bygdegårdar, församlingshem och liknande lokaler är av intresse. 2024 genomfördes en pilotstudie finansierad av paraplyorganisationen Svenskt Friluftsliv för att kartlägga förutsättningarna, inklusive knäckfrågor som regler för övernattning i byggnader och försäkringar.
2025 arbetar Pilgrim i Sverige vidare med konceptet Enklare boende, bland annat genom att utbilda coacher med uppdrag att stötta och vägleda cirka åtta testanläggningar längs pilgrims- och vandringsleder i Östergötland och Västergötland. Det handlar om hembygdsföreningar, församlingar och bygdegårdar som får hjälp att starta eller vidareutveckla möjligheten till övernattning – och samtidigt bidra till att bygga upp erfarenhet och kunskap inom projektet.
– Att pilgrimsvandra under flera dagar – ibland upp till 10, 20, 30 eller fler – kräver noga planering. I södra Sverige är boenden med 10-20 kilometers mellanrum ännu inte självklara, eftersom långvandringar inte varit lika vanliga där som i norra Sverige. Men intresset växer, och därmed behovet av fler enkla, prisvärda boenden, säger Josefine Schön på Pilgrim i Sverige.
Intresset växer, och därmed behovet av fler enkla, prisvärda boenden.
En av de största utmaningarna som identifierats i projektet – och som många har påpekat tidigare – är oklarheten i regelverket kring enklare övernattning. Reglerna är dessutom olika tolkade från kommun till kommun, vilket skapar osäkerhet och bromsar utvecklingen.
– Det handlar ju inte om att driva ett hotell, utan om att tillfälligt erbjuda enkel och tillgänglig logi för vandrare, säger Josefine Schön.
Vid årsskiftet ändrades reglerna för hotelltillstånd – det krävs numera bara anmälan, inte tillstånd. Det är ett steg i rätt riktning, menar Josefine Schön, men fortfarande återstår frågor om vad som faktiskt gäller för enklare boendeformer.
– Brandskyddet är förstås fortsatt viktigt – det finns inget utrymme för att kompromissa med säkerheten. Men för att fler aktörer ska våga öppna upp sina lokaler för tillfälliga vandrare krävs tydligare och mer ändamålsenliga regler, samt förenklingar i processen.
– En annan avgörande fråga är försäkringar. Det behövs en aktiv dialog med försäkringsbolagen för att hitta en rimlig nivå som både skyddar den som erbjuder boende och gör det möjligt att bedriva verksamheten på ett hållbart sätt.
Pilgrim i Sverige ser att möjligheten att övernatta i församlingshem, hembygdsgårdar eller bygdegårdar skulle ge vandrarna en mer genuin och lokalt förankrad upplevelse.
– Det är i mötet med platsens historia, natur och människor som pilgrimsvandringen blir meningsfull – och det är precis den typen av upplevelse många söker, säger Josefine Schön.
En faktor i den stora framgången för Camino de Santiago i Spanien är enkel tillgång till boende, något som lett till ett kraftigt ökat antal vandrare och samtidigt gett nytt liv åt landsbygden genom fler boenden, kaféer och arbetstillfällen, konstaterar hon.
Det behöver inte alltid handla om boende. En hembygdsförening som upplåter sin toalett, fyller på vattenflaskor, säljer fika eller låter vandrare vila under tak en regnig dag, bidrar till en mer välkomnande vandringskultur. Även att kunna stämpla sitt pilgrimspass eller köpa en påse torrvaror kan vara värdefullt, ser Pilgrim i Sverige.
Men övernattningsmöjligheter är viktiga.
– På vissa orter är hembygdsgården eller församlingshemmet den enda byggnad som realistiskt kan användas för övernattning. I sådana fall kan ett fåtal säng- eller golvplatser vara avgörande – det kan rädda en hel led från att bli ”ovandringsbar”. Utan boende tvingas vandrare bära tält, vilket många vill undvika. Men finns det tak över huvudet vid rätt avstånd, blir leden tillgänglig för många fler, säger Josefine Schön.
– Det handlar inte om att driva ett hotell – utan om att öppna upp en plats, kanske bara under vissa veckor om året, och vara en länk i något större. Det kan vara ett sätt för föreningen att bli mer synlig, relevant och engagerande, både för lokalsamhället och för de som passerar genom det.
Det handlar inte om att driva ett hotell – utan om att öppna upp en plats, kanske bara under vissa veckor om året, och vara en länk i något större.
