Fler barn och unga deltar i aktiviteter med lokalt kulturarv

Fler barn och unga deltar i aktiviteter med lokalt kulturarv

Text: Olov Norin

– Det är viktigt att fler får möjlighet att upptäcka historien där man bor. När generationer möts kring kulturarvet skapas både kunskap och gemenskap, säger Jan Nordwall generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.

Totalt arrangerades omkring 6 100 aktiviteter för barn och unga runt om i landet under 2025. Det innebär en ökning av antalet barn och unga som deltog jämfört med tidigare år, enligt ny statistik från Sveriges hembygdsförbund.

– Den ökning vi ser nationellt är mycket glädjande. Föreningarna arbetar aktivt för att nå yngre målgrupper och skapa verksamhet som väcker intresse för lokal historia och kulturarv, säger Jan Nordwall, generalsekreterare för Sveriges hembygdsförbund.

Runt om i landet bjuder hembygds- och kulturarvsföreningar in barn och unga till slöjdläger, hantverk, bak i vedeldad ugn och praktiskt lärande i olika kulturmiljöer. Under lov och högtider ordnas pyssel, historiska lekar, guidningar och prova-på-aktiviteter som väcker nyfikenhet på platsens historia och traditioner.

Sveriges hembygdsförbunds statistik bygger på enkätsvar från 1 153 av förbundets 2 060 medlemsföreningar. Läs mer om föreningarnas verksamhet 2025 på förbundets hemsida, under statistik.

Föreningarna arbetar aktivt för att nå yngre målgrupper och skapa verksamhet som väcker intresse för lokal historia och kulturarv.
Platsutveckling – från marknadsföring till samskapande

Platsutveckling – från marknadsföring till samskapande


Text: Mikael Morberg

Samtalet ”Plats för framtid – staden, orten, landet och hemkänslan”, arrangerat av Sveriges hembygdsförbund på det kulturpolitiska konventet Folk och kultur i Eskilstuna 2026, belyste möjligheter och hinder för hembygdsföreningar och ideell sektor att ta plats inom samhällsplanering.

Ta del av samtalet här:


Samverkan och samskapande viktigt
De två paneler som gav inspel var ense om behovet av samverkan och samskapande både inom lokalt praktiskt arbete och forskning. En varierande geografi, och demografi ger olika förutsättningar för städer, förorter och landsbygder. Det finns samtidigt många likheter mellan platser som hamnar utanför normen, menade både Karin Lekberg, konsult, och René León Rosales, forskare, båda verksamma i socioekonomiskt eftersatta områden.
Mait Walderlo från Södermanlands hembygdsförbund lyfte vikten av föreningarna ser sin roll för dåtiden, samtidens men också framtidens frågor.
– Samverkan med andra aktörer utanför sin egen organisation blir nödvändigt och kan göra oss attraktiva för nya målgrupper. Beredskapsarbetet kan öppna upp för sådant som fanns tidigare och som blivit bortglömt.

Beredskap påverkar
Dagsaktuella frågor kring civil beredskap, kriser och krig gör att föreningar börjar orientera sig mot varandra och andra aktörer. Vem kan göra vad i händelse av en kris? Konkreta frågor kring energiförsörjning, vatten, med mera gör att man analyserar platsens praktiska förutsättningar, samarbeten och relationer menade Eva Humle från Studieförbundet Vuxenskolan, som är med och möjliggör möten kring bland annat beredskapsfrågorna.

