Berättat av Sven Hellgren: ”Öknamnsdagen infaller söndagen veckan efter midsommar efter varje år. Vi dricker kaffe och diskuterar. Det kommer en del som ställer frågor, och samtidigt har hembygdslokalen en utställning med fotografier från Lönsboda där besökarna kan bistå med att identifiera personerna på bild.
Öknamn kommer etymologiskt av öka, man ökar på ett namn med ytterligare ett namn. Ett öknamn är ett namn som är unikt för en person och som av många förknippas med den personen. Synonymer är vedernamn, binamn och tillnamn. Egentligen vore kanske tillnamn en bättre benämning i vårt fall, öknamn har ingen vidare god klang i dag.
Jag år uppvuxen i Kalmar men hade mina morföräldrar här i Lönsboda, där min morfar drev en korgfabrik. Jag lärde mig vad folk hette genom öknamn. Man tilltalade dem inte med öknamnen, men man talade om dem så. Jag flyttade hit som vuxen för att arbeta på bank 1968. På banken, som var en liten lokal sparbank, talades det inte om annat än öknamnen. Var det en uppgift man ville få fatt i var man tvungen att kunna öknamnet.d
Men det var ju inget som fanns dokumenterat, det var en mycket flyktig kunskap. Jag tyckte att det vore intressant att dokumentera så jag gjorde ett antal blanketter och delade ut. Jag fick inga svar alls.
1992 berättade en granne att han hade cancer och bara några månader kvar att leva. ’Ta de här pappren’, sa jag, ’och skriv ner så många öknamn du kan, så har du något annat att tänka på i stället för din cancer’. Innan han dog hann han nedteckna över hundra stycken. Det blev stommen. Året därpå gick jag med i hembygdsföreningen som kassör. Föreningen saknade vinteraktiviteter, så mina öknamn passade bra in.
Den 26 januari 1994 startade öknamnscirkeln med 14 deltagare. Några var handplockade av mig, några hade anmält sig själva. Då tänkte vi att vi nog skulle vara klara efter en termin. Vi inventerade i minnet och när vi inte kom längre gick vi till kyrkogården. När man ställer sig framför en gravsten då minns man personen, och kanske även ytterligare några i generationen före.
Efterhand utvidgade vi, vi började med lokalhistoria och tittade på hur folk levde. Vi skrev biografier. Vi ville ge personerna kött på benen, visa att det var levande personer.
Jag tror att öknamn har funnits överallt. Man får tänka på att namnrepertoaren förr inte var så stor. För att kunna skilja personer åt behövde man tillnamn. Öknamn anspelar ofta på en geografisk plats. De kan också komma efter fadern, då är de patronyma, eller vara matronyma efter modern. I många fall är det också soldatnamn, yrken, lyten och vank. I dag förekommer däremot inte längre öknamn, med annat än att det i så fall är öknamn av det slag man inte själv önskat sig.
Öknamnen är på den lokala Örkenedsdialekten och aldrig nedskrivna, de traderades genom muntlig användning. En av mina favoriter är Maak-Olofen. Det kommer av Maakastuan, en stuga i skogen, maak är skog, Maakastu-Bengten var Maak-Olofens far. När Bengt plockades bort hade man också glömt det här med stuan, och då blev det Maak-Olofen.
Nu har vi kartlagt tre tusen öknamn, ändå har vi inte allt. Öknamnen kommer främst från 1800-talet och 1900-talet. För att komma ihåg dem behöver folk vara lite äldre. När vi började hade vi en studiecirkeldeltagare som var född 1915, jag själv, som är född 1941, var kvalificerat yngst i gruppen. I dag är jag äldst. Men vi fortsätter. Det kommer vi att göra åtminstone så länge jag hänger med.”
Vad betyder ett torg för en by? Jon Böhlmark: Vad betyder en plats för där människor möts? Skulle man kunna tänka sig att torget som mötesplats funnits i tusentals år och endast nu de sista åren blivit parkeringsplatser? Vi kanske var och en kan börja ana konsekvenserna? Martin Mehlin: Ett torg i varje hembygd är egentligen en rättighet som många byar och brukssamhällen förlorat under de senaste 50–60 åren. I takt med att makten förflyttats från den lokala skalan har också förvaltandet av gemensamma platser i många byar försvunnit eller hamnat på lokala föreningar och enskilda personer.
Hur har arbetet gått till? Martin Mehlin: Projektet tog sin början i diskussioner med lokalsamhället Sollerön och behovet av en gemensam plats på orten. Genom ArkDes Think Thank gavs vi möjlighet att genomföra det här projektet, med förhoppningen att sätta i gång en process som kan leda till ett permanent och levande torg.
Vad händer nu i byn på Sollerön? Jon Böhlmark: Kommunen har sammankallat en arbetsgrupp som arbetar vidare mot genomförande. Planen ska knådas ett varv till och finansiering ska diskuteras. Vi hoppas att den goda samverkan som har rått kan vara del i att förvalta och skapa innehåll på platsen. Då har vi inte bara skapat ett torg i fysisk bemärkelse, utan också byggt socialt kapital.