FAKTA Över 40 pilgrimsleder i Sverige
I Sverige finns över 40 olika pilgrimsleder, med stor variation i längd och karaktär. Vissa är flera hundra kilometer långa och leder mot klassiska pilgrimsorter som Trondheim i Norge och Vadstena, medan andra är kortare, lokala leder som går mellan kyrkor eller genom vackra kulturlandskap.
Den mest kända leden i dag är Olavsleden, som sträcker sig från Selånger utanför Sundsvall till Trondheim – en historisk rutt i den helige Olavs fotspår. En annan lång led är Romboleden, Sveriges längsta, som går från Köping till Trondheim och mäter hela 900 kilometer.
För den som vill uppleva en kortare men naturskön vandring finns till exempel sträckan från Jönköping till Vadstena längs Vätterns östra sida – en vandring på lite mer än en vecka. Den följer i den heliga Birgittas fotspår, då Vadstena är ett viktigt vallfartsmål kopplat till henne.
Även Västergötland erbjuder många leder, perfekta för allt från dagsvandringar till flerdagsturer. På Gotland finns dessutom S:t Olofsleden – Gotland, som är cirka 58 km lång och tar ungefär 3–4 dagar att vandra. Källa: Pilgrim i Sverige
Sommartid är högsäsong för föreningsdrivna våffelkaféer och kaffestugor landet runt. Men enligt flera hembygdsföreningar gör kommunerna olika tolkningar av regelverket för livsmedelshantering. Det innebär mindre pengar i kassan och drabbar verksamheten. Vad gör man om man upplever att kommunen tolkar lagen oriktigt?
Helt centralt är frågan om den som håller i serveringen räknas som livsmedelsföretag eller inte.
– Om en förening ska räknas som livsmedelsföretag innebär det otroligt mycket mer jobb – vilket i vårt fall förstås är helt ideellt. Det är så att man tappar sugen nästan, säger Bertil Glansberg, kassör i Bergs hembygdsförening i Jämtlands län.
– Vi har servering omkring tio gånger under sommaren. 2018 fick vi klartecken om att vi utifrån serveringens omfattning inte behövde göra någon anmälan.
Anmälan innebär i detta fall en registrering hos kommunen som livsmedelsföretag – med tillhörande regelverk och regelbunden, avgiftsbelagd tillsyn av kommunen.
– Men 2024 ringde kommunen upp. De hade sett på vår Facebook att vi hade haft adventsmarknad med servering. Nu hade de ändrat sig och menade att vi skulle klassas som livsmedelsföretag.
De hade sett på vår Facebook att vi hade haft adventsmarknad med servering. Nu hade de ändrat sig och menade att vi skulle klassas som livsmedelsföretag.
Bergs kommun menade att serveringen som Bergs hembygdsförening bedrev var organiserad och kontinuerlig och att föreningen därför också skulle klassas som livsmedelsföretag. Tilläggas bör att man alltså inte behöver vara ett registrerat företag hos Bolagsverket för att klassas som företag.
– Vi har ju hållit på sedan 1940 med det här upplägget, så det var svårt för oss att hävda att serveringen inte var kontinuerlig.
Bertil Glansberg är tydlig med att det inte är kommunen som bör klandras.
– Men lagen är otydligt skriven, och går därför att tolka på olika sätt. I Bergs kommun menar man att man att det räcker att en förening har servering två, tre gånger per år för att den ska klassas som livsmedelsföretag – om det sker flera år i följd.
Alexander Sobestiansky är statsinspektör på Livsmedelsverket. Han håller med om att lagstiftaren i detta fall inte är tydlig med exakt var gränsen går.
– Hur långt är ett snöre? Det finns helt enkelt utrymme för bedömning i den här frågan – och då blir det också svårt att få samma bedömning över hela landet. Men vi har en tydlig vägledning på vår hemsida för vad som gäller.
Om en förening känner sig orättvist behandlade vad gäller kommunens sätt att tolka lagen är det viktigt att man överklagar, menar han.
– Ingen myndighet kan ompröva beslutet. Det är en följd av hur man organiserat livsmedelskontrollen.
Han poängterar att en överklagan aldrig kan innebära repressalier.
– Det är jätteviktigt att föreningarna överklagar om de upplever att det inte gått rätt till. Det är det viktigaste verktygen de har i den här frågan.
Det finns helt enkelt utrymme för bedömning i den här frågan – och då blir det också svårt att få samma bedömning över hela landet.