Organisationer måste hitta varandra
Platser kan i dag hamna i strukturell motvind av lite olika skäl. Neddragningarna inom folkbildning och studieförbund skapar sämre möjligheter att länka samman ideella och offentliga aktörer. Johanna Iggsten, Länsbildningsförbundet Sörmland, lyfte också hur svårt det är för civilsamhällets organisationer att hitta varandra. Livet på landsbygden påverkas också negativt av att skolor läggs ner och busslinjer försvinner. Det försvårar en aktiv fritid och att man kan ta sig till de mötesplatser som finns.
I tidningen Bygd och Natur skildras människors lokala aktiviteter runt om i landet vilket kan handla om aktiva protester mot planerad uranbrytning i Jämtland till utvecklandet av lokala mötesplatser, till exempel systugor i Sörmland, platser där man samlas och känner tillhörighet.
– Det är det finfördelade sammanhangsskapandet som jag ständigt återkommer till i det jag rapporterar om, menade Jenny Damberg.

Långa horisonter önskvärt
Karin Lekberg, konsult inom platsutvecklingsfrågor med erfarenheter från kommuner, regioner, fastighetsägare ser en ljusning inom fastighetsbranschen. Mycket inom platsutveckling är fortfarande projektbaserat och inte så långsiktigt, men i förorten Flemingsberg, Huddinge har man till exempel en utvecklingsplan på 50 år.
I dag vill man involvera de boende och föreningslivet i större utsträckning. Hon är själv en av grundarna till föreningen Placemaking Sweden och framhöll att förutom kritiska analyser och prat om plats behöver vi vara är med och göra plats och ge plats genom att försöka arbeta mer hands-on.
– Som konsult försöker jag lösa saker, hitta vägar framåt och det är alltid samverkan som gäller. Metoderna ska då vara snabba, enkla och billiga att tillämpa.

Platser i motvind
Forskaren och museichefen Jennie Schaeffer, Mälardalens universitet/Västmanlands museum, och René León Rosales, Mångkulturellt centrum/Södertörns högskola arbetar på olika sätt med samskapande metoder för att fånga lokalt vardagsliv och behov. I projektet PLATSMO i Västmanland utforskas deltagande designprocesser med fotoberättande och med möjlighet till tillfällig design och gestaltning utifrån två lokala områden med kulturhus som befinner sig i motvind. Det handlar både om det materiella och immateriella kulturarvet.
– Många boende upplever att det är människor utifrån, som alltid bestämmer över deras egen plats. Berättelserna är många gånger väldigt drabbande, menar Jennie Schaeffer.
Det finns mycket att lära men från olika håll. En röst från landsbygden i projektet kommenterade till exempel den andra platsen i staden ”här har ni ju all infrastruktur, men inga relationer”.
Och det är just relationerna mellan människorna och hur de upplever sin plats som är det centrala. Här kan minnen och nostalgin både vara en motvind och en medvind för en plats. Minnen och lukter från gångna tiders platser som aldrig kommer tillbaka eller glädjen över kulturhistoriska tegelbyggnader i ett fabriksområde som fortfarande står kvar. Samtidigt kan oro och otrygghet över pågående knarkförsäljning skymma de positiva minnen man har en plats.

Lokal förankring avgör
René León Rosales menar att vi kan ha tillgång till de bästa metoderna, men i grunden är det den lokala förankringen som avgör. Man behöver lära känna folk, prata med boende och bygga relationer och skapa tillit. Olika projekt har kommit och gått. Vi behöver stanna kvar över tid för att förstå ett områdes verkliga behov. Själv har han använt forskningscirklar för att skapa deltagande och inkludering.
– Vi behöver alla tänka långsiktigt och bygga lokal förankring, menade René León Rosales. Den lokala förankringen är det största kapitalet för det vi vill uppnå.

Kan ortenrörelsen möta hembygdsrörelsen?
Här finns både skillnader och likheter mellan förorter och landsbygder – en upplevd distans till det som är normen i samhället menade René León Rosales.
På en högre nivå måste vi jobba med de grundläggande narrativ som institutionerna arbetar utifrån. Hur ser berättelserna ut om vilka vi är? Folk riskerar i dag att aktivt bli bortskrivna från samhället och den nationella gemenskapen. Vi bör bejaka mångfalden av de platser som vi de facto har i samhället och de varierande livsvillkoren. Ordet mångfald och det mångkulturella har blivit något negativt. Kanske måste vi återta begreppet, menar han.