Hur hoppas ni kunna sprida metoden? Martin Mehlin: Många mindre byar har under många år haft en negativ befolkningsutveckling och när affären, bensinmacken eller skolan försvinner riskerar orter att tyna bort. Vi tror därför att det är viktigt att förstå betydelsen i att det behöver ske något så snart som möjligt – att vända den rådande trenden. Genom att exemplifiera metoden, så som vi gjort på Sollerön, hoppas vi att kommuner och regioner blir inspirerade av att skapa gestaltade platser på fler orter.
Under hösten leder du kursen Brännässlan i människans tjänst. Vad kan brännässlan göra för oss? – Den till synes alldagliga brännässlan är en historiskt viktig kulturväxt och utgör en fantastisk resurs för hobbyodlare och självhushållare. Brännässlan är näringsrik och klassades som en viktig läkeväxt redan under Hildegard av Bingens tid på 1100-talet. I trädgården är den till nytta för både växter och djur då daggmaskar och tvestjärtar gärna övervintrar i brännässlans välutvecklade rotsystem eller i dess ihåliga stam.
Kursdeltagarna får prova nässelspånad, vad är det? – Ordet nässla härrör sannolikt från tyskans ord för nät och redan under vikingatiden användes brännässlans starka fibrer till båttåg och fiskenät. Allmogen kände väl till hur man tog tillvara växtfibern som nyttjades både till säckväv och klädtyg, men de finaste, silkesliknade nässelfibrerna förädlades till nättelduk, nässeltyg.
Finns det något tips om man bränner sig? – Brännässlor kallas dialektalt för nällor och när man blir nällad, bränner man sig på brännässlor. Då kan det faktiskt lindra om man baddar utslagen med brännässlans växtsaft. Om man däremot är nellad, så är man entusiastisk, intresserad, nyfiken och något otålig.
Vilka är Sällskapet Nellorna? – Textilkonstnärinnan och trädgårdsentusiasten Kristina Ignestam är initiativtagare till Sällskapet Nellorna, som sedan hösten 2005 har utformat egna praktiska experiment utifrån de nedtecknade källor och recept vi fått tillgång till. Sällskapet består i dag av sju kvinnor och är ingen regelrätt förening, utan vi delar frikostigt med oss av våra kunskaper om denna stingsliga ört, som vi också presenterar i vår gemensamma bok ”Brännässla – en älskad kulturväxt”.
Allt var inte bättre förr, konstaterar Sirmiones skeppslag på sin hemsida. Generellt levde fiskarskrået i södra Sverige ett arbetsamt liv.
– Hela familjer jobbade tillsammans, berättar Jan-Inge Svensson från Sirmiones skeppslag. Fiskesnipan var verktyget för hela ens överlevnad.
Mannen var ute med båten och sönerna deltog ofta.
– Man var ute i alla sorters väder och när man kom i land tog hustrun hand om fisken och näten. Fiske var ett fysiskt hårt arbete.
Det hände att man använde fisk som lokal valuta.
– Ibland betalade man till exempel markhyran med ett visst antal kilo sill. Men det var just av ekonomiska skäl.
De flesta av de gamla båtarna som ägs av Sirmiones skeppslag är gjorda av båtbyggare från sydkusten.
– Nio av våra tio båtar är originalbåtar. De är handgjorda med klinkteknik som liknar den metod man använde redan på vikingatiden. Tekniken blev en del av Unescos världsarv 2021.
Skeppslaget namn kommer från den första båt man renoverade, snipan Sirmione som byggdes redan 1911.
– Många äldre vill ha båt, men har kanske inte tillräckligt med tid, ork eller pengar. Går man med hos oss får man chans att lära sig om traditionen, och att använda båtarna.
– Vi snickrar lieskaft och handtag. Men vi gör även stryksticka, som man stryker ut eggen med så att den blir skarp. En stryksticka sliter inte lika mycket på lien som en slipsten, och gör därför så att den håller längre. Och så gör vi en brynetavla. Det är en planka med tre ben som man sitter på när man bryner lien.
Vad behöver man tänka på när man gör sin egen lie? – Det viktigaste är att man får ett skaft som passar en själv och måtten ens kropp. Längden på skaftet ska vara mellan 130 och 140 cm, eller fyra och en halv fot som man sa förr.
Vilket träslag använder ni? – Skaftet ska vara i al, eftersom det är ett lätt men samtidigt segt träslag. Handtagen snickras i björk som är lätt att bearbeta. En del målar skaften också, eller dekorerar dem med blommönster.
Hur lång livstid har en lie? – Den kan hålla i en mansålder om du sköter den rätt. Man ska hålla lien vass, smörja in den med 5-56 och förvara den i kartong. Om man hänger upp den ska den själva liens blad alltid vara instoppat i ett fodral, så att ingen skär sig.
Hur många liar har du gjort i ditt liv? – Hittills har jag gjort sex skaft. Det är olika liar som passar för olika saker. Jag har en som är grov till grovt gräs, och en fin som är gammal och sliten men väldigt vass. Om det är lite knepigt att hösta använder jag den.
– Jag började slå med lie när jag var tolv. När de körde med slåttermaskinen fick jag gå bredvid och slå det de inte kunde ta. Sedan har jag arbetat som kronarrendator och nu fyller jag snart 82. Men jag har bara snickrat liar själv sedan förra året.
Tips! Lienätverket på Facebook är en samlingsplats för både yrkesverksamma lieslåttare och kurshållare, lietillverkare och försäljare samt allmänt slåtterintresserade.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
