Henrik Henrikson, pensionär bosatt i södra Stockholm, har belönats med Riksantikvarieämbetets förtjänstmedalj 2025 för hemsidan Mitt Hässelby som kartlägger förorten Hässelby i norra delen av stan med hjälp av foton, intervjuer och berättelser.
”Genom sitt långsiktiga arbete har Henrik Henrikson gjort kulturarvet tillgängligt för alla och bidragit till att stärka förståelsen för och värdet av lokalhistoria”, skriver Riksantikvarieämbetet i ett pressmeddelande.
Förtjänstmedaljen har delats ut sedan 1981 till en eller flera personer som gjort betydande insatser inom kulturmiljövården – företrädelsevis utanför det professionella fältet.
Hur förvarar du din medalj? – Egentligen är det faktiskt två identiska medaljer i olika storlekar. Jag tror det finns en regel om att den lilla användas till kostym och den stora till frack, men jag är inte helt insatt i de frågorna. Jag förvarar dem i sitt fodral, och plockar fram dem om någon är på besök och vill titta.
Vad betyder den här utmärkelsen för dig? – Det är hedrande, förstås. Jag har jobbat med hemsidan i 25 år och det är roligt när det uppskattas. Och så länge jag tycker det är kul kommer jag att fortsätta.
Hur fick du idén att börja dokumentera lokalhistoria på internet då, år 1999? – När man skaffade internet-abonnemang med Telia ingick en hemsida.Vad ska jag fylla den med? tänkte jag. Men så mindes jag att jag hade ett gammalt anteckningsblock där jag skrivit om Hässelby, där jag växte upp. – Jag hade också många bilder som jag tagit under min ungdom. När jag såg en kåk som skulle rivas så skyndade jag mig att fota och dokumentera. Det har jag stor nytta av nu.
Hur mycket tid lägger du på Mitt Hässelby? – Nu när jag är pensionär använder jag förmiddagen som arbetstid. Jag går upp vid åtta och jobbar fram till lunch. Om jag håller på med något spännande kanske jag jobbar längre. – Det är ju helt frivilligt, och det är det som är så roligt. Oftast blir det ett nytt inlägg i veckan.
Vilka källor använder du, förutom ditt eget arkiv? – I början var det biblioteket, och framför allt alla gamla tidningar på Kungliga biblioteket. Men det allra bästa har varit att intervjua människor, för då blir det ju unikt material. – Jag har också haft stor nytta av Hässelby hembygdsförenings bildarkiv. Där har jag funnit bilder på exempelvis Hässelby slott, som är byggt på 1600-talet. Jag har också hittat bra bilder på Hässelby villastads handelsträdgårdar som försörjde hela Stockholm med grönsaker och blommor en gång i tiden.
Arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Finns det något inlägg som du tycker blivit särskilt bra? – Det är roligt när man kan berätta om något som kanske inte är nytt – men som är bortglömt av många. Kraftvärmeverket i Hässelby strand har en kaj för båtar som kommer med bränsle och olja. Den kajen är byggd av betongkassuner som använts vid landstigningen i Normandie under andra världskriget, berättar Henrik Henrikson. – Stockholms stad köpte två kassuner och fraktade dem till Sverige. Sveriges radio gjorde ett inslag efter att ha läst om det på min sida.
Vad har du för tips till den som vill göra en hemsida om sin bygds historia? I vilken ände börjar man? – Är man med i en hembygdsförening så har man en bra grund, där finns ju ofta massor av material. – Att börja intervjua folk är också ett bra tips. Någon sa att arkiven står kvar för alltid – men människorna dör. Så det är människorna man ska bevaka, först och främst.
Var kommer namnet Hässelby ifrån? – Det betyder byn vid hasselängarna. I början av 1900-talet ändrade man stavningen från Hesselby till Hässelby. Men visst är det lite synd, för stavningen med E hade väl varit mer internationellt gångbar?