Platsutvecklingens födelse
Begreppet platsutveckling växte fram ur en tradition av marknadsföring och regional utveckling. Under 1990-talet fick marknadsföringsgurun Philip Kotlers arbeten med place marketing ökat genomslag. Utgångspunkten var en marknadslogik där städer, regioner och länder konkurrerar på en global marknad. Skapandet av bilder av attraktiva platser skulle locka investerare, turister, företag och arbetskraft. Verktygen var varumärkesstrategier, kampanjer och positionerande marknadsföring, ofta organiserade av offentliga aktörer.

Det gör en plats attraktiv
Under tidigt 2000-tal breddades synen på platser genom Richard Floridas teorier om den kreativa klassen. Fokus flyttades från hur platser marknadsförs till varför vissa platser upplevs som mer attraktiva än andra. Florida menade att platsers ekonomiska och sociala utveckling drivs av hur väl de attraherar kreativa yrkesgrupper ofta inom kunskapsintensiva branscher. I konkurrens med andra platser måste en plats kunna erbjuda livskvalitet, ett rikt kulturellt utbud, tolerans, öppenhet och ge möjligheter till informella möten. Medan Kotler betonade varumärke och konkurrens, betonade Florida innehåll, social dynamik och vardagsliv. Kotler bidrog med ett språk och verktyg för extern kommunikation, medan Florida förde fram teorier om vikten av att förstå platsers lokala och interna kvaliteter och sociala ekosystem.

Från marknadsföring till samskapande
Dessa teorier har båda mött kritik då de riskerar att gynna redan starka och attraktiva platser, förstärka skillnader och ojämlikheter. Det blir symboliska och kortsiktiga satsningar snarare än långsiktig samhällsutveckling. Många gånger har det ensidigt handlat om platsutveckling i städerna med det urbana medelklasslivet som norm.
Från 2010-talet och framåt har platsutveckling handlat mer om hållbarhet, stärkt inkludering och delaktighet. I stället för toppstyrda strategier utvecklas mer samskapande arbetssätt där man utgår från platsers och människornas olika förutsättningar.

Värdeskapande för invånarna
I stället för att ensidigt rikta sig till externa målgrupper betonas i dag värdeskapande för invånarna själva. Platsidentitet är då inte något som kan ”designas” uppifrån av externa aktörer eller enbart professionella yrkeskårer, utan som något som formas genom relationer, berättelser, minnen och gemensamma praktiker. Här kan det finnas framtida möjligheter för lokala hembygdsföreningar och andra ideella krafter att ta mer plats och föra in kunskaper om historia, minnen och vardagsliv i arbetet med platsutveckling.

FAKTA. Lästips
Elisabeth Högdahl, etnolog vid Lunds universitet med fokus på plats, platsutveckling, kulturarv och inkludering har inom ett forskningsprojekt med stöd av Formas, Bygga och utveckla plats genom mänskliga minnen tagit fram ett gratis metodmaterial, www.minnesplaneringsmetoder.se. Här beskrivs hur små vardagshändelser, insamling av minnen och berättelser kan användas inom platsutveckling.

Nu kan hantverk få skyddad geografisk beteckning

Nu kan hantverk få skyddad geografisk beteckning

Text: Ida Säll

Det nytillkomna EU-skyddet innebär att hantverk med tydlig koppling till en viss plats eller ort kan skyddas från plagiat. Oskar Juhlin är vd för Gustavsbergs porslinsfabrik strax utanför Stockholm, där företaget har haft sin produktion på samma plats i drygt 200 år. Han var också en av deltagarna i det seminarium som Konstnärernas Riksorganisation bjöd in till under hösten, med fokus på hur det nya systemet kan lyfta svenskt hantverk och slöjd.

Innebär den här förändringen ett stärkt intresse för kulturarvet som resmål?
– Det tror jag.