”Branschriktlinjer för säker mat i samlingslokaler” är tänkt som en handfast guide till livsmedelslagen. Riktlinjerna som ska göra det lättare för föreningar att följa lagen har tagits fram i samarbete mellan Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker, Sveriges Hembygdsförbund samt Våra Gårdar.
Gunnel Berdén är livsmedelskonsult och driver företaget Mat och Rätt. Tidigare har hon arbetat som livsmedelsinspektör för Karlstad kommun.
Gunnel Berdén har fått i uppdrag av nyss nämnda organisationer att skriva de branschriktlinjer som är tänkta att uppdateras med ett par års mellanrum. Men den senaste versionen har blivit kraftigt försenad. Parterna – Livsmedelsverket och organisationerna – har nämligen svårt att enas. I skrivande stund är det oklart när de uppdaterade branschriktlinjerna utkommer.
– Vi har snubblat på mållinjen där, berättar hon per telefon. Vi är inte överens om samma skrivning.
Diskussionen gäller just hur kriterierna ska se ut – när bör en förening klassas som företag och ingå i kommunens kontroll?
– Maten är det sekundära i de här sammanhangen. Föreningarna har inget intresse av att fuska sig fram i livsmedelsbranschen.
Frågar man Gunnel Berdén borde tröskeln för att räknas som företag vara högre för föreningarna.
– Annars riskerar kontrollavgiften att äta upp den lilla vinst man får på sina bullar.
Det svenska föreningslivet är på många sätt unikt i EU, påminner hon. Därför haltar också tolkningen av lagen på vissa punkter.
– Det kan inte rimligtvis ligga i lagstiftarens syfte att skinna föreningslivet på pengar.
Det kan inte rimligtvis ligga i lagstiftarens syfte att skinna föreningslivet på pengar.
Tillbaka till Bergs kommun, där vinsten från sommarens servering står för ungefär 80 procent av hembygdsföreningens årliga intäkter.
– Vi har börjat förbereda för de rutiner som krävs när man räknas som livsmedelsföretag – om vi verkligen måste registreras som det. Föreningen är beroende av de här intäkterna, säger kassör Bertil Glansberg.
Fössta tossdan i mass är en inofficiell högtidsdag för Småland och de småländska dialekterna. Till firandet hör att äta en massipantåta (marsipantårta) och ibland även dricka en bäss (bärs). Dagen har ibland kallats för ”Smålands nationaldag” och firas i hela landet. Firandet sker hemma, på arbetsplatser och på sociala medier, skriver Institutet för språk och folkminnen, som nu inkluderar högtidsdagen på listan över Sveriges levande kulturarv.
Högtidsdagen är ett av de 20 immateriella kulturarv som våren 2025 tas upp på Sveriges nationella förteckning. Bland de övriga nykomlingarna märks betydligt äldre företeelser som sydsvenskt bonadsmåleri, nålbindning, ranavävning, näverslöjd i Härjedalen, höhässjning och ängshävd på Gotland.
Traditionen uppges ha startat på Facebook så sent som år 2010.
Även Skåne bidrar med en extra viktig torsdag: I Loshult och närliggande orter har Kristi himmelsfärdsdag varit en så kallad gångedag till Loshults kyrka. Folk samlas fortfarande för gudstjänstfirande på Kristi himmelsfärdsdag med efterföljande fika och umgänge. Företeelsen, känd som Loshulta torsda, inkluderas nu på listan.
Fössta tossdan i mass är som sagt en ung tradition. Traditionen uppges ha startat på Facebook så sent som år 2010 då Jonas Svenningson, uppvuxen i Jönköping, skapade sidan Fössta tossdan i mass som önskade sina följare en ”glad fössta tossdan i mass”. Bakgrunden var att han och hans syster hade en faster som sade ”fössta mass” med småländsk dialekt, vilket de uppmärksammade sinsemellan och så småningom på den gemensamma arbetsplatsen Scandinavian Photo i Stockholm. Fenomenet spreds snabbt på sociala medier, uppmärksammades i nyhetsmedia och fick även fäste hos bagerier och konditorier som följer upp semmelsäsongen med massipantåta.
”Att dagen firas just den första torsdagen i mars och att en marsipantårta har huvudrollen i firandet är att både datumet och bakverket uttalas på ett särpräglat sätt i de småländska dialekterna. R-ljudet blir försvagat eller faller bort i ord där r:et följs av vissa konsonanter: mars blir mass och tårta blir tåta”, skriver Isof.
Hela listan över Sveriges nu cirka 90 levande immateriella kulturarv finns på Levandekulturarv.se.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