43 procent av alla vuxna i Sverige, cirka 3,5 miljoner personer, gjorde någon ideell insats under förra året. Det framkommer i Volontärbyråns rapport ”Svenskarnas engagemang 2025” som bygger på en undersökning där 3 246 personer mellan 18 och 84 besvarat frågor om ideellt engagemang. Fler män än kvinnor engagerar sig ideellt, närmare hälften av männen (47 procent) jämfört med fyra av tio kvinnor (39 procent). Ålder spelar också roll. De äldsta, 65 till 84 år, är mest aktiva (49 procent). Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år där är över hälften (56 procent) arbetade ideellt under 2025. Det ideella engagemanget är högre i mer landsbygdsdominerade län än i storstadslän. Idrottsorganisationerna samlar flest ideellt engagerade, med bred marginal. Tre av tio (29 procent) av alla engagerade är aktiva i en idrottsorganisation. Hembygdsföreningar, som samlar nästan 400 000 svenskar, är ingen egen post i undersökningen, men Sveriges hembygdsförbund publicerar varje år statistik för det ideella arbetet inom de 2 060 medlemsföreningarna.
Allra mest engagerade är män i åldern 65 till 84 år.
Utbildning väger tungt Undersökningen ”Svenskarnas engagemang 2025” visar också att det finns en stor outnyttjad potential, skriver Volontärbyråns verksamhetsledare Anna Bergring Ekstrand i en kommentar. ”Det finns helt enkelt massor av människor som skulle vilja engagera sig ideellt, men som av olika skäl inte hittat en väg in.” I rapporten ”Många bidrar, få orkar bära: Ideellt arbete i Sverige 1992–2024” pekar forskarna Erik Lundberg, Ebba Henrekson och Johan von Essen vid Marie Cederschiöld högskola på tre huvudfaktorer för ideellt arbete: resurser (att kunna), motivation (att vilja) och sociala nätverk (att bli tillfrågad). I rapporten, som Bygd och Natur skrivit om, framgår att en stor grupp lägger lite tid på ideellt arbete, medan en liten grupp bidrar med ett stort antal timmar. Där framgår också att utbildningsnivå är tungt vägande för ideellt engagemang, med högre utbildning ökar också förekomsten av ideellt arbete. Längre utbildning ger ofta bättre ekonomi, bredare nätverk och större tilltro till sin egen förmåga, faktorer som underlättar ideellt engagemang. Den mekanismen bekräftas av Volontärbyråns rapport. På frågan om vad som legat till grund för engagemang var vanliga svar att en förening eller organisation förväntade sig det, en vilja att påverka samhället, en önskan att delta i en gemenskap och/eller få nya vänner och att man fått frågan av någon redan aktiv. Det sista skälet, att bli tillfrågad, förklarar en stor del av skillnaden i ideellt engagemang utifrån utbildningsnivå. Högskoleutbildade får betydligt oftare frågan jämfört med gymnasieutbildade, 25 procent mot 15 procent, konstaterar Volontärbyrån.
Nya vänner och mer mening I rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” berättar respondenterna också vad det ideella arbetet har gett dem. 90 procent svarade att de fått nya vänner och bekantskaper. Nästan lika många, 87 procent, upplever en känsla av stolthet och personlig tillfredsställelse. 77 procent säger att engagemanget medfört en större meningsfullhet i livet.
Läs hela rapporten ”Svenskarnas engagemang 2025” här.
När Hemavan i Lapplandsfjällen i januari 2025 drabbades av ihållande regn blev klimatförändringarna otäckt påtagliga även i det vanligtvis vinterbistra norra Sverige.
– Det här gör ju ont i hjärtat, eftersom regnet känns som ett tydligt tecken på klimatförändringen, säger Erika Arklöf, energi- och klimatrådgivare i Storumans kommun.
Vi träffar henne hemma hos Lennart Cohen och Eva Helleberg i Övre Björknäs. När vi ses senare under januari 2025 har kylan kommit tillbaka i viss mån, även om termometern bara visar på beskedliga 7 minusgrader mot säsongsmässigt normalare -15 till -20ºC.
– Det har ju förändrats. När man gick ut skolan som liten runt 10 juni hade ännu inte isarna släppt. Vi stod och huttrade och frös utanför kyrkan, säger Eva Helleberg.
Regnet känns som ett tydligt tecken på klimatförändringen.
