Grundsunda bjuder in till sommarlång vistelse

Grundsunda bjuder in till sommarlång vistelse

Grundsunda hembygdsförenings kulturstipendium är inte vilken utmärkelse som helst. Stipendiaten tilldelas 20 000 kronor (från Örnsköldsviks kommun) medan föreningen står för boende över sommaren. Huset i fråga är ett tvåvåningshärbre som skänktes till föreningen 2014 av konstnären Hans Wigert – själv mottagare av det allra första kulturstipendiet 1965.

Stig Nordström från styrelsen för Grundsunda hembygdsförening berättar mer:

– Hans Wigert blev så fäst vid miljön att han köpte ett gammalt härbre som han flyttade till Prästsjön, strax nedanför hembygdsområdet. Där bodde han och hans hustru vår, sommar och höst till och med tidigt 2010-tal.

För stipendiaterna innebar överlåtelsen av härbret till föreningen ett lyft ur bekvämlighetssynpunkt; innan dess var boendet en 1700-talsstuga utan vare sig el eller vatten.

De gästande konstnärerna erbjuds möjlighet att ställa ut på området.

– Vi har över 20 byggnader, så vi har utrymme att visa deras alster. Men det är upp till stipendiaterna och beror också på vad de gör. De sysslar med allehanda sorters skapande, det är inte alla som kan ställa ut, säger Stig Nordström.

När det gäller tillfälliga besökare har Grundsunda hembygdsförening ett guldläge. Grundsundavallen ligger bara 300 meter från E4:an mellan Umeå och Örnsköldsvik, helt nära Grundsunda kyrka som med rötter i 1300-talet är ett välbesökt turistmål.

Sommartid finns våffelkafé, handelsbod med hantverk och retrogodis, antikvariska böcker och en mindre loppis på området.

– Vi har också en smedja där målsättningen är att det ska finnas en smed under hembygdsgårdens öppettider, berättar Stig Nordström.

Fotnot: Läs mer på Grundsundahbf.se.

Omtyckt kulturstig i Karleby

Omtyckt kulturstig i Karleby

Start och mål för Ullervad-Leksbergs hembygdsförenings kulturstig finns på hembygdsgården Persgården i Karleby utanför Mariestad. Kulturstigen i Karleby är 2,5 kilometer. För den som vill lära känna bygden på cykel eller i bil finns en längre sträckning. Och för den som tar sig fram med hjälp av rollator finns ett kortare alternativ: Gröna leden.

Sedan den anlades 2015 har kulturstigen blivit mycket omtyckt, berättar Åke Möller, aktiv i föreningen.

En av sevärdheterna är den unika Lorentzbergsladugården, som ägs av hembygdsföreningen. Den är namngiven efter den siste indelte soldaten som bodde på soldattorpet och utgör i dag ett ”museum över sig själv”.

Fotnot: Läs mer på föreningens hemsida.

Industrihistoriskt utomhusmuseum i Jonsered

Industrihistoriskt utomhusmuseum i Jonsered

Jonsereds fabriker är en av Sveriges bäst bevarade tidiga industrimiljöer. På fabriksholmen anlade man under 1830-talet en kanal från sjön Aspen, som gav vattenkraft till den skotske entreprenören William Gibsons mångfacetterade industriverksamhet. Bland annat tillverkades segelduk, brandslangar, snickerimaskiner, skogskranar och motorsågar.

Delar av verksamheten har knoppats av och drivs därigenom vidare, men den stora betydelse företaget Jonsered hade in på 1970-talet, är historia. Genom projektet ”Jonsered – en plats att upptäcka och mötas i” har nu Jonsereds hembygdsförening skyltat upp byggnaderna på fabriksholmen.

– Vi vill ge besökarna möjlighet att få information om Jonsered. Folk ska kunna gå runt och guida sig själva, säger Lars-Inge Stomberg ordförande i Jonsereds Hembygdsförening.

Med qr-teknik kan besökare via mobil eller läsplatta ta del av gamla bilder, texter, tidningsartiklar och i vissa fall även filmer – den äldsta inspelad redan 1917.