Oskar Juhlin exemplifierar med Lovikkavanten, sprungen ur orten med samma namn i Norrbotten, och som numera tillverkas i ett flertal varianter runtom i landet.

– Har man ett specifikt hantverk i en bygd och hantverket genomgår den här sortens märkning framstår ju plötsligt liknande produkter från andra orter som kopior.

Tidigare skydd för mat, dryck och jordbruksprodukter
En geografisk beteckning (GI) är en så kallad immateriell rättighet. EU:s skydd för geografiska beteckningar infördes i början av 1990-talet och har fram till nyligen endast omfattat vin, spritdrycker samt jordbruksprodukter och livsmedel.

För att kunna ansöka om geografisk beteckning för ett hantverk behöver tillverkaren – eller hantverkaren – uppfylla vissa kriterier. Först och främst ska hantverket ha sitt ursprung på en viss plats eller i en region vars särskilda kvalitet, anseende eller andra egenskaper huvudsakligen kan tillskrivas det geografiska ursprunget.

Minst ett av produktionsleden måste dessutom äga rum i det avgränsade geografiska området.

– Hur specifikt blir egentligen det här skyddet? Det var en diskussion som uppstod under KRO:s seminarium, berättar Oscar Juhlin.

Jobbar man med ett hantverk som utförs för hand finns det ett särskilt värde i en sådan här märkning.

Produktion måste offentliggöras i detalj
Märkningen gäller enskilda produkter eller hantverk, och ett av kraven från EU är att produktionen offentliggörs i detalj.

– Det innebär också att om någon annan på samma ort vill börja tillverka samma produkt så möjliggör man även det. Men att vara flera tillverkare kan också vara en styrka, som synliggör platsen på ett annat vis.

Även exempelvis dalahästen bör kunna få en geografisk beteckning, eftersom den har flera olika tillverkare men samma produktionsprocess, resonerar Oscar Juhlin vidare.

– Den här sortens geografiska märkning leder förstås till en smalare definition av vad ett visst hantverk är, och hur det bör utföras. Det är förstås exkluderande. Men det innebär också att vi slipper märkliga Kalle Anka-varianter av till exempel dalahästen.

– Jobbar man med ett hantverk som utförs för hand finns det ett särskilt värde i en sådan här märkning, eftersom det innebär att det håller en viss kvalitet.

Anmälan direkt till EU för urval
Sverige gör inga egna prövningar av ansökningar gällande geografiska beteckningar. Anmälan skickas i stället direkt till EU:s immaterialrättsmyndighet EUIPO, som granskar och beslutar om registrering.

Har Gustavsbergs porslinsfabrik skickat in någon ansökan ännu?

– Nej, vi har haft fullt upp med att göra porslin. Men hittar vi en bra anledning att ansöka kommer vi definitivt att göra det längre fram.

Läs mer hos Patent- och registreringsverket.

Laponias världsarvsstatus hotas av gruvplaner

Laponias världsarvsstatus hotas av gruvplaner

Text: Fredrik Loberg

FN-organet Unesco utsåg år 1996 Laponia i norra Sverige till världsarv. Det anses vara Europas största sammanhängande naturlandskap, med flera tusenåriga spår av mänsklig verksamhet.

Förra året placerade Unescos världsarvskommitté Laponia, eller Laponia-tjuottjudus på samiska, under så kallad ”reaktiv övervakning”. Detta sedan regeringen beviljat bearbetningskoncession för gruvbrytning vid Kallak/Gállok, drygt 30 kilometer från världsarvsgränsen.

Riksantikvarieämbetet rapporterar till Unesco
Med anledning av Unescos varningsflagg för Laponia, har Riksantikvarieämbetet nu i dagarna skickat in en rapport till Unesco om hur Sveriges förvaltning av Laponia fortskrider. I detta svar står att den gruvkoncession som beviljats vid Kallok/Gállok visserligen ”ger rätt att utvinna mineraler”. Men för att en gruva verkligen ska kunna etableras krävs tillstånd enligt miljöbalken, och någon ansökan om ett sådant tillstånd har ännu inte lämnats in, poängterar Riksantikvarieämbetet.