Lägga energi på att spara energi Under sådana år blev det viktigt att investera långsiktigt i isolering, värme och varmvatten. Men Eva och hennes make har länge varit engagerade i energifrågor, och visar hur deras hus värms upp med både vedspis och termoelektriska fläktar. En smart luftvärmeväxlare förses med förvärmd uteluft genom en cirkulationskanal på baksidan av huset. Parets katt och hund sitter och myser i den resulterande värmen.
– Vi måste lägga energi på att spara energi! säger Eva, medan Lennart tillägger att han för egen del alltid gillat att ”jaga kalorier” – både för kroppen och för huset.
Eva Helleberg vid vedspisen hemma i köket. Foto: Joakim Rådström
Skola som blev bygdegård Lennarts energiintresse blev värdefullt när närliggande Mobackagården nyligen gavs nytt liv. Den byggdes ursprungligen som skola 1935, och användes sedan som sådan fram till tidigt 60-tal. Därefter stod den länge tom, och kommunen började föreslå att den skulle säljas.
Nu ryckte dock ett antal äldre, engagerade bybor in till gårdens försvar, och såg till att ombilda den gamla skolan till bygdegård. Kallvinden byggdes om med sovsalar, klassrummen blev samlingsrum och nere i källaren återuppväcktes husets gamla bagarstuga.
Sedan vi satte in effektvakt har vi aldrig bytt en huvudsäkring.
Mobackagården fick nu ett andra liv, inte minst som lokal att hyra för olika sällskap. Ofta kunde 20–25 gäster rymmas vintertid, när det var högsäsong för skidturism vid de närbelägna skidorterna i Hemavan och Tärnaby. Samtidigt ledde detta till nya problem: elen räckte trots en huvudsäkring om hela 35 ampere inte till när många gäster lagade mat, duschade och värmde huset samtidigt.
– Det var kaos, minns Lennart. Jag åkte dit med högvis med säkringar och bytte, men hann inte mer än till landsvägen förrän jag såg att det hade blivit svart däruppe igen!
Lösningen blev en effektvakt, som automatiskt stänger av eller sänker belastningen på vissa apparater när förbrukningen blir för hög. Varmvattenberedarna prioriterades först, därefter värmesystemet. Effekten blev tydlig.
– I dag räcker 35 ampere ledigt. Sedan vi satte in effektvakt har vi aldrig bytt en huvudsäkring, säger Lennart. Alternativet – att uppgradera till 50 ampere – hade kostat omkring 10 000 kronor extra per år.
Kommunen subventionerar energieffektivisering Storuman kommuns bygdemedel, där fokus nu är just energieffektivisering, blev en viktig del i finansieringen.
– Man får 90 procents bidrag och får gå in med 10 procent själv, förklarar Erika Arklöf. Att hålla bygdegårdarna vid liv är också en beredskapsfråga för kommunen.
Medlen räckte även till en värmepump som håller frostfritt i bagarstuga, källare och toaletter. Resten av huset på 450 kvadratmeter klarar sig normalt sett med spridningsvärme från de uppvärmda delarna. Element som står på 5–10 graders stödvärme finns som reserv.
Förutom investeringsstödet har kommunen köpt in ”energiväskor” som föreningar, privatpersoner och företag kan låna för att mäta och analysera sin energiförbrukning. Väskorna innehåller bland annat värmekamera, hygrometer och elmätare. Den kommunala rådgivaren kan också komma ut och hjälpa till med praktiska råd på plats.
Lennart Cohen och Mobackagårdens elcentral, med effektvakten längst upp till höger. Foto: Joakim Rådström
FAKTA. Det är en effektvakt
En effektvakt är en anordning som övervakar elanvändningen i en fastighet.
När den totala förbrukningen riskerar att bli för hög, stänger den av eller sänker effekten på vissa apparater i prioriteringsordning.
Syftet är att undvika överbelastning som leder till att huvudsäkringar löser ut.
Vad vill du göra på posten som riksarkivarie? – Jag vill bidra till att tillgängliggöra den information som finns i arkiven – både för forskning och för allmänheten. Och så vill jag bevara den informationen för framtiden.