Fotnot: Läs mer på Jonseredshembygdsforening.com

Nordmarks gruv- och mineralmuseum: ”Det är mycket som är dramatiskt”

Nordmarks gruv- och mineralmuseum: ”Det är mycket som är dramatiskt”

Hur såg gruvnäringen i Nordmark ut?

– Det fanns fyra gruvor här. Alla lades ner 1962 till 1980. Utan dem hade det inte funnits något Nordmark. Allt här byggdes upp kring gruvorna och järnhanteringen.

Vad fängslar dig när det gäller gruvhistoria?

– Det är oerhört mångfacetterat. Dels den dramatik som finns förknippad med olyckor och ras. Vi förstår inte i dag hur hemskt arbetarna hade det. De gick 200 meter ner på stegar i träskor som kanske inte ens satt fast på fötterna, med snö och is på stegen. Det är också jättespännande med själva fyndigheterna, det är nästan som en skattjakt. Och så den sociala biten, att gruvsamhällen var så socialt skiktade.

Vad får man ta del av hos er?

– Vi har en snygg fotoutställning med information på svenska, tyska och engelska. Vi har också en fantastisk samling gamla borrmaskiner, inklusive Sveriges första bergborrmaskin från 1863. Och mycket annat: Släggor, malmvagnar, trästegar och belysning från 1700-talet, med mera.

Berätta om er mineralsamling.

– Nordmarksberg är känt för att ha snygga, kristalliserade mineral. Långban som också ligger i Filipstads kommun är berömt för att ha flest mineral, 270 stycken. Vi har också många, över 100 stycken.

Fotnot: Läs mer på Hembygd.se/nordmark

Gammelvalas mångsidiga brukshantverk

Gammelvalas mångsidiga brukshantverk

Gammelvala har arrangerats av Brunskogs hembygdsförening och Brunskogs husmodersförening sedan 1963. Besökssiffran brukar landa på omkring 35 000 personer medan 500 bidrar ideellt till aktiviteten på området.

– Jag själv håller på med linberedning. Vi tänder också en kolmila, vi har slagtröskning, vi genomför växtfärgning, kardar och spinner ull. Vi stampar ull till vadmalstyg och vi har ett gammaldags kök där vi visar osttillverkning och messmörstillverkning och bakar bröd, berättar Anna Nyström, sammankallande i programkommittén för Gammelvala.

Mycket av det som i dag räknas som konsthantverk eller specialintressen var i bondesamhället rena brukssysslor, konstaterar hon. Mångsidighet var en nödvändighet för att kunna ställa mat på bordet, skaffa sig kläder till kroppen och verktyg att arbeta med.

– Vi har också maskiner, tändkulemotorer av alla slag, reptillverkning och dröprännetillverkning – nu pratar jag dialekt – hängrännor på svenska, där du hugger ur en granstam.

Hungern kan stillas med nävgröt, en rätt som kom till värmlandsskogarna med invandringen från Finland på 1500- och 1600-talet. Gröten kokas på skrädmjöl från rostade havrekärnor och serveras med stekt fläsk och lingonsylt. Den är så torr att klumparna går att äta utan sked, därav namnet.

– Det är skogsarbetarmat ursprungligen. Man tog en näve och doppade i flottet.

Nävgröt på Gammelvala. Foto: Brunskogs hembygdsförening

En annan, än mer lokal, specialitet är klengås. En större bit brödkaka smöras ordentlig och strös sedan med sandost (torkad och riven mesost) innan den serveras, gärna till kaffe.

Hela sommaren driver husmodersföreningen kaffeservering och

både en smed och en keramiker är aktiva på området, som också rymmer en handelsbod.

Utöver Gammelvala är hembygdsföreningens slagauktioner en populär programpunkt.

– Det är live, riktiga, hederliga bonnauktioner, säger Anna Nyström.

Fotnot: Läs mer på Brunskogs hembygdsgårds sajt.