– Nu är det viktigt att fortsätta bevaka att Laponias värden inte skadas, och att en kommande prövning kring miljötillstånd för gruvverksamhet föregås av konsekvensanalyser, som utreder påverkan på världsarvet och förmedlas till Unesco, säger Elene Negussie, utredare vid Riksantikvarieämbetet.

Nu är det viktigt att fortsätta bevaka att Laponias värden inte skadas.

Unik kombination av natur- och kulturvärden
Laponia är 9 400 kvadratkilometer stort. I området ingår nio samebyar, nationalparkerna Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet och Muddus, plus naturreservaten Sjávnja och Stubbá. Här finns en unik kombination av natur- och kulturvärden. Men Unesco beskriver sin oro för att gruvverksamhet i Kallak/Gállok kommer att påverka renarnas flyttleder och betesområden, utanför världsarvet där renarna rör sig mellan sommar- och vinterbete. På grund av gruvplanerna finns därför en risk för att Laponia i framtiden kan komma att avlistas som världsarv.

Analyserar Unescos rekommendationer
Riksantikvarieämbetet beskriver i sin rapport till Unesco att man, tillsammans med Naturvårdsverket, arbetar med att analysera Unescos rekommendationer, ”i dialog med berörda parter”. Arbetet med att ta fram underlag som stärker skyddet av Laponia pågår, förklarar Riksantikvarieämbetet.

Hembygdsförbundet har ingen direkt medverkan i detta arbete, förklarar kulturmiljöstrategen Helena Rosenberg.

– Däremot är vi med i programrådet för traditionell kunskap och hållbart sedvanebruk, som samordnas av Sametinget i samverkan med Centrum för biologisk mångfald vid SLU, säger hon.

– Det är ett nationellt arbete med att uppfylla delar av det svenska genomförandet av FN:s konvention om biologisk mångfald. Där diskuteras både frågor om samiskt kulturlandskap och andra lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, säger Helena Rosenberg.

Liverpool förlorade världsarvsstatus 2021
Unesco publicerar årligen en lista över hotade världsarv, där många har koppling till väpnade konflikter. Andra är utsatta för hårt tryck, till följd av stadsutveckling, utvinning av naturresurser eller andra anspråk. År 2021 förlorade till exempel den brittiska hamnstaden Liverpool sin världsarvsstatus, när det byggdes bostäder och en fotbollsarena i stadens viktorianska hamnmiljö.

Unesco beskriver sin oro för att gruvverksamhet i Kallak/Gállok kommer att påverka renarnas flyttleder och betesområden.

FAKTA. Unescos motivering för Laponias naturvärden: ”Området är ett framstående exempel på hur jorden har utvecklats framför allt geologiskt, och hur ekologiska och biologiska förändringar sker i dag. Här finns även enastående naturfenomen med exceptionell naturskönhet liksom betydelsefulla naturliga lokaler för att skydda biologisk mångfald.”

FAKTA. Unescos motivering för Laponias kulturvärden: ”Lapplands världsarv i norra Sverige, som alltsedan förhistorisk tid varit befolkat av samerna är ett av de bäst bevarade exemplen på ett nomadområde i norra Skandinavien. Det innehåller bosättningar och betesmarker för stora renhjordar, en sed som en gång i tiden var mycket vanlig och har spår tillbaka till ett tidigt stadium i människans ekonomiska och sociala utveckling.”