Som 15-åring sommarjobbade Daniel Forsman i arkivet för ett kommunalt energibolag och överväldigades av dess struktur. Mest tid har han dock tillbringat i arkiv i samband med en universitetsuppsats i historia.
– När jag läste polisrapporterna efter hungerkravallerna i Göteborg år 1917 blev jag berörd, minns jag. Jag upptäckte att arkiven representerade mänskligt liv och mänskliga erfarenheter.
Vad anser du är arkivets viktigaste funktion? – Det är att tillhandahålla det som finns där.
Kritiserad flytt av Riksarkivet Men tillgängligheten på arkiven är numera osäkrad, menar Sveriges hembygdsförbunds ordförande Anna Karin Andersson och Viktoria Johansson, ordförande i Sveriges släktforskarförbund.
I en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet tidigare i år uttrycker man stark oro inför det faktum att Riksarkivet i Östersund läggs ned och återuppstår i Härnösand. ”Flytten innebär inte bara förlorade arbetstillfällen och minskad statlig service. Arkiven är, fastslår arkivlagen, en del av det nationella kulturarvet. Nu ser vi att tillgängligheten till detta arv är hotad.”
Daniel Forsman konstaterar att det är en utmaning för arkiven att vara kostnadseffektiva, tillgängliga och ändamålsenliga över hela landet.
– Därför behöver vi ha en nära dialog med alla brukarorganisationer och uppdragsgivare om hur man på bästa sätt kan tillhandahålla arkiven.
Eftersom han inte tillträtt är han ännu inte helt insatt i motiven till flytten till Härnösand.
– Men Riksarkivets budgetunderlag och verksamhetsberättelser berättar om att man brottas med kostnadsökningar och står inför stora investeringar kopplade till säkra och effektiva arkiv.
Flytten har inletts Flytten av 5 500 hyllmeter arkivmaterial har redan inletts. Nya Riksarkivet blir norra Europas största arkiv och öppnas för besökare år 2026. Arkivdelen är byggd i betong för att möta säkerhetskraven.
– En orolig omvärld har pekat ut behovet av att ha lokaler som kan nyttjas på ett lämpligt sätt även i tid av kris, konstaterar han.
I nuläget är cirka 5 procent av det statliga arkivmaterialet tillgängligt digitalt. Det är en relativt låg siffra, om man jämför med statliga arkiv i andra länder.
I nuläget är cirka 5 procent av det statliga arkivmaterialet tillgängligt digitalt.
Kommer du att verka för att arkivhandlingarna ska digitaliseras i snabbare takt? – Absolut. Digitalisering av arkivhandlingarna är ett viktigt sätt att öka tillgängligheten men det handlar också om hur offentligt material kan användas för att driva effektivisering och innovation framåt.
Vad gäller arkiv kopplade till fordon eller fastigheter finns i dag en stor efterfrågan, berättar Daniel Forsman. Där det i dag är relativt långa handläggningstider.
– Genom att digitalisera material kan man effektivisera arbetsprocesserna med hjälp av AI. Det kommer leda till att det går snabbare att lämna ut handlingar, och att folk får svar.
– Jag ser fram emot att ha en dialog med hela Riksarkivet och deras användare och brukarorganisationer för att förstå behoven, och vad som är prioriterat, säger Daniel Forsman.
FAKTA. Riksarkivet i Härnösand:
Yta: 33 000 kvadratmeter varav 20 500 är arkivyta
Hyllmeter: 258 000 meter (25,8 mil)
Fastigheten kommer att ha en inomhustemperatur på 18 grader och en relativ luftfuktighet på 35 procent. Lokalerna kommer även att bli Skatteverkets nya nationella arkiv.
Text: Bengt-Göran Carlsson, ur boken ”Odla ditt bröd”
Knappt en kilometer väster om Långlöts kyrka ligger Himmelsberga radby med Ölands museum. Östra Ölands kulturlandskap är gammal odlingsbygd, kyrkan är belägen på norra delen av ett gravfält som använts från 200- till 300-talet före vår tid och ända till 1000-talets slut.