Sveriges 15 världsarv

• Birka och Hovgården, Mälaren

• Drottningholms slottsområde, Stockholm

• Engelsbergs Bruk, Västmanland

• Falun och Kopparbergslagen

• Gammelstads kyrkstad, Luleå

• Grimeton radiostation, Halland

• Hansestaden Visby

• Hällristningsområdet Tanum, Bohuslän

• Hälsingegårdarna

• Höga kusten

• Laponia

• Skogskyrkogården, Enskede, Stockholm

• Struves meridianbåge (mätpunkter från Hammarfest i Norge till Izmail vid Svarta havet)

• Södra Ölands odlingslandskap

• Örlogsstaden Karlskrona

Källa: Riksantikvarieämbetet

En miljon till hembygdslyft i Östergötland

En miljon till hembygdslyft i Östergötland

Text: Ida Säll

Enligt Jesper Ström, kanslist för Östergötlands Hembygdsförbund är det ett högst efterlängtat stöd.

– Äntligen, var vår spontana reaktion. Hembygdsrörelsen här har varit lite eftersatt. Jag har jobbat med förbundet sedan 2011. Då hade vi ett årligt anslag på 65 000 kronor.

Genom Hembygdslyftet som den nya satsningen kallas tilldelas samtliga föreningar i länet ett grundstöd om 2 000 kronor vardera.

– Det blir en mindre summa eftersom vi är hela 115 föreningar i länet. Även föreningar som inte är medlemmar i Sveriges Hembygdsförbund är garanterade stödet.

Ytterligare 510 000 kronor av de medel som ingår Hembygdslöftet kan sökas av hembygdsföreningar i länet för att användas till projekt och evenemang. Högsta sökbara summa för en enskild förening är 50 000 kronor.

Vad ska det vara för sorts projekt och evenemang?
– Vi ser gärna att pengarna ska gå till hembygdsföreningarnas kärnverksamhet, men är öppna för många olika sorters idéer, berättar Jesper Ström.

Vi är hela 115 föreningar i länet.

Biodling, bussresor eller andra aktiviteter
Själv har han numera en heltidsanställning på förbundets kansli för att administrera fördelningen av projektpengarna. Ett villkor för att kunna ta del av stödet är att föreningarna sprider information om projektet i länet, berättar han.

– Det kan ske antingen på sociala medier eller att man ringer lokaltidningen och berättar vad som är på gång.

På den förslagslista som förbundet själva skapat för att inspirera föreningarna listas bland annat biodling, fotoprojekt, temadagar och bussresor till kulturarvsresemål.

– Det kan också handla om att odla äldre kultursorter, eller att ordna en slöjdkurs, en torpinventering eller en spökvandring. Man kan även söka för ett projekt som rör byggnadsvård för ökad tillgänglighet i sin lokala hembygdsgård.

Samarbete med andra föreningar uppmuntras
Förbundet ser gärna att de sökande föreningarna samarbetar med andra föreningar – till exempel idrottsföreningar, friluftsföreningar, scouterna eller skolor.

– Vi uppmuntrar också till att man samarbetar med Vuxenskolan för att hålla en kurs. Vi märker att det finns ett stort intresse för kurser – särskilt vad gäller kris och beredskap.

Även fortbildning för styrelsemedlemmar, till exempel valberedningsutbildning, är möjligt att söka medel för från Östergötlands Läns Hembygdsförbund.

– Vi som förbund har fått ansvar för att fördela de här pengarna och vi hoppas ju verkligen att man sätter sprätt på dem.

Måste alla medel förbrukas under det kommande året?
– Nej, man har faktiskt gjort ett undantag så att överblivna medel kan skjutas över till nästa år.

– Men vi vill förstås jättegärna visa att det verkligen finns ett behov av de här pengarna, i förhoppning om att det blir ett stående inslag i budgeten.

Östergötlands läns hembygdsförbund har funnits sedan 1941. Har ni tilldelats så här stora medel förr?
– Nej, inte vad jag vet. Vi är jätteglada att tilldelas medel i höjd med till exempel Skåne län. Det känns verkligen roligt.

Vi som förbund har fått ansvar för att fördela de här pengarna och vi hoppas ju verkligen att man sätter sprätt på dem.