Himmelsberga är en dubbel radby. På båda sidor av bygatan ligger ladugårdslängor medan boningshusen ligger längre in på de kringbyggda gårdarna. I gårdarna finns hus och miljöer från 1700- och 1800-tal. På 1950-talet hade bönderna börjat riva uthus och lador på gårdarna för att få plats med traktorer och större maskiner. Det typiskt öländska, radbyn och väderkvarnarna, hotades av jordbrukets modernisering och rationalisering.
Samtidigt växte hembygdsrörelsen som värnade om det öländska kulturarvet.
Folkbildaren Bertil Palm Bertil Palm (1916–1992) föddes i Glömminge, son till kantorn Alrik Palm och dennes hustru Helfrid. Han tog studentexamen i Kalmar. Studerade bland annat nordiska språk, folklivsforskning, konst och arkitekturhistoria vid Lunds universitet. Blev 1954 filosofie doktor i konsthistoria. Palm var en av de drivande krafterna bakom bildandet av Ölands hembygdsförbund 1953. Det var också Palm som föreslog att det enda rätta för att spegla hela öns kulturarv vore att göra en hel radby till ett museum. Komplett med flera gårdar, väderkvarn, smedja och malm. (På malmen, strax utanför gårdarna, bodde de som inte ägde mark i byn, till exempel lantarbetare, hantverkare, sjömän och fiskare).
Ett monument över bondesamhället Redan 1957 köpte Ölands hembygdsförbund två kringbyggda gårdar i Himmelsberga. Efter restaurering invigdes de som museum på midsommardagen 1959. Tidningen Ölandsbladet skrev att nu hade ön fått en kulturell mittpunkt, det gamla bondesamhället hade fått sitt monument.
Bertil Palm kom att arbeta som Ölands hembygdsförbunds intendent i nära tre decennier, från 1955 till 1983.
Ölands hembygdsförbund är i dag en paraplyorganisation för Ölands 32 hembygdsföreningar med sammanlagt cirka 10 000 medlemmar. Förbundet äger och driver museet. Den miljö som finns på museet återspeglar och representerar stora delar av Ölands kulturliv och kulturarv. Senare tillskott är bland annat en särskild utställningshall för samtida öländsk konst och Lorangahallen, som invigdes 2023, där Barbro Lindgrens barnbokskaraktärer bjuder in till lek för barnen.
”Folkåterutbildning” behövs – Jag växte upp med en nära relation till min mormor och morfar. Mormor hade ett stort hjärta för och sysselsatte sig inom folkbildning. Morfar odlade alltid och kunde mycket om växter. Det är en viktig grund för mitt arbete här på museet, förklarar Julius Winberg Sääf som sedan 2017 är chef för museet.
– En sak som jag noterade ganska snart efter att jag började här var att alla besökande familjer förr hade en egen guide med sig. En äldre släkting eller vän som kunde allt om hur det gick till på landet förr i världen. Som kunde levandegöra det museet visade. Och jag tänkte, hur blir det när denna generation av nära kulturguider inte längre finns omkring oss? Personer som själva vuxit upp i den miljö som de så levande kan berätta om. Vem ska då lära oss? Då blir byggnader och föremål stumma för besökarna. Vi behöver levande kunskaper och berättelser!
– Så växte idén om ”folkåterutbildning” fram, om museet som ett pedagogiskt kunskapscentrum i sann folkbildningstradition och för kompetensutveckling, i samarbete med andra organisationer och företag, berättar Julius Winberg Sääf.
Så växte idén om ”folkåterutbildning” fram, om museet som ett pedagogiskt kunskapscentrum i sann folkbildningstradition.
– Jag vill att museet ska vara en självklar deltagare i diskussioner kring dagens och framtidens utmaningar och frågeställningar för landsbygd, bebyggelse, odling och jordbruk.
– Jag ser framför mig stora möjligheter att utveckla ett fruktbart samarbete med till exempel Ölands folkhögskola, Capellagården, Världsarvet, Länsmuseet, hembygdsföreningar och kvarnföreningar med stor kunskap inom olika sakområden. Vi har också många kyrkliga församlingar, två kommuner och många företag som är intressanta att få med i ett samarbete. Tillsammans kan vi skapa ett nav där dåtid-nutid-framtid kan förenas med utvecklande aktiviteter för bevarandekontinuitetförändring. Tillsammans kan vi fördjupa våra kunskaper och kompetenser och bättre analysera verkliga behov med kulturarvet som bas.
– Vi är redan på god väg med att förverkliga delar av detta tankegods. Särskilt i vårt arbete och engagemang för byggnadsvård och grönt kulturarv.
Äldre bebyggelse en viktig resurs Den traditionella bebyggelsen på Öland bidrar i hög grad till öbornas och turisters upplevelsevärde. Besöksindustrin bygger delvis på dessa miljöer, men vi saknar i stort en medveten strategi för hur de ska bevaras och utvecklas. De kulturhistoriska kvaliteterna i den äldre bebyggelsen är generellt höga och också av nationellt intresse, konstaterar byggnadsantikvarie Susann Johannisson på Kalmar läns museum. Det saknas kunskaper – och det saknas yngre hantverkare. Johannisson anger särskilt följande konstruktioner där vi behöver konkret utbildning och bebyggelsehistorisk bildning:
• Skiftesverksteknik i princip i alla ladugårdar före cirka 1930 samt i många bostadshus. Flera unika ”högsulelador” har anor i forntiden.
• Stråtak/vasstak.
• Sten, murning, kalk, kalkbruk, bränning av öländskt kalkbruk.
• Väderkvarnar.
– Om vi här på Öland kan utveckla och förstärka dessa byggtekniker och material, och fler hantverkare lär sig dessa metoder – och allmänheten får upp ögonen för hur bra dessa material och metoder är – så kan fler delar av vår äldre bebyggelse restaureras på rätt sätt, säger Susann Johannisson.
Öland skulle kunna bli ett nav för att utveckla dessa metoder.
– Metoder och teknik för att värna och vårda de nämnda konstruktionerna har inte bara betydelse för identitet och karaktär som berör boende och turister utan kan också i högsta grad kopplas till miljöfrågan, säger Susann Johannisson.
Här ser Julius Winberg Sääf möjligheter för Himmelsberga att bidra.
– Vårt museum kan, tillsammans med andra aktörer, ta en aktiv roll för att skapa och driva en samlande plattform och ett kunskaparnätverk kring dessa frågor, säger han.
Grönt kulturarv, mer än odling av gamla sorter Det gröna kulturarvet handlar om de levande och gröna miljöerna i anslutning till kulturmiljöer som medvetet anlagts och odlats av människan, till exempel gårdars odlingar, parker, trädgårdar och kyrkogårdar. Människans nyttjande av naturen i kombination med naturliga processer och förutsättningar skapar det biologiska kulturarvet.
– För Himmelsberga-museet handlar arbetet med det gröna kulturarvet främst om de odlingar och trädgårdar för visande av kulturväxter i de historiska miljöer som finns på museet, förklarar Julius Winberg Sääf.
Om jag får önska vill jag gärna se en fortsättning på odlingen med verksamhet efter skörd som speglar hela konceptet ”Från jord till bord”.
Demonstrationsodling av stråsäd Alldeles särskilt handlar arbetet om de demonstrationsodlingar av kultursorter av stråsäd som organiseras i ett flerårigt samarbete med Kerstin Fredlund, föreningen Allkorn, länsstyrelsen och Hushållningssällskapet.
– Verksamheten är intressant och innovativ, och hör till våra fortsatta utvecklingstankar. Det är en i högsta grad levande utställning som inspirerar odlare, bagare, kockar och andra användare från när och fjärran. Utställningen väcker intresse och vilja att lära mer.
– Om jag får önska, säger Julius Winberg Sääf, vill jag gärna se en fortsättning på odlingen med verksamhet efter skörd som speglar hela konceptet ”Från jord till bord”. Vi hoppas kunna utveckla delar av museet till en mötesplats för generationer med arbete och lärande aktiviteter kring lokala råvaror från Öland. Vi vill visa hur vi kan koppla självhushållande odling och mat i det förflutna till en diskussion om dagens förutsättningar för vår matproduktion och vårt förhållningssätt. Utveckla tankar kring ett dåtida, nutida och framtida grönt kulturarv.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
